I dag rapporterar DN om en ny forskningsrapport från Nationalekonomiska institutionen i Uppsala. Forskarna har studerat om ”kvinnor och barn först” är en princip som varit dominerande i 18 utvalda katastrofer där fartyg sjunkit.

Som bekant är Titanic ett vanligt exempel på principen om kvinnor och barn först. Där var kvinnors och barns överlevnad starkt överrepresenterad, efter kaptenens order om att livbåtarna först skulle fyllas med dessa grupper.

Möjligen har exemplet Titanic gjort att det antagits att evakueringen av fartyg alltid varit ordnad, samt att kaptenen och manliga passagerare alltid varit disciplinerade. Det Uppsala-forskarna nu visar är att så inte är fallet. I flertalet olyckor förefaller överlevnadstalen tyda på att det varit ”varje individ för sig själv” eller ”rädde sig den som rädda sig kan”.

I ett scenario där varje individ på egen hand får försöka rädda sig efter bästa förmåga kan man förvänta sig att män överlever oftast, följt av kvinnor, och sist barnen. Detta på grund av de skillnader i styrka och kroppsmassa som finns mellan dessa tre kategorier. Forskarna finner även att det är just detta som skett (allt enligt diagrammet nedan). Män har överlevt i högst grad, följt av kvinnor, och sist barnen.

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Betyder det att männen övergett sina hustrur och systrar när olyckan varit framme? Det låter onekligen som ett sluskigt och osympatiskt beteende.

Innan vi drar en slutsats med den typen av misandrisk klang, bör vi fundera på barnens överlevnad. De överlever sämst av alla. Betyder detta i så fall att kvinnorna slängt sina barn åt sidan för att rädda sitt eget skinn? Med all sannolikhet inte! Men om mammornas (och pappornas) kamp för att rädda sina barn inte varit till någon större nytta i en överväldigande katastrofsituation, kan vi rimligen anta att männens försök att rädda sina kvinnor också fått svårt att ge resultat.

Det överlevnadssiffrorna visar är att biologin slår igenom. Barns biologiska känslighet gör att de dör först, trots föräldrarnas strävan att rädda dem. På samma vis gör kvinnors lägre kroppsstyrka och mindre kroppsmassa att deras dödstal blir högre än männens (även om deras makar försökt assistera dem).

Den kritiska slutsats man trots allt kan dra av forskningen är att det i ytterst få olyckor gått att få till stånd ett lugn och ordning vad gäller evakuering. Vare sig det beror på kaptenens bristande ledarskap, eller situationens kaos och panik, så förefaller det ha varit ”varje familj eller varje sällskap för sig”. Att dra slutsatsen att det varit varje individ för sig själv låter sig dock inte göras, vilket är en viktig distinktion.

Slutligen – vad gäller kaptenens och besättningens tendens att vara bäst på att överleva – så kan det självfallet bero på att de missbrukat sin ställning till att först lämna skeppet. Men man kan även förvänta sig att en besättning av unga, friska män är de som överlever oftast av rent biologiska skäl, och även att en hyggligt frisk kapten som är något äldre får ett något bättre överlevnadstal än andra män. En viss nyansering är således önskvärd även i detta fall.

Uppdatering: Tack till alla er som sände in tipset! (ni var många…)

 

36 kommentarer på “Titanic mer undantag än regel – dock bör slutsatserna nyanseras”

  1. Thomas skriver:

    Att besättningen klarar sig bäst kanske inte är så konstigt. Det kanske rent av är så att kompetens lönar sig i en katastrofsituation. Sjövana, att känna till fartygets konstruktion, att vara väl bekant med placering och handhavande av räddningsutrustning, mental beredskap, att snabbt förstå allvaret i en situation, att av naturliga skäl ha tillgång till initierad information, etc, etc borde öka överlevnaden utan att besättningen för den skull lämnar passagerarna i sticket.

  2. Jens skriver:

    Jag har läst rapportens huvuddrag och dykt lite djupare in i en del saker. Författarna diskuterar det där med besättningens högre överlevnad och säger ungefär som Thomas, de har helt enkelt haft bättre förutsättningar att klara sig, framför allt i förlopp där fartyg sjunker raskt.

    Efter att ha tittat på siffror och funderat kring besättningens könstillhörighet så slutar det i att kvinnliga och manliga passagerare har klarat sig i ungefär samma utsträckning.
    Det finns i vissa fall dessutom fysiska förklaringar till mäns större överlevnad, relaterat till styrka då.

    Slutsatsen som måste dras är i vart fall att så länge inte kaptenen givit explicita order om ”Kvinnor och barn först”, så har heller inte kvinnor och barn gått före i någon stor utsträckning.

  3. per hagman skriver:

    Hmm intressanta kommentarer.

    Svårt o bedøma relevansen i aktuella % satser.
    Ponera att 90 mæn av 100 mæn øverlever och 1 kvinna av 1 kvinnor ombord ej øverlever…. % satsen ger då 100% dødlighet av kvinnor och 90 % øverlevnad før mænn.

    — Oftast uppfattar jag att det ær mest mænn som reser på fartyg eller ær besættning…altså resultatet blir enligt ovan vid førlisning.
    — jag uppfattar i utgångslæget att ALL kunskap som kommer från uppsala universitetet som feminist kontaminerad.

    — I øvrigt hær ær en morsam sammanfattning om feminister,s retorik.

    Morsam = kul

    http://www.xtranormal.com/watch/13218800/feminist-diskurs

    Per Hagman

  4. Thomas skriver:

    Endast 4 av fartygskatastroferna som ingår i undersökningen har inträffat de senaste 50 åren, så att man kanske inte heller ska dra för långtgående slutsatser om vad som gäller idag. Rapporten pekar också på att könsskillnaderna i överlevnad har minskat med en tredjedel sedan första världskrigen. Dock bör man tydligen som kvinna undvika att resa med brittiska fartyg. Och som man kanske jag bör prioriterar brittiska fartyg ifall jag vill optimera min överlevnad – åtminstone mätt i procentuell könsfördelning.

  5. Jenny Kristiansson skriver:

    Dessutom är det ju också oftast så att besättningsmännen inte reser med sina familjer och har då bara sig själva att tänka på vid en katastrof.

  6. [...] Pelle Billing har också bloggat om den nya studien (obs jag hade vid publiceringen inte hunnit läsa Billings text, denna länkning är det sista jag gjorde före publicering) [...]

  7. Bashflak skriver:

    Intressant studie, men vad har detta med nationalekonomi att göra?

  8. Maria skriver:

    Enligt en kvinnlig passagerare på Costa Concordia så var det inte ”kvinnor och barn först” som gällde, vilket upprörde henne (men mest upprörde naturligtvis situationen i sig).

  9. Aktivarum skriver:

    Okej nu har jag läst rapporten och är redo att avge dom.

    Nästan alla antaganden som presenteras från i studien är felaktiga och/eller grundlösa. Forskarna tar för givet grupperna män/kvinnor är likvärdiga.

    Antagandet om ”kvinnor och barn-först” är dock också felaktigt eftersom det bygger på anekdotisk bevisning.

    Däremot finns ett reellt värde i beskrivningarna av de olika skeppsbrotten. Där framgår ofta varför de överlevande fördelas som de gör.

    Exempelvis på ett fartyg befann sig singelkvinnor på en plats (stern), familjer på en annan och singelmän på en tredje (bow) Vid olyckan dränktes samtliga kvinnor och familjer medan ”bow”-utrymmet klarade sig

    Vid ett annat exempel så överlever Kaptenen (Luce) Trots att han skötte evakueringen och inte tog en plats i livbåtarna utan drev runt på en bit vrakgods tills han plockades upp.

  10. Pär Ström skriver:

    En amerikansk forskare har också studerat överlevnad vid katastrofer och har inte kommit till samma slutsatser som Uppsala universitet. Dels säger han att det finns gott om vittnesmål från Titanic om att männen frivilligt avstod från livbåtsplatser för kvinnors skull (så var det inte, enligt Uppsala Universitet). Dels säger han att det här med ”Kvinnor och barn först” gick igen så sent som när ett flygplan hamnade i Hudson River för några år sedan.
    http://www.svd.se/kultur/artigheten-kostade-livet_2362897.svd
    http://www.independent.co.uk/news/world/australasia/more-britons-than-americans-died-on-titanic-because-they-queued-1452299.html

  11. Mia. skriver:

    Detta är väl så självklart. Har jag eller tror jag mig ha tid och möjlighet att hjälpa och rädda nära och kära, yngre och svagare så gör jag det. Finns inte den tiden och möjligheten så är det rädda sig den som kan som gäller.

    Sen finns säkert alltid undantagen som bekräftar regeln. De som offrar sig för andra men även de som ger blanka f-n i någon annan än sig själv, män som kvinnor naturligtvis.

  12. Delbert Åke Jonsson skriver:

    Att i en nödsituation tvinga en mamma att ensam ta hand om ett eller flera barn bara på grund av en fåning artighetsregel är direkt förödande för både kvinnan, barnen och mannen. Naturligtvis ska pappan få stiga i samma livbåt som mamman och barnen.

  13. per hagman skriver:

    @Hjalmar:

    Berætta !

    per Hagman

  14. ConZor skriver:

    OT:

    ”Göteborgs Universitet har granskat sig själva angående jämställdheten på lärosätet. Resultatet går nu att läsa i rapporten ”Jämställda fakulteter?”. Och det är ett skrämmande sådant.”

    http://svt.se/2.34007/1.2769714/ett_universitet_borde_kommit_langre
    http://svtplay.se/v/2769712/anna_peixoto_ja_det_ar_skrammande

  15. Jenny Kristiansson skriver:

    @Mia.:

    Så resonerar jag också.

    Sedan finns det säkert fler omständigheter som gör att man blir mer eller mindre inkapabel till att hjälpa andra.

    Efter Estonia katastrofen läste jag en intressant artikel där de grovt delade in människorna i tre grupper:

    I den första gruppen finns de som drabbas av en handlingsförlamande panik. De kan varken rädda sig själva eller någon annan.

    I den andra gruppen finns de som drabbas av panik, men inte så allvarlig att de blir totalt handlingsförlamade. De kan om omständigheterna är rätt i alla fall rädda sig själva.

    I den tredje gruppen finns de som bevarar lugnet. De kan fortfarande tänka och lyckas ofta rädda både sig själva och andra.

    Naturligtvis är det svårt att veta på förhand i vilken grupp man hade hamnat.

    Det stod också att just män i 50 års åldern var den största gruppen att överleva Estonia. De har kanske både psyket och styrkan? Jag har för mig att Estonia sjönk på 15 minuter (jag kan minnas fel). På så kort tid finns det inte så stor möjlighet att tänka på andra.

    Jag läste en annan intressant artikel om Scandinavian Star på norska dagbladet. Där stod att de hittat föräldrar i duscharna med sina barn. Antagligen gick allting så snabbt att folk slutade tänka rationellt. I en hytt hittade de en mamma och hennes son med knäna på golvet och huvudena i sängen precis som om de satt och bad (de hade dött i den positionen) precis som om de accepterade sitt öde. Så jag tror det finns ett helt spektra med olika reaktioner.

  16. Pelle Billing skriver:

    @Gunnar D.U.: Intressant att de nämner Jämställdhet 2.0. Så sakteliga sätts fenomenet på kartan, även om de fortfarande mest vill svartmåla.

  17. Peter skriver:

    Undrar om simkunnigheten var olika män/kvinnor för 50-150 år sedan. Det kan ju liksom spela in.

  18. Ulf T skriver:

    Jag skrev en kommentar om detta på GenusNytt – två kommentarer faktiskt.

    Jag kan återge dem här:

    Mycket intressant rapport. Den ger definitivt Pär Ström rätt i att överlevnadschansen för kvinnor på Titanic var mycket högre än för männen.

    Framför allt, dock, blir rapporten ett bra exempel på hur man behöver se bortom statistiken och även studera rådatat. Forskarna har här agerat exemplariskt och ställt massor av information till läsarens förfogande.

    När man läser beskrivningarna av de enskilda katastroferna, framträder inte någon bild av att män säkrar sin överlevnad på kvinnornas bekostnad. I vissa fall gjordes försök att särbehandla kvinnor och barn, men det gick åt skogen. Andra gånger hade kvinnorna helt enkelt otur. Likaså finns i flera fall logiska förklaringar till varför besättningen klarade sig bättre. I de flesta fall var situationen så svår att endast de med stor tur, ordentlig fysik och rejäl kampvilja hade någon chans att klara sig. Av de kaptener som inte gick under med sitt fartyg var flera ändå kvar till slutet, men lyckades överleva. (Sidhänvisningarna är till Appendix A+B i slutet av rapporten):

    Captain Luce was reported to have stayed with the ship until it sank, but managed to survive on a piece of debris and was picked up two days after the accident.

    (SS Arctic, s. 10)

    Despite the prolonged sinking many passengers perished in the shipwreck because they were unable to reach the boat deck. The single women, in the stern compartments, drowned as the water flooded their beds. The families suffered a similar fate in the amidships compartments. It has been estimated that only two or three families and not a single woman from the steerage made it to the boat deck (Cochkanoff and Chaulk, 2009). The bow compartments on the other hand were not flooded immediately. This gave the single men an advantage as they had more time to escape.

    (RMS Atlantic, s. 17)

    There are scarce reports on the acting of the passengers and the crew. It is notable that the survival rate of crew members is much higher than the passenger’s. However, the official inquiry speaks of no selfishness or cowardice of the crew; instead this is to be explained by the fact that Captain Kendall ordered ‘all hands on deck’ when he realized that the collision was inevitable. This gave the crew a significant advantage over the sleeping passengers.

    (RMS Empress of Ireland, s. 22)

    The captain and the crew started the evacuation of the ship at 10 AM. Records show that women and children were separated from the men and placed in different lifeboats. There are, however, no reports of any explicit order to prioritize women and children. The weather conditions in combination with the heavy list made it difficult to launch these boats. One was damaged and sunk when it reached the surface, whereas the other two were left hanging on the side of the ship when it went down. As a consequence, none of the 12 children, and only 8 of the 33 women survived (the two women of the crew not included) the shipwreck

    (SS Vestris, s. 32)

    It appears as if most passengers managed to reach the deck. Several of the survivors were standing on the portside deck. When the ship lurched on its side, they managed to haul themselves over to the ship’s side, an act demanding strength and agility. With the ship’s side serving as floor they could reach the lifeboats that were gathered at the stern (Cameron, 2002). The less fortunate passengers fell off the deck as the list increased. The weather made it difficult to reach people in the water from the lifeboats and they were soon pulled down by the heavy sea or succumbed to hypothermia and drowned.

    (MV Princess Victoria, s. 37)

  19. Ulf T skriver:

    Min andra kommentar om detta från GenusNytt:

    DN-artikeln gör också ett nummer av att kaptenerna räddar sig själva först.

    Studien [...] visar även att kaptener ofta överger sina fartyg för att rädda sig själva framför passagerarna.

    Det finns inte mycket stöd för det i berättelserna, men 7 av 16 kaptener överlevde. Låt oss titta på vad som står om dem i varje enskilt fall:

    Captain Luce was reported to have stayed with the ship until it sank, but managed to survive on a piece of debris and was picked up two days after the accident.

    (SS Arctic, s. 10)

    The captain survived the disaster.

    (SS Golden Gate, s. 13)

    The loss of the Atlantic called into question the actions of the captain. However, according to witness testimonies he had remained calm throughout the disaster; he directed people to move towards the safer bow and instructed them how to overcome hypothermia (Cochkanoff and Chaulk, 2009). He also remained on the wreck and made sure that everybody who was still alive made it to shore. […] He was finally picked up by a boat.

    (RMS Atlantic, s. 17)

    The captain survived the disaster (Sebak, 2004) and the prosecution following the disaster granted him for his good seamanship, and especially his ability to keep the passengers calm throughout the evacuation.

    (SS Norge, s. 22)

    Captain Kendall survived the disaster. He was thrown off the bridge as the ship capsized but managed to reach a lifeboat.

    (RMS Empress of Ireland, s. 26)

    The captain ordered women and children to be saved first. We have however, not found any indications of this order to being enforced. The captain remained on the bridge until the end, but did survive the disaster.

    (RMS Lusitania)

    Acting Captain Warms and most of the ship’s officers survived the disaster. They were among the last survivors to leave the ship.

    (SS Morro Castle, s. 34)

    Captain Markov survived the disaster and was sentenced to 15 years prison for misconduct.

    (SS Admiral Nakhimov, s. 40, skeppet sjönk på 7 minuter)

    Alltså, i ett fall var kaptenen en katastrof, och dömdes till 15 års fängelse. I ett fall vet vi inget mer än att kaptenen överlevde. I ett annat kastades kaptenen överbord, men klarade sig. I övriga fall antingen dog kaptenen eller var en av de sista som lämnade skeppet. I ett antal av fallen gjorde kaptenen inga försök att rädda sig själv.

    Återigen drar man slutsatser direkt från statistiken istället för att titta på underlaget.

    (…Det var visst 8 överlevande kaptener. När de kommer fram till 7, räknar de inte in RMS Lusitania, som varit föremål för tidigare forskning.)

  20. Julius K skriver:

    OT, men relaterat till genusstatistik. Det har räknats skyltar i Skåne:

    ”Skeva könsroller på skyltar”
    http://www.sydsvenskan.se/sverige/skeva-konsroller-pa-skyltar

    Nära 700 skyltar som berättar om kulturmiljöer i Skåne har granskats av Länsstyrelsen.

    ”Det är [...] dåligt ställt med jämställdheten. Antalet kvinnor på bilderna är färre än andelen döda personer.”

    Nån matematiskt lagd som förstår vad de menar?

  21. Martin Gustafsson skriver:

    Jag är lite förbryllad över det där med överlevnad vid fartygsolyckor. Jag har alltid hört att kvinnor klarar sig längre i vatten än män tack var mer underhudsfett.

    När jag läste artikeln in dn reagerade jag starkt över formuleringen ”Det lysande undantaget är ”Titanic”. Då räddades fler kvinnor än män..”. Att man hellre låter halvtomma livbåtar lämna ett fartyg än att rädda mäns liv och på så sätt ”förbättrade” statistiken uppfattas tydligen som något eftersträvansvärt för en genusvetare i Uppsala. Fy fan.

  22. Peter skriver:

    @Julius K:
    Från rapporten
    ”Totalt finns 33 bilder i det analyserade materialet. Av dessa är det 14 som på något sätt visar människor på bilden. På dessa totalt 14 bilder visas 56 människor. Av dessa är 28 oidentifierbara gestalter, 14 är män, 9 är kvinnor och 5 är döda gestalter. Inga barn finns med på bilderna. Merparten av kvinnorna, 6 stycken, finns på två bilder som är två foton i svart och vitt från Skäralid. Tar man bort dessa bilder från analysen återstår 3 kvinnor som är illustrerade. Detta innebär att förhistorien och historien till största delen består av oidentifierbara gestalter. När människor kan identifieras till annat än det, är det män som syns. Kvinnor och barn är mindre representerade än döda. ”

  23. Uppsala försökte. skriver:

    Kul att Uppsala fått panik av att Pär Ström skrivit så mycket om Titanic att de nu lät ekonomer skapa en hittepå-uppsats istället för att låta genusvetarna göra den. Dom räknade med att ekonomer lyssnar man mer på och då kanske man kan undkomma kritik.

    Men det funkade visst inte riktigt det heller.

  24. NinniTokan skriver:

    @Julius K:

    Första gången jag såg en uteliggare, minns jag som igår. Jag var 12 år och fick en chock av att inse att människan bodde där i busken bredvid vägen. Idag är den synen så vanlig att man knappt ens längre reagerar….
    Det är bra vi använder våra skattepengar till vettiga saker som att räkna skyltar och genusstäda barnbokshyllor.

  25. Trollan skriver:

    Mitt starkaste minne från när jag läste om historier från Estonia så minns jag någon som berättade om det estländska paret som satt i en av livbåtarna. Mannen höll om kvinnan. De var rätt unga enligt vittnet. Kvinnan frös ihjäl. Det där fastnade hos mig. Som någon skrev så brukar kvinnor klara kyla tack vare underhudsfett – men det hjälpte inte. Jag försökte tänka mig känslan hos killen. Maktlösheten att inte kunna rädda sin älskade. Och så veta att när man då ser resultatet så kan man tolka det hela som att mannen räddats och inte kvinnan – och alltså satte han sig själv främst.

  26. Aktivarum skriver:

    Ulf T:

    Good stuff, följer mina tankar precis. När man läser berättelserna så är forskningen utmärkt men när det görs påståenden på basis av statistiken enbart så är nästan allihop helt felaktiga och /eller grundlösa.

  27. leifer skriver:

    Pelle

    Innan du drar för stora slutsatser tror jag man måste djupdyka i statistiken och hur den presenteras. Har en känsla av att det kan t.ex. vara så att det blir en naturlig följd när fler män än kvinnor finns på båten, dvs det kan slå även när räknar procent och andelar. Ja det kan ju även vara andra faktorer som detta med åldersfördelning. Det intressanta här är väl dock ändå att värderingen att rädda kvinnor och barn först faktiskt finns! Artikeln ger ju också, hur man än vänder och vrider på det, en slags negativ syn på män som grupp. Medan kvinnor som vanligt ses som oskyldiga och inte kapabla att påverka nåt för sig själv och sin omgivning (på sätt å vis då ett slags omyndighetssförklarande av kvinnor).

    Sen att tala om Titanic som ett lysande undantag är sjukt som man gör i artikeln, då ju många båtar gick tomma och säkert inte många fler kvinnor numerärt räddades för det, däremot gick ju garanterat ett stort antal män under helt i onödan.

    Börjar man sen istället titta på hur många män som omkommit genom historien i seglatser så blir det ju faktiskt så att man ser att män varit en förbrukningsvara, nåt som väl borde kunnat lyftas här, även om fokus kanske var betalande passagerare.

  28. Ulf T skriver:

    @Martin Gustavsson,

    Jag är lite förbryllad över det där med överlevnad vid fartygsolyckor. Jag har alltid hört att kvinnor klarar sig längre i vatten än män tack var mer underhudsfett.

    Det finns en studie som testat just skillnaderna i respons när kvinnor och män sänks ned i kallt vatten:

    Comparison of thermoregulatory responses between men and women immersed in cold water (Journal of Applied Physiology, 2000)

    Den är lite tungläst, men den viktigaste slutsatsen var att män och kvinnor reagerar lika om man beaktar (kroppsyta/kroppsvolym) och (% underhudsfett). I stort sett kan man säga att fettet ger bra isolering, medan muskler genererar värme. Det är dessutom så att stora kroppar behåller värmen bättre, då den värmegenererande volymen ökar i förhållande till ytan, genom vilken värmeförlusterna sker. Mängden underhudsfett tycks vara den viktigaste faktorn.

    En lite intressant skillnad är att männen reagerade med högre andel kolhydrater i början, för att senare svänga in sig mot samma andel fett/kolhydrat i ”bränslemixen” som kvinnorna hade hela tiden. Man kan undra (studien gör det inte) om det speglar en skillnad i ”kampreflex”, att männen ställer in sig på att först klara sig ur situationen, och därför bränner mer krut i början, medan kvinnor går direkt på bränsleekonomi? Bara min fundering…

  29. finsk medborgare skriver:

    Intressant nog, skriver YLE (Finska Rundradion) om detta och använder ord: ”Forskare säger: Män rusar till säkerheten först” För mig låter detta litet fientligt mot män. Med samma logik skulle YLE ju skriva, att kvinnor överge sina barn för att rädda sina liv, när detta studium visar oss, att barnets möjligheter att överleva är allra sämst.

  30. Thomas skriver:

    TT använder formuleringen ”Kvinnor och barn räddas inte först”. Att en viss grupp räddas först kan, men behöver nödvändigtvis inte, vara synonymt med att överlevnaden är högre. Om en tidigt räddad person avlider på sjukhus till följd av hypotermi efter att ha blivit räddad, räknas då den personen som överlevare? Finns det överhuvudtaget något djupare stöd i rapporten för i vilken ordning personerna räddats? Man kan också ha synpunkter på ordvalet ”räddas”, då det underförstått är fråga om något passivt. Förutom att låta sig räddas från en katastrof kan en handlingskraftig och kompetent person även rädda sig själv.

  31. Roland skriver:

    ”lägre kroppsstyrka och mindre kroppsmassa”. Kroppsmassa är ett dåligt uttryck för vad som menas i artikeln. Det borde stå muskelmassa. Kroppsmassa har i sig inget med framkomlighet och styrka att göra (vilket bilden bevisar) http://halsofokus.com/wp-content/uploads/2012/02/fet_kvinna.jpg Kanske har de som kan simma eller mod nog att kasta sig i havet för att kunna bli räddade störst chans att överleva, oberoende av könstillhörighet. Eller de med bäst rumsligt tänkande som snabbast kan hitta vägen ut ur ett sjunkande skepp. Eller den grupp som minst passivt väntar på att någon annan ska hjälpa till.

  32. Mats skriver:

    Troligen har någon redan tagit upp detta innan, men var det inte onaturligt för kvinnor att lära sig simma förr i tiden, det var ju garanterat mera simmkunniga män än kvinnor. Jag tror inte heller att bestättningen som garanterat oxo var mestadels män inte kunde simma, jag tror dom hade det som krav. Och som någon sa, att barn dödats mest betyder inte det att det inte var så simpelt att bara gå o sätta sig i livbåten och åka iväg, kanske var tvungen att simma lite?

  33. Anders Senior skriver:

    Och att besättningsmännen överlever är heller inget konstigt, normalt sett följer en eller två besättningsmän med i barkassen för att manövrera den, och fungera som arbetsledare, stöd och hjälp för passagerarna i den…….

  34. per hagman skriver:

    .—Studien…Every man for himself DisastersMikael Elinder and Oscar Erixson… Gender …norms ..survival in maritime disasters.

    – jag uppfattar med den ringa kunskapen jag har om studien att densamma ær …tendensiøs.
    Rubriken talar væl væl før att studien avser att just studera typiska feministiska ”værdeomdømen” och besanna vad som nu kan och behøver ….besannas.

    — ”avgrænsningen” av studien …Maritima katastrofer”
    uppfattar jag som kvasivetenskaplig eftersom maritima katastrofer omfattar ..vesæntligt.. fler katastrofer till havs æn vad ff till studien tar upp.
    exempelvis vill jag peka på maritima Titran katastrofen i nordnorge dær ett par hundra ( ? ) mæn och bara mæn drunknade.

    — Studien… ær platt intet annat æn spekulativ.

    Alltså… en tendensiøs spekulativ studie vilken avser att besanna feministiska værdeomdømen och kan med førdel betraktas som ett… korrekt politiskt bestællningsarbete.

    Typiskt Uppsala akademi.

    Per Hagman

  35. [...] [Titanic mer undantag än regel – dock bör slutsatserna nyanseras] [...]

Google