Kvinnors ekonomiska frammarsch belyses

07 augusti 2012, av Pelle Billing

Ett av många problem i den svenska jämställdhetsdebatten är att den är baserad på en svunnen tid. Retoriken har sitt ursprung i den kvinnoroll som fanns på 1950-talet, eller i bästa fall kvinnorollen på 1970-talet.

Lägg till detta missuppfattningarna om att kvinnor bara äger en procent av världens förmögenheter och endast tjänar tio procent av världens lön, och förvirringen är total. Få personer i Sverige känner till att vi kommer att ha lika många kvinnliga som manliga chefer år 2014 (om än inte på absoluta toppnivå i näringslivet).

Med tanke på att debatten om jämställdhet skulle behöva komma in i 2010-talet, är det befriande att läsa Jenny Nordbergs kolumn i SvD. Där redogör hon för Hanna Rosins bok The End of Men, som kartlägger hur kvinnor i högt tempo tar sig fram akademiskt, ekonomiskt och vad gäller chefspositioner.

Hanna Rosin (foto Jona Frank)

Hanna Rosin blev känd för en internationell publik när hon år 2010 skrev artikeln The End of Men i amerikanska The Atlantic. Hon gjorde även ett framträdande på TED som fick stor spridning på nätet:

Det område där maktbalansen mellan könen har förändrats som snabbast är utbildningssystemet. I Sverige närmar vi oss en situation där dubbelt så många kvinnor som män tar ut en examen från universitet och högskola (PDF). Jenny Nordberg beskriver läget i USA:

60 miljoner amerikaner har idag en universitetsexamen. Hälften är män, hälften är kvinnor. Men i den siffran gömmer sig något omvälvande: den kvinnliga halvan är mycket yngre än männen. De är framtiden, där det är vanligare att kvinnor är utbildade och har bättre jobb. Och tjänar mer pengar.

Kvinnor tar sig alltså fram utmärkt på egen hand, och i ljuset av detta ter sig den tidvis infekterade svenska debatten om kvotering närmast löjeväckande. Om 20 kommer vi att ha fler utbildade kvinnor och fler kvinnliga chefer.

En växande grupp män blir samtidigt lämnad på efterkälken:

Männen har det inte gått något vidare för. De är fortfarande arbetslösa, och ofta ensamstående, eftersom de inte bidrar med särskilt mycket längre. De uppfostrades som sina fäder, men när deras arbeten försvann och ekonomin förändrades fastnade de i arbetslöshet.

Det fanns länge ett socialt kontrakt i samhället. Nämligen att en stor grupp män skulle arbeta med de tunga och farliga arbeten som är oundvikliga i såväl ett bondesamhälle som i ett nyligen industrialiserat samhälle. I utbyte skulle männen få en rimlig lön, goda möjligheter att försörja en familj och status som familjöverhuvud.

I ett allt mer post-industriellt samhälle luckras detta sociala kontrakt emellertid upp – ofta snabbare än någon hade föreställt sig. Plötsligt är det en växande grupp män vars tjänster inte längre är önskvärda, och på samhällsnivå övergår respekten för män till ett förlöjligande av män (i reklamfilmer, i komediserier, etc). Många män har fortfarande inte hunnit reagera på vad som pågår, eller smälta att den livsstil de fått lära sig att sträva efter inte längre existerar.

Unga kvinnor i stora amerikanska städer har fler toppjobb och mer betalt än de unga männen. Detta leder till svårigheter i parbildningen, eftersom det mönster som ”alltid” gällt är att kvinnor ska hitta någon som har samma eller högre social status som de själva. Men det finns inte längre tillräckligt med män för att upprätthålla detta mönster.

I Sydkorea har parbildningen fått sig en rejäl törn. Nordberg skriver:

Sydkoreanska kvinnor – med topputbildningar och toppjobb – föder så få barn nu att den framtida skattebasen är allvarligt hotad. Där letar många män efter traditionellt undergivna hustrur vilket kvinnorna numera är ointresserade av, vilket har blivit ett problem på regeringsnivå.

Män vill ha kvinnor med lägre social status och kvinnor vill ha män som är mer framgångsrika än de själva. Ingen hittar det de söker och barnen uteblir.

Frågan är då hur allt detta ska hanteras? Hur ska könen i post-industriella länder relatera till varandra? Hur ska männen klara sig i den nya verklighet som växer fram? Kvinnorna har ju alltid utvägen med insemination och sin egen lilla familj.

Det finns ett flertal möjliga lösningar, och jag diskuterar dessa mer ingående i min kommande bok Jämställdhetsbluffen. Men en viktig komponent är att göra skolan mer pojkvänlig, vilket man redan börjat experimentera med i bland annat Storbritannien och Australien:

Och ett land som Australien experimenterar redan med att förändra utbildningsystemet så att det bättre ska passa pojkar, så att de inte ska hamna efter från början.

Rent allmänt gäller det även för svenska samhället att i rask takt anpassa jämställdhetsdebatten till rådande förhållanden. Vi kan inte utgå från den verklighetsbeskrivning som fick kvinnorörelsen att växa sig stark på 1960-talet. Den verkligheten finns inte längre, åtminstone inte i västvärlden.

 

80 kommentarer på “Kvinnors ekonomiska frammarsch belyses”

  1. Mia. skriver:

    Letar ord för att beskriva varför jag är så glad att du är en av de tålmodiga ‘volontärerna’ (http://www.pellebilling.se/2012/08/olika-regler-for-hur-du-far-generalisera/#comment-108958).

    Och det som utkristalliserar sig är att det känns hoppfullt. Ser verkligen fram emot boken!

  2. Matte skriver:

    Jag tycker att pojkars situation i skolan är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna, för det vi gör idag visar sig i framtiden. Det blir ju som sagt fel om vi jämför låt säga 40-talisterna med 90-talisterna och utifrån det satsar mycket mer på flickorna.

  3. patrik skriver:

    exakt Matte, att leva i det förflutna hjälper ingen!

    välkommen tillbaka Pelle! trodde du skulle droppa din bok igår men jag får väl lägga band på mig själv och vänta ytterligare några veckor :)

  4. Toklandet skriver:

    Tänk vilka problem det kommer att bli i framtiden om sjuka experiment som Machofabriken håller på får fotfäste ordentligt… Om deras vridna syn slår igenom DÅ blir det besvärligt på allvar!

  5. Pelle Billing skriver:

    @Mia.: Tack! Jag är också försiktigt hoppfull. Om boken får god spridning kan det vara ett viktigt steg åt rätt håll tror jag (utan att bli allt för självgod…).

  6. Jocke skriver:

    Det kommer att slå tillbaka igen. Det tar ett tag, men manlighetens status kommer att öka. Så funkar naturen.

    När varenda kvinna är högutbildad och har ett toppjobb kommer manlig status att definieras efter annat än pengar och framgång.

  7. Pelle Billing skriver:

    @Toklandet: Jag tror att det måsta komma nya alternativ, nya verklighetsbeskrivningar, nya tankegång. Det är det nya som kommer att tränga ut det gamla – kritik mot det rådande räcker inte.

  8. Pelle Billing skriver:

    @Matte: Ja, skolan är central.

  9. Men@Work skriver:

    Nu har jag inte läst boken, men titeln ”The end of men” tyder ändå på misandriskt önsketänkande och skadeglädje.

    Man kan heller inte säga att kvinnorna tar sig fram på egen hand bara för att det inte finns kvotering. Det kan finnas andra faktorer som gynnar kvinnor och missgynnar män.

    Den amerikanska ekonomin är i ett mycket utsatt läge, och man skulle lika gärna kunna påstå att femi iseringen av ekonomin har ledit till en minskad konkurrenskraft. Nu påstår jag inte detta, men jag faller under inga omständighet på knä inför Rosins bok och Nordbergs krönika. Dessa bör granskas med ett kritiskt öga.

    Dessutom kan vi tillägga att utarmningen av sen amerikanska ekonomin delvis beror på olka krig och konflikter runtom i världen dit de män som förlorat sina arbeten i industrin åkt som soldater. Utan dessa skulle heller inte USA kunna upprätthålla sina geopolitiska ich ekonomiska intressen internationellt. Rosins och Nordbergs analys är ganska enkelspårig.

    En sak vi kan räkna med i Sverige i framtiden är dock både mansdiskriminering OCH kvinnokvotering på många områden. Visst låter det dystopiskt, men det är dessvärre även fullt realistiskt. Som välutbildad man bör man definitivt överväga att emigrera. Åtminstone så länge det fortfarande är möjligt. Fortsätter utvecklingen som nu har bi väl försätts med elekrroniska fotbojor allihop. Tänk Assange…

    För att vara konstruktiv: vad kan vi göra åt de faktorer som diskuteras? Jo, ge mer makt och frihet åt individen att forma sitt eget liv. Radikalfeministerna är utan tvekan ute efter att förslava män och beröva dem på rättigheter. De har redan lyckats ganska bra.

  10. Pelle Billing skriver:

    @patrik: Tack! Ja, du får lägga band på dig lite till ;) Men å andra sidan kan vi nu bygga upp spänningen på bloggen i några veckor och sedan hoppas jag att hela communityn här på bloggen hjälper till att sprida budskapet när den släpps.

  11. Pelle Billing skriver:

    @Jocke: En viktig och intressant tanke. Vad som medför status i ett samhälle kan skifta över tiden. Det enda som varit konstant genom historien är att män med status varit attraktiva, oberoende av vad som gett denna status.

    Samtidigt gäller det att hitta vägar till att familjebildning ska förbli attraktivt för båda könen. Min övertygelse är iaf att många människor blir lyckligare i en familj, än utanför.

  12. Pelle Billing skriver:

    @Men@Work: Jag tror titel är ett sätt att skapa intresse för boken. Lite så tänker jag själv med min egen boktitel ;) I sig är inte det ett tecken på något negativt. Sedan är ju Rosin kvinna och självfallet färgar detta hennes synsätt, precis som att mitt manliga kön färgar mitt synsätt. Men det jag vet säker är att om svenska mainstream-feminister höll hennes nivå, skulle mycket vara vunnet.

    Sedan har du en poäng i att manliga fysiska uppoffringar fortfarande är en nödvändig bas för vårt välstånd, både vad gäller försvaret och farliga yrken. Detta glöms nästan alltid bort i jämställdhetsdebatten, men det glöms inte bort av mig. Min kommande bok ger en helt ny bild av den manliga könsrollen.

  13. Mia. skriver:

    @Pelle Billing:

    Och jag menar att det kan du gott kosta på dig lite ;)

  14. Ed skriver:

    Måste bara göra ett inlägg här angående arbetslösheten bland män. Det är inte så konstigt att alltför män blir arbetslösa då de flesta arbetar inom industrin. Företag idag vill gå i vinst och hålla produktionen låg, därför flyttas de flesta industri företag utomlands och då försvinner jobben i Sverige. Rätta mig om jag har fel….men är det inte så. Industrin håller på att dö ut i Sverige och alltfler lär få flytta utomlands om de vill jobba kvar inom industrisektorn.

  15. Matias skriver:

    Bra sammanfattande inlägg om problematiken men jag måste komma med ett kanske lite cyniskt och hopplöst påpekande: Jämställdheten blir ett problem/hinder för relationer men vi tror fortfrarande att vi vill ha jämställdhet?

  16. Ed skriver:

    En annan myt är att män har mer fysiska jobb. Knappast! Har du provat att jobba inom vården? Där går o står du hela tiden, gör tunga lyft av patienter/brukare.
    Även inom skönhetsindustrin är det tungt. Tänk dig att du har tio till elva massager per dag, helkroppsmassage i 50-60 min, 10minuters ”vila” emellan, då du ska bädda rent bänken till nästa kund. Du måste bort med handdukar och annat o slänga det på ett ställe hämta nya handdukar o andra tillbehör. Du hinner knappt dircka vatten tills du ska ta hand om nästa patient. Likadant gäller det diverse inpackningar, som är ännu tyngre att jobba med. Där ska bänken/sängen bäddas dubbelt. Det blir mkt böjningar för ryggen. Man rör sig hela tiden vilket är som att lågintevisträna i 10timmar, man är konstant hungrig. Man får vara glad ibland om man ens får sitta ner i 30min o äta lunch, Små raster att ta ”kommer inte ens på frågan”. Och alltid efter att Spaet stänger måste man städa efteråt, skrubba badkar, moppagolv, slänga skräp, hämta nya handdukar, vika nya handdukar. Böja på knän o ryggar, sträcka sig hit o dit. Att jobba som hudterapeut/spaterapuet/massör är mer utslitande än man kan ana oavsett hur lyxigt det än är på stället du jobbar.

  17. David Holman skriver:

    @Matias: Alltså vi vill ha jämställdhet som i likamöjligheter och skyldigheter, inte identiska personer. Om du vill ha obalans i din relation så är det upp till dig och din partner på samma sätt som det är upp till er om ni vill dela 50/50 på allt. Makt åt människan, inte byråkraten.

    @Ed: Fast för varje tungt kvinnojobb du kan räkna upp kan jag räkna upp tre mansjobb som oftast inte bara är ännu tyngre utan också farligare: soldat, byggarbetare, ordningsvakt. Inte bara innebär dessa jobb tunga lyft de innebär också en större fara för sitt liv.

    Sommarjobbar själv inom vården nu och visst är det tungt men om man gör på rätt sätt och använder rätt hjälpmedel så är det inte så himla farligt, och tro mig det finns hundratals olika hjälpmedel inom vården och nya utvecklas ständigt.

  18. David Holman skriver:

    Angående skolan är den helt klart det vi måste kämpa hårdast för. Det måste vara vår största prioritet. Att skolan blivit feminiserad är inte någon konspiration utan sanning som blivit erkänd flertalet gånger. Regeringarna i Sverige har, med goda intentioner, get flickor förtur i skolan och det måste vi sätta stopp för. Min generation och nuvarande generation kommer stryka med tyvärr men vi kan fortfarande rädda nästkommande generation! Än är det inte för sent!

  19. Pelle Billing skriver:

    @David Holman:

    ”Makt åt människan, inte byråkraten.”

    Men tänk om människorna väljer fel? ;)
    Måste man inte hjälpa dem lite på traven, så att de väljer rätt? ;)

    Tänk vad nedlåtande den typen av kommentarer låter när man verkligen renodlar dem…

  20. Mars skriver:

    Håller med om det mesta men inte allt.

    Ang ”Män vill ha kvinnor med lägre social status och kvinnor vill ha män som är mer framgångsrika än de själva.”

    Jag tror man ska akta sig för att spegla mäns och kvinnors behov och drifter på det sättet. Utdraget ovan kanske delvis gäller i länder som Sydkorea och Italien, men i länder som Sverige har vi faktiskt inte riktigt de problemen. Mänsklig fortplantning verkar dessutom alltid haft biasen att de flesta kvinnor får barn, men bara ungefär hälften av männen blir fäder (diskuterats härinne tidigare).

    I grund och botten är det varken kvinnors eller mäns olika behov som är framtida stora utmaningen utan vår oförmåga att hantera behov om de inte är lika (50/50-doktrinen) eller speglade (kompletterande) som ovan.

  21. Ed skriver:

    @David: Jag kan hålla med dig. Dock är det svårt att bedömma vad som är farligt, farligast. Att sitta o tjafsa om vilket kön som har de farligaste jobben är ju ganska löjligt. Utgå ifrån vilket jobb som är farligt, det är strunt samam om det är flest män eller kvinnor inom yrkeskåren det är likförbannat tragikt när en olycka sker. Se till att det skaderisken minskas på alla typer av farliga srbetsplatser det det kan ske en olycka.
    Inom vården finns klämrisk, halrisk, men även sjukdomar och smitta. DET är också farligt – sjukdomar och smittor överförda av patienter till de som jobbar med dem kan var dödligt. Det är inte alla som är vaccinerade för alla sjukdomar, så tillvida du inte är utbildad läkare och sjuksköterska så ingår vissa vaccinationer i utbildningen.
    Idagens tekniska värld finns det många maskiner inom byggindustrin/grävjobb/asfgaltering som underlättar för de anställda. Inom vården finns det liftar, mm. Du ska ända vända och rulla patienten när du skall byta blöja, där krävs det mänsklig kraft och försiktighet.

    Har också jobbat inom vården så vet om alla dessa hjälpmedel. Tyvärr inte alltid som de används p.g.a tidsbrist och stress för att hinna med allt som skall hinnas med.

  22. Jonte skriver:

    Intressant artikel av Jenny Nordberg. Dock blir jag så trött på det ensidiga feministiska perspektivet som vissa krönikörer verkar vara helt oförmögna att släppa. Jag har hört det till leda nu, förklaringen till varför högavlönade karriärskvinnor och lågavlönade lågstatusmän är utan familj beror på att alltid på att ”män är rädda för starka kvinnor” och ”män vill ha kvinnor med låg status som dom kan dominera”

    Läser man nedanstående stycke så är det uppenbart att Jenny Nordberg anser att det enbart är männen det beror på.

    ”Sydkoreanska kvinnor – med topputbildningar och toppjobb – föder så få barn nu att den framtida skattebasen är allvarligt hotad. Där letar många män efter traditionellt undergivna hustrur vilket kvinnorna numera är ointresserade av, vilket har blivit ett problem på regeringsnivå.”

    Det vore klädsamt om någon gång en feministisk krönikör vore kapabel nog att erkänna att det beror i minst lika hög grad på karriärskvinnorna själva. Vad Jenny Nordberg och Hanna Rosin än säger så har dom flesta heterosexuella män gjort erfarenheten att kvinnor tenderar att dras till män som är framgångsrika och har hög status. Män med lägre social status är ointressanta. Jag är helt övertygad om att detta är den största anledningen till att högutbildade karriärskvinnor föder färre barn. Samma sak med den förhatliga mansrollen, kvinnor attraheras inte av mesiga underdåniga män. Och ett par anekdotiska intervjuer med några få par ändrar inte på detta. Skulle inte förvåna mig om insemination kommer bli allt vanligare för karriärskvinnor som vill ha egna barn framöver.

    Snälla Jenny och ni andra. Kan ni inte en gång för alla erkänna att dom allra flesta kvinnor är ganska ointresserade av män med låg social status? Och att det faktiskt är huvudanledningen till att så många karriärskvinnor är ensamstående?

  23. Hurtbullen skriver:

    Lite fundersam . Jakten på status och fördelar är , vill jag påstå, inte helt och hållet en naturlig mänsklig egenskap. Om jag har en hyfsat lön,en god ställning på arbetsmarknaden och därigenom ´lyckades´att övertala min bank att låna mig 5 miljoner för en villa på en gräddhylla, så är det fortfarande lånta fjädrar som jag bygger mitt statusbygge på . En illusion om status , som t.o.m kan bli farlig för min ekonomi och min sociala ställning framöver,bådas ekonomi om jag delar det med min kvinna.

    Att statussökande inte är på blodigaste allvar, utan bara ett ytligt spel.
    Män borde ta ett steg tillbaka och betrakta masskulturens spelregler, hur den idag definierar männens ´goda´egenskaper fortfarande som ett avlägset eko från forntiden. Han ska vara skötsam,nykter,flitig – samt kunna diska,ta hand om barn och kunna bygga altan.Och vara sparsam .
    DET är vad som egentligen försiggår bland majoriteten. ( Har varit och campat i sommar och gjort fältstudier :-) VERKLIGA produktiva sysslor till skillnad från en liten exklusiv klubb av inavlade feminister vars inkomst är beroende av att de hela tiden ökar volymen i mobbningspolitiken mot båda könen.

  24. Bashflak skriver:

    Härligt att se Jenny Nordberg själv komma in på Genusnytt igår och debattera sin krönika, i brist på kommentarsfält i SvD.

    Men Pelle, är det verkligen så att män helst vill ha kvinnor med lägre status? (Eller är rädda för starka kvinnor, som en feminist skulle beskriva saken). Män går efter skönhet och andra ‘kvinnliga’ attribut, medan status är tämligen ointressant. När kvinnor väljer partner är dock status viktigt.

  25. Daniel skriver:

    @Pelle Billing:

    Men tänk om människorna väljer fel?
    Måste man inte hjälpa dem lite på traven, så att de väljer rätt?

    ”Endast bildade representanter för de besuttna klasserna, de intellektuella, kunde verkligen förstå arbetarnas långsiktiga intressen och leda dem på rätt sätt.
    Alltså skulle en intellektuell elit slåss för arbetarnas skull, och de skulle göra det genom underjordisk aktivitet, genom flygblad och agitation.”

    Rätt så träffande beskrivning av dagens bolsjevi….oj förlåt jag menar journalister på tex aftonbladet.

    Källa:http://sv.wikipedia.org/wiki/Bolsjeviker

  26. Jonte skriver:

    @Bashflak:

    Jepp håller med, tvivlar på att män vill ha underdåniga kvinnor. Gäller iaf inte mig. Dock är det så att det är väldigt svårt för mig att få en högstatus karriärskvinna som ser väldigt bra ut eftersom dom så gott som alltid har manliga partners som har högre status och kommit längre i karriären än mig. Däremot så kan jag få en kvinna med vanligt jobb (typ lärare, sjuksköterska, kontorist) som ser väldigt bra ut. Så i valet mellan en en högstatuskvinna som inte ser särskilt bra ut och en vacker kontorist eller receptionist så väljer jag det senare. Helt enkelt för jag värderar skönhet högre (självklar spelar även personlighet in men den är ganska oberoende av status), inte för att jag är ”rädd för starka kvinnor”. Jag har flera gånger fått höra att jag borde skämmas för detta, att jag går efter utseende främst. Men det tänker jag faktiskt inte göra. Alla är fria att ha sina preferenser, men bör faktiskt stå för dom. Vill en karriärskvinna med hög status inte veta av män med lägre status så hon ingen anledning till att gnälla över det faktum att hon är singel.

  27. Hurtbullen skriver:

    Har bloggen tekniska problem ?

    Skrev långt inlägg igår, fick kvitto på mottagningen, men den dök aldrig upp. Nu skriver jag igen. Får kvitto. Men fortfarande efter 25 minuter har den inte kommit fram. Kopierar mina inlägg i wordpad så länge, och försöker få in den senare…

  28. Hurtbullen skriver:

    … märkligt alltså att mitt inlägg kl. 16:45 kom in omedelbart.

    Jag försöker igen med inlägget som inte kom in.

  29. Hurtbullen skriver:

    o.k. precis som igår går det inte att skicka om inlägget som jag redan skickat (men inte kom in)

    Meddelande : Hittade en likadan kommentar; det verkar som om du redan hade sagt det här!

    ???

  30. Line skriver:

    Hej!
    Jag och en vännina till mig pratade just om detta med relationer och framgång. Hon sa att “det funkar inte att skaffa barn när ens kvinna är karrärista och satsar på framgång på jobbet” mannen kan inte skaffa barn med en kvinna som tjänar mer än honom. Både hon och jag tyckte det var lite larvigt.o löjligt, det spelar absolut ingen roll!!!
    Vad är det för fel att kvinnor tjänar pengar, mer pengar än män.
    Det enda vi kom fram till var att 1. det förstör hans manlighet att visa sig vara beskyddande, 2. han känner sig misslyckad, 3. hon bryr sig inte det minsta om han tjänar mer eller mindre för henne är det viktigt att dom har det bra.
    Jag vet inte med dig men ibland som kvinnlig betraktare så känns det som att många män sätter käppar i hjulen för sig själva, att deras manlighets krav o bild är så stark att dom sätter käppar i hjulen för att skaffa familj. Även om dom älskar kvinnan de har så tål de inte att hon är mer framgångsrik än honom. Varför har män denna prestige? Varför mot kvinnor? All manlig hets syns i en grupp av män där de ska bräcka varandra. Kvinnorna ska stå bervid o applodera o säga guuuuuuuuuuud så duktig du är så stor o stark du är. Jag har träffat många kvinnor som utåt sett står o hejjar på honom, men bakom ryggen säger: ja ja jag låter honom vinna så han får känna sig viktig. Kvinnor kapitulerar för att mannen skall få känna sig som ledar, en dominant hane. Många kvinnor skrattar bara åt det o tycker det är löjligt. Klappa händerna nu åt honom….bara gör det.

    I tävlingar syns detta enromt mkt!

    Kan du förklara för mig vad manlighet egentligen är?
    Och varför många tjejer tycker det är lite löjligt o inte bryr sig, trots att tjejer vill ha manliga män, lite lagom mkt.

  31. Aktivarum skriver:

    Pelle Billing:

    ”Män vill ha kvinnor med lägre social status och kvinnor vill ha män som är mer framgångsrika än de själva. Ingen hittar det de söker och barnen uteblir.”

    Det förstnämnda är felaktigt. Enligt Bo Rothsteins statistik så vill kvinnor ha män så högutbildade som möjligt medan medan män vill ha kvinnor som är lagom och varken tillhör de lägst eller högst utbildade.

    Det ligger ingen statistisk sanning i att män skulle föredra kvinnor med lägre status. Snarare är det så att män normalt inte bryr sig om vilken status kvinnan har och sålunda blir den mest populära kvinnan också den vanligaste sorten.

    Den mest populära mannen däremot var den minst vanliga sorten.

  32. Line skriver:

    Hej!
    Jag och en vännina till mig pratade just om detta med relationer och framgång. Hon sa att “det funkar inte att skaffa barn när ens kvinna är karrärista och satsar på framgång på jobbet” mannen kan inte skaffa barn med en kvinna som tjänar mer än honom. Både hon och jag tyckte det var lite larvigt.o löjligt, det spelar absolut ingen roll!!!
    Vad är det för fel att kvinnor tjänar pengar, mer pengar än män.
    Det enda vi kom fram till var att 1. det förstör hans manlighet att visa sig vara beskyddande, 2. han känner sig misslyckad, 3. hon bryr sig inte det minsta om han tjänar mer eller mindre för henne är det viktigt att dom har det bra.
    Jag vet inte med dig men ibland som kvinnlig betraktare så känns det som att många män sätter käppar i hjulen för sig själva, att deras manlighets krav o bild är så stark att dom sätter käppar i hjulen för att skaffa familj. Även om dom älskar kvinnan de har så tål de inte att hon är mer framgångsrik än honom. Varför har män denna prestige? Varför mot kvinnor? All manlig hets syns i en grupp av män där de ska bräcka varandra. Kvinnorna ska stå bervid o applodera o säga guuuuuuuuuuud så duktig du är så stor o stark du är. Jag har träffat många kvinnor som utåt sett står o hejjar på honom, men bakom ryggen säger: ja ja jag låter honom vinna så han får känna sig viktig. Kvinnor kapitulerar för att mannen skall få känna sig som ledar, en dominant hane. Många kvinnor skrattar bara åt det o tycker det är löjligt. Klappa händerna nu åt honom….bara gör det.

    I tävlingar syns detta enromt mkt!

    Kan ni förklara för mig vad manlighet egentligen är?
    Och varför många tjejer tycker det är lite löjligt, (med manliga lekar) trots att tjejer vill ha manliga män, lite lagom mkt. Bryr sig tjejer om killen som vinner kampen om vem som kan hoppa högst?

  33. Karl skriver:

    Pelle, har du någon evidens för att ”mönstret” med betydande skillnad i social status vid parbildning till fördel för mannen verkligen är en ömsesidig preferens? Vad jag kan se i litteraturen så handlar det till övervägande del om kvinnans preferens.

    Låt oss använda inkomst som proxyvariabel för social status. Enligt en studie av Hitsch, Hortacsu och Ariely av data från en datingtjänst är inkomst en bra prediktor på framgång för män [1, s. 21]:

    ”Income strongly affects the success of men [...] [O]utcomes improve monotonically for income levels above $50,000.”

    men inte för kvinnor [1, s. 21]:

    ”[T]he online success of women is at most marginally related to their income. Women in the $50,000-$100,000 income range fare slightly better than women with lower incomes. Higher incomes, however, do not appear to improve outcomes, and [...] are not associated with a statistically different effect relative to the $15,000-$25,000 income range.”

    Om män har en omvänd preferens som är i närheten av samma magnitud som kvinnornas borde en kurva som plottar kvinnornas inkomst mot deras framgång i parbildning se ut på ett helt annat sätt än den gör i den aktuella datan.

    Warren Farrell rapporterar också anekdotiskt [2] att det går 10 män som kan tänka sig parbildning med en kvinna med högre social status på varje kvinna som kan tänka sig parbildning med en man med lägre status.

    [1] G. J. Hitsch, A. Hortacsu, & D. Ariely. What Makes You Click? Mate Preferences and Matching Outcomes in Online Dating. MIT Sloan Research Paper No. 4603-06. http://papers.ssrn.com/sol3/Papers.cfm?abstract_id=895442

    [2] http://www.youtube.com/watch?v=I8qSS2hlu0M

  34. Daniel skriver:

    @Line:

    Hela ditt inlägg är en enorm halmgubbe, känner du några män som resonerar så?
    För jag gör då inte det .

    Nice try…

  35. Andreas Nurbo skriver:

    Ang Rosin. Ingen som uppmärksammar det absurda i att hon snackar om hur bra det går för kvinnor och hur dåligt det går för män på en konferens som uteslutande är om kvinnor, TEDWomen.

    @Line: Har inte stött särskilt många män som har något som helst emot att kvinnor tjänar mer än dem. Känner en del som gärna skulle vara hemmamän, jobba deltid och bli partiellt försörjda osv.

    Sen när det gäller tävlingar osv. Vem går kvinnor helst ut med/har sex med, den som kom först eller den som kom sist? Tror nog de flesta kvinnor väljer vinnaren.

  36. Matte skriver:

    @Line

    Nästan all forskning och alla studier (i tråden framförallt) motsäger ditt inlägg.

  37. Line skriver:

    Tack killar!

    Då kan man egentligen spräcka hål på myten att män känner sig hotade om kvinnan i förhållandet skulle tjäna mer.
    Och Andreas jag har hört detsamma av män. Och av min egen far. Pappaledigheten är det som är mest uppskattat.

    Nja kanske. Om man inte visar stor empati och väljer han som kom sist för att man vill ”trösta” honom. Man tar honom för att han blir retad av vinnaren för att vinnaren beter sig som en dålig vinnare. Man väljer inte killen i mitten.

  38. Matte skriver:

    @Line

    Ja nu är det upp till kvinnor att välja arbetslösa eller låginkomsttagare så som män alltid gjort med kvinnor. Tror du det kommer hända?

  39. Jonte skriver:

    @Line:

    Jag ska förklara en sak för dig Line, såhär funkar det enligt min och alla mina vänners erfarenheter.

    Kvinnor gifter ogärna ner sig, dom vill helst ha en man som är minst på samma nivå utbildningmässigt och inkomstmässigt som mannen. Vackra karriärskvinnor har inga som helst problem att hitta män som tjänar lika bra eller bättre än dom själva, ofta gifter dom sig med män med ännu mer framgångsrik karriär.

    Så vad blir följden? Jo, vackra högutbildade karriärskvinnor är helt enkelt inte tillgängliga för män med vanlig inkomst. Återstår då vackra kvinnor med vanliga jobb, eller karriärskvinnor som inte är fullt så vackra. Då väljer vi män den vackrare kvinnan. Inte pga av att vi är rädda för starka kvinnor utan för att vi helt enkelt värdesätter kvinnans utseende högre, något som många karriärskvinnor jag träffat har väldigt svårt att förstå.

    Det finns massor med arbetslösa lågutbildade män som är singlar. Hur många karriärskvinnor tror du är intresserade av att dejta dom? Ärligt?

  40. Jonte skriver:

    @Line:

    Ska tillägga att det inte bara är min och mina vänners erfarenhet som styrker detta utan även forskning.

    Kort sagt. Kvinnor som tjänar mer än oss är inte intresserade av oss, förutom dom som är fula. Och då är det vi män som inte är intresserade. Hellre än snygg receptionist än en alldaglig vd.

    Sorry

  41. Medborgare X skriver:

    Ed!

    Visst har du rätt i att fler och fler industriföretag flyttar tillverkningen utomlands. Det gäller speciellt för de stora internationella industriföretagen. Detta beror på att det både är billigare att tillverka i låglöneländer, att miljövillkor är lägre, att skatterna är lägre, m.m. Men framförallt beror det på att våra politiker tillåter produkter som är tillverkade under den typen av villkor att säljas i västvärlden. Det gör det näst intill omöjligt för produkter som är tillverkade i väst (under de villkor som gäller här) att konkurrera med produkter från låglöneländer.

    Självklart leder detta initiallt till att de (framförallt män) som arbetar inom den värdeskapande tillverkningen förlorar jobbet. Men det innebär också att en stor del av skapandet av välstånd flyttas till låglöneländerna och att välståndet minskar på lång sikt i väst. Det är värdeförädling som ger välstånd.

    Men när tillverkningen har flyttats utomlands så är nästa steg att också flytta utvecklingen. Se bara på hur programmering har börjat flyttas till Indien och andra låglöneländer. När inte heller den värdeskapande utvecklingen finns kvar så är nästa steg att flytta även försäljning- och marknadsföring samt ekonomi och management utomlands.

    Till slut försvinner industrin helt och hållet. Och därmed även det som skapar det stora välståndet i samhället. När inte stat och kommun får in nettoskatteintäkter från de som arbetar inom industrin finns inte längre några större resurser för att betala för välfärden. Utan välstånd ingen välfärd. Då kommer också stat, landsting och kommuner börja säga upp personal. Först ut blir alla de som inte arbetar operativt inom vård, skola och omsorg. Som många av de unga välutbildade akademikerkvinnorna inom administration och byråkrati (som genuskonsulter och andra icke-värdeskapande yrken).

    Vad ska de unga välutbildade akademikerkvinnorna göra då?

  42. Hurtbullen skriver:

    Feminism i forna Sovjet

    http://www.the-spearhead.com/2012/06/10/feminism-eastern-european-style/

    Ett intressant perspektiv kommer från forna sovjet. Sovjet har legat långt framme i sann socialistisk anda ( Abort tillåten 50 år innan väst, jämlikhet i utbildning och yrke sedan bolsjevikerna tog över)

    Dock verkar det inte som om en stark socialistisk stat a´la´ totalitära sovjet inte varit någon bra deal för männen sedan muren föll 1989 och det sovjetiska imperiet gick under.

    Vad jag vill påstå är att varje stat som aktiv tar åt sig ansvaret och lägger sig i människors liv i områden som familjeplanering , procentuella kvoteringar, experimenterande med könsroller och planekonomiska teorier, kommer så småningom transformera befolkningen till statister – som inte har huvudrollen – i deras egna liv.

    Ett intressant kommentarsfält till artikeln också.

  43. Line skriver:

    Du menar att egentligen är det kvinnorna som är kräsna när det gäller att välja partner. Hmmm ja jag skulle nog säga, ialf att jag själv var det. Han skall kunna vara en bra far och ha ett jobb. Kunna försörja sig själv i första hand. Är det så att han är arbetslös och inte gör något åt sin situation ja då får han nog se sig vara singel länge. (nu pratar jag tiden för när man vill börja skaffa familj som brukar vara runt 30års åldern). Om en man är arbetslös men inte gör något åt sin situation och verkar orkeslös då är han inget att ha, kämpar han däremot över att skaffa sig ett jobb ja då ser det ljusare ut för honom.

    Jag tror det kommer att hända. Kvinnor lär ju få anpassa sig efter det som erbjuds. Och människor är bra på att anpassa sig över situationer. Enligt evolutionen så är de som är starkast är de som anpassar sig efter utvecklingen.

  44. Line skriver:

    @Jonte
    Jag tror det beror på att när vi kvinnor sedan går på mammaledighet vill vi kunna känna tryggheten att vi kan försörja oss, därav behöver en man jobba, ibland mer än kvinnan. Om mannen tjänar dubbelt så mer än kvinnan förlorar bara paret kvinnans lön, men de har ändå tillräckligt för att försörja tre st. Mannen tjänar 2 löner och kvinnan 1 =3 löner. Kvinnan är mamma ledig 0 i lön. Mannen har fortfarande sin lön på 2. = 2.
    Kvinnan väljer mannen av praktiska skäl?

    Lågutbildade överlag nöjer sig med det lilla.
    Jag vet inte varför karriärskvinnan inte väljer den lågutbildade mannen, kanske skrämmer han henne med för mkt trygghet. Hon känner sig fast, kan inte ta sig någonstans än inom hemmet? Kanske är den lågutbildade mannen bunden till företaget i kommunen och kan inte flytta på sig. Hon vill väll frammåt i livet, hon vill något mer men han vill bara vara hemma med familjen i familjens lugna vrå.
    Vad tror du?

    Det är klart man väljer det som är bättre man vill ju kunna leva gott!

    Men jag tror det finns kvinnor som vill ha rollen av att de skall vara försörjare…eller vänta nu är det inte det som håller på att hända eller är det vad feminsiterna vill att kvinnan skall ha den känslan av att JAG kan minnsan försörja dig.

  45. Line skriver:

    Visst utseendet spelar roll, fast det är inte allt. Det är däremot det som gör en intresserad i försa ögonblicket.
    Är dock mannen jag pratar med dum o korkad ovsett hur snygg han är så är han inget att ha. Tror det gäller kvinnor också. Är hon vacker men har inget innan för sin skönhet är det väl ingen kvinna ni män skulle vara tillsammans med?

  46. Jonte skriver:

    @Line:

    Dels det, men en annan sak är att karriärskvinnor som inte är så vackra överskattar sin egen attraktionskraft och missbedömer sitt värde på marknaden.
    En karriärskvinna som ser alldaglig ut tror ofta att hon är lika eftertraktad bland män som en alldaglig karriärsman är bland kvinnor. Så är inte fallet. Män värderar utseende långt högre än karriär och status hos kvinnor och en hel del karriärskvinnor verkar ha svårt att acceptera det.

    Men vi är alla fria att ha vilka preferenser vi vill. Så det är bara för män och kvinnor att acceptera läget, karriärskvinnor som inte är fullt så snygga får helt enkelt inse att den snyggare receptionisten brädar henne i konkurrensen om dom attraktiva männen. Hon får helt enkelt nöja sig med en mindre attraktiv partner om hon inte vill vara singel. Inte ljuga för sig själv och intala sig att ”män är rädda för starka kvinnor” eller liknande. En arbetslös singelkille skulle förmodligen bli tacksam om han fick dejta henne.

  47. Line skriver:

    Jonte: Sen kan man ju diskutera vad som är snygg också. Det jag tycker är snygg kanske inte alls faller i smaken för nån annan. Alla är väll vackra på sitt/nått sätt utan att låta klyshig.
    Det gäller att plocka fram den snygga sidan till för dejting framgång!

  48. Jonte skriver:

    @Line:

    Utseendet hos vår partner betyder mer för oss män än det gör för er kvinnor. Begå inte misstaget att tro att kvinnor och män bedömer varandra efter samma kriterier. Varför tror du skönhetshetsen är större bland kvinnor än bland män? Varför sminkar sig kvinnor och bryr sig om sitt utseende mer?

    Och vad gäller män med låg status är dom helt enkelt oattraktiva för kvinnor. Det har bevisats om och om igen. Där har du orsaken, hon känner ingen attraktion till honom. Det är inte svårare än så.

  49. Jonte skriver:

    @Line:

    Det finns personlig smak vad gäller snygghet, det kan variera lite över kultur och tid. Men det finns också oföränderliga uppfattningar om skönhet som går bortom både tid och plats och som gäller över hela världen i alla tider.

    Dit hör tex symmetriskt ansikte, vissa kroppsproportioner, frisk hy osv…
    Dvs det finns förutom personlig smak också en objektiv skönhetsuppfattning som är inprogrammerad i oss. Visst så kan vissa gilla lite mulligare tjejer andra smalare, en del föredrar brunetter och andra blondiner osv men det finns absolut ett skönhetskriterium som gäller över hela världen också. Så jo, en del människor är helt objektivt fulare än andra tyvärr.

  50. Jonte skriver:

    @Line:

    ”Jag vet inte varför karriärskvinnan inte väljer den lågutbildade mannen, kanske skrämmer han henne med för mkt trygghet. Hon känner sig fast, kan inte ta sig någonstans än inom hemmet? Kanske är den lågutbildade mannen bunden till företaget i kommunen och kan inte flytta på sig. Hon vill väll frammåt i livet, hon vill något mer men han vill bara vara hemma med familjen i familjens lugna vrå.
    Vad tror du?”

    Då är frågan varför karriärsmannen inte är rädd för den lågutbildade kvinnan… Om hon vill framåt och han bara vara i hemmets lugna vrå så är det väl bara en fördel för henne? Vem ska annars ta hand om barnen?

  51. Matte skriver:

    @Line

    Därför blir det dubbelfel när skolan sviker pojkarna. Dels för pojkarnas egen del men också för många av kvinnorna när de inte hittar en partner.

    Det bästa är om skolan förbättrar sig. Det näst bästa är om kvinnorna börjar välja lägre ”rankade” män, eller är biologin för stark där?

  52. Niko skriver:

    Idag:

    Birgitta Svendén, Operachef, sommarpratar. Jag lyssnar i 15 min innan jag stänger av och det handlar enkom om kvinnor och det faktum att män borde och måste maka på sig (vem behöver män inom Operan? – annat än möjligen som ljus- och ljudtekniker och scenarbetare?).

    Allsång på Skansen. En kvinnlig violinkvartett och tre kvinnliga operasångare sjunger något om män. Det låter som ”…vem behöver er” osv (svårt att höra alla ord i operasång).

    Detta är det ständiga och överväldigande budskapet, från morgon till kväll, i praktiskt taget all media i Sverige.

    Vem behöver egentligen män överhuvudtaget?

  53. leifer skriver:

    Niko

    Varit många såna program i p1 sommar i år. Man blir så less och orkar knappt lyssna på nåt.

  54. leifer skriver:

    @Jonte

    ”Utseendet hos vår partner betyder mer för oss män än det gör för er kvinnor”

    Det där har ändrats i takt med att kvinnor kan välja och vraka bland män. Kvinnor har då väldigt mycket utseendepreferenser. Bara att läsa vilken kontaktannons som helst, kvinnor har en hel lista på krav där ett visst utseende bara är en av många parametrar.

  55. AV skriver:

    @Ed: Men Ed, då finns det ju en briljant lösning på det kvinnliga ohälsotalet. Skola om dem till glassiga och ofarliga yrken som ställningsbyggare, bergborrare, takskottare, vägläggare, gruvarbetare, bonde mm. De stora starka karlarna där kan gott ta på sig lite mer fysiska jobb som hudterapeut och massör. Allt för länge har de glidit runt på smörjobb medan de stackars brudarna fått slita sig snea.

    Ärligt, det finns både slitiga mansjobb och slitiga kvinnojobb. Allvarligaste konsekvenserna av arbetsskador på kvinnojobben är snedbelastning och stress/utbrändhet, på mansjobben fallskador, klämskador och död. Ska vi fortsätta pissa ikapp eller försöka lösa de olika branschernas problem?

  56. AV skriver:

    Och ett land som Australien experimenterar redan med att förändra utbildningsystemet så att det bättre ska passa pojkar, så att de inte ska hamna efter från början.

    Att pojkar ”blir efter” betyder att det finns något man kan bli efter. En norm som säger vad man bör kunna vid en viss ålder. Denna norm är ofta satt efter en flicka född före midsommar. Barn och i synnerhet pojkar födda sent på året är givetvis ”efter” i förhållande till denna norm, men måste man alltid jämföras med de bästa? Kanske bör man ha olika normer för flickor och pojkar i tidiga skolår, precis som vi har dam- och herrklass i OS. Om inte kvinnor fick en egen norm skulle få kvinnor kvala sig förbi försöksheaten. Att sentfödda missgynnas är också ett faktum. Nyligen visade det sig att många av de som fått diagnosen ADHD och ADD är sent födda pojkar. Det betyder inte att alla dessa diagnoser är fel, men att det finns en överdiagnosticering för de som bara är mindre mognadsutvecklade. De som inte fyller normen.

    Till det kommer hela diskussionen om vad vi faktiskt lär ut och hur. Och hur det är anpassade till könen. Men låt oss först justera skalan vi faktiskt jämför barnen med, när vi säger att de är efter.

  57. Jaokb skriver:

    Jag tror inte analysen är riktig.

    Min spaning är att det kommer bli mindre viktigt med utbildning. De flesta akademikerjobb är tråkiga och inte speciellt välbetalda. I och med att världen blir allt mer komplex blir det också allt svårare att nå framgång oavsett vad saken gäller. Se bara på hur det är med medicinsk forskning. Trots påtagligt intensiv forskning kommer det bara måttligt mer effektiva mediciner. Därtill kommer det faktum att många yrken har låg status i andra länder, i bjärt kontrast till hur vi ser dem.

    Jag är själv läkare och träffar dagligen läkare från andra länder. Det är helt uppenbart att de är i Sverige av två anledningar. I deras hemländer är läkare extremt underbetalda och har mycket låg status, vilket inte är fallet i Sverige. Och se bara på Sveriges fantastiska degradering av civilingenjörer. Förr var civilingenjör ett elityrke, nu kommer alla in som har godkända betyg och på arbetsmarknaden är civilingenjörer dussinfolk.

    Det snackas så mycket om att bli chef. Men vad är poängen med att vara chef i en värld där du egentligen inte kan uträtta något? På samma sätt börjar det bli uppenbart att politiker inte kan uträtta så mycket och att världen egentligen styr sig själv och att politiker är maktlösa.

    Med det vill jag säga: att skaffa sig en utbildning ger inte på något sätt garanti för ekonomisk makt och status i framtiden.

    Däremot kommer alla behöva äta, bo och värma sig i framtiden.

    Slutligen: Hur många av alla de prognoser som ställs är korrekta? Jag gissar på 1 %. Och då är jag snäll. Och jag tror att Hanna Nordin har fel.

  58. Stefan skriver:

    Håller med om att akademisk utbildning kommer bli mindre viktigt i framtiden. Visst kommer det fortfarande finnas behov av vissa typer av universitetsutbildade yrkesgrupper, som läkare, ingenjörer och ekonomer. Men idag finns mängder av onödiga universitetsutbildningar som egentligen inte behövs. Samtidigt saknas duktiga hantverkare och yrkeskunniga nu när 40-talisterna går i pension.

  59. David Holman skriver:

    @Jaokb: jag teor du har helt rätt här. Lyssnade på Radio Lab, en amerikansk podcast. Där tog de upp att hockeyspelare nästan uteslutande är födda tidigt på året och han de intervjuade ville införa tre olika ligor baserat på när man är född.

    Jag tror skolan hade mått bra av att sepparera på pojkar och flickor samt, möjligeb, att sepparera på mär man är född också. Tror det kan ligga något i det.

  60. Pauli Sumanen skriver:

    Hanna och andra har glömt en sak: Kvinnornas arbetstimmar. Kvinnorna gjorde ungefär 75 % av alla arbetstimmar i Sverige och tjänade ungefär 75 % av alla lönerna, som betalades. Så kvinnor och män får samma timlön per gjort arbetstimme. Om kvinnorna vill ha mer pengar per månad, de måste öka sina arbetstimmar. Men det är sannt, att kvinnorna vill hellre minska sina arbetstimmar än öka.

    Så om män i fortsättning gör lika mycket arbetstimmar än i dag, är arbetsgivarna mer intresserade om män än kvinnor och villiga betala till dem samma timlön som till kvinnorna.

    Och man måste aldrig glömma den sanningen, att Sverige kan inte leva med att folk filar andras naglar. Man måste få ut något att exportera. Och det är mest män, som jobbar i exportindustrin.

  61. Matias skriver:

    @Pauli Sumanen:

    ”Och man måste aldrig glömma den sanningen, att Sverige kan inte leva med att folk filar andras naglar. Man måste få ut något att exportera. Och det är mest män, som jobbar i exportindustrin.”

    Jep, välfärden som det kvinnliga oberoendet är beroende av är byggd på manligt resursgenererande och samhällen och kvinnor som skiter i mäns belägenhet kan inte länge njuta av män bekostade välfärden.

  62. David Holman skriver:

    Ed: jag räknar bara upp farligare manliga jobb för att du sa att det är en myt att män har tyngre jobb, det är falskt. Män har både tyngre och farligare jobb. Vill du bevisa annorlunda då är bördan på dig.

    Vad gäller farligheten inom sjukvården finns det absolut en risk med det, men följer man protokoll kan man minska risken till nära på noll. Det samma är inte sant inom vakt och militäryrken då de söker kommer i kontakt med människor med dåliga intentioner, till skillnad från sjukdommar.

  63. Pelle Billing skriver:

    @Hurtbullen: En av dina kommentarer hade fastnat i spam-filtret. Har godkänt den nu.

  64. andersbwestin skriver:

    ”The end of men” hypotesen är nog bara en hägring. En hägring som man kan leva inuti när man bor mitt i en storstad eller inne på ett universitetsområde.
    Även om kvinnor högutbildar sig så väljer kvinnor nästan systematiskt vård , omsorg och förvaltning. Mannen har fortfarande hela den nyskapande, konstruerande, tekniska, hantverks, kroppsarbetande makten.

    Makten finns egentligen hos dem som har förmågan att försörja sig själva. Kvinnor är fortfarande i mycket hög grad beroende skatteunderlag (gemensam omsorg) och männens kreativitet, tävlingslusta och tekniska/kroppsliga förmåga.

    Dom som bor i storstaden är bara så blinda. Mer blinda än gänget i ”upstairs” i Downton Abbey. Dom hade ju i vart fall kontakt med de som gjorde jobbet varje dag.

    Fortfarande är det så att det gamla landet Sverige med traditionella könsroller (Norrland) som med sin extrema nettoexportandel som ”försörjer” illusionen i storstadens förvaltningsillusion.
    Det fanns/finns tex väldigt många kvinnor i ledningsstaben i Tillväxtverket. Ingen av dom har eller kommer att starta ett företag på landsorten som anställer en massa män och kvinnor.

    Och om 50 år så är vi i en helt ny fas: Oljan tar successivt slut. Då jäklar kommer männen återigen bli högstatus på riktigt.

  65. Stefan skriver:

    Förbannat bra skrivet Anders och jävligt sant.

  66. andersbwestin skriver:

    Jag glömde att skriva att även det jag skrev var en hägring.
    Den egentliga makten finns hos kvinnan. Hon har en livmoder. Livets ”odlingsfabrik”.
    Mannen är och förblir kvinnans husdjur och hjälpreda.
    Det är när kvinnan inte fattar husdjurets funktion och behov av bekräftelse (status) som kulturer antagligen går under.

    Dom här tjejerna är rätt evolutionärt smarta.

    http://www.dn.se/sthlm/flashmob-pa-sergels-torg

    Glada och beundrade grabbar och män bygger hus, vägar, fabriker, sjunger vackra sånger, tömmer soptunnor, tar viktiga beslut och hjälper skickligt till med omsorgen av avkomman.

    Välståndet blommar och lyckan kan frodas.

    Alla kan åka till Thailand och sola och bada.

  67. leifer skriver:

    andersbwestin
    ”Mannen är och förblir kvinnans husdjur och hjälpreda.”

    Det är detta den nya mansrörelsen gör ”uppror” emot.
    T.ex. männens alla gratistjänster för kvinnor måste upphöra.

    Men det handlar också om att kräva rättigheter som gör att män inte just hamnar i det läget du beskriver och det fundamentala är en jämställd reproduktion. När vaknar männen och inser detta?

  68. Jan skriver:

    En sak som jag tänkt på är att vi män ju faktiskt konkurrerar om kvinnorna, och ju sämre andra män lyckas i livet, desto lättare kommer den minoritet män som lyckas i livet att ha att skaffa sig kvinnor. På ett sätt finns det alltså något positivt om man faktiskt har en bra utbildning själv.

  69. leifer skriver:

    Jan

    Problemet idag är att män alltmer diskrimineras i arbetslivet pga kön. Så då hjälper inte heller högre utbildning. Dessutom får kvinnor dom bästa universites- och högeskoleutbildningarna pga att män (betygs)diskrimineras. Ex så är numera läkarlinjen helt kvinnodominerad.

  70. andersbwestin skriver:

    Leifler
    Jag lever sen 1974 i en sk jämställd komplementär relation.(varav ca 50 % av populationen verkar ha förmågan att klara av.)
    Helt oavsett detta är jag ur ett primalt evolutionärt perspektiv kvinnans husdjur och hjälpreda.
    Mannen kan aldrig bli något annat än en parasithona. Det är vår lott och vår fördel.

    Men vi lever i en sådan skruvad kultur så att vissa kvinnor inte fattat livets mening och därmed börjat tro att det parasitala skulle vara det primala.

    Men hur det egentligen funkar fattar man väl inte om man inte läst:

    http://en.wikipedia.org/wiki/The_Selfish_Gene

  71. leifer skriver:

    andersbwestin

    Jag håller inte med om den ”dystopin”, jag tror män kan bli kvinnors jämlikar, om man vill och kämpar för det.

  72. Per skriver:

    Just det där med den akademiska utbildningen var något som fick mig att småskratta lite, då jag drog mig till minnes när jag fick en riktigt WTF-upplevelse (för att använda Hannah Lemoine’s term) under en föreläsning från en gränslöst korkad genusprofessor (DISCLAIMER: Jag hör INTE till motståndarna av genusvetenskapen, genusperspektiv på saker och genus i allmänhet! Det var den här professorns som var puckad. Bara så ni vet).

    Under en och samma föreläsning (kan tillochmed ha varit samma segement) berättade hon följande:

    1. Ett tecken på kvinnors strukturella underordning är att det finns färre kvinnor inom akademin och forskarvärlden, vilket hon naturligtvis framställde som problematiskt.
    2. Fler kvinnor än män läser vid högskola/universitet och andelen kvinnor i förhållande till män har befunnit och befinner sig i en rejäl ökning.

    Hur hon missade det som jag direkt observerade, nämligen att det inom några år (för att vara så pass utbildad att du platsar som anställd på högskola/universitet tar några år och de flesta jobbar där rätt länge och har således pluggat under en tid då andelen män var fler) kommer vara lika stor andel, om inte fler kvinnor, begriper jag inte.

  73. andersbwestin skriver:

    leifer
    Jag är naturvetarnörd och litar på energiprinciper och matematik.
    En spermasprut tar en par minuter (säg 2 ) En graviditet tar 40 veckor.
    En kvot på ca 200 000.

    Sånt har betydelse enligt naturalistiska principer.

    Men tro skall visst vara något helt annat än vetenskapliga principer säger religiösa människor.
    Det handlar visst om icke kända dimensioner (11) antydda av strängteorin.

  74. leifer skriver:

    andersbwestin

    Och jag tror på principen att barnet består av lika delar mamma och pappa, och att både mamma och pappa är lika viktiga för barnet.

    Men framför allt vill jag kämpa istället för att vara uppgiven och skylla på omständigheter, ”naturlagar” och annat. Kvinnor kunde ju skylla på att det var naturens ordning med patriarkat förr men det gjorde dom inte. Jag tycker män idag verkar genomsyras av nån slags slöhet i såna här frågor.

    Så nej, män och kvinnor ska vara varandras jämlikar på alla väsentliga områden, nåt annat är oacceptabelt för mig. Och därför är kampen viktig, därför ska vi krossa alla former av patriarkat och matriarkat.

    Inte minst för barnen är detta viktigt, pappan är lika viktig som mamman, mamman lika viktig som pappan.

    En verkligt jämlik värld frigör både män och kvinnor, det är nåt vi måste kämpa för, det är vi skyldiga oss själv och framtida generationer.

  75. andersbwestin skriver:

    leifer
    Vi är helt överens om det viktiga i stunden. Pappan och mamman är lika viktiga för barnen. Fast på viktiga punkter på komplementära/olika sätt. Kvinnan har vissa egenskaper som mannen saknar och vise versa. Vi kan bara delvis ersätta varandra om vi söker det optimala tillståndet.
    Jag menar bara att vi måste förstå att den den fundamentala ordningen är att mannen hjälper kvinnan och att detta i grunden påverkar hela vårt liv som det konstrueras.
    Om inte kvinnan förstår detta så går det inte att bygga välståndskulturer. (Det finns en stor mängd mindre lyckosamma kulturer på denna planet vilket detta land benämner invandringsfrågan) Optimala kvinnor förstår att anknyta till rätt man (hane) och tillsammans bildas en optimal bipol varför vissa barn får den evolutionära ”lyckan” att födas till två komplementära föräldrar.
    Vissa unika solofäräldrar kan lyckas men på gruppnivå har det krävts komplementär samverkan mellan partners för att evolvera homo sapiens egenskaper.
    Om nu feministerna så gärna vill ta över manliga egenskaper så får vi för ”guds skull” hoppas att mannen har en oändlighet av ytterligare komplementära resurser att erbjuda.
    I annat fall så tar evolutionen en ”kort paus” och sen får nästa kulturbygge göra det nästa försöket i att befria oss från destruktionen ”könskonflikter”-
    Möjligen hinner nästa Istid emellan.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Istid

  76. leifer skriver:

    andersbwestin

    Jag ser det inte så, utan att båda behövs lika mycket. Mannen hjälper kvinnan likväl som kvinnan hjälper mannen. Så har det överlag varit i alla tider utom möjligen nu då i ”feminismens Saudiarabien” (Sverige), där kvinnor oftast bestämmer i relationer.

  77. sven skriver:

    Som jag har skrivet tidigare.Det är helt missvisande när det man jämför mäns och kvinnors ekonomiska standard att då gå efter mäns och kvinnors löner.
    Kvinnor kan ha låg lön eller ingen lön alls men ändå leva lyxliv genom att hon är gift med en högavlönad man.
    Är mannen lågavlönad är han ensamstående eller gift med en lika lågavlönad kvinna.

  78. jimmy skriver:

    Jag tror inte att män AKTIVT söker efter kvinnor med lägre status, män är inte lika kräsna som kvinnor, varken av utseende eller status (i långsiktiga relationer) och anpassar sig mera efter det rådande utbudet, när kvinnor hela tiden söker uppåt och hela tiden själva kommer högre och högre upp så blir kvinnors urval mindre & mindre, det lär väl vara nästa ”kvinnofälla” vi får läsa om

  79. sven skriver:

    Jimmy
    Helt rätt.

  80. Björn Stenström skriver:

    Spännande artikel.
    Ser fram mot din bok.

    Så undrar jag; Hur långa är män? Hur långa är kvinnor? Med det menar jag: det är absolut ingen vits med att diskutera män/kvinnor, manligt/kvinnligt, utifrån genomsnitt. Vad hjälper det den man som är 168 cm lång att genomsnittsmannen är längre, när han inte hittar skor som passar? Och en människa är så mycket mer komplex, sammansatt, än skostorlek och yttre könsorgan. Ta mig t.ex. varenda kvinna på senast OS har sprungit fortare, hoppat högre, kastat längre, cyklat fortare än jag någonsin kommer i närheten av. Och visat ett sådant fruktansvärt sug på att vinna. Är jag inte man då? Eller är de inte kvinnor?

Google