Rekommenderad helgläsning

04 maj 2012, av Pelle Billing

Aktive jämställdhetsbloggaren Aktivarum har i två olika blogginlägg (del 1, del 2) sammanfattat en intervju med Girl Writes What. Det blir fler och fler kvinnor som utmanar rådande bild av jämställdhet och Girl Writes What har blivit lite av ett nätfenomen med sina Youtube-videos om jämställdhet. Den som intervjuar henne är Stefan Molyneux från Freedomain Radio.

De två unga männen som nekades hyreskontrakt på grund av att de just var män, har fått se sitt fall avfärdas av Diskrimineringsombudsmannen. Varför? Orsaken till diskrimineringen anses vara ålder och inte kön. Sättet att tänka är inte nytt. När män drabbas eller diskrimineras brukar det ses som en arbetsmiljöfråga, en klassfråga eller en allmänpolitisk fråga. När kvinnor drabbas ses det som en könsfråga. Detta tankesätt verkar vara svårt att bryta.

Överläkare och professor Ulf Näslund från Norrlands Universitetssjukhus (i Umeå) har gett en föreläsning om mäns och kvinnors hjärtinfarkt. Bland annat konstateras att männen är de som har högst dödlighet per 100 insjuknade personer, i nästan alla ålderskategorier. Dessutom är det överlägset flest män som insjuknar i alla åldrar. Mest intressant av allt är dock att när man bara tittar på sjukhusbehandlade fall, och standardiserar för åldern, så har könen exakt samma dödlighet! Således kan myten om att kvinnor missgynnas i hjärtsjukvården läggas åt sidan, en gång för alla. Professor Näslund berättar även att när han återgav detta för en journalist packade hon ihop och gick hem – tydligen är torra vetenskapliga fakta inte så kul att rapportera om.

Använd diskussionstråden nedan för att samtala om dessa ämnen, men känn er även fria att ströva OT (off topic) i denna tråd. Kom ihåg den goda tonen!

Tipstack: Går till Andreas, Martin och Ronald!

Etiketter:  

TT rapporterar (i bland annat HD och SvD) att två unga män som ville hyra lägenhet tillsammans blivit nekade på grund av sitt kön. Anledningen var inte att hyresvärden trodde att männen var homosexuella, utan att deras kön kunde göra att det blev stökigt i trappuppgången.

Undrar om hyresvärden någon gång funderat på att unga kvinnor som hyr lägenheter tenderar att ha unga män på besök? Och att även kvinnor kan ha högljudda fester samt vara ute sent? Beslutet känns inte helt rationellt, och männen har även valt att anmäla det hela till Diskrimineringsombudsmannen.

Man kan spekulera i om hyresvärden drabbats av fenomenet Women are wonderful. Denna samhälleliga trend som växt fram de senaste decennierna i västvärlden innebär att såväl män som kvinnor tenderar att tillskriva kvinnor fler positiva egenskaper än män. För de som anser att kvinnor behandlas sämre än män i samhället kan denna forskning utgöra en intressant motvikt. Det finns inga enkla svar på vilket kön som ”har det lättast”.

Ursprungsartikeln finns för övrigt i Hem & Hyra, där det står mer utförligt om händelsen.

Tipstack: Går till Sara1 och Carl!

Etiketter:  

I Sydsvenskan får ett flertal skånska företagsledare tillfälle att uttala sig om hur de stödjer kvinnor i sin verksamhet. Tyvärr visar det sig att det inte bara handlar om att ha en uppmuntrande attityd mot kvinnorna – eller att befordra dem på samma villkor som männen – utan tydligen innebär en positiv syn på kvinnor att de ska få specialförmåner.

Här är några exempel på företagsledarnas uttalanden:

Lars Renström, koncernchef Alfa Laval:

Ett år efter att vårt första internationella utvecklings- och mentorprogram för kvinnor avslutades har hela 90 procent av deltagarna blivit befordrade.

Ett särskilt utvecklings- och mentorprogram för kvinnor, där nästan alla blir befordrade? För mig låter det mer som en dagisklass än som ett internationellt företag.

Hur kommer kvinnorna att betraktas av sina manliga medarbetare när man inte vet vilka som faktiskt förtjänat sin befordran? Snacka om att göra kvinnorna en björntjänst.

Bert Nordberg, vd Sony ­Mobile:

Mitt mål är fortfarande att varje person i ledningsgruppen utser minst en kvinna till sina respektive team. [...] Som ett led i detta arbete har jag därför infört att minst hälften av deltagarna i alla våra ’talent management- program’ ska utgöras av kvinnor.

Minst hälften av påläggskalvarna ska vara kvinnor? I bransch som långt fler män söker sig till? Ett sådant ojämställt och orättvist förfarande kommer endast att skapa en misstänksamhet mot kvinnorna, precis som i Alfa Laval. Det var knappast detta som var syftet.

Hans Möller, vd Ideon Center:

Vi har i dagsläget 60 procent kvinnor i företags­ledningen och 50 procent i bemanning. Styrelsen är inte okej ännu, men vi jobbar på en större förändring. Målet är minst 30 procent kvinnor där. Och jag tror fortfarande på kvotering.

Hur kan det behövas särskilda satsningar på kvinnor om de är 60 procent i företagsledningen och 50 procent i bemanningen? Företagsledningen torde vara minst lika viktig som styrelsen vad gäller makt och inflytande.

Sammantaget visar dessa exempel att samhällets och företagsvärldens iver att få in fler kvinnor på chefspositioner, leder till särbehandling och orättvisor.

För kvinnorna innebär detta att ingen kan lita på att de tagit sig fram på egna meriter – vilket är en katastrof för de kvinnor som faktiskt skulle tagit sig fram av egen kraft. För männen innebär det att de utsätts för strukturell diskriminering.

Hur borde man då jobba med jämställdhet i ett företag? Magnus Dahl, vd Aspekta, har det rätta receptet:

Jag lovar att även fortsättningsvis behandla ­kvinnliga och manliga medarbetare lika, se till deras individuella förutsättningar oberoende av kön, ställa samma krav och ge samma typ av återkoppling.

Mina damer och herrar, om ni vill göra karriär i Skåne rekommenderar jag Aspekta.

Tipstack: Går till Sara!

Etiketter:  

I tidningen ETC har Agnes Arpi gjort ett reportage om män som arbetar inom vården. Många intressanta observationer framkommer om hur det är att vara man i ett kvinnodominerat yrke.

Enligt de intervjuade finns det både för- och nackdelar med att vara man i ett arbetslag med övervägande kvinnor. Fördelarna känns igen från det vi fått lära oss från feministisk teoribildning, så jag väljer att inte ta upp dem här (men läs gärna hela reportaget för att få en helhetsbild).

Mer intressant är att identifiera nackdelarna som männen stöter på, för även om vi inte hörs tala om dem lika ofta så finns dem. Hur beter sig vissa av kvinnorna, och hur skulle situationerna uppfattats om könen var omvända?

Till att börja med har en ung man som arbetar inom vården varit med om följande:

– Jag har då jag beklagade mig över min prekära ekonomiska situation fått förslaget att prostituera mig. ”Du kan väl knäcka extra lite svart? Som gigolo.”

– Bland annat har det sagts att jag borde vara nakenmodell och hänga upp mina nakenbilder på jobbet. Vid flera tillfällen när jag har varit trevlig mot kvinnliga patienter har kollegerna kommit och sagt åt mig att sluta flirta, berättade Anders, 25 år och undersköterska på en avdelning där fyra av 56 anställda var män.

Sexuella trakasserier, milt uttryckt. Det vi fått lära oss är att det är män som står för den här typen av kränkningar, men uppenbarligen är det något som båda könen är kapabla att göra.

Från min egen tid inom vården, som läkare inom psykiatrin, minns jag att det skickades runt bilder på lättklädda män. Däremot var det ingen man som vågade skicka runt bilder på lättklädda kvinnor, för det kunde fått allvarliga konsekvenser.

De kvinnor som skickade bilderna fick sig en tillsägning att det inte var OK – vilket givetvis är bra – men för mig var det ändå en ögonöppnare att vi ser olika allvarligt på tilltaget beroende vilket kön som står för handlingen.

Viktigt att förtydliga är att jag inte vill se ett samhälle där det är förbjudet att skämta med varandra, eller göra sexuella anspelningar. Men kraven är högre på en arbetsplats, som ska vara trygg för alla som närvarar, och ens fritid där man själv väljer sitt umgänge.

Vidare belyser artikeln att sexism inte är någon enkelriktad gata:

Om de manliga arbetstagarna inte aktivt bevisar motsatsen antas de vara slarvigare och sämre på att visa känslor, ta hand om barn och patienter och hålla ordning. Därför kontrolleras de genom ständiga påminnelser. I de traditionellt kvinnliga domänerna betraktas kvinnor som rationella och effektiva, medan männen anses opålitliga, mindre kunniga och i behov av vägledning och styrning, en roll som historiskt sett ofta har tilldelats kvinnor.

Kvinnorna anser alltså att kvinnor är rationella och effektiva inom de kvinnliga domänerna. Mycket kritik har (med rätta) riktats mot de historiska tänkare som sett kvinnan som underlägsen mannen vad gäller rationalitet i den publika sfären. Men här uppenbaras det alltså att kvinnor kan ha precis samma syn på männen när det gäller kvinnors traditionella sfär.

Egentligen är denna observation ganska självklar, men det skrivs inte lika mycket om den som mäns uppfattningar om kvinnor. Frågan är om vi som samhälle hunnit längre i att se kvinnor som kompetenta på arbetsmarknaden, än män som kompetenta föräldrar och projektledare i hemmet?

Ett konkret exempel på hur mäns förmåga inom kvinnliga domäner nedvärderas är följande citat:

– Jag har fått höra saker som ”killar har ju ingen simultanförmåga”, ”killar kan ju inte hantera ett kök”, ”javisst, lita på att en karl ska städa”.

Generaliseringarna är grova, och jag tror att få män skulle instämma. Möjligen kan det finnas en genomsnittlig skillnad i simultanförmåga mellan könen, men att säga att ”killar har ju ingen simultanförmåga” är knappast något som finner stöd inom forskningen.

Vad kan vi då lära oss av detta? Jag skulle vilja hävda två saker:

  1. Sexism är inte enkelriktad.
  2. Vi är fortfarande relativt blinda för kvinna-till-man-sexism.
Etiketter:  

Tveksamt uttalande från känd sexolog

12 februari 2012, av Pelle Billing

På Twitter kan man stöta på lite allt möjligt. Till exempel följande uttalande av sexologen Katarina Janouch:

Att ha ett samtal om sexuell prestationsångest är väl helt OK. Om det framförs på ett seriöst och nyanserat sätt, alltså. Men nu står det brevid ytterligare ett påstående, som är allt annat än seriöst och nyanserat.

Att män är rädda för starka kvinnor är ungefär lika sant som att kvinnor bara kan tända på ”bad boys”. Det vill säga inte alls särskilt sant.

Visst, det finns säkert vissa män som är rädda för starka kvinnor, och det går säkert att hitta kvinnor som bara tänder på ”bad boys”. Men det är knappast normen eller genomsnittet.

Män är inte rädda för starka kvinnor. Däremot är många män ointresserade av kvinnor som inte kan kompromissa eller se till andras behov. Om en kvinna uppvisar sådant beteende och tycker att det är ett tecken på att hon är en stark kvinna, så kan hon nog bli besviken – och visst är det praktiskt att skylla på männen.

Motsvarande insikt för män som tror att kvinnor bara tänder på ”bad boys” är att inse att så inte är fallet – men däremot tänder kvinnor sällan på mesiga och undfallande män. Att ha en egen vilja, en egen åsikt och en egen riktning i livet är bra för alla individer, och för heteromän är det dessutom avgörande ingredienser för att vara attraktiv för kvinnor.

Uppdatering: Om Katarina Janouch känner att hon blivit missförstådd på något vis är hon varmt välkommen att kontakta mig för att klarlägga vad hon egentligen menar.

Etiketter:  

Skriver på Newsmill om näthat och sexism

07 februari 2012, av Pelle Billing

Idag kan du läsa en artikel av mig på Newsmill. Temat är näthat och huruvida det bara är av ondo, eller om det ibland kan ses som en typ av feedback.

Newsmill bad mig att skriva artikeln, som en replik till Ellinor Eriksson. Hon är förbundssekreterare för SSU och hade skrivit att hatet mot kvinnliga politiker är ett demokratiproblem.

Jag vill påpeka att rubriken jag själv hade satt på min artikel var ”Ilska är också en typ av feedback”. Tycker att den rubriken passar bättre, men den nuvarande är väl mer provocerande.

Här är ett utdrag:

Mitt budskap till Ellinor Eriksson är inte att hon ska acceptera slag under bältet eller mejl med tveksamt tonläge. Dock önskar jag att hon skulle fundera över om det faktiskt finns legitima synpunkter i bakgrunden, som leder till ilskan. Kan det vara så att en del män är frustrerade över att viktiga mansfrågor inte får vara en del av jämställdhetsdiskursen? Börjar en del av svenska folket tycka att politiken inte vet sin egen gräns, utan vill in och styra i den privata sfären?

Läs gärna artikeln i sin helhet, och det går bra att kommentera såväl nedan som på Newsmill!

Etiketter:  

Helt vanlig svensk man tar bladet från mun

02 februari 2012, av Pelle Billing

Sent igår kväll hade Matte Matik en alldeles lysande monolog på Twitter. Han struntade helt enkelt i föreskriften att män ska vara tysta och stoiska (för att vara Riktiga Män™), och berättade om några av sina erfarenheter.

Som hashtag använde han #sexism, något som jag skrev om i går. Här kommer ett urval av anekdoterna, med mina kommentarer efteråt.

Som leg läkare är jag inte det minsta förvånad. En viss subgrupp sjuksköterskor har ett horn i sidan till män (medan många andra syrror är helt underbara), och ingenstans finns fler av detta släkte än bland barnmorskorna. Fråga mig inte varför.

I ett större perspektiv handlar detta om att reproduktionen numera är en kvinnlig maktsfär, och hemmet är av tradition en kvinnligt kodad domän. Den man som bryter sig in på dessa områden anses inte sällan försöka kontrollera kvinnan, vilket är ett effektivt sätt att tysta honom.

Detta är troligen ett exempel från en operationssal, och inte från BB. Här handlar det om en kvinna som är så trygg i att hon har statsfeminismen på sin sida att hon kränker pappan som står i samma rum. Hon tar sig rätten att bedriva någon form av könskamp i en situation där det verkligen inte passar sig.

Är könskrig det en förälder vill koppla till sitt barns födelse? Man baxnar.

Rent faktamässigt stämmer inte detta. Mäns biologi är något mer ”flyktig” än kvinnors. Därav att vi ser fler manliga än kvinnliga genier, och fler manliga än kvinnliga idioter. Men att mäns biologi skulle vara sämre är bara nonsens – ordet hon letar efter är ”annorlunda”.

Möjligen ser lärarinnan detta som ett sätt att ge igen för de manliga tänkare som ansett kvinnan vara mindre kapabel. Att hon inte har vett att förstå att hon i denna kontext attackerar och skambelägger pojkar tyder på att radikalfeminismen fått sådant tolkningsföreträde att empatin flugit ut genom fönstret.

Ett av de mest eftersatta områdena på jämställdhetsområdet är mäns kroppliga integritet. Om en kvinna slår eller knäar en man på film är det roligt, om en man gör samma sak mot en kvinna vet vi att vi ska hata honom och se fram emot att hjälten dödar honom. Känns inte som ett helt sunt paradigm, om man säger så.

Sexuella gränser och män är två begrepp som sällan nämns i samma mening, om det inte handlar om att män ska respektera kvinnors gränser. Lär vi våra pojkar att deras gränser är viktiga? Att de kan säga nej precis när de vill?

Att en kvinnlig lärare kan gå in lite som hon tycker i pojkarnas omklädningsrum, medan en manlig lärare inte kan göra samma hos flickorna, är ett bra exempel på att vi ännu inte börjat fundera på det här med mäns kroppsliga gränser och integritet.

Ännu en relevant faktor i sammanhanget är myten att alla pedofiler är män. Denna myt är för övrigt en central del i det radikalfeministiska teoribygge som i Sverige utmålat män som onda. Andra byggstenar är ”mäns våld mot kvinnor” och en allomfattande ”könsmaktsordning” som bara vill se maktordningar som gynnar män.

Vad tycker du om Matte Matiks berättelser? Har du själv exempel att dela med dig av? Ordet är fritt nedan!

Tips: På Twitter kan män prata om sina upplevelser av att vara män och människor under hashtagen #killgruppen. Inspirerade av detta initativ har även #tjejgruppen skapats, för kvinnor som vill göra samma sak. Lite kul att männen för en gångs skull var först med ett sådant initiativ, och det kan vi tacka Cimon Lundberg för.

Etiketter:  

Förra veckan lyfte feministen och programledaren Hanna Hellquist ämnet jämställdhet i Morgonpasset i P3. Upprinnelsen var de siffror som finns i Statistisk årsbok 2012.

På sin blogg sammanfattar Hellquist vad det hela handlar om:

I boken har statistiken för 2011 sammanställts och svart på vitt är det här otroligt jobbig och sorglig läsning, för alla. För mig är det naturligtvis tråkigt att läsa att Marias man, fortfarande 2011, FORTFARANDE tjänar nästan 9 000 kronor mer än sin hustru, och det är självklart riktigt störande läsning för dem som hävdar att feminismen egentligen inte behövs eftersom vi redan lever i ett jämställt samhälle.

Statistiken anses alltså vara störande för feminist-kritiker. Själv tror jag inte att statistiken är ett dugg störande. Utan det är något annat som stör.

Så här säger Hellquist till P4 Värmland när hon blir intervjuad om detta:

Så här är det, folk blir livrädda när man börjar ifrågasätta deras val och ber dem ta ansvar för sina liv, när man gör det blir folk vansinniga.

Här har vi pudelns kärna. Människor tycker det är helt OK med statistik, och helt OK att olika personer har olika åsikter om denna statistik.

Men när någon säger att de inte får leva som de vill, utan att de måste ”ta ansvar för sina liv” (det vill säga förändra sig efter en viss mall), så blir människor upprörda. Varför ska de inte få leva som de vill i en demokratisk stat?

Fenomenet är egentligen inte nytt. Genusvetare kan till och med få träning i att hantera det ”motstånd” de möter när de vill förändra människors beteenden och livsstil. Ett motstånd är alltså inte att betrakta som att människor drar en gräns för sin personliga integritet, utan det anses vara något som ska brytas ned så människor kan börja leva mer ”rätt”.

Igen, med detta inte sagt att man inte kan få erbjuda föreläsningar i genusfrågor för de som är nyfikna och som har intresse av att förändra sin egen vardag. Problemet är när man vill tvinga sin egen åsikt på andra människor, och kräver att de ska anamma en viss livsstil.

Till Aftonbladet säger Hellquist:

Sverige pekas ofta ut som en förebild när det gäller jämställdhet, men Hanna Hellquist menar att vi inte har kommit så långt.

– Fast kvinnor vill inte gå med på den bilden, och männen vill inte vara en del av den. Alla stretar emot eftersom det är obekvämt, säger hon till Aftonbladet.

Nej, folk stretar inte emot för att det är obekvämt med statistiska skillnader mellan könen. Folk stretar emot eftersom det finns ett krav på att dessa skillnader måste bort, och att de måste förändra en livsstil de trivs med.

De stretar även emot för att begreppet jämställdhet har kidnappats. Jämställdhet betyder inte statistisk likhet mellan könen, det betyder samma spelregler mellan könen och en avsaknad av diskriminering. Således kan vi vara fullt jämställda och ändå har statistiska skillnader mellan kvinnor och män.

Ett resultat av den lilla storm som skapats kring allt detta är hashtagen #sexism på Twitter. Och den hashtagen är väl helt OK, om människor vill berätta om incidenter när de blivit diskriminerade. Men märk väl att detta är något annat än statistiska skillnader mellan könen! Män och kvinnor kan göra olika livsval, även helt utan diskriminering i samhället.

Diskriminering är inte en av huvudförklaringarna till att det i dagens Sverige finns genomsnittliga skillnader hur kvinnor och män lever sina liv. En viktig förklaring är däremot att det mitt bland alla likheter mellan könen även finns vissa olikheter, som slår igenom på statistisk nivå.

Detta är vår tids kvinnoförakt

24 januari 2012, av Pelle Billing

I spekulationerna kring vem som ska bli Socialdemokraternas nästa partiledare har Aftonbladet publicerat en översikt av möjliga namn. Själva idén är god och jag gillar hur de verkligen anpassar sin layout till den elektroniska världen.

Ett par av texterna förbluffar däremot. Nämligen de om Veronica Palm och Carin Jämtin.

En av Veronica Palms och Carin Jämtins främsta meriter är alltså att de är kvinnor. Inte att de har en viss egenskap eller att de uträttat något av vikt. Finns det något mer förolämpande sätt att beskriva en toppolitiker?

Avsikten är med alla sannolikhet att det ska ses som något positivt att vara kvinna. För då är man inte gubbig, tillhör inte patriarkatet och är definitivt inte en vit medelålders man (möjligen en vit medelålders kvinna).

Problemet är att den kvinnovänliga avsikten i slutändan blir misogyn. Kvinnan beskrivs inte i termer av sin kompetens, lämplighet eller sina förmågor. Utan en viktig sådan egenskap som kunde ha listats trängs ut av ”meriten” kvinna.

Samma princip kommer att leda till att en eventuell ny kvinnlig ledare för Socialdemokraterna inte kommer att få en ordentlig chans som ledare. Utan hon kommer att kvävas av alla frågor om hur det känns att vara kvinna i den positionen och alla glada tillrop om att det verkligen var dags för en kvinna till på den positionen. Allt detta kommer att minska fokus på hennes politik, ledarskap och vision för framtiden.

Death by feminist love bombing – kanske ett uttryck att anamma för kvinnor som råkar ut för detta?

Etiketter:  

Finansmannen Christer Gardell intervjuas på E24:

Till något helt annat. Du är med i rekryteringsbolaget Women Executive Search, som inriktar sig på rekrytering av kvinnor till chefsnivå och styrelser. Hur kommer det sig att du är engagerad i det?

–Jag fick en fråga och jag tyckte att det var ett piggt initiativ. Jag tror att det är bra att ha den typ av firma som går utanför de traditionella rekryteringsfirmorna som är väldigt fokuserade på medelålders vita män. Jag tycker att det är viktigt att få fler kvinnor i ledande befattningar.

I ditt eget bolag är fem av fem styrelseledamöter män. Samtliga av bolagets sex partner är också män. Vore det inte bra att börja på hemmaplan?

– Jo, vi söker kvinnor, och har gett en del kvinnor erbjudanden. Men vi har några stycken och skulle gärna ha fler.

I styrelsen?

–Nej, i företaget.

Gardells företag heter Cevian Capital, och en snabb kontroll visare att intervjuaren har rätt. Det är bara män som är styrelseledamöter och partners.

Personligen respekterar jag Gardells och Cevian Capitals rätt att själva anställa den kompetens de vill ha och tycker sig behöva. De känner sin verksamhet bättre än någon annan, och kan utifrån detta bedöma vem som är lämplig.

Tydligen är inte Gardell lika säker på att andra firmor klarar av att anställa den bäst lämpade personen. Utan de kan nog behöva sig en spark i ändan av Women Executive Search. Som så ofta i jämställdhetsfrågan anses andra behöva styras utifrån, medan man själv har koll på sitt liv och sin verksamhet.

Jag funderar också på hur kvinnor upplever det att bli värvade av Women Executive Search. Är det lite grann som att bli uppringd av Arbetsförmedlingen och bli erbjuden en datakurs?

Skämt åsido så önskar jag Christer Gardell all lycka till i sitt arbete, och jag hoppas att han kan ställa sig bakom att den bästa lämpade alltid ska få jobbet – oberoende av kön, sexualitet, etnicitet – och utan någon kvotering.

Etiketter:  
Google