Jämställdhet 2.0 har som bekant (minst) två olika komponenter:

  • Mansfrågorna behöver komma med på den politiska och mediala agendan.
  • Kvinnofrågorna ska inte vara politiska slagträn utan man ska systematiskt arbeta för att åstadkomma förbättringar.

Den första punkten är inte bara något som så smått börjar lyftas i Sverige, utan världen runt finns så kallade mansrättsaktivister som vill sprida kunskapen om mansfrågorna. På engelska förkortas denna rörelse genom bokstäverna MRA (Men’s Rights Activism, eller Men’s Rights Activists). På vissa sätt är jag själv en MRA, även om jag med Jämställdhet 2.0 vill hitta en väg framåt som bryr sig om båda könen och som inte skam- eller skuldbelägger någon individ.

I dag fick jag tipset att BBC för en vecka sedan skrivit om MRA-fenomenet i Storbritannien och den anglosaxiska världen. Att mansrättsaktivister nämns i en stor publikation är inte nytt, men att en sådan lång och seriös artikel verkligen beskriver vad det hela handlar om är ett smärre genombrott. Ett flertal mansfrågor lyfts på ett bra vis.

Misandri:

Many of these activists also believe that the media allow women to objectify and ridicule men in a way that would be unthinkable if the gender roles were reversed.

Översättning: Flera av dessa aktivister anser att media tillåter kvinnor att objektifiera och förlöjliga män på ett sätt som varit otänkbart om könsrollerna var de omvända.

Vårdnadstvister:

Benatar asserts that in most parts of the world custody rights cases are stacked firmly against men. ”When the man is the primary care-giver his chances of winning custody are lower than when the woman is the primary care-giver.

Översättning: Benatar hävdar att män har oddsen mot sig i vårdnadstvister, världen runt. ”När en man är den som skött barnet mest har han lägre chans att vinna vårdnadstvisten än en kvinna som varit hemma mest med barnet”.

David Benatar, som nämns i citatet ovan, är filosofiprofessor och prefekt i Kapstaden. Han har för övrigt skrivit boken The Second Sexism om könsdiskriminering mot män. Titeln anspelar på Simone de Beauvoirs kända feministiska bok Det andra könet – som lyfter Beauvoirs syn på kvinnlighet och hur kvinnlighet konstrueras. Aktivarum har skrivit en kort översikt av Benatars bok här.

I BBC-artikeln tas även upp att det går sämre för pojkar än flickor i skolan, och att unga kvinnor nu tjänar mer pengar än unga män i en del västländer (dock ännu inte i Sverige, trots att vi är feminismens Mecka).

Aktiva The Men’s Network från Brighton uppmärksammas, liksom Movember – där män låter mustaschen växa varje novembermånad och aktivister samlar in pengar till forskning om prostatacancer.

Tom Martin, som jag bloggat om tidigare, har också en del att säga i artikeln, utifrån sin erfarenhet av att jobba på en bar i London:

”I could see that male customers were being abused at every point,” he says.

Men had to queue and often pay while women got in free. They were goaded by bouncers to leave, while women were treated with respect. But worst of all, he believes they were used by women to buy drinks.

Översättning: ”Jag kunde se att manliga kunder behandlades illa i varje situation”, säger han.

Männen var tvungna att stå i kö, och ofta även betala, medan kvinnorna kom in gratis. De provocerades av vakterna (och blev sedan avvisade), medan kvinnorna behandlades med respekt. Det värsta av allt var dock att de utnyttjades av kvinnorna för att köpa drinkar.

Hårda ord men inte utan sanning. Jag har hört massor av historier från män som blivit utkastade eller nedbrottade på ett uteställe efter att en kvinna börjat bråka med dem. I den miljön ses alltid mannen som problemet.

Jag rekommenderar dig varmt att läsa hela artikeln, då det kan vara den bästa som skrivits om mansrörelsen i såpass stor och seriös publikation. Svenska artiklar och översikter om mansfrågor hittar du som alltid hos Mansnätverket.

Tipstack: Går till Hannah!

Etiketter:  

Vad är egentligen kvinnors respektive mäns största problem i vår kultur? Nu pratar jag alltså inte mans- och kvinnofrågor eller politiska sakfrågor. Utan vad vi möter dagligen i vår kultur.

Min åsikt om detta är följande:

  • Kvinnor möts av motstridiga budskap, som inte kan tillfredställas samtidigt. När en kvinna blir mamma, ställs detta på sin spets. Å ena sidan ska hon vara den stora, goda modern som hela tiden är med barnet. Å andra sidan ska hon vara en modern karriärskvinna som arbetar heltid. Det är en fysisk omöjlighet att tillfredsställa dessa två krav.
  • Män demoniseras.  På daglig basis får män höra att de orättfärdigt tjänar för mycket pengar, att de slår kvinnor, att de är våldtäktsmän, att de är pedofiler och att de måste göra om sig från grunden för att möjligen ses som goda människor. Detta är mobbing på gruppnivå men ändå har de som deltar i mobbingen godhetsföreträdet.

Hur ställer sig bloggen till dessa två fenomen? Vad gäller demoniseringen av män har det länge varit en huvudfråga, och kommer så att förbli tills demoniseringen försvinner.

Vad gäller motstridiga krav på kvinnor så håller bloggen gradvis på att ta sig an kvinnofrågor mer och mer. Inte för att ingen annan talar om kvinnofrågorna, utan för att radikala element har kidnappat dem – och bidrar till de omänskliga kraven på kvinnorna.

Etiketter:  

Mansfrågorna växer snabbt i Storbritannien

21 februari 2012, av Pelle Billing

Ibland kan det vara bra att lyfta blicken från Sverige och se vad som pågår runt om i världen. Bloggen har ett starkt fokus på Sverige, men vi befinner oss självfallet alltid i ett större sammanhang.

Jag har kontakt med nyckelpersoner i mansrörelsen i hela den anglo-saxiska världen, och en sådan person är Glen Poole från The Men’s Network i Storbritannien. Under hans ledning ångar nätverket på ordentligt, och de börjar utnyttja den styrka det är att verka i ett stort land med många pågående initiativ.

För att ge ett hum om allt som pågår klistrar jag helt enkelt in deras senaste nyhetsbrev. Visst ger det en optimism om att mansfrågorna är på väg att etablera sig?!

We’ve got a bumper crop of interesting news items for people committed to improving services for men and boys in the UK in areas like fatherhood, men’s health issues, men’s safety and men’s personal development this month.

We hope you all find something of interest to click on in this newsletter and as always if you have any news and success stories and upcoming events you want to share with us, do please let us know. We love hearing from inspiring people like you who are working in the UK’s men and boys sector and it’s been really great to speak with so many of you in the past month.

Thank you all for the difference you are making in the world, we hope you enjoy the news:

DADS’ SURVEY

There’s still a chance for dads-to-be and dads with kids under five to win £100 by taking part in a 10 minute online survey to help the NHS improve the information it provides to dads. If you are a dad, if you work with dads or if you know some dads who’d love to take part please CLICK HERE NOW and forward this link to dads you know or do the survey today……….

MALE VICTIMS

There’s been lots happening in the world of male victims with several established men’s charities missing out on a £250,000 Home Office’s fund. If you know of any projects that have been awarded funding from the Home Office’s male victims fund, do please let us know.

A big well done to Esteem in Cornwall who have won more than £250,000 from the Big Lottery to help male victims of domestic violence  - click here for the story. Esteem will be represented at this week’s National Conference on male victims of domestic abuse hosted by The ManKind Initiative – click here for details.

Finally, congratulations to Survivors Manchester who marked three years helping male victims of rape and sexual abuse this month – click here for details.

HOME OFFICE COMMITS TO TACKLE MEN’S INEQUALITY 

The Coalition Government has outlined its commitment to tackle the inequalities men experience following a campaign led by The Men’s Network. Nearly 100 individuals and organisations working with men and boys backed a joint letter to parliament on International Men’s Day 2011. To read the Home Office’s response click here now. To find out the Equalities Minister Lynne Featherstone failed to respond to the letter click here.

CONFERENCE FOR MEN AND BOYS

The date for this year’s Second National Conference for Men and Boys will be Friday 2nd November. Please make a note in your diary an do get in touch if you want to be involved or have feedback on how we can improve last year’s successful event – click here now.

HAS THE WORLD GONE DAD?

We’ve heard of several new dads’ groups setting up in 2012 so we’ve put together a great list of some of our favourite UK dad projects. CLICK HERE NOW to read the list and if you know of a project you think we should add, please drop us a line and let us know.

WORKING WITH MEN OVER 50

There’s a great new project for men over 50 offering events, listings and a range of resources for men in their 50s, 60s and beyond. It’s called Men Beyond 50 project, which is It is being set up by Alan Heeks, who has been leading men’s groups since 1997 and Max Mackay-James, a retired GP with a special interest in older men’s health issues. Click here now to read more

SEXISM AGAINST MEN

Have you heard the one about the student who is taking the LSE to court for sexosm against men in its gender studies department? If you haven’t heard about Tom Martin’s Sexism Busters campaign yet then why not click here and find out more

EUROPEAN GENDER CONFERENCE

Nick Duffel at the UK’s Centre for Gender Psychology is hosting an International Symposium for Men near Frankfurt in Germany. Called “Men and the Future: Sex, Authenticity And Power. Click here now if you want to read more.

SUPPORT MEN WITH EATING DISORDERS

Our friends at Men Get Eating Disorders Too has launched an online petition that aims to address inequalities around service provision and in particular the barriers men face getting help. Click here to read more

ARE JOB CUTS HITTING MEN OR WOMEN?

Women’s job losses were in the media last week with headlines claiming the women are bearing the brunt of public sector cuts. However, the Chartered Institute of Personnel and Development (CIPD) has said these stories are misleading and that in fact there are now more women in work and less men in work. Click here to read the full story

MEN’S GROUPS  

We’re looking at putting together an online list of all men’s groups operating in the UK so if you know of any, please let us know. It the meantime to read about two examples of groups run by Kenny D’Cruz and Nick Clements click here now

HIGHLIGHTING MEN’S HEALTH

A quick reminder that Men’s Health Week is coming in June – click here to find out how you can get involved. Improving Men and Boys’ Health is also the theme of International Men’s Day in November 2012 and we’d like you all to consider getting involved with the day this year – click here to find out more.

WORKING WITH NEW DADS – EXPERTS NEEDED

Are you an expert at preparing dads for birth and their transition into parenthood? The organizers of a one day conference for midwifery and allied services would like to hear from speakers who are experts in this field. If this is you click now for more info.

THE MEN’S NETWOR AT TEDx

The work of The Men’s Network is to be featured in a day of inspiring talks at The London School of Economic (LSE) to promote the development of tomorrow’s thinkers and leaders. The aim of the TEDx (LSE) event is to support a generation of innovation, critical thinking and leadership in order to promote meaningful change in this world. To read more about this now click here

That’s all the news we have this month, as always we’ve put you on this list because we think you share our commitment to improve the lives of men and boys in the UK. If you don’t want to stay in touch with us and keep receiving information like this in future then please just let us know.

Best Regards

Glen

Glen Poole

Strategic Director
The Men’s Network
t: 07981 334222
CVSF Representative for Men & Boys in Brighton & Hove
UK Co-ordinator for International Men’s Day 2011
Etiketter:  

I tidningen ETC har Agnes Arpi gjort ett reportage om män som arbetar inom vården. Många intressanta observationer framkommer om hur det är att vara man i ett kvinnodominerat yrke.

Enligt de intervjuade finns det både för- och nackdelar med att vara man i ett arbetslag med övervägande kvinnor. Fördelarna känns igen från det vi fått lära oss från feministisk teoribildning, så jag väljer att inte ta upp dem här (men läs gärna hela reportaget för att få en helhetsbild).

Mer intressant är att identifiera nackdelarna som männen stöter på, för även om vi inte hörs tala om dem lika ofta så finns dem. Hur beter sig vissa av kvinnorna, och hur skulle situationerna uppfattats om könen var omvända?

Till att börja med har en ung man som arbetar inom vården varit med om följande:

– Jag har då jag beklagade mig över min prekära ekonomiska situation fått förslaget att prostituera mig. ”Du kan väl knäcka extra lite svart? Som gigolo.”

– Bland annat har det sagts att jag borde vara nakenmodell och hänga upp mina nakenbilder på jobbet. Vid flera tillfällen när jag har varit trevlig mot kvinnliga patienter har kollegerna kommit och sagt åt mig att sluta flirta, berättade Anders, 25 år och undersköterska på en avdelning där fyra av 56 anställda var män.

Sexuella trakasserier, milt uttryckt. Det vi fått lära oss är att det är män som står för den här typen av kränkningar, men uppenbarligen är det något som båda könen är kapabla att göra.

Från min egen tid inom vården, som läkare inom psykiatrin, minns jag att det skickades runt bilder på lättklädda män. Däremot var det ingen man som vågade skicka runt bilder på lättklädda kvinnor, för det kunde fått allvarliga konsekvenser.

De kvinnor som skickade bilderna fick sig en tillsägning att det inte var OK – vilket givetvis är bra – men för mig var det ändå en ögonöppnare att vi ser olika allvarligt på tilltaget beroende vilket kön som står för handlingen.

Viktigt att förtydliga är att jag inte vill se ett samhälle där det är förbjudet att skämta med varandra, eller göra sexuella anspelningar. Men kraven är högre på en arbetsplats, som ska vara trygg för alla som närvarar, och ens fritid där man själv väljer sitt umgänge.

Vidare belyser artikeln att sexism inte är någon enkelriktad gata:

Om de manliga arbetstagarna inte aktivt bevisar motsatsen antas de vara slarvigare och sämre på att visa känslor, ta hand om barn och patienter och hålla ordning. Därför kontrolleras de genom ständiga påminnelser. I de traditionellt kvinnliga domänerna betraktas kvinnor som rationella och effektiva, medan männen anses opålitliga, mindre kunniga och i behov av vägledning och styrning, en roll som historiskt sett ofta har tilldelats kvinnor.

Kvinnorna anser alltså att kvinnor är rationella och effektiva inom de kvinnliga domänerna. Mycket kritik har (med rätta) riktats mot de historiska tänkare som sett kvinnan som underlägsen mannen vad gäller rationalitet i den publika sfären. Men här uppenbaras det alltså att kvinnor kan ha precis samma syn på männen när det gäller kvinnors traditionella sfär.

Egentligen är denna observation ganska självklar, men det skrivs inte lika mycket om den som mäns uppfattningar om kvinnor. Frågan är om vi som samhälle hunnit längre i att se kvinnor som kompetenta på arbetsmarknaden, än män som kompetenta föräldrar och projektledare i hemmet?

Ett konkret exempel på hur mäns förmåga inom kvinnliga domäner nedvärderas är följande citat:

– Jag har fått höra saker som ”killar har ju ingen simultanförmåga”, ”killar kan ju inte hantera ett kök”, ”javisst, lita på att en karl ska städa”.

Generaliseringarna är grova, och jag tror att få män skulle instämma. Möjligen kan det finnas en genomsnittlig skillnad i simultanförmåga mellan könen, men att säga att ”killar har ju ingen simultanförmåga” är knappast något som finner stöd inom forskningen.

Vad kan vi då lära oss av detta? Jag skulle vilja hävda två saker:

  1. Sexism är inte enkelriktad.
  2. Vi är fortfarande relativt blinda för kvinna-till-man-sexism.
Etiketter:  

Mansfrågorna ligger i tiden

13 februari 2012, av Pelle Billing

När Natalia Kazmierska uttrycker en rädsla för att hennes make ska bli mansrättsaktivist så uppvisar hon en fingertoppskänsla för vad som pågår i Sverige och västvärlden. Mansfrågorna ligger nämligen i tiden, och gör sin närvaro känd via politiker, organisationer och skribenter.

I Storbritannien har Nick Clegg, den populäre partiledaren för Liberal Democrats, tagit fram ett policy-dokument över mansfrågor. I USA har det gjorts en utredning om skapandet av en Vita Huset-kommittée för pojk- och mansfrågor, som en motsvarighet till den som finns för flickor och kvinnor. Således har medvetenheten om de specifika utmaningar som möter pojkar och män spritt sig till allra högsta politiska nivå.

I Australien har mäns hälsa blivit regeringens ingång till mansfrågorna, då detta område fångar många av problemen. Till exempel handlar det om mäns självmord, hemlöshet och dödsfall på arbetsplatser. Även faderskap är ett uppmärksammat område.

Här i Sverige ligger vi lite efter vad gäller mansfrågorna, och än så länge är det inget politiskt parti som tagit chansen att vara först med en medveten politik på detta område. Dock är bara det en tidsfråga innan det kommer även hit. Världen är globaliserad och så även idédebatten.

Kazmierska verkar tro att mansfrågorna kan reduceras till allmänmänskliga frågor, och visst kan man anlägga ett sådant perspektiv. På samma vis kan man hävda att kvinnofrågor i grunden är allmänmänskliga frågor. Men de av oss som insett att kvinnofrågor faktiskt har gynnats och stimulerats av att få vara en separat kategori, kan inte annat än förespråka att mansfrågorna ska vandra samma väg. Allt annat vore att göra männen en otjänst.

Etiketter:  

Ett par tecken i tiden på var vindarna blåser

10 februari 2012, av Pelle Billing

London School of Economics (LSE) är en är världens riktiga elituniversitet. Inom sina områden är de i absolut världsklass.

Föga förvånande attraherar de därmed högpresterande elever som har tydliga krav på sin utbildning. En sådan elev är Tom Martin. Han började läsa en master-utbildning på LSE:s genusinstitut hösten 2009. Efter sex veckor hoppade han av. Varför?

Så här förklarar han själv:

Tom says ”as well as sexist teaching practices, sex-discriminatory learning materials were explicitly ruled out by the university’s own regulations, yet the core texts we had to read before each class, contained lots of anti-male discrimination and bias heavily focussing on and exaggerating women’s issues, whilst blaming men, ignoring men’s issues, and even recommending such bias. There was no warning of this sexist agenda in the prospectus.”

Fritt översatt: Tom säger ”utöver sexistiska undervisningsmetoder förekom könsdiskriminerande inlärningsmaterial, trots att detta är explicit förbjudet enligt universitetets regler. Texterna vi var tvungna att läsa före varje lektion innehöll en mängd mansdiskriminerande och vinklat material som fokuserade på och överdrev kvinnofrågor, medan män pekades ut som skyldiga. Mansfrågor ignorerades och den starka vinklingen till och med rekommenderades. I kursens varudeklaration varnades inte för denna sexistiska agenda.”

Tom Martin hade inte bara denna tuffa kritik att komma med, utan han valde även att stämma universitetets genusinstitution – som är Europas största.

Utifrån hans beskrivning av undervisningen förefaller det som han har goda skäl för sin stämningsansökan, som ska prövas den 13 mars. Samtidigt är det förstås omöjligt att utifrån verifiera hur undervisningen bedrivits, så var och en får bilda sig en egen uppfattning och följa fallet allt eftersom.

Jag har själv tidigare kritiserat genusvetenskapen – stundtals hårt – och föreslagit att den ska reformeras för att bli hållbar i framtiden. Dock ska inte alla forskare eller aktörer inom genusvetenskapen dras över en kam! Det finns bra arbete som görs där man förutsättningslöst forskar på båda könens situation i till exempel krigssituationer.

Tom Martin har producerat en video där han ger sig ut på sitt (före detta) universitetsområde och debatterar könsfrågor spontant. Jag håller inte med honom om varje siffra han presenterar, men han är åtminstone mer kunnig än de som säger emot honom:

Hur det går för Tom får tiden utvisa. Han har varit inne på min engelska blogg och sagt hej så jag ska försöka hålla kontakten och se hur det går. Hans fall är unikt och av stort intresse för alla som engagerar sig i könsfrågor.

Oberoende av hur det går med hans stämningsansökan är det ett tecken i tiden att den gamla normen inom jämställdhetsområdet (könsmaktsordning, mäns allorstädes närvarande makt, kvinna offer, man förövare) ifrågasätts allt mer. Människor inser att verkligheten är komplex och sträcker sig därför efter nya idéer. Denna process pågår såväl inom feminismen som i mansrättsrörelsen.

Igår kväll snackade jag med en källa som arbetar på prostitutionsenheten hos Malmö Stad. Förutom att den inte heter prostitutionsenheten längre. Numera kallas den Råd- och stödteamet sexuella tjänster. Skulle ett sådant namn ens varit möjligt för tio år sedan? Knappast.

Mer och mer är också min upplevelse att könsmaktsordningen bor i Stockholm. Eller det är där teorin har sitt starkaste fäste, så att säga. Här i Skåne byter kvinnofridsteamen namn till familjefridsteam, och verksamheterna breddas.

Den anställde på teamet för sexuella tjänster sa även att återväxten bland anhängare av könsmaktordningen är klen. Unga människor ser att verkligheten är komplex och går sin egen väg. De som arbetar ute i verkligheten behöver modeller som fungerar, och då duger det inte med smala och enkelspåriga teoribyggen som inte håller i praktiska situationer.

De goda nyheterna är alltså att det finns en del positiva tecken i tiden. De dåliga nyheterna är att makten och pengarna som riksdag och regering förfogar över ännu inte ändrat inriktning i nämnvärd omfattning. Således går mansjourerna på knäna och mansfrågorna lyser med sin frånvaro i politiken.

Steg för steg går det dock framåt och det är tack vare stödet från er läsare som jag får energi att fortsätta resan mot en mänskligare jämställdhetspolitik och ett samhälle där män och kvinnor kan trivas.

Etiketter:  

Skogsarbete överraskande exempel på lönebildning

09 februari 2012, av Pelle Billing

Nyligen skrev DN om skogsarbete, och hur farligt det är. Efter en storm med omkullblåsta träd blir läget än mer utsatt, och riskerna ökar ytterligare.

Dödsfall är tyvärr en del av arbetet, särskilt i röjningsarbetet efter en storm:

Det är ett extremt farligt arbete. Det visar inte minst erfarenheterna efter stormen ”Gudrun” 2005. Då var det Småland och södra Sverige som drabbades värst. Åren direkt efter stormen inträffade 18 döds­olyckor i samband med arbete i skogen.

Jämfört med samtliga branschers genomsnitt har skogsbranschen mer än 20 gånger så många dödsfall på jobbet, en betydande riskökning.

Bland skogsarbetarna är 90 procent män, vilket gör det till ett av de yrken som har mest ensidig könsfördelning. Detta torde inte komma som någon överraskning då de flesta yrken med hög risk för dödsfall eller akut skada domineras av män.

Att mäns hälsa och trygghet på arbetsplatsen är en viktig jämställdhetsfråga är redan välkänt, bland de som har en progressiv inställning till könsfrågor. Men frågan är vad skogsarbete kan lära oss om lönebildning?

Enligt SCB:s statistik tjänar en skogsarbetare i genomsnitt cirka 23 500 kronor. Inte en jättehög lön kan tyckas. Vad tjänar vård- och omsorgspersonal (undersköterska, vårdbiträde, etc), som jämförelse? 22 400 kronor, enligt samma statistik från SCB.

Det dessa två yrkeskategorier har gemensamt är att ingen av dem kräver någon högskoleutbildning. Gemensamt är även att båda verksamheterna kan ge förslitningsskador på sikt. Där slutar likheterna.

Den ena stora skillnaden mellan skogsarbetare och vård- och omsorgspersonal är att det förstnämnda sker i en ogästvänlig utomhusmiljö, som på vintertid blir extra besvärlig. Den andra stora skillnaden är att skogsarbete leder till en risk för dödsfall och akut skada som vida överstiger risken för vårdpersonal.

Som kompensation för utomhusarbetet och de fysiska riskerna får alltså en skogsarbetare 1 100 kr extra i månaden. Tycker någon på allvar att detta är för mycket? Själv tycker jag det är för lite.

Som brasklapp bör tilläggas att vård- och omsorgspersonal har ett ansvar för människors välbefinnande, vilket bör påverka lönesättningen på något vis. Men frågan är om det kan jämföras med den fysiska fara och den ogästvänliga miljö som en skogsarbete möter dagligen.

Jag är väl medveten om att detta bara är ett enskilt exempel. En jämförelse mellan två yrkeskategorier är inte ett tillräckligt underlag för generella slutsatser. Dock blev jag förvånad över resultatet.

Min ursprungliga intention med detta blogginlägg var nämligen att förklara att det finns en rimlig anledning till att farliga, mansdominerande utomhusjobb har en lön som är flera tusenlappar högre än trygga, kvinnodominerade  inomhusjobb. Men den ambitionen kom på skam när det bara skilde en dryg tusenlapp mellan kategorierna.

Inom LO talas det en hel del om jämställdhetspotter, utifrån det faktum att kvinnodominerade yrken inom LO-kollektivet får lägre genomsnittlig lön, trots att det inte är någon väsentlig skillnad i utbildningsnivå. Stefan Löfven fick en del skäll för att han som Metallordförande motsatte sig dessa potter.  Men faktorerna det talas tyst om är de fysiska risker och den arbetsmiljö som de mansdominerade arbetsplatserna tenderar att ha.

Det LO borde fundera över är vad ett människoliv är värt? Vilken riskpremie är rimlig för de människor som utför de farliga jobb som samhället är så beroende av?

Jämställdhetspotter i all ära, men är det inte dags även för riskpotter? I så fall kan slutresultatet nog bli plus minus noll.

För övrigt: Jag kommer att få skriva replik på Maria Svelands artikel från igår. Kommer i DN nästa vecka. Ivar Arpi, vik redaktör på Axess, kritiserar Svelands artikel på Newsmill.

Etiketter:  

För en tid sedan beta-testades en plattform för jämställdhet här på bloggen. Det kom fantastiskt bra feedback, vilket omedelbart gjorde att plattformen utvecklades. Mer beta-testning kommer framöver, då vi tillsammans kan fortsätta utveckla den!

Några av punkterna i plattformen symboliserar högst grundläggande mansfrågor. Om vi till exempel tar den om relationen mellan barn och pappa:

Barn har rätt till båda sina föräldrar
– Ogifta män ska automatiskt få gemensam vårdnad om sitt barn när faderskapet är fastställt.
– En presumtiv fader ska ha rätt att göra faderskapstest.
– Delat barnbidrag mellan föräldrarna.

Det är svårt att argumentera emot dessa punkter. Kraven är inte precis några nisch-krav, utan det handlar om att vara konsekvent i sin grundläggande människosyn. Om man vill stärka bandet mellan förälder och barn, och ge barn en trygg uppväxt, så är dessa reformer mer eller mindre självklara.

Även för kvinnor kan förslagen vara positiva. När relationen mellan pappa och barn stärks, minskar belastningen på mamman, och föräldrarna kan ha en mer öppen och flexibel diskussion om hur just de vill lösa sitt livspussel.

Ett annat förslag i jämställdhetsplattformen handlar om mäns hälsa:

Mäns hälsa behöver utredas
– Det är mest män som omkommer på jobbet, tar sitt liv, är hemlösa samt dör en för tidig död.

Spontant tänker jag att en bättre formulering kanske är att mäns hälsa behöver stärkas? Hur som helst så är det principiella budskapet detsamma.

Att en man i veckan dör på jobbet känns som en ytterst relevant fråga. Inte bara för männen som dör, utan för deras partners och deras barn. Återigen är det långt ifrån någon nisch-fråga, utan en djup mänsklig fråga som ständigt knackar på dörren och gör sig påmind.

Hemlöshet och för tidig död är också blytunga frågor, vare sig det handlar om de drabbade, de anhöriga eller samhället som helhet.

Ett tredje exempel från plattformen är våld i nära relationer:

Alla som utsätts för våld har rätt till hjälp
– Varje kommun ska vara skyldig att erbjuda hjälp och stöd till de kvinnor, män och barn som utsätts för våld i hemmet.

Igen, så skulle det vara till stor nytta för alla utsatta män om det här implementerades. Skillnaden mellan att få hjälp och inte få hjälp kan vara skillnaden mellan att komma vidare i sitt liv och att bli hemlös.

För kvinnor är principen också intressant. För om utsatta män får hjälp är steget inte långt till att kräva att våldsutövande kvinnor får hjälp. Mans- och kvinnofrågor är ibland tätt sammanflätade. Vilket innebär att ett irrationellt motstånd mot att mansfrågor ska få finnas kan betyda att även kvinnor blir lidande, indirekt.

Lärdomen från dessa exempel är att manfrågorna är självklara politiska frågor, vilket tydliggörs när man tar ett steg tillbaka och funderar på vad de egentligen innebär. Anledningen till frågornas tyngd är att vi inte tidigare haft mansfrågor som en specifik kategori – och då är det inte något finlir vi talar om – utan stora frågor som berör människor på ett direkt sätt i vardagen.

Samhället behöver män som mår bra och som fungerar väl i vardagen. Vår välfärd och vår infrastruktur bygger på detta. Männen själva behöver även känna att deras liv, hälsa och vardag tas på allvar.

Att anamma mansfrågorna torde vara ett av de minst kontroversiella beslut ett riksdagsparti kan fatta. Låt oss hoppas att de snart inser detta, och släpper in även sina manliga väljare i värmen.

Etiketter:  

Intervjuad av Feministiskt Perspektiv

27 januari 2012, av Pelle Billing

Tidigare i veckan blev jag kontaktad av Edda Manga från Feministiskt Perspektiv. Hon ville intervjua mig.

Först var jag skeptiskt till detta, med tanke på att deras tidning kallar mig för antifeminist och har beskrivit min verksamhet och Mansnätverkets verksamhet på ett felaktigt vis. Risken var stor för ytterligare felaktigheter, som jag såg det.

Men efter att noga ha frågat Manga om syftet fick jag ändå intrycket av att hon ville låta mig komma till tals. Att frågorna blir tuffa är givet i en intervju-situation, men så länge ens svar får stå i hyggligt oförändrad form så är det ändå helt OK.

Sagt och gjort så träffades vi på Malmö Central i onsdags kväll. Intervjun blev relativt lång och fick brytas av att Manga skulle ta tåget hem igen. Dagen efter togs sedan kort av en frilansande fotograf.

Intervjun är nu publicerad i senaste numret av Feministiskt Perspektiv. Även om det självfallet har klippts bort en hel del av intervjun och av mina svar, så tycker jag att det hela gjorts på ett schysst vis. Jag fick möjlighet att rätta sakfel efteråt, och mina svar representerar hyggligt väl det jag faktiskt sa. Således ska Manga ha all heder för att hon sköter sitt jobb på ett professionellt vis.

Läs gärna hela intervjun men jag vill kommentera några passager specifikt. Självfallet fick jag frågan om Pär Ström, och valde att svara på följande vis:

Pär Ström pekar på dubbelmoralen i hur media rapporterar om könsfrågor. Han rapporterar om allt som inte rapporteras om. Det säger han själv, det är den obelysta delen som han pratar om, som en komplettering. Jag tycker det är bra, det är viktigt att han gör det. Sen har han som sagt valt ett annat tonläge och det beror på hur man är som person.

Egentligen vill jag inte uttala mig om Pär Ström, eftersom jag är rädd för att det kommer att felciteras eller vändas mot honom eller mig. Dock tycker jag att det som skrevs stämmer hyggligt väl överens med det jag sa.

Jag får även möjlighet att ge en mer konstruktiv syn på vad jämställdhet är:

Jämställdhet är till att börja med lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är grundbulten. Men man måste lägga till att det inte ska finnas diskriminering i samhället. Om man söker ett jobb ska man inte diskrimineras på grund av kön eller sexuell läggning. Det som ska avgöras är vem som är mest lämpad. Meritokrati om du så vill.

Den som vill säga emot mig här får det lite svårt. På vilket sätt vill man tumma på lika rättigheter och lika skyldigheter? På vilket sätt vill man göra avsteg från att den bäst lämpade ska få jobbet? När en tydlig definition ges på det här viset så är det andra typer av jämställdhetsaktivister som blir svaret skyldiga.

Även misandrin i media berörs:

EM: Tycker du att män är angripna?

PB: Definitivt. Det är inte bara som jag tycker. Jag kan ge dig hur många citat som helst på hur män i generella termer angrips i media på ett sätt som ingen annan grupp i samhället skulle få angripas.

Jag får även möjlighet att kommentera ”mäns våld mot kvinnor”, ”könsmaktsordningen”, mansfrågor, hemlöshet, ”kritiska maskulinitetsstudier” och mycket annat.

Även om intervjun inte är perfekt så är den tillräckligt bra för att ge en annan bild av vad den nya jämställdhetsrörelsen egentligen handlar om. Således är jag glad över att jag ställde upp.

Jag lämnar er med ett sista citat:

EM: Hur skulle du i positiva termer beskriva din kamp?

PB: Jag kämpar för huvudsakligen två saker. Det ena är att vi har en jämställdhetspolitik i Sverige där vi vid sidan av kvinnofrågorna tar in de viktigaste mansfrågorna så att vi får en mer komplett jämställdhetspolitik. Det andra är att vi ska sluta med de mansföraktande uttalandena, generaliseringarna i media, att vi ska ha samma respekt för alla och att det ska inkludera män, även vita män. En media där misandrin, som jag kallar det, har försvunnit.

Jag står för jämställdhet 2.0, inget annat. Det känns bra att Feministiskt Perspektivs läsare nu fått en bättre bild av detta.

Det internationella nätverket för IMD (International Men’s Day) har nu bestämt vilka fokusområden som gäller för 19 november i år.

I ett pressmeddelande berättas att de fem områden som kommer att uppmärksammas är:

  1. Att förbättra mäns medellivslängd.
  2. Att hjälpa män söka hjälp (framför allt vad gäller psykisk hälsa och prevention av självmord).
  3. Att förbättra pojkars utbildning.
  4. Att ifrågasätta passiviteten inför våld mot män.
  5. Att framhäva pappors betydelse, och manliga förebilder i allmänhet.

Tillsammans med Carl Piaf är jag svensk koordinator för internationella mansdagen 2012. Hur tycker du att dagen ska uppmärksammas i Sverige? Kan du själv bidra på något vis?

En tanke är att ordna någon typ av evenemang i de tre stora städerna, samt övriga städer där det finns minst två eldsjälar. Det behöver inte vara speciellt avancerat, bara det syns nere i centrum och annonseras ut i förväg med pressmeddelande (ett allmänt pressmeddelande kan skrivas för Sverige, och sedan anpassas till respektive ort).

Redan 2011 gjorde vi en mindre grej i Malmö, så dagen finns redan i Sverige. Målet nu är att bygga vidare och på sikt att få dagen officiellt erkänd.

Här är hela pressmeddelandet från det internationella nätverket:

2012 INTERNATIONAL MEN’S DAY: HELPING MEN AND BOYS LIVE LONGER, HAPPIER, HEALTHIER LIVES

In the run up to International Men’s Day 2012 (Monday 19th November) we’re asking supporters of the day to focus on five key challenges that will help us improve the health and wellbeing of men and boys all over the world.

Some of the universal health issues that men and boys in all countries around the globe face include lower life expectancy, difficulty accessing mental health services, educational disadvantages, lack of male role models and tolerance of violence against men and boys.

To help us focus our collective minds upon helping men and boys live longer, happier, healthier lives, the five key challenges that the International Men’s Day team is inviting men and women all over the world to address are:

1. IMPROVING MEN’S LIFE EXPECTANCY:

From the moment a boy is born he can expect to live a shorter life than his female counterparts in all but four countries on the planet. There is also a huge gap in life expectancy between rich and poor countries with men in Mozambique reaching an average age of 38 while in Iceland, Israel and Switzerland men live twice as long until the age of 80. There are also huge gaps in life expectancy within countries, with men born in the poorest parts of the United Kingdom, for example, dying 10 years sooner than their fellow countrymen in the wealthiest parts of the capital city. Boys are not genetically programmed to die young so our first challenge this International Men’s Day is to ask countries taking part to consider how we can help all men and boys live longer, happier, healthier lives – no matter how poor they are and no matter what country they are born in.

2. HELPING MEN GET HELP:

Every year poor mental health drives over three quarters of a million people to commit suicide – and around two thirds of them are males. Men and boys all over the world can find it more difficult to access help for mental and emotional health problems and most prison populations include a significant number of men with mental health issues. This International Men’s Day we are asking participating countries to consider how we can help more men and boys get the help and support they need and to take action on behalf of the hundreds of thousands of men who will take their own lives this year.

3. IMPROVING BOYS’ EDUCATION:

Poor education is linked to poor health outcomes later in life so improving boys’ education will also help men and boys live longer, happier healthier lives. This International Men’s Day we are asking people to explore why boys in richer countries are underperforming girls and also less likely to be in education, and why tens of millions of boys in poorer countries are still not completing a primary education? How can we address truancy and poor literacy rates which leave boys prone to adult unemployment, substance abuse, obesity, depression and poverty? What action can we take to focus on boys’ education in a way that closes the gap between girls and boys, addresses the gaps between rich boys and poor boys, and helps us to improve the long-term health and wellbeing of all men and boys.

4. TACKLING TOLERANCE OF VIOLENCE AGAINST MEN AND BOYS:

Violence has a major impact on men’s health all over the world. Every year over half a million people die from violence and 83% of them are men and boys. The same proportion of the global burden of disease (ill-health, disability or early death) from violence is borne by boys and men. [1] Yet while there are now a number of deserved global campaigns to tackle violence against women and girls, there are no such campaigns to help men and boys. Why are we so tolerant of violence and abuse against boys and men and why do we still tolerate a world where we send boys and young men to fight wars on behalf of the adults in power? This International Men’s Day we are asking for actions we can take to help men and boys live in a less violent world and challenge our collective global tolerance of violence against men and boys.

5: PROMOTING FATHERS AND MALE ROLE MODELS

Fathers and male role models play a vital role in helping boys make a healthy, happy and positive transition from boyhood to manhood. How can we give boys a right to family life that gives them an equal opportunity to know and experience both their father and mother and ensure that their role as a future father is equal to girls’ role as future mothers? Giving boys a range of positive life choices in terms of family, work and leisure can help us reduce the number of boys whose choices are limited and end up poor, illiterate, unemployed, homeless, imprisoned and isolated. This International Men’s Day we are asking what actions we can take to give all boys access to a variety of male role models and ensure their country’s laws and practices give them an equal right to fatherhood, with all the support they need to be the best fathers they can be.

Addressing each of these challenges will help us to help men and boys all over the world to live longer, happier, healthier lives, which is why we are inviting supporters of International Men’s Day to join us in taking on one of more of these five key challenges in 2012.

Om du har idéer på hur dagen kan uppmärksammas så låt oss veta nedan! Hojta även till om du vill vara en person som är ansvarig eller medansvarig i din egen stad.

Google