Artikel av Rutger Stjernström.
Håller någonting på att hända i svensk media?
I Svenska Dagbladet den 13/8, under rubriken Allt är inte kvinnofrågor, ifrågasätter Maria Ludvigsson den rådande slentrianen som gör var och varannan nyhet till en fråga om kvinnors över- eller underrepresentation eller prestation:
Frågan är om det ändå inte finns universella problem och bekymmer som inte följer könsgränserna. Som snarare är mänskliga [än] vilande enkom på kvinnors axlar.
Detta instämmer jag i till fullo. Många av livets problem och utmaningar är inte något som bara ”drabbar” kvinnor, eller män. Skrapar man på ytan visar sig mycket, kanske det mesta, vara just mänskliga problem eller tillkortakommande.
Problemet begränsar sig dock inte till att jag och Ludvigsson börjat tröttna på det ständiga genusperspektivet som ska anläggas avigt och rätt. Kanske finns det även en fara. Som Ludvigsson varnar:
Trots att kvinnovinkeln passar medielogiken är det sannolikt kontraproduktivt att luta sig mot den.
Det finns frågor som är viktiga kvinnofrågor – som förtjänar att lyftas fram och diskuteras – men alla frågor är inte kvinnofrågor bara för att de går att se ur ett kvinnligt perspektiv. Kanske är medias vana att med genusperspektivet som skohorn trycka in varje halvintressant fråga i nyhetsflödet, på sikt lika skadligt för samhället som falska våldtäktsanklagelser? I båda fallen kan resultatet bli som i sagan om Pojken och vargen.
Ludvigsson har kommit en bra bit på vägen mot ett mer nyanserat mediaspråk. Mycket är just allmänmänskligt:
Att vara för gammal på arbetsmarknaden när sextionde året närmar sig är ett problem för betydligt fler än erfarna och duktiga kvinnor och borde väl egentligen också beskrivas så.
Rädslan för att inte vara bra nog är inte heller könsbunden. Män och unga gossar duger inte heller som de är och idealen är nog så krävande.
Det jag saknar i Ludvigssons ledare är den sista biten. Hon börjar vakna upp och har kommit en bit på väg, men forfarande är hon kvar i den gamla uppdelningen: kvinnor, barn och folk i allmänhet.
Den sista biten saknas. Den om mansfrågor.
Många av de kvinnofrågor som media presenterar för oss i dag är snarast allmänmänskliga frågor. Samtidigt är en del av det som förs fram som allmänmänskligt i själva verket mansfrågor. Mänskliga problem som i första hand vilar på mäns axlar.
Inte förrän media kan skilja på – och inkludera – kvinnofrågor, mansfrågor och allmänmänskliga frågor, har vi nått slutmålet.
Artikel av Rutger Stjernström.
Stå eller sitta, är det frågan?
Pelle skrev nyligen ett inlägg om vänsterpartiets utspel i Sörmland om att förbjuda män att kissa stående på landstingets toaletter.
Vänsterpartiet uppger två skäl till att man vill införa förbudet. Dels att ingen skall behöva trampa i någon annans urin, dels att det skulle vara bättre för mäns hälsa. Det första kan man möjligen hålla med om men lösningen är väl snarare att man torkar upp efter sig om man spiller.
Enligt Folket.se motiverar vänsterpartiet i Sörmland det andra skälet så här:
Det andra skälet rör mäns hälsa. Enligt V, som hänvisar till medicinska rapporter, töms urinblåsan bättre när man sitter och kissar och det kan i längden minska mäns prostataproblem och det i sin tur medför ett längre och bättre sexliv.
Frågan är förstås om det faktiskt är så? Vad säger litteraturen och vad säger läkarna som jobbar med dessa frågor, urologerna?
Innan vi går vidare får vi väl först definiera vad prostataproblem är. Prostatakörteln eller blåshalsköteln sitter alldeles under urinblåsan. Genom prostatakörteln går urinröret och ejakulationskanalen mynnar här i urinröret. Genom ejakulationskanalen kommer spermierna, från sädesledaren, och sädesvätskan, från sädesblåsorna. Själva prostatan utsöndrar ett basiskt sekret som blandas med spermier och sädesvätska. Dessa tre komponenter utgör det som i dagligt tal kallas satsen. Endast män har en prostata men kvinnor har en motsvarande körtelvävnad kallad glandula Skene (Skenes körtlar) som ger upphov till sprutorgasmen.
Mannen kan drabbas av tre olika prostataproblem. En farlig och två jobbiga. Sveriges vanligaste cancer, prostatacancer, benign prostatahyperplasi (ofarlig prostataförstoring) och prostatit (inflammation i prostatakörteln).
Ok. Nu vet vi alltså vilka de tre prostataproblemen är och vi kan omformulera frågan: Om urinblåsan töms bättre kan det i längden minska mäns problem med prostatacancer, benign prostatahyperplasi och prostatit?
Vad man egentligen menar med ”töms bättre” är förstås också öppet för tolkning. Menar man att urinblåsan töms fortare eller menar man att det inte finns någon urin kvar i blåsan när man kissat klart?
Sannolikt menar man att blåsan blir helt tom och att det alltså inte finns någon urin kvar i blåsan och frågan blir alltså: Om man inte har någon urin kvar i blåsan efter att man kissat klart får man mindre problem med prostatacancer, ofarlig prostataförstoring och inflammation i prostatakörteln?!
Snälla vänsterpartiet i Sörmland:
- Prostatacancer orsakas inte av att det finns urin kvar i blåsan efter att man kissat klart.
- Ofarlig förstoring av prostatakörteln orsakas inte av att man inte tömmer blåsan fullständigt.
- Kronisk prostatit, som nu mera ibland kallas CPPS, är det ingen som vet vad orsaken till. Ibland är den bakterieorsakad, men oftast inte.
- Däremot är det så att de tre prostataproblemen ger svårigheter att tömma blåsan.
Egentligen kan vi väl sluta här men låt oss ändå gå vidare och titta närmare på vad litteraturen säger om förmågan att tömma blåsan i relation till kisseställning. Det finns något som slår en direkt när man undersöker den internationella medicinska litteraturen. Utanför Sörmland, där vänsterpartisterna bor, är detta inte ett dilemma.
Det är inte så att man inte är intresserad. Det är man. Mycket intresserad faktiskt. Det är bara det att en stor del av världens befolkning sitter på huk. Frågan är alltså om man skall stå, huka eller sitta?
Urologin är den medicinska specialitet som ägnar sig åt bägge könens urinorgan och mannens könsorgan. Inom urologin har man av naturliga skäl intresserat sig för hur och om kroppspositionen påverkar urinvägarnas funktion och den så kallade urodynamiken.
Så vad har man kommit fram till? Undersökningarna är många delvis motstridiga och något konsensus finns inte. Vanligen låter man försökspersonerna miktera [kissa, red anm] i två eller tre av positionerna stående, hukande och sittande. Undersökningarna finns på både kvinnor och män, unga och gamla samt sjuka och friska.
Oftast mäter man det maximala och genomsnittliga miktionshastigeten, tiden det tar och hur mycket som finns kvar i blåsan när försökspersonen är klar.
Unsal och medarbetare konkluderade i sin undersökning från 2004 av friska män och män med ofarlig prostataförstoring att vare sig urinflödeshastigheten eller kvarvarande mängd urin påverkades av om försökspersonen stod eller satt. [1]
2006 rapporterade Eryildirim och medarbetare att urinflödeshastigheten var signifikant högre vid huksittande och sittande än stående men att det inte fanns någon skillnad i kvarvarande mängd urin i blåsan efteråt. [2].
Tvärtemot Eryildirim rapporterade Choudhury och medarbetare 2010 att urinflödesparametrarna var högre i stående och huksittande än sittande hos personer som inte var vana att sitta men att mängden kvarvarande urin fortfarande var den samma mellan de tre positionerna. [3]
Gupta och medarbetare gjorde samma typa av undersökningar på kvinnor och jämförde huksittande och sittande position. Man fann att huksittande var associerat med betydligt högre flödeshastigheter och mindre mängd kvarvarande urin efteråt. [4]
Mot bakgrund av ovan vill jag saga så här till vänsterpartiet i Sörmland. Kvarvarande urin i blåsan ger inte prostataproblem men prostaproblem kan ge kvarvarande urin. Den medicinska litteraturen är oenig om stående, hukande eller sittande är bäst för flödeshastigheterna men mängden kvarvarande urin är densamma.
Det finns undersökningar som visar att kvinnor får mindre kvarvarande urin i blåsan om de kissar huksittande. Så, vänsterpartiet i Sörmland, för kvinnornas skull, kasta ut toalettstolarna och inför ett hål i golvet!
- Unsal A, Cimentepe E. Effect of voiding position on uroflowmetric parameters and post-void residual urine volume in patients with benign prostatic hyperplasia. Scandinavian Journal of Urology and Nephrology. 2004;38(3):240-2. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15204379
- Eryildirim B, Tarhan F, Kuyumcuoğlu U, Erbay E, Pembegül N. Position-related changes in uroflowmetric parameters in healthy young men. Neurouroly and Urodynamcs. 2006;25(3):249-51. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16496389
- Choudhury S, Agarwal MM, Mandal AK, Mavuduru R, Mete UK, Kumar S, Singh SK. Which voiding position is associated with lowest flow rates in healthy adult men? Role of natural voiding position.. Neurouroly and Urodynamics. 2010 Mar;29(3):413-7. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19634168
- Gupta NP, Kumar A, Kumar R. Does position affect uroflowmetry parameters in women? Urologia Internationalis. 2008;80(1):37-40. Epub 2008 Jan 18. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18204231
Artikel av Rutger Stjernström.
Under rubriken Skärpt sexbrottslag blir feltolkad skriver tidigare justitieministern Thomas Bodström och RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér på SvD Brännpunkt. Man är oroad över den utveckling som skett efter att sexualbrottslagen skärptes 2005. Sedan ändringen trädde i kraft har flera barn dömts eller stått åtalade för sexuella övergrepp trots att de haft ömsesidigt, frivilligt sex.
Ett av skälen till att lagen skärptes var att skydda barn mot sexuella övergrepp. Därför ändrades lagen så att allt sexuellt umgänge med barn under 15 år skulle bedömas som våldtäkt eller i vissa undantagsfall sexuellt utnyttjande av barn.
Lagändringen innebar att tonåringar som är nära varandra i ålder, men på var sin sida om 15-årsstrecket, riskerade att ses som brottslingar trots att sexet var ömsesidigt. Det infördes därför också en regel som stipulerade att om de unga är nära varandra i ålder och samtyckt till sex, ska inget åtal väckas.
Bodström och Regnér har nu gått igenom ett antal domar och sett att varken lagens intentioner eller den praxis som slagits fast i högsta domstolen följs:
Det är bra att unga fått ett stärkt skydd, men vi ser nu en trend i landets domstolar som i stället innebär en inskränkning av ungas rättigheter. Vi har tillsammans gått igenom ett antal domar och ser en oroväckande utveckling. Den mest anmärkningsvärda aspekten är kanske att domstolar kan slå fast att det faktiskt inte förekommit något övergrepp, att åldersskillnaden varit liten och att det sexuella umgänget varit helt frivilligt, men ändå avkunna en fällande dom.
Vidare skriver Bodström och Regnér:
Att vi nu ser att domstolarnas arbete spretar i praxis är allvarligt för rättssäkerheten. Men kanske är det än mer problematiskt att unga människor som vill ha ömsesidigt sex och en av dem är under 15 år får ta sina första trevande steg in i vuxenlivet med hot om att ses som brottslingar. Detta var och är inte syftet med lagen.
Denna typ av brott med unga ”förövare” är förstås medialt uppseendeväckande och det har rapporterats en hel del sådana sedan 2005. I denna rapportering framväxer en ännu allvarligare bild. Möjligen har den bilden inte framträtt i de domar som Bodström och Regnér gått igenom, men i media är den tydlig.
Fallen i media visar att oavsett om det är en pojke eller flicka som är den äldre kan åtal väckas. Men är du pojke tenderar du att fällas för sexuellt utnyttjande av barn alternativt våldtäkt, medan flickor tenderar att frias (och möjligen ses pojken dessutom som moraliskt skyldig).
Sätt denna bild i relation till de problem på ungdomsmottagningarna som beskrivs i artikeln.
När RFSU 2008 frågade ungdomsmottagningar om förändringarna i lagstiftningen påverkat dem visade det sig att många tyckte att det var svårt att tolka lagen i det dagliga arbetet. Till exempel frågade de sig: är det olagligt när en 14-åring och en 16-åring har sex?
Självklart är detta svårt för ungdomsmottagningarna att svara på eftersom svaret beror av ungdomarnas kön. Även diskussionen föräldrar och barn emellan blir svår menar Bodström och Regnér:
Det är viktigt att vi föräldrar känner oss trygga i att samtala kring sexualitet och sexuella relationer med våra barn. Vi behöver prata om både glädje och risker med sexualitet utan att för den skull hamna i straffrättsliga diskussioner. I värsta fall kanske den unge undviker att tala med sin förälder även om hon eller han vill och behöver eftersom det skapas en oro om man begått en olaglig handling bara genom det faktum att man haft sex.
Som det ser ut idag måste vi ge ett helt annat budskap till pojkarna. Ett budskap som ligger väldigt långt från livsglädje, lust och upptäckaranda.
Nedan ett utdrag av tidningsnotiser som ger bilden ovan.
15-årig pojke och 13-årig flicka – Pojken döms för sexuellt utnyttjande.
Piteå-Tidningen rapporterar den 16 november 2010:
En pojke i 15-årsåldern döms för sexuellt utnyttjande av barn, efter att ha haft samlag med en yngre flicka. Till grund för domen ligger pojkens egna uppgifter, eftersom flickan inte har några klara minnesbilder av vad som skett. Både pojken och flickan hade druckit sprit och öl före händelsen.
Enligt vad Norrbottenskuriren rapporterar var flickan 13 år vid händelsen. Pojken dömdes till 20 timmars ungdomstjänst och 10 000 kr i böter.
18-årig pojke och 14 årig flicka – Pojken åtalas för sexuellt utnyttjande.
Hallands Nyheter rapporterar den 6 december 2010:
En 18-årig man från södra Halland åtalades på måndagen vid Varbergs tingsrätt för sexuellt utnyttjande av barn. Den unge mannen ska vid tre tillfällen ha haft sex med en 14-årig flicka.
15-årig flicka och två 13-årig pojkar – Flickan åtalas men frias, rätten menar att pojkarna utnyttjat flickan.
Dagens Nyheter rapporterar den 11 oktober 2010:
Leken sanning och konsekvens slutade med att den 15-åriga flickan hade samlag med två 13-åriga pojkar. Flickan åtalades för sexuellt utnyttjande av barn men frias av tingsrätten.
Och vidare i artikeln:
Enligt Varbergs tingsrätt hade inte flickan utsatt pojkarna för något övergrepp. Snarare kan det vara så att pojkarna utnyttjat flickan för sin sexuella debut.
15-årig pojke och 12-årig flicka – Pojken dömd för våldtäkt.
Dalarnas Tidning rapporterar den 8 november 2010:
Det var i september 2009 som den 12-åriga flickan besökte 15-åringen i hans hem i Borlänge. Besöket slutade med att de hade samlag i pojkens rum. Flickan har i förhör berättat att hon inte blev tvingad till samlaget och att de dessutom använde kondom.
17-årig flicka och 14-årig pojke – Flickan åtalas för sexuellt utnyttjande men frias.
VLT rapporterar den 24 januari 2011:
En 18-årig kvinna har åtalats för sexuellt utnyttjande av barn. När hon var 17 år hade hon sex med en 14-årig pojke. Den unga kvinnan har medgett de faktiska omständigheterna, men hon trodde aldrig att det skulle gå så långt som till rättegång. I veckan ställs hon inför rätta. 18-åringen och pojken hade en relation i åtta månader under år 2009.
Enligt VLT skriver Tingsrätten följande i domen:
Med hänsyn till att åldersskillnaden varit relativt liten, och att det inte framkommit några betydande skillnad i mognad samt att de haft en nära och god relation och ömsesidig sexuell samvaro anser tingsrätten vid en samlad bedömning att det får anses uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot XX
Flicka i övre tonåren och 14-årig pojke – Flickan åtalas för våldtäkt men frias helt.
Ystads Allehanda rapporterar den 30 maj 2011:
Flicka frias från att ha våldtagit pojke – Den flicka som åtalades misstänkt för våldtäkt mot en ung pojke frias helt. Tingsrätten säger att det lagtekniskt sett rör sig om våldtäkt mot barn eftersom pojken var under 15 år. Men samtidigt betonar de att han inte utsatts för varken våld, hot eller tvång.
15-årig pojke och 13-årig flicka – Pojken frias från sexuellt utnyttjande av barn i tingsrätt, döms i hovrätt.
Helsingborgs Dagblad rapporterar den 25 maj 2011 om tingsrättsdom:
En 15-åring från Helsingborg hade sex med sin då 13-åriga flickvän. Tingsrätten anser att ålderskillnaden är så pass liten att han frias helt.
[...]
Tingsrätten är inte enig i sin dom. Domaren i målet ville fälla eftersom hon ansåg att ålderskillnaden var för stor.
Helsingborgs Dagblad rapporterar den 27 juli 2011 om tingsrättsdom:
En 15-årig helsingborgare döms av hovrätten för sexuellt utnyttjande av barn för att han hade sex med sin 13-åriga flickvän.
Krönika av Rutger Stjernström.
Jag var på sjukhusets akutmottagning häromdagen med min sambo. Hon var patienten och jag anhörig. Efter att vi anmält oss i luckan fick vi först träffa sköterskan i den så kallade triagering där man inhämtar grundläggande uppgifter samt tar en del prover och kontroller.
Förutom att sköterskan kontrollerade namn och personnummer efterfrågades också närmaste anhörig. Min sambo tyckte att frågan var lite oklar och frågade:
–Menar ni någon annan än min man?
Detta fick mig att fundera lite över just uttrycket ”min man” och dess motsvarighet ”min kvinna”. ”Min man”… Jag har hört det många gånger förut, av både gifta och ogifta kvinnor. Jag har hört det av prästen – Att leva som man och hustru… ”Min man” kan betyda ”min make” men inte helt entydigt.
I dag lever många i decennier enbart som sambo utan att man blandar in vare sig kyrkan eller rådhuset. 53 procent av barnen som föds i Sverige föds utanför äktenskapet. Allt oftare tycker jag mig höra kvinnor referera till mannen hon är intim med som just ”min man” utan att man för den sakens skull är gifta.
Var gränsen går för att få säga ”min man” har jag inte riktigt kommit underfund med ännu. Kanske ska man bo under samma tak, eller ska man även ha barn ihop? Oavsett kan man som kvinna referera till både sin make eller sambo som ”min man” i alla möjliga sammanhang utom möjligen juridiska. Någon gång har jag hört förtydligandet ”han är min man men vi är inte gifta”. På något sätt använder kvinnor ”min man” för att signalera exklusivitet och samhörighet, att hon lever under äktenskapsliknande former och vill bli behandlad därefter.
Önskan att sända ut detta budskap, samhörigheten och exklusiviteten, dyker förr eller senare upp allt eftersom relationen fördjupas. Ofta långt innan både förlovning och giftermål. Själva känslan är en förutsättning för de mer officiella tecknen. Jag har känt det själv. Jag tycker om att säga ”min kvinna” till min sambo och hon tycker om att höra det och svara ”min man” tillbaka.
Men detta är innanför hemmets väggar. I soffan, i sängen. Vi vet kontexten. Utanför denna inramning är ”min man” och ”min kvinna” inte utbytbara. De sänder inte riktigt samma budskap. Om jag vill sända budskapet om exklusivitet och låna status från äktenskapet får jag kalla henne för frugan, älskling, gumman eller regeringen.
”Min kvinna” ger helt andra associationer. ”Min kvinna” är inte samma som ”min maka”, ”min fru” eller ”min hustru”. Av någon oklar anledning blir ”min” ett mycket mer possessivt pronomen när det åtföljs av ”kvinna”, än när det åtföljs av ”man”. Ett lite fulare ägande på något sätt. Jag känner mig som en hallick, en krigsherre på Balkan eller en knarkkung. En tydligt klingande ton av dominans finns där hela tiden. Är det verkligen så eller är det bara min högst subjektiva upplevelse? Om detta är mer allmänt, hur blev det som det är? Jag kan tänka mig två förklaringar till betydelseskillnaden mellan ”min man” och ”min kvinna”.
Den första förklaringen skulle vara vårt historiska arv där kvinnor och män har haft olika förutsättningar. Mannen mindre trygghet men högre grad av frihet och kvinna mindre autonomi men mer trygghet. ”Hon är min kvinna” skulle ge uttryck för mannens frihet och rätt att äga medan ”Han är min man” snarare signalerar trygghet.
Den andra förklaringen innebär att jag trots allt gått på myten om att dagens Sverige är ett patriakat och gjort mig mottaglig för den kollektiva skulden. Att använda ”Hon är min kvinna” signalerar att jag kontrollerar och kanske till och med förtrycker. Det tycker inte samhället om. Däremot tycker samhället om när min sambo tar för sig och säger ”Han är min man”. Att ta för sig är bra, särskilt om man är kvinna.
Vad tror du? Hur upplever du dessa uttryck som kvinna eller man? Personligen tror jag tyvärr att det är den ensidga jämställdhetsivern som lett oss hit. Skulle den mer historiska förklaringen hålla skulle det i så fall också finnas kollektiv skuld.
Artikel av Rutger Stjernström.
För bara några år sedan hade jag tagit detta som ett rent aprilskämt men det är sant. Tror jag…
Pelle Billing har tidigare skrivit om konsultföretaget Add Gender som arbetar med jämställdhetsanalys, kompetensutveckling och rådgivning. En av företagets idéer är att insatser för kvinnligt entreprenörskap måste kompletteras med insatser även för manliga företagare vilket man vill visa med utställningen Stötta manligt företagande, gjord av fotografen Tomas Gunnarsson.
Utställningen består av sex porträtt och intervjuer och är framtagen tillsammans med Add Gender som också beställt utställningen.
Följande kan läsas i pressmeddelandet:
Svårigheter med livspusslet är bara ett av flera ämnen som de sex manliga företagarna berättar om i utställningen. De berättar om arbetsskador, rädslor, förebilder, manlighet och att ta hand om sig.
Män dör och skadar sig mer på jobbet och på tusen startade företag löper männen större risk att gå i konkurs än kvinnor. Egenföretagande män har också svårare att få ihop det så kallade livspusslet och tar ut mindre föräldraledighet än egenföretagande kvinnor.
Den påläste vet även att det dör en man i veckan året runt på arbetet och en kvinna om året.
Att män löper större risk än kvinnor att gå i konkurs är inte heller en helt oväsentlig uppgift när man ställer det i relation till att män står för runt två tredjedelar av landets årliga cirka 1 500 fullbordade självmord. Katarina Skogman visade i sin avhandling Understanding Suicidality: Suicide risk, sex differences and views of suicide attempters, att förlust av arbete samt ekonomiska problem är klara riskfaktorer för just män när det gäller självmord.
Vernissage för utställningen sker 1 april klockan 12:00–16:00 på Mornington Hotell Stravaganza på avenyn i Göteborg.
Artikel av Rutger Stjernström.
I dag rapporterar Sydsvenskan och DN om förslaget att stänga familje-BB i Malmö efter sommaren. Istället för att sova med mamman och barnet får papporna åka hem efter förlossningen. Anledningen är att 31 miljoner kronor måste sparas.
I dagsläget kan kvinnor som går igenom en okomplicerad förlossning och som föder friska barn vårdas på familje-BB i Malmö där det finns personal till hjälp dagtid. Där kan även pappan sova över tillsammans med sitt nyfödda barn.
Efter sommaren stängs familje-BB och de åtta vårdplatserna flyttas till vanliga BB. Som regel innebär det tvåbäddsrum för kvinnorna, och papporna kan inte räkna med en sängplats.
Andreas Herbst, chef för förlossningen i Malmö, menar att med en pressad budget får den här typen av mjuka värden stryka på foten hellre än att man tar några medicinska risker.
Det är förstås riktigt. I den bästa av världar kan alla erbjudas allt men ständigt knackar den ekonomiska verkligheten på. I Helsingborg är familje-BB nedlagt sedan ett år tillbaka.
Framöver kommer par som väldigt gärna vill dela den första tiden tillsammans med barnet hänvisas till andra sjukhus, så som Ystad och Lund. Hittills har det inte varit så många som vill sova över.
Dock väcks en del kritik mot besparingen:
Om vi vill att papporna ska ta en aktiv del i barnens uppväxt ska vi inte utestänga dem, säger forskaren Eva Persson om förslaget att stänga familje-BB i Malmö.
Eva Persson har disputerat i medicinsk vetenskap, är barnmorska och ansvarig för barnmorskeprogrammet vid Lunds universitet.
Hennes forskningsresultat visar att pappan betyder mycket för mammans trygghet, och för barnets första tid i livet.
Första veckan efter förlossningen är pappan väldigt viktig för mamman. Våra undersökningar visar att det allra viktigaste för de flesta är att familjen får vara tillsammans.
Eva Persson tror att papporna kan känna sig bortstötta om de måste åka hem efter förlossningen och att mamman automatiskt får ett försprång i relationen med barnet. Försprånget kan vara svårt att ta igen menar Persson.
– Vi kan inte begära att papporna ska vara lika delaktiga när barnet växer upp om vi inte tillåter delaktigheten från början, säger Eva Persson, som inte är säker på att samhället sparar pengar på att dra ned på antalet platser på familje-BB.
Som man och blivande far kan jag emotionellt leva mig in i detta men samtidigt pratar vi om några timmar det första dygnet om man erbjuder tidig hemgång med snar uppföljning.
Några timmar kan inte äventyra hela föräldrarelationen, då är det något annat som är mycket mer fel. Persson har ändå en poäng. Att ta bort familje-BB är ett steg tillbaka utifrån mitt jämställdhetsperspektiv. Samtidigt är det inte överlevnad vi pratar om. Att diskutera förlossningsvård i Sverige och utvecklingsländerna hamnar på lite olika plan.
Glädjande i det större sammanhanget är att en fråga som är förknippad med pappor tas upp i både Sydsvenskan och DN. Väldigt glädjande är också att Persson, som både utbildningsansvarig för blivande barnmorskor och forskare inom fältet, ser pappan som en viktig del i familjen.
Samhällets gängse syn är annars att från den dag barnet kommer till världen är mannen i första hand är försörjare och kvinnan i första hand förälder. Förhoppningsvis är vi snart där att Sverige klarar av en mer komplex syn på kvinnor och män som BÅDE potentiella försörjare och förälder.
