Johanna Frändén skriver om de unga tysta männen

01 november 2012, av Pelle Billing

Läsvärd krönika i Aftonbladet:

I stället har dataspelen framkallat en annan problematisk karaktär. De unga (nästan enbart) männen som efter skolgången sitter så mycket framför datorn att de tappar för­mågan att kommunicera med ­omvärlden – annat än via chatt­funktioner på onlinespel.
De finns inte med i några register alls, eftersom både a-kassa och arbetsförmedling ställer krav på mänskliga möten. De här killarna ringer inte på några jobbannonser. De vet inte hur man konverserar en främmande människa.

Vi pratar ofta och gärna om den olyckliga tonårsflickan som skär sig i armarna och tävlar med kamraterna i att äta minst på lunchrasten. Vi kanske borde prata lite om den tyste pojken som sitter några ­stolar bort från henne i matsalen också.

Tipstack: Går till Britt!

 

Varför upplever unga kvinnor en hög stressnivå?

31 oktober 2012, av Pelle Billing

De senaste åren har det upprepade gånger rapporterats att unga kvinnor är stressade. När man frågar unga män och kvinnor om de upplever stress, så kan det vara dubbelt så många som svarar ja bland kvinnorna.

Helsingborgs Dagblad har en intressant artikel om detta, där de intervjuar en grupp unga kvinnor. Deras svar ger en inblick i hur de upplever sin tillvaro och var stressen kommer ifrån:

– Tjejer har i regel höga krav på sig själva, säger Catrin Enoksson.
– Och samhället har fler krav på att vi ska vara aktiva. Det känns som att det är mer okej om en kille bara tar det lugnt och spelar datorspel, säger Anna Ewerman.
– Vi jämför också mycket med varandra. Det är roligt när det går bra för andra, men man vill vara bäst.

– Det är en inre tävling som pågår hela tiden, säger Catrin Enoksson.
– Det finns alltid något att förbättra, säger Olivia Mas.
Och det är inte bara skolan som kan stressa.
– I fritidsaktiviteter vill man ju också prestera toppresultat, säger Tove Bergman Olsson.
– Så har vi familjen. Och man ska ta hand om sin hälsa.
– Man ska träffa pojkvän. Och sköta hästar, säger Sara Schölander.
– Och sova, säger Anna Ewerman.

Tekniken som gör att man hela tiden kan ha kontakt med varandra påverkar också. De kollar Facebook och sms, hjärnan tar in nya saker hela tiden, även sådant som kanske egentligen inte är så viktigt.
– Det blir en press bland vänner, ”såg du inte det på Facebook”, man måste hänga med där också, säger Tove Bergman Olsson.
– Det skapar en stress inuti, säger Catrin Enoksson.

De punkter som tjejerna lyfter är följande:

  1. Samhället ställer krav på att de ska vara aktiva.
  2. Tjejerna tävlar med varandra.
  3. Det räcker inte med att vara duktigt på ett område, utan man ska vara bra på allt (skolan, fritid, relationer, etcetera).
  4. Sociala medier gör att de aldrig kan slappna av, för där händer det alltid något ”viktigt”.

Precis som att det är befängt att lasta omyndiga killar för en ”antipluggkultur” så skulle det vara befängt att skylla dessa omyndiga tjejers stress på dem själva. Av någon anledning har vi skapat ett samhälle där en stor andel av unga kvinnor känner sig stressade och pressade.

Vad är det då som samhället och vuxenvärlden gjort? Punkt 1 och 3 ovan ger viktiga ledtrådar. Tjejerna upplever att samhället ställer krav på att de ska vara aktiva, och de berättar även att de vill vara duktiga på många olika områden.

Tjejernas upplevelse av samhället är egentligen helt förväntad. Vi lever nämligen i ett samhälle där kvinnor ständigt uppmanas att:

  • Ta för sig av livet
  • Ta sig fram på arbetsmarknaden
  • Inse att de är fria att göra precis vad de vill

Dessa tillrop, som ursprungligen var avsedda som uppmuntrande och befriande tillrop, kan av unga kvinnor uppfattas som förväntningar. Möjligheterna blir till skyldigheter. Det är inte bara så att man är fri att arbeta, bilda familj, ha olika intressen, träffa vänner – utan kanske borde man faktiskt göra allt detta för att duga? Risken är åtminstone överhängande att det uppfattas på det viset.

Samtidigt har det blivit mer eller mindre tabu att porträttera kvinnor som lite lata eller lite lätt inkompetenta i reklamfilmer, och till viss del även i annan populärkultur. Ingen vill ju bli anklagad för misogyni eller sexism. Men baksidan av myntet är att en betydande andel av de förebilder som unga kvinnor får, är ”superwomen” som är duktiga och kompetenta i de flesta lägen.

Vi har alltså lyckats med att skapa en generation kvinnor som till stor del är högpresterande, men som i lika hög utsträckning har svårt att slappna av eller vara nöjda med sig själva. Man kan göra olika tolkningar av vad detta beror på. Men en tolkning som är svår att värja sig emot, är att tjejerna blivit ofrivilliga offer för samhällets vision om en feministisk framtid.

 

Svenska soldater har låg ingångslön

30 oktober 2012, av Pelle Billing

Från Försvarsmaktens hemsida:

Försvarsmakten höjer lönerna för gruppbefäl, soldater och sjömän med minst 1 000 kronor i månaden. Dessutom höjs lägsta ingångslön till 18 000 kronor i månaden. Det beslutade överbefälhavaren i dag.

Den som haft den lägsta ingångslönen på 16 150 får ett påslag med 1 850 kronor och således en månadslön på 18 000 kronor. En soldat eller sjöman som exempelvis har en lön på 17 600 i månaden får en tusenlapp mer, alltså 18 600 kronor i månaden.

Förvisso är ingen tvingad att bli soldat, men med tanke på att soldater är redo att ge sitt liv för att vi andra ska vara trygga, så tycker jag att ingångslönen kunde vara något högre.

 

Är denna reklamfilm sexistisk?

29 oktober 2012, av Pelle Billing

Det är alltså Coop som producerat filmen. Kanske vill de satsa lite mer på humor, som ICA har gjort de senaste åren.

Inget fel på humor, men frågan är hur de uppnår den humoristiska effekten? I filmen framställs mannen som ett barn, som kvinnan måste hålla reda på. Kvinnan framställs i sin tur som hårt arbetande, då hon ensam tar ansvar för inköp och barn.

Aftonbladet rapporterar att många tycker att filmen är sexistisk. Både kvinnor och män upplever att deras kön framställs på ett sexistiskt vis.

Min åsikt är dock att filmen i sig inte är sexistisk, om den bedöms som en enstaka händelse. Det finns personer som har svårt med sitt vuxenansvar, och det finns personer som tar på sig nästan allt ansvar i hushållet. Att driva med detta är i sig inte sexistiskt.

Men filmen kan ju inte tas ur sitt sammanhang och bedömas som en enstaka händelse, då den är en del av ett större kulturellt mönster. De senaste 20 åren har ett av de vanligaste humorgreppen varit att framställa män i allmänhet och pappor i synnerhet som tafatta, inkompetenta, barnsliga och närmast odugliga. Samtidigt som männen uppvisar höga tankar om sig själva.

En del i samma kulturella mönster är att kvinnorna porträtteras som ansvariga för hushållet, kompetenta och lätt överseende med sina män.

Denna kulturella trend kan definitivt klassas som sexistisk. Det är en direkt nedsättande bild av vuxna män som kablas ut gång på gång, och det är knappast slumpen som gör att det i princip alltid är männen som får en viss roll i dessa reklamfilmer.

Kvinnor kan också ha anledning att klaga på denna trend. Varför ska kvinnor alltid framställas som ansvarstagande och kompetenta i hemmet? Varför kan hon aldrig vara lat, ansvarslös och lite klumpig? I nuläget är ju bilden att hemmet går under om inte kvinnan är där.

Förutom att beskriva kulturella mönster det vara intressant att förstå var det kommer ifrån. Varför porträtteras männen på ett så pass negativt sätt? I en serie böcker beskriver de kanadensiska akademikerna Paul Nathanson och Katherine Young, mansföraktets framväxt och utbredning. De påvisar även en koppling till vår tids feminism, som medfört en negativ mansbild.

Om du vill få en mer grundlig och djuplodande analys om vår tids mansbild och var den kommer ifrån, så rekommenderar jag min bok Jämställdhetsbluffen. Där reserveras ett helt kapitel till detta ämne.

 

Medborgarförslag: Framgång i Gävle

26 oktober 2012, av Pelle Billing

Sedan i början av året har denna blogg drivit en kampanj där bloggläsare kontaktar sin kommun med ett medborgarförslag om jämställdhet verksamhet mot våld i nära relationer. Många kommuner riktar annars sin information enkom till kvinnor, vilket gör att männen utesluts ur hjälpverksamheten.

Många förslag har redan skickats in, och det har lett till ett flertal framgångar landet runt. I dag har jag ytterligare goda nyheter att rapportera.

I Gävle har bloggerskan Ann-Mari Maukonen skickat in ett medborgarbeslag, som ska behandlas på måndag. Men redan nu har kommunen uppdaterat sin hemsida, och gjort den könsneutral på detta område. Sidorna om våld i nära relationer och våld och hot riktar sig nu till båda könen.

Bra jobbat av Ann-Mari! Nu finns det ännu en kommun som blivit mer progressiv på detta område. Snart kommer de kommuner som inte uppdaterar sig att framstå som övervintrade radikalfeminister.

Etiketter:  

Miljöpartiet borde läsa sagan om pojken och vargen

25 oktober 2012, av Pelle Billing

Vissa begrepp och uttryckssätt ska man vara försiktig med att urholka. För om de urholkas fyller de ingen funktion den dag man verkligen måste signalera att något allvarligt håller på att hända.

Någon som fick erfara detta på nära håll är pojken i sagan om pojken och vargen. I denna berättelse är den unge fåraherden uttråkad och han väljer därför att ropa ”vargen kommer!” även när så inte är fallet.

Med tiden slutar ortsborna att lyssna på honom, eftersom hans rop på hjälp inte representerar något allvarligt. Så när vargen väl kommer är det ingen som lyssnar, och han får ingen hjälp.

Denna berättelse skulle Miljöpartiet behöva läsa, och fundera på sensmoralen. De skriver nämligen följande på sin hemsida, under rubriken feminism:

Den feministiska analysen visar på allvarliga brister i samhället. Den rådande ordningen innebär en stor orättvisa och är ett allvarligt demokratiskt problem då grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts.

Här hävdar man alltså att vi har ett allvarligt demokratiskt problem, vilket i sig är starka ord. Minst lika allvarligt är påståendet om att grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. Inte bara mänskliga rättigheter, utan grundläggande mänskliga rättigheter.

Frågan är vad vi ska säga om problemen i diktaturer, där tortyr och förföljelse pågår – om Sverige enligt Miljöpartiet åsidosätter grundläggande mänskliga rättigheter? Finns det några ord och uttryck kvar att tillgå, om vi redan applicerat dem på en av världens stabila demokratier?

Att Miljöpartiet ger uttryck för en smal och lätt deterministisk syn på jämställdhet må vara hänt. Det är deras demokratiska rättighet att ha det synsättet. Som seriöst politiskt parti bör de däremot undvika att ropa efter vargen. Den dag det verkligen kommer en varg är risken nämligen att vi slutat lyssna på dem.

Tips: För dig som vill ha en bredare syn på könsrollssamhället, samt förstå dess ursprung, rekommenderar jag min bok Jämställdhetsbluffen. För många är det en befrielse att förstå könsrollernas ursprung och att de ställt tuffa krav på båda könen, inte bara på kvinnor.

 

Reflektioner efter föreläsning

24 oktober 2012, av Pelle Billing

Igår föreläste jag på en folkhögskola i Mellansverige. Nu sitter jag på Arlanda och bloggar på mobilen.

Några positiva överraskningar från föreläsningen:

– När jag berättade om könsrollernas uppkomst, så var det inte alla som var med mig. Men en skarp ung kvinna kunde snabbt sammanfatta det som att könsrollerna inte bara uppstod för individens behov, utan lika mycket för samhällets behov.

– En ung man betonade, utan att jag sagt något, att fria och flexibla könsroller inte bara handlar om att få bryta mot en roll, utan även att helt och fullt få leva ut den.

– Generellt var det ett flertal frågor och kommentarer som gav prov på ett fritt tänkande som var mer intressant än den låsta debatt om könsfrågor som funnits i media fram till alldeles nyligen.

– Alla som gjorde sin röst hörd såg jämställdhet som lika spelregler, och inte lika utfall. Även om det fanns en öppenhet för att viss kvotering också kunde ha fördelar, och inte bara nackdelar.

Sammanfattningsvis var det alltså väldigt positivt att interagera med den kommande generationen vuxna. Deras syn på jämställdhet verkar vara mer självständig än lite äldre vuxna.

 

Goda nyheter från Tyskland och England

22 oktober 2012, av Pelle Billing

I helgen blev jag tipsad om att tyska familjeministern Kristina Schröder ska hålla en konferens om mansfrågor. Detta kommer samma höst som svenska regeringen tillsatt en utredning om mansfrågor i jämställdhetspolitiken, så onekligen håller något på att hända.

Läs mer om konferensen och hur den tyska familjeministern utmanat det tidigare exklusiva fokuset på kvinnofrågor, i engelska versionen av Der Spiegel.

Sakta men säkert börjar det ena europeiska landet efter det andra förändra sin syn på jämställdhet, och om några år kanske vi kan vara ikapp Australien, där regeringen redan har ett uttalat fokus på mäns hälsa (många mansfrågor ryms under begreppet mäns hälsa).

I Storbritannien utspelade sig vidare en fascinerande debatt i House of Commons, så sent som förra veckan. Det var en konservativ Member of Parliament som exponerade en vanlig myt inom brittisk politik. Nämligen att kvinnor lättare döms till fängelse och att de får hårdare straff. I verkligheten är det precis tvärt om, som i de flesta länder.

För att läsa ett riktigt intressant och tidvis roligt meningsutbyte, så hitta dialogen längst ned på denna sida. Sök efter ”Shipley” på sidan, så hamnar du helt rätt.

Det som är tankeväckande och samtidigt lätt komiskt är att många av hans kollegor ställer upprepade frågor om det han redan konstaterat. Uppenbarligen har de svårt att tro på fakta, eftersom dessa fakta går emot de felaktiga uppgifter som länge cirkulerat på högsta nivå.

Tipstack: Går till Göran och James!

 

Från SVT.se:

Nu lämnar Miljöpartiet in en motion. Boende, samtalsterapi och juridisk hjälp. Det vill partiet att Stockholms stad ska erbjuda män som utsätts för våld av sin partner. Men Alliansen menar att hjälpen redan finns.

- Det finns nästan ingen hjälp för män i den här situationen att få. Man kan vända sig till polisen och få hjälp att göra en anmälan. Men att ta hand om det som känns efteråt finns det inte så många som hjälper till med, säger Mårten af Ekenstam, familjeterapeut på Mansjouren.

- Generellt så ska de få samma hjälp som misshandlade kvinnor får men så ser det inte ut i praktiken. Det finns väldigt lite hjälp för män och eftersom de inte vet var de ska vända sig vänder de sig ingenstans alls, säger Stefan Nilsson (MP).

En guldstjärna till Miljöpartiet i Stockholm!

Självfallet ska alla misshandlade människor kunna få gott stöd av samhället, oberoende av kön.

Läs hela artikeln här.

 

Misandri utöver det vanliga

19 oktober 2012, av Pelle Billing

I dagens Aftonbladet kan man se följande rubrik:

Aftonbladet påstår alltså att kvinnor blir sjuka av oansvariga män. Bakgrunden är att kvinnor oftare är sjukskrivna än män, särskilt kvinnor som är i ålder att ha småbarn.

Vem som satt rubriken går inte att veta. Men den som skrivit artikeln är ledarskribenten Ingvar Persson. Han skriver så här:

Det är kort sagt föräldrar mellan 30 och 39 år som ska hantera alla de utmaningar vardagen som familj innebär.
Och vi vet att det är kvinnorna som tar större delen av ansvaret för att få den vardagen att fungera.

Hur ”vi” vet att det är kvinnorna som tar största ansvaret för att få vardagen att fungera, förklaras inte i texten. Möjligen drar Ingvar Persson slutsatser från sitt eget privatliv, eller så spekulerar han fritt. Han redovisar åtminstone inga siffror på hur många timmar respektive kön arbetar i hemmet och på jobbet.

Persson nöjer sig dock inte med citatet ovan, utan han vill även markera att männen är direkt ansvariga för kvinnornas sjukskrivningar:

Kvinnors dubbla ansvar för familj och arbete – eller kanske snarare männens bristande ansvarstagande – är en orsak till ojämställdheten i arbetslivet.

Och det är bristen på jämställdhet som gör kvinnor sjuka.

Rubriken är således ingen slump, utan den utgår från precis det som Persson hävdar.

Frågan är då vilka alla dessa oansvariga män är?

Handlar det om sophämtarna som dagligen går till ett smutsigt, farligt och otacksamt jobb – för att det trots allt ger en lön som kan försörja en familj? Är det byggjobbarna som offrar ett antal liv årligen för att vår infrastruktur ska fungera? Är det alla de män som tar stressiga övertidsjobb i privata sektorn som inte alltid är så roliga, men som ger bra betalt?

Vilka män som åsyftas framgår inte av Ingvar Perssons krönika.

Inte heller ger Persson några bevis för att männen skulle vara ett oansvarigt kollektiv. Och om man söker bevis, så blir svaret ett helt annat.

SCB:s tidsanvändningsundersökning visar nämligen att könen totalt sett arbetar lika mycket per vecka om man summerar förvärvs- och hemarbete, och när det specifikt gäller småbarnsföräldrar är det snarare männen som arbetar aningen mer.

I stället för att hålla männen ansvariga utan bevis (vilket vi kallar för misandri), är här ett antal förklaringsmodeller som utgår från kända fakta/observationer/förhållanden:

  • Kanske blir kvinnor sjuka oftare i småbarnsåren, eftersom de i genomsnitt tillbringar mer tid med sina barn. Små barn blir ofta sjuka.
  • Möjligen blir kvinnor sjuka lite oftare, rent biologisk, precis som att det finns en biologisk komponent som gör mäns livslängd 1-2 år kortare. Alla som arbetar inom sjukvården känner till paradoxen om att kvinnor är sjukare men lever längre.
  • Det finns en pilotstudie från Kolmårdens vårdcentral som visar att läkare oftare sjukskriver en kvinna än en man, även om de har exakt samma diagnos. Det finns för- och nackdelar för båda könen med detta förfarande, men det ger otvetydigt fler sjuka kvinnor i statistiken.
  • Kanske känner kvinnor högre press på att vara goda eller till och med ”perfekta” föräldrar, på grund av de könsroller vi alla ärvt.

Dessa förklaringar kan vara korrekta eller felaktiga, men de utgår åtminstone från någon typ av samband eller fakta som kan verifieras. Förklaringarna skuldbelägger heller inte ett helt kön, utan öppnar för att vi tillsammans kan bygga ett samhälle som fungerar bättre för alla inblandade.

Den misandri som Ingvar Persson kommer dragandes med, har däremot ingen plats i samhällsdebatten.

Obs: Kommentera gärna detta blogginlägg. Men kom ihåg att hålla god ton även om ämnet kan vara upprörande. Bli vid behov upprörd först, skrik sedan i en kudde om det behövs och lämna slutligen en sansad kommentar ;)

 
Google