I går publicerades en ytterst intressant artikel på DN Debatt. Nämligen en artikel som benämner saker som normalt inte diskuteras i svensk media.

Jag tänker här inte primärt på Assange-affären, även om detta är artikelns huvudtema. Assange-affären har jag redan berört vid ett flertal tillfällen här på bloggen och det finns inte så mycket nytt att säga om den i nuläget (ta del av mina synpunkter här).

Det som i stället framstår som intressant i debattartikeln är följande passage om jämställdhet och feminism:

Den fria feminismen kidnappades i slutet på 1980-talet, avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.

Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser.

De som skrivit debattartikeln är journalisterna Helene Bergman och Anders Carlgren. Den förra av dessa är själv en ”urfeminist” och har följt den svenska feminismen från insidan sedan slutet av 1960-talet. Hennes ord väger alltså tunga i sammanhanget.

Processen som Bergman och Carlgren beskriver – där feminismen svängde från att kritisera statsapparaten till att stoppa männen i skottgluggen – är helt avgörande för dagens svenska jämställdhetspolitik. Någonstans på vägen övergick en allmänfeministisk agenda till en radikalfeministisk agenda, och denna har präglat svensk jämställdhetspolitik från cirka 1990 och framåt.

Viktigt att notera är att det gradvis ökande motståndet mot jämställdhetspolitiken inte beror på att majoriteten av svenskarna är emot friare könsroller och nya möjligheter för båda könen. Detta stödjer nästan alla som jag samtalar med om jämställdhet.

Motståndet kommer sig av att kvinnor är trötta på att deras män och söner ska betraktas som potentiella förövare och personer som inte gör rätt för sig i vardagen. Och männen själva är duktigt trötta på att få en negativ stämpel på sig som inte går att tvätta ur, hur goda samhällsmedborgare de än må vara.

Att DN nu för första gången släpper fram denna växande samhällskritik, är ett trendbrott. Det är ett tecken på att vi gradvis går mot en annat typ av jämställdhetssamtal, som inte skuld- eller skambelägger någon människa.

För dig som vill läsa mer av Helene Bergman så var hon gästskribent på bloggen tidigare i år (här och här).

 

22 kommentarer på “Överraskande tuff kritik mot jämställdhetspolitiken på DN Debatt”

  1. Kristian skriver:

    Tack Pelle, Tack Bergman och Carlgren.
    Angående ”[..] journalister som inte begriper journalistikens kritiska uppgift[..]”, verkar det vara mer regel än undantag. Påminner ibland om journalistik i USA, där en påhittad ”balans” är det viktigaste: ”Vissa säger att jorden är platt, jag rapporterar bara.”
    Problemet är att man alltid hamnar halvvägs mellan ytterligheterna, vilket i vissa fall är halvvägs mellan fakta och påhitt/ideologi.

  2. Jimmy skriver:

    Ljuset i tunneln blir lite starkare, skönt att det börjar komma några vettiga inslag i den etablerade gammelmedian

  3. Pär Ström skriver:

    Sent ska syndaren vakna… (tänker på att denna artikel släppts fram på DN Debatt)

  4. Men@Work skriver:

    Ja, men Bergman har ju alltid varit vettig. Några tecken på förbättring hos det etablerade kotteriet har vi knappast sett. De kommer förmodligen inte heller att bli bättre, utan vad vi måste göra är att ta tolkningsföreträdet ifrån dem. Den dag man inte längre kan göra karriär eller vinna skattemedel på att företräda radikal feminism, så kommer vansinnet att upphöra. Follow the money…

  5. Men@Work skriver:

    Ska tillägga: självklart är det ett gott tecken att alternativa röster får komma till tals.

  6. Måns skriver:

    En liten seger i sig, och jag förstår precis vad du menar. Samtidigt har jag läst betydligt bättre och jämnare artiklar av de båda. Vet inte, men blev de inte lite väl surt och agitatoriskt och .. hmm liksom ”för mycket” i en och samma artikel? Fast de är alltid en svår balansgång. hoppas jag har fel.

    Den här är fullkomligt sylvass :
    http://debatt.svt.se/2012/08/17/svenska-journalister-ljuger-om-assange/

  7. Pelle Billing skriver:

    @Måns: Ja, den är riktigt bra.

  8. Matte skriver:

    En frisk vindpust av sunt förnuft för att vara DN! Mer av den varan, de har en del att jobba på för att vända min bild av dem kan man säga.

  9. Bashflak skriver:

    Jag tycker denna artikeln är ganska dåligt skriven, med många faktafel och obekräftade rykten. Men tanken är god, svensk massmedia behöver en motbild till den smutskastning Assange utsatts för de senaste två åren.

    Det började med att Expressen, tvärt emot allt vad svensk pressetik heter, publicerade namnet på en misstänkt sexbrottsling redan innan personen själv delgetts misstanke och innan alla målsägare förhörts. Sen fortsatte det och blev bara värre med hatkampanjen #prataomdet som stor milstolpe och numera blir han öppet kallad ‘kräk’ av svenska ministrar.

  10. daniel skriver:

    @Bashflak: Tack för den länken. Jäkligt bra artikel. Bättre än den i DN. Hoppas fler tar sig tid att läsa den.

  11. Erik LL skriver:

    Det har nu kommit en motartikel i DN: http://www.dn.se/debatt/manga-felaktigheter-i-artikeln-om-assange

    Slutet på svaret är bara löjligt. Det råder ojämställdhet därför att det råder ojämställdhet. Svaret refererar till punkter som är genomsyrade av otillräcklig ”forskning”, vinklade siffror och ren feministisk propaganda. Herregud. Det är verkligen sant det där, så länge man är PK så behöver man inte föra fram argument.

  12. Aktivarum skriver:

    Vad Borgströms svar visar är i korthet att feminister inte är sociala kompisar (vänner, som journalisterna menade) utan politiska kompisar (allierade, vilket i praktiken ett större problem)

    Vidare är det intressant hur Borgström beskriver de båda kvinnorna helt utan separation. När man lyssnar på Borgström får man intrycket Anna/Sofia är bästisar som gör allt tillsammans och alltid håller med varandra.

    I praktiken så är Anna mer väninna med den där kvinnliga hbt-sosse-polisen än hon är kompis med Sofia. De är inte ens i samma ålder.

  13. Info skriver:

    ”PÅHOPPEN PÅ FEMINISMEN BEROR PÅ RÄDDA VITA MÄN”

    Susanna Holmström, statsvetare med genusinriktning: ”Bergman och Carlgren menar i sin debattartikel i DN att Sverige lyder under statsfeminism. När den vita mannen blir medveten om sin sociala position blir han kränkt eftersom han upplever att någon försöker beröva honom hans fri- och rättigheter.”

    http://www.newsmill.se/artikel/2012/08/21/p-hoppen-p-feminismen-beror-p-r-dda-vita-m-n

  14. Info skriver:

    SUSANNA HOLMSTRÖM OM KRÄNKTA VITA MÄN (Newsmill)

    Ni hittar bakgrundsuppgifter rörande Susanna Holmström här:

    http://blogg.konfront.nu/?page_id=318

  15. Kristian skriver:

    Intressanta artiklar.

    ”Erik LL:
    Ja, det är svårt att se hur det skall kunna uppfattas som meningsfulla inlägg i debatten med någon som inte redan håller med.

  16. Erik LL skriver:

    @Info: Hennes artikel är helt innehållslös förutom den rasism och manfientlighet hon gör uttryck för. Kommentatorsfältet är enhälligt emot henne och det glädjer mig.

  17. Kristian skriver:

    Erik LL:
    Det allra sista från Borgström är ”farligt” hade jag tänkt säga, men ”löjligt” passar bättre. ”Nämn en rättsstat!”

    Vi hänvisar till
    a) Tu Quoque – http://sv.wikipedia.org/wiki/Tu_quoque
    b) Riskradion: ”Är du så jävla bra själv då?”
    Inget av dessa är ett riktigt argument. Borde vi inte kunna kräva något bättre från en jurist?

  18. Kristian skriver:

    @Info:
    Orkade inte läsa artikeln, men kommentarerne (-na) är kul. ”Trancendental hyperverklighet,” du. (För övrigt håller jag med den kommentatorn.)

  19. bäver skriver:

    i stort tycker jag borgström är saklig i sin ton och trovärdig, men jag håller med om att hans slutkläm ”nämn en rättsstat” är fånig. ponera att det verkligen inte skulle finnas en mer gedigen rättsstat än sverige — skulle det innebära att det svenska rättssystem var perfekt och inte ska kritiseras? knappast.

    låt mig bara påminna om att den här figuren *alltid* är fånig; jag brukar nämligen få svar med exakt samma mönster ibland, även på den här bloggen. (typ: jag påpekar att det finns rasism i sverige och får mig till livs att det inte är bättre någon annanstans. precis som i borgströms artikel är det inte särskilt relevant.)

  20. bäver skriver:

    apropå assange, har ni noterat att han företräds (förutom av advokat såklart) av pr-byrån Ullman PR (http://www.ullmanpr.se/pr-byraa/ullman_pr_hjaelper_julian_assange_139.html) samt att de med flera står bakom en omfattande webbplats med syftet att rentvå assange (http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3410052.ece). här är själva webbplatsen: http://www.nnn.se/nordic/assange/inledning.htm.

    den som har tid att läsa och googla lite kan ju skapa sig en egen uppfattning om webbplatsen och ullman pr.

  21. Måns skriver:

    http://www.dn.se/debatt/assange-fick-klartecken-att-lamna-sverige

    Assange fick klartecken att lämna Sverige – slutreplik, på ovan nämnda debattartikel i DN från Helene Bergman och Anders Carlgren.

    Kul även att filmregissören Roy Andersson nu ger sig in i debatten btw:
    https://www.facebook.com/helene.bergman/posts/4324059707326

Google