Senaste månaden på bloggen

24 maj 2012, av Pelle Billing

Debatten har gått hög här på bloggen den senaste månaden:

  • Det tre mest kommenterade inläggen under månaden fick sammanlagt 1001 kommentarer. Måste vara någon form av rekord. Dessutom kom dessa tre inlägg inom loppet av en vecka.
  • Annika Hernroths gästblogg väckte ont blod hos många, men ledde till slut till viktiga insikter både hos kommentatorerna, Annika Hernroth och inte minst hos mig själv. Jag lärde mig att kontroversiella gästbloggar kanske ska ha en kommentar från redaktionen (det vill säga från mig) redan i inlägget, och flera i kommentarsfältet klev fram och tog ansvar för en bra community.
  • Pär Ströms gästblogg blev sedan väldigt uppskattad av många läsare. Att bloggen kan ge utrymme till en välkänd debattör som har timeout, samma vecka som en feministisk journalist får blodet att koka hos en del, gör bloggen extra intressant och läsvärd.
  • Bloggskribenten David Holman blev inbjuden att skriva en artikel hos SVT Debatt, och gjorde det med bravur. Bra jobbat, David! Det var många som ville diskutera artikeln, både hos SVT och här hos oss.
  • I Europa var det en blandad månad för mansfrågorna. BBC skrev bra om varför det nu finns en spirande internationell mansrättsrörelse, men i Norge avled en pojke efter en omskärelse. Om rituell omskärelse av omyndiga pojkar förbjöds, skulle han fortfarande varit i livet.
  • Slutligen gjorde jag det som alla avrått mig från att göra: jag diskuterade amning här på bloggen. Men även detta visade sig vara lärorikt, och jag sammanfattade vad jag själv lärt mig och hur jag ser på debatter i allmänhet, i ett uppföljande inlägg.

Om du tycker bloggen har ett värde för dig, och att du tror att jag behövs som opinionsbildare, får du gärna bidra med en lagom summa. Jag är helt fri och oberoende i det jag skriver och säger, därför kommer de enda inkomsterna från frivilliga donationer.

Du kan enkelt ge ditt stöd enligt nedan:

  • Bankkonto SEB 5303-0032507
  • Plusgiro 31 17 80-1
  • Kreditkort via donationsknappen till höger. Du behöver inte ha Paypal för att använda den!
 

11 kommentarer på “Senaste månaden på bloggen”

  1. Urban skriver:

    Bra jobbat Pelle! Och förvänta dig en donation nästa månad :-)

    ”Om rituell omskärelse av omyndiga pojkar förbjöds, skulle han fortfarande varit i livet.” Mitt i prick och en av orsakerna till att jag kom in på mansfrågor. Detta måste få ett slut!

  2. Info skriver:

    MARIA SVELAND–SKOLAN

    Alla känner väl Maria Sveland?

    Hyllad, svensk radikalfeminist, personligen bekant för deltagarna i Ströms och Billings ”jämställdistmöte” i Stockholm i år, i den kulturella världen i synnerhet känd för radioserien ”Heliga familjen” – ”En sommarserie om familjebegreppets lyckohyckel och nattsvarta historia” – samt som en av redaktörerna bakom antologin ”Happy, happy” – en bok om lyckliga heteroskilsmässor och kvinnligt självförverkligande.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3140&artikel=2208298

    ”VILL INSPIRERA – TILL SKILSMÄSSA
    15 kända svenska kvinnor om det bästa med att skilja sig. – - – Wennstam och Sveland släpper bok om glädjen med en separation. En skilsmässa är ingen trafikolycka. Den kan bli galet underbar. Nu kommer boken som vill inspirera till uppbrott – Maria Sveland och Katarina Wennstam vill lyfta separationens glädje.” (AB 2011-08-28.)

    Bokens positiva genomslag i Sverige tycks vara så stort, att den nu börjar ge upphov till en helt ny, litterär skola, ”Sveland-skolan”. I det senaste numret av gratistidningen Mitt i Kungsholmen hittar vi t.ex. över en hel sida – försedd med en jättebild av författarinnan – en presentation av en kommande bok på exakt samma tema. Artikeln handlar om Moa Herngren, ”författare, frilansjournalist och programutvecklare”, och hennes nyskrivna roman om en kvinna, som ”spårar ur i sitt ojämlika äktenskap”.

    Den imponerade journalisten Louise Kristofferssons romansammandrag börjar:

    ”BAKOM DEN FINA FASADEN

    Utåt sett är allt perfekt i Moa Herngrens nya roman. Men den lyckade trebarnsmamman och familjeterapeuten Cecilia håller på att gå sönder av att ständigt vara till lags. Den nedtryckta ilskan pyser ut på det fulaste vis.

    Innan hon leende bjuder sin man frukost på sängen har hon lagt en spottloska och en dammråtta på smörgåsen. Hon stjäl saker från sin kollega och planterar sedan misstanken om att det är kollegan som börjar bli dement när hon undrar över stölderna.

    Hon förför en patient och trampar sönder sin sons älsklingsleksak.

    [Denna] undertryckta ilska kan verka extrem. Samtidigt är det nog många kvinnor mitt i livet som kan känna igen sig i hur tillvaron kan te sig när livsutrymmet krymper och det inte finns plats för de egna behoven.”

    Kommer detta frigörelserecept att locka Mitt i Kungsholmens gratisläsare i lyckliga, tusenhövdade skaror till tidningens annonsörer? Ja, ingenting är omöjligt i det moderna, ekolalismittade PK- Sverige.

  3. David Holman skriver:

    Jag vill påpeka att min artikel på SVT Debatts hemsida har 174 kommentarer, tror att mindre än 15 är mina egna.

    FI:s talesperson Carl Emanuelssons artikel har 41 kommentarer, några även där mina.

    Tina Acketoft från FP skrev också en artikel, inte helt i min smak men ett steg i rättriktning och en överlag positiv artikel, 14 kommentarer.

    Anna Ekström, generaldirektör Skolverket skriver om hur segt det går med jämställdheten i skolan, 74 kommentarer.

    Måns Almqvist (V) skrev en artikel om tjejers plugg som respons till Skolverkets generaldirektör, 37 kommentarer.

    Endast en av dessa kunde något sånär mäta sig med min artikel. Om detta beror på att många härifrån sökte sig till just min artikel vet jag inte (om så är fallet tack), jag misstänker dock att det mer beror på att jag själv engagerade mig i diskussionen för jag tycker detta är viktigt. Gjorde lika dant på min första artikel där när jag argumenterade för en pojkskola och fick precis då som nu bra respons när jag kunde tala med de som kommenterade. Tror det ger en känsla av (och en verklig, i mig,) förändring. Att man kan vara med och påverka och att personen som får utrymmet går ner på folkets nivå för att samtala och dela med sig av sina idéer och förklarar det som kan varit oklart. Dels så hjälper det andra att förstå men dels så hjälper det oss att förstå också. Det är så vi vinner över folket i dagens digitala värld, det är så vi gör en verklig förändring i folks medvetande, det är så i får ett slut på pojk- och mansdiskrimineringen!

    (Mansdiskriminering är tydligen ett ord enligt Chrome, det går frammåt! Haha)

    Jag tyckte detta var viktigt att påpeka för andra som får möjligheten att slå på den stora trumman, ha ett genuint samtal med folk. Inte att man ska släppa på sina idéer, men man ska låta de andra förklara varför de inte håller med och adressera dem punkt för punkt.

  4. Torstensson skriver:

    Är Maria Sveland singel och olycklig? Det låter ju så eftersom hon nu då har TVÅ böcker om hur kvinnor ska dumpa sina hemska män och hur härligt det är med den egocentrerade livsstilen. Helt ofattbart att en journalist väljer denna inriktning på böcker. Istället borde hon se till att skapa en kultur (för det är hon medansvarig i) där pojken som fick sin leksak söndertrappad kan njuta av att hans föräldrar är lyckliga tillsammans.

    Men det säljer väl inte lika mycket och det följer inte heller hennes egen livsplan. Självklart kommer en hel del kvinnor som läser boken ta till sig den påhittade historien och få för sig att det är så man ska leva livet. ”Skild” . Jag kan bara beklaga utvecklingen men samtidigt så stärker det mig i mitt eget förhållande och det stärker kärleken till den kvinna jag valde. Jag ska vara extra kärleksfull och manlig idag bara för det.

    Kanske är det dags att bloggen börjar uppmärksamma de lyckliga förhållandena som en sorts berättigad motvikt, vare sig det är hetero eller homorelationer så kan ju tvåsamheten också innebära fördelar. På ett sätt underlättar ju Sveland för min kommande son/dotter som rent statistisk får en bättre start i livet ekonomiskt.

    Den utveckling som Sveland vill ha kommer innebära fler olyckliga pojkar och flickor som grubblar över sig själva. En av mina tankar som pojke var varför mina två föräldrar inte passade ”genetiskt”. Ville naturen inte att deras kroppar skulle omfamna varandra, och isåfall vad är jag då en produkt av. Är jag misslyckad rent kroppsligt då? Såna tankar hade jag och mycket tack vare att båda föräldrarna simmade i sådant vatten som Sveland är med och skapar.

    Mina barn kommer få en helt annan värld än den jag själv och mina systrar gick och grubblade i.

  5. Medborgare X skriver:

    Torstensson!

    Att Maria Sveland inte bara är olycklig, utan rent av deprimerad, är väl ingen större nyhet?

    http://medborgarperspektiv.blogspot.se/2012/02/en-dag-i-maria-svelands-deprimerande.html

    Hoppas hon fortsätter vara det en lång tid framöver!

  6. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Debatten om amningen missade jag, men varför skulle inte män som du och jag få diskutera amning och ha åsikter om det? Kvinnor, och kanske då fram för allt kvinnliga feminister, älskar ju att diskutera och ha åsikter om män och vad män gör.

    Jag tycker snarare att vi borde diskutera mer om kvinnor och vad kvinnor gör. Eller problematisera som det så fint heter!

  7. Urban skriver:

    Överhuvudtaget så är det dags att män börjar debattera alla områden som rör oss, som rör kön och som rör kvinnor.

    Ex. detta. Varför är det bara kvinnor som ska få transa? Varför blir det inte skandal när kvinnor har högklackat, smink och korta kjolar men det blir det när John Travolta har det?

    http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article14871705.ab

  8. Erik LL skriver:

    Jag hade lyckats missa Henroths gästblogg och läste igenom den, samt majoriteten av kommentarerna, nu.

    Det tog en intressant vändning där som vore kul att diskutera och analysera nu när krutröken lagt sig. Som jag ser det så formulerade hon sig klumpigt. Hon kallade inte Pär för extremist rakt ut, och jag antar att hon menade att det mest extrema man kan hitta i Sverige är Pär, vilket är sant på ett sätt men ordvalet extrem är missvisande i ett klimat där extremism används lika ofta som ”jag”, ”stol” eller ”yoghurt”.

    Vissa blev upprörda, vissa försökte lägga fram argument, gästbloggaren vägrar att bemöta argumenten och bemöter enbart de upprörda (offerkofta?), Pelle blir besviken på kommentarerna och kallar dem för ”mobb”. Jag tänker mig att:

    * Bloggen var klumpigt uttryckt, antingen på grund av tidsbrist och misstag, eller att den inte var genomtänkt. Annika hade kunnat lätta på trycket genom att erkänna att det var ett misstag och att hon absolut inte menade att han är extremist. Istället väljer hon att klyva hårstrån och mena att ordet ”extremist” aldrig förekommer. Detta hjälpte inte situationen.

    * Pelle hade kunnat undvika en del problem genom att ge en egen liten kommentar i början eller slutet av hennes blogg. Personligen tycker jag inte att det behövs, men det hade vart kul att se Pelle bemöta henne argument, precis som kommentatorsfältet försökte göra. Pelle hade kunnat sätta tonen där tidigt.

    * Vad är en mobb egentligen och vilket ansvar har individerna? Och när har man rätten att dra alla efter en kam och sammanfatta deras tankar och åsikter som ”en mobb”? Kan man förvänta sig att alla ska hålla sig lugna och fina oavsett vad eller kan man se det som att hon får ta ansvar för vad hon skriver?

    * Upprördhet. Jag är kluven här. Jag själv är, tyvärr, jävligt hetlevrad när det kommer till feminism etc. Jag har själv svurit en hel drös gånger på den här bloggen och försöker numera kontrollera mig lite mer för Pelles skull. Därför att jag tror på hans metod. Jag känner inte människan, men med tanke på att till och med feminister målar upp honom med positiva färger och nöjer sig med ”agree to disagree”, till skillnad från hur de behandlar Pär, så upplever jag att han i sinom tid kan få en stark position i debatten. Det är därför såna som jag inte ska bli politiker. Ska man snacka teorin bakom förändringsprocesser så vet man att de flesta förändringar sker med små steg. Därmed så behöver man spela Pelles spel, där war of attrition står i fokus.

    Varje gång personer som jag hetsar upp sig på Pelles blogg och öser ur sig välartikulerade och maskerade förolämpningar så skjuter vi Pelle i foten. Varför? Därför att vi ger feministerna något att haka upp sig på. Om alla, rent teoretiskt, hade vart lugna i Annikas inlägg så hade hon vart så illa tvungen att antingen sitta tyst eller bemöta sakargumenten, precis som vi vill. Det sätter oss i en maktposition.

    Feminismen sitter redan i en maktposition. Varje diskussion som går åt helvete är en vinst för den rådande makten, och en ursäkt för dem att ignorera debatten. De vinner på att vi är arga. Så hur jävligt det än känns så får sådana som jag bita oss i läppen om vi verkligen ska kunna stödja Pelle. Inte sagt att man ska vara tyst. Bara det att man lämnar känslorna någon annan stans och spelar Pelles spel.

    * Fokus. Tråkigt att det aldrig blev någon riktigt debatt kring hennes huvudämne, dvs att vanliga Svenssons ska styra debatten och inte någon kulturelit. Så kan det gå, jag upplever att hon inte direkt hjälpte sig själv genom att antyda att Pär var en extremist och genom att fokusera på de hettsiga kommentarerna istället för de konstruktiva.

    * En detalj men jag blir rent språkligt fruktansvärt irriterad på hennes konstnärliga ryck att skriva mening för mening. Sorry. Var bara tvungen att säga det. Jag får en stroke när jag ser sånt där.

    Jag hinner inte korrekturläsa här tyvärr. Hoppas att jag får fram min poäng här på ett ungefär.

  9. Erik LL skriver:

    Glömde nyansera det jag skrev under upprördhet också.

    * Alternativet är att vara hura arga som helst och köra mer på MRA-spåret. Det fungerade för feminismen så det kanske fungerar igen, det vore ju inte första gången logiken får dra sig undan för ideologin. Vem vet. Men då kanske man ska köra det spåret någon annastans dock.

  10. leifer skriver:

    Maria Sveland pratar om brist på jämställdhet i relationer. Och exemplifierar med att män inte hjälper till i hemmet? Hemmet som kvinnan är chef över kan man gissa.

    Hon menar tydligen då att kvinnor är underställda män, att könsmaktsordningen råder i relationer.

    Kan nån få ihop hennes resonemang?

    Varför inte bara satsa på en vanlig snäll jämställd svensk man? Men honom föraktar hon väl och/eller finner helt ointressant.

  11. Pelle Billing skriver:

    @Erik LL: Flera bra poänger där (inkluderar då både kritiken mot mig och berömmet).

Google