Många tror att Sveriges jämställdhetspolitik är banbrytande och nyskapande, och att den utmanar allt som varit. Måhända är den det på ytan, men under ytan är det samma gamla visa som alltid. Låt mig förklara varför, i tre punkter.

1) Förr sågs kvinnor som svagare än männen, och i vår moderna jämställdhetspolitik ses de fortfarande som svagare. Retoriken kring kvinnor i politiken är att de ska få särskilda bidrag och särskilt stöd för att bli företagare. Vidare ska de kvoteras in i bolagsstyrelser. Rent allmänt ses de inte som kompetenta att på egen kraft slå sig fram och skapa den karriär de vill ha.

2) Förr ansågs kvinnor inte myndiga att styra över sitt eget liv, och i vår moderna jämställdhetsdebatt anses de fortfarande inte veta vad som är bäst för dem. Därmed diskuteras en utvidgad kvotering av föräldraförsäkringen, för att kvinnor inte har vett nog att göra ”rätt” val. Vidare är man bekymrad över att så få kvinnor vill bli ingenjörer. Förstår de inte att detta är bra för dem?

3) Förr ansågs män kunna klara sig själva, och i dag anses de kunna klara sig själva. Således finns inte mansfrågor på den politiska agendan. För att föra upp mansfrågorna på agendan skulle det krävas ett erkännande av att män kan vara svaga, utsatta och i behov av stöd när livet går snett. En sådan process skulle vara subversiv på riktigt, men detta görs inte.

Sammantaget konstaterar jag att jämställdhetspolitiken är tuff så länge den kör på enligt samma grundläggande syn på könen som alltid funnit. Men så fort den närmar sig något nytt, något subversivt, blir den ängslig och backar likt en skrämd häst.

 

60 kommentarer på “Dagens jämställdhetspolitik är föga subversiv”

  1. Men@Work skriver:

    Under punkt två kan även Sveriges prostitutionspolitik sortera, eftersom den inte betraktar kvinnor som myndiga och beslutskapabla individer. Eftersom kvinnan inte vet vad hon vill så talar staten om för henne vad hon ”egentligen” vill. Alla val är bra utom de ”dåliga” alltså… Staten har blivit kvinnornas nya förmyndare.

  2. Dan skriver:

    Håller med om nästan allt du skriver och kan bara konstatera att svensk jämställdhetspolitik har fått mig att fullkomligt hata ordet ‘jämställdhet’.

  3. hamstrn skriver:

    Skarpa iakttagelser som vanligt Pelle.

    Ironiskt nog kan man säga att de vanliga kvinnorna har fått ett matriarkat som nu pekar finger och dömer dem. Feministerna vet bäst och fan den som tror annat. (Även kvinnor, eller kanske speciellt kvinnor?)

  4. Anders L skriver:

    Hur uppmärksammad har den här Cannes-festivalfilmen blivit? Se, reportage i norska Aftenposten

    ”Sukkermammas sex-jakt”,
    http://www.aftenposten.no/kultur/Sukkermammas-sex-jakt-6832425.html

  5. bäver skriver:

    oj, spännande :-)

    1. jag tycker inte heller att kvotering är bra. dock brukar resonemanget från de som förespråkar kvotering (rent allmänt, inte bara när det gäller kön) vara att det i det rådande läget sker en informell inkvotering av den dominerande gruppen.

    2. här handlar det inte om kvotering, utan om huruvida föräldraförsäkringen är individuell för varje vårdnadshavare eller gemensam för båda vårdnadshavarna. ett barn kan idag ha två vårdnadshavare, som har lika många dagars föräldraledighet var. idag är det möjligt att överlåta de flesta av dagarna till den andra vårdnadshavaren. de s.k. pappamånaderna är månader som inte går att överlåta. eller har jag missuppfattat?

    3. det här är fantastiskt! jag håller helt med dig och det som är så intressant är att här står feminister och jämställdister på samma sida! synd bara att ingendera sidan vill erkänna det ;-) . för alla tjänar på om idealet som säger att en man alltid måste vara stark, tyst, mäktig och inte gnälla kan förpassa till skrothögen.

    jag måste bara fråga också… tycker du att man på något sätt bör verka för t.ex. fler män i skolan? eller anser du att detta är att inkräkta på individens fria val? tydligen anser du att tanken att ”män kan klara sig själva” påverkar deras möjligheter i samhället. jag håller med och är glatt överraskad över att du anser att den här typen av stereotyper/fördomar/ideal kan påverka en individs situation och möjligheter.

  6. robjoh skriver:

    ”Vidare är man bekymrad över att så få kvinnor vill bli ingenjörer. ”

    Den här kommentaren får mig alltid att skratta lite ironiskt. För de som klagar mest över detta är personer som själva inte har valt ingenjörsyrket, och som inte heller verkar ha något större teknikintresse.

  7. Lotus skriver:

    @Anders L:

    Lite off-topic, men även Thomas Vinterbergs ”Jakten” som nu visas i Cannes kan vara intressant i sammanhanget:

    http://blogg.svt.se/film/2012/05/jakten/

  8. AV skriver:

    Ja, vi har gått hela varvet runt. Något mer könskonservativt än dagens radikal-/statsfeministiska synsätt är svårt att hitta. Riktigt roligt var den där krönikan i Chalmers studenttidning Tofsen. Skribenten, som vägrade kalla sig feminist, framstod som en urfeminist när han sade att kvinnor är starka att göra sina egna val och kan ta för sig. De behöver ingen dadda och inga extra förmåner/stöd. Bara lika villkor. Genast fick han kritik av en genusvetare och uttalad feminist att han inte beaktade kvinnors offerstatus nog.

    Ickefeministen pläderar för ett feministiskt synsätt, medan den uttalade feministen skulle kunna vara en kopia av en 1800-talsman.

    Eller är det bara det vanliga mänskliga att vilja äta kakan och ha den kvar. Det var ändå inte så kul med lika villkor eftersom den manliga konkurrensen är hård och inget ges som man inte tar själv. Så var det ju inte meningen att det skulle vara. Man står minsann på egna ben, men när världen blir kall och hård är det tryggt med en stadig manlig/statlig famn att krypa upp i. Det är något tonårsaktigt ”inte vilja bli helt stor och ta ansvar” över det hela.

  9. Mariel skriver:

    @AV: Lite OT men visst skulle du väl komma till en blogg nära oss? Väntar otåligt! :-D

    Och Pelle, bra skrivet!

  10. Aktivarum skriver:

    Det där är precis vad jag sagt flera gånger beträffande gynocentrisk (kvinnofixerad) kultur i allmänhet. Den framställer sig som modern men pga att den följer känslorna så leder den raka vägen tillbaka till vildmarken och vad som var mest evolutionärt gångbart – det är nämligen vad som ”känns mest rätt”.

    Detta är också vad de akademiska disciplinerna sysslat med de senaste decennierna. De gör inget nytt de är fullt upptagna med att hitta ursäkter som förklarar kvinnors evolutionära beteende som ”inte kvinnors evolutionära beteende” Same shit – different name.

    Introduceringen av mer subjektiva akademiska discipliner kändes modern just för att de ger uråldriga resultat. När vi människor inte medvetet analyserar dessa saker så gör vi alltid samma sak – oavsett ursäkten vi skapar åt oss själva.

    Guldstjärna till Billing.

  11. Matte Matik skriver:

    Jag önskar att min dotter inte ska behöva bli förstörd av dagens svenska könskonservativa syn på jämställdhet. Måtte hon slippa pekpinnarna från alla radikalfeminister som ska diktera hennes liv och istället själv göra sina egna val, vilket jag har fullt förtroende för att hon klarar av.

  12. leifer skriver:

    Pelle

    Bra skrivet.

    Jag brukar prata om att vi har en märklig kombination av patriarkaliska idéer som blandats med feministiska.

    Kanske behövs flera generationsväxlingar för att ta sig ur detta dödläge, som ingen tycks vara nöjd med. Varken kvinnor eller män.

  13. Tove skriver:

    Mycket intressant!

  14. John Nilsson skriver:

    Tre bra observationer, Pelle.

  15. Ligneto skriver:

    Börjar bli ganska sent (eller tidigt)… Jag såg denna: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14883754.ab och tyckte den verkade intressant… men jag är för trött för att orka tänka ut varför :p Kanske är något som kan diskuteras ^^

  16. Pernilla skriver:

    Pelle, detta är verkligen på kornet! Dagens feminism är stockkonservativ. Kvinnliga feminister beter sig som gnälliga småbarn, kräver att männen ska fixa, ordna och kratta åt dom. Självklart är det männen som ska betala också. Med pengar, uppoffringar eller sina liv om så krävs. Och de manliga feminister är gammeldags patriarker – ridderliga, helst i offentlighetens ljus. Klappar de små kvinnorna på huvudet (de stackars liven, de måste hjälpas och stöttas).

  17. bäver skriver:

    @pernilla
    jag tycker lika illa om den inställning du beskriver som du. men jag förstår inte vad det är som är feministiskt med den..? feminister har ju i allmänhet kämpat för att kvinnor ska kunna försörja sig själva och inte vara beroende av en man. detta att män t.ex. ”ska” betala för kvinnor på krogen är ju ett otyg — det anser nog de allra flesta feminister. jag ser det inte heller som ett privilegium att vara utlämnad åt andras välvilja istället för att kunna betala själv. sedan finns det kvinnor som själva tjänar bra och ändå utnyttjar den gamla ”gentlemannatradationen” — ett sådant beteende är inte feministiskt och det bidrar till att upprätthålla gamla könsroller.

  18. Torstensson skriver:

    @Pernillla

    Bra inlägg.

    Patriarkatet finns, det är det jag vill inleda detta inlägg med.

    Men om man betraktar samhället så kan man lätt som man se att det finns en press det aldrig talas om och att den egentligen är enorm. Går jag in i en affär i Sverige så är det mestadels kvinnor som jobbar där, även i herrbutikerna, sjukvården är kvinnodominerad etc. Den kommunala sektorn är kvinnodominerad. Försäkringkassor etc etc. Dessa kvinnor har om de inte är singlar normalt sett en man som är äldre och som tjänar mer än dom och som inte sällan jobbar i en annan branch än dom. Service-sektorn vänder sig mer till kvinnor än till män. För varje klädbutik för män finns det en uppsjö för kvinnor.

    Det tål att upprepas att en man måste vara mer produktiv än en kvinna än vad kvinnan behöver vara för att dom ska vara intresserade av varandra. Jag tycker det är den största ojämlika faktorn i livet. Jag kan inte undgå att tänka vad patriarkatet egentligen innebär för män, och vad det innebär för kvinnor. När sannolikheten att en kvinnlig dagisfröken är ihop med en manlig jurist är enormt mycket större än sannolikheten för att en kvinnlig jurist är ihop med en manlig dagisfröken, så måste begreppet ”patriarkatet” börja användas med andra ordalydelser. Vi måste börja dra oss bort från föreställningen att det här är en räkmacka för män.

    Du kan själv tänka en tanke som idag är helt omöjlig. Det är att det är männen som jobbar deltid, som har de ”säkra” kontorsjobben, männen som väljer tacka nej till befodringar, männen som klär upp sig och får drinkar betalda för sig, männen som står och håller barnet i handen när kvinnan aktivt bytar däck på bilen på en hetsig motorväg. Mannen som får beröm för sitt utseende och passivitet , mannen som kan studera och ta CSN samtidigt som han bor hos sin arbetande tjej som jobbar som välbetald snickare. Mannen som initierar skilsmässan och vinner mot socialkontoren. Mannen som kan bli betrakad som duktig för att han går hemma med barn och driver välbetaldea modebloggar samtidigt som han har en kvinna som stöttade ekonomiskt i början när bloggen bara var en hobby.

    Det där är något som helt enkelt inte sker i vardagen på så sätt att det bildar en kultur, utan det är mest naiva tankefoster hos en del tänkare. Män kommer aldrig finna dessa alternativ till vägar i livet är intressesanta eftersom det sällan är den typen av man som väljs av kvinnan.

    Så sammantaget undrar jag varför patriarkatet, som jag rätt upp och ner ställer upp på att det finns, har fått innebörden att kvinnan är förloraren. Jag börjar misstänka, att den där räkmackan för män som det talas om, helt enkelt inte ens fanns på menyn. Att säga att patriarkatet i Sverige är fördelaktigt för män men inte för kvinnor är provocerande. När jag tittar på patriarkatet så ser jag mestadels en pressande tryckvåg som i ett argt rasande inferno rör sig mot männen.

  19. leifer skriver:

    Torstensson

    Den enda lösningen jag kan se på problemet du beskriver är att göra den reproduktiva makten jämställd. För hur ska du annars komma åt det?

  20. Pernilla skriver:

    @Torstensson:

    Jag delar till hundra procent din analys! Jag brukar inte använda ordet patriarkat eftersom det leder tankarna till kvinnoförtryck (vilket vi inte har i Sverige). Det händer dock att jag använder det i provokativt syfte om dagens feminister eftersom de har patriarkala åsikter. Men det menar jag att kvinnor betraktas som omyndiga medan männen ges fullt ansvar både för sina egna och kvinnors livsval. Samtidigt inser jag att mannens belägenhet – även i ett patriarkat – inte är priviligierad. Att alltid behöva prestera på topp och dessutom ta ansvar både för sig själv och andra vuxna människor verkar hemskt.

  21. Pelle Billing skriver:

    @bäver:

    ”jag måste bara fråga också… tycker du att man på något sätt bör verka för t.ex. fler män i skolan? eller anser du att detta är att inkräkta på individens fria val?”

    Man kan uppmuntra och tydliggöra att män är välkomna. Sedan kan man allmänt stärka läraryrket genom att erbjuda karriärsmöjligheter inom yrket (detta ska införas enligt Jan Björklund).

    Men man ska inte kvotera.

  22. Pelle Billing skriver:

    @AV: Warren Farrell skiljer på tonårsfeminism och vuxen feminism. En bra distinktion.

  23. leifer skriver:

    bäver

    Du har kanske en poäng men grundproblemet kvarstår med obalans inom dejting och relationer (män i underläge i Sverige). Torstensson beskriver ovan en del av obalansen. För män handlar det då om att ta den gamla könsrollen som du beskriver eller bli utan kvinna. Kvinnor idag är friare menar jag och kan då välja fritt och utan krav om dom t.ex. vill betala eller inte vid middagen. Om dom vill vara passiva eller aktiva vid dejting, dom får ändå napp.

    Det resonemang jag hört från ”jämställda kvinnor” är att det är den som tar initiativet till middagen som ska betala och eftersom det faller på män att ta initiativet så ska män betala i alla fall.

    Sen var det din variant som ursäkt, dvs om mannen tjänar bra/bättre med kvinnan tjänar dåligt/sämre så ska han bjuda i alla fall. Varför då inte vara lite kreativ och ex köra 60-40 på notan (och andra omkostnader)?

  24. Pernilla skriver:

    @bäver:

    De värderingar du beskriver finns inte hos dagens feminister. Dagens feminism går ut på att kvinnor ska tas om hand och särbehandlas – av staten och av männen. Natalia Kazmierska (feminist) tycker att manskollektivet ska betala kvinnors misslyckade plastikoperationer. Gudrun Schyman vill införa mansskatt (trots att kvinnor som kollektiv redan är stora nettomottagare i välfärdssamhället). Kvinnor ska HJÄLPAS fram. Då har man kommit ganska långt ifrån de liberala jämställdhetsideal som de ursprungliga feminister stred för.

  25. Zeke skriver:

    Bra skrivet, och så sant. Hittade dock ett exempel på hur en mansfråga letat sig in i politiken:

    ”MP-kongressen antog i dag för partiets klimatpolitik. Bland annat ska Miljöpartiet använda sig mer av lagstiftning för att påverka människors beteende. Att förändra beteende bland män med höga inkomster ses som en nyckelfaktor.”

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mp-vill-forandra-mans-beteende_7231899.svd

  26. Pelle Billing skriver:

    @Torstensson: Män måste i större utsträckning börja fundera över vad de vill och vad som är viktigt för dem. Samt inse att krav bara ska medges om man kan ställa motkrav. Det finns inga helt fixa könsroller längre, och då gäller det att inse att det är en förhandling som pågår. Om man då inte ens är med och förhandlar slutar det… illa.

    Sedan har vi ju den lilla detaljen att kvinnor tycker att män som ställer krav på dem är mer intressanta och attraktiva, så det är win-win som man att börja fundera på vad som är viktigt för en själv. Alla inblandade blir lyckligare av detta i slutändan.

  27. Erik LL skriver:

    @Pelle Billing:

    Håller med om detta till 100%. Sverige skulle vara en avsevärt mycket bättre plats om, rent utopiskt, alla män skulle börja ställa rimliga krav på kvinnor. Samma krav som man ska ställa på alla vuxna människor.

    Sedan vore det en intressant diskussion att ta upp alla potentiella orsaker till att så pass många män tolererar barnsligheter och viker sig för dumheter från deras kvinna.

    http://www.youtube.com/watch?v=64B64kH4fW8

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12677387.ab

    Hon har inte ens vett nog att skämmas. Kom igen.

  28. Torstensson skriver:

    Pelle jag förstår dig. Samtidigt verkar ju inte män kunna ställa ”motkravet” att vara något som inte följer vissa manligt eftertraktade drag. Kan vi verkligen göra det ? Vilka motkrav kan man ställa? Självklart sådana krav som då uppfattas som manliga. Men kan vi börja ställa krav kring saker som en kvinna kanske uppfattar som kvinnligt?

    Tex är jag inte säker på att jag hade haft ett förhållande om jag hade visat mig rädd i den där minikrisen jag tidigare berättade om. Fjantigt uttryck, jag vet inte vad som hände för det var alldeles för mycket på en gång väldigt plötsligt.

    Hursomhelst jag misstänkte otrohet, hon nekade och ville där också då testa om jag VÅGADE lämna henne på bara misstanke. Jag valde att inte ringa under 72 timmar, hade den otroliga turen att råka träffa på hennes absolut bästa väninna när jag var på en nattklubb. Helt otrolig tur, nästan så jag funderar på om Gud verkligen finns. Jag var förkrossad i den stunden och med extremt värkande hjärta såg jag till att svara ”att jag mår bra, hur är det själv ” och sen verkade jag helt oberörd och klämcheck som värsta ur-göteborgaren du kan hitta på jorden. Naturligtvis visste jag att det kommer ta 5 minuter innan den väninnan ringer till tjejen och berättar att ” Han såg helt oberörd ut, han dansade med en tjej”.

    Det var EXAKT vad som hände och då började tjejen panik-ringa på mobilen och ville ha mig tillbaka. Hade jag där och då istället sagt ” Jag mår jättedåligt, ” och sett helt förstörd ut så vet jag inte om min telefon hade börjat panikringa. Den hade ringt till sist, för jag vet hon älskar mig, men den hade inte ringt så jäkla fort och hon hade inte varit så fjäskig.

    Förstår du Pelle? Det är inte bra, det är inte lätt, men ibland är vissa alternativ helt enkelt bättre än de som på papper ser mest humana och vettiga ut. Exemplet här handlar ju om stoiskhet, något som ofta förknippas med manlighet, och vad kvinnor sen tycker är attraktivt. Hur attraktiv är jag om jag inte använder mig av dessa knep?

    Vän av ordning kanske säger ”Hitta någon annan”. Det där har jag kalkylerat med, jag orkar inte det, jag vågar inte lita på att det skulle kunna vara annorlunda heller med någon annan. Tycker det är dessa premisser vi killar alltsom oftast får leva med. Som jag brukar säga och som jag lånat av en vän ” Det är bara att spela spelet”.

    Hur är din syn på det här med motkrav, du får gärna berätta mer för det kan vara så att jag överdriver och kanske behöver lära mig annat. Jag kan vara något inrutad i mitt eget tänk ibland, på gott och ont. Vilka motkrav kan vi män på ett mer konkret plan kräva ?

  29. leifer skriver:

    Pelle

    ”Män måste i större utsträckning börja fundera över vad de vill och vad som är viktigt för dem. ”

    Ja det är ju att få en jämställd reproduktion. Givetvis innebär större makt där också större ansvar. Samtidigt kan ju männens ansvar över produktionen minska och män kan då tjäna mindre utan att det ger dem sämre makt i reproduktionen.

    Detta med att ställa krav och ”veta vad man” vill är manligt (dvs ett typiskt patriarkalsikt beteende), visst men det blir ju igen bara massa regler och beteende som män ska ha för att bli mer attraktiv. Ungefär som PUA. Detta får män ständigt slängt i ansiktet när dom vill slippa strukturell diskriminering, borde inte en ny ”mansrörelse” i alla fall undvika att säga sånt till män när man är i underläge pga kön? Och dessutom, borde vi i såna fall inte uppmuntra ett mer ödmjukt snällt miljövänligt mansideal istället för män ska vara kraftfulla, självsäkra, självcentrerade etc.

    Men oavsett, män är ju idag förbenat trötta på att höra att dom gör fel, är fel, har fel. Tanken är ju att frigöra männen och låta dom vara ”som dom är” eller som dom vill vara. Leva det liv dom vill och utan att det då ska straffas sig genom t.ex. ett stort underläge när det gäller att skaffa barn och familj.

    Som NinniTokan sa;
    ”Kvinnans maktområde är boende, relation, sexuell makt och inte minst barnen.
    Och just för att dessa områden för majoriteten faktiskt är ”det viktiga i livet” så tycker jag talet om patriarkat blott är tröttsamt trams.”

    Och det är ju dags nu att vi river ner kvinnans maktområden också! Annars är det ju bara fejk-jämställdhet vi har och där män måste fortsätta kompensera på olika sätt för att få nåns slags makt inom eller över kvinnans maktområden.

  30. Erik LL skriver:

    Leifer: Exakt hur tänkte du att man skulle riva ner kvinnans maktområden? Boende och barnen, det kan jag tänka mig om vi pratar rättsliga fall. Men de andra då?

  31. Lavazza skriver:

    Allt är lätt att förstå om man håller i minne att feminism handlar om kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter.

    Kvinnors rättigheter kan vara både moderna och gammaldags, och mäns skyldigheter kan vara både moderna och gammaldags.

    Män har inga moderna eller gammaldags rättigheter och kvinnor har inga moderna eller gammaldags skyldigheter.

  32. Lavazza skriver:

    ”Sedan har vi ju den lilla detaljen att kvinnor tycker att män som ställer krav på dem är mer intressanta och attraktiva, så det är win-win som man att börja fundera på vad som är viktigt för en själv. Alla inblandade blir lyckligare av detta i slutändan.”

    Fast kvinnor gör dock sitt bästa för att dölja det. Män som finner att västerländska kvinnor inte håller måttet och väljer en utomvästerländsk kvinna kritiseras som utnyttjare. Och män som väljer att undvika kvinnor helt stämplas som fjollor och losers.

    Worst case för mannen är att han skyddar sig själv. Best case är att kvinnor fattar galoppen och ändrar sitt beteende.

  33. bäver skriver:

    @pernilla

    om kvinnor är ”nettobidragstagare” så torde väl det bero på att de lönearbetar mindre och till lägre löner än män..? feminister har kämpat/kämpar för att kvinnor ska få tillgång till arbetsmarknaden och för en höjning av lönerna inom traditionellt ”kvinnliga” yrken. (f.ö. är det nog på flera sätt vanskligt att räkna på olika grupper som närande och tärande. är t.ex. mäns överrepresentation i brotts- och våldsstatistik medräknad? jag tror inte heller att det är så konstruktivt att ställa grupper mot varandra på detta sätt.)

    sedan är det klart att personer som kallar sig feminister kommer att komma med förslag man inte kan hålla med om. vad jag inte förstår är varför man måste förkasta feminismen som ideologi för det..? kasta inte ut barnet med badvattnet!

    slutligen: nej, alla feminister är inte liberaler. så har det väl aldrig varit?

    (lite ot/överkurs om de förslag du nämner som exempel:

    jag minns inte exakt vad schymans ”mansskatt” gick ut på, men vill minnas att den grundade sig dels i att män generellt har mer pengar än kvinnor och dels i att mäns våld är en stor kostnad för samhället. den är alltså så att säga en motreaktion mot befintliga orättvisor och ett sätt att försöka utjämna dem. jag tycker inte att det är det ett bra förslag, och det gör visst inte du heller. generellt tror jag att det är farligt att ställa olika grupper mot varandra på det sätt som mansskatten tycks göra. tycker att det vore betydligt bättre försöka få upp kvinnors löner + jobba med vad det nu är som gör män överrepresenterade i våldsstatistiken.

    när det gäller plastikoperationerna, menar du det här?

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article14151790.ab

    hon skriver: ”De som borde betala är ju de som faktiskt har tjänat enorma pengar på mega-brösten.[plastikoperationer] Plastikkirurgerna, såklart. Men också herrtidningarna. Är det några som ska casha upp nu så är det ju männen som drivit fram trenden som fått kvinnor att operera sig fulla med gift.”

    hon talar alltså inte om män utan om de som tjänat på operationerna. vet inte om detta är seriöst menat, eller mer som en tankeställare. som det senare tycker jag att det funkar rätt bra: vi drivs mot sjuka ideal och människor tjänar pengar på det. precis som med mansskatten tycker jag dock att det vore bättre att angripa grundproblemen med exploatering, objektifiering och underliga skönhetsideal. dessa är det ju inte heller uteslutande män som står för, utan även kvinnor upprätthåller rådande ideal.)

  34. leifer skriver:

    Erik LL

    ”Leifer: Exakt hur tänkte du att man skulle riva ner kvinnans maktområden? Boende och barnen, det kan jag tänka mig om vi pratar rättsliga fall. Men de andra då?”

    Det låter som du inte vill riva ner kvinnans maktområde???

    Men det är inte alls svårt! Enklaste är förstås att gå tillbaka till en mer traditionell modell och lägre skattetryck där man gör ”kvinnan mer beroende av mannen”. Dvs man stoppar de stora ekonomiska transfereringar som idag sker skattemässigt från män till kvinnor/barn. Ex ta bort barnbidraget, ta bort bostadsbidrag (som är ett dolt barnbidrag), överhuvudtaget minska alla former av bidrag som har med barn att göra, minska sjukersättningar (kvinnor mest sjukskrivna), minska ersättning för VAB, införa sambeskattning för gifta par etc. Sluta skriva ut gratis p-piller. Sluta subventionera abort.

    Jag vill dock hellre se en annan modell som stärker männens makt och ansvar mer direkt inom reproduktionen och samtidigt har mycket ekonomiskt stöd för barnfamiljer kvar. Det kan då handla om ex obligatoriska faderskapstest, halva barnbidraget automatiskt till pappan, juridisk abort för fäder, fördel för den förälder som tjänar bäst vid tvister om vårdnaden av barn, ta bort sexköplagen, etc. Ja här får man prova sig fram och det är väl ytterst en fråga om folkviljan i en demokrati (även om man kan undra om den radikala feminismens framfart varit en folkvilja).

  35. leifer skriver:

    @bäver

    Det är nästan komiskt hur du försöker släta ut radikalfeministiska idéer som de från ”galenpannan” Gudrun Schyman.

  36. Erik LL skriver:

    @leifer:

    ”Det låter som du inte vill riva ner kvinnans maktområde???”

    Jag vet inte hur du lyckades med den tolkningen på det lilla jag skrev.

    Det jag ville var att höra dina argument så att jag kan fundera på dem.

  37. leifer skriver:

    Erik LL
    ”Jag vet inte hur du lyckades med den tolkningen på det lilla jag skrev.”

    Ja du vet ju ännu inte vad du tycker så då hade jag väl ”rätt” (notera dock att det var en fråga). Annars hade du väl skrivit typ ”ja, låt oss riva ner kvinnans maktområde!”

    Tänk på att många män finner det bekvämt och rätt att kvinnan tar huvudansvaret över hem och barn, dvs sköter den biten och gärna betalar extra för att slippa ”den skiten” (liksom förstås att många kvinnor gillar det och värnar ”sitt” könsbaserade maktområde). Men då är man inte för jämställdhet enl den rådande definitionen och jag undrar också då hur man kan önska jämställdhet inom männens traditionella maktområden egentligen för jag har då aldrig hört nån säga att man är emot jämställdhet inom arbetslivet. Möjligen kan män överlag tycka att det känns fel att använda unga kvinnor i frontlinjen i krig och att det då ska vara unga män enbart.

  38. bäver skriver:

    @leifer:

    vad jag avsåg med resonemanget om ”mansskatten” var inte att ”släta ut” utan att peka på att förslaget kommit till för att lösa ett problem, dvs. att man mycket väl kan förkasta förslaget — men då kvarstår problemet och att hitta andra lösningar på det.

    du skriver: ”Du har kanske en poäng men grundproblemet kvarstår med obalans inom dejting och relationer (män i underläge i Sverige). Torstensson beskriver ovan en del av obalansen. För män handlar det då om att ta den gamla könsrollen som du beskriver eller bli utan kvinna.”

    – jag tror att detta redan har förändrats och kommer att förändras ännu mer med tiden. kvinnor har ju kunnat komma ut på arbetsmarknaden, börja klä sig i byxor, m fl saker som tidigare betraktades som manliga. och inte har den heterosexuella parbildningen upphört för det. på samma sätt tror jag säkert att heterokvinnor kan vänja sig vid att mansrollen förändras (särskilt eftersom de också skulle gynnas av förändringen). i de yngre generationerna tror jag att könsrollerna redan är mer moderna.

    sedan har jag till viss del också sett det som du och torstensson beskriver, t.ex. att kvinnor gillar gentlemannastilen eller ser upp till män som har yrken med högre status än de själva, så jag fattar vart du vill komma med detta ”ta den gamla könsrollen som du beskriver eller bli utan kvinna”. (detta gäller ju också omvänt för kvinnor för övrigt och innebär för dem dessutom att underordna sig män. här finns kanske en större intressegemenskap mellan å ena sidan alla som vill ändra på rådande könsroller och å andra sidan alla som inte vill det än mellan å ena sidan män och andra sidan kvinnor.) men jag tror som sagt att detta redan har förändrats och att vi kan förändra det ytterligare. detta tycker jag att vi ska göra gradvis och genom att förändra samhället — om vi ger män större makt och mer ansvar för barn och relationer och på motsvarande sätt kvinnor mer ansvar och makt inom ekonomi och politik så tror jag att könsollerna förändras och att det problem du beskriver kommer att lösa sig självt. jag tycker inte att man kräva av oss att vi på individnivå ska bedriva politik i vårt val av partner. det vore ju absurt att avstå från att leva med den man råkar ha fallit för bara för att konstellationen upprepar konventionella könsmönster. vi får arbeta politiskt med de mönstren — sedan kommer det på individnivå att ge sig självt (även om det kanske tar ett par generationer).

    ”Kvinnor idag är friare menar jag och kan då välja fritt och utan krav om dom t.ex. vill betala eller inte vid middagen. Om dom vill vara passiva eller aktiva vid dejting, dom får ändå napp.”

    om vi vore helt fria från könsroller och jämställda vore ju detta inget problem; man bjuder om man vill, man tackar ja om man vill. men under rådande omständigheter tycker jag kvinnor gör bäst i att betala själva, annars bidrar vi till att upprätthålla gamla könsroller.

    att kvinnor kan vara såväl passiva som aktiva tycker jag är utmärkt. detsamma borde gälla män.

    ”Det resonemang jag hört från ”jämställda kvinnor” är att det är den som tar initiativet till middagen som ska betala och eftersom det faller på män att ta initiativet så ska män betala i alla fall.”

    – vilket dumt resonemang från deras sida! iofs…man får ju se upp så att man inte ”bjuder” någon till en restaurant som vederbörande inte har råd att äta på, men i övrigt…trams!

    ”Sen var det din variant som ursäkt, dvs om mannen tjänar bra/bättre med kvinnan tjänar dåligt/sämre så ska han bjuda i alla fall. Varför då inte vara lite kreativ och ex köra 60-40 på notan (och andra omkostnader)?”

    – utmärkt lösning!

  39. Sandra skriver:

    @leifer: Hur tänker du kompensera kvinnorna för att det är dom som måste gå igenom graviditet och förlossning då? Eller vi ska dela lika på allting förutom den biten som kvinnorna helt enkelt får ta utöver :) Nej det här med lika rättigheter och skyldigheter tycker jag låter lika verklighetsfrånvänt som 50-50 utopin

  40. leifer skriver:

    bäver

    Jo men du resonerade i könskollektiva termer om den skatten. Dvs att män som sköter sig ska betala för män som ställer till det. På vilket sett rimmar det med feministiska grundvärderingar? Dessutom är det redan idag så att män som grupp betalar mycket mer i skatter än kvinnor som grupp, så rimligen borde det gå åt andra hållet.

    Sen håller jag inte alls med att kvinnor måste underordna sig män för att få en relation och skaffa barn. Tvärtom, kvinnan är den som har makten och bestämmer även om det förstås var bra att du höll med om problemet med hur kvinnor väljer män då. Vad gör feminismen åt det och lever feminstiska kvinnor som dom lär? Dvs väljer då en man med lägre status och som inte är en gentleman.

    Jag ser f.ö. också att en del feminister ändå vill ha ett jämställt samhälle i slutändan och att en ny ”mansrörelse” på många sätt har samma mål. Dock tycks vi inte kunna dela samma verklighetsbeskrivning eller hur vi ska åstadkomma jämställdhet. Jag tycker också feminister duckar för de faktiska maktområden kvinnor har, ev kallas dom bara sånt som ”ansvar”, ”dubbelarbete” och liknande. Som jag ser det så befinner vi oss i det läge där kvinnor och feminister ofta försvarar sina privilegier med näbbar och klor. Men för att få jämställdhet så krävs det att båda (!) könen ger upp sina könsprivilegier.

  41. leifer skriver:

    Sandra
    ” Hur tänker du kompensera kvinnorna för att det är dom som måste gå igenom graviditet och förlossning då?”

    Ja en ekonomisk ersättning (lön) för det arbetet ser jag som naturligt.

  42. Erik LL skriver:

    @leifer:

    ”Ja du vet ju ännu inte vad du tycker så då hade jag väl ”rätt” (notera dock att det var en fråga). Annars hade du väl skrivit typ ”ja, låt oss riva ner kvinnans maktområde!””

    Jag förstår inte vad du vill Leifer. På vilket sätt kan en fråga vara ”rätt”? Om du kan ha rätt så var det väl snarare ett påstående från din sida som du satte frågetecken efter.

    Jag var nyfiken på dina argument. Det var allt.

  43. Törnrosa skriver:

    leifer: På vilket sätt stärker det här pappans ansvar:
    1. juridisk abort
    2. ta bort sexköpslagen

    Dessutom verkar du bekymra dig mer om pengar än barnet. Som kvinna skulle jag aldrig ställa upp som surrogatmamma och offra min kropp för din skull mot betalning.

    Och ännu mindre bjuda dig på ägg med mina arvsanlag, där jag skulle frånhända mig ett ansvar för mitt barn till – vad vet jag att framtiden utvisar – Kanske en kuf som skulle utnyttja barnet.

    Och vad skulle du göra om barnet ”du köpt” visar sig få förlossningsskador eller annat medfött problem?

    PS: Även ditt snack om att mest betald ska få företräde vid tvist. Pengar igen. Kan faktiskt vara sämsta föräldern.

  44. Andreas Nurbo skriver:

    @Sandra: För att naturen är som den är ska man bli kompenserad ekonomiskt för det? Att bli gravid är ett val, har man inte råd med barn får man låta bli att skaffa dem. Barn är ingen rättighet, skyldighet eller en gåva.

    Ska vi börja med ekonomisk kompensation för bristfälligt genetiskt arv också osv? Det finns koppling mellan lön och IQ (IQ är ärfligt) så de med låg IQ borde få ekonomisk kompensation för sitt inkomstbortfall pågrund av deras låga IQ.

  45. leifer skriver:

    Andreas Nurbo

    ”har man inte råd med barn får man låta bli att skaffa dem”

    Ursäkta men det du säger är bullshit. Idag i Sverige får ju föräldrar massor av ekonomiskt stöd på olika sätt, även om dom jobbar. Dessutom finns samhället bakom om föräldrarna inte klarar sitt ansvar, då blir det (än mer) allas ansvar.

  46. Törnrosa skriver:

    leifer: Jag är inte ute för att ”sätta dit” dig. Detta är frågor som jag funderat på länge och gärna vill ha svar på från dig.

    Att jag använder mig av dig och mig som exempel är bara för att det ska vara lättare att tänka sig in i frågan – det är alltså inga värderingar av dig.

    Du behöver inte svara nu. Ta tid på dig att fundera du också. mvh

  47. Aktivarum skriver:

    Sandra:

    ”Hur tänker du kompensera kvinnorna för att det är dom som måste gå igenom graviditet och förlossning då?”

    Dags för en reality Check! Kvinnorna ÄR redan kompenserade för den biten på det privata planet. Dvs de lever redan i dyrare bostäder, kör dyrare bilar och bär dyrare kläder än de på ensam hand producerar ihop – Att sedan varenda svensk kvinna tycks bortse från just det faktum som är helt uppenbart i de flesta reklamfilmer och skyltfönster är en annan femma. Vad i h-e håller ni på med?

    Tror ni på vad som helst?

    Gå ner till centrala Stockholm/London/Paris och titta hur marknadsföringen ser ut. Om kvinnor behöver ekonomisk kompensation hur kommer det sig att reklambranschen redan nu är riktad FRÄMST till kvinnor? Ta inte mitt ord för detta, gör en empirisk studie av TV-reklam, Gör en studie av skyltfönster. Ring gärna TV3. TV4 och TV5 och fråga vilka grupper deras annonsörer vill rikta sig till.

    Om du verkligen tror vad du säger du tror (att kvinnor behöver kompenseras ekonomiskt) varför tror du reklamfirmorna tycker att den fattigare gruppen är viktig och den enligt dig köpstarka rika gruppen män behandlar man så här:

    http://www.youtube.com/watch?v=_QLC82Bv11M

    Låt mig nu ställa en enkel fråga till dig Sandra. De här reklamerna som visar män som idioter och kvinnor som smarta och sofistikerade..

    Vem tror du skall köpa produkterna de gör reklam för och för vilka pengar?

  48. Törnrosa skriver:

    Aktivarum: Kvinnor SKA kompenseras på något sätt om de ska föda barn till vilt främmande karlar. De upplåter sina kroppar, riskerar skador för livet och nio månaders graviditet är ingen dans på rosor. Om vi nu pratar om surrogatförhållanden.

    Handlar det om kärlek mellan man och kvinna där båda vill ha barnet då ska självfallet ingen kompensation utgå. mvh

    PS: Kom precis på det. Surrogatmammorna ska ha mycket bra betalt så att de kan köpa allt det som det görs reklam för

    PPS: Dessutom tror jag det är olika målgrupper det handlar om. Dina ”reklamkvinnor” kanske har pengar medan de stackare som tvingas arbeta som risktagande surrogatmammor nog är ganska fattiga.

  49. leifer skriver:

    Törnrosa

    Jag kan svara men att plocka ut bitar och styra debatten ger nog ingen helhetsbild eller en konstruktiv debatt.

    Tänk dessutom på att vi har många ofrivilligt barnlösa par som idag är hänvisade till ex Ukraina för att skaffa en surrogat mamma. Och då är det ändå inte billigt, ca 250,000 kr. Så det är klart att pengar alltid är närvarande. Givet vore det önskvärt om dessa par kunde få hjälp på hemmaplan men vem vill göra detta utan nån form av kompensation? För mig är pengar det främsta vettiga styrmedlet i en demokrati.

    Jag har svårt att se hur man ska kunna göra reproduktionen jämställd utan pengar. För om kvinnor inte får pengar som kompensation för sitt naturligt större arbete vid graviditet, hur ska dom annars kompenseras? Idag är ju kompensation kontroll och ägande. Kvinnor sätter agendan för när och hur barn ska bli till i Sverige. Och det är klart att det även då handlar om pengar, nämligen att kvinnor får pengar för sjukskrivningar, eller massa subventionerade tjänster som BB och dagis (som möjliggjort att kvinnor kan förvärvsarbeta med små barn).

    Juridisk abort stärker pappan i att han får makt, makt att säga nej. Vilket ex borde då göra kvinnor mer måna att stämma av sina beslut med pappan, vilket då ger honom mer inflytande.

    Sexköplagen var kanske lite mer luddigt men är en lag som begränsar framför allt mer fattiga mäns sexliv (rika män kan köpa sex utan problem genom t.ex. s.k. älskarinnor). Sexköplagen sägs vara könsneutral men i praktiken handlar den om att kriminalisera män. Den har troligen andra effekter som att öka antalet våldtäkter i samhället, nåt som då ex skribent Bäver här tycker alla män ska ta ansvar för utan att få makt att lösa det. Det ger också kvinnor mer makt i förhållande då ju en vanlig ”kund” att köpa sex är småbarnspappor som inte får tillräckligt hemma etc. När mannen inte är nöjd med sexlivet hemma så är det hans eget fel. När kvinnor har problem med sexlivet hemma så är det mannens fel igen. Borttagande av sexköplagen behöver alltså inte handla om att man är för att fler köper sex, utan snarare fler hälsosamma och jämställda förhållanden. Men också att män och kvinnor, om dom vill, ska kunna ha ”casual sex”. Och dessutom ökar ju antalet kvinnor som köper sex idag, dock är det inget brott då. Vi har förstås alla äldre kvinnor som åker ner till Afrika och köper sex av mycket unga män (även om dom själv vägrar kalla det sexköp).

  50. Törnrosa skriver:

    leifer: Allt det du svarade på nu har vi egentligen tröskat igenom flera gånger och du kommer inte med något nytt.

    T ex juridiska aborten. Det finns kvinnor där p-medel inte fungerar av olika anledningar. Så nog anser jag att mannen ALLTID ska ha kondom och ta sitt ansvar om han inte vill ha barn. Och han ska se till att kondomen är hel.

    Din juridiska abort drabbar inte kvinnan i så hög utsträckning anser jag, utan det är barnet som får sitta emellan.

    Ditt resonemang kring sexköpslagen är så där. Hade jag en gubbe som vill lägga hushållspengarna på en kanske hiv-smittad yrkeskvinna medan jag ammade hans ungar och städade huset, nja då hade han åkt ut. Med huvet före.

    Men hur ställer du dig till den här frågan som egentligen är det nya i resonemanget: Och vad skulle du göra om barnet ”du köpt” visar sig få förlossningsskador eller annat medfött problem?

  51. Törnrosa skriver:

    leifer: För tredje gången ställer jag frågan.

    Du har tidigare pläderat för att män ska kunna anlita surrogatmammor. Därför tycket jag det är berättigat att kräva att du ska svara på den här frågan om vad du skulle göra när livet inte blir som det var tänkt.

    Vad gör du om barnet ”du köpt” visar sig få förlossningsskador eller annat medfött problem, som avslöjas redan vid födseln och som inte kräver institutionsvård? Försöker du adoptera bort det?

  52. leifer skriver:

    Törnrosa

    ”Hade jag en gubbe som vill lägga hushållspengarna på en kanske hiv-smittad yrkeskvinna medan jag ammade hans ungar och städade huset, nja då hade han åkt ut. Med huvet före.”

    Du menar att om kvinnan är otrogen mot mannen så ska hon åka ut med huvudet före? Just exakt, jag talar om lika makt. Dvs kvinnan ska INTE har mer makt, nåt som du ju tidigare slagits hårt för. Ex att du tycker kvinnan ska vara vårdnadshavare no1 (i alla fall för små barn), dvs inget nytt där och ingen jämställdhet från dig. Däremot gapar du om ojämställdhet i arbetslivet etc. Så det är feminism a la carte som gäller för dig uppenbarligen. Varför envisas du med att återkomma i dessa frågor då du inte rört dig en millimeter på det år vi diskuterat detta? Noll och intet har du tagit till dig. Tröttsamt och meningslöst. Varför skriver du här när du inte har nån vilja till jämställdhet?

  53. Törnrosa skriver:

    leifer: Tappar du fattningen? Hur skulle det vara om du svarade på min fråga.

  54. leifer skriver:

    Törnrosa

    ”Vad gör du om barnet ”du köpt” visar sig få förlossningsskador eller annat medfött problem, som avslöjas redan vid födseln och som inte kräver institutionsvård? Försöker du adoptera bort det?”

    Alla föräldrar vill ha friska barn. En del väljer att göra abort om dom hinner och upptäcker fosterskador. Andra väljer att ändå fullfölja graviditeten ex om barnet har Downs syndrom. Rimligen ska det vara samma möjligheter till val när man anlitar en surrogatmamma. Dock minskar risken för skador då det ofta är unga friska mammor som ”arbetar” som surrogatmödrar.

  55. Törnrosa skriver:

    leifer: jag vet unga mammor som råkat ut för att få barn med skador. Så frågan är inte vad du gör innan barnet är fött utan vad du gör när barnet är fött.

  56. leifer skriver:

    Törnrosa

    Svar: behåller barnet.

  57. Törnrosa skriver:

    leifer: Jag tycker om dig
    :-)

  58. Lavazza skriver:

    Jag hörde just en förfärligt krönika av Ulrika Knutsson på Godmorgon Världen. Så ohederligt och nedvärderande kan man bara yttra sig från en maktposition.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5123743

    Pär Ström får en rejäl släng av sleven, i sällskap med Poirier Martinsson.

  59. Andreas Nurbo skriver:

    @leifer: Ja så vadå? Själv skrev du ju tidigare om att sådant skulle slopas. Ska det ske nån ekonomisk transaktion får man upprätta ett avtal med den tilltänkta pappan.
    Jag pratar ej om surrogatmödraskap. Arbetar man bör man får kompensation för det arbete man lägger ner och eventuella risktilägg.

  60. bäver skriver:

    @leifer

    ”Jo men du resonerade i könskollektiva termer om den skatten. Dvs att män som sköter sig ska betala för män som ställer till det. På vilket sett rimmar det med feministiska grundvärderingar?”

    jag upprepar: jag stöder inte förslaget och känner inte till det exakta resonemanget bakom det. men min huvudpoäng ovan kvarstår: förslaget är en motreaktion mot befintliga orättvisor och ett sätt att försöka utjämna dem.

    (jag antar att tanken bakom det hela är att ”män i allmänhet” gynnas av patriarkatet därför ser schyman inget problem med att låta ”män i allmänhet” betala. detta är ju otroligt förenklat och män drabbas också av könsförtrycket, men på många sätt håller jag med om verklighetsbeskrivningen: patriarkatet finns, det drabbar kvinnor och det drabbar män som bryter mot mansnormen, det stänger in oss i könsroller, utgår man ifrån att vi vill ha jämställdhet så drabbar det oss alla. trots att jag inte stöder förslaget ville jag därför understryka att förslaget är ett *svar* på rådande förhållanden. det är ett försök att *utjämna* och *korrigera*. sedan finns det bättre sätt att göra detta. en ”mansskatt” skulle ju kunna innebära t.ex. en man med lägre inkomst betalar till förmån för en kvinna med högre inkomst eller att en bög som själv är mer utsatt för patriarkalt förtryck betalar medan en heterokvinna som är mindre utsatt slipper. bättre vore att angripa grundproblemen, t.ex. de låga lönerna inom ”kvinnoyrken”, våra normer och våldet.)

    ”Dessutom är det redan idag så att män som grupp betalar mycket mer i skatter än kvinnor som grupp, så rimligen borde det gå åt andra hållet.”

    jag upprepar: om kvinnor är ”nettobidragstagare” så torde väl det bero på att de lönearbetar mindre och till lägre löner än män..? feminister har kämpat/kämpar för att kvinnor ska få tillgång till arbetsmarknaden och för en höjning av lönerna inom traditionellt ”kvinnliga” yrken. (f.ö. är det nog på flera sätt vanskligt att räkna på olika grupper som närande och tärande. är t.ex. mäns överrepresentation i brotts- och våldsstatistik medräknad? jag tror inte heller att det är så konstruktivt att ställa grupper mot varandra på detta sätt.)

    ”Sen håller jag inte alls med att kvinnor måste underordna sig män för att få en relation och skaffa barn. ”

    jag syftade framförallt på det som torstensson skrev: ”Det tål att upprepas att en man måste vara mer produktiv än en kvinna än vad kvinnan behöver vara för att dom ska vara intresserade av varandra.” — med detta resonemang ”måste” alltså mannen ha högre inkomst/yrkesstatus än kvinnan, vilket torstensson beskrev som ett problem för mannen. problemet för kvinnan blir det omvända: hon ”måste” ha lägre inkomst/yrkesstatus än mannen för att kunna intressera honom. medan han ”måste” göra karriär och tjäna pengar för att bli attraktiv, ”måste” hon tjäna mindre och avstå från karriär för att bli attraktiv. att tjäna mindre och ha en lägre yrkesstatus anser jag vara att befinna sig i en underordnad position. detta var vad jag avsåg.

    ”Vad gör feminismen åt det och lever feminstiska kvinnor som dom lär? Dvs väljer då en man med lägre status och som inte är en gentleman.”

    :-) . det här har jag redan svarat på: jag tycker inte att man kräva av oss att vi på individnivå ska bedriva politik i vårt val av partner. det vore ju absurt att avstå från att leva med den man råkar ha fallit för bara för att konstellationen upprepar konventionella könsmönster. vi får arbeta politiskt med de mönstren — sedan kommer det på individnivå att ge sig självt (även om det kanske tar ett par generationer). jag menar alltså att vi kan motverka de mönster som torstensson beskrev, uppfattningen att det är manligt att ha högre status, och att detta på längre sikt kommer att leda till skillnader i partnerval. det finns ingen anledning att lägga det hela på individnivå — jag undviker inte heller en ”etniskt svensk” (för att tala med vår statsminister ;-) ) partner bara för att jag vill bekämpa ”rasfördomar”, om du förstår min parallell..?

    ”Men för att få jämställdhet så krävs det att båda (!) könen ger upp sina könsprivilegier.”

    – jag håller med dig! vet inte exakt vad du menar med kvinnors maktområden, men antar att du avser sånt som barn, relationer, hem. visst, vill man ha större jämställdhet kan man inte hålla män utestängda från dessa områden. feminister har ju också länge verkat för att män ska bli mer närvarande på de områdena.

Google