I flera år har jag propagerat för två viktiga principer:

  1. Jämställdhetspolitik ska handla om både kvinno- och mansfrågor, inte bara kvinnofrågor som varit fallet i decennier.
  2. Jämställdhetspolitikens mål ska vara lika spelregler mellan könen, inte identiskt utfall (utfallet får sköta sig själv – det är upp till oss medborgare).

Den senare principen har länge haft en del anhängare i politiken och i media. Dessa anhängare motsätter sig olika typer av kvotering, och framhåller att det viktiga är att ingen diskrimineras.

Den första principen har dock varit i princip helt frånvarande i svensk politik. I länder som Australien, Storbritannien och Norge har mansfrågorna börjat dryftas på högsta politiska nivå, men Sverige har inte hängt med på området.

Men nu kommer trendbrottet. För första gången erkänner en regeringsmedlem att det finns mansfrågor, och att dessa behöver utredas. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni – som tidigare ej velat erkänna mansfrågornas existens när jag pratat med henne – har nu tagit till sig av den nya information som börjar bli tillgänglig i samhället.

I lördags intervjuades Sabuni i P1, och hon sa då följande:

Nyamko Sabuni: Tittar jag på pojkars situation i skolan så halkar de efter kunskapsmässigt, tittar vi på utvecklingen på landsbygden så är det framför allt de unga kvinnorna som lämnar, tittar vi vid skilsmässor så är det framför allt männen som drar det kortaste strået, så att… männen förlorar på ett ojämställt samhälle. Och jag vill komma bort från den där diskussionen och debatten att männen är förövare, de starka, de onda, medan kvinnor är offret, de svaga, de goda, för att den typ av retorik förstärker bara den typ av strukturer som vi försöker motverka.

Tomas Ramberg: Du drog några exempel här där du anser att män är förfördelade av att vi har ett ojämställt samhälle, men vad är det du behöver veta, vad är det du behöver ta reda på som vi inte redan vet?

Sabuni: Det räcker inte med att ana och veta och förstå och att vi samtalar om det, utan det måste också samlas forskning kring detta, finns det forskning, finns det tillräckligt med forskning kring detta, hur männen drabbas av ett ojämställt samhälle, sprida kunskapen om det och sedan också ställa oss fråga: kan vi göra nånting? För att göra det annorlunda?

En fullständig transkription av Sabunis tankar om mansfrågor hittar du hos Hannah Lemoine.

Det positiva med detta är alltså att mansfrågorna för första gången erkänns på högsta nivå. Inte nog med att de erkänns, de ska även utredas. Således börjar Sverige närma sig en mer modern och inkluderande syn på jämställdhet, vilket är oerhört glädjande.

Glädjande är även att Nyamko Sabuni vill ta avstånd från den retorik där män utmålas som onda förövare, och kvinnor som goda offer. Denna retorik håller inte längre ute i samhället och därför är det naturligt att politiken anpassar sig till det synsätt som finns ute bland ”vanligt folk”.

Förvisso kan man även ha invändningar mot det Sabuni säger. Hon är noga med att betona att kvinnofrågor är viktigare än mansfrågor, och att kvinnor är underordnade män. Således ska mansfrågor diskuteras utifrån vissa ideologiska ramar, i stället för att nyfiket och förutsättningslöst undersöka vad vi kan lära oss på området.

Samtidigt gäller det att vara pragmatisk här. Politisk utveckling sker ett steg i taget. Att ens säga det som Sabuni gör, på högsta politiska nivå, är mer än de flesta toppolitiker gör. Således kan jag verkligen förstå att hon driver utvecklingen framåt ett steg, och inte två eller tre steg.

Jag väljer att vara glad över att politiken börjar anamma mina idéer. Allt mer närmar sig jämställdhetsdebatten de synsätt som jag företräder. Det skulle vara naivt att tro att allting förändras över en natt, så låt oss i stället vara nöjda och glada med att ett trendbrott nu har skett – och att det rör sig i rätt riktning.

Jag konstaterar även att Sabunis tajming är utmärkt, för på måndag nästa vecka (24 september) släpper jag min bok Jämställhetsbluffen. Där ger jag en tydlig översikt av hur mans- och kvinnofrågor funnits genom historien, och att det alltid funnits för- och nackdelar med båda könsrollerna.

 

30 kommentarer på “För första gången erkänner regeringen mansfrågornas existens”

  1. Skruven skriver:

    Är det inte samma Sabuni som gått ut o sagt att män inte kan bli diskriminerade, att män inte kan vara förtrycka eller att vita män inte kan vara utsatta för rasism? Hur kan man göra en sådan vändning undrar jag?

  2. Matte Matik skriver:

    Det är helt klart ett steg framåt. Frågan är vad som händer med ett regeringsskifte då radikalfeminismen och v/s/m har en starkare koppling än med Alliansen. Å andra sidan driver Alliansen socialdemokratisk politik och S verkar inte ens vilja höja skatterna – de kanske tar ut det med att bedriva tuffare feministisk politik istället? Trots allt stöder kvinnor S mer än de stöder Alliansen. Samtidigt kan de inte backa detta hur långt som helst, skulle det blir ett steg tillbaka med regeringsskifte kommer det att bli två kliv framåt för mansfrågor nästa gång.

  3. Joel Johansson skriver:

    ”Att jämställdhetspolitik handlar om kvinnor beror på att det framförallt är kvinnor som drabbas av orättvisor” – Nyamko Sabuni, 2011

    Nu säger Sabuni att det inte finns tillräcklig forskning om mansproblem. Ändå så borde hon ju med tidigare ställningstagande ha kvantifierat dessa för att kunna göra sitt uttalande?

    Det finns ingen annan förklaring än att folk på alla nivåer förutsätter ett strukturellt kvinnoförtryck och kvinnlig underordning på grund av 1) ensidigt fokus, och 2) att det nämnts tillräckligt många gånger.

    Visst. Man kan ju vara försiktigt positiv inför framtiden.

    Ett tips och en lärdom: när någon hävdar patriarkat och massivt kvinnoförtryck, så fråga vilka mansproblem personen tar med i sin komparativa bedömning.

  4. Clabbe skriver:

    Först Pär Ströms nya bok, och så en vecka senare kommer din! Vilken höst vi har framför oss!

    Vad kommer din bok att kosta, Pelle?

  5. Lavazza skriver:

    Joel Johansson: Hehe! Ja, det var en lustig logik. Forskning visar att X är större än Y, men inte hur stor Y är.

  6. Bashflak skriver:

    Paradoxalt nog kan hon ändå inte släppa myten om Könsmaktsordningen[TM]

    Det svaret blev jag riktigt besviken på.

  7. Chade skriver:

    @Bashflak:

    Jag är ganska cynisk av mig. Politiker säger vad de än tror ger fler röster. Alltså försöker hon både äta kakan (män har också problem) och ha kvar den (män är överordnade kvinnor). Så att båda lägren är nöjda (dock med risk för att båda lägren istället är missnöjda för att hon sa för mycket/för lite).

  8. Pelle Billing skriver:

    @Clabbe: All info om min bok läggs ut på bloggen den 24 september :)

  9. Thomas skriver:

    I riksdagens högtidliga öppnade osynliggjorde Fredrik Reinfeldt mannen när han talad om jämställdhet. Enbart våld mot kvinnor och kvinnors sämre löner tog han upp. Han fick dessutom rungande applåder från delegaterna. Svarar dåligt mot vad Sabuni säger. Inte en enda gång nämnde han mansfrågor.

  10. AM skriver:

    Men hon argumenterar ju PRECIS på det sätt du inte gillar som ”de där feministerna” använder. Hon säger ju uttryckligen att det ska vara lika utfall mellan pojkar och flickor i skolan. Är det bara ett problem när kvinnor blir hjälpta av politiken? Personligen, tror jag att vi män klarar oss utan statens hjälp, man är väl inte kommunist heller…:)

  11. Pelle Billing skriver:

    Glömde länka till P1:s sida över intervjun. Men nu är länken tillagd i texten, och postar den även här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3071&artikel=5269271

  12. Chade skriver:

    @AM:

    ”Men hon argumenterar ju PRECIS på det sätt du inte gillar som ”de där feministerna” använder. Hon säger ju uttryckligen att det ska vara lika utfall mellan pojkar och flickor i skolan.”

    Jag tror du missförstår. Målet är aldrig lika utfall. Däremot kan skillnad i utfall mycket väl vara en indikator på att en viss grupp har särskilda problem (exv. att pojkar inte hanterar skolsystemet lika bra som flickor), särskilt om man kan se att gruppen relativt eller abosult presterar sämre jämfört med tidigare.

    Men skillnad i utfall är aldrig ett bevis i sig för att någon diskriminering eller särbehandling sker, vilket tyvärr är vad många feminister anser eller trot. De ser en löneskillnad mellan gruppen män och gruppen kvinnor och anser sig ha bevisat en lönediskriminering. De ser fler män än kvinnor i bolagsstyrelser och anser sig ha bevisat att det finns ett glastak.

    Med det sagt så säger alltså Sabuni inte att pojkar och flickor måste prestera exakt likadant i skolan (även jag nog gissar att hon anser det vara viktigt). Hon säger att vi ser att pojkar halkar efter kunskapsmässigt. Jag skulle tolka det som att hon menar antingen att de halkar efter relativt, jämfört med gruppen flickor, eller absolut, jämfört med gruppen pojkar för 20 år sedan. Eller båda delar. Och ser man sådana förändringar och man inte anser att de är önskvärda så bör man undersöka vad detta beror på.

  13. Död kastanj skriver:

    … Och den politiska debatten kommer fortsätta att förändras och skifta i form till dess att inget av det som sker idag har någon betydelse längre. Det är lika naturligt som årstidernas växlingar.

    Om man vill påverka samhället på längre sikt är det frågor om identitet som gäller. Vad är en man och vad är en kvinna. Vilka åsikter finns (redan idag) om vad som borde vara en man och en kvinna.

    Det är här den verkliga striden står, men eftersom det alltid kommer vara svårare att hitta människor som är FÖR en specifik och delvis irrationell kulturyttring (könsrollerna) än det är att hitta människor som av rationella skäl är MOT eller LIKGILTIGA till densamma så kan väl utvecklingen bara gå i en riktning.

    Endast biologin har kraft nog att på sikt stå emot den här typen av stormar.

  14. Pelle Billing skriver:

    @AM:

    ”Men hon argumenterar ju PRECIS på det sätt du inte gillar som ”de där feministerna” använder. Hon säger ju uttryckligen att det ska vara lika utfall mellan pojkar och flickor i skolan.”

    Var säger hon detta?

    Att arbete med en mans- eller kvinnofråga har inget att göra med att lika utfall eftersträvas.

    Ev kommer jag att blogga om detta, för många missförstår.

  15. Patrik skriver:

    @Pelle Billing:

    fan Pelle du är ju nästan mer hemlig än vad Apple är när det kommer till produktlansering.

    Får vi se någon flådig reklamfilm också iom boksläppet? ;)

  16. jimmy skriver:

    @Chade: Det har du helt rätt i, nu börjar valfläsken rullas ut från alliansen

  17. Men@Work skriver:

    En viss fasförskjutning i retoriken, och det är bra, men fortfarande bara tomma ord. Observera även att Sabuni antyder att män har problem just för att kvinnor inte anses jämställda. Grundretoriken är således densamma. Jag tror det nya språket är en strategi för att vinna tillbaka de manliga väljare som gått till SD. Får vi för första gången se en valrörelse som tävlar om männens röster 2014?

    Först säger Sabuni att kvinnor inte ska betraktas som svaga offer, sedan säger hon detta:

    ”Ja, kvinnor som kön är underordnade män, [...]”

    Konsekvent? Knappast!

    Talk is cheap Sabuni. Show me the money!

  18. Pelle Billing skriver:

    @Patrik:

    ”fan Pelle du är ju nästan mer hemlig än vad Apple är när det kommer till produktlansering.”

    Bra ;) Det måste ju finnas lite förväntan.

    ”Får vi se någon flådig reklamfilm också iom boksläppet? ;)

    Ja, när jag har Apples budget ;)
    Men jag kan väl säga att boksläppet iaf kommer att märkas när man kommer till bloggen den 24e.

  19. Björn Carlsson skriver:

    Nu kommer vi att få se en kappvändning utav sällan skådat slag!

    Pendeln, galenskapen, har nått sitt ändläge.

    Sedan tidigt 70-tal har de härjat fritt och oemotsagda, det är ett par

    generationer grabbar och yngre män som har blivit förfördelade och fått

    inpräntad att de är av de sämre könet!

    Önskar både Pelle och Pär all framgång med sina böcker!

  20. Elin skriver:

    http://beingfeministblog.wordpress.com/2012/09/17/how-i-became-a-rape-victim/
    Tänkvärt! Öppnade upp mina ögon.
    Hur gör vi för att förstå varandras signaler?

  21. Kaffekopp skriver:

    Pelle, ta denna chans och skicka en bok till Nyamko, som ett sätt att accelerera förändringen.

  22. Men@Work skriver:

    @Elin:

    Ja, det känns ju väldigt trovärdigt att gå på dejt med gärningsmannen EFTER en våldtäkt. En våldtäkt blir inte en våldtäkt för att man känner så, utan för att man tydligt och klart säger nej, och förövaren trots detta går vidare. Författarinnan verkar ha svårt att skilja på egna känslor och faktiska omständigheter.

    Är det okey att kasta män i fängelse när de inte ens förstår eller har en chans att veta att tjejen inte ville? I spelet mellan könen ingår ju att mannen ska vara framfusig och kvinnan passiv. Det där var ingen våldtäkt, utan ett dåligt ligg med en idiot.

  23. Måns skriver:

    @Elin:

    ”Hur gör vi för att förstå varandras signaler?”

    Svar: Att vi slutar att kollektivisera varandra, kan vara en bra början. Eller vad tycker du själv?

  24. Aktivarum skriver:

    Elin:

    Är det av någon särskilt orsak samma sak upprepas absurt många gånger? NITTON hänvisningar till samhället och över FEMTIO hänvisningar till våldtäkt. Det enda som fattas är ”bite lips” och ”inner goddess” så hade jag inte sett skillnad på det här och några sidor ur Fifty Shades of Masturbation.

  25. Galne Gunnar skriver:

    Pär Ström debatterar sin nya bok “Mansförbjudet”:

    http://www.youtube.com/watch?v=7kJbFCTLB_U

  26. Joel Johansson skriver:

    De gånger jag diskuterat med någon feminist och frågat om kvantifieringen av förtryck/makt så har jag fått svaret ”det finns forskning, men det får du kolla upp själv”. Det är svårt att som icke-initierad söka upp och plöja igenom sånt, så jag väntar fortfarande på att någon feminist ska ha förbarmande och åtminstone förklara grunderna för mig.

    Som jag ser det så är makt något relativt som är beroende av vilka värden som anses viktiga just för tillfället. Det blir därmed också i hög grad en individuell upplevelse. Handlingsfrihet är viktigare, och antagligen lättare att mäta genom att t ex se vilka effekter som nås när man bryter mot normer. Därutöver finns även formella rättigheter och skyldigheter, som är absoluta. Det är ungefär så långt jag har kommit i min egen förståelse. Att matematiskt väga dessa faktorer mot varandra verkar svårt.

    Idealet är att man struntar i att bedöma könens ställning gentemot varandra, och att varje missförhållande angrips för sig. Att det inte sker idag beror förmodligen på två saker:

    1) Insikten att alla resurser är ändliga, och att insatser och attention därmed blir en konkurrens mellan kvinnor och män. Fokus och pengar till mansfrågor kunde istället ha kommit kvinnofrågorna till del.

    2) Opportunism – att vinna fördelar genom att gynna den ena gruppen.

    Att påverka åt ena eller andra hållet blir lätt en tävling i indignation.

  27. Kristian skriver:

    @Joel Johansson: ”Det står någonstans i Bibeln, tror jag att en präst berättade för mig en gång, om jag minns rätt.”

  28. [...] Pelle Billing: Nyanko Sabuni tar upp Mansfrågor [...]

  29. [...] september 2012, av Pelle Billing När Nyamko Sabuni nyligen intervjuades i Ekots lördagsintervju, lovade hon att en utredning om mansfrågor skulle tillsättas. För första gången skulle jämställdhetsproblem som drabbar män kartläggas.I dag har detta [...]

Google