Rättssäkra sexualbrottsmål – vad innebär det?

09 augusti 2012, av Pelle Billing

En viktig fråga som seglat upp i jämställdhetsdebatten de senaste åren är huruvida sexualbrottsmål är rättssäkra. Vissa hävdar att vi fortsatt har god rättssäkerhet i Sverige, medan andra hävdar att det finns allvarliga problem som samhället behöver ta sig an.

Den stora frågan i denna typ av rättsprocesser är om det är rimligt att låta trovärdighetsbedömningar ligga som grund för fällande dom. Det vill säga ska det räcka att en kvinna har en trovärdig berättelse om hur hon blev våldtagen av en viss man, för att denna man ska dömas till fängelse?

Mitt ställningstagande i frågan är tydligt. Jag anser inte att trovärdighetsbedömningar är tillräckliga för kunna säga att någon är skyldig – bortom rimligt tvivel.

Ibland utmanas mitt ställningstagande av de som anser att trovärdighetsbedömningar ska räcka. De pekar på att man kan döma människor för personrån på basen av en trovärdig utsaga, och därför borde samma sak gälla för våldtäkt. Denna liknelse missar emellertid en avgörande dimension.

Om person A anklagar person B för ett personrån – och man sedan hittar A:s plånbok och mobiltelefon i B:s fickor – så har man starka bevis för att ett rån faktiskt begåtts. Det är i princip otänkbart att person A fått för sig att skänka både plånbok och mobiltelefon till person B en lördagsnatt, som en spontan altruistisk gest.

Om person A i stället anklagar person B för våldtäkt – och man sedan hittar B:s spermier och DNA på A:s kropp – blir läget emellertid ett annat. Visst är våldtäkt ett möjligt scenario. Men om person B hävdar att de haft frivilligt samlag, så är det också ett möjligt scenario. Det händer jämt och ständigt att folk som träffas på krogen eller på en fest går hem och har sex med varandra.

Därmed finns det bara en rimlig teori när det gäller anklagelsen om rånet, men det finns två möjliga teorier när det gäller anklagelsen om våldtäkt. I det första fallet kan man således döma person B för rån, bortom rimligt tvivel. Men i det andra fallet kan man inte, bortom rimligt tvivel, döma person B för våldtäkt.

I en debattartikel i Kristianstadsbladet lyfter Jonathan Lindborg den bristande rättssäkerhet som för närvarande finns i sexualbrottsmål. Män kan fortfarande dömas för våldtäkt utan någon teknisk bevisning eller utomstående vittne. Detta är oacceptabelt i en modern rättsstat, hur mycket vi än må ogilla våldtäkter.

Så här sammanfattar Lindborg den rådande problematiken:

Det centrala i domstolarnas bedömning i dessa mål är hur trovärdig och tillförlitlig målsäganden är, och oftast åberopas enbart personer som målsäganden har berättat om det påstådda brottet för som ”vittnen” till händelsen.

År 2009 kom Högsta domstolen med två prejudicerande domar som innebar att det inte längre ska kunna dömas till våldtäkt när ord står mot ord. Dock ställde man inga krav på teknisk bevisning, utan det räcker fortsatt med en trovärdig berättelse och att en vän intygar att kvinnan varit ledsen. Domarna innebär ett steg i rätt riktning, men når inte hela vägen fram.

Förhoppningsvis ska den typen av debattartikel som Jonathan Lindborg skrivit gradvis skapa opinion för att säkra rättssäkerheten i sexualbrottsmål. Kanske kan vi då slippa de problematiska domar som fortfarande förekommer i Sverige. Ett bra exempel på vad som är fel i rättssystemet fås i denna artikel i Aftonbladet. Där beskrivs hur en kvinna fått en man dömd för våldtäkt, endast för att hon inte kom ihåg vad som hände och att hon inte vill kännas vid att hon kanske hade haft sex på fyllan dagarna före sitt bröllop.

Se även: ”Hörsägen som stödbevisning i sexualbrottmål accepteras inte i många andra rättssystem”

Etiketter:  

Spermiedonationer ska alltid ske öppet

28 februari 2012, av Pelle Billing

På SvD Brännpunkt skriver Kenneth Johansson (C), Mats Gerdau (M) och Barbro Westerholm (FP) att singelkvinnor ska ha rätt till insemination. För regeringen har frågan varit kontroversiell eftersom Kristdemokraterna motsätter sig en sådan lagändring.

Enligt SvD:s (helt ovetenskapliga) omröstning är frågan även kontroversiell ute i befolkningen:

Parlamentariskt sett torde det dock finnas en bred majoritet för lagändringen. Moderaterna, Folkpartiet och Centern kan räkna med gott stöd från de rödgröna partierna.

Mitt eget perspektiv på frågan är att det aldrig kan kompromissas vad gäller spermiedonationernas natur. De ska alltid vara öppna. Barnet har rätt till sitt ursprung och ska senast vid 18 års ålder få veta vem som är biologisk pappa.

I till exempel Danmark, dit en del svenskor åker för att bli inseminerade, är anonym donator vanligt. Tanken bakom detta är att det blir lättare att få män att ställa upp som donatorer om de sedan har ryggen fri.

Denna möjlighet som finns i Danmark framstår som obalanserad, om man funderar på vilka parter som påverkas av beslutet. Mannen som donerar och kvinnan som blir gravid är måhända nöjda, men att helt glömma bort hur barnet kommer att känna 10-15 år fram i tiden är olyckligt.

Om donationerna sker öppet bör insemination vara lagligt. Det är svårt – för att inte säga omöjligt – för staten att förbjuda frivilliga avtal mellan människor, och då är det bättre att reglera förfarandet än att förbjuda det. På precis samma vis bör surrogatmödraskap tillåtas, under förutsättning att äggdonatorn ej är anonym.

Enda brasklappen vad gäller ensamståendes insemination eller surrogatmödraskap är barnets något instabila situation. Risken att något ska hända en ensamstående förälder är rejält mycket större än att något ska hända två föräldrar. Igen, så tror jag inte lösningen är att komma med förbud, men kanske är det något som ska prövas av en myndighet – så det är fastställt att det finns ett gott skyddsnät runt barnet om den ensamma föräldern försvinner ut bilden.

Dessa frågor är känsliga, och åsikterna är många. Diskutera gärna nedan men tänk på att göra det med eftertanke och respekt!

Lästips: Om du missade Johan Fransons utmärkta krönika om tabun tidigare i dag, så läs den här.

I somras skrev jag om hur Kulturnyheterna i SVT lät Maria Sveland framställa Dominique Strauss-Kahn (DSK) som skyldig till ett brott, trots att åtalet hade lagts ned.

Chefen för Kulturnyheterna erkände misstaget och tog med ett klargörande i en senare sändning. Detta som en direkt konsekvens av att Nils Jungenäs, uppskattad medlem av blogg-communityn, mejlade dem en länk till blogginlägget.

Ytterligare en uppskattad (och anonym) medlem av blogg-communityn anmälde sedan inslaget till Granskningsnämnden för radio och TV, och de har nu fattat sitt beslut. Inslaget frias.

Lustigt nog verkar de ha bedömt huruvida Maria Sveland var opartisk eller inte, och som intervjuad är kravet lägre på henne. Anmälan handlar ju om själva programmet och det journalistiska beslutet att få låta henne tala om DSK som skyldig, så rimligen var det detta som skulle bedömas. Goddag yxskaft, helt enkelt.

Det positiva i sammanhanget är dock att hjulen kan sättas i rullning relativt enkelt, tack vare att de finns en grupp personer på bloggen som engagerar sig lite extra. Om du vill bli en i det gänget är det bara att ta egna initiativ när chansen dyker upp! Till exempel kan man alltid mejla makthavare, chefer och chefredaktörer när något tveksamt i deras organisation uppdagats här på bloggen.

Här är granskningsnämnden beslut:

SAKEN

Kulturnyheterna, SVT1, 2011-08-24, inslag om medierapporteringen om anklagelserna mot Dominique Strauss-Kahn; fråga om opartiskhet och saklighet

BESLUT

Inslaget frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.

____________________

ANMÄLNINGARNA

Två anmälare är kritiska till ett inslag om medierapporteringen om våldtäkts- anklagelserna mot IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn. De är kritiska till den medverkande journalisten och debattören NN:s uttalanden. De anser att hennes uttalanden innebar ett ställningstagande mot Dominique Strauss-Kahn i skuldfrågan och att inslaget strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.

AKTUELL BESTÄMMELSE

Sveriges Television ska bedriva programverksamheten opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 § i sändningstillståndet). Kraven på opartiskhet och saklighet tillämpas enligt granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Med hänsyn till den vidsträckta yttrande- friheten kan kraven ställas lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande.

GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING

Inslaget handlade om medierapporteringen om våldtäktsanklagelserna mot IMF- chefen Dominique Strauss-Kahn. I inslaget medverkade NN som var kritisk till den aktuella medierapporteringen som hon ansåg hade följt en alltför vanlig och uppumpad mediadramaturgi. Granskningsnämnden kan inte finna att den tillfälligt medverkande NN:s kommentarer innebär att inslaget strider mot kraven på opartiskhet och saklighet. Nämnden anser vidare inte att inslagets utformning eller innehåll i övrigt strider mot dessa krav.

Detta beslut har fattats av granskningsnämndens vice ordförande Helena Jäderblom efter föredragning av Tarek Touma.

 

Etiketter:  

Metro rapporterar att faderskapstesterna ökar i Skåne. Troligen inget dramatiskt med detta; sannolikt beror det på att fler barn har fötts.

De som ber om ett test har god statistisk anledning att göra det:

Av alla faderskapstest som kom in till Rättsmedicinalverket under 2011 kunde man utesluta att pappan var far till barnet i 18 procent av fallen.

Dock ska det kommas ihåg att detta är de som är uttalat osäkra inför faderskapet, så det är inga siffror som kan extrapoleras till befolkningen i allmänhet.

I ett tvärsnitt av befolkningen är troligen en av 25 pappor inte den biologiska pappan, trots att de tror att så är fallet. Bland de män som känner sig trygga i att de är den biologiska pappan, sjunker siffran till en av 50.

Metro rapporterar om hur faderskapstesterna går till i Sverige:

Ett faderskapstest genom DNA-prov sker oftast när någon av föräldrarna tvekar om vem som är pappan till barnet. Det normala är att testet genomförs på kommunens familjerättsbyrå, där barnet, mamman och den eventuella pappan får gnugga sig med en ”topps” på insidan av kinden.

Detta låter väldigt ”svenskt” och strömlinjeformat. Ordning och reda pengarna på fredag. Förutom att så inte är fallet.

Den egentliga berättelsen är att den presumtiva fadern inte har någon rätt att kräva testning, han kan bara be om det. Och en man som tror sig vara far till ett barn som föds av en gift kvinna, har inga rättigheter alls.

Skriften Att fastställa faderskap från Socialstyrelsen, klargör vad som gäller:

En utomstående man som anser sig vara far till ett barn som fötts under ett äktenskap har ingen rätt att begära en utredning om faderskapet.

För att socialnämnden ska påbörja en utredning måste det framstå som lämpligt att det utreds vem som är far till ett barn som är fött under ett äktenskap. Nämnden måste därför pröva om det är befogat att påbörja en utredning. Om exempelvis en makes misstankar om att han inte är far till barnet skulle framstå som uppenbart obefogade, bör socialnämnden kunna vägra att göra en utredning.

Det är moderns upplysningar som ska vara utgångspunkten i en faderskapsutredning.

Den som helt saknar rättigheter är alltså en man som inte är gift eller sambo med en kvinna, men som ändå misstänker att han kan vara fadern. Han är beroende av mammans goodwill för att få göra ett faderskapstest.

En man som är gift eller sambo, och fastställd som juridisk far, kan begära en faderskapsutredning och ha goda chanser att få det gjort. Men det är ingen absolut rättighet att få sitt faderskap testat, utan det måste anses rimligt och lämpligt av socialnämnden.

För er som gillar att verifiera fakta i själva lagstiftningen så är det Föräldrabalken som gäller: 2 kap 9 § respektive 3 kap 5 §.

Själv anser jag att ett rimligt steg framåt i svensk lagstiftning är att ge den presumtive fadern en okränkbar rättighet till faderskapstest, och en utomstående man rätt att kräva testning om han presenterar rimliga skäl för sin sak.

Vad tycker du?

Etiketter:  

BBC, CNNAftonbladet och DN rapporterar att USA:s federala polis FBI nu uppdaterat sin definition av våldtäkt. Den gamla definitionen var 83 år gammal, och formulerad som:

the carnal knowledge of a female, forcibly and against her will

(samlag med en kvinna, med våld och mot hennes vilja)

CNN kallar denna gamla definition för arkaisk, och jämfört med de lagar som numera råder i västvärlden (inklusive många av USA:s stater) så är den onekligen det.

Den nya definitionen lyder istället:

penetration, no matter how slight, of the vagina or anus with any body part or object, or oral penetration by a sex organ of another person, without the consent of the victim

(penetration, oberoende av hur liten, av vagina eller anus med någon kroppsdel eller objekt, eller oral penetration av en annan persons sexuella organ, utan offrets samtycke)

Ett viktigt steg i rätt riktning, för båda könen. Män är inte längre automatiskt exkluderade, och för kvinnor är definitionen utvidgad på ett betydande vis.

Det jag skulle vilja tillägga är en fras om att tvinga en penis att penetrera ett mänskligt hål eller ett hål i ett objekt. Det förra kan man läsa som inkluderat i definitionen ovan, men det senare är det inte.

Men ett steg i taget är det som gäller med reformer, och således är detta något att glädjas över.

Här i Sverige har vi mig veterligen också könsskillnader i definitionen på våldtäkt. För att ta ett exempel: om en kvinna ligger utslagen på en säng under en fest, och någon drar ner hennes byxor och för in ett finger i vaginan så räknas det som våldtäkt. Om istället en man ligger lika utslagen på samma säng under samma fest, och någon drar ner hans byxor och börjar dra i och stimulera hans penis, så är det inte våldtäkt.

Frågan är här om denna åtskillnad mellan könen är korrekt? Är det mer privat att tränga in i någon? Kanske ska biologin spela en roll här?

Låt oss höra din åsikt i kommentarerna! Som vanligt i god ton och motiverat med bra argument.

Tipstack: Går till Ella, Sven och Sara!

Tips: Även Genusnytt rapporterar om detta.

Etiketter:  
Google