Hur media rapporterar från tragedier

07 juni 2012, av Pelle Billing

För närvarande pågår hemska saker i Syrien. Det som allt mer börjar likna ett inbördeskrig leder till att mer eller mindre hela byar massakreras. Från min lugna gata (nåja) i centrala Malmö är det svårt att föreställa sig hur det är att leva med sådan terror och skräck runt hörnet.

Nyhetsrapporteringen från sådana här kriszoner är viktig. Dels för att vidriga övergrepp inte ska få pågå utan att världens ögon ser det, dels för att tvinga omvärlden att fundera över vilka hjälpinsatser som är möjliga. Kvaliteten på nyhetsförmedlingen är därmed central.

Det finns mycket att säga om nyhetsrapporteringen i allmänhet, men då detta är en blogg om könsfrågor tänker jag fokusera på den aspekten. Av tradition brukar rapporteringen från krig, inbördeskrig och massakrer separera offren i två grupper:

  1. Kvinnor och barn.
  2. Män.

Anledningen till denna uppdelning är relativt lätt att förstå om man känner till de historiska könsrollerna och hur människans vardag sett ut genom årtusendena. Kvinnor har buntats ihop med gruppen barn eftersom det bara är kvinnor som kan föda nya barn åt samhället, således har kvinnor skyddats på samma sätt som barnen. Att skicka ut kvinnor i krig är inget som framgångsrika kulturer har gjort – de kulturer som möjligen försökte sig på detta i historisk tid var inte de kulturer som överlevde.

Från ett historiskt perspektiv är det därmed rätt och riktigt att kvinnor och barn identifierats som en särskilt skyddsvärd grupp, och att dödandet av dem setts som särskilt vidrigt. Men frågan är om de historiska resonemangen håller än i dag?

Nuförtiden har vi ingen brist på människor. Argumentet att ett kvinnoliv skulle vara värt mer än ett mansliv är alltså tveksamt. Vidare har kvinnor fått rättigheter såsom medborgarskap, vilket ursprungligen endast gavs till män som en belöning för att de var redo att strida för sin kung (sitt land). I Sverige har vi en aktiv politik som ska verka mot diskriminering med avseende på kön.

Frågan är då hur Aftonbladet motiverar rubriker av den här typen, som syns på hemsidan i dag:

Menar Aftonbladet att kvinnor är mer skyddsvärda än män? Att barn är särskilt skyddsvärda ifrågasätter nog ingen.

Frågan är även om Aftonbladet fullföljt sin tanke till dess slutpunkt? Det vill säga om kvinnor är mer skyddsvärda än män, och män därför ska skydda kvinnor, bör då män få särskilt kompensation för detta? Särskilda rättigheter? För rimligen förväntar sig inte Aftonbladet att män ska skydda kvinnor utan att få något tillbaka?

Jämställdhet går åt båda hållen. Aftonbladet bordet lyssna på Ekot i P1 som faktiskt verkar ha lärt sig något på detta område. De gånger jag hört dem rapportera från Syrien säger de att barn dödats kallblodigt, men de gör ingen skillnad på civila män och civila kvinnor. Den inställningen låter mer 2000-tal i mina öron.

Aftonbladets sätt att rapportera ger en bitter eftersmak. I den vardagliga lunken har tidningen gjort sig känd som en röst för millimeter-rättvisa mellan könen (om kvinnor missgynnas). Ändå förespråkas kvinnor som särskilt skyddsvärda när det blir krig. Den ekvationen fungerar inte.

Tipstack: Går till Mats!

Etiketter:  

Ögonblicksbilder från andra världskriget

14 mars 2012, av Pelle Billing

Det finns inget bättre sätt att förstå manlig utsatthet än att leva sig in i krig och konflikter. Det finns siffror på att så många som hälften av männen kan ha dött en våldsam och för tidig död i ursprungsbefolkningar.

I andra världskriget dog inte en sådan hög andel män, fast i absoluta siffror var dödstalet överväldigande (självfallet dog även kvinnor).

Sverige deltog inte i andra världskriget. Istället lät vi nazisterna utnyttja vårt land för transporter, något som kan ha förlängt kriget. Vad hände med självkänslan hos svenska män när vi lät våra grannländer stå upp mot en totalitär och farlig regim, medan vi själva var undfallande? Har vi som land gjort upp med det val som gjordes?

Tipstack: Går till Jan, för Youtube-klippen!

Etiketter:  
Google