I november förra året blossade det upp en debatt om SCUM-föreställningen på Turteatern. Upprördheten gällde inte att en liten teater satt upp en text från en kvinna med tveksam psykisk hälsa. Det konstnärliga skapande är som bekant fritt.
Nej, upprördheten gällde att de ville visa detta för gymnasieklasser.
SCUM-manifestet är en grov text som beskriver män som biologiska olyckor och föreskriver att hela manligheten ska utplånas. En utvidgad version av förintelsen, om du så vill. Vissa tolkar texten som satir, andra inte. Oberoende av avsikten är budskapet magstarkt även för en vuxen man.
Att killar som ännu inte fyllt arton skulle tvingas titta på en sådan föreställning, i ett samhällsklimat som redan skuld- och skambelägger män och manlighet, gjorde att många kände behovet att protestera.
Således organiserades ett Facebook-evenemang för att fredligt manifestera sitt missnöje. Idén att ordna ett evenemang kläcktes av en person i denna bloggs kommentarsfält, en annan person skapade evenemanget på Facebook och sedan spred det sig snabbt. Ett helt normalt förlopp utifrån dagens sociala medier, med andra ord. Själva manifestationen blev aldrig av – dels för att syftet att skapa debatt ansågs uppnått, dels för att den fredliga demonstrationen fick ett antal trovärdiga hot om våld.
Här kunde historien om SCUM-protesten slutat. Dock fanns det en fristående aktör som valde ett helt annat sätt att protestera. Den anonyme bloggaren Medborgare X skrev ett blogginlägg med titeln En mördad feminist är en bra feminist. Inlägget tolkades som satir av vissa, och som ett reellt mordhot av andra. I media beskrevs det som ett faktiskt mordhot, och polisanmälan gjordes.
För första gången ger nu Medborgare X en intervju där han berättar om varför han skrev inlägget, och om avsikten var satir eller inte. Intervjun har gjorts via mejlkorrespondens, och citaten är Medborgare X egna ord – inte någon journalistisk tolkning. Mina tankar och kommentarer kommer efteråt.
Varför debatterar du jämställdhet på nätet?
Jämställdhet är inte det enda jag diskuterar på nätet. Jag har ett generellt intresse av politiska frågor och speciellt då sådant som rör samhällselitens, i min mening, allt för stora intresse och inflytande över vanligt folks vardag. I och med radikalfeminismen intågande så har även jämställheten blivit ett område där en liten samhällselit anser sig ha rätt att detaljstyra vanligt folks vardag.
Varför är du anonym?
På grund av tidigare erfarenheter av att blogga under eget namn.
Hur länge har du bloggat?
Jag startade min första blogg 2004 eller 2005, då under eget namn. Även där diskuterade jag aktuella samhällsfrågor, inklusive jämställdhet. Jag upptäckte ganska snart att just jämställdhetsfrågorna var något som väckte väldigt ont blod bland många som kallade sig feminister. Det fanns en kodex som absolut inte fick ifrågasättas. De gånger jag bröt mot kodexen så drabbades jag också av massiva attacker. Till slut blev det så omfattande att jag kände mig tvungen att stänga ner bloggen och dra mig tillbaka.
I samband med Gömda-skandalen upplevde jag att medias nedtystande av avslöjandet och ensidiga försvar av Liza Marklund var så ohederligt att jag inte längre kunde sitta tyst. Då valde jag att återigen starta en blogg, men nu under en pseudonym.
Vem är du utanför nätdebatten?
Jag är en helt vanlig vit medelålders man, med jobb och familj, men som också har ett stort intresse för hur samhället utvecklar sig. Tyvärr finns det mycket att önska på den punkten med allt mer övervakning, moralism, detaljstyrning och en samhällselit som står allt längre från vanligt folk.
Varför gav du dig in i debatten om SCUM-föreställningen?
Därför att SCUM-manifestet inte är ett konstverk som alla andra. Det är ett också verk som hyllas av en politisk ideologi, feminismen, och av mängder av representanter för denna politiska ideologi. Därmed är det också ett politiskt verk. Dessutom sattes verket upp på en teater som har ett uttalat politiskt syfte. Det gör att det som uttrycks på scenen inte enbart är ett konstnärligt budskap, utan också ett politiskt budskap. Ett feministiskt budskap!
Vad var ditt syfte med inlägget som av SCUM-produktionen och polisen tolkades som mordhot?
Syftet var att skapa en spegelbild av det budskap som Turteatern och alla de kulturjournalister som hyllar SCUM-manifestet förmedlar. Detta för att dels försöka uppmärksamma hur vidrigt budskapet är för mottagarna, men även för att visa vilken dubbelmoral som råder i samhället när den typen av uttalanden riktas mot män och icke-feminister jämfört med kvinnor och feminister.
Du hävdar alltså att det inte var menat som ett faktiskt mordhot?
Att det var satir och spegling framgick tydligt i inlägget:
“Men feministerna tycker bara att Valerie Solanas manshat är en humoristisk ironi. Ingenting som man ska ta på allvar. Så varför inte då på samma sätt uppmana till mord och utrotning av feminister?”
Kort sagt skulle man kunna säga att mitt inlägg om SCUM-föreställningen var ett lackmustest. Om SCUM-manifestet klassas som satir av feminister och kulturjournalister, så måste naturligtvis även min text göra det.
Var går gränsen för satir? Har du inte passerat den gränsen när individuella personer och deras adresser skrivs ut i ett inlägg om mord?
Det är en bra fråga. Med tanke på de hot som tidigare har riktats mot Pär Ström och Per Gudmundson i satirens namn så går det tydligen alldeles utmärkt att rikta den typen av uttalanden mot namngivna personer i etablerade media. Om det är rätt eller fel är inte min sak att avgöra. Det avgör makteliten och de tycker uppenbarligen att det är OK. Om journalister, politiker och kulturpersoner ägnar sig åt detta så måste ju i rimlighetens namn även vanligt folk få göra samma sak. I varje fall i en demokrati…
Några utskrivna adresser har aldrig funnit i inlägget på Medborgarperspektiv. Det enda som fanns var länkar till offentliga uppgifter som vem som helst snabbt kan hitta på websidor som Eniro, Hitta eller Ratsit.
Kan du trots allt förstå att länkade adresser i en text om mordhot kan uppfattas som obehagligt av de utpekade?
Även jag står namngiven i telefonkatalogen och är därmed en av alla de män som vet att jag omfattas av de massmord som SCUM-manifestet propagerar för. Jag vet hur obehagligt det är. Varför skulle de som förespråkar och hyllar denna typ av massmord på män behandlas på ett annorlunda sätt?
Andrea Edwards har sagt att hon blev väldigt påverkad av det hon uppfattade som ett mordhot. Vad tänker du kring att ditt inlägg påverkat människors vardag på det viset?
Det låter väldigt bra att hon blev påverkad. Då kanske hon och de andra som hyllar SCUM-manifestet börjar inser hur jag och andra män känner det när de propagerar för en politiskt ideologi som förespråkar massmord på män. Tyvärr verkar hon inte ha blivit speciellt påverkad i realiteten, då hon bara någon vecka senare i Eftersnack till SVT Debatt den 24 november 2011 uttrycker att 16-åriga gymnasiepojkar är mansgrisar. Det verifierar istället att den misandri hon uttrycker på Turteaterns scen står hon också för som privatperson.
Så här i efterhand, skulle du vilja ändra på något i din text om SCUM-teatern, utifrån den feedback du fått från omvärlden?
Nej, inte så länge som journalister, politiker och kulturpersoner dagligen sprider misandri i media, själva ägnar sig åt så kallade satiriska hot mot namngivna politiska motståndare eller startar mediadrev mot enskilda namngivna personer på grund av privata moralfrågor. Det är dessa journalister, politiker och kulturpersoner som tillhör de privilegierade i samhället och det är de som representanter samhällseliten med all dess makt. Då ska de också föregå med gott exempel i samhället och leva som de lär. Annars har de ingen som helst trovärdighet.
Det brukar sägas att det är OK att sparka uppåt. Då borde dessa privilegierade personer tåla småsparkar från en liten enskild medborgare som bara får sin röst hörd via en blogg.
Hur vill du bli uppfattad som bloggare och debattör framöver?
Som den arga, besvikna och missnöjda samhällsmedborgare jag är.
Jag har ingen anledning att böja rygg och tyst underordna mig maktelitens vilja att styra mitt och andra vanliga människors liv. Allra minst feministiska representanter för makteliten som öppet hyllar massmord på män.
Mina egna tankar om intervjun är att jag bedömer Medborgare X som trovärdig i att texten var menad som satir, och inte något faktiskt mordhot. Det finns ingenting som tyder på att något reellt hot förelåg. Samma bedömning gör till exempel den feministiska bloggaren Johanna Sjödin.
Med detta sagt är jag väldigt kritisk till hans text. Att göra en satir över ett samtida, kontroversiellt fenomen är ett fullt tillåtet grepp i min värld. Men att länka till namngivna personers adresser är ett steg för långt. Gör man det får man nästan räkna med att satiren kan missförstås som – eller åtminstone misstänkas vara – ett reellt hot.
Jag tycker också det är synd att så mycket fokus hamnade på Medborgare X text, istället för de fredliga protester som vill ha en debatt om var gränsen går för angrepp på pojkar och män. Som bekant är män den sista grupp i samhället som man relativt fritt kan attackera i media, utan att det anses problematiskt.
Vems fel var det att fokuset på den viktiga diskussionen försvann? Som jag ser det får både Medborgare X och media ta på sig en del var av ansvaret. Den förra för att han drev satiren för långt, och media för att den behandlar en satir mot en “gullegris” på ett helt annat sätt än en satir som riktar sig mot ett “hatobjekt” (Per Gudmundson, Pär Ström, osv).
När rökridåerna lagt sig efter den upptrissade mediarapporteringen kring SCUM-debaklet, så kvarstår emellertid en viktig fråga. När ska vi slippa uttryck som gubbvälde, gubbslem och gubbig i media? När ska killar inte behöva riskera att de slussas till en föreställning med ytterst radikal politisk ideologi?
Sverige är ett ovanligt land med sin negativa syn på män och manlighet, och den diskussionen pockar fortfarande på vår uppmärksamhet.
120 Kommentarer »
Följ med