I går såg jag en intressant debatt på Nyhetsmorgon i TV4. Eller egentligen var det inte debatten i sig som var intressant, utan ett par frågor som väcktes under debatten.

De debatterande var jämställdisten Pär Ström och feministen Kawa Zolfagary. Båda två efterlyste en ökad konsekvens i jämställdhetsdebatten, men på olika områden. Ström ville se en ökad konsekvens vad gäller den formella jämställdheten, det vill säga att lagstiftningen är könsneutral och identisk för alla individer. Zolfagary ville i stället se en konsekvens i hur man diskuterar strukturer, det vill säga hur man pratar om de kulturella mönster som finns på könsnivå i samhället.

Pär Ströms argument var att man inte kan arbeta för jämställdhet genom att tillföra diskriminering i lagstiftningen, vilket man gjort i Sverige de senaste åren. Kawa Zolfagarys argument var att man inte kan säga att kvinnors yrkesval beror på individuella val, om man samtidigt anser att mäns farliga arbeten beror på orättvisa, gamla könsmönster. Åtminstone var det så jag förstod de båda debattörerna.

Personligen anser jag att formell jämställdhet ska vara en självklarhet i moderna demokratier. Således är Ströms poäng den mest akuta, vad gäller den praktiska politiken i Sverige. Samtidigt har Zolfagary en viktig principiell poäng som ingen seriös aktör på jämställdhetsområdet kan bortse ifrån.

För att undersöka hur man kan integrera både Ströms och Zolfagarys poäng i ett jämställdhetsarbete, skulle jag vilja utgå från några enkla exempel. Först tre vanliga frågor som feminister ofta lyfter i media:

  • Det är stor övervikt av kvinnor som tar ut majoriteten av föräldraledigheten.
  • Samhället har färre kvinnor än män som är företagare.
  • Kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser.

Sedan tre exempel som brukar lyftas av jämställdister i bloggosfären:

  • Det är stor övervikt av män som utför samhällets farliga jobb.
  • Det går sämre för pojkar i skolan.
  • De flesta som är hemlösa är män.

Till att börja med kan det vara intressant att fråga sig hur man ser på dessa sex olika frågor. Anser man att de beror på kulturella mönster, på biologi eller en blandning av kultur och biologi? Tror man att frågorna är kopplade till samhällets tekno-ekonomiska utveckling?

Vi kan alla ha olika synsätt på varför samhället ser ut som det gör. Själv tror jag att de sex frågorna beror på en komplex blandning av alla de faktorer som listas ovan. Således är jag hyggligt konsekvent i mitt synsätt.

Om man däremot tror att de tre första frågorna beror på kulturella mönster (strukturer) och de tre sista på individuella faktorer – eller vice versa – då bör man nog granska sitt synsätt en vända till. Vare sig man tror att individuella val är allt, eller att strukturer är allt, bör man vara konsekvent i sitt resonemang om man ska tas på allvar i debatten.

Nästa punkt blir sedan hur man kan arbeta med olika frågor på jämställdhetsområdet? Vilka metoder är schyssta och vilka är det inte? Även här gäller det att vara konsekvent.

Jag tycker till exempel inte att det är acceptabelt med kvotering som metod. Detta gör att jag vänder mig mot kvotering till bolagsstyrelser och kvotering till farliga jobb. Den som i stället förespråkar kvotering på ett visst område, till exempel bolagsstyrelser, får vara redo att acceptera kvotering på andra områden – till exempel till gruvarbete eller läraryrket. Igen, det är konsekvensen som är det viktiga, om man ska bli tagen på allvar i debatten.

Vidare anser jag att det är oacceptabelt att avsätta 100 miljoner kronor som endast kvinnliga företagare kan få i bidrag. I konsekvensens namn säger jag även nej till att avsätta 100 miljoner kronor för att utbilda specialpedagoger som endast får hjälpa lågpresterande pojkar i skolan. Man kan ha en annan åsikt än mig, men då bör man acceptera båda åtgärderna, inte bara den ena.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att stödja en utvecklingsfond för företagare som inte kan få banklån, men som har en lovande verksamhet. Om det stämmer att kvinnliga företagare har svårare att få banklån så borde en sådan inrättning vara särskilt gynnsam för kvinnor – även om båda könen söker bidragen på precis samma villkor.

På samma vis skulle jag kunna tänka mig att utbilda specialpedagoger som hjälper de sämsta eleverna i varje kommun. Om det stämmer att det finns betydligt fler pojkar som har svårt i skolan (och mycket data talar för detta) borde dessa specialpedagoger vara särskilt gynnsamma för pojkarna. Men kriteriet för att få stöd skulle vara samma för både könen, så de lågpresterande flickor som finns skulle få hjälp på samma villkor.

Min egen övertygelse är alltså att ett konstruktivt jämställdhetsarbete aldrig ska tillföra diskriminering i samhället. Jämställdhetsåtgärder ska inte konsekvent utesluta endera könet – framför allt inte vad gäller lagstiftning eller bidrag. Denna princip är för mig ytterst viktig, då den är nära kopplad till hur jag vill se ett demokratiskt och öppet samhälle fungera.

Samtidigt inser jag att det finns andra jämställdhetsaktörer som ser annorlunda på saken. De kanske tror på kompensatoriska åtgärder i såväl lagstiftning som bidrag. Men det viktiga i så fall är att de är konsekventa i sina förslag på åtgärder, och gynnar respektive kön där det är relevant – inte bara det ena könet.

Vidare gäller det för oss som sysslar med jämställdhet att fundera på hur vi ser på orsakerna till att könen lever på lite olika sätt och beter sig på lite olika sätt. Vare sig vi tror att detta beror på individen, på strukturerna, på samhällsekonomin, på biologin eller något annat – bör vi vara konsekventa. Det är inte OK att säga att ena könets val beror på fria val, medan andra könets val anses bero på strukturer.

Epilog: Jag vill betona att jag tycker det är helt OK att informera om viktiga mans- och kvinnofrågor i ett jämställdhetsarbete. Det är bra att skolor, socialtjänster, myndigheter, företag, etcetera känner till viktiga kvinno- och mansfrågor. Inte för att de ska använda denna kunskap för att införa diskriminerande åtgärder, utan för att de lättare ska kunna se de utmaningar och svårigheter som olika individer har att hantera. Här ser jag även att samhället varit långt mycket bättre på att informera om viktiga kvinnofrågor de senaste decennierna, och vi behöver ”komma ikapp” vad gäller att sprida kunskapen om mansfrågor.

 

75 kommentarer på “Om vikten att vara konsekvent i sitt jämställdhetsarbete”

  1. Matte Matik skriver:

    Huvet på spiken. Jag tror också att det är just avsaknaden av konsekvens som är det som de flesta irriterar sig på, men att det ofta missuppfattas som av andra sidan som att man helt vill ignorera kvinnors problem. Att vara emot mord och samtidigt ha dödsstraff är inkonsekvent, och något som jag tippar på att många skriver under på. Att säga sig vara för jämställdhet och samtidigt lobba för könsspecifika insatser är inkonsekvent, men det reagerar folk inte över på samma sätt av någon anledning.

    Min personliga käpphäst är den negativa synen på män i samhället idag. Skulle den förändras skulle det andra lösa sig själv tror jag.

  2. Bengt Andersson skriver:

    Mycket klokt och borde vara självklart för var och en. Men tyvärr, verkligheten ser annorlunda ut. För och emot delas upp som hos firmorna före en fotbollsmatch. Argument slängs överbord och personangreppen påbörjas. I princip tillför man debatten lika mycket som firmorna tillför spelet på plan. Det finns egentligen inte versaler stora nog för vissa att uttrycka sig. Andra berör inte argumenten ett ögonblick utan debatterar i metaformat om journalismens ansvar etc.

    Men jag skall gör allt för att understödja din fantastiskt öppnande argumentation.

    Bra!

  3. Pelle Billing skriver:

    @Matte Matik:

    ”Jag tror också att det är just avsaknaden av konsekvens som är det som de flesta irriterar sig på, men att det ofta missuppfattas som av andra sidan som att man helt vill ignorera kvinnors problem.”

    Ja, när det blir korta soundbites och ”snuttefierade” utbyten i media, då kommer man aldrig fram till det intressanta. Nämligen att alla bör kunna enas om att vara konsekventa, även om man tycker olika.

  4. Pelle Billing skriver:

    @Bengt Andersson:

    ”Men jag skall gör allt för att understödja din fantastiskt öppnande argumentation.

    Bra!”

    Tack!

  5. michael skriver:

    Ja vi har ju skolplikt i sverige men vad jag vet så har vi inte karriärplikt.

  6. David skriver:

    Håller helt med Matte Matik. Den feministiska synen på män (män är onda) är det största hindret. Faller den biten och sanning och fakta får styra, så tas mer rimliga beslut och jämställdhet kan bli som vilken annan politisk fråga som helst.

    Bort med feministiskt tolkningsföreträde så löser sig mycket av sig självt känner jag.

  7. Bashflak skriver:

    Jag tycker man bör titta på varje fråga för sig och då beakta hur rekryteringsunderlaget ser ut och kartlägga vilka mekanismer som leder fram till resultatet. Det här är komplexa problem och den som tar på sig uppgiften måste ha ett öppet sinne där både biologiska och kulturella aspekter vägs in.

  8. Magnus Hansson skriver:

    Om man ställer krav på konsekvens i genus-teorin så punkteras hela ballongen. Selektiv konsekvens är hela grunden för genus.

    Varför är inte mäns 14-faldiga överrepresentation i fängelser ett genus-problem?

  9. Bashflak skriver:

    Jag tror bristen på konsekvens är Pär Ströms främsta svaghet, eftersom hans motståndare inte vill eller kan se skillnad på när han är ironisk/sarkastisk och när han är konstruktiv.

    Ena dagen vill han införa kvinnlig värnplikt, nästa dag klagar han på kvotering av kvinnor till försvaret. Jag personligen klarar av att se att det ena inte utesluter det andra*, men det är nog många som inte kan tänka så långt.

    *Kvinnlig värnplikt är självklart i ett samhälle där alla har samma rättigheter och skyldigheter. Samtidigt är det självklart att olika befattningar ska tillsättas på grund av personliga meriter, inte grupptillhörighet. Men Pär har inte lyckats förklara detta på ett sätt som motståndarna förstår.

  10. Lavazza skriver:

    ”Feminism is the radical notion that only women are people.” ;-)

    Jag är pessimist.

    Jag tror faktiskt inte att det går att få något stort folkligt stöd för tankar som går ut på omsorg om män, ens bland de som har en helt instrumentell syn på män. Det finns för få kvinnor som har förmågan att tänka så långsiktigt. Att män har det svårt och skyddar sig mot att få det ännu svårare kommer dock att göra att det blir mindre välstånd, befolkning och säkerhet, och då kommer också kvinnor att drabbas. Möjligen blir situationen då så akut även kortsiktiga kvinnor förstår värdet av män.

  11. [...] Pelle Billing: Om att vara konsekvent i jämställdhetsarbete [...]

  12. Lavazza skriver:

    ”Det är inte OK att säga att ena könets val beror på fria val, medan andra könets val anses bero på strukturer.”.

    Det kan jag hålla med om, men när sådana inkonsekventa påståenden görs, så måste det vara OK att ifrågasätta dem eller att bredda sökandet efter förklaringar på samma inkonsekventa sätt. Det är bara om motparten vill föra en saklig diskussion som det finns en poäng att hålla sig till en teori i taget.

  13. Matte Matik skriver:

    @Bashflak: Jag har alltid uppfattat Pär som att han visar hur det egentligen borde se ut ifall feministerna skulle vara konsekventa, inte att han själv förespråkar att det måste vara på det sättet. Han pekar på inkonsekvenserna, inte att man måste ha millimeterrättvisa á la 50/50 i alla sammanhang osv.

    @Pelle Billing: Ja, det finns inkonsekvens bland kritiker till feminismen också, det ska man inte sticka under en stol med. Personligen vill jag inte att vi återupprepar feminismens misstag, dvs att hålla på och mäta exakt hur mycket pengar som ges till olika grupper, då hamnar man direkt i identitetspolitikens problem. Lika rättigheter till alla, oavsett färg, kön osv, och jag tycker du visar några bra exempel i ditt inlägg – hjälp de som har det svårt i skolan – oavsett om det är pojkar eller flickor. Det finns olikheter mellan grupper och givet samma förutsättningar kommer vi på gruppnivå inte att göra exakt samma saker. Men, som sagt, hur det ska gå till är en annan fråga.

  14. Matte Matik skriver:

    @Lavazza: I och med att samhället slutar bry sig om män och män därmed slutar bry sig om samhället så kommer det att förfalla. Fortsätter det i den här riktningen blir det istället så att andra typer av samhällen/kulturer kommer att ta våran plats. Om inte feminismen kollapsar av krafter inifrån kommer den att göra det av krafter utifrån. Även om det ligger i mäns natur att foga sig efter kvinnors vilja finns det gränser.

  15. Men@Work skriver:

    Överlag måste man vara kritiskt inställd till detta med ”strukturer”. De är osynliga och svåra att bevisa. De kan således användas för att påstå i princip vad som helst.

  16. Bashflak skriver:

    @Matte Matik:

    Ja, du och jag förstår mycket väl vad Pär menar. Men hans motståndare gör det inte, och det är hans största svaghet.

  17. Matte Matik skriver:

    @Bashflak: Om det nu är hans fel. Jag tvivlar på att de vill förstå, det skulle riva ner hela deras världsbild, och sånt gör ont. Man får väl säga som Ingemar Stenmark – ”He lönsch int’ förklara för dom som int’ begrip”. Bättre att samtala med dom som inte slagit fast sina åsikter i sten och faktiskt kan tänka sig att tänka nya tankar under den tid de lever.

  18. @Matte Matik: Här bekräftar du något jag verkligen upptäckt på senare tid. Jämnställdhetsdebatten är som det amerikanska valet, du har vissa som aldrig kommer ändra sin uppfattning (för det amerikanska valet speciellt republikaner) som det inte är värt att ens försöka diskutera med. Istället försöker man få över de som antingen inte riktigt vet vart de står eller de som står emellan de två parterna att gå till ens sida.
    Det liknar även det amerikanska valet pga all smutskastning som finns.

    Då jag håller med dig till fullo så komemr två tummar upp här!

  19. MarcusE skriver:

    Vackert så man gråter!

  20. Pelle Billing skriver:

    @Magnus Hansson:

    ”Varför är inte mäns 14-faldiga överrepresentation i fängelser ett genus-problem?”

    Många genusvetare skulle nog hävda att det är ett genus-problem.

    Men problemet är att jämställdhetspolitiken bara erkänner kvinnofrågor som reella jämställdhetsfrågor – åtminstone fram till Sabunis uttalande i lördags, om att mansfrågor nu ska utredas.

  21. Pelle Billing skriver:

    Lavazza och Matte Matik,

    Jag är mer optimistisk än ni är. Den inkonsekventa och infantlia version av jämställdhetspolitik som dominerat västvärlden de senaste 20–30 åren är på väg utför. Det finns allt mindre stöd för dess tankegånger ute i befolkningen, och fler och fler röster höjs för att hitta en annan väg framåt.

    Men visst, det kommer att ta tid.

  22. Pelle Billing skriver:

    @Men@Work:

    ”Överlag måste man vara kritiskt inställd till detta med ”strukturer”. De är osynliga och svåra att bevisa. De kan således användas för att påstå i princip vad som helst.”

    Man ska vara kritisk till hur argument baseras på ”strukturer”. Problemet är inte att erkänna att det finns kulturella strukturer. Det gör det. Det är därför svenska barn pratar svenska och inte tyska. Problemet är att många som får komma till tals i debatten vill göra ett automatiskt antagande om att strukturer är det enda som förklarar hur könen lever och agerar. Ett sådant automatiskt antagande är inte seriöst. Man måste noga beakta även biologiskt forskning. Allt är inte sociologi. Dessutom påverkas vi av ekonomiska system, osv, så det är komplext.

  23. Pelle Billing skriver:

    Matte Matik och DrPepper,

    Jag tänker att de man ska prata med, och sprida nya idéer till, är de som är öppna för det. Dvs människor som inte är en del av jämställdhetsdebatten, samt personer i jämställdhetsdebatten som är redo att föra en öppen dialog (av dessa personer kan man även själv lära sig nytt och börja tänka nytt!).

    De som i grunden har ett fastlåst radikalfeministiskt perspektiv på tillvaron, är det inte lönt att lägga någon större tid eller kraft på att diskutera med.

  24. Sam_Vimes skriver:

    Mycket bra skrivet. Lovar härmed att köpa din nya bok. Om den kommer att finnas på Adlibris.

  25. @Pelle Billing: Håller helt med och du gör ett bra arbete i det!

  26. Patrik N skriver:

    ”Kawa Zolfagarys argument var att man inte kan säga att kvinnors yrkesval beror på individuella val, om man samtidigt anser att mäns farliga arbeten beror på orättvisa, gamla könsmönster.”

    Det låter rimligt nog när man hör det.
    Fast om kvinnor har transcenderat sina könsmönster i hög grad till skillnad från män så är det olika grundförutsättningar att beakta.
    Det får man möjligen väga in.

  27. Tommy Jonsson skriver:

    Det största hindret mot jämställdhet anser jag vara den icke könsneutrala lagstiftningen i Föräldrabalken och den barn- och pappafientlighet i tillämpningen av lagen.
    Barnets rätt till båda sina föräldrar respekteras och säkerställs ej av våra myndigheter. På det området har många miljarder satsas på myterna om mäns hot, misshandel, våldtäkt och mord på kvinnor och barn. Att överbrygga denna falska propaganda kommer att kosta samhället mycket.
    En delning av Föräldraförsäkringen är en viktigt början.
    Det handlar om att göra pappa med barn och ge mamma ett jobb för att uppnå jämställdhet i samhället.

  28. Kjell skriver:

    Mycket bra skrivet, Pelle!

    Det här med att bara se kvinnors problem tycker jag är genomgående i svensk debatt: Om någon grupp ha det värre än någon annan i ett visst avseende, får inte de mindre problemen nämnas. Då kan den andra gruppen nämligen ”osynliggöras”. Är svårigheten att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt så stor, eller är det bara debattörerna som tror det?

    För övrigt är jag måttligt övertygad om att kvinnor i Sverige har det ”värre”, om det nu överhuvudtaget går att jämföra äpplen och päron. Visst finns det kulturella faktorer, men så länge man inte kan säga i vilken utsträckning dessa bidrar kontra andra faktorer (vilket förmodligen är omöjligt), kan åtgärderna orimligen syfta till kvantitativ jämställdhet (med eller utan kvotering), eftersom den önskade fördelningen är okänd.

    Vad gäller 50/50 (eller 60/40) verkar många människor tycka att det känns ”lagom” utan närmare motivering. Vad kan det bero på?

  29. MG skriver:

    Bra skrivet.

  30. Patrik skriver:

    Bästa du har skrivit sen sommaruppehållet! Det är ju faktiskt individer som drabbas och inte kön, att öronmärka pengar på det sättet som görs idag skapar endast polarisering och utanförskap.

    Ja det stämmer att de går sämst för pojkar i skolan, därmed inte sagt att det inte finns tjejer som behöver stöd. Vilken signal skickar man till de unga flickorna som behöver hjälp genom att bara ta in specialpedagoger för killar?

    ”tyvärr tjejen den här extrahjälpen är endast för pojkar du får klaradig själv”

    Jag skulle iaf tappa tron på samhället, speciellt när det är samma mönster på i stort sett alla områden, och det är väl det som har hänt för många pojkar? Att Sverige Demokraterna går så starkt framåt tror jag mestadels beror på just den här faktorn.

  31. Jenny K skriver:

    Pelle! Riktigt bra skrivet, kände igen många av mina egna funderingar i ditt blogginlägg.

    På tal om något annat. Blir det inga fler pubkvällar? Är det inte öl, värme, vänskap man behöver nu när det börjar blåsa snålt runt husknutarna? Kvinna som man i Sverige måste vi värna om varann. Winter is coming ;-)

  32. Mia. skriver:

    @Pelle Billing:

    Ja i de lägena kan det vara bra att bara agree to disagree och spara på energi ;)

    Och ja detta med att vara konsekvent är något jag påtalat också, i båda lägren. Och till detta tillkommer som jag ser det ytterligare en ‘variabel’. Eller iaf en sak jag brukar tänka på gällande mitt specifika intresseområde (knepiga inivider i specifika situationer, främst vg partnervåld och vårdnadstvister).

    Vill man anamma radikalfeminismens sätt att tala om ‘förövarna som ett ont kollektiv’ eller en begränsad grupp störda individer? Jfr ‘mäns våld mot kvinnor’ och ‘kvinnors maktmissbruk i vårdnadstvister’. Jag sällar mig ju som de flesta vet till den senare förklaringsmodellen. Inte så att det ursäktar dessa individers beteende men det ger ett alternativt sätt att förhålla sig till och hantera problematiken. Och ja Tommy Jonsson: då måste lagen också vara könsneutral för att hjälpa den ‘utsatta minoriteten’.

  33. Göran Jansson skriver:

    Min kommenta hamnade fel . Här är den på rätt plats .

    Våra föreställningar hur saker ligger till , hur vi ser på saker saker o ting , beror på föreställningar (känslomässiga) eller inställningar(intellektuella) .

    Det sista är en syntes av känsla och tanke , Enkelt uttryckt : känsla resp. förnuft .

    Det första kallas ofta magkänsla ,intuition (kvinnor tillskrivs ofta detta) medan det andra ofta pryds med statistik , siffror (tillskrivs ofta det manliga) .

    Den i särklassigt största skiljelinjen , fronten ligger här . För att vi män ska nå fram i debatten gäller det att ha det här klart för sig .
    Vill Du övertyga feminister måste Du använda mer känslomässiga argument .
    Statistik hamnar ofta ohört på hälleberget .

    Vill Du lyssna på/diskutera med feminister (rekommenderas) ska Du inte argumentera som jag gör här . Endast Dina meningsfränder lyssnar .
    Vill vi ha ett meningsutbyte måste vi ha kontakt !

    Vi behöver riva en del Babels Torn .
    Tyvärr kommer det att göra många av aktörerna hemlösa .

    MVH Göran i Gamleby

  34. David skriver:

    Matte Matik: Du skrev ”Att vara emot mord och samtidigt ha dödsstraff är inkonsekvent, och något som jag tippar på att många skriver under på.”

    Inte mer inkonsekvent än att vara emot stöld och samtidigt vara för skatt. Eller varför inte: vara emot stöld och vara för böter.

  35. Lavazza skriver:

    Göran Jansson: Vill man argumentera med känsloargument, så är det effektivaste nog att spela på personlig fåfänga (det är töntigt att vara feminist, det är bara misslyckade och oattraktiva kvinnor som är feminister, manliga feminister är inga riktiga män etc.). Ett annat känsloargument är personlig rädsla (du kommer aldrig få en man om du är feminist, jag skulle aldrig skydda en feminist i knipa, även om knipan inte har med hennes feminism att göra etc.). Känsloargument om samhällets väl och än mindre mäns psykiska och fysiska hälsa kan däremot aldrig funka, sådant är feminister för självupptagna att beröras av.

  36. Lavazza skriver:

    Känsloargument som handlar om kvinnor som feministen inte identifierar sig med funkar inte heller.

  37. Pär Ström skriver:

    @Bashflak

    Du skrev (om mig):

    ”Ena dagen vill han införa kvinnlig värnplikt, nästa dag klagar han på kvotering av kvinnor till försvaret. Jag personligen klarar av att se att det ena inte utesluter det andra*, men det är nog många som inte kan tänka så långt.”

    Vad är det som är inkonsekvent med det? Har man värnplikt ska den gälla alla, eftersom det rör sig om en lag. Har man inte värnplikt, utan rekryterar som ett vanligt företag på basis av meriter, tar man de bästa, alltså de som har bäst testresultat (utan hänsyn till kön). Det är ett fullständigt konsekvent resonemang.

  38. leifer skriver:

    @Pelle Billing

    Kawa Zolfagary väckte väl två frågor dock.

    Det enda var att han upprepade att Pär Ström gör männen en björntjänst, exakt vad han menade med det kunde han dock aldrig utveckla.

    Det andra hänger ihop med detta och handlar då om det finns nåt spelrum för feminismen och jämställdismen att mötas. Jag kan tycka att det finns ett problem med hur Pär Ström, direkt eller indirekt, gör feminismen till fienden, och den enda fienden dessutom.

    Vore intressant alltså om du kunde kommentera kring detta.

    (Pär Ström får givetvis gärna svara också, men det vore förstås intressant med din åsikt då du ju verkar ha en liten annan inriktning på din jämställdhetssyn).

  39. ADS skriver:

    @Matte Matik: Att vara emot mord och samtidigt ha dödsstraff är inkonsekvent, och något som jag tippar på att många skriver under på

    Det där var väl klent resonerat för en matematiker.

  40. Joakim skriver:

    Ett av de bästa inläggen du någonsin skrivit, Pelle. Det här inlägget lär jag behöva länka till många gånger…

  41. Men@Work skriver:

    Pär Ströms och feministernas argument är knappast två likvärdiga alternativ. Pär representerar de krav som ställs på en liberal demokrati, samtidigt som feministerna hyser totalitärt tankegods. Det handlar alltså inte om att männen ska ”komma ikapp”, utan att den radikala feminismen bör kastas på historiens sophög, och vi ska införa ett helt nytt jämställdhetsparadigm som bygger på västerländska värderingar.

  42. Chade skriver:

    Regeringen sprider feministiska myter!

    Budgetpropositionen har precis presenterats på http://www.regeringen.se/sb/d/15677/a/199189

    bilaga 4 heter ”Ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor”.

    Har bara hunnit skumma än så länge men redan i sammanfattningen på s. 7 sägs följande:

    ”Kvinnors lön är i genomsnitt lägre än mäns, även om man justerar lönen med hänsyn till arbetstid och olika lönepå-verkande faktorer som ålder, utbildning, sektor och yrke. Det justerade lönegapet har minskat sedan millennieskiftet, men det sker mycket långsamt. De könsbetingade skillnaderna på arbetsmarknaden utjämnas i viss mån av skatter och transfereringar men kvinnors disponibla inkomster är trots detta lägre än mäns.”

  43. Chade skriver:

    På s. 20 analyseras orakser till löneskillnader och där verkar det vara mer nyanserat. Man lyfter bland annat fram att kvinnor generellt verkar sämre på att löneförhandla.

    Trots åtskilliga källhänvisningar till statistik och forskning så sägs dock följande utan källa (s.20f)*, vilket spontant känns fel mtp woman are wonderful:

    ”Därutöver antyder forskningen att kvinnor och män bedöms olika i en förhandlingssituation. Både kvinnor och män i chefsposition är mer återhållsamma med att göra kvinnor till lags, och den negativa effekten för kvinnor som för-handlar mer aggressivt är större. Detta innebär sammantaget att även det oförklarade lönegapet blir större.”

    * frasen forskningen kan ju dock syfta på den nyss nämnda källan Säve-Söderbergh, J. (2011), Are women asking for low wages? Gender differences in competitive bargaining strategies and ensuing bargaining success, reviderad version av Working paper 2007:7, Stockholms Universitet.

  44. Men@Work skriver:

    @Chade:

    ”Antyder forskningen” betyder alltså ingen källa alls, och när man slår fast hur saker ligger till så räcker det med en enda svensk bristfälligt utförd artikel? Vad jag fått lära mig på universitetet rörande vetenskaplig metodik, så kan man inte dra några säkra slutsatser ens efter en review, där resultaten av ett flertal randomiserade kvantitativa studier sammanställts.

    Slutsats: det är inte forskning och kunskap, utan politiserat flum, som ligger till grund för regeringens ”jämställdhetspolitik”, a.k.a. radikalfeministisk ideologi. Denna ideologi bygger i grunden på marxistiskt tankegods. Vi har alltså en borgerlig regering som bedriver marxistisk socialpolitik.

  45. Erik E. skriver:

    Evolutionspsykologin erbjuder bra biologiska förklaringar till många av de statistiska könsskillnader som kan observeras. Därför har jag svårt att visa samma respekt som Billing för de många genusfeminister som är okunniga om (eller aktivt blundar för) denna forskning, men samtidigt avvisar biologiska förklaringar och tvärsäkert hänvisar till ”osynliga” och opåvisbara ”strukturer” som enda möjliga förklaring till könsskillnader.

  46. Lavazza skriver:

    ”De könsbetingade skillnaderna på arbetsmarknaden utjämnas i viss mån av skatter och transfereringar men kvinnors disponibla inkomster är trots detta lägre än mäns.”

    Inga uppgifter som storleken på mäns och kvinnors respektive andel av skattebetalande och bidragstagande?

  47. Pelle Billing skriver:

    @Patrik N:

    ”Fast om kvinnor har transcenderat sina könsmönster i hög grad till skillnad från män så är det olika grundförutsättningar att beakta.
    Det får man möjligen väga in.”

    Jepp. Det är därför kunskapen om mansfrågor nu måste spridas. Män måste få den kunskap om sina egna könsmönster som kvinnor redan har.
    Sedan kan alla individer välja fritt i sina liv.

  48. Pelle Billing skriver:

    @Sam_Vimes:

    ”Mycket bra skrivet. Lovar härmed att köpa din nya bok. Om den kommer att finnas på Adlibris.”

    Låter bra! Jag tror du kommer att gilla den.

    På måndag släpps boken till försäljning här på sajten, och kort därefter kommer den att finnas hos alla stora nätboklådor (inklusive Adlibris).

  49. leifer skriver:

    Men@Work

    Jo fast om vi tittar på den icke radikala feminismen och deras tankegods, är det helt i motfas med jämställdism?

    Ex säger jämställdismen lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön. Liksom att jämställdhet är en del av det större jämlikhet.

    Feminismen har precis på samma sätt lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter som sin grundtes.

  50. Pelle Billing skriver:

    @Tommy Jonsson:

    ”Det största hindret mot jämställdhet anser jag vara den icke könsneutrala lagstiftningen i Föräldrabalken och den barn- och pappafientlighet i tillämpningen av lagen.”

    Jag instämmer i att detta är en av vår tids absolut största jämställdhetsfrågor.

  51. Pelle Billing skriver:

    @Kjell:

    ”Vad gäller 50/50 (eller 60/40) verkar många människor tycka att det känns ”lagom” utan närmare motivering. Vad kan det bero på?”

    Bra fråga. Kanske för att vi är vana vid att tänka i termer av kollektiv rättvisa?

    Samtidigt tror jag att en hel del ”vanligt folk” inte alls tycker att det behöver vara 50/50 på en arbetsplats. Så länge alla är välkomna att söka på sina meriter tycker nog många att allt är OK.

  52. Pelle Billing skriver:

    @MG:

    ”Bra skrivet.”

    Tack.

  53. Pelle Billing skriver:

    @Patrik:

    ”Bästa du har skrivit sen sommaruppehållet!”

    Tack!

  54. Pelle Billing skriver:

    @Jenny K:

    ”Pelle! Riktigt bra skrivet, kände igen många av mina egna funderingar i ditt blogginlägg.”

    Fint att du gillar det!

    ”På tal om något annat. Blir det inga fler pubkvällar? Är det inte öl, värme, vänskap man behöver nu när det börjar blåsa snålt runt husknutarna? Kvinna som man i Sverige måste vi värna om varann. Winter is coming ;)

    Winter is coming, indeed ;)
    Jag har en tanke om pubträff här i Malmö när boken varit ute ett par veckor. För då kan man kombinera pubträff med boksignering för de som så önskar (många har bett om det).

    Sedan får jag även se om samma koncept kan ordnas i Stockholm.

  55. Pelle Billing skriver:

    @Joakim:

    ”Ett av de bästa inläggen du någonsin skrivit, Pelle. Det här inlägget lär jag behöva länka till många gånger…”

    Tack!

  56. Pelle Billing skriver:

    @leifer:

    ”Jag kan tycka att det finns ett problem med hur Pär Ström, direkt eller indirekt, gör feminismen till fienden, och den enda fienden dessutom.

    Vore intressant alltså om du kunde kommentera kring detta.”

    I första hand är detta en fråga för Pär Ström att svara på.

    Men jag kan svara på de val jag har gjort. Jag har valt en väg där jag skiljer på orubbliga radikalfeminister, som är fastlåsta i sitt synsätt – och mer fritt tänkande feminister som är öppna för att prata om båda könens situation. De senare har jag en konstruktiv dialog med, men inte de förra eftersom jag märkt att detta inte tillför så mycket.

    Jag fokuserar även på att ge en ny bild av vad jämställdhet kan vara, i stället för att bara kritisera det rådande (även om jag också gör detta).
    Allt mer strävar jag mot att utforska det nya, och inte bara kritisera det gamla.

  57. Pelle Billing skriver:

    @Chade: Tack för denna info!

  58. Pelle Billing skriver:

    @Lavazza:

    ”Inga uppgifter som storleken på mäns och kvinnors respektive andel av skattebetalande och bidragstagande?”

    SCB har visat att det överförs en miljon kronor under en livstid från genomsnittsmannen till genomsnittskvinnan. Detta eftersom män betalar mer skatt och kvinnor får mer transfereringar.

  59. Pär H skriver:

    Jag önskar att nån som är bra på att skriva kunde författa en artikel på Wikipedia om jämställdism. För jag tror att de flesta som inte har följt Billing eller Ström mfl, inte vet vad det ordet betyder.

    Ser fram emot Pelles bok!

  60. Men@Work skriver:

    @Leifer:

    Eftersom den så kallade ”liberala feminismen” enbart är en utlöpare av liberalism, så är den egentligen helt onödig. Ungefär som att säga ”alla ska vara jämlika, men särskilt kvinnor”…

    Det räcker med att alla har samma rättigheter och skyldigheter. Specifika kvinnofrågor och mansfrågor kan även dessa behandlas inom ramen för ett allmänliberalt paradigm (alltså i princip samma sak som jämställdism).

    ”Liberal feminism” och ”jämställdism”, eller ”jämställdhet 2.0″ är på det stora hela egentligen bara populäriserade benämningar för en i grunden klassiskt liberal ideologi, och dess syn på samhälle och rättsstat.

    Strukturtänkande är egentligen en förlängning av marxismens klassbegrepp, och den står alltså i total polemik i förhållande till liberalism, som ser individen som samhällets utgångspunkt.

    Märk väl att klassisk liberalism inte alltid har en given plats på höger/vänsterskalan. Detta beror på vilken frågeställning som avhandlas. I sociala frågor och livsstilsfrågor är den europeiska vänstern som regel liberal, samtidigt som högern ofta är det i ekonomiska frågor (nyliberalism).

    Den svenska vänstern och radikalfeminismen är dock inte liberal överhuvudtaget, utan har fastnat i ett kontraproduktivt marxistiskt strukturtänkande. En ideologi som har prövats i stor skala och misslyckats kapitalt. Dessvärre har vi även en borgerlig regering som sitter fast i detta gamla och rigida tänkande gällande sociala frågor och jämställdhetsfrågor.

  61. Lavazza skriver:

    ”SCB har visat att det överförs en miljon kronor under en livstid från genomsnittsmannen till genomsnittskvinnan. Detta eftersom män betalar mer skatt och kvinnor får mer transfereringar.”

    Så det påstås alltså att den rent könsbetingade skillnaden i lön (ett par procent som ännu inte är förklarade) under en kvinnas arbetsliv blir betydligt högre än en miljon kronor!

    Även om man räknar på ett så långt arbetsliv som 40 år blir det 25000 om året, vilket är typ 10 % av en svensk medelinkomst efter skatt.

  62. Nils D skriver:

    Såg att Feministiskt Perspektiv letar efter prenumeranter till sin publikation, kommer de inte upp i 2000 prenumeranter kommer de att gå miste om 600 000 kalla.
    Någon som är sugen på att hjälpa till…? Tänkte väl det ;-)

  63. Erik A skriver:

    Dina exempel med utvecklingsfonder och specialpedagoger tycker jag var mycket bra för ökad jämlikhet: Att åtgärda påvisade missförhållanden/ojämlikheter med generella åtgärder. Det är just detta som har varit kännetecknande för den svenska välfärdsmodellen, vilken har åtnjutit brett stöd under lång tid

  64. leifer skriver:

    @Pelle Billing

    Tack för svaret! Jo min poäng var ju att Pär Ström mer eller mindre förklarat krig mot feminismen. Det är fienden no1 alltså. Och feminismen tycker givetvis att Pär Ström står för allt annat än jämställdhet, liksom att det också är fienden no1. Särskilt som att det ju är frågan om en ”vit heterosexuell man” (så som feminismen uttrycker sig), och det har ju feminismen kallat det största problemet, den grupp som är minst diskriminerade om inte annat.

    Min fråga är alltså var och hur man kan mötas med feminismen. Man kommer ju liksom inte undan frågan då ju feminismen idag äger jämställdhetsfrågan liksom att man ju alltid ställs mot en feminism när man ska diskutera jämställdhet och själv inte är en feminist. Så ska man då se feminister i debatter som huvudfienden, eller ska man försöka ”medla”?

  65. leifer skriver:

    Men@Work

    Frågan kvarstår dock om feminismen och feminister man möter i media, politiken m.m. är fienden no1.

    Och hur förhåller man sig då till de som yttrar åsikter som går emot jämställdismen på ett mer traditionellt sätt? Ex kvinnor ska inte jobba inom polis eller brandkår, dom är för klena för det. Eller synen att homosexualitet är en sjukdom.

    Vad som sen ger ett jämställt samhälle enl den liberala modell du propagerar för undrar jag över, vi har ju många lagar och regler idag som ju på ett eller annat sätt påverkar jämställdhet och villkoren för män och kvinnor. Så ska du prata om denna modell så måste du nog lägga fram alla detaljer du tänker dig. Liksom gärna ge ett exempel på ett samhälle/land idag som du menar är nära den modellen.

  66. Men@Work skriver:

    @Leifer:

    Jag skulle vilja hävda att såväl Tyskland som Nya Zealand ligger ganska nära. Där bar du samhällen som saknar lämnar ett stort mått autonomi till individen.

    Fienden nummer ett är inte feminismen i sig, utan de tankemodeller och dogmer som ligger bakom denna ideologi, d.v.s. marxism.

    Det är fullt möjligt att argumentera att alla inte är lämpade för att ha ett visst yrke. Då talar man dock om individer, inte män och kvinnor. Sedan visar det sig naturligt av biologiska och evolutionära skäl, att män och kvinnor ibland visar sig vara mer eller mindre lämpade för vissa yrken.

    Detta är överhuvudtaget inget som staten ska lägga sig i. Det regleras naturligt genom att ha samma krav för alla som söker jobbet oavsett kön. Det är således ”den osynliga handen” som styr.

  67. Men@Work skriver:

    Ett par språkliga fel i inlägget ovan. Editeringsfunktionen fungerar för närvarande inte.

  68. Lövet skriver:

    Kawa Solfgary må ha haft hur mycket rätt som helst i det han sa. Så länge han fortsätter driva sin vidriga Facebooksida så anser jag dock att han beter sig som och rättmätigt skall behandlas – som en bully, en mobbare och en näthatare.

    Tig ihjäl honom!

  69. Eva skriver:

    @Lavazza:

    ”Så det påstås alltså att den rent könsbetingade skillnaden i lön (ett par procent som ännu inte är förklarade) under en kvinnas arbetsliv blir betydligt högre än en miljon kronor!

    Även om man räknar på ett så långt arbetsliv som 40 år blir det 25000 om året, vilket är typ 10 % av en svensk medelinkomst efter skatt.”

    Hur tänker du när du räknar på det sättet?

  70. Shastra skriver:

    Jag instämmer i alla lovorden till Pelle. Detta är absolut det bästa jag läst på denna blog!

  71. Shastra skriver:

    @Kjell

    Vad gäller 50/50 (eller 60/40) verkar många människor tycka att det känns ”lagom” utan närmare motivering. Vad kan det bero på?

    Ja, det är konstigt.

    Förmodligen beror det på att många i brist på matematisk bildning gör en reflexmässig intuitiv bedömning. 60/40 är ju det närmaste man kan komma ”exakt lika” i mängder med 5, 7 eller 9 element, om man avrundar till tiotals procentenheter. Så det är den mänskliga intuitionens lösning på att slippa hantera halva personer i små grupper med ett udda antal medlemmar.

    Den som har läst en gnutta matematik förstår däremot att även i en hypotetisk värld där sannolikhetsfördelningen är 50/50 överallt mellan könen, så blir det en binomialfördelning när individer klumpas ihop i grupper, och denna binomialfördelning kan approximeras med en normalfördelning (gausskurva) med standardavvikelsen N/4 där N är antalet medlemmar i gruppen. I en sådan normalfördelning har grupper med färre än 40% kvinnor 34.46% sannolikhet. Grupper med en övervikt på minst 60% av antingen män eller kvinnor har 65.54% sannolikhet. Vänder man på steken och söker en fördelning som förekommer med exempelvis 95% sannolikhet, så blir svaret 98.999/1.001. Det vill säga grupper med minst en av hundra av vardera könet har en sannolikhet på 95%, under hypotesen att individens könstillhörighet är fördelad 50/50.

    Och det är nog ingen slump att de flesta som kan ta till sig det resonemanget också förstår varför kvotering är en direkt kontraproduktiv idé.

  72. Jenny K skriver:

    @Pelle Billing: 20 september 2012 kl. 11:33

    *Like*!

  73. Niklas skriver:

    Jag anser dock det är den svenska skolans utforming som gynnar flickor och har totalt helsänkt pojkars betyg sen 60-talet.

    Så på många områden måste det vara olika.

    Man måste fråga sig varför unga män och kvinnor och människor i allmänhet mår sämre än någonsin.

  74. Adam B skriver:

    @Men@Work:
    Du skrev:
    ”Överlag måste man vara kritiskt inställd till detta med ”strukturer”. De är osynliga och svåra att bevisa.”

    Jag tycker man kan utöka det med att kräva att den som hänvisar till en struktur också rent konkret skall kunna visa hur den ser ut.

    Jag menar, inom naturvetenskapen dräller det av strukturer (molekylära, olika kraftförhållanden, atomära e.t.c.). När en naturvetare hänvisar till en struktur så finns denna struktur klart och tydligt definierad någonstans. Forskningen kan därutöver gradvis öka förståelsen för strukturen.

    Inom t.ex. feminismen är ”strukturerna” en dimma, en vålnad, en fantasi. Det sker ingen forskning som steg för steg klargör hur den ser ut och vilka konkreta mekanismer som bygger upp den, förändrar den o.s.v. Strukturer i sig tycker jag inte är ett problematiskt begrepp men en struktur måste ju ha ett konkret innehåll så att man förstår hur den ser ut i praktiken.

Lämna en kommentar

Google