I många år har det varit en självklar sanning att relationsvåld utövas av män och att offren är kvinnor. Gradvis utmanas dock denna bild, från flera olika håll.

I går presenterades statistik som visar att antalet kvinnor som döms för misshandel ökar kraftigt. År 2001 var det 602 kvinnor som dömdes och förra året var siffran uppe i 1 103 kvinnor – en ökning med 83 procent. Majoriteten av domarna rör kvinnor som varit våldsamma i hemmet.

Ekots hemsida ges ett exempel:

– Det hände så många gånger och ibland också när jag höll i vår nyfödde son. Hon blev ibland arg när jag tröstade honom och hon blev arg när sonen drog henne i håret, då slog hon eller kastade saker, säger Tobias till TT.

Troligen beror ökningen av domarna till största delen på att män allt mer vågar anmäla att de blivit misshandlade. Som bekant är det tabu för en man att gå till polisen och erkänna att han blir slagen av sin kvinna, så många väljer att lida i det tysta. Mörkertalet är stort, som det brukar heta.

För de som känner till den akademiska forskningen om relationsvåld är den nya statistiken emellertid ingen överraskning. Forskningen har länge visat att relationsvåld är lika vanligt mot båda könen, även om kvinnor oftare drabbas av grövre och upprepad våld.

En av experterna som uttalar sig på Ekots hemsida är Michael Högberg, KBT-terapeut som vid flera tillfällen varit min föreläsningspartner:

– Problemet är att samhället i stort har en tendens att utgå från att kvinnan alltid är offret. Jag kontaktades exempelvis alldeles nyligen av en man som blivit utsatt för våld, men där kvinnan motanklagat honom. Till sist blev det mannen som blev dömd för att det var så orimligt att han också skulle ha blivit misshandlad, säger Michael Högberg.

Som samhälle har vi mycket arbete kvar att göra för att sprida kunskapen om att män kan utsättas för våld av sin partner. Än så länge utgår polis, socialtjänst och allmänheten från att mannen är den skyldige – även om det mesta talar för motsatsen. Ett exempel på detta är polisens checklista vid riskbedömningar, som du finner längst ned i denna artikel.

Till och med när det gäller män som lever i samkönade relationer, har samhället svårt att greppa att det finns manliga offer som behöver stöd och hjälp. Kvinnor som lever i samkönade relationer inkluderas i befintliga strukturer som hjälper misshandlade kvinnor, men för männen är läget svårare.

Boven i dramat är som alltid begreppet ”mäns våld mot kvinnor”, som cementerar föreställningen om att allt partnervåld drabbar kvinnor samt att alla män är potentiella våldsverkare. Detta gör att män som blir utsatta för våld i hemmet har svårt att få hjälp, oberoende av om förövaren är kvinna eller man.

Den stela synen på relationsvåld drabbar emellertid även kvinnor. För när det gäller hjälp till de som utövar våld, är det männen som är välkomna och kvinnorna som är uteslutna.

Malmö är en av de kommuner som har ett program för män som brukar våld i sin relation. Programmet är effektivt, och efter ett års behandling är det hela 80 procent av männen som slutat med sitt våldsamma beteende:

– Det som är det svåraste för männen är att bryta vanan. De använder alltid samma handlingssätt när de hamnar i de här situationerna. Det gäller att hitta sätt att byta ut våldet mot något mer fredligt alternativ, säger Owe Sjölander på samtalsmottagningen.

Det finns alltså bra metoder för att hjälpa den som utövar våld, och frågan är hur svenska samhället kan försvara att våldsamma kvinnor inte får ta del av dessa program? Det framstår onekligen som en form av diskriminering – en diskriminering som är en direkt parallell till att manliga offer för våld inte får ta del av samhällets resurser.

Lösningen på dessa problem är som tur är relativt enkel. Om vi börjar utgå från forskning, fakta och människors behov – i stället för gårdagens könskodade ideologier – så kan fler familjer och fler par få den hjälp de så väl behöver.

Tipstack: Går till Sara1, Access och Kristoffer!

Etiketter:  

22 kommentarer på “Fler kvinnor döms för misshandel, men de kan inte få hjälp”

  1. Bashflak skriver:

    Du tycks ha hittat ett klockrent exempel på formell kvinnodiskriminering i Sverige 2012, ett av de få jag sett. Kanske ett tips för Pär Ströms kommande bok om diskriminering?

  2. Pelle Billing skriver:

    @Bashflak: Kommunerna brukar hävda att alla kan få hjälp om de söker, men i praktiken inriktar de sina resurser på att hjälpa våldsutsatta kvinnor och våldsutövande män. Så det är väldigt nära formell diskriminering iaf.

  3. NisseNyfiken skriver:

    Termen ”mäns våld mot kvinnor” borde bannlysas från den offentliga debatten. Det är ett totalt (medvetet?) vilseledande av det som borde kallas ”relationsvåld” och som annars hade kunnat bemötas och bekämpas på ett mycket bättre sätt.

  4. Pelle Billing skriver:

    @NisseNyfiken: Exakt. Det är ett uttryck som bara kan få fäste i ett samhälle där misandrin nått långt.

  5. Niko skriver:

    Du har rätt, Pelle. Min tolkning är att det ligger en cynisk, ideologiskt färgad strategi bakom osynliggörandet av män som blir slagna och kvinnor som slår.

    På samma sätt som man är beredd att offra hedersoffren (eftersom feminismen måste stå vid sidan av kritik av andra kulturer – intersektionaliteten), offrar man här både män och kvinnor som behöver hjälp.

    Skulle man ta dessa problem på allvar, utmanar man också hela det feministiska teoribygget ”Könsmaktsordningen”. Hela skapelsen kommer att falla sönder, därför kommer ingen politisk feminist någonsin att erkänna våld av kvinnor och mot män som något problem.

    Det kommer att tigas ihjäl eller förnekas.

  6. Pelle Billing skriver:

    @Niko:

    ”Det kommer att tigas ihjäl eller förnekas.”

    Fast jag tror inte det kommer att gå att tiga ihjäl detta. Gradvis sprids kunskapen internationellt och i Sverige, och i längden är det oerhört svårt att dölja information i dagens samhälle.

    Det är t ex lätt att sprida denna bloggs existens till vänner, bekanta, Facebook, Twitter… :)

  7. leifer skriver:

    ”mäns våld mot kvinnor”

    Missar också ett annat stort problem, alla män som utsätts för våld av andra män. Bara för att dom är män som utsätts så är det inte ett mindre problem än om en kvinna utsätts för våld av män. Snarare är det så att män allmänt utsätts för ett grövre våld från andra män, än det våld kvinnor utsätts för av män.

    Så när det gäller fysiskt våld så män den mest utsatta gruppen.

    Sen missar man en central grej här tycker jag, det är psykiskt våld. Ex när kvinnor hotar med att sticka med barnen, hotar med att anmäla mannen etc. Eller allmänt tråkar t.ex. sin arbetslösa man. För att komma åt detta så måste vi krossa kvinnors större makt över barnen så att det blir jämställt.

  8. Niko skriver:

    Pelle,

    Du har rätt. Det jag tänkte på är mera att det från de radikalfeministiska grupperna kommer att tigas ihjäl eller förnekas. Jag tycker att man redan ser detta så tydligt – så fort fall där män är offer och kvinnor förövare dyker upp vänds huvuden bort och fingar åker in i öronen. Om detta må man inte berätta!

  9. Ulf T skriver:

    Suck…

    Vad är egentligen logiken/argumenten för att inte ta emot dem?

  10. ConZor skriver:

    Några kommuner i före detta Skaraborgs län stödjer en verksamhet som heter UTVÄG (http://www.utvag.se/) som arbetar med våld i nära relationer och när man läser vad verksamheten har skrivit i sin info om verksamheten börjar de så här (http://www.utvag.se/verksamhetsbeskrivning.htm):

    ”Om vår verksamhet
    ______________________

    Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett brott, ett socialt problem, ett folkhälsoproblem och ett jämställdhetsproblem. Mannens våld syftar till makt och kontroll över kvinnan och utan intervention tenderar detta våld att trappas upp och bli grövre ju längre tiden går. Våldet drabbar alla i familjen.

    Mänskliga rättigheter
    Kvinnofrid handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Varje år hotas eller misshandlas tusentals kvinnor av den man de har eller haft en nära relation med. Våldet drabbar i högsta grad även de barn som finns i dess närhet.”

    osv osv osv….

    När de vänder sig till män så börjar de så här (http://www.utvag.se/mannen.htm):

    ” Männen
    ______________________

    Du som är man och
    • har problem med din aggressivitet
    • har använt våld mot din partner

    Erbjuder vi
    • rådgivning
    • samtal/behandling individuellt och i grupp

    I dialog med oss finns möjlighet till reflektion och hjälp till förändring. Tillsammans med andra män med liknande erfarenheter kan du få hjälp med att finna gränsen mellan vrede och våld.

    Mansgruppen
    Gruppbehandlingen vänder sig till dig som man och lär dig att ta kontroll över ditt våldsbeteende. I grupperna arbetar vi även med attityder kring könsroller, kommunikation och konfliktlösning. Den allmänna målsättningen i mansgruppen är att du skall sluta använda all form av våld, hitta alternativ till ditt tidigare våldsbeteende samt få insikt och förståelse i ditt eget och andras beteende.”

  11. urk skriver:

    @ConZor:

    jag har själv varit på utväg när soc skickade ditt mej för mitt ex berättade hur hon hade slagit mej för soc. men det hon berättade var hur hon själv hade slagits och sa att det var jag istället som hade slagit henne. det krävde inte många samtal innan han jag pratade med fattade att det var inte jag var som hade varit våldsam. sen fick jag komma till en kvinnosamordnare som man. och de bemöte mej som en slagen kvinna.

    jag fick en bra hjälp där men som det står på deras sida så kan man misstolka att det enbart är för slagna kvinnor. men det är inte de som jobbar där som sätter vilka tjänster de ska ha (+ uppdrag)men personalen där vet om att även kvinnor slår män och män blir slagna.

    mitt ex kom aldrig ditt för hon hade inget problem med sitt hemska tid med mej enligt henne själv. efter som det är frivilligt så kunde de inte göra något för henne även om behovet finns för henne. för jag är inte den första personen som råkar ut för henne.

  12. Mia. skriver:

    Ja just uttrycket ‘mäns våld mot kvinnor’ har blivit en av mina hjärtefrågor. Lyssnade på föreläsningen om partnervåld i manliga samkönade relationer.och passade på att ‘sommarlobba’ lite ;) Alla bäckar små….

    Och det som blev väldigt tydligt var just vilken bromskloss detta uttryck är/blir. Alla andra grupper (minst 4) som inte tillhör kategorin måste försöka ta sig förbi, över eller under detta uttryck sas. Personligen föredrar jag (och lobbar för) definitionerna partnervåld, partnerfrid, partnerfridskränkning….

  13. Ulf T skriver:

    @Mia.:

    Och det som blev väldigt tydligt var just vilken bromskloss detta uttryck är/blir. Alla andra grupper (minst 4) som inte tillhör kategorin måste försöka ta sig förbi, över eller under detta uttryck sas.

    Ett klockrent exempel på hur viktigt det är att erövra problemformuleringsprivilegiet, och se till att inte släppa det sedan. ;-)

    …om det är makt och kontroll man är ute efter, vill säga. Jämställdhet, å andra sidan, handlar ju mer om att släppa kontrollen och lyssna in andras perspektiv.

  14. Mia. skriver:

    @leifer:

    Precis, män som misshandlar kvinnor har oftast ett övertag fysiskt, medan denna typ av kvinnor utnyttjar sitt övertag gällande barnen. Även om kvinnor också använder fysiskt våld och männen använder barnen för att få makt och kontroll (när det handlar om den typen av partnervåld) om än på lite olika sätt. Och i samkönade relationer finns andra specifika maktmedel förutom ovan nämnda som att hota med att outa, isoleringen, att komma ut för polis och vårdpersonal etc etc.

  15. Mia. skriver:

    @Ulf T:

    Jo jag lyssnade naturligtvis också, och lärde mig mer…T ex att heteromännen inte ska svika sina gaybröder, heller ;)

  16. Mia. skriver:

    @urk:

    Gläder mig att du fick rätt hjälp till slut då den mycket riktigt finns redan, inget anledning att uppfinna hjulet igen (tack kvinnorörelsen) även om man kan behöva ‘modernisera’ den sas.

  17. Ulf T skriver:

    @Mia.:

    medan denna typ av kvinnor utnyttjar sitt övertag gällande barnen

    Låt oss inte glömma att de allra flesta män blivit stenhårt socialiserade att man aldrig slår en kvinna.

    Jag började leta efter någon studie som faktiskt kollar det där med hur stort motståndet är mot att inleda relationsvåld – t.ex. om några studier faktiskt försökte kvantifiera hur många män som aldrig utövat våld mot någon kvinna. Men man tycks mycket mer intresserad av att fråga om män skulle kunna tänka sig hypotetiskt att de någon gång skulle kunna fås till det.

    Hursomhelst, efter ett tag hittade jag denna rapport, som jag börjat läsa:

    Sex differences in aggression: The role of inhibitory control (Helen P. Driscoll)

    Den verkar lovande.

    For both sexes, excluding the special case of aggression against intimate partners (which will be addressed in the second part of this thesis), violent attacks are primarily intrasexual. Female physical attacks (when they occur) are usually directed towards other women (Campbell 1986; Campbell, Muncer & Bibel, 1998; Ness, 2004). Most female assaults involve victims and perpetrators in the 15-24 year old age group, and usually involve friends and acquaintances (Campbell, 1986).
    Further details regarding the nature of female to female assaults are provided in Section 1.3.4. Likewise, male attacks are usually directed at male rivals (Daly & Wilson, 1988).

  18. Mia. skriver:

    @Ulf T:

    ”Låt oss inte glömma att de allra flesta män blivit stenhårt socialiserade att man aldrig slår en kvinna.”

    Och det är just grejen, de som gör det iaf är undantagen inte regeln sas.

    Sen har jag med tiden kommit att förstå att man (minst) måste skilja på episodiskt partnervåld och ”relationsterror” (coercive controlling violence).

    Den förra formen (i stora penseldrag) är den största gruppen, mest ‘ömsesidiga’ våldet och de som kan blir hjälpta. Den senare är en mindre grupp. Här är våldet sällan ömsesidigt utan en partner kontrollerar den andra partnern med olika maktmedel. Och även om man kan få individen att sluta slå betyder inte det att misshandeln upphör. Och därav motståndet till vård av misshandlande män i vissa grupper. De är inte helt ute och cyklar men jag tror de gjort lite av en felanalys. Eller som det står i boken Splitting.

    ”Unfortunately, while many counselors are now aware of the four types of domestic violance, many lawyers and judges are not. Some have presumptions that any incident of domestic violence is always a sign of a batterer, and they treat it very severly. Others have presumptions that minimize domestic violence, and they assume it will stop on its own. Both unofficial presumptions can be terribly wrong, but in the adversarial process, with huge caseloads and little training, judges have to make on-the-spot decisions, and unofficial presumptions exist, wheter they are recognized or not.”

  19. Lotus skriver:

    Det finns ju som tur är tendenser till att ändra rubriceringen från det missvisande ”mäns våld mot kvinnor” till ”våld i nära relationer”.

    Sen är det förstås lustigt hur media i reportage försöker vrida tillbaka klockan. Jag har sett flera reportage som utvecklats ungefär så här:

    [Politiker]: ”Regeringen tillsätter en utredning om våld i nära relationer.”
    [Reporter]: ”Problemet med att män slår kvinnor är inte nytt och frågan är hur utredningen ska råda bot på detta.”

  20. leifer skriver:

    @Mia

    ”partnervåld” känns som ett bra könsneutralt alternativ till ”mäns våld mot kvinnor”. Men kanske handlar det vi diskuterar om en obalans vad gäller reell ”makt” överlag i förhållanden? Jag tror det ofta är så och våld kan ju t.ex. vara ett försök att kompensera.

    Ju mer faktiskt jämställda förhållanden vi får, desto mindre såna här problem borde vi då se. Och vägen dit är ju då att ta bort alla former av given makt för ett visst kön liksom alla könsrollskrav för ett visst kön. För att slippa könsansvar så måste man även frånsäga sig könsmakt. Detta har feminismen helt missat när det gäller kvinnors domäner.

  21. Mia. skriver:

    @leifer:

    ”Men kanske handlar det vi diskuterar om en obalans vad gäller reell ”makt” överlag i förhållanden? ”

    Ja tror det handlar om dysfunktionell konflikthantering och anger management problem hos de flesta (episodisk våld), och olika personlighetsstörningar hos en mindre grupp (relationsterrorn).

    Men ja håller med när du skrivar ”Ju mer faktiskt jämställda förhållanden vi får, desto mindre såna här problem borde vi då se.” Men då mest för att män och kvinnor inte behöver stanna i den typen av förhållanden av rädsla eller pga ekonomisk eller känslomässig utpressning.

  22. [...] Pelle Billing, egen blogg, 2012-08-10: Fler kvinnor döms för misshandel, men de kan inte få hjälp. [...]

Google