Pelle Billing

I Norge har ett TV-program där man granskar medfödda könsskillnader rönt stor uppmärksamhet. Du kan antingen titta på programmet (Silverlight krävs) eller läsa om det.

Först visas norska genusvetare som hävdar att alla könsskillnader är konstruerade, utan att ha några belägg för detta. Sedan intervjuas ett flertal olika forskare som själva via olika metoder varit med om att ta fram den forskning som visar att det finns skillnader mellan pojkar och flickor från den dag de föds. Slutligen så presenteras denna forskning för genusvetarna, som då har svårt att förklara vad deras egen vetenskapliga grund för att förkasta medfödda könsskillnader är.

Programledaren konstaterar sedan att de som forskar på biologi oftast betonar att könsskillnader handlar om en blandning av arv och miljö, medan genusvetarna är betydligt mer absolutistiska i sina antaganden om att det inte finns några skillnader från födseln.

Ett intressant faktum som framkommer i programmet (och som jag tidigare skrivit om på min engelska blogg) är att i moderna, jämställda länder så tenderar könsskillnaderna i yrkesval att öka, inte att minska. Förklaringen till detta är att när människor blir fria att välja yrke precis som de vill, utan någon större oro för att de ska svälta, då väljer man det som man innerst inne är intresserad av.

Det är väl värt att titta på hela klippet.

Tack för tipset Jan Olav och Eivind!

12 Kommentarer »

Du & Jobbet och Metro skriver om en norsk forskningsrapport som visat att män drabbas hårdare än kvinnor av uppsägningar:

När det är männen som förlorar jobbet ökar skilsmässorna och barnen presterar sämre i skolan.
För kvinnorna är det tvärtom. Sannolikheten för skilsmässa minskar och barnens skolprestationer blir bättre.

Det är bra att det börjar sättas fokus på problemen med den manliga könsrollen. Igår skrev jag om manlig depression och idag är det alltså manlig arbetslöshet som kommer i fokus.

Tyvärr kan jag redan se genusvetarna framför mig som konstaterar att detta handlar om “problem i hur män konstruerar sin maskulinitet”. Översatt till vanlig svenska så menar de med detta att det är männens eget fel när de drabbas av problem, medan kvinnors problem beror på strukturella mekanismer utanför deras kontroll.

Men forskningsrapporten från Norge motsäger faktiskt detta, och pekar ut något som egentligen är ganska självklart: Det är inte bara männen som skapar sin könsroll utan kvinnorna hjälper också till att upprätthålla den. När en man förlorar jobbet så ökar risken att hans fru ska lämna honom, vilket är en tydlig signal till alla män om vad kvinnor förväntar sig.

Förhoppningsvis kan vi framöver få en jämställdhetsdebatt där det är självklart att vi ser män och kvinnor som jämbördiga när det gäller förmåga att påverka samhället, könsroller och sin egen livssituation.

Forskarna tar också upp kvinnors och mäns sociala kapital som förklaringsmodell till varför män far mer illa när de får sparken:

Ett skäl kan vara att männen har ett annat förhållande till arbetsplatsen än kvinnorna. Män har mycket av sitt nätverk knutet till jobbet, kvinnor har fler sociala sammanhang utanför arbetet, enligt de norska forskarna.

Återigen så visar det sig att det sociala kapital som den kvinnliga könsrollen medför, är betydligt mer användbart än vad som normalt sett erkänns i jämställdhetsdebatten.

I slutändan så visar denna forskning bara det som vi egentligen redan vet: Att en man som förlorat jobbet har förlorat en betydligt större del av sitt liv än en kvinna.

14 Kommentarer »

DN har igår och idag skrivit om hur depressioner yttrar sig hos män. Det visar sig nämligen att det är kvinnor som är normen när det gäller vår syn på depressioner, och den grupp män som faller utanför denna norm får inte den hjälp de behöver:

– Många män har till exempel ryggvärk eller andra fysiska problem och blir snarare arga och irriterade än orkeslösa och inåtvända.

Vården kan i sin tur lätt missa männens depression när de väl kommer dit. Läkare och sjuksköterskor utgår ofta från hur kvinnor reagerar vid psykisk ohälsa.

Vanligtvis får vi höra att det är män som är normen. Men sanningen är att män är normen när det gäller traditionellt manliga domäner, och det är kvinnor som är normen när det gäller traditionellt kvinnliga domäner. Känslolivet är traditionellt sett en kvinnlig domän.

Att män tar sitt liv dubbelt så ofta som kvinnor är inget som hittills medfört att man fokuserat på hur psykiskt ohälsa manifesterar sig hos män:

Av de personer som begår självmord är männen i klar majoritet. Ändå har den medicinska forskningen inom depression under en lång tid uteslutit männen.

Män som är deprimerade kan bli irritabla, utåtagerande och t o m aggressiva, vilket leder till stora problem inte bara för mannen själv utan också hans omgivning. Wolfgang Rutz, professor i socialpsykiatri, konstaterar följande:

– När de inte fångas upp av vården valsar de runt i missbruksvård, hos sociala myndigheter, hos polisen och kronofogden och orsakar skador vart de än kommer. Jag är tämligen säker på att en stor del av allt våld och familjevåld har sin upprinnelse i obehandlade depressioner

Om man känner till den moderna forskningen om våld i nära relationer kanske man ska tillägga att den del av familjevåldet som männen står för, kan till stor del vara relaterat till psykiskt ohälsa som inte behandlats.

Glädjande nog så vågar man i fokusera på mansrollens utsatthet som en förklaringsmodell till mäns psykiska ohälsa:

– Dels har det med den orimliga mansbilden att göra, dels finns det biologiska kopplingar. Det är fortfarande så att en man ska vara stark och inte be om hjälp. Samtidigt kräver samhället runt omkring oss något helt annat.

– En orsak till att kvinnor klarar sig bättre verkar paradoxalt nog vara deras större ansvar för barn, familj och relationer. Kärleken de får tillbaka och att betyda något för en annan individ verkar vara en skyddsfaktor. När jobb och and­ra relationer går åt skogen har de åtminstone familjen kvar.

För mig är det en självklarhet att den kvinnliga könsrollens närhet till familj och barn inte bara är en börda, utan även ett enormt relations- och kärlekskapital. Men vanligtvis talas det tyst om detta, och man fokuserar endast på männens ekonomiska kapital. Därför är det befriande att detta erkänns i en artikel i DN.

Man vågar även ta upp den biologiska dimensionen av mäns psykiska ohälsa. Självklart så är skillnaderna i mäns och kvinnors biologi en faktor som gör att könens psykiska ohälsa manifesterar sig på olika vis:

Biologiskt skiljer sig män och kvinnors reaktion åt på grund av könshormonerna. När människor utsetts för psykisk press ökar hormonet kortisol i våra kroppar. Det i sin tur påverkar testosteronet – hos båda könen – som också ökar. Men hos män ökar testosteronet mycket mer (eftersom de har högre nivåer av detta från början) och det gör dem aggressiva, utåtagerande och benägna att ta risker inom livets alla områden.

Jag ser denna artikel som ännu ett tecken på att mansfrågor sakta men säkert börjar få fotfäste i samhällsdebatten. Det som är underligt är att det är tillåtet att prata om mäns utsatthet, och om biologiska könsskillnader, när det gäller sjukvård - men i jämställdhetsdebatten är det mer eller mindre tabu att sätta fokus på dessa områden. Kanske är det helt enkelt så att den politiska debatten om jämställdhet målat in sig i ett hörn, och först när alla icke-politiska dimensioner av samhället lämnat de ensidiga idéerna om kvinnoförtryck bakom sig, så kommer politikerna att motsträvigt följa med in i framtiden.

Se även dagens artikel i DN, som är lite mer genusvetar-inspirerad.

15 Kommentarer »

Att ha en ambition om att se bortom könsstereotyper i sin barnuppfostran blir allt mer vanligt. Och principen som sådan tycker jag är bra. Varje barn är en individ, och könet kan inte säga oss vilken personlighet eller vilka behov som barnet har.

Tyvärr så betyder ibland “att se bortom könsstereotyper” att man egentligen vill invertera könsstereotyperna, som när Helenas föräldrar i första hand vill se henne som en människa:

Jag vill ha en dotter som tar för sig, som är ute i skogen, som smutsar ner sig, som är kreativ.

Tänk om dottern inte vill smutsa ner sig? Tänk om hon gillar att läsa istället för att vara ute i skogen? Att ersätta en gammal norm för flickor med en ny norm är inte samma sak som att se individen.

Visst har man rätt att vilja påverka sitt barn, t ex genom att stimulera deras kreativitet och att uppfostra dem till att fungera i samhället. Men när det gäller könsstereotyperna så kan det vara sak samma om man har bestämt sig i förväg för att ens dotter ska vara lugn och stillsam, eller att hon ska vara vild och smutsig. Om barnet måste passa in i din mall som förälder så har du inte sett barnet som den individ han eller hon är.

Att se barnet som en individ betyder heller inte att vi ignorerar det faktum att det finns medfödda könsskillnader. Forskningen visar detta och alla som jobbat på en förskola (dagis) vet det också. Utmaningen är att inte låta de skillnader vi iakttar på gruppnivå ge oss förutfattade meningar när vi interagerar med ett visst barn. Medfödda könskillnader kan inte säga oss något om hur ett visst specifikt barn kommer att vara.

Att hålla alla dessa perspektiv i huvudet samtidigt verkar vara svårt i debatten om barnuppfostran, och därför får vi nog dras med två olika alternativ ett tag till: Antingen är man konventionell och vill ha traditionella könsroller i alla lägen, eller så är man s k progressiv och ser barn som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Den tredje vägen, där man integrerar flera perspektiv och tänker brett, får nog vänta ett tag innan det får utrymme i debatten.

14 Kommentarer »

Sveriges Radio tar upp omskärelse och faran med köksbordskirurgi. Visst är det illa med köksbordskirurgi men det är inget argument för att omskärelse av gossebarn ska vara lagligt. Vi använder ju inte det som argument när det gäller omskärelse av flickor. Inte heller anser vi att läkare ska utföra barnmisshandel, så att det “sköts rent och snyggt jämfört med att folk utför det på måfå i hemmet”.

Hursomhelst. Det som är fascinerande med SR:s inslag är inte faran med köksbordskirurgi, utan detta anmärkningsvärda citat:

Hanna Gustavsson i Uppsala har låtit omskära sin son av hygieniska skäl.

– Jag har inget religiöst skäl. Det är mest att det är lättare att hålla rent.

Hanna Gustavssons son ska alltså offra sin förhud för att Hanna själv ska ha det lite lättare när hon tvättar honom.

Frågan är vad Hanna skulle säga om jag erbjöd henne en operation där man förstör nagelmatrix så att naglarna aldrig växer ut igen. På så vis skulle hon slippa klippa naglarna, och dessutom skulle hon aldrig få nageltrång. Det skulle alltså göra hennes vardag lättare, precis som omskärelsen av hennes son. Kanske skulle hon protestera mot detta, med argumentet att naglarna ger henne skydd och även ett visst estetiskt utseende. Om jag tvingade på henne en sådan operation skulle hon nog känna sig kränkt, kanske skulle det t o m upplevas som ett övergrepp.

Men det är precis en sådan typ av operation hon utsatt sin son för. Hon har låtit honom genomgå ett irreversibelt ingrepp som påverkar skyddet och estetiken för hans penis, och det kan också påverka hans sexuella njutning när han blir vuxen.

Till Hannas försvar vill jag säga att hon troligen inte blivit korrekt informerad om vad omskärelse innebär, och om det är lagligt så antar säkert många att det är ett harmlöst ingrepp utan konsekvenser. Den långsiktiga lösningen är alltså att låta även pojkar få sin kroppsliga integritet skyddad av lagen, på samma föredömliga vis som flickor redan är skyddade.

9 Kommentarer »

I april blir det två stycken utbildningsdagar i Malmö, som jag anordnar tillsammans med Michael Högberg och Lena Widding-Hedin.

Den 8 april blir det en seminariedag kring familjevåldets mekanismer, som vi kallar Familjevåld 2.0. Detta för att betona att det är något nyskapande vi kommer med. Familjevåld handlar inte bara om mäns våld mot kvinnor och barn, utan det handlar även om kvinnors våld mot män och barn, och om barns våld mot vuxna och varandra. Under min programpunkt kommer jag bl a att ta upp den internationella forskningen om våld i nära relationer från ett könsperspektiv. Jag kommer även att prata om hur vi kan få en djupare förståelse för könsrollerna.

Målgruppen är socialsekreterare, kuratorer, psykologer, sjukvårdspersonal, lärare, personalansvariga, mm.

Den 16 april blir det istället fokus på Könsmedvetet handläggningsarbete. Hur kan vi behandla människor som individer och inte diskriminera någon utifrån kön? Under min egen programpunkt kommer jag bl a att prata om vårdnadstvister samt för- och nackdelar med genusmedveten pedagogik.

Målgruppen här är socionomer, kuratorer, vård- och behandlingspersonal, lärare, beslutsfattare, personalansvariga och tjänstemän som i sin profession arbetar med människor.

Om du är intresserad av dessa utbildningar så läs mer genom att klicka på bilderna. Sprid gärna informationen vidare till personer i ditt eget nätverk som kan ha nytta av dessa utbildningar

10 Kommentarer »

Gick förbi denna affisch på vägen ut ur en Coop-butik i Malmö. Kunde inte hålla mig från att fiska upp mobilen och föreviga den.

Det ska alltså anordnas en studiecirkel i feministiskt självförsvar. Hur ett självförsvar blir just feministiskt vet jag inte. Är det för att det är skapat av kvinnor och för kvinnor, som det står på affischen? Eller är det för att det handlar om att kvinnor försvarar sig mot män genom att sparka dem i bröstkorgen, som bilden visar?

Det är även intressant att notera att det heter just feministiskt självförsvar, och inte kvinnligt självförsvar. Betyder detta att alla feminister är kvinnor? Det går i så fall stick i stäv med de vanliga utsagorna om att feminismen är för alla, och att även män borde vara feminister. Eller betyder det möjligen att alla kvinnor som vill lära sig försvara sig på ett effektivt sätt måste bekänna sig till den feministiska ideologin?

Det finns många frågor här, men inte så många svar.

Personligen kan jag tycka att det är synd att man inte kallar det för självförsvar för kvinnor. Något sådant skulle det faktiskt kunna finnas ett behov av. På samma vis som att det finns ett behov av självförsvar för män. Bägge könen löper som bekant risk att bli anfallna utanför hemmet och i hemmet, och möjligen känns det tryggare för en del att lära sig om självförsvar med bara det egna könet.

Något som även är intressant på affischen ovan är att bilden visar ett par från en svunnen tid, då stereotypa könsroller rådde. Är det möjligen så att en del radikalfeminister inte förstått att det verkligen inte är samma normer som råder ute i samhället nu som då? Det har verkligen skett en hel del förändringar, och många av dem har inneburit  en enorm frigörelse för kvinnor.

Till syvende och sist, så lever vi i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet, och därmed kan vem som helst anordna en kurs i “feministiskt självförsvar” och affischera hur mycket man vill om det. Men det som stör mig, och som inte känns OK, är att detta är en studiecirkel. Och studieförbundet Sensus som anordnar studiecirkeln fick över 100 000 000 kr i statsbidrag år 2009. Det är alltså dina och mina skattepengar som används för att finansiera denna kurs, med dess ytterst tveksamma syn på män och kvinnor.

6 Kommentarer »

Mansnätverket är en grupp på Facebook för alla som bryr sig om mansfrågor. Både män och kvinnor är välkomna, och grundbulten är att jämställdhet gäller bägge könen. Mansnätverket inser att även kvinnofrågor är viktiga, men då dessa redan uppmärksammas dagligen i media så behövs det ett fokus på mansfrågor som komplement. Gruppen är väldigt levande med både diskussioner och spännande länkar. Det är endast tio veckor sedan gruppen skapades och vi är redan uppe i 440 medlemmar.

Det är nu dags för Mansnätverket att ta nästa steg, och skapa en separat hemsida. Tanken är att Facebook-gruppen ska fortsätta på precis samma vis, med intressanta diskussioner och länkar, och att den nya hemsidan ska bli en annan typ av resurs för alla som är intresserade av mansfrågor. Idag saknas det ett ställe att hänvisa folk till som inte känner till att det finns viktiga mansfrågor. Det saknas även en strukturerad resurs för alla som redan är intresserade av manfrågor. Således ser jag ett stort behov av en separat hemsida.

Att fylla en sådan sida med innehåll är något som jag själv kan göra på ett bra sätt, särskilt med all hjälp och tips som jag får från mina bloggläsare och medlemmarna i Mansnätverket. Men att bygga en sådan hemsida är inte något som jag är kompetent att göra.

Hemsidan kommer att vara relativt enkelt uppbyggd, och det som krävs är:

• En logotyp (herr gårman är fin men det behövs något mer professionellt i längden)
• Snygg grafik utöver logotypen
• Text (skapar jag själv)
• En funktion där man kan anmäla sig till en mejlinglista (double opt-in)
• Att sätta ihop grafik, länkar och text till en fungerande helhet

Om du kan hjälpa till med någon eller flera av dessa punkter, så kontakta mig!

Allt detta är ideellt arbete, så det finns inga pengar i det. Mansnätverket är inte vinstdrivande, utan belöningen är att vi jobbar för att få upp mansfrågorna på den politiska och den mediala agendan. Med små medel kan vi åstadkomma stora förändringar.

20 Kommentarer »

Ofta när vi läser om kön och hälsa, så handlar det om att kvinnors behov åsidosätts inom vården, och att kvinnor får sämre vård - t ex inom hjärtsjukvården. Dessa påståenden om diskriminering av kvinnor är däremot i behov av en nyansering, då det finns mycket annat att säga om hälsa och kön:

• Bröstcancer har i massor av år fått mer forskningspengar än prostatacancer, trots att 50 procent fler personer dör av prostatacancer.
• Hjärtsjukvården i Sverige diskriminerar inte mot kvinnor, vilket en imponerande samling experter konstaterat på DN Debatt.
• Anledningen till att läkemedel traditionellt sätt testats på män är att det inte ansågs försvarbart att utsätta kvinnor för detta, då kvinnor kan vara gravida och läkemedel är inte sällan skadliga för fostret. Kvinnor har också hormonella cykler som män saknar, därmed kan det vara enklare att följa läkemedlets effekt hos en man. Således har syftet aldrig varit att diskriminera kvinnor.
• Kvinnor sjukskrivs långt mycket oftare för depression än män, och kvinnor får även en högre kvalitet på behandlingen.

Således är det inte självklart vilket kön som diskrimineras inom sjukvården. Det troliga är att både män och kvinnor kan ha nackdelar av sitt kön.

Det är även med glädje som jag noterar att det ska anordnas en utbildningsdag om mäns hälsa. Rubriken är “Det svagare könet”, och rent medicinskt finns det faktiskt en del som talar för att männen är det svagare könet:

Män drabbas oftare av allvarlig sjukdom än kvinnor, de är mer utsatta för våld och missbruk och har en högre risk för tidig död. Män går mer sällan till doktorn än kvinnor – enligt det traditionella maskulinitetsidealet är det ett tecken på svaghet att behöva vård.

Det är befriande att även mansfrågorna börjar poppa upp mer och mer!

Tack för tipset om utbildningsdagen, Christoffer!

19 Kommentarer »

Karin Magnusson, debattchef på Aftonbladet, skriver i en krönika om hur dagens män är som små pojkar, särskilt män födda på 60- och 70-talet:

Manpojkar, killar som kryper och duckar och lever barnets liv vid sidan av vuxenlivet.

Förvånande nog så tycker jag faktiskt att Magnusson har en poäng. När jag ser mig omkring i Sverige så ser jag många män som tappat kontakten med sin egen kraft och styrka. Eller mer korrekt kanske vore att säga att det är män som aldrig haft kontakt med sin styrka. Framför allt handlar detta om män som är 40 år eller yngre, dvs de män som växt upp med radikalfeminismen ständigt närvarande.

Magnusson observerar att flera kända humorkonstellationer porträtterar hunsade män, och anser detta bero på att männen stannat på en barnslig nivå. Men jag tror att det är betydligt mer djupgående än så, jag tror att männen beskriver det de ser i sina egna eller sina vänners liv:

Måns-karaktären, i Anders och Månsduon, är en förkrympt krake som inte klarar av att stå upp för att han klantat till en fondtapet.
[...]
Peter Magnussons sidekick i ”Sommaren med Göran” spelas av David Hellenius, vattenkammad och med flaskbottnade glasögon, krympt, hunsad och gift med en kvinna som rör sig mellan tillbakahållen ilska och våldsamt raseri. Också hon i 30-årsåldern.

Unga män har vuxit upp i ett samhällsklimat där mansynen är oerhört negativ. Att vara man innebär att man är en del av en förtryckande könsmaktsordning, man startar krig, man slår kvinnor och om det är riktigt illa begår man sexualbrott. Särskilt illa är det att vara en man med kraft, för manlig kraft är ju bland det mest destruktiva som finns i en radikalfeministiskt verklighetsbeskrivning.

Med dessa bilder av män på näthinnan, är det egentligen något konstigt med att pojkar flyr från att växa upp till att bli män? Vem vill bli en förtryckare, en våldsverkare eller en allmänt destruktiv person? Det är ju det man får lära sig är typiskt för just män. Samhället får helt enkelt de män man förtjänar. Som man bäddar får man ligga.

Av någon anledning är det tabu att prata om mäns positiva egenskaper. Det är fullt tillåtet att säga att män är de som har startat krig, och att det är hemskt att männen har använt sin makt ute i samhället till detta. Men det är inte tillåtet att säga att män har byggt upp civilisationen, utrotat svält och många sjukdomar, samt i många fall offrat sitt eget liv och hälsa för att uppnå detta. Om man säger något sådant bemöts man bara med ett ilsket: “Jamen det var ju för att kvinnorna inte fick chansen”. Visst. Men hur ofta säger någon detta när krig kommer på tal? Då är det ingen som väser: “Jamen det skulle kvinnor också gjort om de fick chansen”.

Dagens unga män bär i grunden på en oerhört negativ självbild. Och jag tvekar inte att säga att detta beror på radikalfeminismen. Dess förespråkare får ta fullt ansvar för den negativa mansbild de spridit. Men männen själva måste också ta ansvar. Det är vi som tigit, hukat oss och accepterat all den svartmålning som bara eskalerat de senaste decennierna. I samma ögonblick som männen ställer sig upp och säger att det är nog, så kommer det att vara över.

Just därför är det dags för svenska män att resa sig upp. Att erkänna att de är män, och att de är stolta över det. Utan män skulle samhällets infrastruktur stanna över en natt.

Männen är den sista gruppen i samhället som det är tillåtet att attackera och svartmåla. Men det är över nu, nu har vi fått nog.

96 Kommentarer »