Sedan tidigare är det relativt väletablerat i anglosaxisk forskning att växelvis boende är det som barn tenderar att må bäst av efter en skilsmässa. Professor emeritus Lars Tornstam har till exempel sammanfattat denna forskning i sin skrift Separationsbarns boende (numera finner jag den online endast på engelska).

För några dagar sedan rapporterade DN att svenska forskare nu reproducerat detta fynd:

Socialstyrelsen har i samarbete med Chess skrivit en rapport ut­ifrån en undersökning som genomfördes 2009 bland Sveriges alla barn i årskurs 6 och 9 om levnadsförhållanden och psykiskt mående. 172 000 barn deltog. En fråga gällde hur barnen mådde relaterat till hur de bodde. Undersökningen visar att bäst mår barn till föräldrar som bor tillsammans. Bra, men något sämre, mår barn som bor växelvis hos sina föräldrar. Sämre mådde barn som bodde mest hos en förälder. Allra sämst mådde barn som bodde enbart hos en förälder.

Föga förvånande mår barn bäst när de får bo med båda sina föräldrar. Men om föräldrarna inte kan bo ihop längre, utan måste separera, är den bästa lösningen att ha växelvis boende. På så vis säkerställs ju att barnet kan ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Forskningen visar även på en tydlig trend: Ju mindre ett barn får träffa någon av sina föräldrar efter en skilsmässa, desto sämre mår det. Många av oss känner nog intuitivt att det borde vara på det viset, men det är alltid bra att få forskning som bekräftar det.

Dessutom visar det sig att föräldrarna mår bättre av växelvis boende:

Om man tittar på den forskning som finns om helt ensamstående föräldrar ser man hur enormt slitigt det är för ensamstående mammor, och hur psykiskt påfrestande det är för pappor som inte får träffa sina barn, säger Malin Bergström.

Snacka om win-win. Alla inblandade tenderar att må bättre av växelvis boende. Det borde ju innebära att samhället och familjerätter anammar och förespråkar denna boendeform efter en separation. Men tyvärr är vi ännu inte framme vid en sådan inställning:

I dag brukar man avråda föräldrar till barn under fyra år att bo växelvis. På många familjerätters hemsidor står det uttryckligen att rätten inte rekommenderar det. Det tycker Malin Bergström delvis bygger på en gammaldags uppfattning om att små barn främst knyter an till mamman, och att de därför har svårt med separationer från henne.

– Vi vet i dag att barnet kan knyta an till båda sina föräldrar och att pappor numera oftast är väldigt närvarande.

De rapporter jag fått från föräldrar som varit indragna i vårdnadstvister – och mitt eget intryck när jag föreläst – är att familjerätter är gammeldags på detta område. Man tror fortfarande på en gammal variant av anknytningsteorin som säger att barn bara kan knyta an till en vuxen (läs: mamman) de första åren. Det vi vet i dag tyder på att barnet kan knyta an till mer än en förälder, och samma forskningsteam ska nu undersöka hur de små barnen mår i olika boendeformer.

Det som inte tas upp i artikeln är att en lagändring 2006 gjorde det lättare att få enskild vårdnad och huvudsakligt boende för ena föräldern (oftast mamman). Begreppet ”samarbetssvårigheter” har gjorts till en legitim anledning att mer eller mindre plocka bort ena föräldern ur barnets liv. Istället för att främja att föräldrarna hittar en mogen lösning är systemet nu sådant att det kan löna sig att inte komma överens – för då kanske man slipper ”dela med sig” av barnet till den andra föräldern.

Förhoppningsvis kan denna nya forskning och dess uppmärksammande i DN bli en blåslampa där bak för såväl politiker som familjerätter. Vi kan alla enas om att vi ska göra det som är bäst för barnen, och om det bästa tenderar att vara växelvis boende kan vi inte ha ett system som främjar motsatsen.

Tipstack: Går till Andreas!

Etiketter:  

Hanne Kjöller ger pappafrågorna ny fart

19 februari 2012, av Pelle Billing

För tre veckor sedan skrev DN:s ledarskribent Hanne Kjöller en uppmärksammad text om vårdnadstvister. Kjöller hade plöjt dokumentationen till en lång och utdragen vårdnadstvist och kommit fram till att socialsekreterarna hade tagit mammans parti på ett osunt och rättsvidrigt sätt.

Två slutsatser framkom från detta ärende:

  1. Det kan löna sig att röva bort barnet från den andra föräldern som har gemensam vårdnad. Om barnet hinner rota sig på ny ort kommer domstolen troligen att döma att barnet ska bo kvar där. Alltså belönas föräldern som har brutit mot lagen.
  2. Upprepade anmälningar om sexuella övergrepp kan också löna sig. Även om den andra föräldern (pappan) blir frikänd varje gång så hinner tiden gå. Pappan tappar gradvis kontakten med sitt barn, och när domen sedan faller ligger detta honom till last.

Kjöllers observation är från ett enskilt fall. Men alla som arbetar med pappafrågor eller känner till papparörelsen vet att problematiken är utbredd.

Ingen rök utan eld, brukar det heta. Och det är svårt att tänka sig att papparörelsen skulle uppstått om det inte fanns reella problem som papporna stötte på hos socialtjänstens familjerätt och i tingsrätten.

I Sverige är vi generellt sett bra på kvinnofrågor och dåliga på mansfrågor. Så när en papparörelse uppstår spontant, men ingen mammarörelse, är det i sig ett starkt observandum på vilket kön som i genomsnitt blir mest motarbetat av myndigheterna i dessa frågor.

Viktigt att notera är att det finns bråkstakar hos båda könen. Det är alltså inte så att pappor nödvändigtvis är änglar. Utan det är systemet vi skapat som är snedvridet. Om en pappa rövar bort ett barn eller misshandlar sin fru så agerar samhället snabbt och kraftfullt. Men om en mamma rövar bort ett barn eller kommer med upprepade falska anklagelser om våld eller sexuella övergrepp kan det i slutändan gynna hennes status som mamma.

I en uppföljande artikel i DN noterade Kjöller att egenmäktighet med barn (det vill säga att röva bort ett barn), har fördubblats var tionde år sedan 1980. Vi har alltså att göra med ett problem som växer, inte ett problem som är i avtagande eller som samhället har fått bukt med.

Till detta kan läggas att vårdnadstvisterna ökat rejält (PDF) sedan ändringen i Föräldrabalken 2006, vilket förstärker bilden av ett problem som för närvarande går åt fel håll (tack till Jan Angner för statistiken över vårdnadstvister).

Ändringen som gjordes i Föräldrabalken 2006 var att göra det lättare att driva konflikter och kräva enskild vårdnad efter en separation. Målet var att skydda misshandlade kvinnor men resultatet blev snarare att konfliktdrivande kvinnor kunde missbruka systemet.

Kjöllers två artiklar ledde även till ett inslag i SVT Debatt i torsdags kväll. Där framkom flera viktiga punkter via Hanna Kjöller och Per Frennbro från minpappa.nu.

Det positiva med Debatt var att vårdnadstvisterna faktiskt fick komma till i media, annars har journalister av tradition tagit avstånd från dessa frågor då det anses vara privata konflikter. Det negativa var att det inte blev en helhetbild av vårdnadstvisterna och att det inte framkom att även före en tvist har pappor svaga lagliga rättigheter. Kjöller och Frennbro gjorde dock en god insats utifrån den begränsade tid de hade.

Som framkommit i bloggens diskussion kring en Plattform för jämställdhet finns det lagändringar som behöver göras för att ge papporna mer rättvisa spelregler långt före en vårdnadstvist uppstått:

Barn har rätt till båda sina föräldrar
– Ogifta män ska automatiskt få gemensam vårdnad om sitt barn när faderskapet är fastställt.
– En presumtiv fader ska ha rätt att göra faderskapstest.
– Delat barnbidrag mellan föräldrarna.

Många känner inte ens till att vi har ojämställda lagar vad gäller föräldraskap. Ett vanligt antagande är att så kan det väl inte se ut i Sverige år 2012. Men det kan det, och det gör det. Troligen är det vår tids viktigaste jämställdhetsfråga.

Kjöllers engagemang har bidragit till att väcka medvetenheten ute i landet om att det finns problem i systemet kring vårdnadstvister. I förlängningen kan detta bara vara positivt för pappafrågorna som helhet.

Etiketter:  

Normalt sett skriver inte media om vårdnadstvister. Det är två parter som strider, svårt att veta vem som har rätt och barnet ska skyddas. Således får vi en ganska dålig rapportering om något som tusentals människor är inblandade i varje år.

Johan Håkansson har därför valt att skriva en nyhetskrönika om pappors upplevelser av infekterade vårdnadstvister. På så vis hängs ingen ut och inget barn kommer i kläm. Ett smart drag och något som fler journalister skulle kunna göra.

En man i Luleå intervjuas. Han har gått igenom en tvist och förlorat vårdnaden. Håkansson bedömer hovrättens dom:

Jag läser hovrättens dom där man slår fast att barnet lider skada av att föräldrarna inte kan enas och att barnet därför mår bäst av ensam vårdnad.

Varför? Oklart. Och varför hos mamman? Ytterst oklart.

Hovrätten gjorde bara bedömningen av att hon var bäst lämpad. Som så oftast.

Många pappor upplever att det inte fanns någon egentlig anledning till att ta bort deras vårdnad av barnet. Tydligen kan en utomstående journalist inte heller hitta någon bra förklaring.

Mannen i Luleå har funnit stöd i Minpappa.nu, en hemsida som publicerat översikter om hur tingsrätter i Skåne och Blekinge dömer i vårdnadstvister. Även på Facebook är gruppen väldigt aktiv. I NSD ges ett par citat från sidan, bland annat detta:

”Att normala ostraffade pappor utan vare sig problem med missbruk, våld och utan psykiska problem diskvalificeras från sitt föräldraskap hör inte hemma i en rättstat.”

Starka ord, men jag har själv hört dem om och om igen av pappor som kontaktat mig. Papporna är lite för många för att de ska kunna viftas bort som en grupp rättshaverister. Inget bolmande rökmoln utan eld.

Vad är lösningen? Dels handlar det om att pappor behöver bättre föräldrarättigheter när barnet föds. Rättigheter som åtminstone är i närheten av mammans rättigheter.

Sedan behöver behöver vårdnadstvisterna reformeras:

  • Familjerättens utredningar behöver en tydlig metodik som är beprövad, saklig och gemensam för hela landet. Först då kan alla få en rättvis prövning.
  • Bäst för barnet behöver likställas med god kontakt med båda föräldrarna. Detta ska alltid vara det övergripande målet. Det är aldrig för sent att bygga upp en bra kontakt med en förälder! (Om en förälder visat sig vara olämplig för barnet gäller andra regler så klart.)

Från barnens perspektiv är det oförsvarligt att vi har så klantiga och godtyckliga processer när deras framtid står på spel.

Tipstack: Går till K!

Etiketter:  

Insändare om vårdnadstvister

10 januari 2012, av Pelle Billing

Bloggläsaren Utanför har skrivit en insändare i Hallandsposten. Ämnet är vårdnadstvister:

Det är dags för ansvariga att öppna ögonen och börja arbeta för jämställda vårdnadstvister och ett samhälle där båda föräldrarna är lika viktiga. Politiker, socialarbetare, familjerätt, nämndemän, domare… De som känner sig ansvariga kan ta åt sig.

Jag instämmer i att det är hög tid att samhället lägger mer fokus på ett jämställt föräldraskap.

Vårdnadstvisterna är allt för godtyckliga, då ordentlig utredningsmetodik inte används av familjerätter. Forskaren Bo Edvardsson har påtalat detta ett flertal gånger.

Sedan behöver även de män som blir pappor utanför ett äktenskap få förstärkta föräldrarättigheter. Till exempel är det inte rimligt att mamman bestämmer om pappan ska få bli vårdnadshavare eller inte.

Insändaren har även ett mer kontroversiellt förslag:

Jag som kvinna tycker att sociala myndigheter skall kvotera in fler män i verksamheten. Då skulle män inte känna sig diskriminerade i kontakten med sociala myndigheter.

Själv vill jag inte stödja en kvotering. Istället tror jag att det handlar om att handläggare hos socialtjänsten och familjerätten ska ha en god förståelse för båda könen.

Kvinnor och män kommunicerar på delvis olika vis, och om en handläggare har lättare att känna empati och förståelse för kvinnor behöver hon ökad kunskap och kompetens i att kommunicera med män. Således kan det önskade målet uppnås utan kvotering.

En eloge till Utanför för insändaren! Att skicka insändare till sin lokaltidning är en viktig form av vardagsaktivism, och om du får din publicerad så låt mig veta.

Etiketter:  

Bokutlottning klar!

08 januari 2012, av Pelle Billing

För en knapp vecka sedan lottade vi ut en bok här på bloggen. Nämligen Pappa älskar dig av Ferat Korkmaz, som handlar om hans långa kamp för att få träffa sin son, efter att modern kidnappade sonen till Tyskland. En mycket relevant bok för de som önskar ett jämställt föräldraskap.

Vinnare blev Christer Karlsson! Ett stort grattis Christer, boken är på väg.

För dig som inte vann kan jag rekommendera att köpa boken, eller be ditt bibliotek beställa den.

Framöver kommer fler möjligheter att erhålla en bok om jämställdhet, men då blir det meritokrati istället för utlottning – i linje med de principer bloggen står för! ;)

Etiketter:  

Malin Lennartsdotter Hall är en politiker som vågar gå mot strömmen. I november rapporterade bloggen att hon skrivit en artikel om våld i hemmet, där slagna män för en gångs skull inkluderades (att inkludera kvinnor och barn är helt okontroversiellt och görs mer eller mindre alltid).

I en ny artikel (från december) visar hon att detta inte var någon slump. Ämnet som nu avhandlas är barns rätt till båda sina föräldrar.

Men är detta ämne egentligen viktigt, kanske någon nu undrar? Får inte de flesta föräldrar gemensam vårdnad efter en separation idag?

Visst, på pappret är gemensam vårdnad det som dominerar efter en separation. Men vad gäller boende, så bor mer än hälften av alla barn enbart med mamman efter en separation. Växelvis boende är på intet sätt en norm, även om det ibland framställs på det viset.

Vad gäller den mindre andel separationer där även själva vårdnaden blir enskild (juridiskt sett, alltså), så tillfaller den modern i 90 procent av fallen. Läs gärna mer om dessa siffror i SCB:s temarapport.

Lennartsdotter Hall frågar sig om vårdnadstvister alls bör avgöras i domstol:

Ska verkligen vårdnadstvister lösas i domstol? En tvist i en domstol är en rättslig tvist och handlar om vem av parterna som har rätt. Kan man döma rätt eller fel i en konflikt som egentligen handlar om att två vuxna människor slutat älska varandra? Barn ska inte användas som vapen i den väpnade konflikt som en vårdnadstvist ibland kan liknas vid.

Det är problematiskt att det i dag är så lätt att använda barnen som slagträ. En hostning om att mannen är våldsam eller på annat vis olämplig, gör att en hel karusell sätts igång som inte sällan slutar illa för mannen – hur oskyldig han än är.

Min åsikt är att gemensam vårdnad med växelvis boende bör vara normen vid en separation, och om föräldrarna inte kan komma överens implementeras detta automatiskt. Ifall föräldrarna kommer överens om någon annan modell så är det givetvis OK – frivilliga överenskommelser ska uppmuntras. Ett barn som är stort nog att uttrycka sin åsikt ska också kunna påverka processen.

Om ena föräldern är missbrukare, våldsam eller på annat sätt olämplig ska så klart polisanmälan och åtal kunna följa. Detta ska då ske med samma rättssäkerhet som samhället eftersträvar i alla mål. Barnen kan behöva skyddas tillfälligt i preventivt syfte, men vid friande dom är det den vanliga normen som gäller (växelvis boende eller frivillig överenskommelse).

Mitt förslag är alltså likt den lagstiftning vi har om föräldraledighet. Respektive förälder har hälften var, om inte en frivillig överenskommelse görs om att överlåta dagar. Samma modell borde vara ytterst lämplig efter en separation.

Lennartsdotter Hall funderar i liknande banor:

Många förespråkar och strider för en mer jämställd föräldraledighet där papporna ska ta ett större ansvar och vara hemma mer med sina barn. Hur kommer det sig att detta synsätt helt saknas när man kommer till en vårdnadstvist? Då förs ett helt annat resonemang och majoriteten av papporna berövas den speciella känslan, rätten och skyldigheten att vara pappa.

Mycket bra fråga. Tyvärr kan jag inte ge något positivt svar.

Anledningen till att lagstiftningen (föräldrabalken) har gått bakåt på detta område är den negativa mansbild vi har. Utan att överdriva kan det kallas för en form av demonisering av män, där en viss misstänksamhet om våldsamhet anses befogat i en vårdnadstvist, tills motsatsen är bevisat.

Problemet är att undantaget gjorts till norm. Ungefär så här går tankeprocessen:

Fakta. Den stora majoriteten av svenska män slår aldrig sin partner eller sina barn. En liten minoritet gör det.
Slutsats. Män är våldsamma. Mansrollen bejakar våld. Anklagelser om våldsamhet är sanna tills motsatsen är bevisad.

Vem drabbas i slutändan av detta konstiga resonemang? Ja, självfallet alla män som bor i Sverige. Men också tusentals barn som inte får träffa sina pappor. Undrar vad de kommer att anse om samhället när de blir vuxna?

Tips: Läs Genusnytts rapport om könsfördelning bland de barn som dog i fångläger under finska inbördeskriget. I gammelmedia benämns de som barn, trots att 97,5 procent var pojkar. Det är lite som att rapporteringen om krigsvåldtäkter skulle göras könsneutral.

Tips 2: Häng med på vardagsaktivismen i förra inlägget! Kan Norrköping så kan hela Sverige.

Etiketter:  

Utlottning: Vinn en bok av Ferat Korkmaz!

02 januari 2012, av Pelle Billing

Jag blir regelbundet kontaktad av förtvivlade pappor som tappat kontakten med sina barn i vårdnadstvister. Inte för att de slåss, super eller på annat sätt är olämpliga. Utan för att systemet inte har hängt med i utvecklingen.

När kvinnor skulle in på olika yrkesområden – till exempel läkare som jag själv har bäst koll på – kämpade de till en början i uppförsbacke. Kampen gällde att få bli tagen på allvar, och sedd som lika kompetent som sina manliga kollegor. Idag har kvinnorna hunnit långt i den processen, och hela samhället engagerades till slut för att ta bort synliga och osynliga hinder.

För män pågår idag en liknande process. Den handlar om att bli sedd som fullgod förälder, och att få samma juridiska och praktiska föräldrarättigheter som kvinnor. Många män som går igenom vårdnadstvister märker att så inte ännu är fallet. Även män som blir föräldrar utanför ett äktenskap blir ofta varse sin egen rättslöshet (eftersom de endast blir vårdnadshavare efter mammans godkännande och underskrift).

En som fått smaka på en extrem variant av mannens ställning som förälder, är Ferat Korkmaz. Han har skrivit boken Pappa älskar dig! om sina erfarenheter. Så här presenteras boken:

När Deniz kom till världen i december 2005 uppfylldes hans pappa av en kärlek som överträffade allt han tidigare känt. Här var sonen – det var verklighet, han andades, han grät! En liten människa hade kommit till jorden och hans pappa svor dyrt och heligt på att ständigt vaka över pojken, att lära honom allt han visste och allt han kunde.

Några månader senare går världen i kras för pappa Ferat. Under en kombinerad semester- och arbetsresa utomlands försvinner mamma Selma med sonen Deniz. Hon har åkt hem till Stockholm, tömt familjens gemensamma lägenhet och flyttat till Tyskland. Nu börjar den svåraste kamp Ferat någonsin utkämpat – kampen för att få vara en del av sin sons liv. I boken får man följa en son som bor i ett annat land, talar ett annat språk och har en mamma som inte skyr några medel för att bli av med pappan. Det blev många resor till Tyskland för pappa Ferat – 21 gånger enbart under 2007 …

I Pappa älskar dig! berättas den gripande historien om en faders kärlek som trotsar alla hinder och som vägrar ge upp. Fyra år efter kidnappningen av sonen har vårdnadstvisterna kostat pappa Ferat hundratusentals kronor och ett oändligt antal tårar. Striden för sonens rätt att träffa sin pappa är den tuffaste han någonsin utkämpat. Och den pågår fortfarande …

Ett tragiskt livsöde, samtidigt som det visar på människans inneboende styrka och vägran att ge upp. Boken i sig är ett dokument över Ferats kamp för sin son.

Generöst nog har Ferat erbjudit sig att skänka ett ex av sin bok till en utlottning. Idén kom från bloggläsaren Pär, varpå jag frågade Ferat och fick grönt ljus.

Om du vill delta i utlottningen behöver du bara kort nämna det i en kommentar nedan. Kontrollera att du även anger en fungerande mejladress, så att jag kan kontakta dig som vinner (det är bara jag som kan se angivna mejladresser, ingen annan, och jag håller dem strikt för mig själv).

Uppdatering: Utlottningen har nu avslutats! Vinnare blev nr 23, Christer Karlsson. Grattis Christer!

Etiketter:  
Google