Nyligen såg jag ett intressant meningsutbyte i en grupp där jämställdhet diskuterades. En ung kvinna utgick ifrån att dagens feminism var till för båda könen, och undrade därmed varför jämställdismen existerade, och om jämställdismen i så fall var emot feminismen.

Signaturen Roger, som kommenterat av och till på denna blogg sedan dess början, skrev ett svar till denna unga kvinna, vilket jag väljer att publicera som en insändare. Det jag ser som värdefullt med insändaren är att den sätter fingret på vad många är missnöjda med i mainstream-feminismen (den så kallade ”hegemoniska feminismen”). Och det är missnöjet som lett till jämställdismens uppkomst.

Själv bekänner jag mig som bekant inte till någon -ism. Jag nöjer mig med att producera idéer för att påverka framtidens jämställdhetspolitik (Jämställdhet 2.0).

Här är Rogers insändare:

Angående ordet feminism. Det var inte feminismen som uppfann ordet feminism, utan den tidiga kvinnorörelsens kritiker. De ville peka på att man inte kan separera kvinnofrågor från övriga samhällsfrågor, allt hänger ihop.

Angående icke-feminsters eventuella missuppfattning om feminism. Något som är ännu vanligare är feministers missuppfattning om att alla som inte håller med dem antingen inte förstår dem, är oinsatta eller helt enkelt känner sig hotade att förlora sina ”privilegier”. Det är med andra ord en fullständig diskvalificering av att det skulle kunna finnas en motiverad kritik mot feminism; den sorts fullständiga arrogans och självblindhet som bara en hegemonisk rörelse som feminismen kan kokettera med.

Angående biologiska skillnader mellan könen. Att det finns biologiska skillnader står utan tvivel, är klarlagt, går inte att bortse ifrån. Hur stor inverkan det har på våra livsval är däremot inte klart; men så länge det finns en risk/möjlighet att så är fallet så blir ”lika utfall” allt annat än jämställt, det blir en social konstruktion där vi förväntas förneka oss själva för att uppnå statistisk likhet (trots att detta alltså är helt meningslöst ur ett jämställdhetsperspektiv). En ny könsroll om du så vill, och var det inte det vi skulle lämna bakom oss för att kunna förverkliga oss själva som individer?

Angående skillnaden mellan jämställdism och feminism. Den enda verkliga likheten är att bägge säger sig sträva efter jämställdhet. De skiljer sig på hur de definierar jämställdhet (kvantitativ vs kvalitativ), i sin samhällsanalys (teorin om könsmaktsordning vs ett nedärvt könsrollssamhälle), problemformulering (kvinnor är offer och män är förövare eller tysta vittnen som tjänar på det vs både kvinnor och män har nackdelar och privilegier i olika sammanhang och arenor i samhället) samt lösningsförslag (kvotering och positiv särbehandling (av kvinnor) vs reformerat arbete för att staten ska garantera alla medborgares lika rättigheter, plikter och möjligheter oavsett kön).

Det må vara hänt att du Nxxx är en av de feminister som inte tror på teorin om könsmaktsordning; men det gör dig i så fall icke-representativ för den hegemoniska feminismen i Sverige. Här har vi även vad som kallas för statsfeminism, det vill säga politiska beslut på att vi skall utgå från teorin om könsmaktsordning i politiska frågor som avser jämställdhet – och vad kan vara mer normerande än det?

Är det inte rimligt att kräva av våra politiker att de utgår från fakta och inte teorier när de gör ingående förändringar i samhället och inskränkningar i våra liv?

Om du vill läsa mer om:

  • Kvalitativ vs kvantitativ jämställdhet
  • Könsmaktsordning vs könsrollssamhälle
  • Problemformulering
  • Lösningsförslag

Så rekommenderar jag mitt viktigaste arbete hittills, nämligen min bok Jämställdhetsbluffen.

 

23 kommentarer på “Insändare: Ung feminist får svar på sina funderingar”

  1. BekeZeke skriver:

    Like.

  2. Ulf T skriver:

    Så rekommenderar jag mitt viktigaste arbete hittills, nämligen min bok Jämställdhetsbluffen.

    Jag väntar fortfarande med spänning på den bok jag beställt via ditt webbformulär. ;-)

  3. ligneto skriver:

    Ogillar att man kallar könsmaktsordningen för teori. En teori är något som man har belagt med bevis och där alla försök att motbevisa teorin har varit fruktlösa. Har svårt att tro att Roger menar att könsmaktsordningen är en teori utifrån en vetenskaplig definition iallafall men det ger ändå en bitter eftersmak!

  4. Pelle Billing skriver:

    @Ulf T: Hoppas den kommer snart! Den har börjat anlända hos folk, vad jag hört.

  5. Ulf T skriver:

    @ligneto,

    Ogillar att man kallar könsmaktsordningen för teori.

    Jo, själv brukar jag använda ordet ‘hypotes’, när jag beskriver mina egna funderingar.

    Scientific Hypothesis, Theory, Law Definitions – learn the language of science:

    A hypothesis is an educated guess, based on observation. Usually, a hypothesis can be supported or refuted through experimentation or more observation. A hypothesis can be disproven, but not proven to be true.

    A scientific theory summarizes a hypothesis or group of hypotheses that have been supported with repeated testing. A theory is valid as long as there is no evidence to dispute it. Therefore, theories can be disproven. Basically, if evidence accumulates to support a hypothesis, then the hypothesis can become accepted as a good explanation of a phenomenon. One definition of a theory is to say it’s an accepted hypothesis.

    A law generalizes a body of observations. At the time it is made, no exceptions have been found to a law. Scientific laws explain things, but they do not describe them. One way to tell a law and a theory apart is to ask if the description gives you a means to explain ‘why’.

    As you can see, there is no ‘proof’ or absolute ‘truth’ in science. The closest we get are facts, which are indisputable observations. Note, however, if you define proof as arriving at a logical conclusion, based on the evidence, then there is ‘proof’ in science. I work under the definition that to prove something implies it can never be wrong, which is different.

  6. Anonym skriver:

    Ulf T

    Det där beror på vilken vetenskapsfilosofisk inriktning du hänger dig åt.

  7. Ulf T skriver:

    @Anonym,

    Det där beror på vilken vetenskapsfilosofisk inriktning du hänger dig åt.

    Hmm, ja det var förstås från ‘de hårda vetenskapernas värld’. Men länka gärna till en källa som ger en robust alternativ definition – inte bara en förevändning för att få vara luddig och kalla det vetenskap.

  8. Anonym skriver:

    Ulf T

    Så du har aldrig hört om skillnaden mellan Feyerabend, Popper, Lakatos och Mayo?

  9. Anonym skriver:

    Inte att förglömma Khun.

  10. Hurtbullen skriver:

    @Anonym

    Så det gör feminismen till en hypotes eller en teori ? Vilket är det ?

  11. Andreas skriver:

    Det där känns som en ganska tröstlös diskussion, poängen är att könsmaktordningen mer liknar en konspirationstro än något som har med vetenskapliga teorier eller hypoteser att göra.

  12. Ulf T skriver:

    @Anonym,

    Så du har aldrig hört om skillnaden mellan Feyerabend, Popper, Lakatos och Mayo?

    Sådana kommentarer är ointressanta, och hedrar dig inte. Kom med konkreta påståenden istället.

  13. Social ingenjörskonst skriver:

    @Ulf T

    Jag vet inte heller hur alla de där namnen valde att definiera ordet ”teori”, men jag tror att det han menar är att ord oftast inte är så snävt definierade och att vissa discipliner kan göra striktare (eller helt andra) definitioner av redan befintliga ord, vilket gör att definitionen egentligen bara är giltig där.

    Om du slår upp ordet ”teori” på wikipedia så står det så här:

    Theory is a contemplative and rational type of abstract or generalizing thinking, or the results of such thinking. Depending on the context, the results might for example include generalized explanations of how nature works, or even how divine or metaphysical matters are thought to work. The word has its roots in ancient Greek, but in modern use it has taken on several different related meanings.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Theory

    Andra exempel på ord som byter mening beroende på kontext är entropi eller paradigm.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Entropy_%28disambiguation%29
    http://en.wikipedia.org/wiki/Paradigm_%28disambiguation%29

  14. Social ingenjörskonst skriver:

    Sen kan jag väl skriva något som hör till saken också.

    En sak man kan göra, är att ta några standardfraser man kan få höra från feminister, och se ifall de är kompatibla med varandra, eller vad som händer ifall båda var sanna. Ifall man stöter på problem, så finns det ju ett problem.

    1. ”Feminism är lika med jämställdhet. Om du vill kämpa för jämställdhet ska du bli feminist”
    2. ”Det finns faktiskt många olika sorters feminism. Jag står för min feminism.”

    Jag tänker att ifall man slår ihop de här två så skulle man kunna komma fram till följande:

    Det finns många olika sorters jämställdhet, och uppmaningen att bli feminist för att kämpa för jämställdhet är ganska meningslös. Ifall olika sorters feminismer kommer fram till samma resultat, oavsett vad de tror och hur de arbetar, så är ju ordet bara en front för ordet feminism, som i sin tur är front för en uppsjö av inriktningar, där lite vad som helst kan dölja sig. Och vad jag sett så ses denna diversitet som feminismens styrka av feminister själva. Jag har länge misstänkt att det beror på att du lättare kommer undan ifall ingen kan definiera dig, och du kan sända någon som är frågvis på en tur genom meningslösa ord och begrepp, som bara leder tillbaka till början igen. Sen var det ju någon känd feminist som ska ha sagt ”målet med jämställdhet är feminism” vilket ju bara gör folk ännu mer förvirrade (eller kanske snarare misstänksamma).

    Så vad är egentligen feminism, och finns det verkligen en feminism? Och kan man beskyllas för att vara oinsatt om ett ord som verkar sakna mening?

    Det gemensamma jag kan se hos alla grenar och inriktningar är att de jobbar med kvinnofrågor. Det kan skilja på många punkter men de är alltid inriktade på att arbeta för kvinnor på ett eller annat sätt. Så som jag ser det så får man med feminismen alltid en jämställdhet med en garanterad gynocentrisk kärna. Mansfrågor tenderar att sitta löst och forma sig efter den här gynocentriska kärnan.

    Så mitt störta problem med feminismen idag är att jag tycker att den som helhet är manipulativ och oärlig, att den använder ord i vilseledande syfte och att den har mål som väldigt få skulle ställa sig bakom ifall de verkligen visste vad det handlade om.

  15. Anders Senior skriver:

    @Social ingenjörskonst:

    Otroligt bra kommentar!
    Är det ok att citera den i andra sammanhang?

  16. Ulf T skriver:

    @Social Ingenjörskonst,

    Jag vet inte heller hur alla de där namnen valde att definiera ordet ”teori”, men jag tror att det han menar är att ord oftast inte är så snävt definierade och att vissa discipliner kan göra striktare (eller helt andra) definitioner av redan befintliga ord, vilket gör att definitionen egentligen bara är giltig där.

    …och min poäng var att det inte hjälper någon det minsta att bara demonstrera sin förmodade insikt genom ”name dropping”. Det är ibland befogat att modifiera betydelsen av ord, men varje gång man gör så bör man vara beredd att tydligt redovisa skälen och underbygga sin nya definition. Anser man att det finns flera giltiga tolkningar och man medvetet valt en, bör man redovisa det val man gjort på ett respektfullt sätt.

    Det var det som var motiveringen bakom min egen kommentar: jag vill att det skall vara tydligt vilken slags definition jag utgår ifrån, utan att läsaren skall behöva plöja volymer av filosofisk litteratur för att försöka lista ut vilka bitar som möjligen kan ha inspirerat mig mest. Detta inte för att ni skall impas av min djupa insikt, utan för att jag vill undvika missförstånd.

  17. Social ingenjörskonst skriver:

    @Anders Senior

    En sådan förfrågan säger man väl inte nej till. :)

    @Ulf T

    Jag håller med om att Anonyms kommentar hade en onödig nedlåtande ton.

  18. Jo skriver:

    Social Ingenjörskonst:

    Du har besläktade problem med beteckningar som liberalism, socialism, (politiskt) grön, kristen, muslim, akademiker, arbetare, fattig, rik, demokrat, m.m. m.m. Ska vi dissa dem på samma grunder?

    Men jag håller med om att feminismen som helhet med nödvändighet alltid kommer att ha en gynocentrisk slagsida. Med vissa svårigheter att se ”den andra sidans” perspektiv, för så är människan funtad. Det är helt OK för mig, så länge det finns andra jämställdhetsrörelser med könsneutrala och androcentriska slagsidor som balanserar upp det hela. Också värt att komma ihåg är att de mest högljudda självutnämnda förespråkarna för vilken -ism som helst aldrig är representativa för rörelsens mer sansade majoritet. T.ex. Sveland betreaktar jag definitivt inte som representativ för den typiska feministen. Lika lite som Amy Winehouse eller Michael Jackson var representativa för den typiske musikern.

  19. Social ingenjörskonst skriver:

    @Jo

    Ber om ursäkt för ett aningen långt och utsvävande svar.

    Jag anser att det jag tog upp är ett stort problem, eftersom problemet gör debatt kring ämnet väldigt svårt. Om man följt med och sett hur debatten har gått tidigare, så verkar den mesta energin ha gått åt till i stort sett ingenting. Det blev bara en massa pajkastning och begreppsförvirring.

    Ifall det här problemet inte fanns, och alla definitioner var klara (det minsta man kan begära är ju att ordet för ämnet har en vedertagen definition – alltså ”jämställdhet”), så skulle debatten bli mycket enklare och de som hade galna idéer eller orent mjöl i påsen skulle få problem väldigt fort. Det skulle inte finnas någonstans att gömma sig. Man såg ju exempelvis vad som hände med Hjernevask.

    Om man satte tryck på feminismen så att de var tvungna att förklara vad de ord de använder egentligen betyder, så skulle det bli klart att feminismen först och främst var en kvinnorörelse. Det är ju något många feminister fortfarande hävdar att det är. Ett exempel: om en man ville bli feminist för att kämpa för jämställdhet, men började dra fram material från Male Studies, så skulle det nog inte gå lång tid innan de kvinnliga feministerna runt honom påminde honom att feminismen faktiskt var en kvinnorörelse, och att han som man inte hade rätt att bestämma vad den skulle handla om. Manliga feminister kan ju inte tycka vad som helst, och drar sig för att tycka saker i skräck för att de ska få onda ögon på sig.

    Så jag tycker att ordet ”jämställdhet” helt klart har används i bedrägligt syfte, av många feminister – helt medvetet.

    Men är man ärliga med vad man arbetar för, så har inte heller jag problem med att feminister jobbar för kvinnor. Däremot har jag problem ifall den här rörelsen får oproportionerligt stort utrymme därför att man lurat folk att man är något man inte är, och jag har även problem med att den får för mycket pengar från mäns skattepengar, som sen används till att motarbeta män.

    Efter att följt debatten i några år så insåg jag att man var tvungen att se på feminismen som helhet och vad den rent mekaniskt hade för egenskaper. Begreppsförvirring är något som gjort att feminismen kom väldigt långt innan folk började reagera och ifrågasätta, men när det väl hände så har feminismen fått ta emot en hel del stryk – vilket gjorde att Sveland fick ont i magen. Och ändå så har vi bara några få bloggare och andra debattörer i Sverige som är öppet kritiska till feminismen.

    Folk gör helt enkelt fortfarande konstiga associationer när de tänker kring de här frågorna. Vissa feminister vill exempelvis få folk att tro att ifall man har problem med feminismen så har man problem med kvinnor. De vill alltså sätta feminism=kvinnor. Kritiserar man feminismen så är man kvinnohatare. Sen i nästa stund så är feminism=jämställdhet. Sen undrar någon varför feminismen ska ha allt det här utrymmet, och får till svar att feminismen behövs för att kvinnor inte hade rösträtt på 1800-talet och att kvinnor i Afghanistan har problem. Men när denne någon frågar feministen ifall de har representanter som rest bakåt i tiden och arbetar med rösträttsfrågor, eller hur mycket av feministernas tid och energi som går till att hjälpa kvinnor i Afghanistan, så förstår den snart att de inte alls arbetar med rösträttsfrågor på 1800-talet och att de inte ägnar kvinnor i Afghanistan mycket mer än en tanke då och då.

    Ett annat problem är att de sansade feministerna rent mekaniskt agerar sköld för de som har makt. Det är dessa feminister som ger legitimitet till rörelsen och upprepar sådant som ”feminism är lika med jämställdhet”. Det är den här skölden som gjort att man behållit tolkningsföreträdet. Sen när feminister med makt kritiseras, så svarar den sansade feministen att den inte kan ta ansvar för det, för den tillhör sin egen feminism. Men det stoppar ju inte misandriskt tankegods att spridas från universitetens genusinstutitioner, eller att pojkars dåliga skolresultat skylls på ”antipluggkultur”. Och personer som Sveland får fortfarande utrymme i stora dagstidningar.

    Allt är ett enda stort råttbo som har försvårat debatten i många år nu. Att man fick igång en debatt kring hur man ska definiera ordet ”jämställdhet” var ett stort genombrott. När feminismen förlorar sin PK-status så får den inte saker gratis längre. Att folk nu inser att feminismen inte är den stora ”jämställdhetsrörelsen” är en stor anledning till att PK-statusen och tolkningsföreträdet håller på att tappas.

  20. Jo skriver:

    Social ingenjörskonst:

    Ingen fara med längden, jag gillar sånt. Jag håller med om kanske det mesta av det du skriver, men har ändå valt ett annat och för mig konstruktivare förhållningssätt.

    Jag ser ingen möjlighet att få feminismen som helhet att komma överens om några exakta begreppsdefinitioner som alla är sams om. Lika lite som jag ser någon möjlighet att alla som kallar sig liberaler, eller demokrater, skulle kunna åstadkomma det. Jag ser det inte som någon framkomlig väg att försöka förhålla mig till feminismen som helhet i någon större utsträckning, utan jag förhåller mig till individer, gupperingar och ungefärliga inriktningar. Först då blir det möjligt att välja vilka man ska liera sig med, ta strid mot, eller förhålla sig neutral till. Vilka det är rimligt att försöka diskutera med och vilka inte. Många normalfeminister kan t.ex. vara lite ”smittade” av en del radikalfeministiska tankegångar, men det brukar inte vara några stora problem att komma närmare varandra om man tar sig tid till samtal och diskussion. Sen kan man göra gemensam sak (lindrig androcentrism och lindrig gynocentrism som samarbetar är ofta en mycket slagkraftig kombination) för ökad jämställdhet för både män och kvinnor. Radikalfeminister, däremot, är det för det mesta rätt meningslöst att försöka föra ett framåtsyftande samtal med, för de brukar vara så emotionellt fastlåsta i sina synsätt att de vägrar se de sidor av verkligheten som talar för att de kan ha fel på någon punkt. Dem betraktar jag som i huvudsak fiender. Jag ser det inte som den samlade feminismens jobb att bli sams med varandra, utan som min uppgift att lära mig se skillnad på feminist och feminist. Däremot vore det trevligt om det fanns mindre reflexmässig solidaritet utåt mellan olika sorters feminister som egentligen inte har särskilt mycket gemensamt. Men där tror jag det är tydligt positiva (om än lite långsamma) processer på gång, jag uppfattar det som att fler och fler normalfeminister tar tydligt avstånd från radikalfeministerna.

  21. Social ingenjörskonst skriver:

    @Jo

    Det finns olika feminister och feminismer, men de delar paraply. Man laddar ord och begrepp med ”kraft” och sen så använder man den kraften.

    Låt säga att feminister av typ A laddar ordet ”jämställdhet” med ”positiv pk-kraft”. Det här är en ganska ”normal” typ av feminist som inte kommer med alltför märkliga påståenden, och som försöker övertyga alla om att allt ska bli ack så bra och fint om bara världen blev mer feministisk. Men sen kan feminist av typ B ta av den här kraften för sina syften. Den kan hitta på något projekt där man exempelvis diskriminerar män, och sen ansöka om pengar för det. De kallar då det hela för en jämställdhetssatsning. Den som tar emot det här känner då att ordet ”jämställdhet” är laddat med ”positiv pk-kraft” och tycker att det måste vara en bra satsning, utan att egentligen tänka efter.

    Jämställdhetsbegreppet blir nu som ett batteri som tvivelaktiga krafter kan använda för att göra dåliga saker. Ifall man inte såg på hela den feministiska rörelsen och försökte identifiera hur den fungerar rent ”mekaniskt”, så skulle man inte se att det är så här det går till när idiotiska saker kan göras i feminismens namn. Och att inte kunna se det är enligt mig oacceptabelt.

    Jag tycker inte att man ska tvinga feminister att definiera sina ord, eller att de ska tvingas att bli sams. Jag tycker bland annat att de som inte kan förklara vad det egentligen är de eftersträvar eller håller på med, ska ha stora problem med att få tillgång till våra gemensamma skattepengar. Ifall man nu inte vill definiera sina ord, och inte heller bli sams men fortfarande vill kalla sig samma sak, ja då tycker jag att man får ”gå ut och knacka dörr och samla in pengar för sin verksamhet”.

    Jämställdhet och feminism är inte samma sak, och det måste folk förstå. Jag har inga problem med att feminister själva inte förstår det, men så länge andra kan se det, så räcker nog det för att förändra klimatet så att folk som kallar sig feminister inte ryggradsmässigt får pengar och utrymme när det handlar om ”jämställdhet”.

    Det tryck som jag vill sätta på feminister handlar inte om att tala om för feminister vad de ska göra, utan att få andra att rata feminismen ifall den inte hittar på ett sätt att rädda sig. Och jag ser verkligen inte att det är mitt jobb att rädda feminismen.

    Om det nu verkligen fanns olika feminismer så borde ju många som är feminister kunna redogöra exakt för vilket typ de var. Men det är väldigt få som kan säga vad för typ de är. Och ifall de inte själva kan ge information om exakt vilken typ av feminist de är, och vad som exakt skiljer den typen från andra, hur ska då andra kunna veta det? Och vem orkar hålla på med ”feministologi” där man fotograferar olika feminister och spelar in vad de säger för att sen försöka hitta likheter och skillnader – allt i syfte att skapa en katalogisering som folk kan använda när de har med feminism att göra?

  22. [...] Pelle Billings blogg kommer dessa kloka ord från Roger: “Angående ordet feminism. Det var inte feminismen som uppfann ordet feminism, utan den [...]

  23. Nils Jungenäs skriver:

    Det finns många debattörer här och på andra bloggar som jag ofta är rörande överens med. ”Roger” hör dock till en liten skara debattörer som jag beundrar djupt, inte bara för att jag i princip alltid håller med i sak, utan framförallt för hur oerhört klarsynt och intelligent han uttrycker sig. Även om ett spörsmål är helt nytt och kommentaren kommer omedelbart så resonerar han runt ämnet som om han funderat i veckor samt bollat med flera meningsmotståndare innan han skrev sitt inlägg. Andra debattörer som jag beundrar på samma sätt är Ulf T och Ninni.

    Om jag skulle råka bli envåldshärskare i en bananrepublik i solen nån gång så vill jag ha er i något kabinett.

Google