Gästblogg: Misandri i serieböcker

03 september 2012, av Gästblogg

Om gästbloggaren: Rasmus Andersson är utbildad sjukgymnast vid Lunds universitet, där han även har studerat humanekologi.

När jag först började träffa min före detta flickvän föreslog hon att vi skulle gå och se Liv Strömquists pjäs tillsammans (hon verkade tycka att det skulle vara en mysig grej för en tjej och en kille att göra tillsammans).

Intressant nog består Liv Strömquists samlade författarskap, till stor del av att klanka ned på män. Både enskilda individer och generellt. Så här skriver hon i Hundra procent fett:

Tänk på att det är män som är ansvariga för nästan allt våld mot kvinnor och alla våldtäkter. Det är män som sysslar med trafficking, köper sex och tjänar pengar på kvinnor som utnyttjas i pornografin.

Så vem är denna Liv Strömquist?

Strömquist är en serietecknare som har fått flera utmärkelser och priser, till exempel Expressens satirpris Ankan och Axel Liffner-stipendiet. Hon har som första serietecknare fått flera litteraturpriser, bland annat Gustaf Fröding-stipendiet och ABF:s litteraturpris. Hon har fått skriva i flera tidningar, bland annat DN. Tack vare sitt arbete som serietecknare har hon även fått chansen att arbeta med flera humorprogram i P3, där hon nu även är med i redaktionen för Tankesmedjan.

Hennes serier har rubriker som:

  • Män som aldrig borde ha fått ha sex
  • Manshoror
  • Våra allra mest älskade torskar
  • Historiens mest provocerande pojkvänner

Strömquist gör även karikatyrer av män, där männen tillskrivs negativa egenskaper. Oftast är männen direkt elaka:

  • Tage-taliban (en man som älskar Tage Danielsson och är emot jämställdhet)
  • Lillmästaren (en man som tror han vet allt)
  • Professorspappin (som är en elak professor)
  • Den överårige skejtaren (en kall skejtar-kille som inte vill flytta ihop med sin kvinna men klamrar sig fast vid henne ändå)
  • Föreläsningsfarfar (en äldre man som stör föreläsningen)
  • Entreprenören (en man med överdrivet kapitalistiskt synsätt)
  • Den rasande roddaren (en manlig vaktmästare som är bipolär och dominant)
  • Queerposören (en man som tagit på sig läppstift, men är lika dryg som alla andra män)
  • Den vise mannen (en man som pratar strunt)

"Den rasande roddaren” är elak mot en kvinnlig städare.

En manlig professor är elak mot en kvinnlig meningsmotståndare.

Andra teman kan vara:

  • Kvinnor som dissar män på krogen (och hur detta är roligt)
  • Hur män försöker kontrollera och manipulera kvinnor
  • Hur jobbigt det kan vara att vara tillsammans med en man
  • Serier där en kvinna säger något nedvärderande till/om en man

I en serie illustreras hur det var synd om Diana när hennes kille gjorde slut med henne. I en annan serie illustreras hur det inte är synd om män när man gör slut med dem. Här uppmanas man även att klippa ut en liten kom-ihåg-lapp om detta.

Relationer är i övrigt ett mycket stort ämne i Strömquists författarskap och framför allt parförhållandet. Detta betraktas som ett utsugningsförhållande där mannen exploaterar kvinnans kärlekskraft.

Kvinnor ger sin omsorg och kärlekskraft till män, som sedan använder denna för att gå ut och ”dominera på stan”. Kvinnor däremot blir utsugna på livsenergi i kärleksförhållande med män. Strömquist diskuterar också en mängd andra aspekter på kärlek, men utsugningstemat är återkommande (se Prince Charles känsla).

I boken ”Einsteins fru” ses mannen som emotionellt överkänslig och därför i vägen för kvinnan, som helst vill ägna sig åt annat.

I nästa bok av Strömquist ("Prins Charles känsla") är det kvinnan som har ett emotionellt behov som överstiger mannens (nu är det han vill ägna sig åt annat). Intressant är att detta är raka motsatsen till föregående bok.

Trots att rollerna nu är ombytta i den nya boken så är det ändå synd om kvinnan, medan mannen är en utnyttjare.

Strömquist skriver även serier som inte handlar om män. Men när temat är män/kvinnor (och det är det ofta) – så handlar alltid hela eller en del av serien – om hur jobbiga eller elaka män kan vara.

I en serie diskuterar hon ett förslag från sossarna om särskilda flickgrupper – där man skulle jobba med flickors självförtroende. Strömquist föreslår i stället pojkgrupper, enligt teckningen nedan.

Liv Strömquist har massor av humor när hon skriver – hon får mig allt som oftast att skratta när jag läser hennes böcker. Men detta, att ständigt utmåla mannen som elak, utsugande och så vidare, är minst sagt onyanserat och tröttsamt.

Den respekterade nobelpristagaren Doris Lessing sade för några år sedan:

I find myself increasingly shocked at the unthinking and automatic rubbishing of men which is now so part of our culture that it is hardly even noticed.

I sammanhanget drar hon sig även till minnes en situation då hon besökte en skola:

I was in a class of nine- and 10-year-olds, girls and boys, and this young woman was telling these kids that the reason for wars was the innately violent nature of men.

This kind of thing is happening in schools all over the place and no one says a thing.

Läraren, som såg upp till Lessing, försökte få stöd i sin inställning:

She tried to catch my eye, thinking I would approve of this rubbish.

Lärarens syn på män påminner om Strömquists serie med pojkgruppen ovan.

Men patriarkatet då? Patriarkatet som idé är något som mer och mer börjar ifrågasättas. Lessing är en av dem som faktiskt var med på 1950-talet, då det tveklöst fanns ett patriarkat. Intressant nog jämför Lessing dagens slentrianmässiga nedklankande på män med hur situationen för kvinnor var då. Då kunde man förolämpa en kvinna utan att någon reagerade. Lessing förklarar att det var en del av kulturen och många lade inte ens märke till det. Idag har vi motsvarande situation för män. Män blir ”continually demeaned and insulted”. Och många lägger inte ens märke till det.

Kanske var det därför mitt ex inte förstod att jag inte direkt skulle tycka det var mysigt att gå och se en pjäs där jag i egenskap av man skulle bli hackad på, kallad för utsugare, och så vidare (hon hade redan läst pjäsen i serieform, så hon visste vad som väntade).

Jag har egentligen inget emot att Strömquists böcker andas aggressioner mot män. Men det börjar bli problematiskt när det finns så många som inte ens kan se att aggressionerna finns där.

Och riktigt konstigt blir det när man dessutom lägger till att det finns en politisk aspekt i det hela. Strömquist är en politisk aktivist. Ska denna attityd finnas i politiken? Och i media? Tack vare sina serier har Strömquist fått jobb på P3, fått skriva i flera tidningar (till exempel DN), fått massor av priser, etcetera.

En av de få kvinnor som får sig en känga i Strömquists författarskap är den så kallade ”historielösa”. En kvinna som inte vill kalla sig feminist, trots att feminister gett henne de rättigheter hon har idag.

Men det är inte är Strömquists typ av feminism som åstadkommit kvinnans frigörelse, och hon kan knappast ta åt sig äran. En som kan ta åt sig en hel del ära är Doris Lessing. Hon var en av sin tids mest inflytelserika feministiska författare (även om hon själv inte vill kalla sig någon -ism). Strömquist borde ägna lite mer tid åt att lyssna på Lessing och mindre tid åt att klanka ned på män. Och det gäller vissa av mina vänner också.

 

105 kommentarer på “Gästblogg: Misandri i serieböcker”

  1. Torbjörn skriver:

    Ännu en i raden av mediafeminister som lever på att sprida misandri. Skulle inte bli förvånad om hennes serier publiceras av Galago.

  2. Nils Jungenäs skriver:

    ”-Jag har egentligen inget emot att Strömquists böcker andas aggressioner mot män. Men det börjar bli problematiskt när det finns så många som inte ens kan se att aggressionerna finns där.”

    Precis!

    Så normaliseras successivt en undermedveten, sammhällsfarlig mentalitet.

    Vägen till helvetet kantas av goda intentioner.

    Ondskan segrar inte i första hand genom de ondas illgärningar utan genom de de godas passivitet.

  3. Lavazza skriver:

    Nina Hemmingsson och Lena Ackebo är dock genuint roliga och sparkar åt alla håll, inbegripet mot sig själva och likasinnade.

  4. Bashflak skriver:

    Tragiskt att en så extrempolitiskt färgad kulturarbetare tillåts jobba på en statlig radiokanal, som förväntas vara neutral.

    Sen ett litet påpekande: Feminister uppfann varken rösträtten, tvättmaskinen eller P-pillret, de tre största milstolparna för kvinnans frigörelse på 1900-talet.

  5. Pelle Billing skriver:

    @Bashflak:

    ”Tragiskt att en så extrempolitiskt färgad kulturarbetare tillåts jobba på en statlig radiokanal, som förväntas vara neutral.”

    Jag tycker inte man ska använda uttrycket ”extrempolitisk” i det här fallet. Det uttrycket kan man reservera för de revolutionära krafterna på vänster- och högerkanten.

    Grejen med misandrin är att den blivit så utbredd. Den är mainstream.. Och det är just det som är problemet. Som Rasmus skriver är den så vanlig att många som ger uttryck för misandri inte ens är medvetna om det själva.

  6. Pelle Billing skriver:

    @Bashflak:

    ”Sen ett litet påpekande: Feminister uppfann varken rösträtten, tvättmaskinen eller P-pillret, de tre största milstolparna för kvinnans frigörelse på 1900-talet.”

    Nej, men de lobbade för att kvinnan skulle få rösträtt, och i en del länder har de fått kämpa för att få tillgång till p-piller.

    Första vågens feminism gjorde många bra grejor, och att trivialisera det gynnar inte en sund jämställdhetsdebatt.

  7. Lavazza skriver:

    Bashflak: Som jag ser det beror det mesta av dagens dumheter och förfall att vi har råd med dem utan att gå under och/eller bli besegrade av klokare kulturer. Den största förklaringen till vårt välstånd och därmed vårt utrymme för dumheter och förfall är enligt min mening tillgången till billig energi (och först på andra plats mäns arbete och innovationer). Feminister och andra vänstermänniskor verkar dock tro att dumheterna har skapat välståndet, och de vill därför öka och även exportera sina dumheter för att skapa mer välstånd. De förstår inte att deras dumheter helt bygger på fortsatt konsumtion av en ändlig resurs och på att resursen mäns arbete och innovationer inte påverkas negativt av feministers och vänsterfolks dumheter.

    Liv Strömqvist och det samhälle hon vill ha är helt beroende av den ändliga resurs detta konsumerar och de män hon föraktar.

    När män börjar bete sig mer som kvinnor i dessa avseenden (mer egoism, mindre arbete, särskilt farligt och krävande sådant, mer bidrag, mindre skattebetalande), så kommer Sverige att tappa välstånd, säkerhet, inflytande etc.

  8. Lavazza skriver:

    Sedan finns förstås möjligheten att Liv Strömqvist privat inte tror på vad hon förespråkar och bara gör det för att det är accepterat och att det går att tjäna pengar på det.

  9. Joel Johansson skriver:

    Passus.

    Intressant genomgång, men jag ifrågasätter meningen ”Lessing är en av dem som faktiskt var med på 1950-talet, då det tveklöst fanns ett patriarkat.”

    Själv anser jag att traditionalismen liksom feminismen är ”matriarkal”, och min misstanke är att kvinnor hade viktigare fördelar och ett högre skyddsvärde även på den tiden – trots att rollerna var mer stereotypa och normerna starkare. Det räcker inte att ta upp ”spydighet mot kvinnor” som ett exempel, underförstått att kvinnorollen bör vara helt befriad från nackdelar i alla sammanhang (?).

  10. Lavazza skriver:

    Pelle Billing: Fanns det verkligen någon del av rösträttsrörelsen i något land som verkade för att män som inte betalar skatt eller behöver göra värnplikt skulle få rösträtt men att kvinnor inte skulle få det?

    Jag har förståelse för gamla rösträttsregler. Personer med rösträtt som inte har investerat något i samhället blir lätt valboskap eller börjar rösta till sig pengar från skattebetalarna.

  11. Lavazza skriver:

    Som jag ser det är patriarkatet en långsiktigt hållbar kompromiss som tar hänsyn till den yttre verkligheten och människors natur (däribland könsskillnaderna). De som vill riva ner patriarkatet förespråkar inte en annan hållbar kompromiss (samhallskontrakt) utan vill ha en en kortsiktig power grab. De är utopister utan hänsyn till den yttre verkligheten och till människornas natur, som de istället blundar hårt för.

  12. Bashflak skriver:

    @Pelle Billing:

    Jag tycker faktiskt att ‘extrempolitisk’ går utmärkt att använda i detta fallet. Jämställdhetsfrågan följer inte längre partipolitiken på samma sätt som den gjorde förr, utan det finns radikalfeminister till både vänster och höger.

    Jag vill påstå att jämställhetsfrågan har sin egen vänster-högerskala, där du och Pär Ström ligger i mitten, Valerie Solanas allra längst till vänster och t.ex. Talibanerna, Hells Angels och vissa amerikanska republikaner en bra bit till höger. På den skalan skulle jag placera Liv Strömquist tämligen långt till vänster, med andra ord extrem.

  13. Jocke skriver:

    Som vanligt kan man göra klassikern; det vill säga byta ut ordet män mot romer, afrikaner, judar, homosexuella eller varför inte kvinnor. Då ser man omedelbart att detta rent ut sagt är vedervärdigt tankegods. Fruktansvärt inskränkt, onyanserat, intolerant och stört – på riktigt.

    Ja, det är faktiskt hat som vi ser här och jag kan inte låta bli att tänka på de där ”komiska” bilderna av judar som nazisterna spred innan och under andra världskriget. De hade i stort sätt samma människosyn som Liv Strömquists serier.

    Den enda trösten i sammanhanget är att jag är ganska säker på att man i framtiden verkligen kommer att titta på detta med fördömande ögon och på riktigt undra hur det kunde vara acceptabelt.

    Slutligen så fick jag också en förklaring till varför Tankesmedjan i P3 håller en så låg och inte sällan öppet mansföraktande nivå.

  14. Lavazza skriver:

    Joel: Alla framgångsrika och hållbara samhällen kräver kvinnligt stöd. Kvinnor är en resurs som inte kan missbrukas under en lång tid utan att det får konsekvenser. Män är också en resurs och denna resurs har missbrukats under de senaste decennierna i västvärlden, för att man haft råd med det genom tillgången till billig energi och på grund av att män har varit tröga med att förstå att kvinnor brutit samhällskontraktet. Om detta inte leder till negativa konsekvenser för samhället i stort och därmed undergång eller en kursändring på ett par decenniers sikt, ger jag feministerna och vänsterfolket rätt.

    Det går att se ett tydligt samband mellan a) år med kvinnlig rösträtt och/eller välstånd och b) förekomsten av misandri. Misandri är mycket ovanligare i länder med få år av kvinnlig rösträtt och/eller brist på välstånd. Rika länder som haft kvinnlig rösträtt kort tid, som Schweiz, har mindre misandri än rika länder som haft kvinnlig rösträtt länge.

  15. Lavazza skriver:

    Med ”undergång” menar jag (kraftigt) minskat välstånd, säkerhet, inflytande etc. för ett land, samhälle, klass eller annan social grupp.

  16. Rasmus Andersson skriver:

    @Torbjörn: Ja det stämmer, Galago gav ut bl. a. hennes senaste bok

  17. Pelle Billing skriver:

    @Lavazza: Jag håller med om att det var orättfärdigt att värnplikten (endast för män) fanns kvar till 2010, medan kvinnorna fick rösträtt 1921. Självfallet borde värnplikten också tagits bort 1921.

    Men det har inte varit någon exakt rättvisa åt endera hållet, när respektive kön fått rättigheter eller sluppit skyldigheter.

  18. Pelle Billing skriver:

    @Lavazza:

    ”Det går att se ett tydligt samband mellan a) år med kvinnlig rösträtt och/eller välstånd och b) förekomsten av misandri. Misandri är mycket ovanligare i länder med få år av kvinnlig rösträtt och/eller brist på välstånd. Rika länder som haft kvinnlig rösträtt kort tid, som Schweiz, har mindre misandri än rika länder som haft kvinnlig rösträtt länge.”

    Nej, detta samband håller inte. I Tyskland och Holland fick kvinnor rösträtt ungefär samtidigt som i Sverige, och där är misandrin mindre.

  19. Pelle Billing skriver:

    @Jocke:

    ”Ja, det är faktiskt hat som vi ser här och jag kan inte låta bli att tänka på de där ”komiska” bilderna av judar som nazisterna spred innan och under andra världskriget. De hade i stort sätt samma människosyn som Liv Strömquists serier.”

    Jag tycker inte man ska koppla nazisternas världbild till Strömquists teckningar. Jag föredrar saklig kritik och analys av vad som pågår.

  20. Lavazza skriver:

    Pelle: Utan värnplikt hade dock Sverige inte kunnat försvara sig och därmed försvara rösträtten. Så argumentet för helt manlig rösträtt 1921 är enligt min mening starkare än argumentet för att avskaffa värnplikten 1921.

    Rättvisa är enligt min mening en långsiktigt hållbar kompromiss som leder till ökat/bevarat välstånd, säkerhet, inflytande, befolkning etc. ”The future belongs to those who show up”, som konservativa amerikaner brukar säga.

  21. Pelle Billing skriver:

    Rent allmänt vill jag uppmana alla att skriva sakligt och med god ton. Det är flera kommentarer som jag varit på vippen att radera.

    Som bekant är detta ett modererat kommentarsfält, och vill man skriva i en hårdare ton finns det andra bloggar för det.

  22. Lavazza skriver:

    ”Nej, detta samband håller inte. I Tyskland och Holland fick kvinnor rösträtt ungefär samtidigt som i Sverige, och där är misandrin mindre.”

    Tyvärr är det väl så att tillgången till män ibland måste minskas, för att män ska uppskattas. Män kan dock uppnå (nästan) samma resultat utan att behöva dö i krig och utan att kvinnor behöver förstå hur viktiga män är i tider av osäkerhet, genom att män medvetet eller omedvetet skyddar sig mot dagens situation, genom expatriering, fruimport, ”slacker”-beteende, barn- och äktenskapsvägran etc. Det vill säga att ”checka ut”, ”hoppa av tåget”, ”söka sig till grönare marker”. Tillgången till män som resurs för kvinnor som inte uppskattar män blir i alla fall mindre.

  23. Rasmus Andersson skriver:

    @Bashflak: Den gamla skolans feminister betraktar jag helt klart som förebilder. De kämpade hårt mot ojämlikheter i ett samhälle som inte kunde förstå dem. De hade det förmodligen rejält mycket svårare än dagens mansrättsaktivister dessutom.

    Vad gäller extremistfrågan så kan det vara svårt med definitioner. Använder man ordet extremist alltför mycket kan man riskera urholka det. Strömquist kan inte riktigt jämföras med solanas som var väldigt mycket mer aggressiv.

  24. [...] Källa: Gästbloggare Rasmus Andersson på Pelle Billings blogg [...]

  25. michael skriver:

    Jag tycker hon extremist eftersom hennes serier avhumaniserar män dom har inga känslor och i dom få fall dom har det så är det bara för att begränsa kvinnor.Men i båda fallen så är det rätt att trampa på dom.
    Gissar att hon läst scum ett antal gånger eftersom tongångarna känns igen.

  26. Rasmus Andersson skriver:

    @Jocke:

    ”Som vanligt kan man göra klassikern; det vill säga byta ut ordet män mot romer, afrikaner, judar, homosexuella eller varför inte kvinnor.”

    Ja jag brukar göra detta när jag diskuterar med folk som verkligen inte kan se att det förekommer en viss aggressiv anda i strömquists böcker. Jämförelsen stämmer inte riktigt för romer, afrikaner, judar, homosexuella är minoriteter i samhället. Det är inte män och kvinnor. Men när någon inte kan se att det finns någon typ av aggressioner i serierna så kan jämförelsen vara intressant.

    ”Ja, det är faktiskt hat som vi ser här och jag kan inte låta bli att tänka på de där ”komiska” bilderna av judar som nazisterna spred innan och under andra världskriget. De hade i stort sätt samma människosyn som Liv Strömquists serier.”

    De var naturligtvis mycket mer extrema. Men Ibland kan man genom att göra en extrem jämförelse förtydliga något. Strömquist är knappast i nivå med nazisterna men det är helt klart något konstigt med hennes manssyn.

  27. Ninni skriver:

    Bra inlägg!

    Det som får mig att känna avsmak är de dubbla måttstockarna och att man utmålar sig som underordnad för att på så sätt ge sig själv rättighet att ”sparka uppåt”.

    Dubbla måttstockar: Prova byt roller och se vad som sker i samhället.

    Underordnad: Jag håller verkligen inte med om att vi kvinnor är underordnad mannens makt vad gäller könsmakt. Jag menar att det är tvärtom. Det är dels en maktobalans som jag försöker bidra till att den förändras. Jag kan inte förändra att vi är uppväxta och formade på ett visst sätt eller det biologiska bidraget till denna maktobalans, men det jag kan göra är att ta det ansvar som alltid följer med makt.
    Två ex.
    Den man som agerar ”fiskare” i dajtingprocessen, möts av mig med en tydlighet om är uppskattad.
    Den man som av ridderlighet bär min tunga väska, bjuder jag gärna på en öl, som tack för hjälpen.

    Det här, att vi ska kunna se våra ”maktområde” för att kunna ta det ansvar som följer, är vad jag önskar av en bättre och balanserad genusvetenskap.

  28. Lavazza skriver:

    Män som tar feministers tal om att kvinnor inte behöver män på orden och som slutar att direkt och indirekt ge kvinnor resurser, beskydd och uppmärksamhet väcker stor aggressivitet hos kvinnor i allmänhet och feminister i synnerhet.

  29. Rasmus Andersson skriver:

    @Lavazza:

    ”Som jag ser det är patriarkatet en långsiktigt hållbar kompromiss”

    En av grundprinciperna för denna blogg är lika spelregler mellan könen. Vi ska inte ha patriarkat och inte matriarkat heller. Dina inlägg passar inte riktigt till artikeln som syftar till att skapa diskussion om att det förekommer en viss aggresiv ton mot män som och att många inte ens tänker över detta eller kan se det. Det finns som Pelle säger andra forum som lämpar sig bättre till dina kommentarer

  30. Jocke skriver:

    Ja, jag brusade upp något eftersom jag som man blir så irriterad på att ständigt behöva konfronteras med den här sortens systematisk misandri. Efter 30 år med rabiat feminism har man väl en viss liten rätt att tillslut bli irriterad. Kanske!

    Men jag hävdar faktiskt att det Liv Strömquist gör i grunden är detsamma som vad nazisterna gjorde. Man klumpar ihop ett kollektiv, man tillskriver kollektivet en mängd negativa egenskaper som man sedan angriper, och dessutom målar man upp en bild av att det är okej att angripa det utpekade kollektivet eftersom de är lägre stående varelser som förtjänar vad de får.

    Och i min bok är det exakt samma metodik och exakt samma tankegods som det nazisterna använde. Det är klassisk hatpropaganda. Till för att göra ner människor och bygga upp aggressioner mot den utpekade gruppen.

    Det är sannerligen inte snyggt och absolut inget vi män ska acceptera och gentlemannamässigt huka oss för. Låt oss kalla saken vid sitt rätta namn.

  31. Lavazza skriver:

    Rasmus: Patriarkat brukar aldrig riktigt definieras av de som vill riva ner dem. Som jag fattar det åsyftas alla samhällen där feminism inte är en dominerande ideologi. Inget samhälle kan dock fortbestå någon längre tid om inte mäns och kvinnors respektive förmågor och resurser utnyttjas på bästa sätt och det inte råder balans mellan deras rättigheter och skyldigheter, trots att dessa är könsspecifika och ser helt olika ut.

    Vad rör trådens ämne, såsom du definierar det, håller jag med dig. Det finns mycket misandri som inte bygger på personligt hat mot män eller dåliga egna erfarenheter, utan bara på intellektuell slöhet och upprepande av meningsfränders ogrundade uttalanden, för att vinna acceptans och stärka vi-känslan.

  32. Elina skriver:

    Bra artikel.

    Föga överraskande är det förlaget Galago som ger ut det här. Samma förlag som planerar att ge ut ”Vita kränkta män”.

  33. Rasmus Andersson skriver:

    @Jocke:

    Jag förstår dig. Det är lätt att bli irriterad när man känner att man möts av misandri från många håll i samhället.

    ”Men jag hävdar faktiskt att det Liv Strömquist gör i grunden är detsamma som vad nazisterna gjorde. Man klumpar ihop ett kollektiv, man tillskriver kollektivet en mängd negativa egenskaper som man sedan angriper, och dessutom målar man upp en bild av att det är okej att angripa det utpekade kollektivet eftersom de är lägre stående varelser som förtjänar vad de får.”

    Jag förstår din poäng, Strömquist buntar också ihop en massa människor och tillskriver dem negativa egenskaper. (Strömquist skulle nog inte hävda att män är lägre stånde varelser.Hon verkar inte tro på biologism. Hon tror nog att man formas in i den mansroll hon tycker sig se). En annan likhet är dock att nazisterna även till viss del hävdade att man slog underifrån (judarna hade en världskonspiration ju).

    Men man får heller inte glömma att detta sker på en helt, helt annan skala. En av de mest irriterande sakerna jag fick uppleva när jag började diskutera jämställdhet utanför den ram som låg i tiden – det var att bli kallad för nazist. (Och andra okvädingsord, såsom våldtäktsman, kvinnohatare, manschauvinist mm). Men därför ser jag helst att vi inte kopierar denna typ av retorik.

  34. Måns skriver:

    dumma dumma Lego-patriarkatet …

    http://cornucopia.cornubot.se/2012/09/far-inte-flickor-leka-som-de-vill.html

    (dvs tjejer får inte gilla rosa alls -debatten igen)

    Bra gästblogg av Rasmus Andersson f.ö. Några tankar. Misandri i serieböcker… eller Misandri som politisk ideologi?

  35. Niko skriver:

    Starkt inlägg av Rasmus Andersson!

    Sveriges största konstskola, Konstfack, där många serietecknare utbildas, är en bastion av radikalfeministisk och mansföraktande indoktrinering. Utan tvekan är det politiskt styrda institutioner där det radikalfeministiska perspektivet många gånger också är inträdesbiljetten i antagningsarbetet. Praktiskt taget alla inbjuda föreläsare och kursledare har en öppet radikalfeministisk agenda. Lärare utan radikalfeministiska sympatier anställs aldrig – en stor del av antagningsintervjuerna går ut på att fastställa huruvida läraren är feminist eller inte.

    Med detta inte sagt att alla studenter låter sig styras. Det roliga är att en och annan modig student börjar fundera och väljer att inte agera marionetter för de institutionaliserade doktrinerna.

    Kanske börjar allt fler snart förstå att en konstnärlig utbildning borde innefatta att ifrågasätta de normer och den ideologiska påbud som kommer uppifrån (alltså från skolans ledning och professorer)…

  36. Direktörn skriver:

    Hade jag varit vänster och feminist hade jag tyckt Liv Strömquist var underbar, hon är tveklöst mycket begåvad. Nu är jag knappast vare sig vänster eller feminist så det blir stundtals problematiskt att läsa henne. Och andra mer eller mindre begåvade unga feministiska serietecknare, Sara Hansson t.ex: http://hejasara.blogspot.se/

    Likt artikelförfattaren finner även jag det mansföraktande budskapet motbjudande och tröttsamt. Men det som stör mest är nog bristen på motvikt. Gäller framför allt när man lyssnar på statsfeministiska Tankesmedjan i P3. Skulle tycka det var befriande att höra programmet om det var en oas i en manschauvinistisk högervriden öken och om man någonstans kunde känna att de sparkar uppåt och inte nedåt.

    Finns inga här med begåvningar i rätt riktning? Någon som kan teckna på ett naivistiskt sätt likt LS? Någon som kan bidra med skarpa manus? David Holman kanske, har du inte bakgrund som ståuppare?

    ”Jämställdistiska” serier någon?

  37. Jenny Kristiansson skriver:

    Det här tänker jag mycket på. Hur mycket skit ska man ta, var går gränsen? Har humor gränser? När slutar något att vara kul? När går det över i något annat? Man vill ju inte framstå som en gnällig bitter människa som inte unnar någon annan att ha kul.

    Jag läser mycket, ser mycket film/serier, ser mycket reklam överallt, läser artiklar, reportage osv. Jag älskar humor och har en väldigt uppluckrad rå humor.

    Men jag stör mig ibland ganska rejält på hur kvinnor framställs. Man skrattar, men det känns ändå lite come ci come ca, alltså det känns inte riiiktigt ok. Ok, vi skämtar om män nu också, men det är ju inte så att skämten om kvinnor och kvinnlighet har försvunnit, kvinnor förlöjligas fortfarande. Visst visst man kan byta ut ord med varandra osv för att visa på hur fel något är. Men är det fel? Jag vet inte riktigt var gränsen går. Jag tycker oftast att humorn kan göra något oerhört tydligt, tydligare än vad politik och journalistik kan göra, men som sagt, det måste såklart finnas gränser.

    Jag kan helt klart se att hon har förvrängt och förstorat upp många saker, men är det inte det författare gör? Eller många iallafall. Man hade ju blivit totalt uttråkad om de inte hade gjort det. Jag hade tyckt det var roligt med det omvända också, alltså att man bytte ut kvinna mot man och vice versa.

    Och sen, får man inte säga att de flesta som våldtar är män? Om det nu är så? Om det någon gång skulle bli aktuellt att förtydliga? Alla var ju överens om att *hen* var löjligt och att man vill veta om det är en hon eller han. Då var det ju viktigt.

  38. Johan F skriver:

    Tack Rasmus för en bra sammanfattning och analys av ”geniet” och ”fritänkaren” Liv Strömqvist.
    Hennes produktioner borde anmälas och fällas i Granskningsnämnden för SR med tanke på hennes vänster ideologi och hatpropaganda förklädd till satir.

  39. Johannes skriver:

    Kort kommentar litt på siden av poenget i artikkelen. Kun til informasjon.

    I og med at ordet ekstrem blir nevnt i en og annen av kommentarene-, og forfatteren nevner Doris Lessing i kronikken, kan det kanskje være verdt å nevne at Lessing var medlem av det britiske kommunistpartiet i en årrekke. Hun var også i høyeste grad en aktiv kulturmarxistisk aktør; jf. eksempelvis følgende informative bok om tematikken;
    http://www.amazon.com/Cultural-Marxism-Postwar-Britain-Post-Contemporary/dp/0822319144/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1346698724&sr=8-1&keywords=cultural+marxism+in+britain
    (forøvrig skrevet av marxistiske akademikere og ikke av konspirasjonsteoretikere på den politiske høyresiden).

    For en raskere sjekk, se;
    http://en.wikipedia.org/wiki/Doris_Lessing
    (som understater poenget), men også eksempelvis http://unrepentantcommunist.blogspot.no/2007/10/doris-lessing-nobel-prize-winner.html

    Sist jeg sjekket er kommunistiske partier både revolusjonære (jf. Billings kommentar om å forbeholde utrykket ekstrem til ekstremisme på ytre høyre og venstrekant) og ekstreme.

    Når det er sagt har Lessing også skrevet- og ytret seg fornuftig på mange plan, herunder blant annet om politisk korrekthet. Sjekk eksempelvis følgende artikkel:
    http://www.southerncrossreview.org/56/lessing-political-correctness.htm

  40. Ninni skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    Hur mycket skit ska man ta, var går gränsen? Har humor gränser? När slutar något att vara kul? När går det över i något annat? Man vill ju inte framstå som en gnällig bitter människa som inte unnar någon annan att ha kul.

    Absolut. Det tycker jag att Rasmus får fram också. Men för mig är inte gränsen svår att dra. Det handlar om hurvida budskapet framförs som humor också är seriöst förmedlad i samhället i stort(i övrigt).
    Om man tar på den kvinnliga sidan, så har vi tex korkade blondiner och eldiga rödhöriga. Men om du då ser i tex seriös media som kommer aldrig en blondin att framställas som blåst för hon är blond, eller blondiner i allmän omtalas som blåsta.

    Det är den avgörande skillnaden för mig.

    Och sen, får man inte säga att de flesta som våldtar är män? Om det nu är så?

    Självklart. Men det är stor skillnad från att säg ”män våldtar”

  41. Men@Work skriver:

    Det här känns inte helt friskt… Samma tankar har jag över den rådande feminismen i övrigt. Bär man på så här mycket har mot 50 % av befolkningen så har man problem…

  42. Men@Work skriver:

    ”hat” ska det vara…

  43. [...] skrev det här inlägget som ett slags introduktion. Bloggar som Genusnytt och Pelle Billing är givna liksom Tanja Bergkvist och Ninnitokan men i vilka kategorier skall de ordnas tycker [...]

  44. Jenny Kristiansson skriver:

    @Ninni:

    Förstår din poäng. Men exempelvis en kvinnlig politiker är väldigt lätt att förlöjliga, det räcker med att hennes väska är för dyr, hon behöver inte ens vara blond för att dumförklaras. Och det pågår i seriös media hela tiden.

  45. Ninni skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    Men då är det en specifik kvinna, inte kvinnor som grupp. Samma görs med manliga politiker, tex nyligen kring Juholts mustasch. Det sker lite könsspecifikt, absolut. Men jag anser att det är relativt lika oavsett kön(både kvantitativt och kvalitativt) och att offentliga personer oavsett kön, får ta skit. (Jag anser också att det är en sak som följer med uppdraget, även om jag ibland kan uppleva det är på gränsen till personförföljelse.)

  46. michael skriver:

    @Jenny Kristiansson:
    Ja du kan ställa dig frågan om en man gjort en liknande serie om kvinnor hade han då blivit hyllad på kultursidorna hade han blivit anställd på sr vunnit priser osv.
    Eller hade kultur sidorna skrivit att han var enögd sexistisk och generaliserade

  47. [...] [Gästblogg: Misandri i serieböcker] [...]

  48. Rasmus Andersson skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    Hej Jenny,
    Tack för att du skriver här, det är trevligt att någon kommer med lite utmanande frågor. Svaret blir lite långt, men har du orkat läsa så här långt orkar du säkert läsa lite till

    Jenny skrev:

    ”Har humor gränser? När slutar något att vara kul? När går det över i något annat?

    Jag kan helt klart se att hon har förvrängt och förstorat upp många saker, men är det inte det författare gör?”

    När är det kul och när är det inte kul? Kan det vara kul och samtidigt konstigt? Frågorna är superintressanta – men för mig är de trots detta inte så svåra att besvara!

    Som jag skriver i artikeln så har jag egentligen inget emot att Strömquists böcker andas aggressioner mot män. Själv gillar jag faktiskt också rå humor

    Anledningen till att jag endå har problem med hennes böcker är att:

    1: Hon gör det i ett läge då det blivit slentrian att hacka ned på män. Jag känner definitivt igen mig i Doris Lessings uttalande när hon talar om att vi nu har fått “unthinking and automatic rubbishing of men” I våran kutur.

    2: Många har svårt att ens se att böckerna är aggresiva mot män. Det är detta lessing menar när hon säger att förolämpningar mot män blivit en så stor del av våran kultur att man knappt ens märker dem, liksom förolämpningar mot kvinnor var på hennes tid.

    Min mormor kunde få höra saker som ”det ska inte du bry dit söta huvud om” när hon ville vara med i intelektuella diskussioner med män. Det var nog många män och kvinnor som på min mormors och Lessings tid inte uppfatatde detta som en förolämpning. Det var en del av kulturen och ansågs av många som en helt naturlig sak att säga till en kvinna. Idag har vi, enligt Lessing motsat förhållande och det är problematiskt! (De flesta av mina vänner kan inte ens se att Strömquists böcker skulle vara aggresiva mot män, och media verkar helt okritiskt ha tagit till sig henne utan att diskutera hennes hållning mot det andra könet)

    3. Strömquist är politisk aktivist och aggresioner mot män eller kvinnor ska inte finnas i politiken.

    Jenny skrev:

    ”Och sen, får man inte säga att de flesta som våldtar är män?”

    Jag menar att man har en konstig manssyn om man vill skuldbelägga män kollektivt för våldtäckt.Det tyder på att man ser män som en stor grå massa där den ena inte går att skilja från den andra. Män är inte våldtäcktsmän och alla pojkar kommer inte att våldta. Det finns ett fåtal män, som under vissa omständigheter blir våldtäktsmän.

    Men det är inte är så trevligt att dömmas innan man har gjort något. Det är inte så trevligt att bli betraktad som ett monster. Speciellt inte som barn. Det är en sak att man vill kalla barn för hen. Det är en annan att kalla dem våldtäktsmän.

    Vad skulle du tycka om att man hade särsklida flick- grupper där man lärde flickor att inte falskeligen anklaga män för våldtäckt? Personligen skulle jag tycka detta var rätt konstigt.

    Ps. Ge gärna något exempel på där du tycker att man gått för långt i skämtande med kvinnor. Vore intressant att höra,

  49. Magnus Olert skriver:

    @michael
    Tja, Rocky är ju till viss del faktiskt en sådan serie. Dock så driver ju Rocky med allt, inte bara med kvinnor (inkl män och kanske främst sig själv). På ett ofta fullständigt briljant sätt dessutom.

  50. Jenny Kristiansson skriver:

    @Ninni:

    My bad. Dåligt exempel.

  51. Jenny Kristiansson skriver:

    @Rasmus Andersson:

    Intressant, ska tugga lite på det. Återkommer.

  52. Joakim skriver:

    Män är svin! Titta bara på alla ”bevis” Strömquist skrapat fram. Surt sa räven!

    ”Jag har egentligen inget emot att Strömquists böcker andas aggressioner mot män.”

    Okej då, på ett villkor, och det är att vi upphäver HMF-lagen. Jag tar egentligen inte så stor ställning till den lagen, men däremot tar jag ställning för konsekvensen.

    Btw, kan du inte dela med dig av hur det gick med din (anonyma) flickvän? :P Insåg hon någonsin hur du kände dig?

    @Rasmus Andersson: Med tanke på den antivita svenskfientlighet som faktiskt finns (OBS! ej nationalist) så blir det ganska irrelevant i sammanhanget vilka som hör till minoriteter och inte. ”Vita kränkta män” har plötsligt inga rättigheter längre för att de anses vara de mest privilegierade och den överlägset största folkgruppen i Sverige.

    @Lavazza: Jag blir verkligen provocerad av att du definierar patriarkat som något gott och rättvist. Jag vädjar därför till dig att omedelbart sluta använda det ordet om du tror på liberal jämställdhet.

    @Rasmus Andersson: Till att börja med har du mer rätt att kalla Strömquist nazist än vad hon har att kalla dig det. Det kan du väl ändå inte förneka?! Om du ändå tycker att det är en orättvis jämförelse så borde du med all rätt istället jämföra henne med SD. Inte prata om ”lägre stående varelser”, inte prata om biologism utan om kultur där man byter ut ”mansrollen” mot islam som är en religion och ingen ras – det är SD det! Vi ska bunta ihop dem med främlingsfientliga krafter innan de hinner göra det med oss, och vi ska argumentera för att de står närmare SD i sin retorik! INGEN PARDON!!!

    @Jenny Kristiansson: Säg en manlig rödgrön politiker som kommit undan med lyxig livsstil. Juholtaffären räknas inte, för det var ingen livsstil han frivilligt skyltade med.

  53. Patrik N skriver:

    @Rasmus Andersson

    Bra läsning.
    Det blir så skriande klart när Doris Lessing uttalar sig i kontrast till Liv Strömquist att en kvinna tycker om män och en annan kvinna tycker illa om män och att så enkelt är det.
    Hur man än väljer att värdera feminism så är det mer än beklagligt att antipati mot män får slängas runt så obehindrat. Rå humor my ass.

    I en av rutorna ovan ges ett antal skrapor till pojkar som ska lära sig att inte vara onda. Det är rutin oxå i media.
    DET ÄR VIDRIGT OCH ÄCKLIGT!!
    Jag vill personligen göra upp med detta innan jag bryr mig om något annat på jämnställdhetsområdet.
    De individer som kämpat för kvinnors rättigheter är borta.
    De som gör anspråk på deras storhet är människor som inte gör upp med något så föraktligt som offentlig aggresivitet mot barn och ungdommar av manligt kön i de egna leden och församlingarna.

    Den dag en mkt större mängd män blir obehagligt berörda av mansförakt för att inte tala om pojkförakt kommer dessa att börja granska sina vänner och romantiska prospekt och börja välja med ny känsla för kvalitet.
    På så vis kommer uselt, ynkligt och lågt beteende av viss sort inte längre att belönas.
    Ser fram emot detta. Mitt liv är redan sundare och gladare som resultat av dessa nyttiga distinktioner.

  54. michael skriver:

    @Magnus Olert:
    Ja om jag ger ett exempel om en stå upp komiker endast skämtar om judar och ingenting annat så är det inte humor utan blir till något annat.
    Om samma stå upp komiker skämtar om judar kristna och muslimer så blir det humor.

  55. Lavazza skriver:

    Joakim; Jag vet inte vad du menar med liberal jämställdhet. Vad jag kan se används inte ordet patriarkat av någon för något som inte är civilisation, och jag gillar civilisation. Om det finns patriarkat som inte är civilisationer, så gillar jag dem inte. Fair enough?

  56. Aktivarum skriver:

    Manus Olert:

    ”Tja, Rocky är ju till viss del faktiskt en sådan serie. Dock så driver ju Rocky med allt, inte bara med kvinnor (inkl män och kanske främst sig själv). På ett ofta fullständigt briljant sätt dessutom.”

    Rocky är på intet sätt en sådan serie. Inte minst pga det faktum att Rocky till stor del är självbiografisk (personerna han skriver om finns på riktigt) medan Liv Strömquist har helt påhittade nidbilder. Det närmaste feminismen kommit Rocky är Nemi. Att försöka framställa Liv Strömquist serier i samma klass/kategori som Martin Kellerman är absurt.

    http://aktivarum.wordpress.com/2011/12/14/gunilla-jarlbro-den-nya-drottningen-av-feministisk-apex-fallacy/

  57. Rick skriver:

    Strömquists teckningar påminner en hel del om den sorts karikatyrer som producerades under andra världskriget, där fienden framställdes som både löjlig, farlig och blodtörstig på en och samma gång. I dag är ju dessa karikatyrer sällsynta p.g.a. att de uppfattas som alltför överdrivna för att ge någon effekt. Tyvärr har Strömquist återskapat detta slags känsloläge och kanske förhåller det sig så att hon uppfattar att samhället faktiskt befinner sig i ett krigstillstånd…

  58. Ninni skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    Äsch! Inte ”my bad” för det:) Vi diskuterar ju.

    Saken är den att du kommer inte kunna hitta något bra ex. För när motsvarande görs mot kvinnor är det fett o-okej. Se tex. det här med hår under armhålan, för ett tag sen. Vad hände? Hur blev reaktionerna? Det blev en gigantisk motaktion där beteendet fördömdes. Precis så som det bör vara, för båda könen.

    Och saken är att jag ser hur denna anda smittat ända in i människors privata sfär, heterosexuella kärleksrelationer, där det förpestar tillvaron för mannen.
    Du skriver det själv så här

    ”Om du bara visste hur många gånger jag känt för att smälla till tjejer som sitter och gaggar på sina pojkvänner som om de var ett litet barn, och hur många gånger jag har skällt ut min egen mamma(!) för att hon kör med min pappa.”

    Jag upplever att detta ökat ofantligt mycket i takt med att vår tidsanda blivit så sexistisk och misandrogyn.

    Nu blir jag privat och vänder mig mot alla mammor till söner, med en bedjan om att öppna ögonen för detta:
    Jag önskar så att min son vore bög. För i en mammas hjärta, så gör det så intensivt ont att inse, att min älskade son, mest troligen kommer hitta en kvinna som är formad av denna tid och kommer hantera honom därefter.
    Jag hoppas och tror att den uppfostran vi gett honom gjort honom stark nog att inte ta skit utan istället välja MGTOW.

    Tur vi har en skärm, för nu gråter tant Ninni. Jag tycker denna misandri är så j*la vidrig att jag inte ens har ord att beskriva vad jag känner.

  59. Bashflak skriver:

    Jenny: Det grundläggande felet i påståendet ‘De flesta som våldtar är män’, är att informationen ‘män’ är irrelevant, den tillför väldigt lite för att ringa in vilka det är som våldtar, eftersom ordet omfattar halva mänskligheten. Påståendet ‘de flesta som våldtar är emotionellt störda personer’ är närmare sanningen, men fortfarande inte helt korrekt eftersom det finns emotionellt störda personer som inte våldtar (och förmodligen personer som våldtar utan att vara emotionellt störda).

    Vi 99 % män som inte våldtar, blir förolämpade av att associeras med händelser som vi inte kan göra något åt. Vi har inga polisiära befogenheter och det finns ingen kollektiv skuld.

  60. Patrik skriver:

    Jo, ”manbashing” är ett sorgligt mode i en del kulturkretsar. Motdebatt fungerar inte eftersom den andra sidan inte är så intresserade av argument och logik. Går man i svaromål för man böra höra att vi i det priviligierade patriarkatet är ”hotade” av deras sanningar.

    Jag har funderat och kommit fram till att den bästa motstrategin – för mig – är den beprövade manliga lösningen på alla problem man inte kan lösa själv. Strunta i problemet! Tig ihjäl det. Älta inte. Då blir man bara arg och ledsen.

    Så: Läs inte genustexter på DN-kultur. Läs inga feministiska serier eller böcker. Gå inte på sådana teaterpjäser. Låt dem hålla på för sig själva.

    Den stora majoriten kvinnor är varma och justa och uppskattar oss män för vad vi verkligen är.

  61. Rasmus Andersson skriver:

    @Ninni: Juholts mustasch är ett intressant exempel! Tack för ditt inlägg : )

  62. Rasmus Andersson skriver:

    @Joakim:

    Jag tycker man kan använda extremfall ibland – för att när saker blir extrema kan en viss tydlighet uppstå. Men då ska man själv vara nästan övertydlig själv med att man gör jämförelsen för att få fram tex att ett visst argument är underligt. Inte för att man hävdar att den andra sidan är nazister eller bör liknas vid dem.

    Och jag vidmakthåller att strömquist inte ens kommer i närheten av att vara nazist. Det ger bara inte så mycket till debatten att kalla varandra smädord.
    Vad gäller SD så är de naturligtvis mindre extrema, men igen tycker jag att principen ”var lite försiktigt så att det inte bara blir smädord av det hela” kan vara bra att ha i bakuhuvudet. Visst, gör jämförelser, men poänktera att detta är för att visa det konstiga i ett sätt att resonera eller en viss typ av argumnetation.

  63. Rasmus Andersson skriver:

    @Ninni:

    ”Det här med hår under armhålan, för ett tag sen. Vad hände? Hur blev reaktionerna? Det blev en gigantisk motaktion där beteendet fördömdes. Precis så som det bör vara, för båda könen.”

    Det är lite så jag upplever det också. När konstiga saker sägs om kvinnor får man en tydlig reaktion från samhället. Men när tvivelaktiga saker sägs om män händer inte samma sak.

    Jag är egentligen helt för rå humor. Men det ska finnas samma spelregler för män och kvinnor.

  64. Rasmus Andersson skriver:

    @Lavazza:

    Lavazza skrev:

    ”Patriarkat brukar aldrig riktigt definieras av de som vill riva ner dem. Som jag fattar det åsyftas alla samhällen där feminism inte är en dominerande ideologi.”

    I din argumentation verkar du ha accepterat en viss undergrupp feministers världsbild (att patriarkatet är motsats til femnism). Ja det finns de som menar att vi lever i ett patriarkat och att feminism är motsatsen till patriarkat. Men det är vi är här för att probelmatisera. Och då kan vi kritisera denna undergrupp afv feminister samtidigt som vi naturligtvis kan argumentera för att ett patriarkat inte är eftersträvansvärt. Det är det nämligen verkilgen inte i mina ögon, och patriarkat är verkligen inte ekvivalent med civilisation.

  65. Magnus Olert skriver:

    @Aktivarum

    Nej, Rocky är inte som Liv Strömquists serier. Jag menade bara att Rocky beskriver kvinnor på ett sätt som inte stämmer överens med det politiskt korrekta feministiska sättet att göra det på.

    Men Rocky är iofs aldrig politiskt korrekt. Det gäller alla ämnen.

  66. Rick skriver:

    Borde inte grundregeln vara att det är tillåtet att skämta om praktiskt taget alla grupper, men under förutsättning att ”behandlingen” är i stort sett lika och att man håller gränsdragningen mellan humor och plumpa elakheter.
    Skämtar man om män ska man kunna skämta om kvinnor, skämtar man vasst om t.ex. polacker ska man också skämta vasst om svenskar.
    Dock är jag ytterst skeptisk till kollektivistiska nidbilder. Det diskuteras här på tråden om man kan jämföra Strömquist med nazisterna. Nej, inte med facit på hand, så klart, men frågan borde lyda om man kan jämföra henne med nazisterna anno 1935? På den tiden handlade det fortfarande mest om nidbilder och orättvisa lagar.Kristallnatten och Auschwitz låg ännu i framtiden. Här är jag inte så säker på att parallellen mellan Strömquist och nazisterna är särskilt haltande.

  67. Lavazza skriver:

    Rasmus: Jag har aldrig spontant funderat på vad som är ett patriarkat, var de finns eller fanns och vad som är bra eller dåligt med patriarkat. Jag bara utgår från vad de som talar om patriarkat säger om dem och min slutsats har då blivit att patriarkat är alla stadiga och framgångsrika samhällen där feminism inte är en dominerande ideologi. Eftersom det inte finns några stadiga och framgångsrika samhällen där feminism har varit en dominerande ideologi under lång tid får man anta att eventuella tidigare feministiska framsteg i så fall har förstört dessa samhällen.

    Menar du att det finns samhällen som a) inte utnyttjar kvinnors och mäns arbete och resurser effektivt och b) inte ger kvinnor fördelar som gör att de är med ombord men som ändå lyckas bevara sin framgångsrika ställning under lång tid?

  68. Urban skriver:

    Är det fler än jag som börjar tycka att manlig heterosexualitet är ett självskadebeteende?

  69. Aktivarum skriver:

    Magnus Olert:

    ”Nej, Rocky är inte som Liv Strömquists serier. Jag menade bara att Rocky beskriver kvinnor på ett sätt som inte stämmer överens med det politiskt korrekta feministiska sättet att göra det på.”

    Som sagt, Rocky är till stor del självbiografisk. Kvinnor lyckas inte motsvara de feministiska beskrivningarna i verkligheten vilket märks i stort sett lika mycket i Rocky-serierna som när du själv går ut på krogen en lördagkväll.

    Män motsvarar inte den feministiska nidbilden heller men vad bryr det Liv Strömquist hur sanna hennes beskrivningar av män är? Hon är mediefeminist, när var det sist det ansågs ett problem att ljuga i de kretsarna?

  70. Aktivarum skriver:

    Urban:

    ”Är det fler än jag som börjar tycka att manlig heterosexualitet är ett självskadebeteende?”

    Svårt att ha den åsikten utan att göra sig skyldig till ”Blame the Victim”

  71. Rasmus Andersson skriver:

    @Urban: Haha! All sexualitet är nog till viss mån självskadebeteende. Det finns ju helt klart ångest i många kärleksrelationer : ) – Öppna som slutna, hetro som bi, som homo – och oavsett om man kallar varandra för han/hon/hen/den eller det. Förmodligen har djur också samma problem : )

  72. Rasmus Andersson skriver:

    @Lavazza: Jag menar helt enkelt att vi kan leva i ett samhälle som betraktar och behandlar män som likvärdiga. Varken ett patriarkat (där kvinnor förtycks) eller matriarkat (där män förtrycks)

  73. Rasmus Andersson skriver:

    @Rick:

    ”Borde inte grundregeln vara att det är tillåtet att skämta om praktiskt taget alla grupper, men under förutsättning att ”behandlingen” är i stort sett lika och att man håller gränsdragningen mellan humor och plumpa elakheter.”

    Jo det borde den.

    Och angående nazismen – jargongen mot män kan vara rejält hård. Men jag tror fortfarande inte vi står inför en massutrotning av män.

  74. Patrik skriver:

    @Aktivarum:

    Varje gång jag läser en sådan text blir jag arg eller ledsen. Bäst att bara ignorera dem. Låt dem inte äta sig in ens medvetande och förstöra ens självförtroende.

  75. Rick skriver:

    @Rasmus

    Jag tror inte heller att vi står inför en massutritning av män. Däremot ser jag det inte som uteslutet att vi får ett slags haremsamhälle där en lite grupp alfa-hannar som lärt sig den feministiska retoriken härskar över stora grupper kvinnor, medan män som motsätter sig detta slags samhälle drivs ut i marginalen – eller i fängelse p.g.a. fabricerade anklagelser om t.ex. våldtäkt.
    Det svenska rättsväsendet verkar faktiskt rejält ruttet redan i dagsläget, så jag kan inte utesluta att rötan sprider sig och blir etter värre.
    Vad följande steg är efter uppkomsten av ett sådant haremsamhälle vet jag inte om jag vågar föreställa mig. Mär väl att alla 1900-talets stora terrorsystem börjat ganska oskyldigt och överlumpat folk. Offren hinner inte sätta sig i säkerhet och det är bara i efterhand man kan peka på hur utvecklingen obönhörligt gick i en viss riktning.

  76. Rasmus Andersson skriver:

    @Rick: Ok, vi får helt enkelt ha olika åsikter här.

  77. Rasmus Andersson skriver:

    @Patrik: Hej patrik! Det här är mycket intressant. Jag tror det är så de flesta regagerar på det här viset när man känner sig påhoppad pga tex kön.

    Jag vet att jag gjort det massvis med gånger. Jag tänkte ofta också att jag endå inte kunde göra någon skillnad, så det var bäst att ta den enkla vägen ut och bara ignorera det. Men nu måste jag säga att det känns väldigt befriande, nästan terapeutiskt, att säga ifrån.

    Och vi är väldigt många människor som är trötta på misandri i allmänhet nu. Jag är helt säker på att vi kommer att kunna ändra på misandriska attityder mot män.

  78. Oscar skriver:

    @Rick:
    Håller med dig. Finns klara likheter mellan retoriken mot män idag och retoriken mot judar i Tyskland omkring 1935. Liv Strömquists serier påminner starkt om de karikatyrer om judar som publicerades då.

  79. Oscar skriver:

    @Rasmus Andersson:
    Det förekom inga officiella krav på utrotning av judar 1935 heller. Inte för mitt under kriget 5 år senare talades det officiellt om något sådant. Det bara skedde i det tysta. Många utanför och i Tyskland insåg inte vad som hade hänt förrän de allierade intog Tyskland i slutet av kriget.

  80. Ninni skriver:

    @Rasmus Andersson:

    Jag är egentligen helt för rå humor. Men det ska finnas samma spelregler för män och kvinnor.

    Min humor är sån. Men det slutar vara humor när skeppet har så kraftig slagsida och när humorn vandrar sig ut i seriösa sammanhang.

  81. Lavazza skriver:

    Att kvinnor förtrycks kan inte ingå i definitionen av patriarkat eftersom ett sådant samhälle inte kan överleva

  82. Lavazza skriver:

    Och stabila samhällen som bestått. O sekel ändå kalla patriarkat.

  83. Jenny Kristiansson skriver:

    @Rasmus Andersson:

    Jag har funderat lite över varför jag reagerade som jag gjorde på ditt blogginlägg. Och jag tror helt enkelt att jag blandade in för mycket. Jag följer presidentvalet i USA och där har en del konservativa strömningar kommit fram som skrämmer mig väldigt mycket. Fler kvinnor än vanligt har blivit mördade på kort tid här hemma och sen det vanliga kvinnoförtrycket man läser om i Indien, arabiska och afrikanska länder. Det är så lätt att man tar saker och ting personligt, känner sig hotad, känner sig attackerad från alla håll och kanter. Vad som är vunnet är lätt försvunnet.

    När jag sen läste dina exempel på Strömqvists serier så tyckte jag att de var ganska lama. Men när jag sen läste ditt svar på mina funderingar så klarnade allt. Du känner likadant. Och ja, jag måste se till att begränsa mig till Sverige, allt blir så stort och ogripbart om man tänker ”världen” hela tiden. Det är din reaktion och din känsla och jag kan inte ifrågasätta den. Det är summan av vad du samlat på dig.

    Det här med att män snackas ner i offentlig media- jag tror det kommer att gå snabbt att ändra på. När mansrörelsen slår igenom på allvar och gemene man får upp ögonen för detta kommer det att försvinna i Sverige så som det försvann för kvinnor. Det är lätt att förstå, det är ingen raketvetenskap. Och vi lever ändå i ett välfungerande samhälle.

    Sen det här med våldtäktsmän, jag tänkte mer om man tar fram gärningsmannaprofiler och skickar ut efterlysningar. Som te.x. många seriemördare är vita män mellan 30-40…… bara som exempel. Det är ju inte lönt att jaga en kvinna om de flesta som våldtar är män. Eller jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men ibland kan det ju vara idé att förtydliga något. Och man kan prata om vad som ”krävs” för att någon ska våldta och då blir det kanske svårt att inte blanda in hon/han.

    ”Vad skulle du tycka om att man hade särsklida flick- grupper där man lärde flickor att inte falskeligen anklaga män för våldtäckt? Personligen skulle jag tycka detta var rätt konstigt.”

    Hade det varit ett utbrett problem hade jag inte haft något emot det. Vad ”krävs” för att falskt anklaga någon för våldtäkt? En gärningsmannaprofil på det. Man skulle kunna ta fram tester för att se om någon hade den personligheten, förutsättningarna, böjelsen för det. Polisens arbete hade underlättats, inte för att man skulle kunna förlita sig helt och hållet på det, men det skulle nog vara en bra indikator.

    ”Ge gärna något exempel på där du tycker att man gått för långt i skämtande med kvinnor. Vore intressant att höra,”

    Har inget exempel från Sverige.

  84. Jenny Kristiansson skriver:

    @Ninni:

    ”Och saken är att jag ser hur denna anda smittat ända in i människors privata sfär, heterosexuella kärleksrelationer, där det förpestar tillvaron för mannen.
    Du skriver det själv så här”

    ””Om du bara visste hur många gånger jag känt för att smälla till tjejer som sitter och gaggar på sina pojkvänner som om de var ett litet barn, och hur många gånger jag har skällt ut min egen mamma(!) för att hon kör med min pappa.””

    Ojojoj här är någon som hängt med i kommentarsfältet :-D Nu är det ju faktiskt så att jag ibland har skällt på min pappa också eftersom han ibland uppför sig som en egoistisk tonåring. Men jag är en klassisk ”pappas flicka” så han kommer undan lätt ;-)

    ”Jag hoppas och tror att den uppfostran vi gett honom gjort honom stark nog att inte ta skit utan istället välja MGTOW.”

    Ja det var ju så vi började uppfostra våra döttrar så jag är övertygad om att det kommer att funka för våra söner också.

  85. Sam_Vimes skriver:

    @Jenny 1357: Bra skrivet! Jag är partisk, men jag uppfattar ofta ”Sverige” som snäppet bättre än ”världen”. http://richarddawkins.net/news_articles/2012/9/3/egypt-s-sexual-harassment-of-women-epidemic#.UEXyc7IdAfU

  86. Patrik N skriver:

    @Ninni:
    ”För i en mammas hjärta, så gör det så intensivt ont att inse, att min älskade son, mest troligen kommer hitta en kvinna som är formad av denna tid och kommer hantera honom därefter.”

    Man måste nog lära dem att screena såna saker som mansförakt(subtilt som uttryckligt) hos kvinnor som en oacceptabel defekt.

    Tro mig, inte lättare situation med en dotter.
    Feministiskt mansförakt gör allvarlig skada på flickor.
    De blir inte ”bara” modlösa och skamfyllda som pojkarna.
    De blir felprogrammerade på allvarligaste sätt om de inte har sunda och välinformerade föräldrar. Och det är mkt att hoppas på än så länge i vårt samhällsklimat.

  87. Rasmus Andersson skriver:

    @Jenny Kristiansson: @Jenny Kristiansson:

    Summan av vad jag samlat på mig. Yepp, det stämmer. Vi är ju alla en del av en kontext. Om vi kan lära känna varandras kontexter – så blir det lättare att förstå varandra.

    Intressant att du nämner att du läst att fler kvinnor än vanligt har blivit mördade på kort tid här hemma, som en av de saker som färgade dig när du läste mitt blogginlägg.

    Det var en artikel om just detta, i kombination med några andra händelser som gjorde att jag fick lust att lägga något fritidsintresse åt sidan och försöka göra ett litet bidrag mot misandri.

    I metro stod med stor rubrik att skjutvåldet mot kvinnor ökar. I en parentes inne i artikeln kunde man läsa att detsamma gällde män. Kvinnornas dödsfall fick bli en stor rubrik. Männens fick bli en liten parentes i texten.

    Säkert har du liknande upplevelser. Det är därför det är intressant att utforska varandras kontexter, det sammanhang man lever i.

    (Nu blev det Strömquist i stället för metro den här gången, men det är en annan historia)

    Jag håller med dig om att det vore intressant att utforska vilka omständigheter som gör att vissa män blir våldtäktsmän. Eller vad som ”krävs” för att bli våldtäktsman som du uttrycker det.

    Men det blir konstigt när man gör retorik av det hela och kollektivt skuldbelägger alla män för våldtäkt – det är inte män som våldtar. Det är vissa män under vissa omständigheter. Ja det är säkert fler män som våldtar. Men det är inte att personen är en man som gör att han våldtar. Att fokusera på detta uppfattar jag mer som en slags retorik från vissa feministers håll – än ett seriöst försök att förebygga våldtäkt.

    ”Det här med att män snackas ner i offentlig media- jag tror det kommer att gå snabbt att ändra på.”

    Ja det tror jag faktiskt också : )

  88. Joakim skriver:

    @Rasmus Andersson: Nu råkar det ju faktiskt te sig som så att Strömquist är så pass överextrem att hon inte är värd någon som helst respekt. Jag håller med dig om Fi och radikalfeminister i allmänhet, men Strömquist är faktiskt en kvalificerad manshatare på ett sätt som till och med Gudrun Schyman skulle passa sig för.

    @Lavazza: Visst, enligt radikalfeministisk definition är ”patriarkat” något eftersträvansvärt, men snälla, inse att patriarkat är ett skällsord. Oss jämställdister emellan ber jag dig ödmjukt men bestämt att inse detta om vi någonsin ska få några landvinningar. (Btw, jämställdhetsliberalism är vad jag uppfattar jämställdism.)

    @Patrik: Vi har ignorerat sådant tillräckligt länge nu. Att hänga ut radikalfeminister är vår enda räddning.

    @Jenny Kristiansson: Vad har du för källa på att de flesta seriemördare är vita? Och hur kan du generalisera kvinnor i allmänhet om du fick presenterat framför dig att falska våldtäktsanklagelser var ett utbrett problem? Vad sänder det för signaler till osäkra flickor i tonåren att genomlida maskulistisk misogyni?

    ”Har inget exempel från Sverige.”

    För mig går det bra om du har något västerländskt exempel då våra kulturer är relativt snarlika och misandriska. Ibland får man som man till och med vara glad över att man bor i Sverige.

    @Rasmus Andersson: ”Men det är inte att personen är en man som gör att han våldtar.”

    Jag tror dock att testosteronet gör att män har en större tendens att såväl våldta som begå våldsbrott. Men eftersom det är så primitivt utlöser det bara att ett fåtal män gör det.

  89. Jenny Kristiansson skriver:

    @Rasmus Andersson:

    Det jag tycker är skrämmande med de senaste kvinnomorden är att kvinnorna blivit mördade av någon som oftast stått dem väldigt nära. Någon de känt och litat på och många gånger blir de mördade i sitt eget hem.

    Men jag tycker våldet mot/mellan män är skrämmande också. Och iallafall här i Malmö verkar en del män avgjort konflikter med skjutvapen. Vilket leder till mer våld, hämnd och konflikter.

  90. Jenny Kristiansson skriver:

    @Sam_Vimes:

    Ja många gånger när jag läser artiklar som exempelvis den du länkade till så känner jag förutom ilska också tacksamhet.

  91. Rasmus Andersson skriver:

    @Jenny Kristiansson: Båda typer av våld är motbjudande. Desto konstigare blir det att i en tidning låta det ena bli en rubrik och det andra en parentes.

  92. Jenny Kristiansson skriver:

    @Rasmus Andersson:

    Ja fast när det handlar om interna konflikter inom kriminella gäng som här i Malmö så tror jag folk i allmänhet bryr sig mindre, det gör iallafall jag. Folk reagerar på allvar först när någon oskyldig drabbas.

    Folk reagerar nog mer när någon blir mördad i eller utanför hemmet framför barnen. Jag tror det krävs sådana rubriker för att en tidning/artikel ska få uppmärksamhet.

  93. Rasmus Andersson skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    Metro valde helt rubrik efter vad de trodde skulle dra mest uppmärksamhet, det håller jag med dig om. Och ifall reportern hade vetat kvinnorna blev mördade i eller utanför hemmet framför barnen, så hade man helt säkert använt den vinkeln för att dra uppmärksamhet.

    Men hur eller vart folk blev mördade var inte specificerat i artikeln.

    Kvinnorna fick ändå stå i rubriken för att Metro vet att det samhället reagerar med större aversion på en kvinna som blir skjuten än en man. Därav fick kvinnan stå som rubrik och mannen som parentes.

  94. Lavazza skriver:

    Joakim: Äh, det är väl dags att reclaima ordet ”patriarkat”. En bloggkommentator jag uppskattar menar att patriarkat är äldre kvinnors styre och matriarkat är yngre kvinnors styre. Något manligt styre finns inte. Feminister är oftast unga kvinnor medan äldre/gifta/mödrar oftast slutar vara feminister, som Linda Skugge.

  95. Kristian skriver:

    @Ninni:
    ”För i en mammas hjärta, så gör det så intensivt ont att inse, att min älskade son, mest troligen kommer hitta en kvinna som är formad av denna tid och kommer hantera honom därefter.
    [...]
    Tur vi har en skärm, för nu gråter tant Ninni. Jag tycker denna misandri är så j*la vidrig att jag inte ens har ord att beskriva vad jag känner.”

    Jag tror jag vet hur det känns, fast mer allmänt: Hur skall jag kunna förbereda sonen på allt han kommer att träffa på i livet? Räcker det att jag gör så mycket jag kan?
    Har inget bra svar.

  96. Ninni skriver:

    @Patrik N:

    Tro mig, inte lättare situation med en dotter.

    Det betvivlar jag inte ett dugg. Jag skulle säg att situationen är värre för döttrar.

    @Kristian:
    Jag tror jag vet hur det känns, fast mer allmänt: Hur skall jag kunna förbereda sonen på allt han kommer att träffa på i livet? Räcker det att jag gör så mycket jag kan?
    Har inget bra svar.

    Det kan man inte och jag menar att det inte är önskvärt. Det skulle bli en form av curling, man lär av livets smällar.
    Det viktiga, som jag ser det, är att dom vet att man finns där för dom och att dom vet att föräldernas kärlek inte har ett pris utan är villkorslös, något individen inte förlorar om denne ”gör/är fel”

  97. Kulturkrig skriver:

    Jag har väntat länge på att någon ska reagera mot denna vidriga hatmånglare. Så tack Rasmus!

    Själv kan jag inte låta bli att jämföra Strömquist med en annan kvinnlig serieskapare, nämligen Åsa Grennvall. Grennvalls serier brukar också innehålla förtryckande män, men utan att på något sätt förlåta dem gör hon i alla fall ett ärligt försök att förstå dem som människor. Det är långt ifrån Strömquists frossande i manshat.

    För övrigt bör man vara medveten om att den svenska vuxenserievärlden överhuvudtaget är ganska vänsterextrem. Den ledande tidskriften Galago är öppen med sin socialistiska agenda, serieskolan i Malmö drivs i samarbete med Vänsterpartiet och för tio år sedan ställde en stor del av serieeliten (nåja…) upp på att göra en propagandatidning för samma parti med titeln Gudrun Comics (http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Gudrun_Comics).

  98. Peter H skriver:

    Här är länk till en filmatisering av en av Stromquists serier: ”Här ligger jag och duger”. Visad på svt i december 2011.
    http://www.svt.se/2.169960/1.2610237/lucka_20_har_ligger_jag_och_duger?page169960=1

    Vad ska man säga om den?

  99. Andersj skriver:

    En märklig ironi att denna denna kvinna, som uppenbarligen utmålar alla män som kvinnoplågande tyranner, fått ett stipendium som bär namnet av en av de författare som bäst fångat hur hjälplös en man kan känna sig inför en kvinna.

  100. Amy Hedlund skriver:

    Jag tycker tanken på att byta ut männen mot exempelvis afrikaner i hennes text är intresant. Då blir det väl nästan ett fall för polisen ?

  101. Jenny Kristiansson skriver:

    @Peter H:

    Den var faktiskt riktigt dålig. Det låter som om män inte har en känslomässig relation till sina barn.

  102. Tania S skriver:

    @Rasmus.
    Det er en tankevækkende (og skræmmende) tendens, du beskriver i dit indlæg, Rasmus, og jeg er chokeret over, at den er så udtalt i Sverige. Jeg bor selv i Danmark, hvor jeg oplever forholdet mellem kønnene som mere harmonisk/fredeligt. Måske er jeg bare heldig, jeg ved ikke, om det er generelt i det danske samfund. Men hvis jeg har ret i, at der er en stor forskel på Danmark og Sverige på det område, er det jo sociologisk interessant, hvilke faktorer der har skærpet tendensen i Sverige.

  103. Rasmus Andersson skriver:

    @Tania S: Hej Tanja! Jeg har selv arbejdet i Danmark og synes helt klar tonen er meget mer fredelig (og selvom man driller hinanden rigtigt meget i Danmark, så er humoren varmere!).

    Og måske kommer dette at lyde lidt provokerende for nogle, men jeg synes også jeg møder mange fler stærke, selvsikre kvinder i Danmark

  104. Oskar skriver:

    Som vanlig svensk man tycker jag att Liv Strömqvist är en underbar serietecknare. Men man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt för att uppskatta hennes serier. Testa någon gång vetja!

  105. Patrik N skriver:

    @Oskar:
    ”Som vanlig svensk man tycker jag att Liv Strömqvist är en underbar serietecknare. Men man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt för att uppskatta hennes serier. Testa någon gång vetja!”

    Vilka dådåförnåra tankar?
    ”Lär dig att inte ligga med en avdäckad tjej” och ”så säger jag till mina killkompisar att avbryta en gruppvåldtäkt”??

    Som vanlig svensk man tycker jag Liv Strömquist inte är en underbar serietecknare.

Google