Bloggaren Matte Matik, tillika skribent och programmerare hos Mansnätverket, har publicerat ett ytterst intressant inlägg. Han har läst KDU:s Jämställdhetspolitiska manifest och sedan valt ut ett knippe citat ur dokumentet.

Citaten är minst sagt chockerande, men på ett positivt vis. De utmanar många av de rådande jämställdhetspolitiska idéerna, och ersätter dem istället med de idéer som diskuterats här i bloggosfären de senaste åren.

Här är citaten:

”Vi vill ha en jämställdhetspolitik som vågar ta strid mot feministernas förslag som många gånger motverkar det vi, utifrån vår människosyn, anser är jämställdhet.”

”Vi anser att det är problematiskt att utifrån detta synsätt mäta jämställdhet med en statistisk metod. Det intressanta är inte det statistiska utfallet av hur många män, respektive kvinnor det finns på olika platser och positioner i samhället. Något som däremot är mer sällsynt är att debattörer lyfter fram de fall där män är de som förfördelas. Som det faktum att pojkar inte lyckas lika bra i skolan, att män har svårare att vinna vårdnadstvister eller att de är överrepresenterade i brottsstatistiken.”

”Det finns en föreställning om att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor endast skulle vara rent kroppsliga, och inte på något plan omfatta vårt sätt att tänka eller vara som människor. Det är en väletablerad, för att inte säga dominerande, uppfattning i de flesta politiska kretsar. Den är likaledes dominerande inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna runt om på våra universitet och högskolor. Den utgör också en avgrund mellan den genomsnittliga medborgaren, mellan verklighetens folk, och den politiska och kulturella eliten. KDU avvisar denna uppfattning och menar att den är helt politisk motiverad. Det finns emellertid ingen anledning för oss att presentera en alternativ sanning. Vi har inget behov av att teoretisera fram en skarp gräns mellan biologi och social kontext; mellan arv och miljö. Det mest fundamentala ska inte heller behöva definieras”

”Att möta minoriteternas behov utifrån tanken att hela samhället skall rivas upp i grunden, kommer enbart slå tillbaka mot minoriteterna själva. Därför är det orimligt att vi ska sluta använda de könsbetingade personliga pronomen hon och han, till förmån för hen, av hänsyn till de som inte vill tillskriva sig en könsidentitet.”

”Vår bild av genusforskningen är att den i hög grad sysselsätter sig med att leta empiri för att bekräfta sina teorier istället för att ha som mål att bedriva förutsättningslös forskning. Det finns goda skälatt ifrågasätta genusvetenskapen av idag. Därmed inte sagt att forskning om könen och deras beskaffenhet är oproblematisk; men den behöver ske på helt andra premisser än den gör idag”

”… det är ytterst problematiskt att skuldbelägga alla män för något ett fåtal gjort sig skyldiga till.”

”Det är mer lämpligt att tala om våld i nära relationer och därmed inte heller utesluta vare sig de som misshandlas av den kvinnliga parten i relationen eller de som lever i ett samkönat förhållande. ”

Vad tycker du om dessa citat? Får de godkänt?

Jag har själv läst hela manifestet och min sammantagna ståndpunkt är att KDU träffar helt rätt på en mängd punkter, samtidigt som min egen åsikt avviker på några punkter. Totalt sett mycket glädjande att de vågar ta fajten på så många kritiska områden.

 

Lyssnar på ett inslag i P1-morgon, som jag i efterhand hittar på nätet. Det handlar om ett hotell i Danmark som infört en särskild våning för kvinnor. Inte nog med att våningen har särskilda rum för kvinnor, utan män får överhuvudtaget inte vistas på den våningen. Till och med den stolte hotelldirektör som introducerade konceptet är själv förbjuden att någonsin sätta sin fot på våningen (han skulle nästan få en variant på detta pris).

Hotellet har nu anmälts för diskriminering av danska män. En fullt rimlig åtgärd då det knappast skulle accepterats att kvinnor stängdes ute från delar av ett hotell. Vidare är det en problematisk trend att offentliga utrymmen som tidigare med självklarhet varit just offentliga, nu görs tillgängliga endast för kvinnor. Ytterligare ett exempel på denna trend är gym som har en allmän avdelning och en avdelning bara för kvinnor (ett svenskt exempel på detta är Fitness24Seven, som jag rekommenderar alla läsare att bojkotta).

Visst får privata företag bestämma över sin egen verksamhet, och stänga av fullt betalande män från delar av verksamheten, men dessa företag får då i ökad utsträckning riskera bojkott. Vidare krävs det tydliga domstolsbeslut på att privata företag i så fall även är tillåtna att godtyckligt utesluta kvinnor från delar av sina utrymmen. Kanske dags för herrklubbar i en del hotell, där män kan diskutera sport och ekonomi utan att störas av kvinnor? Om detta låter sexistiskt så fundera över varför det inte skulle vara det att utestänga män från diverse utrymmen.

Efter reportaget från det danska hotellet kommenterar en svenska genusvetare det hela i studion. Vad är hennes analys av fenomenet?

  • ”Mäns våld mot kvinnor” är ett så stort problem så att kvinnor kan behöva tillgång till den här typen av hotell, om samhället inte rycker in med hjälp snabbt nog.
  • Hotell är manligt kodade domäner.
  • De nya kvinnorummet ”skapar kvinnlighet” med många speglar och dylikt.

Ingen analys om att män utestängs, att män kan vara diskriminerande, eller att trenden med offentliga rum där kvinnor har tillgång till alla utrymmen – men inte män – kan bara problematisk på sikt. Frågan är varför hon kallar sig genusvetare och inte kvinnovetare?

Genusvetaren (Marie Eriksson, historiker och genusvetare vid Linnéuniversitetet) sällar sig tyvärr till den skara av sina kollegor som analyserar könsfrågor ensidigt, och till och med sexistiskt mot män. Som bekant är uttrycket ”mäns våld mot kvinnor” sexistiskt. Dels uttrycket i sig (som inkluderar alla män), dels att det görs till en svepande samhällsanalys utan vidare motivering.

Vad tycker du om könssegregerade offentliga rum? Bra eller dåligt? Och vad tycker du om genusvetare som ensidigt tar ett kvinnocentrerat perspektiv i sin analys? Ska samhället acceptera sexistiska företrädare för universitet och högskolor? Dela med dig av dina tankar nedan. Som vanligt håller vi god ton!

 

Notis: Assange ska överlämnas till Sverige

30 maj 2012, av Pelle Billing

Supreme Court i Storbritannien har beslutat att Julian Assange ska överlämnas till Sverige, där han är misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande.

För de som är intresserade av rättssäkerhet i sexualmål är detta goda nyheter. Nu kommer strålkastarna att riktas mot Sverige, och bristerna i vårt rättssystem kommer ånyo att uppmärkssammas.

I Sverige kan ju sexualmål avgöras bakom stängda dörrar, och man kan sitta häktad långa perioder utan möjlighet till borgen. I till exempel Storbritannien ses dessa två principer som helt värdiga en bananrepublik, med tanke på att rättssäkerheten urholkas betydligt.

Mer om Assange-fallet kan du läsa här och här.

 

Följande TED-video skrev jag om på min engelska blogg för snart ett år sedan. Den är inte ens fem minuter lång och väl värd att tittas på:

Nu har Philip Zimbardo, professor emeritus på Stanford University, uppmärksammats även i svensk press. Detta då han (tillsammans med psykologen Nikita Duncan) släppt boken The demise of guys: Why boys are struggling and what we can do about it.

Boken har jag inte läst, men Zimbardos huvudtes framgår i videon ovan. Denna tes är att den genomsnittlige pojken använder internet för mycket, och en andel av pojkarna blir beroende av TV-spel och/eller pornografi. Bilden nedan sammanfattar dessa tankar.

Enligt Zimbardo ”dras kablarna i hjärnan om”, av att ständigt konsumera TV-spel och porr. Hjärnan vänjer sig vid ständig stimulans och nya intryck. Pojkarna skulle därmed får svårt att behålla kontakten med den vanliga undervisningen i skolan, som är analog, passiv och förhållandevis långsam. Även vanliga romantiska relationer är mer långsamma och gradvis uppbyggda än pojkarnas hjärnor har vant sig vid, varför de får svårt med dessa.

Aftonbladet citerar Zimbardo enligt följande:

– Teknologin är inte problemet, säger Zimbardo i en intervju med TED. Snarare är det missbruket av teknologi. Det finns ett generellt överanvändande av tv-spel och porr – speciellt bland de som isolerat sig socialt – som inte balanseras upp genom andra aktiviteter såsom träning, socialt interagerande ansikte mot ansikte, eller individuella möten med något slags manlig mentor.

Visst är det så att en del pojkar fastnar i ett beroende av TV-spel eller pornografi. Men vad är hönan och ägget här? Mår pojkarna dåligt till att börja med, eller är det pojkar som redan har det svårt som finner en fristad i nätets kravlösa värld? Givetvis är båda scenarierna möjliga, och det är viktigt att betona om ämnet ska diskuteras. Förhoppningsvis tar Zimbardo upp denna aspekt i boken.

Sedan finns andra ”små detaljer” som inte kan förbises när pojkar diskuteras. Nämligen:

  • Skolorna är inte anpassade efter pojkars inlärningsstil, och de betygsdiskrimineras.
  • Samhället har en negativ bild av män.
  • En del pojkar saknar goda manliga förebilder (vilket Zimbardo förvisso nämner).
  • Det finns ingen positiv vision i vårt samhälle om varför män behövs och vad manlighet innebär på 2000-talet.

Sammantaget tror jag alltså att Zimbardo har något viktigt att säga oss, men att det bara är en pusselbit bland många. I och med att pojkar hamnat på undantag i den post-feministiska världsbilden, har samhället nu byggt upp en hel radda problem som behöver lösas om vi ska få de framtida män som samhället behöver.

Tipstack: Går till Britt och hamstrn!

Läs även: CNN:s nyliga artikel om detta.

 

Läs allt om kampanjen under denna tag. Kortfattat handlar det om att skicka medborgarförslag till en mängd olika kommuner, där det föreslås att deras verksamheter för våld i nära relationer ska bli jämställda, så att alla kan få hjälp oberoende av kön.

27 april rapporterade Tomas Drakengren följande:

Jag mailade Strängnäs kommun idag, som har verksamheten STOPP http://strangnas.se/sv/Omsorg–hjalp/Vald-och-hot/STOPP/ och fick inom kort svaret att verksamheten även vänder sig till män som blir slagna och kvinnor som slår, och att hemsidan inte avspeglar detta, men att den skall uppdateras. Positivt!

Och i dag kom så det glädjande beskedet:

Nu har Strängnäs uppdaterat sin information så att den är könsneutral. Trevligt!
http://strangnas.se/sv/Omsorg–hjalp/Vald-och-hot/STOPP/

Bra jobbat, Thomas! Ytterligare en kommun som vidtagit förändringar tack vare kampanjen. Tillsammas har vi nu fått ett flertal kommuner att göra sin information om partnervåld könsneutral, så att alla är välkomna att söka hjälp.

 

Etiketter:  

Den danske regissören Thomas Vinterberg.

Den danske skådespelaren Mad Mikkelsen i filmen Jakten (Jagten).

Detta måste ni bara läsa. Verkligen.

I fredags hade jag radion på i köket och lyssnade på P1. Plötsligt kommer ett hyper-intressant inslag i programmet Kino, som är på plats i Cannes för att rapportera från den kända filmfestivalen. Det visar sig att den manliga programledaren Roger Wilson har blivit lite halvt chockad av den danske regissören Thomas Vinterbergs uttalanden. I samband med ett par presskonferenser för dennes film Jakten – den enda nordiska filmen som jämte 21 andra filmer tävlar om Guldpalmen i år – har Vinterberg uttalat sig om skandinavisk jämställdhet, och detta på ett sätt som programledaren har svårt att förstå.

Jag har nedan transkriberat hela den intressanta passagen i programmet. Läs innantill om du vill ta del av varje ord (rekommenderas). Du kan även lyssna här, med början 07:40, så länge klippet finns kvar online.

Programledare Roger Wilson: På presskonferensen för jakten så var regissören Thomas Vinterberg försiktigt tillbakahållen. Jag tänkte att han kanske var det på grund av det som hände förra året när hans landsman och gamla samarbetspartner Lars von Trier gick ner sig i nån form av trippelironier kring nazism, som slog så illa att han blev förklarad persona non grata av festivalen. Men sen, utvecklade sig ändå Jaktens presskonferens, på ett ganska märkligt sätt. Svenska Dagbladets Jan Lumholdt ställde en fråga om de skräckinjagande kvinnorna i filmen, och Vinterberg tände till. Tydligen trött på journalister som ställer frågor om jämställdhet, mansdominansen i Cannes och genuspolitik. Framför allt om de kommer från Sverige.

Thomas Vinterberg: You’re from Sweden, right? (skratt från publiken) Well, first of all I want to say that let’s save the gender role debate to [for] Scandinavia, right? We’re in France, and I’m aware that there are only men in [the] main competition this year, and I’m aware [of the fact] that there are some quite scary women in this film, but this is not an articulate attempt to make any attack on any women, from us [our side]. This is an attempt to sink into reality. Mostly women populate daycare institutions in Denmark. And we had a friendship… I’ve always wanted to make a friendship between these two particular actors and they happen to be men. That’s why.

Programledare Roger Wilson:Att det är kvinnor som kommer med anklagelserna beror på att det främst är kvinnor som arbetar inom barnomsorgen i Danmark, förklarar Thomas. Att det är två män i huvudrollerna beror på att jag [han] länge velat göra film tillsammans med Mads Mikkelsen och Thomas Bo Larsen. Resten av genusdebatten kan vi väl ta i Skandinavien.

Men, när jag gör en gruppintervju med Vinterberg tillsammans med några andra journalister några dagar senare, så frågar en holländare om det är sant att Vinterberg sagt att huvudpersonen Lukas blivit kastrerad av samhället. Och… vad menar han egentligen med det?

Thomas Vinterberg: Yeah, but that’s just a description of a Scandinavian man in general.
Holländsk journalist: What do you mean by that?
Thomas Vinterberg: Well, I sometimes feel… maybe it’s just a description of myself, you never know… I had visitors from abroad not so long ago, from England. And they were laughing, because they saw all these couples where you have like this huge beautiful tank of a woman with a lot of, you know, height and power, on cell phone doing deals. And then right next to that you have the husband with a trolley and a kid inside. And it’s kind of unusual to other countries, I think.

Programledare Roger Wilson: Vännerna från England som skrattade åt de danska männen med barnvagnar, som går sida vid sida med sina drivna, amazon-liknande fruar och flickvänner… Det är den scen som Vinterberg vill måla upp så man förstår männens situation i Skandinavien. Själv fattar jag ändå inte riktigt, och försöker fråga igen. Är Lukas alltså den skandinaviske mannens påstådda kris personifierad?

Thomas Vinterberg: Yes!
Roger Wilson: Really?
Thomas Vinterberg: Yes. He’s a man being thrown around by everyone.
Roger Wilson: OK…
Thomas Vinterberg: He’s lost. In a way he’s lost from the divorce, from losing his job. He’s lost part of his pride, and part of his sexuality – which I think he regains… So yes. But we’re leaning towards a huge gender role debate, which I think we should have in Scandinavia, and not in [France].

Programledare Roger Wilson: Lukas är nån som alla kör med och han har mist sin stolthet, och till och med sin sexuella drive, efter att ha blivit lämnad av sin fru och uppsagd på jobbet, förklarar Vinterberg. Men innan han ännu en gång hinner avfärda mig som genusteoretiker från Skandinavien så avbryts han av en av de andra journalisterna. ”Du ser inte ut att vara i kris själv”, säger hon.

Thomas Vinterberg: No. Well, I don’t feel like I’m in crisis. But I feel that there’s a huge confusion and a very disturbed debate about these matters in both Denmark but in particular Sweden.

Programledare Roger Wilson: Jag känner kanske inte att jag är i kris men jag känner att det finns en stor förvirring och en störd debatt i Danmark men framför allt i Sverige kring de här sakerna, säger Thomas Vinterberg. Ungefär där tog dessvärre tålamodet slut hos mina utländska kollegor kring de här frågorna: Det fanns ändå någon slags gräns för deras intresse för den skandinaviska manligheten och dess kris. Kanske får vi fortsätta diskussionen med Vinterberg när det är dags för svensk premiär för filmen. För faktum är att jag fortfarande inte riktigt förstår vad han menar och faktiskt inte vad det riktigt har med filmen att göra heller.

Programledare Lisa Bergström:: Nej jag har blivit väldigt förvånad över de här uttalandena. Eller förvånad, asså, jag har känt att det varit lite svårt att greppa det riktigt. Vad är det han säger egentligen?

Programledare Roger Wilson: Tror du det är någon form av beröringsskräck eller någon form av… asså det finns ju en sådan där kultur i Danmark att man ”ska säga som det är” och vara lite kaxig… inte lägga några band på sig, och inte vara PK? Och jag tror kanske det är det… öhm… att det sättet som vi för någon sorts jämställdhetsdebatt på i Sverige, det är inte riktigt OK att prata [om] på samma sätt i Danmark? Och Vinterberg har också i andra tidningar – svenska tidningar också – ju uttalat sig kring det där med PK. Man kan inte vara politiskt korrekt när man gör film. Han har också försvarat urvalet av filmer här i Cannes, och sagt att kvalitet kan man inte bestämma efter kön. Så jag tänkte att det är nått sånt där? För jag tror ändå inte att Vinterberg är så förstockad som jag tycker att han låter kring de här frågorna utan den kanske handlar om ord och ords laddning. Någonting sånt, tänker jag.

Det framställs som märkligt och svårförståeligt att Thomas Vinterberg är trött på den svenska (och danska) könsdebatten. För han är ju inte förstockad och det måste man ju vara om man inte håller med kultureliten på Södermalm? Låt oss därför trassla in oss i ett resonemang om den svårförstådda danska viljan att omotiverat vilja vara icke-PK.

Snacka om att leva i en bubbla! Massor av människor i Sverige och Danmark är duktigt trötta på den könsdebatt som utmålar män som förtryckande, våldsamma och problematiska bara genom att finnas till. Ja, detta samhällsklimat är jobbigt för många män, och ja, det påverkar deras mående och självkänsla. Om ni som leder ett kulturprogram i P1 inte förstått detta så är det ni som är strutsarna, det är ni som saknar kontakt med verkligheten, det är ni som går som katten kring het gröt.

Att försöka göra detta till någon form av danskt komplex inför att vara PK är en så långsökt förklaring att det bara visar hur djupt försjunkna delar av eliten är i sin egen världsbild. Wake up and smell the coffee, som man säger.

Thomas Vinterberg är måhända inte den person som har de djupaste analyserna på området, och han hittar inte alltid orden för det han vill ha sagt (kanske för att de flesta skandinaver finner det svårare att uttrycka sig på engelska än de i förväg hade trott). Men han har ryggrad nog för att stå för att något är fel och han använder sin plattform som känd regissör i Cannes för att kabla ut budskapet om Sveriges och Danmarks situation. Detta ska han ha en stor eloge för och de delar av kultureliten som inte förstår vad han säger när han säger det rakt ut, de kan nog behöva läsa den här bloggen lite oftare.

 

Många tror att Sveriges jämställdhetspolitik är banbrytande och nyskapande, och att den utmanar allt som varit. Måhända är den det på ytan, men under ytan är det samma gamla visa som alltid. Låt mig förklara varför, i tre punkter.

1) Förr sågs kvinnor som svagare än männen, och i vår moderna jämställdhetspolitik ses de fortfarande som svagare. Retoriken kring kvinnor i politiken är att de ska få särskilda bidrag och särskilt stöd för att bli företagare. Vidare ska de kvoteras in i bolagsstyrelser. Rent allmänt ses de inte som kompetenta att på egen kraft slå sig fram och skapa den karriär de vill ha.

2) Förr ansågs kvinnor inte myndiga att styra över sitt eget liv, och i vår moderna jämställdhetsdebatt anses de fortfarande inte veta vad som är bäst för dem. Därmed diskuteras en utvidgad kvotering av föräldraförsäkringen, för att kvinnor inte har vett nog att göra ”rätt” val. Vidare är man bekymrad över att så få kvinnor vill bli ingenjörer. Förstår de inte att detta är bra för dem?

3) Förr ansågs män kunna klara sig själva, och i dag anses de kunna klara sig själva. Således finns inte mansfrågor på den politiska agendan. För att föra upp mansfrågorna på agendan skulle det krävas ett erkännande av att män kan vara svaga, utsatta och i behov av stöd när livet går snett. En sådan process skulle vara subversiv på riktigt, men detta görs inte.

Sammantaget konstaterar jag att jämställdhetspolitiken är tuff så länge den kör på enligt samma grundläggande syn på könen som alltid funnit. Men så fort den närmar sig något nytt, något subversivt, blir den ängslig och backar likt en skrämd häst.

 

Reportage om pojkskola i USA

24 maj 2012, av Pelle Billing

Nyligen skrev David Holman en debattartikel om skolan hos SVT Debatt. David har länge varit positivt inställd till pojk- och flickskolor.

Igår kväll sände Rapport ett reportage från pojkskolan Eagle Academy i Bronx, New York. De har uppnått fantastiska resultat med pojkarna, som saknar motstycke i den stadsdelen. Över 85 procent går ut med godkända slutbetyg och av dessa läser 90 procent vidare på college/university.

Pojkarna är framför allt svarta eller av latinamerikanskt ursprung, och bland New Yorks svarta unga män är det totalt sett bara hälften så många som går ut skolan med godkända avgångsbetyg. Ändå har en tredjedel av pojkarna på Eagle Academy inlärningssvårigheter.

Receptet på framgång är att ha tydlig disciplin på lektioner och i korridorer, samt att förutsätta att pojkarna håller på att bli ansvarstagande unga män. Inte precis den inställning som finns i svenska skolor.

Frågan är nu om Sverige ska våga experimentera med pojkskolor? Personligen tror jag det skulle vara en utmärkt idé att prova detta på några större orter, och sedan utvärdera efter några år hur det fungerar.

Här hittar du gårdagens Rapport. Börja titta vid 22:30.

Tipstack: Går till Mia!

 

Senaste månaden på bloggen

24 maj 2012, av Pelle Billing

Debatten har gått hög här på bloggen den senaste månaden:

  • Det tre mest kommenterade inläggen under månaden fick sammanlagt 1001 kommentarer. Måste vara någon form av rekord. Dessutom kom dessa tre inlägg inom loppet av en vecka.
  • Annika Hernroths gästblogg väckte ont blod hos många, men ledde till slut till viktiga insikter både hos kommentatorerna, Annika Hernroth och inte minst hos mig själv. Jag lärde mig att kontroversiella gästbloggar kanske ska ha en kommentar från redaktionen (det vill säga från mig) redan i inlägget, och flera i kommentarsfältet klev fram och tog ansvar för en bra community.
  • Pär Ströms gästblogg blev sedan väldigt uppskattad av många läsare. Att bloggen kan ge utrymme till en välkänd debattör som har timeout, samma vecka som en feministisk journalist får blodet att koka hos en del, gör bloggen extra intressant och läsvärd.
  • Bloggskribenten David Holman blev inbjuden att skriva en artikel hos SVT Debatt, och gjorde det med bravur. Bra jobbat, David! Det var många som ville diskutera artikeln, både hos SVT och här hos oss.
  • I Europa var det en blandad månad för mansfrågorna. BBC skrev bra om varför det nu finns en spirande internationell mansrättsrörelse, men i Norge avled en pojke efter en omskärelse. Om rituell omskärelse av omyndiga pojkar förbjöds, skulle han fortfarande varit i livet.
  • Slutligen gjorde jag det som alla avrått mig från att göra: jag diskuterade amning här på bloggen. Men även detta visade sig vara lärorikt, och jag sammanfattade vad jag själv lärt mig och hur jag ser på debatter i allmänhet, i ett uppföljande inlägg.

Om du tycker bloggen har ett värde för dig, och att du tror att jag behövs som opinionsbildare, får du gärna bidra med en lagom summa. Jag är helt fri och oberoende i det jag skriver och säger, därför kommer de enda inkomsterna från frivilliga donationer.

Du kan enkelt ge ditt stöd enligt nedan:

  • Bankkonto SEB 5303-0032507
  • Plusgiro 31 17 80-1
  • Kreditkort via donationsknappen till höger. Du behöver inte ha Paypal för att använda den!
 

Lite humor i vardagen

23 maj 2012, av Pelle Billing

I dag känner jag för lite humor, så det blir en favorit i repris.

Jag ger er ett axplock av radikalfeministiska självmotsägelser:

  • Traditionellt maskulina beteenden är djupt problematiska. Därför är kvinnor som tar för sig i olika sammanhang kick-ass och förebilder!
  • I varje man bor en potentiell våldsverkare och maktmissbrukare. Därför måste vi kvotera föräldraförsäkringen. För barnens bästa.
  • Goda män stödjer den radikalfeministiska kampen. Goda kvinnor är kvinnor.
  • Vi måste arbeta hårt för att bryta tabun kring människors sexualitet. Därför problematiserar vi mäns sexuella önskningar och preferenser.
  • Kritik mot radikalfeminismen är näthat. Radikalfeministiskt hat á la Solanas är en viktig komponent i att ruska om och bryta ner patriarkatet.
  • Stereotyper är förkastliga, och särskilt könsstereotyper måste brytas ned. Därför talar vi om mäns våld mot kvinnor.
  • Föräldrar bör alltid dela på barnpassningen. Förutom i just min familj där det av speciella omständigheter passar bäst att jag är hemma.
  • Nakna statyer av kvinnokroppar är det manliga ögats objektifiering. Nakna statyer av manskroppar är ytterligare ett tecken på att män ska synas överallt.

Här i Malmö är det strålande väder i dag – dags att gå ut en sväng i solen :)

 
Google