Svensk jämställdhet tema för filmen Cockpit

25 juni 2012, av Pelle Billing

Senare i sommar kommer filmen Cockpit att gå upp på svenska biografer. Så här beskriver man handlingen:

Piloten Valle behöver desperat ett nytt arbete. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i ett schyst fodral och söka jobbet. Han lånar sin systers identitet mot en helårsprenumeration på en morgontidning. Att pilotkollegan Cecilia blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen.

Som bekant har svensk jämställdhetspolitik lett till att det inte sällan efterlyses kvinnor i mansdominerade branscher. Ibland går det till och med så långt att könet blir det huvudsakliga kriteriet när en ny tjänst ska fyllas. Nu har denna tendens blivit så pass vanlig att det görs en film om det.

Hur ska man ställa sig till att kvinnligt kön blivit så viktigt i en del sammanhang? Här är mina tankar:

  • Att uppmuntra antingen kvinnor eller män att söka ett visst jobb ser jag inga problem med. Om det finns ytterst få manliga förskollärare och kvinnliga bilmekaniker kan det vara viktigt att signalera att båda könen faktiskt är välkomna att söka en tjänst. Ett bra sätt att göra detta är att ha en bild i annonsen med både en man och en kvinna.
  • Ibland kan kön vara en merit i sig. Till exempel på en psykologmottagning som bara har kvinnliga anställda eller en bolagsstyrelse för ett klädföretag som bara har manliga ledamöter.
  • Kön ska dock inte göras till en politisk fråga i arbetslivet. Man ska inte ta in ett visst kön för att snygga till i statistiken. Man ska heller inte ta in någon som saknar rätt kompetens, för att ”det var dags för det könet”. Verksamheten ska komma först och könet blir endast en merit om det gynnar verksamheten.

Exakt hur filmen Cockpit tar upp könsaspekten i arbetslivet får vi väl se när den går upp på biograferna i juli. Men här är i alla fall en trailer, som ger ett hum om hur filmen kommer att bli:

Tipstack: Går till Erik!

 

24 kommentarer på “Svensk jämställdhet tema för filmen Cockpit”

  1. Hanna Fridén skriver:

    Själv brukar jag försöka få till en mix just FÖR verksamhetens skull. Jag upplever att arbetsplatsen blir mer trevlig och mer varierad med en blandning av kön. För saken är den att både män och kvinnor har en tendens att bli mer enkelspåriga och föra sig med en sämre attityd om gruppen är helt dominerad av samma kön. Vi har helt enkelt tendenser att städa upp vårat beteende mer inför det motsatta könet än det egna könet. Detta är något som jag ser i alla sammanhang. På forum, i grupper, inom yrkeslivet, på fest och så vidare.

    Och för att en verksamhet ska gå så bra som möjligt, så krävs det också att arbetsplatsen är ett ställe folk vill vara på och trivs på. Om folk mår bra på jobbet så innebär det en otrolig fördel. Folks effektivitet är mycket högre om folk mår bra.

    Sedan vill man ju inte ta in någon av sämre kompetens, det funkar nästan aldrig bra faktiskt. Däremot, vad folk värderar kompetens är också svårt att säga ibland. Jag kommer nog aldrig glömma när jag som projektledare tog in en kille som en del inte alls tyckte hade lika god kompetens, och det stämmer att han inte hade det inom de områden de andra var kompetenta, däremot var han väldigt kompetent inom andra delar som vi saknade. Och det är också något man måste komma ihåg när man tittar på folk som tas in av annat kön – Ofta känner jag att folk ibland värderar kompetens hårdare och på fel vis just på grund av att man söker fel i den nyanställda för att folk vet att ett skäl till varför den nyanställda togs in var för att införa mer variation på arbetsplatsen.

    Jag kommer ju från bokbranschen ursprungligen och den är väldigt kvinnodominerad och de flesta företag som Norstedts osv. söker ju specifikt killar för att få en större variation och det gjorde vi med. För man måste ha in olika typer av personer för bokbranschen flera olika målgrupper och därför är det sällan bra att enbart ha en grupp som arbetar där.

  2. Olof skriver:

    Här är ett exempel för att locka tjejer till naturvetenskap: http://science-girl-thing.eu/

    Det står European Commission stämplat över hela sidan så jag antar att det är seriöst och inte någon parodi. Man blir dock väldigt misstänksam när man studerar innehållet (notera t.ex. hur ”I:et” i Science är utbytt mot ett läppstift). Initiativet blir ännu märkligare när man betänker att kvinnor redan är i kraftig majoritet på många naturvetenskapliga utbildningar (även ute i Europa).

    Man får väl innerligt hoppas att inga killar hittar till sidan, för vilken 18-årig kille skulle vilja börja med forskning efter ha sett det här.

  3. Pelle Billing skriver:

    @Hanna Fridén: Bra tillägg. Så länge man har verksamhetens bästa för ögonen, som du har, ser jag inget problem med en könsmedvetenhet. Då blir det bara en faktor bland många för att få verksamhet att må bra. Problemet uppstår när man ska ändra könsfördelningen p g a yttre (politiska) krav.

  4. Pelle Billing skriver:

    @Olof: Jag har svårt att se hur vare sig kvinnor eller män kan se något positivt i den reklamen. Ett riktigt stopskott. Möjligen kan den ses som en parodi på hur politiken hela tiden hejar på kvinnor i arbetslivet, och mer sällan på män i kvinnodominerade branscher.

  5. Tove skriver:

    @Olof: Obs att länkarna till den där videon gått varma även i feministbloggar (eller ja det var många kommentarer som länkade hos LadyDahmer), på ett upprört sätt, såklart. Den är idiotisk och jag hoppas både 18-åriga tjejer och killar slipper se den.

  6. patrik skriver:

    känns som filmen kommer vara allmänt queerkompis och visa hur jobbigt det är att vara kvinna osv…

  7. michael skriver:

    Jag gissar att filmen fått statligt stöd och därför kommer vara en feministisk propaganda film som kommer visa hur svårt hen har i ett patriarkalt sverige och mäns sexistiska attityder vilket får honom att inse sin kollektiva skuld för att i slutet bli en god feministisk man.
    Och jag gissar att det omvända som visar en kvinna som för ett jobb blir man, och då möts av pedofil misstankar av öppen sexism inom media kultur politik o.s.v aldrig kommer göras.
    p.s skulle vara intressant att höra era ideer med filmmanus på det omvända temat där kvinnor klär ut sig till män för ett jobb och möter diskriminering och förtryck i samhället.

  8. Camilla skriver:

    Jag har sett filmen och kan meddela att den istället för feministisk propagande innehåller mycket humor kring feminismen som fenomen. Mycket underhållande, rekommenderar er att se den!

  9. Peter skriver:

    Jag jobbar på en arbetsplats där det är viss överrepresentation av kvinnor. Vid flera rekryteringar har det därför varit ett önskemål att få in killar/män. Ibland har det fungerat utmärkt, men i ivern att hitta en balans mellan könen tas det gärna större risker, och ”hoppas att det blir bra”, trots tidiga farhågor. Naturligtvis är det roligare på jobbet med en mix på alla håll. Men låt arbetsplatsen själv väga för och emot. Jag är övertygad om att det redan sker. Men kön har inte ett värde som övergår allt annat.

    Personligen tror jag att det är fler män in ”invoteras” generellt i arbetslivet idag än kvinnor (eller i varje fall inom kort). Kanske inte utifrån politiska styrmedel, men utifrån rent sociala/etiska mål. För att fungera inom mer komplicerade jobb, där någon sort intellektuell förmåga skall brukas, krävs inte bara kunnande och logisk duglighet utan även en väl utvecklad social förmåga. Visst finns otroligt många trevliga killar – men har de den intellektuella kapaciteten? De som har den saknar ibland den sociala förmågan, om jag får kosta på mig att generalisera grovt.

    Bland kvinnor finns det hur många bra medarbetare som helst, kanske inte chefsämnen men duktiga ”byråkrater” som behovs inom företag, offentlig verksamhet och liknande. Urvalet bland män är betydligt tunnare. Men det är naturligtvis en högst personlig analys baserad på ett försvinnande dåligt underlag.

  10. Ulf T skriver:

    Av trailern att döma tyckte jag att filmen verkar vara något slags remake av Tootsie (1982), där Dustin Hoffmann spelade en skådis som klädde ut sig till kvinna för att kunna få ett jobb. Möjligen var upplägget där mindre provocerande, eftersom det i teaterbranschen är rätt naturligt att man söker kvinnor för kvinnliga roller (åtminstone de senaste århundradena).

    Sedan klädde ju Robin Williams ut sig till ”nanny” i Mrs Doubtfire (1993) för att kunna få vara nära sina barn efter en bitter skilsmässa. Men det där med att män klär ut sig till kvinnor på film gjordes ju redan i Some like it hot (1959), där Tony Curtis och Jack Lemmon hoppar med i ett tjejmusikband för att fly staden och undvika gangsters. Det har även gjorts ett antal filmer där kvinnor klätt ut sig till män.

    Så egentligen kanske man kan fråga sig varför folk blir upprörda överhuvud taget? Är det bara för att ursäkten denna gång är kvotering, eller för att man denna gång spelar på svenska könsrollsstereotyper istället för amerikanska?

    Eller är det för att många som kommenterar är för unga för att känna till ovanstående filmer? ;-) Jag har inte följt debatten.

  11. vmm skriver:

    Jag mer eller mindre grät av glädje när jag hörde en Vanja Lundby-Wedin svara på frågan vad hon tycker om att tre av fyra i LO-toppen nu är män, och hon sa då att könet inte spelar någon roll utan det är vad personerna tycker som är viktigt. Så det är alltså inget problem att 75% är män så länge dom har sunda åsikter! Fantastiskt bra sagt och tänkt. Skönt att slippa könshetstänkandet.

  12. Pelle Billing skriver:

    @Camilla: Låter bra! Då kanske det blir till att gå och se den.

  13. michael skriver:

    @Camilla:
    Om så är fallet då är det ett trendbrott eftersom så gott som alla statligt stödda filmer som behandlat jämställdhet har haft ett feministiskt perspektiv om det så varit drama eller humor.
    Ulf.T
    Själv minns jag två av dina nämnda filmer och tyckte dom var halv okej så jag är inte för ung för att minnas dom kanske jag snarare har förträngt dom :)

  14. Camilla skriver:

    Pelle och michael: man kan säga att filmen spelar på det mest absurda i feminismen. Den behöver inte ens överdriva, publiken gapskrattar.

  15. leifer skriver:

    vmm

    Ja Vanja Lundby-Wedin har ju varit en katastrof och kvoterats in pga sitt kön så är ju bra med nån vettigare. Så där håller jag helt med henne där, synd att hon insåg detta så sent bara. Dock hjälper det inte LO som har blivit en sjuk organisation, för att inte säga tok-feministisk.

  16. leifer skriver:

    Pelle Billing

    ”Bra tillägg. Så länge man har verksamhetens bästa för ögonen, som du har, ser jag inget problem med en könsmedvetenhet. Då blir det bara en faktor bland många för att få verksamhet att må bra.”

    Detta är dock inte trivialt. Och det går lite emot grundsynen om att vi alla är först och främst individer. Så jag är mycket skeptiskt till könskvotering. Det blir ju också orättvist mot män, om män i större utsträckning förvärvsarbetar än kvinnor (vilket män gör).

  17. Niklas skriver:

    Pelle Billing:

    Du får anordna bioträff istället för pubträff. Stora sällskap får rabatt har jag hört ;)

  18. Aktivarum skriver:

    Peter:

    ”För att fungera inom mer komplicerade jobb, där någon sort intellektuell förmåga skall brukas, krävs inte bara kunnande och logisk duglighet utan även en väl utvecklad social förmåga. Visst finns otroligt många trevliga killar – men har de den intellektuella kapaciteten? De som har den saknar ibland den sociala förmågan, om jag får kosta på mig att generalisera grovt.”

    Om jag får kosta på mig att använda empiri så vill jag påpeka att det där är rent NONSENS!

    Hur många av de existerande företagen hade ens funnits om social kompetens vore ett krav för alla medarbetare? Särskilt inom IT (Silicon Valley startups) så utmärks ju närmast samtliga personer med bra ideer från att vara otrevliga och/eller socialt inkompetenta (eller impopulära som det brukade heta förr i tiden) De socialt kompetenta människorna däremot startar företag som Boo.com (som passande nog ett gäng svenskar låg bakom)

    Deras främsta bidrag till branschen är att visa hur mycket pengar de kan lura åt sig och använda på sin image utan att ens ha en fungerande ide.

    Det är av denna orsak som teknikertyper som Steve Wozniak (Byggde Macintosh) behövde Entrepenörtyper som Steve Jobs (Byggde Apple) för att starta företag och det är därför entrepenörer som Steve Jobs i sin tur behövde socialt kompetenta säljartyper som Guy Kawasaki (Sålde Mac -84) för att övertala mjukvaruföretag att satsa på produkten trots att IBM ägde marknaden. Ingen av dessa kunde göra den andras jobb.

    Att sätta personer som Steve Jobs och Steve Woz i skola hos personer som Guy Kawasaki för att göra dem ”socialt kompetenta” vore rent slöseri med tid och talang. Att tro personer som Guy Kawasaki kan tränas göra det jobb personer som Jobs och Woz gjorde är i sin tur rena stollerier. Jag kunde fortsätta räkna upp personer kända för delaktighet i startandet av företag som Adobe och Lotus men whats the point?

    Antingen accepterar man att oerhört komplicerade jobb redan upprepade gånger har utförts av mindre socialt kompetenta personer – vilket motbevisar påståendet att ”för att fungera i intellektuellt krävande jobb måste man vara ”trevlig” – Eller så blir man troende på de hippa moderna ideerna och låtsasreglerna om hur det ”borde” gå till istället för att titta på hur det faktiskt har gått till.

    Sanningen är att genier som Steve Jobs aldrig lärde sig bli trevliga. De anställde trevliga personer att sköta den biten så de kunde förverkliga sina visioner.

    http://www.youtube.com/watch?v=JvryrILt8d0&feature=relmfu

  19. Ulf T skriver:

    @Aktivarum:

    Antingen accepterar man att oerhört komplicerade jobb redan upprepade gånger har utförts av mindre socialt kompetenta personer – vilket motbevisar påståendet att ”för att fungera i intellektuellt krävande jobb måste man vara ”trevlig” – Eller så blir man troende på de hippa moderna ideerna och låtsasreglerna om hur det ”borde” gå till istället för att titta på hur det faktiskt har gått till.

    Absolut. När det gäller högteknologi finns det egentligen två sätt att bygga en succé: antingen skapar man något fantastiskt som verkligen funkar, eller så spinner man en fantastisk historia och ser till att man kan fly med tillräckligt mycket pengar när det så småningom brakar ihop. Att vara otrevlig är inget krav på strålande ingenjörer, men när man förstår att någon har det som krävs för att skapa sant fantastiska saker, bryr man sig mindre om hur de beter sig.

    Inom mjukvarubranschen idag har det varit en kraftig push mot team-orienterade arbetssätt, som Scrum, och ur det har vuxit krav på att alla programmerare skall trivas med intensivt grupparbete.

    Mer och mer börjar det dock gå upp för folk att vissa problem lämpar sig väl för grupparbete, medan andra helst skall läggas ut på en ensam, supersmart, programmerare. Lite förenklat kan man säga att man inte har mycket nytta av backlogs, cue cards och burndown charts medan man försöker förstå vad det egentliga problemet är – risken är stor att man för grupptryckets skull kör på med den första idé som dyker upp, rafsar ihop något som uppfyller de krav man brainstormade fram, och sedan flaggar det som ”done”. För många är det sedan ”fel” att riva upp något som är ”done”; man skall fortsätta framåt.

    Själv anser jag mig vara mer socialt kompetent än genomsnittet i branschen, men likt förbaskat skyr jag parprogrammering (som många menar är ”bättre”). Det finns ytterst få personer jag trivs att parprogrammera med. För det mesta blir jag bara extremt frustrerad av att mitt kreativa flöde störs. Jag är väl helt enkelt ingen gruppprogrammerare.

    En intressant observation är möjligen att mjukvarubranschen, som anses befolkad av socialt handikappade nördar, har kommit mycket längre än de allra flesta branscher när det gäller arbetsmetodik. Programmerare idag behöver kunna anpassa sig till ett antal olika metoder – från vattenfall till Scrum, statiskt och kravorienterat eller extremt dynamiskt; designmöten på kontor eller helt distribuerat med chat som centralt verktyg. I mötet med personer med annan bakgrund tycker jag mig nästan alltid se mycket mindre benägenhet att ändra arbetssätt och strategier för samverkan.

    Dessa ”nördar” är dessutom ofta extremt sociala när de träffar andra som tänker likadant och har samma intressen. Jag har ofta haft de mest fantastiska samtal med personer jag träffat över en öl på någon mjukvarukonferens. Möjligen blir dessa personer lite kantiga när de upplever att få omkring dem förstår vad de pratar om?

  20. vmm skriver:

    leifer: ja, visst är det lite sent för Vanja att komma ut som antifeminist. Men bättre sent än aldrig… Kanske har hon hela tiden tyckt så här men känt att så länge hon är boss för LO så kan hon inte tycka så. Men nu…

  21. Pelle Billing skriver:

    @Niklas: Kanske kan vara en idé med den här filmen.

  22. Karl skriver:

    Det trevliga med att vara ideologidriven är att man slipper göra tidskrävande sammanställningar av forskningslitteratur (annat än för cherrypicking), slipper bedöma metodval i olika studier, slipper väga evidens, etc. Nu råkar jag tyvärr vara datadriven, så trots egna negativa erfarenheter med en ”varierad” arbetsplats tog jag en titt vad managementforskare hade att säga om saken.

    En stor studie av Kochan et al. [7] undersökte hur stor variation i genus- och rassammansättning bland anställda påverkar resultaten i stora företag. Deras slutsats är att variation varken ger direkt positiva eller negativa effekter. Kangaslahti och Hampden-Turner [6] gör följande sammanfattning av resultaten från Kochan et al.:

    ”[T]eam diversity is paradoxical: heterogeneous teams can create better, more innovative products / services, and they can outperform homogenous teams. Yet the opposite can also be true: homogenous teams can outperform heterogeneous teams, which tend to have more conflicts and higher personnel turnover.”

    Som exempel visar en studie av Hackman et al. [2] hur symfoniorkestrar presterar som en funktion av andelen kvinnor i en orkester på blandade resultat; när andelen kvinnor går från obefintlig till låg (men inte obetydlig) försämras utfallet, för att sedan gå uppåt igen med ökande andel kvinnor tills balans uppnås.

    Kangaslahti och Hampden-Turner nämner tidigare forskning av de Bono [3] som visar att homogena team är bättre på att lösa ”konvergenta” problem som löses inkrementellt inom ett etablerat ramverk, medan heterogena team kan komma på nya lösningar som kräver divergenta idéer. Det beskrivs vanligen som att homogena team är en bra grogrund för vertikalt tänkande medan heterogena team är bättre på att få fram lateralt tänkande.

    När Hackman [5] summerar fem villkor som forskningen visar sannolikt ökar effektiviteten hos ett team är variation inte ett av de villkoren (”real team, compelling direction, enabling structure, supportive context, and competent coaching”).

    Låt oss betrakta sekundära effekter av sammansättningsvariation. Att heterogena team har fler konflikter och större omsättning skulle kunna vara evidens för att de presterar sämre. Hackman [1, 4] noterar dock att konfliktbenägenhet inte nödvändigtvis behöver vara något negativt, och att team som har konflikter men löser dem presterar bättre än ”harmoniska” team. Däremot leder större omsättning i team ofta till att de presterar sämre än likvärdiga teams med låg omsättning.

    Sammantaget så ger alltså litteraturen inget tydligt stöd för argumentet att könsvariation i team generellt är att föredra av prestationsskäl, men heller inget tydligt stöd för att könsvariation generellt är skadligt för teamprestanda. Förespråkare för påtvingad generell könsvariation borde rimligen sluta hänvisa till teamprestanda som ett argument.

    [1] Allmendinger, J., Hackman, J. R., & Lehman, E. V. Life and work in symphony orchestras. The Musical Quarterly, 80, 194-219, 1996.
    [2] Allmendinger, J. & Hackman, J. R. The More, the Better? A Four-Nation Study of the Inclusion of Women in Symphony Orchestras. Social Forces, December 1995,74(2):423-460.
    [3] de Bono, E. Lateral thinking for management: a handbook of creativity. London: Penguin, 1982.
    [4] Hackman, J.R. Six Common Misperceptions About Teamwork. Harvard Business Review Blog Network, 2011. http://blogs.hbr.org/cs/2011/06/six_common_misperceptions_abou.html
    [5] Hackman, J. R. What Makes for a Great Team? APA Science Briefs, 18, 2004. http://www.apa.org/science/about/psa/2004/06/hackman.aspx
    [6] Kangaslahti, V., & Hampden-Turner, C. Teamwork and Diversity: A Research Review. Interspectives 31, 20, 2004.
    [7] Kochan T., Bezrukova K., Ely, R., Jackson, S., Joshi, A., Jehn, K., Leonard, J., Levine, D. & Thomas D. The Effects of Diversity on Business Performance: Report of the Diversity Research Network. Human Resource Management, Spring 2003, Vol. 42, No. 1, Pp. 3-21.

  23. Ulf T skriver:

    @Karl:

    Sammantaget så ger alltså litteraturen inget tydligt stöd för argumentet att könsvariation i team generellt är att föredra av prestationsskäl, men heller inget tydligt stöd för att könsvariation generellt är skadligt för teamprestanda.

    Detta tycks vara helt i linje med hypotesen att könsfördelningen i ett team inte är en av de faktorer som primärt avgör gruppens prestation. Det är ju förstås så att även grupper som är homogena i könshänseende ofta är heterogena med avseende på olika personliga egenskaper, och det gäller att hitta rätt mix. Alltså torde resultaten variera betänkligt, tills man hittar ett bra sätt att kontrollera för personlighetsblandningar (och andra saker som ledning, motivation, m.m.), istället för att bara räkna könsorgan.

    De två länkarna du gav nämner, såvitt jag kunde se, inte ens könsfördelning som en viktig faktor för gruppens prestation. T.ex. Hackman:

    Research confirms that the presence of the five conditions–real team, compelling direction, enabling structure, supportive context, and competent coaching–enhances team performance effectiveness.

    Själv föreslog jag att det är bra socialt med blandade arbetsplatser, även om det råkar bli så att män och kvinnor huvudsakligen sysslar med olika saker. Det är kanske inte någon modern synvinkel, men det är i alla fall min erfarenhet.

  24. Joakim skriver:

    Mindre trovärdig enligt mitt tycke. Det där med att låna någon annans identitet är bland det mest komplicerade som finns och det kan inte finnas någon som på allvar går på något annat än att denna Valle på sin höjd är transexuell. Det skulle inte förvåna mig om flera som sysslar med kvotering ändå har överseende med transexuella, så de hade kunnat hålla sig till en sådan mindre invecklad story.

    @Hanna Fridén: Det där med att söka efter andra meriter än vad de flesta har ser jag inga problem med, inte heller om meriterna är traditionellt kvinnliga, men strunta då för guds skull i vad folk har mellan benen för undantagens skull. Min könsidentitet är överlägset manlig, men jag har flera ”feminina” egenskaper i bl a arbetslivet.

Google