Med jämna mellanrum skrivs det artiklar i media om ”hatet mot feminister”. Det handlar om att man som mediefeminist kan få mottaga hatiska och hotfulla mejl när man skrivit en feministisk artikel.

Senast i raden är feministen My Vingren som skrivit en debattartikel i Aftonbladet, som sedan backas upp på Aftonbladets ledarsida av Karin Pettersson.

Självfallet ska den typen av mejl aldrig accepteras. Man har rätt att få yttra sin åsikt utan att råka ut för den typen av påhopp. En demokratisk debatt ska bygga på fakta och argument, inte på hat och hot.

Samtidigt finns det anledning att fundera på varför man får negativ feedback. Om detta skrev jag en artikel på Newsmill i februari i år, som fortfarande är precis lika aktuell. Jag klistrar in den nedan, som ett svar till My Vingren och Karin Pettersson, även om artikeln ursprungligen vände sig till Ellinor Eriksson:

SSU:s förbundssekreterare Ellinor Eriksson är upprörd och kränkt över att hon får hatiska mejl. Självfallet har alla rätt att bli behandlade med vanlig medmänsklig respekt. Men det är förvånande att Eriksson endast ser kritiken som ett irritationsmoment.

Att komma med nya idéer inom ett politiskt område kan vara kontroversiellt och ha ett högt personligt pris. När jag först började tala om mansfrågor på min blogg och i media stötte jag på hårt motstånd från en del håll. Att peka ut fakta som ifrågasätter rådande världsbild är sällan populärt, och tonen mot mig på Twitter var stundtals hård, även från etablerade debattörer.

Slag under bältet ska självfallet inte accepteras, och jag ursäktar inte de som kommit med sådana påhopp mot mig. Samtidigt vore det trångsynt att inte analysera och tolka vad som ligger bakom upprördheten. Även om tonläget är hysteriskt kan det finnas en befogad oro bakom påhoppen.

I mitt fall handlade det om att bli ännu tydligare med att mansfrågor inte diskvalificerar förekomsten av kvinnofrågor, och att mitt arbete kring mansfrågor inte är en signal att folk måste ge upp sitt engagemang i kvinnofrågor. I dag är tonläget mot mig ett helt annat. Många har förstått att mitt arbete är viktigt och behöver tas på allvar, och även de som inte håller med mig har insett att de kan ha en konstruktiv dialog med mig.

Vad kan Ellinor Eriksson lära sig av detta? Förhoppningsvis kan hon lära sig att även otrevliga påhopp kan bero på en legitim oro. Även trubbig feedback är en form av feedback, och kan behöva analyseras och tas på allvar.

Jag kan självfallet inte veta säkert vad som driver de som skriver en viss typ av mejl till henne. Men utifrån de synsätt som presenteras i Erikssons artikel kan jag gissa att det finns en grupp män som känner sig osynliggjorda. Talet om jämställdhet verkar bara innefatta kvinnor och kvinnors problem, precis som det alltid gör från politiskt håll. Med tiden leder det till en växande frustration hos män.

Vidare finns en tendens i dagens politiska feminism att inte acceptera att människor gör sina egna val i vardagen. Utan svenska folket ska tuktas tills vi har ett statistiskt identiskt utfall mellan grupperna kvinnor och män. Detta upplevs med rätta som ett angrepp på den personliga integriteten, då vi i en demokratisk stat har rätt att leva precis som vi vill inom lagens råmärken. Folkstormen mot Hanna Hellquist handlade just om en irritation över att på paternalistiskt manér bli angripen, trots att man är nöjd med sin egen vardag.

Med detta inte sagt att vi inte kan diskutera olika livsval och dess konsekvenser. Men det är skillnad på att ha ett öppet och fritt samtal kring detta, och att utfärda ett dekret om att jämställdhet måste innebära att män och kvinnor gör exakt samma genomsnittliga livsval.

Mitt budskap till Ellinor Eriksson är inte att hon ska acceptera slag under bältet eller mejl med tveksamt tonläge. Dock önskar jag att hon skulle fundera över om det faktiskt finns legitima synpunkter i bakgrunden, som leder till ilskan. Kan det vara så att en del män är frustrerade över att viktiga mansfrågor inte får vara en del av jämställdhetsdiskursen? Börjar en del av svenska folket tycka att politiken inte vet sin egen gräns, utan vill in och styra i den privata sfären?

Vi kan alla bli angripna för det vi tycker, kvinna såväl som man. Särskilt om vi står i rampljuset. Jag skulle nästan kunna drista mig att säga att det ingår i jobbet. Å ena sidan ska vi markera att slag under bältet är oacceptabla. Å andra sidan bör vi vara lyhörda och lyssna efter oron som finns i bakgrunden.

Åtminstone om vi gör anspråk på att inneha någon typ av makt samt föra idédebatten framåt.

Då detta är ett ämne som kan väcka heta känslor hos olika parter i jämställdhetsdebatten, så uppmanar jag alla att kommentera med extra god ton och extra mycket eftertanke!

 

68 kommentarer på “Hur ska en jämställdhetsdebattör förhålla sig till hatiska angrepp?”

  1. Patrik skriver:

    Jag skulle vilja påstå att det är det hatiska tonläget, att argumenten sällan backas upp med fakta och alla fula knep som just feministiska debattörer använder sig av som får folk att gå i taket.

    Dom skapar sitt eget monster kan man säga.

    Retoriken som används är ofta väldigt dum men medveten; ”antingen tycker du som jag eller så är du en muslimhatande antifeminist”

    Buntar vi ihop folk som motsätter sig feminismen med muslimhatare tillräckligt många gånger så kommer folk tillslut associera dem med varandra.

  2. Mia. skriver:

    Ja att man möter på motstånd, och ibland hårt sådant är ju en sak. Det jag tror kan skilja sig åt är just hur detta ‘motstånd’ tar sig uttryck. Och där tror jag att det kanske kan finnas vissa generella könsskillnader. D v s beroende på om det riktar sig mot en man eller kvinna, och om det uttalas av man eller kvinna. Alltså i stora penseldrag:
    Mot kvinnor (och/eller av män) är det kanske mer öppet aggressivt och med sexuella anspelningar.
    Medan mot män (och/eller av kvinnor) så handlar det mer om subtil eller passiv aggressivitet och ‘förminskande’.

    T ex kvinnor mottar våldtäktsanspelningar medan män (PS) får kastrationsanspelningar.

    Same same but different…typ. Och där den ena formen ses som (och kanske är)

  3. Joel Johansson skriver:

    Det är svårt att bemöta erfarenheter som de My Vingren haft. Jag misstänker att de som backar upp henne gärna tolkar varje typ av förklaring och nyansering som ett rättfärdigande av hoten. Därför ser man också fler än ett avståndstagande i texten av PB ovan.

    Personer som My Vingren och Jimmi Åkesson kommer alltid att bemötas med visst hat eftersom de uppfattas förmedla hat själva. Det är en del av verkligheten som polisen bör vara bäst lämpad att hantera i de fall det går överstyr.

  4. Mia. skriver:

    @Patrik:

    Och då blir det lite som i en regelrätt fajt. Det är den som tar till synligt våld sas som blir (enda) syndabocken (dvs även om den andra varit nog så provokativ). Men att det samtidigt inte finns något som ursäktar våld.

  5. Törnrosa skriver:

    Ger mig inte in i en debatt nu men vill påpeka att jag samlat ihop en mängd exempel från båda sidor och själv testat, som kanske varit uppenbart för en del.

    Vad jag kommer fram till är att båda sidor använder sig av fula metoder, en del riktigt hårresande.

    Vad jag förvånat mig över är att det bland en hel del högutbildade visas en så oförsonlig attityd. Och ja jag skulle kunna lägga upp exempel på hur det finns bloggägare som kör med rena agitatorsätt hos andra bloggägare och på egna hemsidor t ex undrar om DN ska få skriva så?

    På mig ger det ett intryck att man vill förbjuda tidningen att vissa åsikter framförs. Jag säger som Pär Ström brukar säga. Man baxnar.

    Vi lever ändå i ett land som har yttrandefriheten inskriven i grundlagen, då gäller att använda vettiga argument när man talar för sin sak och inte påhopp.

    Kan tillägga att jag, som inte befinner mig på någon sida, betraktas som feminist på mansbloggarna och en förrädisk kvinna inne hos de misandriska ”kvinnorna”.

    Jag har också fått mejl i min inkorg på grund av mina skriverier, bl a har det framförts en from förhoppning om att jag ska dö så snabbt som möjligt så att jag inte förpestar luften för alla andra.
    Världen är full av gulliga människor inte sant?
    mvh

  6. Bashflak skriver:

    Jag tar definitivt avstånd från fula personangrepp och intrång i privatlivet, som drabbar debattörer på båda sidor av debatten.

    Men om man eftersträvar rent spel i genusdebatten är kanske inte My V. den första man borde alliera sig med. Jag undrar om Karin Pettersson på Aftonbladet kollat upp Mys debatthistorik innan hon skrev sin sympatiserande ledare?

  7. Anders Senior skriver:

    Det mest intressanta här tycker jag är Aftonbladets egna censur av oliktänkande, vart tog alla kommentarer som kritiserade Karin Petterssons utspel negativt här igår vägen? Varför är samtliga raderade?

    Vad hände med det fria ordet, yttrandefrihet och ”gilla olika” aftonbladet?
    Gäller det bara om man håller med aftonbladet?
    Räknas alla åsikter som strider mot aftonbladets ledares egna åsikter till näthat tro?

    Undrar just var det verkliga hotet mot demokrati ligger…….

    När ingen längre får uttrycka en avvikande åsikt utan att bli anklagad för ”näthat”, eller bli censurerade i ett kommentarsfält, då kan vi verkligen börja diskutera hot mot demokratin……

  8. Chade skriver:

    Någon som kan säga hur det ser ut för (manliga) jämställdhetsdebattörer?

    Får exempelvis Pär Ström, Pelle Billing och Aktivarum också motta privata mail med olika grova påhopp? Skiljer sig dessa påhopp mot de påhopp som feminister som Vingren drabbas av (Jag skulle gissa på en skillnad, som Mia. var inne på)?

    Hur ser det ut för Ninnitokan eller Tanja Berqvist eller för den delen Hannah Lemoine?

    Personligen skulle jag gissa att Pär Ström och personer som My Vingren är de som drabbas mest av påhopp av de ovannämnda, pga att de framstår som de mest extrema varianterna av olika sidor i denna debatt. Medan övriga är mer förskonade från påhopp, både i kvantitet och ”kvalitet”.

  9. Lavazza skriver:

    Pelle: Du behandlar feministerna med ett medmänskligt hyfs som de sällan eller aldrig återgäldar. Det värsta tycker jag är feministiska krönikörer i tidningar och radio som har en så otrevlig ton och beter sig så lögnaktigt att ingen neutral lyssnare skulle välja deras sida ,om du fick tillfälle att debattera med dem, vilket du förstås inte får. De som har makten kan bara förlora på en ärlig och saklig diskussion inför publik.

  10. Bashflak skriver:

    @Chade:

    Jag vet inte vad du menar med att Pär Ström skulle vara ‘extrem’?

    Extremt kompromisslös möjligen, men till skillnad från My så kör han alltid med rent spel. Hans problem är väl att folk ibland missförstår när han är ironisk.

  11. Mia. skriver:

    @Mia.:

    ”allvarligare” (föll visst bort i slutet)

    @Törnrosa:

    ”Kan tillägga att jag, som inte befinner mig på någon sida, betraktas som feminist på mansbloggarna och en förrädisk kvinna inne hos de misandriska ”kvinnorna”.”

    Ja det känns igen.

    Jag har dock inte gett igen med samma mynt (säger inte att du gjort det) vilket oftast slutligen resulterar i att folk lugnar ner sig då de annars faktiskt framstår som tämligen ‘oresonliga’.

  12. Chade skriver:

    @Bashflak:

    Jag kanske uttryckte mig slarvigt. Jag menar att Pär Ström förmodligen anses vara extrem av motståndarsidan, dvs. i jämförelse med exv. Pelle. Precis som My Vingren av jämställdister anses vara extrem i jämförelse exv. Fanny Åström även om man kanske inte håller med någon av dem.

  13. jimmy skriver:

    Jag undrar varför dessa personer som My V och andra feminister hela tiden antyder att de som inte håller med dom är sexuellt frustrerade män? Är det något Freudianskt över det eller är dom övertygade att män bara kan tänka med kuken? Eller är det så att My V och hennes kompanjoners argument håller så dåligt att dom måste använda personangrepp och guilt by association?

  14. Erik LL skriver:

    Jag tar mycket av detta som en reaktion på klimatet som råder i sverige när det kommer till politiska frågor. Människor med legitim oro och åsikter som ställer sig mot feminism eller en oansvarig invandringspolitik får inte sin röst hörd i medier.

    Inte nog med det utan människor som inte köper den politik som förs idag blir också hånade och svartmålade konsekvent över alla stora medier. Invandringskritiska blir rasister och främlingsfientliga. Feministkritiker blir till kvinnohatare.

    Den här politiken och indirekta åsiktscensuren, aka politiska korrektheten, föder hat. Sverige skulle må mycket bättre av öppna debatter där lättkränkta, lättprovocerade och hatande grupper behandlas för vad de är.

    Det får vara nog nu med daltandet. En intelligent debatt ska inte behandla grupper olika där silkesvantarna och daltandet sparas till feminister och minoriteter. Ställ några hårda frågor så faller feminismen, det politiskt korrekta tramset och dagisbarnsmentaliteten som korthus.

    Sedan ska det självklart tilläggas att även om ilska och frustration kan vara befogade reaktioner på det klimat vi har så ursäktar inte det hoten. En intelligent debatt förs inte med hot eller vuvuzelas.

  15. Törnrosa skriver:

    Mia: Jag har gett igen, men aldrig på ett sådant sätt att vettiga bloggägare stängt av mig. Inte ens tagit bort vad jag skrivit på grund av mitt sätt att uttrycka mig, eller mina åsikter.

    Avstängd har jag bara blivit på ett ställe eftersom mina åsikter inte passat den bloggägaren – ett specialfall som stammisarna säkert känner till. Men jag har kört experiment som du kanske förstår. Tror dock att även om jag skulle vara extremt intresserad av någon fråga så är jag inte den typen som tappar distansen. Ha det bra Mia mvh

  16. Johan Grå skriver:

    Sammanfattning. Arga människor är nästan alltid rädda. Rädda människor blir inte mindre rädda för att man försöker förminska, håna eller skuldbelägga dem. Däremot blir de mindre rädda och därmed mindre arga om man bryr sig om deras oro. Pelle Billing tycker att man ska lyssna och försöka förstå människors rädsla. Jag önskar fler hade modet att stå still och lyssna när det stormar runt dem. Det är stort, go Pelle!

    Tyvärr försvåras empatin av att de flesta tycker kvinnors rädsla ska tas på allvar och att mäns rädsla är löjlig, men det är kanske en annan fråga för ett annat inlägg?

  17. Matias skriver:

    Pelle Billing:

    ”I mitt fall handlade det om att bli ännu tydligare med att mansfrågor inte diskvalificerar förekomsten av kvinnofrågor[...]”

    Det här är bara delvist sant, mansfrågorna diskvalificerar och upplöser mycket i feministisk patriarkatsförståelse och därmed dess kvinnocentriska ojämställdhets konstruktioner, primärt det att patriarkatet är i sig ojämställd. Det här betyder också att frågan om (o)jämställdhet blir helt annorlunda. Men mansfrågorna visar att de flesta grundläggande premisser som det feministiska projektet vilar på är ohållbara och mera ett uttryck för ojämställdhet än jämställdhet.

  18. Access skriver:

    Johan Grå skriver: ”Arga människor är nästan alltid rädda.”

    Nej, det är precis så det INTE är. Det är ju så feminister ofta vill bortförklara sina kritiker – med att de är ”män som är rädda för att förlora sitt överläge”.
    Det är ett översittarperspektiv att inte vilja ta kritik och istälelt bortförklara den med motståndarens påstådda rädsla. En härskarteknik (”Förminskande”?).

  19. Matias skriver:

    My Vingren:

    ”Vi skrattar tillsammans åt gruppen ”Vita Kränkta Män” på Facebook. Vi omyndighetsförklarar männen bakom det högljudda antiintellektuella korståget som jämför feminism med fascism.[...]Hatet eskalerar och antifeministernas retoriskt förenklade propaganda lockar allt fler. Genom att antifeminister, likt rasister, lägger till “men det får man väl inte säga i det här landet” eller hänvisar till “PK-polisen” omskapas de mest löjeväckande förklaringarna till attraktiva sanningar.”

    Att förljuget och antiintellektuellt sammanfatta och avfärda MRA-rörelsen på detta sätt bäddar nog inte för en konstruktiv debatt. Jag ser detta avfördande som mera allvarligt och skadligt än enskilda frustrerade mäns påhopp, vilket är ett marginellt problem, för detta avfärdande har en större utbredning och inflytande. Att att måla upp en bild av att dessa enskilda mäns påhopp är representativt för hur feministiska tankar bemöts i allmänhet i jämställdhetsdebatten är totalt förljuget.

  20. Pelle Billing skriver:

    @Johan Grå:

    ”Tyvärr försvåras empatin av att de flesta tycker kvinnors rädsla ska tas på allvar och att mäns rädsla är löjlig, men det är kanske en annan fråga för ett annat inlägg?”

    Detta sitter djupt i oss, på gott och ont. Både kulturellt och evolutionärt.

    Men visst är det önskvärt med en samhällsutveckling där även mäns rädslor tas på allvar.

  21. Jimmy skriver:

    @ Johan Grå: vad har du för belägg att arga människor är rädda?
    För mig låter det väldigt dumt iaf. När man pratar om någon som blir arg p.g.a feminism, det är snarare en normal reaktion som kommer när man ser dumheter basuneras ut av personer som påstår sig vara smarta

  22. Pelle Billing skriver:

    Johan Grå och Access,

    Intressant utbyte om rädsla.

    Om vi bortser från de otrevliga typer som skickar grova påhopp via mejl, så tror jag att mäns reaktion på 20-30 års radikalfeminism kan se lite olika ut. Dels ilska, för att manssläktet som helhet blivit angripet så många gånger i media. Svepande, tendensiösa och allt annat än välvillig angrepp. Sedan kan det även finnas en rädsla. Var ska detta sluta? Vilken framtid kommer dagens pojkar att växa upp i?

    Så jag skulle säga att helt vanliga män/människor kan känna både ilska och rädsla inför det som har pågått.

    Vad sedan de otrevliga typerna som skickar hot och könsord drivs av för känsla, det vet jag inte. Just denna specifika subgrupp (som kanske är en promille, eller mindre, av gruppen män) kanske drivs av de krafter som mediefeminister föreställer sig. Men det är en allvarligt misstag att blanda ihop dessa män med vanliga män. Å andra sidan är detta en typ av misstag som är populärt i feministiska kretsar.

  23. Matias skriver:

    @Pelle Billing:

    ”Detta sitter djupt i oss, på gott och ont. Både kulturellt och evolutionärt.”

    Jag tror inte att det sitter så djupt för det kräver inte mycket tankearbete för att bli av med denna förvrängda bild, men om man menar djup i meningen utbredd så stämmer det nog. Men det är missvisande att säga att det skulle vara svårt att bli av med bilden om man verkligen ville bli av med den. Denna bild överlever för att de flesta vill ha det så.

  24. Pelle Billing skriver:

    @Chade: Jag hade en kvinna som förföljde mig ett tag. Via mejl, vykort, ett konstigt paket, osv. Särskilt paketet var lite olustigt att få hemskickat. Sedan har jag blivit förolämpad på Twitter efter att jag varit med i TV, av både välkända och okända debattörer. Dessa förolämpningar har inte haft något att göra med mina idéer, om man säger så.

    Samtidigt skulle det aldrig falla mig in och gå ut med snyftartiklar. Det kostar på att förändra världen. Personligt, ekonomiskt, i privatlivet, osv… Så är det och jag är redo att betala det priset. Samtidigt är jag djupt tacksam över de som stöttar mig med uppmuntrande mejl och med ekonomiska bidrag. Det ger mig ny energi och motivation.

  25. Pelle Billing skriver:

    @Matias:

    ”Denna bild överlever för att de flesta vill ha det så.”

    Ja. Och vi kan inte tvinga folk att ändra sig. Vi kan bara informera, diskutera och erbjuda dem en möjlighet att tänka om. Många har den inställning de har eftersom de saknar kunskap om sådant som diskuteras här på bloggen.

  26. Erik LL skriver:

    Grå: ”Arga människor är nästan alltid rädda”.

    Skulle gärna också se lite utvecklande av det påståendet. Personligen ser jag ilska som en ibland sund, ibland inte, reaktion på något, till exempel en reell eller upplevd orättvisa, alternativt ett upplevt hot.

    Idén om att arga människor är rädda fokuserar till 100% på att ilska beror på upplevda hot.

    Jag skulle mena att den mesta ilskan riktad mot feminism snarare handlar om reella och upplevda orättvisor. Att grabbar i högstadiet inte tillåts gå samma självförsvarskurs, eller ett liknanade substitut, som tjejerna är en orättvisa och kan därmed resultera i ilska. Det handlar alltså inte om att pojkarna känner sig hotade av att bli av med sin fysiska makt över kvinnor, som skulle vara en radikalfeministisk tolkning av samma situation sett ifrån det 100%-iga fokuset på hot som källa till ilska.

    Har inga källor på detta utan det här är min syn på saken.

  27. Peter skriver:

    Personer i maktställning behöver själva aldrig ta till våld. De har alltid andra som sköter det av dem. Politikerna har polis och militär som hotar och slår alla som inte lyder politikernas vilja. Kvinnor har väldigt ofta män som lyder minsta blink från den och hotar och slår alla som kvinnan vill straffa. Numera har dessutom staten ställt sig på kvinnors sida och bestraffar män som inte lyder kvinnornas minsta blink. Socialtjänsten och polisen har blivit kvinnors verktyg att bestraffa de män som kvinnor pekar ut. Feministiska kvinnor har gärna några aggressiva alfa-hannar som gärna tar till våld mot alla som öppet vågar kritisera feminismen eller enskilda feminister. De maktlösa har dock inget annat val än att själva försvara sig.

  28. [...] Pelle Billing ställer idag frågan på sin blogg hur jämställdhetsdebattörer skall förhålla sig till hatiska angrepp. Detta med anledningen av artiklar från My Vingren och Karin Pettersson. “Med jämna mellanrum skrivs det artiklar i media om ”hatet mot feminister”. Det handlar om att man som mediefeminist kan få mottaga hatiska och hotfulla mejl när man skrivit en feministisk artikel.” [...]

  29. Törnrosa skriver:

    Pelle: Vill bara peka på att det fenomen som färgar debatterna här och som jag tog upp egentligen inte är specifikt för diskussionerna här.

    Det förekommer tyvärr varhelst det finns människor som driver engagerade frågor. Uppehöll mig mycket på olika hundfora för sex-sju år sedan. Folk jag hade kontakt med då berättade riktigt ruggiga historier om hur de blivit utsatta för fysiska påhopp IRL också. För att inte tala om det fruktansvärda översitteri som kunde drabba en stackars människa som råkade ställa fel fråga.

    Kanske kan en stor del av problemet ligga just i yttrandefriheten, vilket jag påpekat tidigare. Många tror att det är fritt fram att säga vad som helst. Det är det naturligtvis inte. Andra lagar – tyvärr tandlösa – ska normalt reglera sådant som kränkande påhopp och förtal.

    Tror också att detta problem måste angripas från många olika håll. Jag tycker att du har gjort ett mycket bra jobb. Jag gillar att Pär har utökat med en admin.
    Jag gillar att skolor köper in eller leasar datorer till ALLA sina elever så att ingen lämnas utanför. Därmed kan man ställa krav på att skolan också ska vara aktiv i att uppfostra eleverna i hur man uppför sig på nätet, var farorna finns etc.

    Finns mycket att göra så att nätet ska kunna bli en riktigt bra plats att bilda opinion på när man inte är nöjd med gammelmedia.

    Så nu tackar jag för mig. Ha det bra. mvh

  30. Matias skriver:

    @Pelle Billing:

    ”Ja. Och vi kan inte tvinga folk att ändra sig. Vi kan bara informera, diskutera och erbjuda dem en möjlighet att tänka om. Många har den inställning de har eftersom de saknar kunskap om sådant som diskuteras här på bloggen.”

    Håller med men det förändrar inte på faktumet att det är totalt korrumperat att tänka så. Min poäng är att det är ingenting naturgivet i att män är ansvariga i sin manlighet och kvinnor oansvariga i sin kvinnlighet det är bara så att man anser att män SKA VARA ANSVARIGA, men detta betyder inte att de är det mera än kvinnor. Detta måste lyftas fram dvs. att män inte de facto är mera ansvariga och att hysa sådana åsikter är mera ett uttryck för en hurdan människa du (inte alltså du Pelle) är än hur det förhåller sig i verkligheten. Man kan inte ha en hurdan bild av verkligheten som helst och försvara det endast med att säga att man anser att det är så, eller såklart kan man men det berättar mera mera om dig än om verkligheten. Men att synsättet skulle primärt bero på brist på information kan jag inte hålla med om, det är snarare att man undvikit informationen pga. ens synsätt, precis som feminismen undvikit frågor mansrörelsen tar upp nu. Man kunde ha insett någonting men man gjorde inte det.

  31. Aktivarum skriver:

    *Pust* Nu har jag letat fram varenda länk jag hade till tidigare incidenter det här året när feminister anklagat antifeminister/genusskeptiker för högerextremism.

  32. Matias skriver:

    @Peter:

    Lite konspiratoriskt men rätt har du i att många tänkare och många tankar (sätt att tänka och tala om frågor) är i det kvinnliga oberoendets tjänst. Den etablerade jämställdheten är till för kvinnan.

  33. Matias skriver:

    @Aktivarum:

    Vilken maratonbragd! ;)

  34. Matias skriver:

    @Törnrosa:

    ”Det förekommer tyvärr varhelst det finns människor som driver engagerade frågor. Uppehöll mig mycket på olika hundfora för sex-sju år sedan. Folk jag hade kontakt med då berättade riktigt ruggiga historier om hur de blivit utsatta för fysiska påhopp IRL också. För att inte tala om det fruktansvärda översitteri som kunde drabba en stackars människa som råkade ställa fel fråga.”

    Feminister får det att låta som att sådant skulle endast drabba feminister, men det är nog som du säger ganska utbrett i alla möjliga sammanhang. Jag menar finns det en Youtube-video där man inte redan bland de 10 första kommentarerna stöter på hårresande påhopp och beskyllningar.

  35. Aktivarum skriver:

    Matias:

    Det blev lite fler länkar än det brukar vara i ett och samma inlägg om jag säger så :) Kan även tipsa om att det inte råder något tvivel om varför dessa anklagelser dyker upp om och om igen nuförtiden. Det går en röd tråd från SCUM-händelsen till Kartläggningen till Svelands ”Mentala Utvik i DN” med tillhörande förstärkning av ”Bratt” till Pubträffen i Stockholm när gissa vem kom på besök med Allt Åt Alla?

    (För tydlighetens skull så skrev jag ut datumen för varje händelse)

  36. Johan Grå skriver:

    @Access, @Jimmy Man brukar dela in ilska i två kategorier. Forskare använder olika begrepp eftersom de inte är helt överens men många talar om instrumentell ilska och affektiv ilska. Instrumentell ilska är icke-känsloladdad ilska, som när man överdriver sin ilska som en strategisk teknik. Affektiv ilska är en reaktion på ett hot eller ibland en reaktion på psykologisk smärta, som exempelvis rädsla. Läs exempelvis ”Prisoners of Hate” av Beck om ni tycker det är kul.

    Min poäng är egentligen samma som jag uppfattade att Billing uttryckte. Om människor reagerar är det rimliga förhållningssättet att reflektera över varför de reagerar. Bidrar jag till att de reagerar som de gör? Det är särskilt sant om man råkar vara en makthavare, såsom alla som får uttrycka sig i rikstidningar är.

    Som Access skrev så används det ofta för att förminska motståndarna. Men det är som när någon sparkar på någon som ligger ner. Det hjälper inte att påstå att personen inte ligger. Ett bättre förhållningssätt är att bemöta beteendet, det är inte ok att sparka på den som ligger. Liksom det är intellektuellt ohederligt och oempatiskt att inte bry sig om män som känner sig hotade.

  37. Törnrosa skriver:

    Matias: Nej det är inte bara feministerna som drabbas. Kan ju säga att den som önskade se mig död tillhör inte ”ert gäng”. För mig är det en hydra som är väldigt svår att artbestämma – ibland kvinna ibland man – beroende på vilket huvud som växer upp och alla verkar skaffa sig var sin hemsida. Men det är en annan historia.

    Kan ju säga att jag tycker det har varit mycket roligt att prata med er och har full förståelse för de problem som varit uppe och det jag skrivit har varit mina åsikter, sånt fejkar inte jag. mvh

  38. [...] tysta den som säger emot genom anklagelser om högerextremism. Pelle Billing ställer frågan hur en jämställdhetsdebattör skall förhålla sig till hatiska angrepp. I kommentarerna vittnar folk att det hårda språket mot inbillade eller verkliga [...]

  39. Daniel skriver:

    Jag undrar vad My har för åsikter om de hot som Lars Vilks får mottaga, för på vänsterkanten så verkar folk vara av åsikten att han mer eller mindre får skylla sig själv.

    Tydligen fungerar det så att:

    Den som har ”fel” åsikter, han/hon får mer eller mindre skylla sig själv. På sin höjd så är det beklagligt men tar tar inget som helst avstånd från de uttrycker dessa hot.

    Den som har ”rätt” åsikter han/hon är det mycket fel att hota, den som hotar ger uttryck för ”hat” (med stora bokstäver) och alla bör sluta upp i ett fackeltåg i protest annars så är man själv en ”hatare”.

  40. Mia. skriver:

    @Pelle Billing:

    ”Vad sedan de otrevliga typerna som skickar hot och könsord drivs av för känsla, det vet jag inte. Just denna specifika subgrupp (som kanske är en promille, eller mindre, av gruppen män) kanske drivs av de krafter som mediefeminister föreställer sig. Men det är en allvarligt misstag att blanda ihop dessa män med vanliga män. Å andra sidan är detta en typ av misstag som är populärt i feministiska kretsar.”

    Möjligen är denna subgrupp (som jag för tydlighetens skull även syftade på) en promille (jag gissar nog snarare på någon/ett par procent som iaf hyser dessa ‘åsikter’) men att de troligen är en långt större andel i dessa feministers inboxar sas. Och det misstag de tydligen mycket riktigt gör är att tro att detta är ett representativt urval av gruppen män, och därmed just blir en bekräftelse på denna världsbild (radikalfeministisk könsmaktsordning).

    Synd att denna subgrupp inte förstår att de stjälper mer än de hjälper men att det sas antagligen även ligger i sakens natur.

  41. Lorem Ipsum skriver:

    Jag skulle utan tvekan publicera alla fula påhopp på en väl synlig plats. Inte för att få sympati och gråta-ut-tid i tv-sofforna utan för att troll gillar inte ljus.

    - Jag får massor av hatmejl
    - Publicera dom då!
    - Näe, jag har slängt dom
    - Då har det aldrig hänt!

    Ska man publicera så ska man publicera rubbet. Avsändare, mailheaders, innehåll.

  42. @Chade: Jamen jag har ett par stycken som envisas med att skriva saker i stil med ”Tjock slemfitta” och så vidare, men de är bara ett par stycken och frekvent återkommande än något större drev. Jag skulle aldrig hävda att jag (hittills) har blivit utsatt för något ”näthat” eller liknande, men visst fasiken är det otrevligt när någon envisas med att gång på gång skriva otroligt osympatiska saker till en.

    Tycker dock jag har fått bukt med det mesta genom jävligt strikta regler för kommentarer på bloggen. Det är kanske lite som mamma sa angående mobbarna i skolan: om du ignorerar dem länge nog tycker de inte att det är roligt längre.

    Givet då förstås att det inte gäller ”alla som har en motsatt åsikt” utan bara ”de som inte kan låta bli att kalla tjejbloggare för fittor”. För ja, det är mest den sorten jag mottar.

  43. @Lorem Ipsum: Faktum är att det finns en blogg för oss småbloggare med fokus på feminism/jämställdhet som fungerar som just en slasktratt för all skit vi får skickade till oss, så vi inte behöver slänga skiten utan kan publicera den på något annat ställe än vår egen blogg. feministhora.tumblr.com heter den.

  44. jimmy skriver:

    @Johan Grå: Du tror alltså på att ilskan grundar sig i rädsla? Jag tror inte det utan jag tror att den grundar sig i orättvisa och upplevd dumhet samt förmynderi, att tolka in ilskan som rädsla är ju att göra det enkelt för sig och dessutom en ryggdunkare uppe på den höga hästen: ”blir någon arg är det ett bevis på att jag har rätt”, ett inte så sunt förhållningssätt precis men den har ju samma bevis som genusvetenskap, bortser från orsak.

  45. Nils D skriver:

    Jag vill påstå att grundbulten i feminismen är övertygelsen om kvinnors utsatthet, över allt och i alla lägen, något som ligger i rädslans närhet. Därför tror jag att ilskna påhopp är det absolut sämsta man kan bemöta dem med, det gör dem bara än mer förvissade om feminismens berättigande. Jag har dock ingen patentlösning till hur man bäst bemöter rädslan på ett konstruktivt sätt.

  46. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Jag är ganska säker att både du och Pär Ström får er beskärda del av argsinta, hånfulla och hotfulla kommentare och mail. Vem får inte det? De har droppat in regelbundet på Medborgarperspektiv redan sedan starten för mer än fyra år sedan. Då var det feministiska supportrar till Lisa Marklund som vräkte ur sig hat och hot mot de som skrev om avslöjandena om lögnerna i Gömda och om ett rättsfall där Lisa Marklund engagerat sig i (en mamma som anklagade en pappa för att vara pedofil). Anklagelserna om pedofil och våldtäktsman regnade in i strid ström i kommentarsfältet. På samma sätt har det fortsatt, men i lite olika skala.

    Tyvärr är Blogger inte speciellt bra när det gäller att spara och följa upp kommentarer. Så snart man raderar en kommentar så försvinner den inte bara i bloggen, utan även ur databasen och den går därför inte att se ens från bloggverktyget längre. Inte heller taggas varje kommentar med IP-nummer, utan man behöver externa tjänster som SUNET för att följa upp vilka som var inne på bloggen vid olika tidpunkter. Sedan får man manuellt försöka identifiera vem som skrev vad baserat på tidsangivelserna.

    WordPress är bättre på allt detta och där kan man spara hatiska kommentarer till eftervärlden, vilket jag har förstått att bl.a. Aktivarum gör.

    Många ledande femnister behöver ju dock inte ägna sin tid åt att skriva hatiska kommentarer om enskilda utpekade män eller om män generelt på bloggar. De kan ju göra det i dagstidningarnas krönikor, insändarsidor och ledarsidor på betald arbetstid. Men det är inget ”näthat” enligt dem själva. Det är ju istället ett ”gyllene hat”….

  47. Per Hagman skriver:

    Hmmm læser , men førstår ej varfør femofober eller før den sakens skull islamofober ej kan få uttrycka sin kænsla før o i civilisationernas grundlæggande værdeomdømen , på annat sætt en vad nu aftonbladet eller andra krønikøreer før fram i sina meningar i form av underførstådda hot och hat.

    per hagman

  48. [...] skrev följande i en kommentar hos Pelle Billing: Någon som kan säga hur det ser ut för (manliga) [...]

  49. Gonzo skriver:

    Vita kränkta män, är ytterligare ett bevis på Gudrun Schymans prat om härskartaktik. Feministerna är verkligen snabba och skickliga på just det.

  50. bäver skriver:

    pelle:

    men sluta relativisera!! kritik är en sak, hot och trakasserier är en helt annan.

    att få saklig kritik på det man skriver är odelat bra och leder till debatt. när man får osaklig kritik, kritik med ”tveksamt tonfall” eller ”slag under bältet” så kan man dels bemöta den genom att påpeka på vilket sätt den är osaklig, dels — precis som du skriver — fundera över om man själv uttryckt sig otydligt eller om det ligger något annat och lite vettigare under kritiken (då har man varit generös mot den som kritiserar).

    hot och trakasserier är något helt annat! du kan väl inte på fullt allvar mena att man som skribent ska börja fundera på att uttrycka sig annorlunda och fundera över sin egen skuld för sånt?

  51. Adam B skriver:

    Trakasserier är aldrig ok, även om den som trakasserar kan tänkas befinna sig i något slags underläge. Så jag delar inte riktigt Pelles idé om att lyssna på vad som finns i ”bakgrunden”. Det blir som att sila mygg o svälja kameler.

  52. Men@Work skriver:

    De tongivande radikala feministerna VILL förtrycka män och ta ifrån oss mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Etablissemanget och resurserna står på deras sida. Det vore väl ytterst märkligt om en grupp som förtrycks låter sig passivt ledas som lamm till slakt?

  53. Adam B skriver:

    @Erik LL:

    Skillnaden mellan feminsmkritik och invandringskritik är att de som är kritiska till feminism inte vill slänga ut eller stänga ut andra människor. En avgörande skillnad.

    Därför tycker jag kritik mot feminism är av en helt annan karaktär än kritik mot invandringspolitik. Vissa likheter till trots i hur media hanterar den.

  54. Antirasisten skriver:

    Feminister och rasister är likadana. De ena generaliserar negativt om män och de andra generaliserar negativt om invandrare. Båda har en lika svart/vit syn på sina medmänniskor.

  55. Aktivarum skriver:

    bäver:

    ”men sluta relativisera!! kritik är en sak, hot och trakasserier är en helt annan”

    Men väx upp för sjutton! När skall ni feminister växa upp från er lilla fantasi och fatta de regler ni lärt er för hur världen borde funka är rena påhitt/drömmar.
    * Saklig kritik är en sak
    * Osaklig kritik är en annan (och samma sak som trakasserier)

    Feminister i media ägnar sig sedan länge åt osaklig kritik dvs trakasserier mot manliga könet (som kallas gubbröra och gubbvälde) och mot antifeminister (som anklagas för att vara dinosaurier ”Ulf Brunnberg” eller högerextremister.

    Ni har inte den minsta koll på skillnaden mellan saklig kritik och trakasserier så sluta snacka skit. På typiskt kvinnligt mobbarsätt har ni fryst ut alla oliktänkare från era rum varefter er ”kritik” mot män blev skarpare och skarpare tills slutligen ni gick över gränsen och skapade dagens situation.

    Ni bär helt skulden för detta. Ni kunde ha sett till det fanns både antifeminster och feminister representerade vilket förhindrar de dummate idéerna. Istället blev det skyttegravskrig. Ni ”vann”, ni är detta sammanhang Israel vars stridsvagnar rullar på gatorna och nu börjar palestinierna kasta sten.

  56. bäver skriver:

    @Daniel:

    ”Jag undrar vad My har för åsikter om de hot som Lars Vilks får mottaga, för på vänsterkanten så verkar folk vara av åsikten att han mer eller mindre får skylla sig själv.”

    – inte vet jag vad my tycker, men det hela är ju mycket enkelt: om lars vilks utsätts för hård och saklig kritik — utmärkt! för osaklig kritik — då bör vi hyfsa debatten. om lars vilks utsätts för hot och trakasserier — ej acceptabelt och för övrigt olagligt. (han har ju dessutom också polisbeskydd; det är inte som att svenska staten skiter i om brott begås mot vilks bara för att han är en kontroversiell person).

  57. Nils Jungenäs skriver:

    ”Näthatade” mediefeminister: http://www.twice.se/artiklar-passiv-aggressiv-personlighetstyp.html

    Pelle: Du är ju till och med utbildad på området – varför nämner du aldrig de klockrena diagnostiserbara personlighetsdrag som manifesteras i våra svenska mediefeministers förhållningssätt?

  58. [...] Pelle Billing: Om påhoppen på feminister som My Vingren. Share this:FacebookTwitterGillaGillaBe the first to like this. Publicerat i Genus, Girlwriteswhat, JämställdhetTags: girlwriteswhat, john the other, karin petterson, my vingren, vancouver mra [...]

  59. Jenny Kristiansson skriver:

    Men om nu ”näthatarna” är en så liten procent av alla de som kommenterar, varför bryr vi oss?

    Om vi ignorerar ”näthatarna” kommer de då att växa sig större och starkare och göra verklighet av sina hot?

    Eller kommer de att förtvina?

    Vad är det för grupp vi har att göra med? Är de organiserade? Har de inflytande? Det enda jag har märkt är att de, vem de nu än är, fullständigt kan förstöra en hel kommentarstråd. Vilket är trist. Stämningen trissas upp och till slut sägs bara skit. Men det är såklart deras taktik, får man anta.

  60. robjoh skriver:

    @Jenny Kristiansson:
    ”Men om nu ”näthatarna” är en så liten procent av alla de som kommenterar, varför bryr vi oss?”

    Därför att offerskjortan gör att man slipper bemöta kritik från de som är uppför sig som folk.

  61. Pelle Billing skriver:

    @Nils Jungenäs:

    ”Pelle: Du är ju till och med utbildad på området – varför nämner du aldrig de klockrena diagnostiserbara personlighetsdrag som manifesteras i våra svenska mediefeministers förhållningssätt?”

    Det känns som ett oschysst sätt att debattera. Däremot kan man ju exponera en viss typ av retorik i sina analyser. Men att sätta diagnos på personer är inte min stil.

  62. robjoh skriver:

    @Pelle Billing:
    ”Det känns som ett oschysst sätt att debattera. Däremot kan man ju exponera en viss typ av retorik i sina analyser. Men att sätta diagnos på personer är inte min stil.”

    Vill bara säga att jag tycker du gör rätt i detta. Det gör inte saken bättre att kalla folk saker.

  63. Toklandet skriver:

    @Hannah – Everyone is entitled to my opinion:
    Jag tittade in på adressen du skrev in och väntade mig en flod av groteska grejer men måste säga att det var 7-8 stycken som var väl grova. Och några som med lite ond vilja skulle kunna vara grova också.

  64. Malte Skogsnäs skriver:

    Är det inte dags att man får se bevis, i form av t.ex. skärmdumpar, på allt detta hat som mejlas till olika debattörer? Man börjar ju snart tvivla på att det existerar i den omfattning som det påstås.

  65. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle:

    Naturligtvis var det inte ett förslag på debattteknik/argument. Argument i en debatt ska bara bära sig själva. Däremot ser jag inte varför rädslan att göra någon förnärmad helt ska få hindra att man skall kunna lyfta det faktum att förhållningssätt och argumentation ibland faktiskt är starkt präglade av dessa tydliga tecken på mental ohälsa och/eller psykosociala handikapp. Det är både intressant och relevant.

    Jag gör väl det jag istället då, så slipper du. ;-)

    Jag tycker ibland (förvånansvärt ofta) att man kan läsa in skitzotyp, paranoid och ffa passivaggressiv personlighet i de debattinlägg som skrivs av högprofilerade feminististiska kulturskribenter men framförallt hos elitfeministers förhållningssätt till oss som ifrågasätter feminismen.
    Relevant eller inte – så ser jag det.

    Robjoh:
    Jag menade inte att ”kalla folk för saker”, utan snarare att peka på beteendet. Att säga att någon gör något dumt är inte samma sak som att säga att någon ÄR dum.

  66. bäver skriver:

    @Pelle Billing:

    gör du verkligen ingen skillnad mellan å ena sidan osaklig kritik och å andra sidan hot och trakasserier? se min kommentar 11 september 2012 kl. 08:02.

  67. [...] måste vara motsatsen till de hatmail som alla påstår att de får? Så jag är väl extra snäll [...]

  68. Joel Jonsson skriver:

    Det är helt jävla oacceptabelt att skriva mordhot till andra människor. Ingen människa, oavsett kön/ålder/hudfärg/sexualitet/religiös åskådning, ska behöva bli utsatt för dödshot för att de yttrar sina åsikter.

    Men dock så är många av de personer, bla många feminister, som säger sig bli utsatta för hot och kränkningar lika goda kålsupare som sina meningsmotståndare. Många av dessa är själva exakt lika hårda och kränkande i sina kommentarer mot oliktänkande.
    En annan sak de ofta är duktiga på är att själva använda sig av härskartekniker fast de på samma gång inte är sena att anklaga sina meningsmotståndare för att använda sig av sådana så fort argumenten tryter. Det vanligaste är att försöka skratta bort och förlöjliga sina ”motdebattörer”. Folk som sysslar med sådant gör det oftast för att de inte kan svara, men däremot kan de skratta i syfte att försöka ge sken av att meningsmotståndarna är efterblivna och under deras värdighet vilket de tror sig komma undan med via fördelen att ha tolkningsföreträdet. Jag har sett det beteendet hos många idioter genom åren (både hos högerfolk och extremvänster). De hånskrattar, raljerar och är oförskämda mot alla som inte tycker som den och skulle någon komma med ett sakligt motargument eller en besvärlig fråga reagar de ofta upprört över-oförskämt, ibland även börja gråta överdrivet.

    Det är lite lika som att de som tjatar om att vita heterosexuella män är så lättkränkta i själva verket är brukar vara de allra mest lättkränkta av alla. De startar t ex gärna facebook-grupper som enbart går ut på att t ex driva och snacka skit om Pär Ström, men om de själva skulle bli drabbade av detsamma skulle de direkt gråta ut i media om att de blir trackasserade och utsatta för kränkningar.
    Men dessa personer är i sina egna ögon så heliga att de får man inte ha några åsikter om som skiljer sig från deras verklighetsfrånvända syn på sig själva.

Google