Två nya recensioner av Jämställdhetsbluffen

23 november 2012, av Pelle Billing

Intresset för Jämställdhetsbluffen fortsätter att vara stort. Tidigare i veckan beställde jag faktiskt en tredje tryckning av boken, då den andra tryckningen sålde slut betydligt snabbare än förväntat.

I går och i dag har det även kommit ett par nya recensioner av boken.

Den första recensionen kommer från Bibliotekstjänst. Jag vet inte om jag skulle säga att den recensionen helt har greppat bokens andemening och nyanser, men att boken alls recenseras i detta sammanhang får ses som en framgång.

Det är endast ett urval av böcker som Bibliotekstjänst recenserar, och när en bok väl blir uppmärksammad så brukar det leda till att ett antal bibliotek köper in den.

Här är ett utdrag från lektör Kaj Fölsters recension:

I denna lilla skrift på lätt förståelig svenska vill författaren, Pelle Billing, bevisa att den svenska jämställdheten utgår från en negativ och förkrympande mansbild. I förordet beskrivs hur personliga erfarenheter har präglat honom. Han beskriver i stora historiska svep relationen mellan könen, och förnekar inte männens samhällsmakt över kvinnorna i gamla dagar. Sedan går han igenom priset som männen nu har fått betala; han beskriver rösträttsfrågan, våld och fällande domar, löneskillnader, utbildningschanser osv. Författaren ser genomgående hur en negativ mansbild styr debatten och åtgärderna. Bokens titel hänvisar också till denna syn på dagens jämställdhet. Många källor används men de allvarligare analyserna fattas.

Du som redan läst boken kan själv avgöra vad du tycker om detta omdöme. För dig som ännu inte läst den så kan du bilda dig en egen uppfattning genom att beställa boken här.

Den andra recensionen kommer från Hannah Lemoine, som själv har ett brett och djupt kunnande om jämställdhetsfrågor. Hon är även en intellektuellt ärlig person som säger vad hon tycker, både när det gäller ris och ros.

Här är ett exempel där Hannah kritiserar boken på ett par olika punkter:

Jag ifrågasätter också om “makten att bli beskyddad” (s. 37) som kvinnor skulle ha verkligen är en makt – måste inte makt vara något man själv utövar? Har barn samma makt över sina föräldrar? Och givetvis, och som alltid, ifrågasätter jag utgångspunkten “man kan inte ha kakan och äta den” gällande barn och karriär – eftersom detta är en slutsats baserad på att det samhällssystem vi byggt upp, där en bör jobba och en bör vara med barnen, är oföränderligt.

Detta är intressanta synpunkter, som skulle kunna diskuteras vidare. Jag gillar – nej, låt mig omformulera det – jag älskar när jag får kritik som verkligen baserar sig på det jag själv skrivit. Det stimulerar mig att tänka vidare, och det är en sådan härlig kontrast mot det gäng feminister i media (*host* Sveland *host* Bratt *host* Kazmierska) som inte vågar kritisera mina idéer utan istället ljuger om vad jag står för.

Hannah Lemoine kommer även med andra perspektiv på rätten till heltid samt genusdagis – vilket ger en bredare bild av dessa samtidsfrågor.

Men det är som sagt inte bara ris i recensionen, utan även ros. Till att börja med vill Hannah lyfta bort mig från den kategorisering som en del meningsmotståndare vill placera mig i:

Låt mig börja med att ge mitt slutgiltiga betyg. Om ni fortfarande tror att Pelle Billing resonerar på samma vis som Pär Ström ska ni genast tänka om, köpa denna bok, läsa den noga, och komma ut på andra sidan pärmen med ett nytt förhållningssätt gentemot mansfrågor.

Om ni redan visste att Pelle Billing har en bättre förmåga att uttrycka sig i skrift men ändå tror att utgångspunkten för resonemangen är samma som random halmdocke-antifeminist uttrycker – samma rekommendation som ovan.

Jag har alltid hävdat att jag varken är feminist eller anti-feminist, och det är skönt att en expert på området uttrycker samma åsikt.

Det som Hannah Lemoine emellertid ser som boken största styrka, är avsnittet om mansfrågor:

Men allt detta bleknar lite i förhållande till det som verkligen är viktigt i jämställdhetsdebatten just nu. Nämligen att skapa förståelse för varför människor kämpar för olika saker. Och detta lyckas Pelle med den äran framföra i kapitel fem, Mansfrågor och deras uppkomst, som är denna boks verkliga källa till behållning för oss som egentligen tillhör “den andra sidan”.

Här lyckas nämligen Pelle med mästerstycket att föra fram sin poäng om mansfrågor utan att stöta sig med varken feminismen som ideologi, kvinnokampens historia, eller på något vis förminska den sammas betydning historiskt. Istället vävs mansfrågorna och kvinnofrågorna samman och så framstår det som så självklart, så naturligt – det ena hänger ihop med det andra och det är dödfött att försöka förneka det.

Jag närmast slickar i mig detta kapitel, som en törstig katt. Mångsidigheten som så ofta saknas i debatten finns här i överflöd – och inte en enda gång behöver jag känna mig provocerad, som kvinna och/eller med mina nu igen påtagna feministglasögon. Detta kapitel är fantastiskt på alla vis. Kanske speciellt för de/oss som fortfarande har svårt att se vad mansfrågor har för plats i dagens samhällsklimat egentligen.

Självfallet är det kul att få läsa ett sådant omdöme. Mansfrågorna har ju varit mitt specialområde från början, och ingenting är viktigare för mig än att sprida kunskapen om varför även mansfrågorna behövs i jämställdhetspolitiken.

Jag rekommenderar att du läser hela Hannahs recension. Och om du är intresserad av Jämställdhetsbluffen så beställer du den alltså här.

 

Kommentarsfunktionen är stängd.

Google