I juni kunde bloggen rapportera att en domstol i Köln sagt nej till rituell omskärelse av pojkar. Samma domstolsbeslut lyfte även David Holman i sin analys av omskärelsedebatten.

För oss som anser att omyndiga individer inte ska påtvingas ett kirurgiskt ingrepp som förändrar deras sexliv för all framtid, var domstolsbeslutet i Köln uppmuntrande. Dock var båda jag och David Holman noga med att poängtera att det bara var ett initialt beslut, som sedan skulle prövas i högre instans.

Nu förefaller det som att en högre instans har sagt sitt, enligt den kristna dagstidningen Världen idag:

En tysk etisk kommitté som är rådgivande till regeringen har slagit fast att man måste tillåta religiös omskärelse i landet, dock med vissa förbehåll.

- Omskärelse måste få grönt ljus men under förutsättning att allt förklaras för föräldrarna, att båda föräldrarna ger sitt samtycke, att smärtan lindras och att en expert genomför omskärelsen, säger Christiane Woopen som leder arbetet i den etiska kommittén, till AFP.

Beskedet är tråkigt men knappast överraskande. Omskärelse av pojkar är en djupt rotad tradition hos två olika världsreligioner, och det ska mycket till för att ett land ska instifta ett förbud.

Pojkarna är ju ingen röststark grupp, och de vuxna männen inom religionen känner inte någon annan verklighet än att vara omskurna. Således är den enkla vägen för ett samhälle att låta ritualen vara fortsatt tillåten.

Dock är det viktigt att komma ihåg att ingreppet har reella konsekvenser. Det var inte utan anledning som domstolen i Köln ville förbjuda ingreppet:

man fann att omskärelse av pojkar tillfogar en skada och kränker den kroppsliga integriteten hos barnet, något som enligt rätten inte uppvägs av religionsfriheten.

Visst är det så. Man kan även lista ytterligare anledningar till varför omskärelse av pojkar är etiskt tveksamt, vilket jag gör i min kommande bok Jämställdhetsbluffen.

I Sverige har flera barnkirurger tagit avstånd från rituell omskärelse av pojkar, och två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet. Även i Tyskland är läkarkåren kritisk till ingreppet:

En sammanslutning av barnläkare i landet, The Professional Association of Pediatricians, menar att det [beslutet att tillåta omskärelse] var att ses som en skandal.
”Barns välbefinnande och barns rätt till kroppslig integritet spelade uppenbarligen ingen roll i dagens beslut”, kommenterade ordförande Wolfram Hartmann kommitténs beslut.

Tuffa ord, men jag förstår deras frustration. I västerländska samhällen som annars talar så stolt om sina mänskliga rättigheter och den kroppsliga integritetens okränkbarhet, är rituell omskärelse av små pojkar en styggelse.

Etiketter:  

Är omskärelse av pojkar moraliskt försvarbart?

17 augusti 2012, av David Holman

Analys av David Holman.

Många av er har nog haft svårt att undkomma den tidvis infekterade debatten mellan förespråkare, oförstående och motståndare till omskärelse av pojkar. Diskussionen blossade upp igen i början av juli, efter att en domare i Tyskland dömt att omskärelse av pojkar var olagligt.

Frågan har diskuterats aktivt i några år nu, men jag upplevde personligen högre intensitet i debatten efter den tyska domen, då många motståndare insåg att det nu fanns en möjlighet att införa ett förbud i ett europeiskt land – med Tyskland av alla länder som förkämpe för förbudet. Såvitt jag vet är frågan ännu inte avgjord i de tyska domstolarna, och ett högre organ ska säga sitt om domen. Sådana här saker kan ju som bekant ta lång tid.

Jag tänkte här gå igenom såväl för- som motargumenten i denna fråga, för att få en så klar och tydlig bild som möjligt av den pågående debatten. Detta är en komplex fråga där olika rättigheter ställs mot varandra, vilket leder till en avvägning av vilken rättighet som är viktigast.

Redan i slutet av förra året skrev Sanna Lundell en krönika i Aftonbladet med följande citat:

Ett gäng läkare och andra intellektuella debatterar i Dagens Nyheter för ett förbud av manlig omskärelse.

Allt med högst tvivelaktiga, ej vetenskapsbaserade, fördomsfulla argument.

Argumentet är alltså att det inte skulle vara skadligt att omskäras. Detta argumentet blev nedskjutet av vår egen Pelle Billing här på bloggen, men argumentet tar sig även en djupare vurpa som får mig att ifrågasätta Sanna Lundells skolgång. Alla som gått ut svensk skola bör i alla fall ha fått med sig ut att varje ingrepp innebär en risk, oavsett hur litet det är. Omskärelse utgör inget undantag och förhuden är absolut inte onödig.

Vidare kunde man i maj läsa en artikel på Newsmill av Anders Gerdmar, som anser att religion handlar om religionens rätt att uttrycka sig. Han skriver så här:

Men det mångkulturella och mångreligiösa samhälle som är ett faktum idag kräver en annan mognad, nämligen till en äkta tolerans också mot religiösa uttryck.

Problemet med detta är inte att jag är emot mångfald i vare sig religion eller kultur, tvärtom har jag fått mersmak på detta efter resor i USA och Kanada. Mitt problem är att mångfald här bara räknas mellan två grupper, en segregering av befolkningen helt enkelt. Varför ska mångfald uteslutas inom familjen? Varför ska religiös och kulturell mångfald uteslutas inom en till synes homogen grupp?

Religionsfrihet är inte att få bestämma över andra människor att de fogar sig efter en viss grupp. Självfallet får man uppfostra sitt barn i enlighet med ens religion, men omskärelse är inte ett tvång utan ett val, och som sådant bör individen kunna välja fritt.

Samma artikel innehåller ett par ytterligare citat som är värda att nämna:

För om politiker, kulturpersonligheter och debattörer brännmärker judar som annorlunda, som grymma mot små barn och som en grupp vid sidan av samhället så lämnar man öppet mål för grövre yttringar av antisemitism

Kvinnlig omskärelse innebär verkligen i varje enskilt fall en könsstympning, att man tar bort hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, d.v.s. klitoris, samt inre blygdläppar och/eller yttre blygdläppar.

Det första, att detta skulle leda till antisemitism är ett klassiskt exempel på sluttande planet, och självklart har de två inte nödvändigtvis något med varandra att göra. Vi motståndare vill inte på något vis förhindra judendomen, något sådant är ju helt befängt. Vår intention är att skydda oskyldiga pojkar från onödiga ingrepp de inte själva valt.

Det andra är även det ett logiskt felslut, som kallas lögn. Det finns fyra olika sorters kvinnlig omskärelse, från den grövsta där man avlägsnar en stor del av de yttre könsorganen, till den – i förhållande till manlig dito – harmlösa prickningen av klitoris. Även ett avlägsnande av klitoris-förhuden är betydligt mildare än manlig omskärelse. Gå själv in på Wikipedia och läs om de olika varianterna.

Det har också förekommit att vi motståndare blir kallade för antisemiter och antiislamister. Men här vill jag påpeka att debatten inte bara existerar här i Sverige utan även i USA. I detta land omskärs numera cirka 50 procent av pojkarna, från att en gång i tiden närmast varit rutin. Denna minskning har inget att göra med antisemitism eller antiislamism, utan representerar en genuin omsorg om barns rättigheter att som hela individer få göra sina egna val. Samma omsorg om pojkars kroppar driver den svenska debatten.

I debatten har det även hävdats att omskärelse på pojkar inte handlar om att förneka dem sin sexualdrift. Underförstått, eller sagt i samma mening, är att kvinnlig omskärelse däremot endast har denna funktion. Jag vill här först påpeka att även prickning av flickors klitoris är förbjudet enligt svensk lag, något som jag inte kan se skulle förhindra sexualdriften något. Det andra jag vill påpeka är att massomskärelsen av pojkar i USA började för att man ville förhindra pojkar från att onanera.

Jag tror det är självklart vart jag ställer mig. Jag har inget emot att bli kallad religionsfientlig om religionsfientlighet är detsamma som att stå upp för svagas rättigheter mot en förtryckande kultur.

Etiketter:  

Bra och dåligt om omskärelse

03 mars 2012, av Pelle Billing

Den rituella omskärelsen av pojkars penisar har blivit en långkörare i debatten, vilket får ses som väldigt positivt. Två nyliga artiklar i olika lokaltidningar tar upp fenomenet.

Den första är från Gotlands Allehanda, och anför följande skäl till att omskärelse är bra:

Ett annat kan vara att en omskuren penis troligen blir mindre känslig, vilket bör medföra att det tar längre tid för mannen att få orgasm, vilket är bra för både honom och henne, eftersom kvinnor ofta behöver längre tid på sig för att få orgasm.

Jo, ni läste rätt. De anses vara positivt att mannen känner av sin sexuella aktivitet mindre (och njuter mindre) eftersom han då kan tillfredsställa sin kvinna bättre. En mer föråldrad syn på sexualitet och manlighet får man leta efter.

Frågan är om samma skribent skulle skriva att kvinnlig omskärelse är bra, eftersom det minskar risken för otrohet och stärker relationen makarna emellan? Med all sannolikhet skulle ett sådant resonemang ses som medeltida (och det är det), men att den typen av resonemang fortfarande är gångbart på män säger oss en del om vilket kön som varit i fokus i jämställdhetssamtalet.

För övrigt kan ju män som upplever att de får för tidig utlösning träna sig på att hantera större njutning under längre stunder. Det finns bra övningar för detta där man övar på att känna njutningen i hela kroppen istället för bara i bäckenet. För mig framstår det som en mer konstruktiv lösning än att skära förhuden av pojkar – där flertalet kanske aldrig får några problem med för tidig utlösning.

Den andra artikeln är från Skånska Dagbladet, och ger argument för varför rituell omskärelse av pojkar inte har någon plats i ett modern samhälle (eller någon plats i modernt religionsutövande). Läs gärna hela, men jag vill särskilt lyfta fram denna passage:

Själv kommer jag aldrig att glömma den man som ringde mig en sommardag efter att jag skrivit kritiskt om omskärelse, tackade för min text, och berättade att för hans vidkommande så hade detta ingrepp förstört sexuallivet och orsakat honom livslångt lidande.

Omskärelse av pojkar brukar framställas som säkert, om det utförs korrekt. Och det är det. Dock är inga kirurgiska ingrepp riskfria och det räcker att resultatet blir dåligt på en procent för att stora grupper män ska få livslånga problem.

Även de operationer som lyckas medför en avsaknad av förhud, vilket i sig kommer att påverka sexlivet. Om man aldrig haft sex med förhud kanske inte detta upplevs som något problem, eftersom sex ändå är en väldig angenäm upplevelse och leder till att de blir pappor, etcetera. Men de har inget att jämföra med!

Att omskurna män i vuxen ålder inte beklagar sig över sin penis är således inget bevis på att avsaknaden av förhud inte påverkat deras sexliv i negativ riktning. Det kanske låter lite bryskt men de vet faktiskt inte vad de talar om, eftersom de inte har någon referensram.

För att få ett hum om skillnaden mellan att vara omskuren eller inte så kan man titta på följande stycke forskning:

38 män med minst två års sexuell erfarenhet omskars och fick efter två år bedöma resultatet. 28 av dessa (63 procent) bedömde att de fått »decreased sensitivity« med svårighet eller omöjlighet att få orgasm, »it was the worst mistake I ever made«, »a lot of very good feelings are gone«, »loss of something unique that cannot be replaced«.

En annan forskningsrapport visar att känslig vävnad skärs av även när omskärelsen görs på små pojkar.

Kort sagt har vi den kunskap vi behöver. Det som krävs nu är den politiska viljan och modet att göra Sverige till ett föregångsland på detta område. Låt oss signalera till omvärlden att här får alla barn – oberoende av kön – ha sina kroppar i fred.

Etiketter:  

Fredrik Strage säger nej till omskärelse av pojkar

29 december 2011, av Pelle Billing

Dagen före julafton konstaterade musik- och kulturskribenten Fredrik Strage i DN:

Men omskärelse har förstås ett syfte. Genom att ta bort nerver gör man könsorganet mindre känsligt, vilket förr ansågs förebygga onani. Ingreppet borde rimligtvis inte tillåtas förrän pojkarna vuxit upp och själva kan bestämma om de vill skära av sin förhud, eller kanske föredrar en tatuering eller piercing.

Kritiken mot omskärningar är dessvärre, enligt en kommentar av Göran Rosenberg i SvD, ”ett frontalangrepp” mot judendomen. Han anklagar chefen för Forum för levande historia, ”som bland annat har till uppgift att hålla minnet av förintelsen levande”, för att sympatisera med förhudsvurmarna. Om vi slutar skära i barns penisar riskerar vi alltså att glömma förintelsen. Man måste nog vara lite mer jewhag än jag för att köpa det resonemanget.

Ett glasklart ställningstagande.

Det blir fler och fler röster som vänder sig mot lagligt sanktionerade rituella ingrepp på pojkars penisar. När når opinionen våra beslutsfattare?

Läs även: Jag kommenterade det anti-semitiska kortet för en dryg vecka sedan.

Tipstack: Går till Sven!

Etiketter:  

Omskärelsemotstånd kopplas till anti-semitism

20 december 2011, av Pelle Billing

Tyvärr är det inte bara schyssta argument som används i omskärelsedebatten:

Oavsett argumenten för eller emot manlig omskärelse (av vilka några framförts på dessa sidor) bör det inte råda några tvivel om att förbudskravet är ett frontalangrepp mot inte minst judendomen och judarna. Manlig spädbarnsomskärelse, brit mila, är och förblir en central del i den judiska traditionen och tillämpas av snart sagt alla judar, religiösa som icke-religiösa, ortodoxa som liberala. När nazisterna ville förvissa sig om att en man i deras våld var jude behövde de oftast bara dra ner hans byxor.

Guilt by association, någon?

Som bekant är mina argument mot omskärelse av pojkar följande:

  • Pojkens rätt till sin egen kropp. Låt honom välja när han fyllt 18.
  • Pojkens religionsfrihet. Låt honom välja när han fyllt 18.
  • Om vi går emot vissa sedvänjor för att skydda flickors könsorgan, kan och bör vi gå emot andra sedvänjor för att skydda pojkars.
  • Omskärelse påverkar sexlivet genom att skära av många känsliga nerver, samt genom att förändra mekaniken i ett samlag (eller annan penetration).

Vilka argument har motståndarsidan, som inte innefattar guilt by association? Diskussionen är fri nedan.

Etiketter:  

Bra slutreplik i omskärelsedebatten

07 december 2011, av Pelle Billing

nej-till-omskarelse

Sommaren 2009 rasade den första omskärelsedebatten i svensk media. Då var det några tappra läkare och ett gäng bloggare som krävde att omyndiga pojkar skulle få ha sin kropp i fred.

Mot slutet av det här året har vi så haft ytterligare en debatt i ämnet, och så sakteliga flyttas positionerna fram.

Startskottet den här gången var en artikel på DN Debatt, där krav restes på förbud mot omskärelse av pojkar. Sedan skrev Sanna Lundell en svårförståelig krönika i ämnet, som jag mer eller mindre sågade här på bloggen.

Nu har slutrepliken kommit på DN Debatt, och den innehåller flera bra punkter:

Vi är inte emot omskärelse. Vi är för individens rätt att själv välja. I vår artikel på DN Debatt 18/11 argumenterade vi därför utifrån barnkonventionen för att omskärelse av pojkar ska tillåtas först efter en viss ålder, kanske 15 eller 18 år.

Precis så. Ingen har sagt att vuxna män inte ska få omskära sig. Men att göra det på en pojke som inte är stor nog att fatta sitt eget beslut är ett övergrepp.

Jag tycker att 18 år är en lämplig gräns med tanke på hur allvarligt ingreppet är. Låt myndiga män bestämma över sin egen penis medan omyndiga pojkar är skyddade av lagen.

Artikelförfattarna har följande att säga om de som motsatt sig förslaget att förbjuda omskärelse av pojkar:

Integrationsminister Erik Ullenhag (DN.se/debatt 18/11) och Omid Aghajari, läkare på Karolinska sjukhuset (DN.se/debatt 21/11) anser att omskärelse ska kunna utföras på pojkar i Sverige. Båda saknar helt barnperspektivet i sitt resonemang. Barn som offer för kirurgiska ingrepp utan medicinsk grund är lika osynliggjorda i deras artiklar som de är på operationsbordet då omskärelsen äger rum.

Barnperspektivet lyser förvisso med sin frånvaro. Jag skulle vilja lägga till att ryggraden saknas. Erik Ullenhag och resten av regeringen gör det som fungerar politiskt och får därmed på sitt samvete att tusentals pojkar separeras från sin förhud, varje år.

Det svenska ställningstagandet går även emot Barnkonventionen, vilket är anmärkningsvärt i ett land som annars säger sig värna barnen i alla lägen:

Enligt barnkonventionen ska föräldrars ”råd och ledning” ske på ett sätt som inte är våldsamt eller förödmjukande. Att hålla fast ett skrikande barn och sedan skära av en del av hans könsorgan, vilket är vad som i praktiken sker i många länder, kan knappast anses som en rimlig ”ledning”.

Det är inte rimligt på något sätt och vis. Det är ett övergrepp mot pojken och har ingen plats i en stat som försvarar barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna.

Även argumentet om grupptillhörighet kläs av och exponeras:

Läkaren Omid Aghajari menar att omskärelsen symboliserar ”drömmen om och bandet till det söndertrasade hemlandet”. Men en grupp människors behov av att känna tillhörighet till ett land eller en region kan inte få uttryckas med barns kroppar som verktyg. Barns kroppar är av kött och blod och ska inte användas för att bli bärare av vuxnas drömmar.

Nej, barns kroppar får aldrig vara verktyget för vuxnas drömmar eller för en religions påbud. Så enkelt är det.

I slutändan handlar det dock om pojkars rätt till sin egen kropp, och att manligt kön inte ska vara ett hinder för att vara skyddsvärd:

Sverige bör skydda pojkar och flickor lika vad gäller ingrepp i deras kroppar. Pojkar har hittills varit osynliggjorda. Att tillåta omskärelse först i vuxen ålder är ett sätt att bekräfta det skydd alla barn har rätt att åtnjuta.

De som idag försvarar omskärelse av pojkar kommer att ses som barbarer i framtiden – sådan är tidens gång. Kanske dags för svenska politiker att greppa detta?

Etiketter:  

Sanna Lundell försvarar omskärelse av pojkar

03 december 2011, av Pelle Billing

omskarelse

När jag växte upp fick jag lära mig att omskärelse av pojkar och män innebar att en hudflik skars bort. En hudflik utan betydelse, so no big deal. Troligen var jag inte den enda som tog till sig denna gängse uppfattning.

Sanna Lundell förefaller vara en av dem som fortfarande lever i föreställningen att omskärelse av pojkar är ungefär som att ta hål i öronen på flickor. Något som kan vara lite obehagligt i stunden, men som inte ger några långsiktiga, funktionella men.

I Aftonbladet ger hon sig in i omskärelsedebatten, utifrån den artikel som nyligen publicerades på DN Debatt:

Ett gäng läkare och andra intellektuella debatterar i Dagens Nyheter för ett förbud av manlig omskärelse.
Allt med högst tvivelaktiga, ej vetenskapsbaserade, fördomsfulla argument.

Att argumenten skulle vara fördomsfulla är i sig en fördom. Hårda biologiska data säger oss att det är viktig sensorisk vävnad som skärs bort vid en omskärelse – vävnad som kan vara viktig för sexuell njutning och funktion.

Att det ”bara är en hudflik” som skärs bort stämmer alltså inte. En bättre liknelse är att det motsvarar att skära bort halva klitoris på en kvinna. Undrar om Sanna Lundell skulle stödja ett sådant förfarande hos en religion?

Till hennes försvar bör sägas att hon säkert inte känner till dessa studier, men samtidigt kan man tycka att några väckarklockor borde ringa när det handlar om att skära bort ett sjok frisk vävnad på en pojkes penis.

Lundell har ytterligare kritik mot skribenterna på DN Debatt:

Hur ett gäng svenska högt uppsatta män (nåja, ett par kvinnor fanns också med på listan) utan egen erfarenhet av att vara omskurna, utan hänvisning till en enda vetenskaplig studie som styrker deras tes om att manlig omskärelse på något sätt skulle vara fysiskt eller psykiskt skadligt, kan komma undan utan att någon ställer sig upp och skriker högt.

Här underminerar Lundell sin egen trovärdighet. Hon har inte kollat upp att två av männen som skriver i DN själva är omskurna, och ändå tar avstånd från ingreppet.

Om Lundell inte vet detta, hur pass väl har hon då kollat upp forskningen kring omskärelse? Tyvärr tyder hennes uttalande på att krönikan är något av ett hafsverk, och inte någon genomarbetad ståndpunkt.

Min önskning är att Sanna Lundell omprövar sitt ställningstagande i frågan. Ingen vill förbjuda omskärelse av vuxna män, det handlar bara om att pojkar ska få ha sin penis i fred tills de är stora nog att själva besluta vad de vill göra med sin kropp.

Om vi kunde gå emot afrikanska sedvänjor som omskar flickor – utan att känna oss som rasister – är jag övertygad om att vi kan förbjuda omskärelse av pojkar utan att känna oss som islamofober. Det handlar om pojkens rätt till sin egen kropp, och pojkens rätt att själv välja religion.

Inte kan väl någon tycka det är fel att försvara pojkars mänskliga rättigheter, bara för att de råkat födas in i en muslimsk eller judisk familj?

Tipstack: Går till Thomas och Peter!

Etiketter:  

Forskning: Omskärelse kan ge sexuella problem

15 november 2011, av Pelle Billing

omskarelse

Så här skriver SvD idag:

Omskurna män löper betydligt större risk att ha svårigheter att nå orgasm, samtidigt som deras partner riskerar mer vaginal smärta och en ökad risk att inte bli tillfredsställda.

Denna kunskap kommer från en dansk forskningsrapport, som innefattade över 5 000 män. I forskningsrapportens sammanfattning skriver man:

Omskärelse var kopplat till frekventa orgasmsvårigheter hos danska män och till ett spektrum av frekventa sexuella svårigheter hos kvinnor – framför allt orgasmsvårigheter, smärta vid samlag och en känsla av ofullständig sexuell tillfredsställelse. Noggrann utredning av dessa förhållanden i områden där omskärelse är vanligt behövs.

(Circumcision was associated with frequent orgasm difficulties in Danish men and with a range of frequent sexual difficulties in women, notably orgasm difficulties, dyspareunia and a sense of incomplete sexual needs fulfilment. Thorough examination of these matters in areas where male circumcision is more common is warranted.)

Som en skiva som hakat upp sig brukar jag säga att det är oacceptabelt att vi tillåter rituell omskärelse av pojkar i Sverige. Det strider mot pojkarnas rätt till sin egen kropp, och pojkarnas rätt att själva välja sin religiösa tillhörighet.

Det är även ett uttryck för könsdiskriminering mot invandrare, då vi underlåter att stå upp för de individuella rättigheter som ska gälla för alla svenska medborgare – oberoende av kön och etnicitet.

När tänker regeringen Reinfeldt ta sitt ansvar och lagstifta mot detta? Sverige har chansen att bli en föregångare här, och skapa internationell debatt kring pojkars rätt till sin egen kropp.

Tipstack: Går till Gunnar D.U. och Bengt!

Etiketter:  
Google