I augusti släpper jag en bok om jämställdhet

29 juni 2012, av Pelle Billing

I ett par år nu har jag fått frågor om jag inte ska skriva en bok. Bloggformatet i all ära men att ge en sammansatt bild av ett område kräver något mer.

Nu är det snart dags. För närvarande håller jag på att redigera boken tillsammans med en expert på svenska språket och det är inte länge kvar tills den går i tryck.

Boken kommer självfallet att handla om jämställdhet och den kommer att bjuda på allt det som är svårt att få med i en blogg. I boken blir det tydligt vad jag egentligen står för på det här området. Jag berättar ett par anekdoter från mitt eget liv, och jag ger en vision av framtiden på jämställdhetsområdet. Den ger helt enkelt en helhetsbild på ett sätt som bara är möjligt i en bok.

Några områden som belyses är:

  • Hur könsrollerna uppkom.
  • Varför båda könen alltid har haft makt.
  • Kvinnors ekonomiska utveckling.
  • Bortglömda mansfrågor.
  • Hur bör vi definiera jämställdhet?
  • Medfödda könsskillnader – överdrifter och underskattning.

Boken lyfter även frågor som skolan, kvotering, omskärelse och vår oförmåga att göra upp med misandrin.

Jag siktar på boksläpp i slutet av augusti och titeln blir Jämställdhetsbluffen.

Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att självpublicera boken. Att själv behålla kontrollen över boken är helt i linje med hur jag jobbat de senaste åren. Bloggen är ju en självständig plattform som ingen annan kan kontrollera eller censurera, och på samma vis vill jag vara fri att skriva den bok om jämställdhet som jag anser att Sverige behöver.

Trots självpublicering kommer bokens innehåll, språk och formgivning att vara i klass med böcker som ges ut på vanliga förlag. Boken har redigerats i samråd med bland annat en journalist, en författare och nu på slutet en språklig expert. Bokomslag görs av en grafisk designer. Allt för att budskapet ska bli så lättillgänglig som möjligt.

Självpublicering kräver att man fixar marknadsföringen på egen hand, och här behöver jag hjälp av er bloggläsare. Förutom att ni kan sprida budskapet när boken väl släpps, behövs det lite ekonomiska muskler för att få boken i händerna på rätt journalister och rätt politiska makthavare. Så om du någon gång övervägt att stödja mitt arbete, så är det här rätt tillfälle att göra det. En lyckad boklansering kan röra om ordentligt i jämställdhetsgrytan.

Alla ekonomiska bidrag som inkommer under sommaren kommer att gå till marknadsföring av boken. Rent praktiskt kan du välja mellan mitt bankkonto (SEB 5303-0032507) eller mitt Plusgiro-konto (31 17 80-1). Ytterligare ett alternativ är Paypal, via donationsknappen i högermarginalen.

 

”Jag känner mig som en tickande bomb”
Amerikanska soldater som kommer hem efter tjänstgöring i Irak upplever posttraumatiskt stressyndrom, svårigheter att integrera sig i vardagen och försöker ofta ta sitt liv. SvD rapporterar från Fort Hood i Texas.

Truckförare har minst chans att bli 80 år
Mansdominerade LO-yrken är korrelerade med låg livslängd. Ingen överraskning men ytterligare ett tecken på mansrollens baksida.

Män blir arbetslösa – då tar de sina liv
Krisen i Italien leder till en mindre epidemi av självmord bland personer som blivit arbetslösa. Övervägande män. I artikeln är man ovanligt tydlig med könsaspekten: ”Och männen drabbas hårdare än kvinnorna, pressade av föreställningen om försörjningsbörda och att en riktig karl inte är lyckad om han inte har framgång på jobbet.”

”Jag har träffat så många ledsna äldre män”
Äldre män som lagt det mesta av sin tid på jobbet riskerar att bli isolerade och deprimerade när de går i pension. Därför har Dag Sebastian Ahlander skrivit Handbok för glada gubbar – 109 goda råd för att nå livets höjdpunkt.

Tipstack: Går till Sara och L-Å.

 

Överraskande men positiva nyheter från Tyskland:

Omskärelse av pojkar av religiösa skäl innebär att tillfoga dem allvarlig kroppsskada, anser en domstol i Köln i ett domslut som ses som vägledande i Tyskland.

Enligt domstolen väger barnets rätt till kroppslig integritet tyngre än föräldrarnas rätt till religionsfrihet.

En juridisk expert anser att målet är ”enormt viktigt” eftersom omskärelse tidigare legat i en rättslig gråzon.

Domstolen i fråga är en Landgericht, det vill säga en ”District Court”, så troligen får man avvakta och se vilka konsekvenser detta får på nationell nivå i Tyskland.

Trots allt är beslutet en viktig markering och mig veterligen första gången en domstol underkänner rituell omskärelse.

Tipstack: Går till Thomas och alla ni andra som skickade in detta!

 

Förra året släpptes boken Det du inte såg, där den kände höjdhopparen Patrik Sjöberg avslöjade att hans styvpappa och tränare begått sexuella övergrepp mot honom. Nu har Sjöberg skrivit en debattartikel med RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér samt två terapeuter, där de belyser samhällets svårigheter med att se och hjälpa utnyttjade män:

En man som utsatts för ett sexuellt övergrepp har inget självklart ställe att vända sig till för att söka hjälp. Samhällets resurser är bristfälliga och tystnaden runt män och sexuella övergrepp är stor. Detta är ett allvarligt problem.

Det finns ett samhälleligt förnekande av det faktum att även män utsätts för sexuella övergrepp. När boken Det du inte såg, om en höjdhoppande pojke som utsatts för upprepade sexuella övergrepp, kom hamnade allt fokus på förövarna och idrottsrörelsen, men pojken lämnades helt.

Våra gemensamma erfarenheter är att det finns en tendens att inte se att män eller pojkar kan vara offer för sexuella övergrepp. Det leder i sin tur till att det blir svårt för dem att berätta vad de varit med om. Att inte få möjlighet att bearbeta ett övergrepp kan leda till ett stort lidande. Det medför även att kunskapen om mäns reaktioner efter ett sexuellt övergrepp blir bristfälliga.

Det är vår starka övertygelse att den tystnad som råder i samhället kring att även pojkar och män kan utsättas för sexuella övergrepp ökar lidandet och försvårar läkandet av traumat.

Vi har nu förhoppningar om att situationen för denna grupp kommer att lyftas fram i ljuset genom det arbete som regeringens samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad, påbörjat.

Jag har inte så mycket att tillägga förutom att jag instämmer i det de skriver och att det är befriande att de skriver det med sådan självklarhet.

Att se män som offer är tabu, både för männen själva och för samhället som helhet. Därför är det svårt för män att söka den hjälp de behöver och svårt för samhället att erbjuda bra hjälp. Men varje sådan här artikel är ett viktigt steg på vägen till att sätta manliga offer på kartan.

En mer allmän tanke jag får är att den här typen av artiklar är det som behövs för att få en jämställdhetspolitik som båda könen kan identifiera sig med. Om männen känner att de är inkluderade – och att deras problem och potentiella utsatthet tas med i ekvationen – så blir inte jämställdhetspolitiken till en könskamp utan bara ett verktyg för att hjälpa så många människor som möjligt på bästa möjliga sätt.

Ett stort tack till Patrik Sjöberg, Åsa Regnér, Suzanna Boman och Inger Björklund för att de vågar visa vägen.

 

Svensk jämställdhet tema för filmen Cockpit

25 juni 2012, av Pelle Billing

Senare i sommar kommer filmen Cockpit att gå upp på svenska biografer. Så här beskriver man handlingen:

Piloten Valle behöver desperat ett nytt arbete. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i ett schyst fodral och söka jobbet. Han lånar sin systers identitet mot en helårsprenumeration på en morgontidning. Att pilotkollegan Cecilia blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen.

Som bekant har svensk jämställdhetspolitik lett till att det inte sällan efterlyses kvinnor i mansdominerade branscher. Ibland går det till och med så långt att könet blir det huvudsakliga kriteriet när en ny tjänst ska fyllas. Nu har denna tendens blivit så pass vanlig att det görs en film om det.

Hur ska man ställa sig till att kvinnligt kön blivit så viktigt i en del sammanhang? Här är mina tankar:

  • Att uppmuntra antingen kvinnor eller män att söka ett visst jobb ser jag inga problem med. Om det finns ytterst få manliga förskollärare och kvinnliga bilmekaniker kan det vara viktigt att signalera att båda könen faktiskt är välkomna att söka en tjänst. Ett bra sätt att göra detta är att ha en bild i annonsen med både en man och en kvinna.
  • Ibland kan kön vara en merit i sig. Till exempel på en psykologmottagning som bara har kvinnliga anställda eller en bolagsstyrelse för ett klädföretag som bara har manliga ledamöter.
  • Kön ska dock inte göras till en politisk fråga i arbetslivet. Man ska inte ta in ett visst kön för att snygga till i statistiken. Man ska heller inte ta in någon som saknar rätt kompetens, för att ”det var dags för det könet”. Verksamheten ska komma först och könet blir endast en merit om det gynnar verksamheten.

Exakt hur filmen Cockpit tar upp könsaspekten i arbetslivet får vi väl se när den går upp på biograferna i juli. Men här är i alla fall en trailer, som ger ett hum om hur filmen kommer att bli:

Tipstack: Går till Erik!

 

Glad midsommar!

21 juni 2012, av Pelle Billing

Bloggen tar paus några dagar och är tillbaka efter helgen. Den här tråden kan användas till diskussion och samtal fram till dess, men kom ihåg den goda tonen!

Kom även ihåg att stänga datorn och njuta av sommaren, så syns vi efter helgen!

 

Det är alltid andra som ska ändra på sig

20 juni 2012, av Pelle Billing

Ett av de mest utmärkande dragen i svensk jämställdhetsdebatt är att kollektiva åtgärder ofta föreslås, men att det är någon annan än en själv som ska ta smällen. Låt oss titta på några exempel:

– Vi måste kvotera till bolagsstyrelser. Men själv har jag fått mitt välbetalda jobb för att jag förtjänar det, inte för att jag är man.

– Det är dags att individualisera (kvotera) föräldraförsäkringen. Själv tog jag ut alla dagarna och min man fortsatte förvärvsarbeta, men det passade för just vår familj.

– Det behövs fler kvinnor i näringslivet och tekniska branscher. Vi som lobbar för detta är kvinnor som arbetar inom samhällsvetenskap och humaniora, för dessa ämnen intresserar oss mest.

– Männen måste våga ta ett steg tillbaka och släppa fram kvinnorna i arbetslivet. Själv är jag 63 år gammal och är snart klar med en framgångsrik karriär, så jag har inget att förlora på detta.

Visst är det lockande att vilja styra andra människor? Jag förstår var driften kommer ifrån – på någon nivå finns det hos alla människor.

I jämställdhetsdebatten har däremot önskan att vilja styra andra närmast blivit norm, och det är inte hälsosamt. Inget av könen gynnas av nya direktiv kring vad som är ”den rätta vägen”.

Det vi istället behöver är en kultur och ett samhällsklimat som uppmuntrar män och kvinnor att välja den väg de önskar, den väg som passar dem. Detta oavsett om valet bryter mot eller stämmer överens med de traditionella könsrollerna.

Att ersätta ett gammalt system där könen tvingades in i vissa fåror, med ett nytt system där könen ska tvingas in i andra fåror, gör ingen människa glad. Ge oss en öppen spelplan istället, där vi får gå åt det håll vi önskar.

Det kan väl knappast vara för mycket begärt?

 

Argumentationen mot surrogatmödraskap bygger ofta på motsägelsefulla resonemang. I en debattartikel i Aftonbladet granskar Andreas Bengtsson ett av de vanligaste argumenten:

Sveriges Kvinnolobby, en paraplyorganisation för 35 svenska kvinnoorganisationer, har aktivt tagit avstånd från surrogatmödraskap. Tillsammans ska de stoppa handeln med kvinnors kroppar, som det så fint heter.

Ja, visst låter det fint. Handel med kvinnors kroppar för tankarna till trafficking och det är definitivt något samhället bör bekämpa. Således är diskussionen slut, eller?

Inte riktigt. Till att börja med är det inga kvinnokroppar som säljs i samband med surrogatmödraskap. Utan det handlar om att kvinnan låter ett barn växa inom sig, mot betalning eller av altruistiska skäl.

Surrogatmödraskap som görs mot betalning, kan med fördel betraktas som en typ av kroppsarbete. Precis som att man sliter ut sin kropp och riskerar fysiska skador i många industriella jobb – men ändå gör detta mot betalning – kan surrogatmödraskap ses som ett sätt att bruka sin kropp till att tjäna pengar. De fysiska riskerna är inte nödvändigtvis större än många andra jobb i samhället.

I synnerhet i Indien, där surrogatmödraskap är förhållandevis vanligt, kan det ses som ett mer skonsamt sätt att tjäna pengar än de andra möjligheter som finns:

I tidskriften Context intervjuas 70 kvinnor vid en klinik i Bangalore i Indien om varför de blev surrogatmödrar. De flesta av kvinnorna arbetade tidigare inom textilindustrin, som är en av Indiens största exportgrenar. Under usla arbetsförhållanden och med betydande hälsorisker arbetade de med att tillverka kläder som sedan säljs billigt här i Sverige. Ingen av kvinnorna hörde till de fattigaste i Bangalore, de flesta hade en inkomst över genomsnittet. De upplevde dock att valet att vara surrogatmamma innebar en större kontroll över sina liv, både känslomässigt och ekonomiskt, jämfört med att arbeta på textilfabriken. ”Du bär en skjorta ett par månader och slänger den. Ett barn behåller du livet ut. Jag har gjort något så mycket större än som någonsin kan göras i en textilfabrik”, säger en surrogatmamma.

Många kvinnor upplever sig alltså som mindre utnyttjade när de är surrogatmödrar, än när de arbetar i textilindustrin. Ändå är det just surrogatmödraskap som Sveriges Kvinnolobby vill förbjuda, och inte utsatta industrijobb.

Frågan är hur genomtänkt deras ställningstagande är? Bryr de sig verkligen om indiska kvinnor eller handlar det om att dra in dessa i en svensk politisk debatt, för att det passar organisationens egen agenda? Om det var de indiska kvinnornas välgång som kom först skulle man rimligen låtit kvinnorna själva definiera hur de vill leva sina liv.

Fast om kvinnorna fick välja själva kanske det skulle få en del oanade konsekvenser, vilket Andreas Bengtsson noterar i en humoristisk slutkläm:

Om de 70 kvinnorna i Bangalore får fortsätta att bestämma över sina liv så väljer de flesta surrogatmödraskap framför textilfabriken. Sveriges Kvinnolobby får kanske ta med nål och tråd till nästa styrelsemöte och sy sina egna kläder i fortsättningen.

Tipstack: Går till Johan J!

 

Fadern är viktig för barnets utveckling

18 juni 2012, av David Holman

Artikel av David Holman.

Rubriken kommer väl knappast som någon stor chock för er läsare. Båda föräldrarna är viktiga för barnet, men ny forskning visar att den förälder som barnet uppfattar har högst status i relationen, är den förälder som barnet tar åt sig mest av. Så här står det i pressmeddelandet:

[C]hildren and young adults are likely to pay more attention to whichever parent they perceive to have higher interpersonal power or prestige.

Fritt översatt: Det är troligare att barn och tonåringar lyssnar mer på den förälder som de anser har högre relationell makt och anseende.

Forskningen visar även att reaktionen på att bli avvisad från en person som barnet ser som sin omhändertagare (eller annan anknytningsperson), är starkare än om man blir avvisad av någon annan, inte lika intim, person. Reaktionen visade sig även vara likadan oavsett kultur, ålder, kön eller ras enligt Ronald Rohner, en av forskarna.

Resultatet visar också att om ett barn blir frånstött under en längre period av en av dessa nyckelpersoner kan det skapa problem som håller i sig upp i vuxenåldern. Problemen manifesteras genom att personen får svårt att skapa säkra och tillförlitliga intima relationer.

Vad innebär då denna nya forskning? Om vi tittar på föräldrarnas roll kan vi se att fäder i dagens samhälle har en mycket större roll att spela än vad man tidigare kanske velat tro. Dock ska det tilläggas att den inte säger att fadern nödvändigtvis spelar större roll, utan att den förälder som barnet anser har högre status spelar större roll. Således bör det inte vara förälderns kön som är avgörande, bara att personen ska ha högre status i förhållande till den andre föräldern. Alltså borde samma dynamik gälla för homosexuella föräldrar (men det får framtida forskning utvisa).

Forskningen säger vidare att det inte bara är föräldrarna som är viktiga utan även ”anknytningspersoner”. I denna grupp måste enligt mig lärare ingå, åtminstone i dagens svenska samhälle där barnen placeras i en form av skolmiljö från ett års ålder. Hur påverkar det ett barn att bli placerad i ett system där pedagoger och lärare byts ut med jämna mellanrum? Om barnet ser denna person som en person med status vad händer då med barnet när denne blir bortstött resten av sitt liv genom att läraren byter arbetsplats?

Vad händer senare när samma barn upplever sig som bortstött av sin lärare? Vad skulle skolan göra annorlunda om de tog till sig denna forskning? Vad skulle samhället göra annorlunda, kanske främst i vårdnadstvister där man ofta utesluter den förälder som barnet anser har mer status?

Nämnas bör att forskningsrapporten är en metaanalys, baserad på 36 olika studier. Metastudier har sina styrkor och svagheter, och i framtiden skulle det vara önskvärt att en stor originalstudie gjordes för att verifiera dessa resultat.

Tipstack: Går till Jocke!

Se även DNs artikel här och själva studien finner du här.

 

Är sitta och kissa bättre för hälsan?

15 juni 2012, av Rutger Stjernström

Artikel av Rutger Stjernström.

Stå eller sitta, är det frågan?

Pelle skrev nyligen ett inlägg om vänsterpartiets utspel i Sörmland om att förbjuda män att kissa stående på landstingets toaletter.

Vänsterpartiet uppger två skäl till att man vill införa förbudet. Dels att ingen skall behöva trampa i någon annans urin, dels att det skulle vara bättre för mäns hälsa. Det första kan man möjligen hålla med om men lösningen är väl snarare att man torkar upp efter sig om man spiller.

Enligt Folket.se motiverar vänsterpartiet i Sörmland det andra skälet så här:

Det andra skälet rör mäns hälsa. Enligt V, som hänvisar till medicinska rapporter, töms urinblåsan bättre när man sitter och kissar och det kan i längden minska mäns prostataproblem och det i sin tur medför ett längre och bättre sexliv.

Frågan är förstås om det faktiskt är så? Vad säger litteraturen och vad säger läkarna som jobbar med dessa frågor, urologerna?

Innan vi går vidare får vi väl först definiera vad prostataproblem är. Prostatakörteln eller blåshalsköteln sitter alldeles under urinblåsan. Genom prostatakörteln går urinröret och ejakulationskanalen mynnar här i urinröret. Genom ejakulationskanalen kommer spermierna, från sädesledaren, och sädesvätskan, från sädesblåsorna. Själva prostatan utsöndrar ett basiskt sekret som blandas med spermier och sädesvätska. Dessa tre komponenter utgör det som i dagligt tal kallas satsen. Endast män har en prostata men kvinnor har en motsvarande körtelvävnad kallad glandula Skene (Skenes körtlar) som ger upphov till sprutorgasmen.

Mannen kan drabbas av tre olika prostataproblem. En farlig och två jobbiga. Sveriges vanligaste cancer, prostatacancer, benign prostatahyperplasi (ofarlig prostataförstoring) och prostatit (inflammation i prostatakörteln).

Ok. Nu vet vi alltså vilka de tre prostataproblemen är och vi kan omformulera frågan: Om urinblåsan töms bättre kan det i längden minska mäns problem med prostatacancer, benign prostatahyperplasi och prostatit?

Vad man egentligen menar med ”töms bättre” är förstås också öppet för tolkning. Menar man att urinblåsan töms fortare eller menar man att det inte finns någon urin kvar i blåsan när man kissat klart?

Sannolikt menar man att blåsan blir helt tom och att det alltså inte finns någon urin kvar i blåsan och frågan blir alltså: Om man inte har någon urin kvar i blåsan efter att man kissat klart får man mindre problem med prostatacancer, ofarlig prostataförstoring och inflammation i prostatakörteln?!

Snälla vänsterpartiet i Sörmland:

  • Prostatacancer orsakas inte av att det finns urin kvar i blåsan efter att man kissat klart.
  • Ofarlig förstoring av prostatakörteln orsakas inte av att man inte tömmer blåsan fullständigt.
  • Kronisk prostatit, som nu mera ibland kallas CPPS, är det ingen som vet vad orsaken till. Ibland är den bakterieorsakad, men oftast inte.
  • Däremot är det så att de tre prostataproblemen ger svårigheter att tömma blåsan.

Egentligen kan vi väl sluta här men låt oss ändå gå vidare och titta närmare på vad litteraturen säger om förmågan att tömma blåsan i relation till kisseställning. Det finns något som slår en direkt när man undersöker den internationella medicinska litteraturen. Utanför Sörmland, där vänsterpartisterna bor, är detta inte ett dilemma.

Det är inte så att man inte är intresserad. Det är man. Mycket intresserad faktiskt. Det är bara det att en stor del av världens befolkning sitter på huk. Frågan är alltså om man skall stå, huka eller sitta?

Urologin är den medicinska specialitet som ägnar sig åt bägge könens urinorgan och mannens könsorgan. Inom urologin har man av naturliga skäl intresserat sig för hur och om kroppspositionen påverkar urinvägarnas funktion och den så kallade urodynamiken.

Så vad har man kommit fram till? Undersökningarna är många delvis motstridiga och något konsensus finns inte. Vanligen låter man försökspersonerna miktera [kissa, red anm] i två eller tre av positionerna stående, hukande och sittande. Undersökningarna finns på både kvinnor och män, unga och gamla samt sjuka och friska.

Oftast mäter man det maximala och genomsnittliga miktionshastigeten, tiden det tar och hur mycket som finns kvar i blåsan när försökspersonen är klar.

Unsal och medarbetare konkluderade i sin undersökning från 2004 av friska män och män med ofarlig prostataförstoring att vare sig urinflödeshastigheten eller kvarvarande mängd urin påverkades av om försökspersonen stod eller satt. [1]

2006 rapporterade Eryildirim och medarbetare att urinflödeshastigheten var signifikant högre vid huksittande och sittande än stående men att det inte fanns någon skillnad i kvarvarande mängd urin i blåsan efteråt. [2].

Tvärtemot Eryildirim  rapporterade Choudhury och medarbetare 2010 att urinflödesparametrarna var högre i stående och huksittande än sittande hos personer som inte var vana att sitta men att mängden kvarvarande urin fortfarande var den samma mellan de tre positionerna. [3]

Gupta och medarbetare gjorde samma typa av undersökningar på kvinnor och jämförde huksittande och sittande position. Man fann att huksittande var associerat med betydligt högre flödeshastigheter och mindre mängd kvarvarande urin efteråt. [4]

Mot bakgrund av ovan vill jag saga så här till vänsterpartiet i Sörmland. Kvarvarande urin i blåsan ger inte prostataproblem men prostaproblem kan ge kvarvarande urin. Den medicinska litteraturen är oenig om stående, hukande eller sittande är bäst för flödeshastigheterna men mängden kvarvarande urin är densamma.

Det finns undersökningar som visar att kvinnor får mindre kvarvarande urin i blåsan om de kissar huksittande. Så, vänsterpartiet i Sörmland, för kvinnornas skull, kasta ut toalettstolarna och inför ett hål i golvet!

  1. Unsal A, Cimentepe E. Effect of voiding position on uroflowmetric parameters and post-void residual urine volume in patients with benign prostatic hyperplasia. Scandinavian Journal of Urology and Nephrology. 2004;38(3):240-2. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15204379
  2. Eryildirim B, Tarhan F, Kuyumcuoğlu U, Erbay E, Pembegül N. Position-related changes in uroflowmetric parameters in healthy young men. Neurouroly and Urodynamcs. 2006;25(3):249-51. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16496389
  3.  Choudhury S, Agarwal MM, Mandal AK, Mavuduru R, Mete UK, Kumar S, Singh SK. Which voiding position is associated with lowest flow rates in healthy adult men? Role of natural voiding position.. Neurouroly and Urodynamics. 2010 Mar;29(3):413-7. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19634168
  4.  Gupta NP, Kumar A, Kumar R. Does position affect uroflowmetry parameters in women? Urologia Internationalis. 2008;80(1):37-40. Epub 2008 Jan 18. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18204231
 
Google