Vad betyder jämställdhet för olika ideologier?

23 februari 2012, av Pelle Billing

Jämställdhetpolitiken är ett ideologiskt laddat område. Ändå pratas det förvånansvärt lite ideologi i jämställdhetsdebatten. Många starka åsikter finnes, men de kopplas sällan till en politisk idétradition.

I Sverige är jämställdhet viktigt. Vare sig du är politiker, journalist eller bara sitter i fikarummet på jobbet – så är jämställdhet en dimension du måste förhålla dig till.

De rapporter jag får från skolorna är att jämställdheten är allorstädes närvarande. Utan att blinka kan unga (manliga) lärare prata om mäns tusenåriga förtryck av kvinnor, och när specialarbeten ska göras kan man inom vilket ämne som helst fokusera på jämställdhetsaspekten.

Med tanke på att jämställdhetsperspektivet genomsyrar vårt samhälle, kan tyckas att det borde finnas en ideologisk medvetenhet om vilken typ av jämställdhet som förespråkas. Tyvärr är så inte fallet, åtminstone inte lika ofta som kunde önskas.

Hur ser egentligen varje politisk ideologi – varje politisk idétradition – på jämställdhet? Om vi istället för att börja med färdig åsikter om jämställdhet, börjar med de gamla -ismerna, var landar vi då? Låt oss titta på fyra väletablerade politiska spår och härleda vilket syn på jämställdhet som passar ihop med det ideologiska ramverket.

Konservatismen står generellt för stabilitet, kontinuitet och en gradvis utveckling av samhället. Ideologin betonar även kultur, traditioner och sedvänjor. Familjen anses vara samhällets kanske viktigaste enhet, och att det finns vissa skillnader mellan könen ses som naturligt och okontroversiellt.

Översatt i jämställdhetstermer innebär det:

  • En positiv syn på sambeskattning. Genom att gifta par beskattas gemensamt blir det lättare att ha en hemmaförälder.
  • Vårdnadsbidrag. I linje med sambeskattningen underlättar detta att föräldrarna själva ska kunna uppfostra barnen och ha tid att fokusera på hemmet. Om kvinnor oftare väljer att vara hemma ses det som en naturlig konsekvens av medfödda könsskillnader.

Liberalismen håller den individuella friheten högst av allt. Yttrandefrihet, demokrati, äganderätt, marknadsekonomi och meritokrati bidrar till individens friheter. Vad dessa möjligheter används till är sedan upp till varje person – liberalismen gör inget anspråk på att kontrollera utfallet. Statlig inblandning i den privata sfären bör minimeras.

Översatt i jämställdhetstermer innebär det:

  • Den bäst lämpade bör få jobbet, vare sig det handlar om en chefsposition eller ett helt vanlig jobb. Meritokrati, helt enkelt. Ingen kvotering, vare sig den är officiell eller inofficiell.
  • Alla får ha vilka yrken och intressen de vill. Ingen strävan efter 50/50-fördelning mellan könen. Utfallet är helt upp till varje individ.
  • Dagar i föräldraförsäkringen ska kunna överlåtas fritt mellan föräldrarna. Låt individen göra vad hon eller han vill med sina dagar. (Beroende på liberal inriktning kan man också vilja avskaffa föräldraförsäkringen, men socialliberalismen är trots allt den vanligaste inriktningen.)

Socialdemokratin är en reformistisk variant av socialismen. Grundläggande värden är jämlikhet, solidaritet, demokrati och internationalism. Inkomstklyftor bör minskas med hjälp av en aktiv politik. Rent allmän anses en aktiv politik vara ett bra sätt att utveckla samhället. Människor har kvar sina individuella friheter, men genom lagstiftning och skatteskalor kan samhället formas.

Översatt i jämställdhetstermer innebär det:

  • En positiv syn på kvoterad/individualiserad föräldraförsäkring. Genom att dagar inte kan överlåtas mellan föräldrarna uppmuntrar man båda att ta ut en rejäl föräldraledighet. Samtidigt är ingen tvingad att ta ut någon föräldraledighet. Klassisk socialdemokratisk politik.
  • Ingen kvotering av chefer eller styrelseledamöter i privata bolag, men gärna i statligt ägda. Det privata ägandet respekteras, men balanseras upp av statliga bolag där staten kan implementera sin egen ideologi.

Kommunismen förespråkar ett samhälle där produktionsmedeln ägs gemensamt och där klassamhället är upplöst. Upplösta klasser innebär att alla har samma lön och levnadsstandard. Ideologiskt är kommunismen revolutionär och icke-demokratisk form av socialismen.

Översatt i jämställdhetstermer innebär det:

  • Inga löneskillnader bör finnas mellan könen, inte ens om de utför helt olika typer av jobb.
  • Könskvotering ska vara standard i alla bolag. Bolagen ägs självfallet av staten…
  • En strävan mot 50/50-fördelning av könen på samhällets alla områden är självklar. Det klasslösa samhället ska följas av det könslösa samhället.

Vad kan vi lära oss av denna genomgång? Mer än vi kanske skulle vilja…

Att konservatismen har en svag ställning i Sverige är allmänt känt, och därför är det föga förvånande att vårdnadsbidrag endast förespråkas konsekvent av Kristdemokraterna – även om ett par andra borgerliga partier stödjer tanken på en mer passiv nivå. Vad gäller sambeskattningen avskaffades den i Sverige för 40 år sedan och i dag vill inget parti återinföra den – inte ens KD.

Än så länge domineras spelreglerna för jämställdheten av liberalismens tankegångar, men de är under hård attack från så gott som alla riksdagspartier. Meritokrati råder, men krav finns på att införa kvotering till bolagsstyrelser. Inofficiellt finns redan en form av kvotering till chefs- och styrelseposter i statliga bolag. Även vad gäller vanliga positioner i privata sektorn finns en syn att man gärna ska anställa en kvinna istället för en man, om hon åtminstone har nästan lika bra kvalifikationer.

Föräldraförsäkringen kan än så länge fördelas fritt, så när som på två månader – men inom flera partier finns en stark opinion att åtminstone tredela ledigheten.

Det som är problematiskt här är inte att liberala värderingar är hotade. Det problematiska är att den grundsyn som attackerar värderingarna inte är socialdemokratiska till sin natur, utan kommunistiska.

Det anses idag fullt rimligt att sträva mot en 50/50-fördelning av könen på samhällets alla områden. Ordet jämställdhet betyder just 50/50-fördelning i sin nya definition. Löneskillnader mellan könen anses automatiskt vara av ondo, även om könen valt olika typer av arbeten som ställer olika typ av krav. Dessa synsätt är härledda ur kommunismen, eller om man så vill, marxismen.

En socialdemokratisk ideologi innefattar inte de absoluta ställningstaganden som görs i dagens jämställdhetsdiskurs. Tanken på att könen kan och bör vara identiska är en direkt parallell till det klasslösa samhället, inte ett samhälle där staten via morötter och piskor uppmuntrar en viss typ av utveckling.

Ibland undras det varför motståndet mot jämställdhetspolitiken, genuspedagogiken och mediefeminismen är så starkt. Varför är människor så upprörda? Varför stormar det i alla kommentarsfält? Den mest uppenbara förklaringen är att man uppifrån försöker införa jämställdhetsprinciper som är kommunistiska till sin natur, vilket upplevs som en kränkning av den privata sfären hos medborgare som vant sig vid sina friheter.

De som spyr ut sitt hat på nätet ska inte ursäktas, men att fördöma utan att försöka förstå tyder på en självgodhet och intellektuell utarmning som känns igen från… just det, från forna kommunistiska länder i östblocket.

Etiketter:  

55 kommentarer på “Vad betyder jämställdhet för olika ideologier?”

  1. Rune skriver:

    Vore intressant att läsa hur du ser på en annan politisk -ism i detta perspektiv och hur den artar sig i dom politiska -ismerna du nämner. Jämställdhet är en sak och hur den hanteras inom dom olika politiska kretsar, men hur ser den politiska rörelsen för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen ut inom dom politiska -ismer du nämner?

  2. Mariel skriver:

    ”Liberalismen håller den individuella friheten högst av allt. Yttrandefrihet, demokrati, äganderätt, marknadsekonomi och meritokrati bidrar till individen friheter. ” skulle vilja se ett S efter individen

    Jättebra Pelle!! Skulle vilja ha läst sånt här när jag gick i skolan.

  3. Pelle Billing skriver:

    Ninni, tack själv för dina kloka kommentarer som du delar med dig av här.

    Mariel, har fixat glömd bokstav, tack!

  4. Clabbe skriver:

    Klokt skrivet, Pelle.

  5. Mariel skriver:

    Jag vill bara skriva en till kommentar som jag själv hade velat läsa efter ett sådant här inlägg (ifall det finns andra som mig som senare läser och vill se samma):

    Meritokrati (av latinets meritus, förtjänst, och kratein, styre) är en rörelse, ideologi eller statsskick som syftar till att en individs sociala status samt lön ska bygga på vad denne åstadkommer i samhället. Kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer i meritokratin en individs möjlighet till socialt och politiskt avancemang, istället för till exempel socialt ursprung som i en aristokrati. Den svenska staten har tillsatt tjänster enligt ‘förtjänst och skicklighet’ (dvs utbildning och tjänsteår).

    Inte att förväxla med meriokrati eller mediokrati.” Källa: wikipedia.

  6. Hurtbullen skriver:

    Du går från klarhet till klarhet, Pelle.

    Lever hellre i individuell relativ frihet

    Än kollektivets version av relativ ofrihet.

  7. Jack skriver:

    Pelle,

    Bra inlägg.

    Saknade en 5:e ideologi dock som liksom kommunismen också är delvis implementerad i Sverige (ang kommunismen vill jag inflika att det bara är 50/50 på de bästa platserna som begärs högljutt eller i praktiken och bara när kvinnor är i underläge (en sorts falsk kommunism om man vill använda ordet)).

    Vet inte vilket övergripande namn som passar det jag tycker mig se mer av alltså men det är ideologin som förespråkar att en vissa grupp av människor, baserat på genetisk kod, skall ha mindre rättigheter än andra, kanske tvingas arbeta utan lön, samt ha mindre tillgång till utbildning och sjukvård, ev skall de betala en extra skatt och närsomhelst kunna bespottas.

    Sådan är situationen för män i Sverige idag. Jag undrar vad den ideologin heter i ett bredare avseende. Jag vet att det är en form av feminism när den bespottade klassen är män och herrefolket är kvinnor och feminister (högadeln). Men vad kallas den mer generella -ismen som motiverar ett sådant kastsystem?

  8. Roger skriver:

    Jack:
    Syftar du på sexism?

  9. Access skriver:

    Roger, jag är glad att du väljer ordet ”sexism”.
    På senare tid har jag sett uttryck som ”könsfascism”, ”könsrasism” och andra lite krystade uttryck.
    Vi bör kalla det för vad det är: Sexism!

  10. Jack skriver:

    Roger,

    Tack. Nej, sexism är likt feminism kopplat till kön. Jag söker en övergripande ideologi, likt Pelle listat fyra av, som sedan när den appliceras i jäsmtälldhetsfrågor resulterar i feminism eller sexism om man så vill.

  11. Calle Kabo skriver:

    Bra sammanställning!
    För mer om liberalism och jämställdhet rekommenderar jag Louise Perssons bok Klassisk feminism
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918618508X

  12. Jack skriver:

    Access,

    Vi borde kunna kalla det ”Könism” också. Det var vad amerikanskorna gjorde, rakt upp och ner, på sitt språk.

    Könismen i svensk lag måste problematiseras.

  13. Jack skriver:

    Pelle,

    Vill också inflika att även om jag gillar inlägget och greppet taget, det har en viss intellektuell elegans, så är det i slutänden en sorts GBA (Guilt By Association) att visa på det officiella Sveriges ideologiska likheter med kommunism.

    Jag skulle säga att liknelsen är förvisso rätt i sak och till viss del nödvändig men till viss del också onödig därför att det i Sverige finns en ganska så tydlig GBWII (Guilt By What It Is)

    Och det är därför jag är särskilt intresserad av att få ett namn på den 5:e ideologin, vilket iaf för mig verkar passa bäst in på vad jag ser och hör omkring mig.

  14. Kent skriver:

    Det som gör mig mest lack kring dagens jämställdhetsarbete är egentligen inte någon av punkterna du tar upp, utan mer att man bortser från andra förklaringsmodeller än de som är socialkonstruktivistiska. Man bortser från forskning från läkare, tonar ner resultaten samt att socialkonstruktivism är den enda teorin som lärs ut som sann på de högskolor som sedan utbildar människor med den verkliga makten i vårt samhälle. Dvs journalisthögskolorna.

    Förnekandet av forskning. Förnekandet av andra vetenskapliga än de sociologiska. Förnekandet av sociobiologin trots att den hämtar ideer från sociologin. Man är emot allt biologiskt. EO Wilson är bannlyst från högskolor tex.

  15. Kent skriver:

    Det finns nog få, väldigt få, journalister på aftonbladet,expressen,kvp,GP,sydsvenskan, DN som skriver aktivt om jämställdhet och som har annan verklighetsuppfattning än den som förklaras inom socialkonstruktivismen. Detta är enligt mig det största problemet.

    Förnekandet av biologi, okunskapen om sociobiologin. Okunskapen helt enkelt. Folk på dessa positioner är djupt okunniga.

  16. Kent skriver:

    Man kan väl säga så här.

    Biologi är läran om livet. Politiken är det viktigaste inom livet.

    Är det då inte märkligt att vi har så pass få med kunskap om biologi i riksdag och regering?

    Är det inte ett demokratiproblem då?

  17. Pether skriver:

    Feminism är inte ute efter 50/50, de är ute efter MINST 50% kvinnor.
    Väldigt stor skillnad.

  18. Jack skriver:

    Kent,

    ”Politiken är det viktigaste inom livet.”

    Är du aktiv politiker nu på något sätt?

  19. Medborgare X skriver:

    Pether!

    Helt riktigt! Det är precis så som feministerna beskriver sin syn på jämställdhet, att det ska vara MINST 50 procent kvinnor. Att de inte har några som helst problem med en kvinnlig dominans ser man inom t.ex. förskolan. Trots att det länge har varit mer än 95 procent kvinnlig personal i förskolan så har man aldrig sett något problem med det. Tvärtom är det så att feministerna inte ser det som viktigt att få in män i förskolan, speciellt då inte män som är traditionellt manliga. Tvärtom har man sagt att de män som vill in i förskolan måste acceptera det kvinnliga synsätt som dominerar i förskolan.

    Sådant visar med all tydlighet att feminism inte handlar om jämställdhet. Än mindre handlar det om att vidga könsroller, vilket de själva hävdar. Det handlar om att förtrycka män och allt som har med män att göra.

  20. Jack skriver:

    Pether,

    Jag gav tummen upp, men det gäller bara i attraktiva positioner. ”MINST 50% kvinnor som sop-arbetare” , knappast…

  21. Kent skriver:

    Jack

    Nej inte alls. Jag tror du läste in något jag inte menat.

  22. Jack skriver:

    Kent,

    Kanske kanske inte. Det är värt att belysa iaf i det avseende du avser.

  23. Patrik skriver:

    Pelle du e så jävla bra så jag blir nästan lite gråtfärdig!

    du sätter verkligen alla mina tankar på pränt!

  24. Joel Johansson skriver:

    Pelle Billing,

    Vad är grunden till påståendet att socialdemokratin gärna ser kvotering i statliga bolag? Syftar du på SAP i Sverige anno 2012?

    mvh Joel

  25. Marie-Louise skriver:

    Kent
    Helt rätt!
    Som jag sagt tidigare. Fram för mer utbildning i biologi, genetik och evolutionen i skolorna, lärarutbildningen och framförallt pa journalisthögskolorna.

    Det är skrämmande att kunskapen inom detta är sa dalig hos de som har stor makt att paverka.

  26. Jens skriver:

    Jag har en liten fundering kring liberalism och föräldraförsäkring. Det finns ingen motsägelse mellan en delad föräldraförsäkring och ett liberalt synsätt. Vad är det som definierar familjen som den minsta enheten att dela upp tid att kunna närvara med sitt barn? Den enskilda människan kan lika väl vara den minsta enheten varför båda föräldrar kan ha lika många dagar.
    Jämför gärna med semesterrätt där vi inte har rätt att överföra dagar. Skillnaden är uppenbar iom att semester betalas av arbetsgivare och föräldraförsäkring av stat, men det finns ändå analogier däremellan.

  27. Pelle Billing skriver:

    Joel J,

    Jag menar att utifrån Socialdemokratiska principer är det rimligt att härleda ett sådant ställningstagande. Eller tredelad föräldraförsäkring. Jag säger inte att SAP måste tycka så, bara att det vore en logisk följd av socialdemokratisk teoribildning.

    Jag har själv alltid sagt att även om jag inte stödjer individualiserad/kvoterad föräldraförsäkring så är det ett fullt legitimt förslag. Det finns ingenting odemokratiskt eller ojämställt med det.

  28. Pelle Billing skriver:

    Jens,

    Nej, det är i sig inte oliberalt med kvoterad/individualiserad föräldraförsäkring. Dock är det snäppet mer liberalt att låta personen själv disponsera dagarna fritt (åt sig själv eller åt sin partner).

  29. Pelle Billing skriver:

    F ö är detta blogginlägg en medveten provokation, för att skapa debatt kring vilka principer vi vill se i jämställdhetsdebatten. Min egen poäng är att alla alternativ är helt OK (soc.dem., lib, etc) förutom när vi kommer in på absoluta och odemokratiska principer.

  30. NinniTokan skriver:

    @ Jens
    Jag förstår din tankegång/liknelse men menar att den haltar.

    Det finns ingen motsägelse mellan en delad föräldraförsäkring och ett liberalt synsätt.
    Delad föräldrapenning är jag för, men samtliga dagar ska vara överförbara till andra föräldern av liberala skäl, anser jag.

    Vad är skillnaden mellan semesterdagar och föräldradagar?
    Mina semesterdagar kan jag avstå utan att det drabbar annan.
    Med en delad föräldrapenning, som inte går att överföra till andra föräldern, kan jag inte välja bort utan att det drabbar annan (barnet).
    För att staten ska ha rätt att lägga sig i på den nivån, så vill jag först se forskning på att det är avgörande för barnets väl att föräldrapenning delas lika.
    Föräldrapenning är för barnet skull, inte för föräldrarna ska vara lediga. Ett litet barn mår bäst av att vara hemma.

    Jag vill ta ett hypotetiskt ex.
    Kalle vill inte ha barn för han vill satsa 120% på karriär, men hans älskade Lisa vill inget hellre än att bli förälder. Kalle går med på barn för att Lisas önskningar i livet är lika viktiga och dom vill leva tillsammans. Men han går med på det under förutsättningar att han kan fortsätta prioritera sin karriär och hon tar föräldraledighet, vård av barn osv. osv.

    Varför ska det inte vara okej med en sån överenskommelse mellan partners? Vad ger staten rätt att säga att detta är fel val?

  31. NinniTokan skriver:

    Pelle

    F ö är detta blogginlägg en medveten provokation

    Haha! Var det?:O
    Då får jag ta tillbaka min första kommentar;D

  32. Jens skriver:

    @NinniTokan
    Jag ser det från den andra sidan.
    På vilka grunder säger staten att det är fel val att göra som du säger om föräldradagarna individualiseras?
    Ditt betraktelsesätt är i princip att familjen har 360 dagar, eller i en tredelad variant har mamman 120, pappan 120 och familjen 120 dagar.
    Mitt sätt att se det är att mamman har 180, pappan 180, och det är deras val att nyttja dem eller ej.

    Den bärande principen i ett liberalt synsätt är att individen är den som har rättigheter och skyldigheter, inte familjen. Det är ett i grunden konservativt förhållningssätt att betrakta familjen som den konstellation som har rättigheter och skyldigheter, jmfr sambeskattning ovan.

    Jag inser att jag låter som tokliberal, och jag ser fördelar med att kunna överföra dagar, men det liberala grundantagandet kan inte vara annat än en helt individuell försäkring.
    Vad gäller mina egna barn så har vi inte delat 50/50 utan ungefär 40/60 och jag har överfört dagar till mamman, ergo nyttjat systemet.

  33. michael skriver:

    Den goda liberala staten ger medborgarna valmöjligheter att forma sitt eget liv även om dom väljer fel enligt majoriteten.Kvoterad föräldraförsäkring kan aldrig bli liberalt.
    Man ska komma ihåg att det är medborgarna som betalat föräldraförsäkringen inte politikerna därför ska dom bestämma hur den ska nyttjas.
    Om en pappa eller mamma tar ut alla dagarna eller delar ska dom själva diskutera fram vilket som passar dom bäst.
    Den goda liberala staten ger möjligheter inte dekret

  34. h:o skriver:

    michael ocn Ninnitokan

    Båda föräldrarna kanske anser att det bästa är att föra över dagarna till en tredje person, en barnflicka. Varför kan man inte få använda föräldragarna som man vill, om de nu tillkommit för barnets skull och inte för föräldrarna?

  35. NinniTokan skriver:

    @ Jens
    Den bärande principen i ett liberalt synsätt är att individen är den som har rättigheter och skyldigheter, inte familjen

    Vem är individen som har rättigheter i dessa frågor?
    Barnet!

    Vem äger skyldigheter?
    Föräldrarna!

    Som förälder har jag inte en rättighet, dom är alla mitt barns, men jag har många skyldigheter att uppfylla för hans skull.

    Det är din och din frus skyldighet att se till att lösa er situation så att ni på bästa sätt tillgodoser ert barns rättighet. Eftersom du och din fru känner varandra och er situation så litar jag på att ni förmår att lösa det på ett bra sätt. Om det sen innebär 40/60 som i ert fall, 0/100, 100/0, 50/50 spelar ingen roll.
    (Utifrån forskningen så bör det statistiskt bli en övervikt på moderns sida dock)

    Staten har inte en susning om vilken lösning som i just ert fall kommer tillgodose ert barn bäst.
    Jag skulle önska det inte hette föräldrapenning utan något som visar att det är för barnets ledighets skull.

  36. NinniTokan skriver:

    H:o
    Det tycker jag borde vara helt okej:)

  37. Jens skriver:

    @michael
    Felantagandet är återigen att dagarna är familjens.
    Personen Pappa har möjlighet att ta ut 180 dagar, personen Mamma har möjlighet att ta ut 180 dagar. Det ligger inget dekret, kvotering eller någon styrning i det.
    Väljer man som individ att inte ta ut dagarna så väljer man det, återigen, ingen styrning.
    Vi lever i ett arv av föräldraförsäkringens utforming under lång tid. Hade den inte redan funnits, utan vi skulle införa den nu, så hade vi inte börjat i familjen utan i individen. Därefter hade man fått ta ställning till möjliga föräldrakonstellationer som blir avvikelser från grunden, ensamstående, samkönade par och annat..

  38. h:o skriver:

    NinniTokan
    Du säger ”Som förälder har jag inte en rättighet, dom är alla mitt barns, men jag har många skyldigheter att uppfylla för hans skull.”

    Är det i så fall inte barnets rättighet att få möjlighet att knyta an till båda sina föräldrar? Eller vilka av barnets rättigheter är det du talar om? Rätten att slippa gå på förskola före ett års ålder?

  39. Jens skriver:

    @Ninni
    Det du säger är alltså att det ska vara krav på att alla dagar ska tas ut? Som förälder har jag inte rätt att välja något annat alternativ än det relativt slumpmässiga antal dagar som staten bedömt att det är növändigt att någon av föräldrarna är hemma???
    Det är inte liberalt! Det är en valid åsikt, självklart, men det är inte liberalt..

  40. Aktivarum skriver:

    Jens:

    ”Felantagandet är återigen att dagarna är familjens.”

    Felantagandet är snarare att dagarna är karriärskåta politikers leksaker och teoribesatta genusvetares verktyg för att ändra världen. De här människorna har så mycket tjusiga teorier, synd bara att de hittar på saker ur tom luft. Samma människor sade fler kvinnliga styrelseplatser leder till fler kvinnliga chefer i Norge – det visade sig heller inte vara sant men straffades de för den lögnen?

    ”Personen Pappa har möjlighet att ta ut 180 dagar, personen Mamma har möjlighet att ta ut 180 dagar. Det ligger inget dekret, kvotering eller någon styrning i det.”

    Struntprat! Nu råkar det vara barnet som har 360 dagar och vi som diskuterar om alla barn skall ha rätt till 360 dagar eller bara de barn som har föräldrar där bägge är akademiker, jobbar på kontor i Stockholm och bor på Söder. Sedan kan du inbilla dig vad du vill det är ingen tillfällighet att samma personer som mest ivriga att införa skiten tillhör de minoriteter som har lättast att göra det.

    Egoismen är den enda sanna politiska drivkraften vi ser idag – Nyligen fick vi höra hur ”godhjärtade” Röda Korset blåser pengar på representation, prat prat prat och åka runt i Toyota Landcruisers.

    ”Väljer man som individ att inte ta ut dagarna så väljer man det, återigen, ingen styrning.”

    Har man en relation där det inte passar att dela dagarna 50% så, otur för barnet , barnen skiter nämligen feminister i (förutom när det handlar om vårdnadstvister, då är de plötsligt viktiga igen). Undantaget om det handlar om lesbiska kvinnor som slösar enorma summor pengar på att fixa det utanför ”heteronormen”

    ”Vi lever i ett arv av föräldraförsäkringens utforming under lång tid. Hade den inte redan funnits, utan vi skulle införa den nu, så hade vi inte börjat i familjen utan i individen.”

    Vi befinner oss redan i individen – problemet är att ni inte fattar individen är barnet. På något märkligt sätt har den viktigaste individen i sammanhanget blivit en helt okänd politiker/byråkrat som vill återinföra en modern motsvarighet till arrangerat äktenskap.

    ”Därefter hade man fått ta ställning till möjliga föräldrakonstellationer som blir avvikelser från grunden, ensamstående, samkönade par och annat..”

    Inte minst heltidsarbetande manliga karriärister och kvinnliga deltidsarbetare/hemmafruar, den ”avvikelsen” måste diskuteras – Särskilt lustigt att den diskuteras av politiker som själva gjorde annorlunda.

  41. Lavazza skriver:

    ”Felantagandet är återigen att dagarna är familjens.”

    Intressant.

    Vad är din syn rent allmänt på egendomsgemenskap, skuldgemenskap och ömsesidigt försörjningsansvar mellan makar?

    Vilka rättigheter, tillgångar och medel ska absolut inte kunna bli föremål för överföringar mellan makar eller utgöra gemensam egendom?

    Följdfråga: Varför sätter du gränsen just där? Varför ska makar överhuvudtaget a) få ta ansvar för varandra eller b) tvingas att ta ansvar för varandra?

  42. NinniTokan skriver:

    @ Jens
    Det finns många tolkningar för liberalism. Jag ser mig som vänsterorienterad socialliberal.

    Grunden för liberalism för mig är
    ”Den enas fri- och rättigheter tar slut där de inkräktar på annans fri- och rättigheter.”

    Barnens rättighet att vara hemma är tyngre än förälderns rätt att avstå att lösa det på ett bra sätt för barnet.

    Har du fundera på vad 50/50 innebär för barnen där den ena föräldern är småföretagare inom serviceyrket om inte denna får föra över dagarna till andra föräldern? Har inte barn som dessa samma rätt att vara hemma under första tiden?

    Min svägerska har egen frisörsalong, hon kunde inte vara hemma utan att förlora hela sin kundkrets. Deras barn är idag vuxna men dom blev inte minsta skadade av att bara pappa var hemma.

    @ h:o
    Är det i så fall inte barnets rättighet att få möjlighet att knyta an till båda sina föräldrar?

    Barnen jag nämnde ovan klarade utmärkt att ”knyta an” till båda föräldrarna trots att bara pappa var hemma. Jag har även annan vän som med liknande situation(egen företagare/kassabiträde) där barnen mår hur bra som helst och har en god relation till sin pappa trots dom växt upp med bara mamma hemma under spädbarnsåldern.

    Vi hade förmånen att ha engagerade farföräldrar. Min son klarade ”knyta an” även till farföräldrarna trots dom inte var föräldralediga alls.

    ”Knyta an till båda föräldrar” är ett sånt feministiskt ”jämställdhet ala lika utfall”-mantra som jag inte köper alls utan att man påvisar det med forskning, för det går mot det jag ser omkring mig.

    Vi är föräldrar 24/7, barnen klarar utmärkt att knyta an utan att man tar föräldraledighet. Det handlar om vad vi gör med den tid vi har med våra barn inte hur vi fördelar dagarna.

    Rätten att slippa gå på förskola före ett års ålder?
    Så ja. Den rättigheten. En rättighet till en vardag anpassad efter barnets behov.
    Personligen anser jag ett år är för lite för barnets bästa, men det är en annan fråga.

  43. Lavazza skriver:

    Och varför ska staten tvinga en förälder att ta större ansvar för ett barn än den andre föräldern har gjort?

    Individualisering måste rimligen innebära att det tydligt görs klart vilket som är det minimikrav som ställs på en förälder för att den ska få fortsätta att vara förälder och det maximikrav som ställs på en förälder innan staten träder in och tar överskjutande ansvar.

  44. Aktivarum skriver:

    I största sannolikhet tror jag problemet med den här diskussionen är att ingen diskuterar empiriska statistiken hos de personer som tar upp den här diskussionen.

    Dvs de vill pracka på andra nåt de slapp själva!

  45. Pelle Billing skriver:

    Ninni,

    ”Haha! Var det?:O
    Då får jag ta tillbaka min första kommentar;D”

    Nej det behöver du inte göra.

    Principerna är korrekta även om de framfördes på ett lite tufft sätt.

  46. Aktivarum skriver:

    Jens:

    Angående snacket om att ”knyta an” till föräldrar.

    ”Harris tar upp även upp anknytningsteorin. Hon menar att forskningen inte skiljer på föräldrar-till-barneffekter eller barn-till-föräldrareffekter. Hon frågar sig om barn som kramas ofta blir trevliga, eller blir trevliga barn kramade oftare?”

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/02/23/myten-om-foraldrars-makt-att-forma-sina-barn-manliga-feministers-ofta-svinaktiga-bakgrund-del-3/

  47. h:o skriver:

    NinniTokan
    Jag försöker bara ringa in vad du menar och tycker. Så ännu en följdfråga ”En rättighet till en vardag anpassad efter barnets behov.” Kan du förtydliga vilket/vilka behov du menar?

    ”“Knyta an till båda föräldrar” är ett sånt feministiskt “jämställdhet ala lika utfall”-mantra som jag inte köper alls utan att man påvisar det med forskning, för det går mot det jag ser omkring mig.”
    Jag ska inte spela djävulens advokat, tolkar dig i stället som att du menar, ”ja det är barnets rättighet att få knyta an till båda sina föräldrar men det klaras utan att de är föräldralediga.” Och visst, det gick alldeles utmärks för min generation att knyta an till papporna trots att bara mammorna var de som hade rätt till föräldraledighet. Personligen hade jag dock önskat att jag fått vara mer med min pappa även om jag är väldigt tacksam för tiden jag fick hemma med min mamma (som även stannade hemma ett par år extra och därefter jobbade deltid).

  48. Anders Senior skriver:

    I min tankevärld borde det vara BARNET som får alla dessa dagar. Om sedan familjen väljer för familjens bästa att mamma, pappa, farmor, farfar, barnflickan, mormor, familjens bästa vän etc. är bäst lämpad just nu, skall det valet kunna göras! Huvudsaken måste väl ändå vara att familjens väl och ve som en helhet hamnar i fokus! Om familjen mår bra, så mår också barnet bra!

  49. Jens skriver:

    @Erik
    ”Knyta an”, var det inte jag som använde men det är viktigt för oss alla för att ha större möjlighet att växa upp till hela människor, dock är det ju som h:o säger inte alls nödvändigt att man är helledig från arbete för att det ska kunna göras.

    Vad gäller fördelning av föräldradagar så är det som vanligt intressant att följa vad som händer när man skriver i ett ärende men det tolkas som något annat.

    Om ni läser mina inlägg igen ska ni se att jag inte någonstans förespråkar att det ska vara 50/50, utan att det är den rimliga GRUNDtanken i liberal anda. Som alltid möter ideologi verklighet, och där är i allmänhet de som befinner sig i det liberala lägret, mer beredda att göra avkall på eventuella dogmer för att hamna i något som faktiskt fungerar.
    Personligen anser jag att det är nyttigt för både barn och förälder att man får chansen att vara på tu man hand, alltså tror jag att det är bra om även pappan tar ut en hygglig andel av de dagar som är tillgängliga. Jag hoppas att det klargör att jag personligen alltså anser att det bör finnas möjlighet för föräldrar att omfördela sinsemellan.

    @Lavazza
    Min syn på äktenskapet och dess gemenskaper är kanske inte så intressanta men man bör väl kunna anse att äktenskap är ett kontrakt mellan två beslutsföra parter. Vad som läggs i kontraktet kan utformas av staten som den vill, sedan är det upp till var och en av oss att acceptera just det kontraktet eller upprätta ett alternativt.
    Nu skulle man kunna hävda att barn är det största gemensamma åtagande man kan göra men det vet vi ju alla att det inte behöver vara ett gemensamt åtagande, eller att övriga åtaganden kan upphöra genom skilsmässa, så det går inte att jämföra barn med egendom.

  50. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Bra sammafattat på slutet! Visst kan man ha olika syn på vad som menas med jämställdhet, men att som dagens vänsterfeminister spy ut manshat samtidigt som man uppifrån försöka diktera hur folk ska leva sina liv är definitivt en kränkning av den privata sfären. Det är att förödmjuka människors sunda förnuft och deras frihet att själva ta ansvar för hur de väljer att leva sina liv. Det är detta intoleranta och självgoda beteende hos vänsterfeministerna som vanligt folk reagerar mot.

    Men när vanligt folk gör sina röster hörda blir vänstereliten, med feminister som Maria Sveland och Anna-Klara Bratt i spetsen, vansinniga och beskyller alla som öppnar munnen för att ägna sig åt näthat, vara nazister och ha kopplingar till Anders Behring Breivik. Detta visar i sig hur intoleranta och världsfrånvända dessa feminister är. De är vana att få sprida sina vedervärdiga åsikter oemotsagda. När de får mothugg vill de tysta alla som tar ton och anställer kända våldsverkare från AFA för att kartlägga sina politiska motståndare.

    Det är dags att en gång för alla sätta stopp för feminismen och dess odemokratiska förespråkare.

  51. Lavazza skriver:

    Jens: Jag försöker bara få in dina tankar om individualisering i någon form av principer som rör att antingen a) tvinga på föräldrar eller makar ett visst ansvar eller b) sätta gränser för detta ansvar.

    Det finns ett i lagen ett standardkontrakt om äktenskap respektive föräldraskap som gäller om inte annat överenskoms och det finns också begränsningar för möjligheten att lagligen avvika från standarkontraktet.

    Idag har vi regler vad avser föräldraförsäkring som rör intjänande, maxersättning, överlåtande etc. Du är emot en viss detalj och verkar antyda att din åsikt har sin grund i någon form av principer. Jag frågar dig därför vilka dessa principer är och vad de innebär i andra frågor.

  52. NinniTokan skriver:

    @ Jens:
    Jag hoppas att det klargör att jag personligen alltså anser att det bör finnas möjlighet för föräldrar att omfördela sinsemellan.
    För mig är alla åsikter okej, så jag funderade inte alls på din privata åsikt för jag tyckte det framgick att det handlade om huruvida det är förenligt med liberalism.

    Och där står jag på samma punkt. Det är, enligt mig, så långt från liberalism man kan komma eftersom det direkt inkräktar på individen-barnets möjligheter tex. i alla fall där 50/50 är omöjligt och dessutom begränsar föräldrars nuvarande tre valmöjligheter (avstå-överföra dagar-dela 50/50) till två valmöjligheter (avstå-dela 50/50)

    @ h:o
    Och visst, det gick alldeles utmärks för min generation att knyta an till papporna trots att bara mammorna var de som hade rätt till föräldraledighet. Personligen hade jag dock önskat att jag fått vara mer med min pappa även om jag är väldigt tacksam för tiden jag fick hemma med min mamma (som även stannade hemma ett par år extra och därefter jobbade deltid).
    Min pappa jobbade också och mamma var hemma. Ingen av oss syskon kände att pappa inte var med, tvärtom. Pappa var nämligen en aktiv pappa när han var hemma. Han tyckte det var kul med barn, det märktes.
    Så jag menar att skillnaden i ”knyta an” ligger inte i ”föräldraledig” vara eller ickevara utan hur man är som förälder.

    Kan du förtydliga vilket/vilka behov du menar?
    Dels är det det omvårdnad/skötsel rent allmänt som är hög för spädbarn. Utöver det som är det att bygga barnets trygghet, Under de första åren präglas HPA-axeln(styr bla. stesshantering) efter den miljö barnet lever i. Förenklat kan man säga att en lugn miljö producerar en nedskruvad HPA-axel=mer stresstålig individ.

    Det finns mängder undersökningar av stresssituationer på förskolan tex. denna vad gäller buller.

    ”–Vi har mätt med dosimeter på barnen och ljuden är höga för små barn, säger hon.

    Bland barnen var det 70 procent som sa att de försökte undvika höga ljud.

    –De känner det i magen, hjärtat slår kraftigare och det snurrar i huvudet. De går undan och säger till vid de höga ljuden.”

    Jag tycker inte det är miljöer lämpliga för små barn.

  53. Eric skriver:

    Bra skrivet, fast jag tycker du kunde ha skrivit ut tydligare vad det handlar om:

    Feminister och kommunister tycker att man ska jämna ut UTFALL. Alla vi andra tycker att man ska jämna ut MÖJLIGHETER. Där har du den teoretiska sprängpunkten nerkokad till ett minimum.

    När det sen gäller ”näthat” så har jag svårt att se varför en man inte ska kunna ondgöra sig över Solanas-citerande feminister när en jude (oavsett kön) mycket väl bör kunna ondgöra sig över en Goebbels-citerande nazist. I båda fallen har man blivit utsatt för mycket grova verbala kränkningar, så mothugg eller t o m förebyggande fysiska motdrag tycker åtminstone jag själv kan vara etiskt försvarbara i vissa fall.

Lämna en kommentar

Google