Både i går och i förrgår lyfte bloggen den trend som så sakteliga växer sig starkare i media. Nämligen att allt fler kvinnor ifrågasätter traditionella feministiska sanningar, eller det man skulle kunna kalla vår tids politiska feminism.

Ytterligare en kvinna som sällar sig till dessa rebeller är SvD:s näringslivsreporter Therese Larsson. Hon tar tjuren vid hornen och sätter ett frågetecken efter begreppet glastak. Enligt Larsson finns det även andra faktorer som behöver övervägas:

Är det verkligen bara männens fel som inte släpper fram alla duktiga damer till ledande positioner, eller är det dags att vi tar på oss del av skulden? Själv känner jag till en rad svenska tjejer som efter Handels och toppjobb i London valt att bli hemmafruar eller jobba halvtid. Undersökningar visar dessutom att tjejer i familjebildande ålder ofta tycker att det räcker med en mellanchefsposition eller ett jobb som tillåter fokus på barnen, medan papporna fortsätter att sträva uppåt. Samma kvinnor som sedan klagar på kvinnolöner och glastak och att männens arbete syns mer.

Det här stämmer väl med min egen erfarenhet. Många kvinnor vill slippa en stressig toppkarriär när barnen kommer, och kliver helt frivilligt av ekorrhjulet. Med detta inte sagt att kvinnor inte är intresserade av företagande, men inte sällan föredras livsstilsföretag som man delvis kan driva från hemmet.

Samtidigt gäller det att komma ihåg att vissa kvinnor faktiskt siktar på en toppkarriär i näringslivet, så vi bör ständigt se individen och inte tro oss veta vem det är vi har framför sig på basen av kön. Enligt Larssons artikel gäller det även för dessa karriärssugna kvinnor att börja tro mer på sin egen förmåga:

Muriel Niederle, professor i experimentell ekonomi på Stanforduniversitetet i USA, har tillsammans med kollegan Lise Vesterlund gjort en serie experiment där kvinnor och män under fem minuter fick addera en serie av fem tvåsiffriga tal. Enkel matematik utan könsskillnader. Deltagarna placerades i grupper om fyra och fick sedan välja om de ville få 50 cent var för varje rätt svar, eller om de hellre ville ha en turnering där den med flest rätt fick två dollar svaret, och där de andra gick lottlösa. En klar majoritet av männen, 73 procent, föredrog att vinnaren fick allt, medan en majoritet av kvinnorna ville bli belönad för varje rätt svar. Bara 35 procent föredrog turneringen. Forskarna konstaterade att lågpresterande män ofta hade en övertro på sig själva, samtidigt som högpresterande kvinnor inte vågade tro att de skulle vinna. Slutsatserna blev att män inte bara har bättre självförtroende, de uppskattar även själva tävlingsmomentet och risktagandet mer. En förklaring till att de oftare söker sig till chefspositioner.

Alla människor jag träffat i toppositioner har en god tro på sin egen förmåga, oavsett kön. De har även en förmåga att vara hårda när det behövs. Mjuka egenskaper i all ära (de behövs verkligen!) men på toppen behövs även hårda nypor ibland.

Hur ska kvinnor förbättra sitt självförtroende i arbetslivet? Gissningsvis uppfostras tjejer i dag väldigt annorlunda jämfört med för några decennier sedan. De får lära sig att de kan göra precis vad de vill. De har även massa kvinnliga förebilder som tidigare inte fanns. Rimligen kommer självförtroendet i arbetslivet att förbättras hos kommande generationer kvinnor – och personligen tror jag att vi redan är på god väg i Sverige.

Sammantaget är det befriande att läsa Larssons analys. Kvinnor och män skapar tillsammans det samhälle vi har. Antingen kan man välja att vara nöjd med hur samhället ser ut – och om man vill ifrågasätta något gäller det att se hur båda könen bidrar till att skapa den aktuella situationen.

Det känns helt enkelt lite omodernt att ensidigt lägga ansvaret på männens axlar. Att se kvinnor som vuxna, medskapande aktörer borde vara en självklarhet för alla som ser kvinnan som jämbördig mannen.

Lästips: I dag rekommenderar jag även varmt att läsa Johan Lundbergs exposé över Sveland, nyttiga idioter, politiskt våld och hat.

Etiketter:  

54 kommentarer på “Kvinnlig reporter på SvD ifrågasätter glastaket och männens ensidiga ansvar”

  1. NinniTokan skriver:

    Ja, äntligen börjar vindarna vända.

    ”Är det verkligen bara männens fel som inte släpper fram alla duktiga damer till ledande positioner, eller är det dags att vi tar på oss del av skulden? Själv känner jag till en rad svenska tjejer som efter Handels och toppjobb i London valt att bli hemmafruar eller jobba halvtid.” [min markering]

    En dag kanske vi även får se ett samhälle där man inte ser det som ”skulden”, dvs. något negativt, om en person gör sitt eget val i sitt liv. Varför finns det någon skuld att bära på för att man väljer det som är rätt för individen? Varför är det dåligt att välja bli ”hemmafruar eller jobba halvtid” efter toppjobbet i London? Varför?

    Den dagen både toppjobb och hemmafru, både ”väntar med sex till äktenskap” och promiskuös osv. ses på ett neutralt sätt, som personens fria val utan någon ”skuld”.. den dagen är vi kvinnor fria att verkligen välja. Jag hoppas att få uppleva den dagen.

  2. Erik Norén skriver:

    Detta får mig dock att undra över kostnaden för företaget när kvinnan försvinner.

    Det ger förstås ingen anledning att vara sexistisk eller på annat sätt vara icke-individualistisk. Det finns ingen ursäkt för det. Hellre fria än fälla så att säga.

    Men det vore intressant att veta mer om hur det påverkar saker. Och när gjordes valet?

  3. Annica skriver:

    ”Varför är det dåligt att välja bli “hemmafruar eller jobba halvtid” efter toppjobbet i London? Varför?” Kapitalismen vill att så många som möjligt ska konkurrera om jobb. Då skapas det utrymme för sänkta löner eller långsammare löneökning och färre rättigheter. Ledande (och i förlängningen politiskt bestämmande) företag kan då göra större vinster eller slippa flytta utomlands. Reinfeldt är inte vår egentliga statsminister, han är bara VD och språkrör för multinternationellt ekonomisk intresse. Löfven och Sjöstedt likadana. Varken bättre eller sämre. Bara i annan färgnyans. Vi vanliga jämställdister, feminister, muslimer, kristna, liberaler, sverigedemokrater, miljöpartister mfl har bara två alternativ; antingen gillar vi läget eller inte. Tyvärr.

  4. Andreas skriver:

    Visst är det en positiv artikel, men det är fortfarande något som är konstigt:

    ”Är det verkligen BARA männens fel som inte släpper fram alla duktiga damer till ledande positioner, eller är det dags att vi tar på oss DEL AV skulden?”, skriver Therese Larsson.

    Min världsbild ser ut så här:

    - Det finns inga partriarkala strukturer.
    - Vuxna människor behöver ta ansvar för sig själva oavsett kön.

    Jag förstår överhuvudtaget inte vad männen har med kvinnornas karriärer att göra. Alla som når framgång vet att man TAR SIG FRAM. Det finns ingen som släpper fram dig. Det är naivt att tro det. Barn har inställningen att andra (vuxna) ska se till att det skapas millimeterrättvisa i alla lägen. Vuxna däremot behöver ta ansvar för sig själva, och vill man göra karriär så får man ta tag i det själv. Även om man är kvinna.

    Det är faktiskt inte klokt när man tänker på det: Kvinnor som säger att dom KANSKE har EN DEL eget ansvar för huruvida dom gör karriär eller inte. Frågan är om det inte är höjden av förmätenhet.

  5. Mia. skriver:

    @NinniTokan:

    Jag går gärna ett steg längre än så. Ser fram emot den dag då jobb (de på toppen är väl i minoritet?) och att vara hemmaförälder (oavsett kön) ses som lika viktiga (och givande) arbeten. Dvs den dag då män som kvinnor, människor, är fria att göra individuella val. Och jag tycker mig redan se det ske bland vänner, bekanta och kolleger.

  6. Peter skriver:

    @Annica:

    Du har naturligtvis helt rätt Annica. Men vill bara nyansera lite. Kapitalismen vill att så många som möjligt ska konkurrera om jobb. Men det går även att vända på argumentationen. Kapitalismen vill ÄVEN att så många som möjligt ska konkurrera om den bästa arbetskraften. Det är väldigt kännbart för ett litet företag när en jätteduktig medarbetare slutar.

    Dessutom: Företag som uteslutande prioriterar billig arbetskraft, framför driftiga kompetenta medarbetare kan nog få det svårt att konkurrera i längden. If you pay peanuts, you get monkeys.

  7. Pauli Sumanen skriver:

    I Finland Jussi Kulla gjorde sin doctorsexamen av storfirmornas VDs. Alla de hade jobbat över 60 timmar per vecka hela sitt arbetsliv. (Män och kvinnor)

    En udersökning av ekonomistudenterna i Finland visade, att kvinnor väntade få lägre lön än män. De också väntade att göra less timmar per vecka än de manliga studenterna.

    Hur kan vi förhindra män jobba så mycket? Eller hur kan vi öka kvinnornas arbetstimmar per vecka till manlig nivå?

    Annars händer det i fortsättningen också att män får toppositionerna hällre än kvinnorna på grund av sin större erfarenhet. Den är ingen glastak eller hur?

    Är det nyttigt att stoppa män flita?

  8. Taste in men skriver:

    Kunde lika gärna varit Pär Ström som sagt eller skrivit det, och det har han ju gjort fast då har ju han blivit bemött som någon som rövknullar de svenska kvinnorna.

    Men det är bra att kvinnor nu börjar säga ifrån. De behövs för att kunna vända skutan helt.

  9. AndreasK skriver:

    Största ”problemet” för kvinnor är att de inte har lika mycket testosteron som män.

    Så oavsett vad vi gör så kommer inte kvinnor vilja tävla lika mycket som män.

  10. per hagman skriver:

    Visst …feministerna bildade den Nya Myten om ”glastak”.

    Førvånansvært snabbt hoppade.. Folkpartiet.. på denna nya kollektivistiska myt.

    http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ledamoter-av-Europaparlamentet/Olle-Schmidt/Artiklar-och-kronikor/krossa-glastaket-for-europas-kvinnor/

    Per Hagman

  11. per hagman skriver:

    T Larsson skriver vidare i sin artikel i svd att :

    —”Undersökningar visar dessutom att tjejer i familjebildande ålder ofta tycker att det räcker med en mellanchefsposition eller ett jobb som tillåter fokus på barnen, medan papporna fortsätter att sträva uppåt. Samma kvinnor som sedan klagar på kvinnolöner och glastak och att männens arbete syns mer.”

    – I citatet hær ovan reagerar jag øver att journalisten T Larsson påstår att det ær samma kvinnor som klagar øver glastak , som ær hemma med barnen en stund.

    – Min erfarenhet ( i min slækt o bekantskapskrets ) ær att kvinnan… væljer… att vara hemma med småbarnen en utøkad del av sin tid , nær barnen ær små , før att …fortsætta… sin karriær efter 35 år åldern , detta med .. nu…førnyat intresse før jobbet , vilket dock ej får ta før stor del av deras vakna tid.

    Mitt intryck ær att dessa kvinnor har en bra dialog med sina arbetsgivare om ..barn och karriær , men o andra sidan så tillhør dessa kvinnor toppskiktet av framtida ledare och chefer , dær arbetssgivaren ser och førstår att kvinnorna har ett behov før att få vara med sina barn , nær barnen ær små och att dessa kvinnor kommer tillbaks…med just førnyat intresse efter småbarns åren.

    – Alltså..før att du borta som man eller kvinna några småbarnsår har ingen som helst betydelse før hurvida du kommer att gøra en toppkarriær eller inte.
    Småbarns åren ræknas in i karriæren før presumtiva framtida toppledare , men då skall du oxo vara… presumtiv.

    Per Hagman

  12. Nils Jungenäs skriver:

    @Pauli Sumanen:

    Rättelse/förtydligande: Det kanske bara var en språkförbistring. Kvinnorna förväntade sig inte att få ”lägre lön än männen”. Deras förväntan på lönen var däremot lägre än männens förväntan på lönen. Väldigt viktig distinktion.

    Jag läste en artikel i min facktidning Kollega, där de tog upp just det här. Där hade man gjort samma fel när man satte rubriken. I brödtexten framgick däremot det korrekta förhållandet.

  13. Nils Jungenäs skriver:

    @NinniTokan:

    Mycket bra! Jag älskar dig TokNinni! Hade du varit singel hade jag bjudit dig på date. ;-)

    Ni feministkritiker som är kvinnor har ett ansvar att axla. Ni har en möjlighet och en makt att säga ifrån och ta debatten som vi vita medelålders heterosexuella män, på grund av våra hättska och ohederliga meningsmotståndare och antagonister har berövats… bara för att vi är just män.

    Ta vara på det och för vår talan! Snälla.

  14. Ulf T skriver:

    @Annica,

    Det där med att Kapitalismen (f.ö. en term som i stort sett bara vänstern använder, i nedlåtande ton) skulle hylla konkurrens för att det låter företagen pressa ned lönerna, stämmer möjligen i okvalificerade yrken, men i IT-samhället önskar man konkurrens för att få tillgång till så duktigt folk som möjligt. Man är klar över att dessa människor vet sitt värde och oftast ser det som att de väljer företaget, och inte tvärtom.

    Konkurrens om platserna antyder för arbetsgivaren att de gör något rätt, men har de något vett i skallen tar de inte chansen att sabba det hela genom att behandla sina hett eftertraktade experter som boskap. Då försvinner de lika snabbt som de kom, djungeltrumman går, och företaget börjar sin färd utför.

  15. Ulf T skriver:

    Girlwriteswhat har i sin senaste video en fyndig och färgstark utläggning om våra sexuella instinkter, objektifiering, och effekten av våra handlingar.

    Jag tycker nog att den fungerar rätt väl som förklaringsmodell även för våra beteendemönster i karriären.

    Även jag tycker att det är tråkigt att man kritiserar kvinnors val att prioritera familjen som ”fega” – i synnerhet i en tid då barnen så tydligt hungrar efter stabila och trygga relationer med vuxna.

    Själv står jag stolt bakom min hustru när hon går från klarhet till klarhet, liksom hon stöttar mig i min framgång. För närvarande är konflikten hanterbar mellan hennes jobb och mitt, men det kan möjligen ändras framöver. Då får vi lösa det på bästa sätt, tillsammans.

  16. Patrik skriver:

    Jag tycker att det är jättemärkligt att en kvinna som inte själv valt att satsa på en toppkarriär i näringslivet utan valt ett mindre krävande jobb som journalist på SvD moraliserar över att andra kvinnor gjort samma val som hon.

  17. Nils Jungenäs skriver:

    @Patrik:

    Jag tycker att det är jättemärkligt att somliga människor (läs kvinnor) som väljer ett låglöneyrke, beklagar sig över att de har låg lön.

    Feminismen rider på den urgamla könsstereotypen om att kvinnor är menlösa mähä’n som inte kan hållas ansvariga fullt ut för sina handlingar. Ironiskt och paradoxalt!
    Vad hände med: ”Kvinnor kan!”?
    Om kvinnors karriärer i näringslivet skulle jag snarare vilja säga: ”Vill kvinnor?”.

    Edit:
    …eller som jag brukade säga när jag var liten och pappa förhörde mig på läxorna: ”Jag kan om jag vill, men jag vill inte.”

  18. Louise Aston skriver:

    Jättebra att du lyfter detta, Pelle! Det är så enormt viktigt att kvinnorna sätter ned foten och tar avstånd från misandrin och radikalfeminismen.

    Håller samtidigt med Andreas här ovan till viss del – egentligen är det ju märkligt att det har gått så långt i tron på ”osynliga strukturer” att man liksom är lite radikal när man lägger fram tanken att kvinnor kanske har (åtminstone lite) ansvar kring hur de väljer att leva sina liv (?!).

    Förresten, jag kan varmt rekommendera att besöka http://www.malestudies.org , se (om ni har tid) filmerna från konferensen 2011 (under ”news”).

    USA och Sverige ligger ju rätt nära i denna utveckling – men den statistik och forskning som presenteras är sannerligen skrämmande. Det är inte utan att man känner sig politiskt deprimerad. Det ser riktigt, riktigt mörkt ut för pojkar och män i framtiden. Och när frågan om det spelar någon roll ställs (i Sverige har ju statsfeminismen sedan länge kategoriskt valt att osynliggöra eller bagatellisera mansfrågorna), så tänker man att det väl är ganska fasansfullt att vi har nått dit där frågan kan ställas så öppet? Den stora gruppen män far riktigt illa, i praktiskt taget alla områden i samhället (ja, nu bortser jag såklart från den oerhört lilla grupp alfahannar som sitter högst i hiearkin – och som givetvis inte har något emot feminism, eftersom det ger konkurrensfördelar gentemot andra män).

    Män och pojkar far illa och vi ställer oss frågan: Spelar det någon roll?

    Samtidigt är det också så typiskt att de feminister som nu delvis börjar vakna upp oftast gör det enbart ur perspektivet att detta gigantiska samhällsproblem i förlängningen kommer att drabba även kvinnor…

  19. Torstensson skriver:

    Det hon säger har jag vetat länge.

    En sak till som Rutger var inne på via en krönika här är det här gällande ”min man och min kvinna”. Såg att en ung feministtjej hade problem med att män ser sina fruar och flickvänner som sina. Hon satte ”sina” inom just citationstecken. Sätt dig ner på ett tåg och lyssna på när två kvinnor upptäcker varandra och slår sig ner bredvid varandra. Eftter 2 minuter vet du att dom har pojkvänner, du vet att dom har svärföräldrar. Om kvinnor ska få prata om sina män som sina män så ska det omvända också gälla. Om det är två medelålders kvinnor som börjar prata så vet du efter 2 minuter att hon har en son som är duktig i skolan. Kvinnor pratar VÄLDIGT mycket om sina män så kasta inte bävrar i trähus !

    Eftersom kvinnor får lov att skriva/utbrista ”min man” utan några som helst betänkligheter så skäms inte jag heller för det. Jag kan inte acceptera några som helst argument för att jag som man inte får göra detta. Historia argument? glöm det, jag har inget med männen på 1800-talet att göra. Det är så mycket kvinnor får säga och göra som inte män får säga eller göra.

    Så nu ska jag skriva något oerhört normalt och utan skam.

    NU SKA MIN KVINNA LAGA MAT ÅT MEJ BECAUSE I´M WORHT IT.

    Om du som feminist tycker att det där var provocerande så betänk två punkter 1) Du har inget med mitt förhållande att göra. 2) Du hade aldrig klagat om en västerländsk kvinna hade skrivit så om sin man.

    Är såååå trött på den gräddfil kvinnor har i det offentliga pratet jämfört med män.

  20. Hurtbullen skriver:

    Läste Susan Faludi´s bok ” Ställd” – Stiffed: The Betrayal of the American Man-

    1999. Fick en rejäl flashback när jag nu läser rebellornas krönikor och artiklar. Det var exakt så Harvard studenten , New York times och Wall Street Journal – Journalisten Faludi formulerade sig när det begick sig.

    ” In her 1999 book Stiffed: The Betrayal of the American Man Faludi analyzes the state of the American man. Faludi argues that while many of those in power are men, most individual men have little power. American men have been brought up to be strong, support their families and work hard. But many men who followed this now find themselves underpaid or unemployed, disillusioned and abandoned by their wives. Changes in American society have affected both men and women, Faludi concludes, and it is wrong to blame individual men for class differences, or for plain differences in individual luck and ability, that they did not cause and from which men and women suffer alike.[3] ” ( Saxat från Wikipedia)

    Det är en bra bok skriven på journalistisk vis, med många direkta intervjuer med män ur alla samhällsklasser, och Faludis skarpa slutsatser.

  21. Pauli Sumanen skriver:

    @Nils Jungenäs
    Tack för kontroll av min skrivelse. Min modersmål är finska, så jag kan lätt skriva luddigt.

    Frågorna i studiet var: 1. Hur mycket lön tror du att ha efter 5 års arbete? 2. Hur mycket timmar i veckan tror du att arbeta efter 5 års arbete?

    Kvinnliga studenterna svarade till båda frågorna lägre värdena än manliga studenterna. Lön per timme var likadana.

  22. Anders Senior skriver:

    @Annica:

    Det är faktiskt en socialistisk (kommunistisk) konstruktion.

    Det började med sambeskattningen på 70-talet, då man insåg att det behövdes fler som betalar skatt, så då började man ”befria” kvinnorna genom att tvinga ut dem i arbete eftersom sambeskattningen gjorde det svårt att försörja en familj på en lön. I stället för att gå hemma och utföra ”obetalt” (läs obeskattningsbart) arbete skulle du nu ut i arbetslivet och få en lön att skatta bort. Eftersom du nu inte längre kan passa dina barn blir ett av de nya beskattnigsbara yrken dagispersonal, det får du nu betala för istället, av dina skattade pengar…. Du hinner inte längre baka bröd och bullar själv för en spottstyver, utan anlitar nu pågen eller skogaholm, som gör detta för (dyra)….. just det, dina skattade pengar. de som gör det får ju dessutom lön…. -Som de betalar skatt på!

    Problemet för staten är nu att vi börjar få det bättre ställt igen, folk börjar kunna vara hemma och jobba ”svart” åt sig själva igen, och därmed snuva staten på skattepengar, alltså hjälper staten till att elda på dessa skrönor om ”kvinnofällor”, ”ojämställda förhållanden” och allt vad feministerna hittar på!
    Därav statsfeminismen, det handlar om skatt, inte jämställdhet……

    Och eftersom staten nu måste ha ytterligare mer skattepengar så försöker de genom RUT/ROT avdrag få oss att konsumera ännu fler tjänster istället för försörja familjen på en lön som det blir om vi nu väljer att vara hemma och arbeta där med hushållssysslorna istället för att yrkesarbeta. Det ”obetalda dubbelarbetet” som de kallar det för att det skall få en negativ klang…..

    Varför är det en negativ klang på ”hemmafru” men inte på ”städtjänst”?
    Propaganda!! Det enda negativa är igentligen just att det inte går att beskatta arbete som du utför åt dig själv……

    Jag tror inte det är en slump att Gudrun Schyman drog igång F! när hon inte fick gehör för det kommunistiska budskapet, granskar du det närmare är det ju samma (marxistiska) budskap i en annan förpackning!

  23. Marie-Louise skriver:

    @ Anders Senior

    Mycket intressant det du skriver! Jag har också haft liknande tankegångar.

    Tidigare ( på 70-talet) var jag för dagis, men under årens lopp har jag blivit mer och mer betänksam mot den politik som förts, för att alla barn ska vara på dagis och alla föräldrar ska arbeta så mycket som möjligt.

    Jag undrar hur många föräldrar, som skulle välja dagis för sina barn om de själva skulle betala hela kostnaden. Som det är nu, har de flesta inte råd att själva ta hand om sina barn, eftersom de måste jobba heltid för att skattevägen subventionera de dyra daghemsplatserna.

    Tidigare fördömde man också alla pappor, som arbetade heltid och inte hade tid att umgås med sina barn, men nu tycks idealet vara att ingen av föräldrarna ska ha tid för barnen.

    Sen är det ju lite absurt att alla hus och lägenheter står tomma hela dagarna, medan daghemmen är tomma på nätterna. Är inte det ett väldigt slöseri?

    Om det nu anses vara en kvinnofälla, att ta hand om sina egna barn (men inte andras), kan väl den fällan avskaffas genom att föräldern avlönas och får pensionspoäng för det arbetet?

    Jag är naturligtvis inte emot daghem för de som så önskar, men det ska finnas valfrihet. Föräldrarna och inte staten ska bestämma.

  24. Jenny Kristiansson skriver:

    @Mia.:

    Mia jag håller helt och hållet med dig. Det är år 2012 och fortfarande pratas det om kvinnor som stannar hemma eller går ner till deltid när barnen kommer. Och männen fortsätter sina karriärer för att de är mer tävlingsinriktade. Jag förenklar en del, men ändå, så låter det ju. Hur skulle det vara om lika många män också gick ner i deltid när barnen kom? Naturligtvis bara under småbarnsåldern. Jag tror nämligen att Per Hagman har rätt när han skriver att det säkerligen inte påverkar karriären så mycket, kanske skulle det rent av ge fler positiva och taggade medarbetare.

    Och det bästa skulle naturligtvis vara om arbetet som hemmaförälder gav en liten lön.

    Som det är nu verkar det som om kvinnor investerar mer i familjen och män mer i jobbet. Vilket leder till att män naturligtvis tjänar mer och får mer makt i samhället. Kvinnor får däremot mer makt över barnen, kanske inte så konstigt då att kvinnor får mer vårdnad om barnen vid en skilsmässa.

    Överlag tror jag att det hade varit bättre om vi jobbade mindre, kvinnor som män. Att jobba 8 timmar om dagen är för mycket tycker jag, nej jag är inte kommunist. Det blir så mycket som ska hinnas med på helgen sen och på vintern är det skit att jobba 8 timmar om dagen. På vintern behöver man dessutom mer sömn, det går helt enkelt inte ihop.

  25. Nils Jungenäs skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    De flesta som håller på med tunga droger hsr druckit alkohol innan. Kan vi då dra slutsatsen att bruk av alkohol leder till tyngre droger?
    Jag kan liva dig att nästan alla drack mjölk också. Det här med samband – direkta och indirekta samt orsak och verkan, är något som vår journalistkår och många andra också har sjuuuukt svårt för.

    Det finns naturligtvis ett samband mellan hur mycket man är hemma med barnen och hur väl man lyckas i karriären. Därmed inte sagt att det är ett direkt samband. Det är däremot ett indirekt samband. De gruppet som generellt tenderar att värdera yrkeskarriären högre tenderar också att vara hemma mindre med barnen. Dessa faktum beror inte på varandra utan på en gemensam bakomliggande orsak. Du kan inte påverka det ena genom att ändra det andra. Om du däremot ändrar den gemensamma bakomliggande orsaken så påverkas båda. Om du blir rik så kan du köpa en Mercedes. Det betyder inte att du blir rik av att köpa en Mercedes.

    ”-Hur skulle det vara om lika många män också gick ner i deltid när barnen kom? ”

    På vilket sätt påverkar det någon enskilld människas (man eller kvinna) liv att si eller så många andra människor av olika kategorier beter sig på ett eller annat sätt? Det är den här typen av kollektivistiskt tänkande som är absurt.

    ”-Vilket leder till att män naturligtvis tjänar mer och får mer makt i samhället.”

    Vadå ”kvinnor”?

    Om Steve Jobs och Bill Gates startar varsitt företag och blir skitrika – blir jag som man rikare då? Blir du som kvinna lyckligare av att Hillary Clinton har en massa makt? Om jag är hemma mer med barnen och min tjej jobbar – vad spelar det för roll för dig, Gudrun Schüman eller någon annan?

    Alla människor är individer. Bara för att många av de som jobbar som brandmän är män – ska det få styra vem av osd två som får jobbet Jenny, om det står mellan oss två? Är det rättvisa du är ute efter? Vad är rättvisa? Jag läste ditt inlägg två ggr.

  26. Ulf T skriver:

    @Louise Aston,

    Förresten, jag kan varmt rekommendera att besöka http://www.malestudies.org , se (om ni har tid) filmerna från konferensen 2011 (under “news”).

    Tack för länken. Jag har tittat på del 1 och börjat på del 2. Verkligen skrämmande.

    Jag hade faktiskt inte tänkt på hur den snabba samhällsomvandlingen de senaste 50-70 åren har drabbat män så hårt, alldeles bortsett från den ensidiga satsningen på kvinnor. Att 82% av de som tappade sina jobb i senaste krisen var män, och att kvinnor i 20-årsåldern nu tjänar mer än sina jämnåriga män i alla delstater i USA (20% mer i New York State). Att fortsätta propsa på särbehandling av kvinnor framstår som närmast kriminellt vid åsynen av de fakta de lägger fram.

    En annan sak som jag noterade var hur attitydundersökningarna hos studenter antydde att kvinnorna var påtagligt mindre intresserade av karriär än männen, men samtidigt tydligt fick mycket större stöd av lärarna, och i avsevärt större utsträckning tog examen (men sedan tycks lämna karriären tidigt till förmån för familjen). Framställt på det viset tycks vi ha skapat ett system som till varje pris försöker ta ur männen viljan att prestera, till förmån för kvinnor som visar svalt intresse för att ta deras plats. Intressant var hur männen som återvände från krigen och faktiskt fick stöd och uppmuntran att studera, gjorde mycket bra ifrån sig. Där ser man vad uppmuntran kan göra och – omvänt – bristen på uppmuntran.

    Man kan möjligen fascineras av hur lång tid det tar att bryta männens vilja att ta sin plats som familjeförsörjare och samhällsbyggare, men nu verkar det som om man äntligen håller på att lyckas.

  27. Jenny Kristiansson skriver:

    @Nils Jungenäs:

    ”De flesta som håller på med tunga droger hsr druckit alkohol innan. Kan vi då dra slutsatsen att bruk av alkohol leder till tyngre droger?”

    Ja de flesta som går vidare till tyngre droger har börjat med ”lättare” droger typ gräs, hasch och sprit (personligen anser jag inte att alkohol är en lätt drog). Man kan också se ett klart samband i hjärnan mellan fallenheten för att utveckla ett beroende och att inte ha den fallenheten. Så det finns samband. Därmed inte sagt att alla som gör ”lättare” droger blir beroende.

    Skulle man inte bli rik av att spendera mer tid med sina barn? Speciellt när de är små och ens påverkan på dem är som störst? Varför annars skaffa några? Jag kan se ett klart samband när det gäller det.

    ”På vilket sätt påverkar det någon enskilld människas (man eller kvinna) liv att si eller så många andra människor av olika kategorier beter sig på ett eller annat sätt? Det är den här typen av kollektivistiskt tänkande som är absurt.”

    Jag tänkte mest att det kanske för barnens skull var bättre. Och många undersökningar visar att människor med bra och nära mänskliga relationer lever längre eftersom de mår bättre.

    ”Alla människor är individer. Bara för att många av de som jobbar som brandmän är män – ska det få styra vem av osd två som får jobbet Jenny, om det står mellan oss två? Är det rättvisa du är ute efter? Vad är rättvisa?”

    Inom brandkårerna är motståndet mot kvinnliga brandman kompakt så även om jag fått jobbet hade jag inte stått ut i längden. Jag pallar inte att känna mig oönskad och att hela tiden behöva bevisa att jag duger. Jag har jobbat på två danska handelsfartyg så jag vet vad jag snackar om :-) Men jag är inte bitter, jag är verkligen inte det. Så här i efterhand var det det bästa. Jag är alldeles för social och ”normal” för att jobba ute till havs. Jag kan tyvärr inte svara på vad rättvisa är.

    ”Jag läste ditt inlägg två ggr.”

    Varför gjorde du det? Jag trodde du hade 2.0 på högskoleprovet så jag förutsatte att din slutledningsförmåga skulle vara bättre…… ;-)

  28. Ulf T skriver:

    @Jenny Kristiansson,

    Inom brandkårerna är motståndet mot kvinnliga brandman kompakt så även om jag fått jobbet hade jag inte stått ut i längden. Jag pallar inte att känna mig oönskad och att hela tiden behöva bevisa att jag duger.

    Brandmän måste hela tiden visa att de duger, eftersom man är en fara för sig själv och andra annars.

    Det finns ett motstånd mot att kvinnor skall tas in med lägre krav än män. Tycker du det är konstigt? Jag har läst en del om detta, och det verkar inte stämma att kvinnor som uppfyller kraven blir illa behandlade.

  29. Nils Jungenäs skriver:

    @Jenny Kristiansson:

    ”Man kan också se ett klart samband i hjärnan mellan fallenheten för att utveckla ett beroende och att inte ha den fallenheten.”

    Precis. Det faktum att en person tidigare brukat/missbrukat alkohol eller behöver inte nödvndigtvis vara orsaken till den senare tar till sig tunga droger. Personen kanske har en fallenhet för beroendeframkallande och kickar. DET försvinner ju inte för att man tar ifrån personen alkoholen eller internetpokern eller liknande.

    ”Skulle man inte bli rik av att spendera mer tid med sina barn? Speciellt när de är små och ens påverkan på dem är som störst? Varför annars skaffa några? Jag kan se ett klart samband när det gäller det.”

    Både ja och nej. Man blir tyvärr inte rik i den bemärkelsen att man kan köpa den där nya Mercedesen, vilket naturligtvis är det feministerna väljer att se till. Däremot är det naturligtvis för de allra flesta normalt funtade föräldrar, oerhört ”berikande” att få uppleva och vara delaktig i sina egna barns liv. Men Jenny, var inte så kategorisk. Bara för att kvinnorna är hemma ÄNNU MER än männen så betyder det väl inte att männen inte älskar sina barn? Förstår du min vinkel? Dessutom kan det väl vara så att många män jobbar mer just för att de fått barn. De behöver dra in mer pengar till familjen nu när de fått barn och mamman jobbar mindre.

    ”Jag tänkte mest att det kanske för barnens skull var bättre. Och många undersökningar visar att människor med bra och nära mänskliga relationer lever längre eftersom de mår bättre.”

    Återigen. Att människor med nära mänskliga relationer lever längre behöver ju inte nödvändigtvis bero på de nära mänskliga relationerna. Det kan ju även vara så att människor som av helt andra orsaker tenderar att ha ”nära mänskliga relationer” också tenderar att leva hälsosamt av samma orsak, nämligen att de mår bra. Människor som mår dåligt kanske tenderar att avskärma sig från omgivningen, börja kedjeröka, stanna inne istället för att röra på sig och äta skräpmat. Eller hur?

    ”Inom brandkårerna är motståndet mot kvinnliga brandman kompakt…”

    Jasså? Har du några belägg för det? Min egen erfarenhet är att kvinnor ofta välkommnas med öppna armar i de flesta mansdominera miljöer. Det är naturligtvis jätteroligt med någon som bryter av från mängden lite. Jag har själv anställt gamla tanter till lagerjobb och unga tjejer som truckförare osv. Det har alltid varit populärt, tom bland de mest kvinnoföraktande grupperna på mina arbetsplatser som t.ex unga muslimer. (äldre muslimska män är enligt min efarenhet mer storsinta och pragmatiska än de yngre som ofta agerar mer dogmatiskt och verkar känna sig tvugna att bevisa och rättfärdiga sin tillhörighet) Däremot kan jag absolut tänka mig att motståndet mot kvinnliga brandmän växer sig starkt när kvinnorna inte behandlas som vilken aspirant som helst, utan snarare som något som ska kvoteras in på bekostnad av en manlig sökande. Män har inget emot att någon kollega är kvinna. Män har något emot orättvisa och att en kvinna ska ha jobbet istället för en bättre kvalificerad man.

    ”Varför gjorde du det? Jag trodde du hade 2.0…”

    Mjaaahaja… Det kan nog stämma att jag nämnt det. Det var förvisso femton år sedan och således ganska ovidkommande idag. Det var precis efter gymnasiet när hjärnan var uppvärmd och inkörd. Jag har skrivit det två ggr efter det och då fick jag… sämre. ;-) Däremot minns jag att jag för någon idiot påpekat att jag hade full poäng på läsförståelse-delen.

  30. NinniTokan skriver:

    @Nils Jungenäs:

    ”Jag älskar dig TokNinni! Hade du varit singel hade jag bjudit dig på date. ;-)
    Jag har aldrig varit på date, så det kanske är dax nu när man blivit en gammal rugguggla som passerat halvvägs i livet ;)

    ”Ni har en möjlighet och en makt att säga ifrån och ta debatten som vi vita medelålders heterosexuella män, på grund av våra hättska och ohederliga meningsmotståndare och antagonister har berövats… bara för att vi är just män.

    Ta vara på det och för vår talan! Snälla.”

    Jag ser det inte som er talan. För mig är detta lika illa för båda kön, bara på olika sätt. Jag skriver för det jag tror på, för människors bästa. Jag har gjort detsamma ensam bland en hög feminister. Gissa en gång hur jag hanterades där och då?
    Så du behöver inte säga ”snälla”, jag gör det ändå. Och jag tystnar inte ens när jag står ensam med ”fel” åsikter.:)

    @Mia.:
    Absolut så! Vi får bygga ett eget sånt samhälle? Ta med er spadar så gräver vi loss Skåne och skapar en jämställdistisk nation här?;)

  31. NinniTokan skriver:

    @Annica:
    Visst är det så att det är skatte-orsaker bakom. Det är dock en mycket dyrköpt politik som kommer att kosta.

    Vi vanliga jämställdister, feminister, muslimer, kristna, liberaler, sverigedemokrater, miljöpartister mfl har bara två alternativ; antingen gillar vi läget eller inte. Tyvärr.
    Det är väl det vi gör här.. ”gillar inte” alltså. Försöker väcka folket att se det vi ser, så att maktpersoner tappar denna piska dom håller i.

  32. [...] Pelle Billing bloggar om Therese Larssons Svd-artikel på ämnet “kvinnors feghet” Kommenteras av Aktivarum här. Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. Postat i Genus, JämställdhetTags: alla ha korset, kajsa ekis ekman, lena andersson, Maria Sveland, Politisk korrekthet [...]

  33. leifer skriver:

    “Jag älskar dig TokNinni! Hade du varit singel hade jag bjudit dig på date. ;-)
    Jag har aldrig varit på date, så det kanske är dax nu när man blivit en gammal rugguggla som passerat halvvägs i livet ;)

    Man kunde önska att svenska kvinnor var så på vad gäller svenska män men som vanligt är det alltid män som ska vara drivande i allt och kvinnor passiva som fan. Men vanliga svenska män står tydligen lägst i kurs i vårt samhälle, trots att vi är världens mest jämställda män (vilket ju då borde vara ruggigt attraktivt och sexigt). Och invandrarkvinnor tycker svenska män är skit, vilket kan tolkas som att dom tycker jämställdhet är kasst och att dom föredrar att vara förtryckta, eller så är dom fega som fan.

    Ursäkta men idag är jag ruggit negativ mot jämställdhet och önskar kvinnor och feminister visade nånting positivt mot oss som försöker, istället för att klaga mest på svenska jämställda män. Varför ses vi som det sämsta männen i världen som ständigt ska ta mest kritik och vara ansvarig för alla andra män (och kulturer) som ger blanka fan i allt vad jämställdhet heter?

  34. mieitte skriver:

    Politisk feminism ser inte statistiken mer annat än att försöka ljuga med den.
    Man ser inte skillnaden att jämföra olika arbeten utan vill se alla arbeten värda lika mycket i kronor.
    Jag skulle nog inte sattsan på utbildning om det inte gav tillbaka mina sattsade pengar men det vill inte feminister se.

    Att städa ska inte ge mycket mer för akademiker i samma jobb som outbildade är inte samma sak inom akademiker. Akademiska yrkeen är det mer spridd på grund av att man har mer eller mindre olika i meriter så det blir svårare att sätta lika löner.

    Jag hävdar att en avanserad teknik lärare ska ha högre lön än en hemspråkslärare och därmed är det lättare förstå varför spridningen är större inom akademikers löner. Där har LO inget att hämta för sina strävanden.

  35. NinniTokan skriver:

    @leifer:

    Vad hade det med stycket du citerar att göra? Tolkade du det som att jag varit passiv för att jag aldrig varit på date?
    Eller råkade du helt enkelt kopiera fel text?

  36. mieitte skriver:

    Man får en känsla av att dagens feministers önskan går att definiera allt ifrån ”strukturer till ininternalisering” för att passa i patriarkala tänkandet.
    Helst se att ” fria” (så länge du kan välja) val av arbete som hamna mer i draditionella yrken och då är det patriarkalt. Hur fritt ska man kunna välja utan att hamna i patriarkatet (Saudi-arabiel feminism)? Var slutar könsmaktordningen att gälla
    Vart kommer feminismen leda i slutändan?

    Andra sidan frågan blir frågan mer aktullt om man ska leva för att arbeta eller arbeta för att leva. Tycks som om värde att leva till förmån att arbeta har tappat i värde och allt mäts i vad du gör under 8 timmar på dygnet?
    Har man så svårt att ha ett privat liv?

  37. Nils Jungenäs skriver:

    @leifer:

    Hörrödudu! Leifer…

    Vi pratar väl fortfarande inte med och om varandra? Ej heller fick vi ju hänvisa till varandra. Vi ”nätälskar” ju nämligen INTE varandra du och jag. ;-)

  38. Heuristics skriver:

    ”Gissningsvis uppfostras tjejer i dag väldigt annorlunda jämfört med för några decennier sedan. De får lära sig att de kan göra precis vad de vill. De har även massa kvinnliga förebilder som tidigare inte fanns. Rimligen kommer självförtroendet i arbetslivet att förbättras hos kommande generationer kvinnor – och personligen tror jag att vi redan är på god väg i Sverige.”

    Lärde vi oss ingenting gällande vilken effekt uppfostring har (dvs väldigt liten) genom att se på hjernevask?

  39. leifer skriver:

    NinniTokan

    Handlade inte om dig personligen utan var en allmän iakttagelse. Men jag hade blivit ”positivt överraskad” om du i egenskap av kvinna, hade flörtat med en man här. Det hade varit nåt nytt i alla fall.

  40. leifer skriver:

    Nils

    Ber om ursäkt om jag gick över gränsen, tyckte jag försökte balansera lite där och var ju inte nåt negativt menat mot dig så att säga även om förvisso män kanske borde sluta vara riddare.

  41. NinniTokan skriver:

    @leifer:
    Men jag hade blivit “positivt överraskad” om du i egenskap av kvinna, hade flörtat med en man här.
    I egenskap av GIFT kvinna?
    Förvisso är just jag inte mono, men det brukar inte ses som positivt om en gift kvinna flörtar i den mono-värld vi lever i.:)

  42. Nils Jungenäs skriver:

    @leifer:

    OBS! Det här är mitt sista inlägg till leifer i år! Om det blir bråk så får ni skylla på mig.

    Det är ok leifer. Jag kunde bara inte låta bli att ta ta tillfället i akt att skriva till dig. Det viktiga är att vi inte pratar om varandra med andra eller skriver repliker, då börjar vi bara gräla igen. När jag ändå har dig på tråden. :-) Jag kan helt ärligt inte låta bli att tycka att det skulle vara intressant att träffas på en pubträff någon gång bara för att få uppleva denna sällsynt makabra personkemi som vi verkar ha. Vi kan ju verkligen inte diskutera någonting utan att bli osams. Mycket märkligt fenomen.

    Edit:
    PS. Jag gillar din avatar.

  43. leifer skriver:

    NinniTokan

    Du är en egen individ lika mycket som män, och gör som du vill.

    Att vara gift är ju inget slaveri f.ö. Sen om det är rätt eller fel att flörta, träffa en ny innan man skiljt sig etc, är det ju olika syn på och kanske leder det hela för långt här.

  44. leifer skriver:

    Nils

    ”Vi kan ju verkligen inte diskutera någonting utan att bli osams. Mycket märkligt fenomen. ”

    Ja, jag har inte heller förstått detta och tycker verkligen det är tragiskt.

    Vad gäller ridderlighet så menar jag även mig själv och alla andra män. Vi män är programmerade att vara riddaren men jag tror det är nåt vi måste sluta med för att nån jämställdhet. Inga fler gratistjänster till (vackra) kvinnor alltså.

    Men det är tyvärr också så att män idag saknar en röst i jämställdhetsfrågor, vi är försatta med munkavel (förutom om man yttrar radikalfeministiska tongångar förstås) och blir då förstås extra glada när en kvinna (som ju mer får yttra sig i jämställdhetsfrågor) uttrycker åsikter vi gillar. Detta är ju också tragiskt och vi män måste våga stå upp och tro på oss själva i dessa frågor, Pelle är just nu den som visar vägen och är oerhört modig. Samtidigt är det egentligen mycket märkligt att feminister är så anti en rörelse som är för full jämställdhet, det kanske säger mer än nåt annat. Man är väl helt enkelt rädd för att kvinnor ska bli av med alla sina privilegier och fördelar, dvs ren ego-feminism alltså.

  45. fd femi skriver:

    Min uppfattning är att feminismkrititer oftast är intelligenta. Och att det just är detta som har gjort dem klarsynta. Jag har i alla fall inte hittills stött på någon trögtänkt antifeminist. Men det ligger kanske i sakens natur, för kanske är det svårt att vara kritisk om man inte har förstånd nog. Möjligen gäller även det omvända; svårt att inte vara kristisk när man är tillräckligt förståndig.

  46. Nils Jungenäs skriver:

    @fd femi:

    Det kanske kan ligga något i det. Jag tycker dock inte att det är rätt avfärda alla fårskocksfeminister som korkade. Man får absolut inte underskatta betydelsen av den sociala miljön som en person befinner sig i. Om alla dina vänner och familj delar en gemensam syn på samhället och livet och dessutom matas man propaganda i TV och tidningar, och man aldrig riktigt får ta del av någon annan syn på saken. Det enda man vet om meningsmotståndarna är demoniserade vanföreställningar om att de är ”onda”, då sitter det ganska hårt inne att börja tänka att det är tvärt om. Dessutom har det med mentalitet och personlighet att göra. Alla har inte den där tjurskalliga egensinnigheten att gå mot strömmen. Många tycker instinktivt att det är läskigt att ställa sig upp säga att man tycker tvärt om, speciellt om man bara är lite halvövertygad. Då är det ofta skönt att bara flyta med.

    Det handlar väl om att ge akt på små ledtrådar som dyker upp i tillvaron och inte avfärda dom.

    Som Whinston Churchill sa:
    ”-Då och då snubblar människorna på sanningen, men de flesta reser sig igen och skyndar vidare som ingenting har hänt”

    Välkommen ut i ljuset förresten ”fd femi”. Här i verkligheten vill vi inte FÅ rätt om vi inte HAR rätt. Vi är hederliga och intresserade av hur saker och ting verkligen förhåller sig. Detta helt oavsett vem det gynnar eller vem som då visar sig ha haft fel.

  47. Jenny Kristiansson skriver:

    @Nils Jungenäs:

    Jo absolut, jag förstår din vinkel och ditt perspektiv också. Jag är ju en tänkande människa, jag kan tänka från många olika vinklar och perspektiv.

    Ja du har nämnt det där med att du skrev 2.0 på högskoleprovet en gång. Jag har väldigt bra minne och oftast räcker det med att jag läser en text en gång för att komma ihåg den. Så om du inte vill att min hårddisk ska registrera något i framtiden så nämn det inte :-)

  48. Jenny Kristiansson skriver:

    @Ulf T:

    Jag läste en väldigt bra avhandling om detta för ett tag sedan. Jag ska se om jag hittar den. Jag visste ju inte då att jag skulle sitta här och gagga, hade jag vetat det hade jag sparat den direkt.

    Den gick i stort sätt ut på att äldre brandmän som varit i yrket länge i ärlighetens namn inte tyckte att det krävdes så stor fysisk förmåga. Och att de gärna hade sett fler kvinnor i yrket för att få bort en grabbig och jobbig jargong.

    Yngre brandmän var öppna, men när det väl gällde var de inte så öppna… typ. De ville gärna behålla yrket ”kvinnofritt”. För de gillade att det fanns ett yrke som bara män var lämpade till.

  49. leifer skriver:

    Jenny, samtidigt ska man inte blunda för att det idag förekommer inkvotering av kvinnor som brandmän. Det är för jävligt dåligt.

  50. Ulf T skriver:

    @Jenny Kristiansson,

    Tja, det är väl så med brandmansyrket att det inte krävs så jättemycket styrka… till den dag då det verkligen gör det.

    Se t.ex. brandman genom tak. Brandmannens liv gick att rädda dels för att han orkade hoppa upp till takhålet, gång på gång tills han fick hjälp, trots att hans ben höll på att brinna upp, och dels för att hans kollegor var starka nog att tillsammans dra upp honom.

  51. Ulf T skriver:

    Se f.ö. denna studie om hur brandmännens praktiska färdigheter förändrats på senare år. Slutsatsen tycks vara att de försämrats, huvudsakligen pga att intagning till SMO mest kräver höga betyg och bara ställer vissa krav på god fysik.

    De flesta tillfrågade styrkeledare ansåg bland annat att god fysik är mycket viktigt för en brandman.

  52. [...] som kritiserar den rådande politiska feminismen: Tanja Bergkvist, Marika Formgren, Anna Ekelund, Therese Larsson och Peggy Bruzelius. Samtidigt sågades svensk genuspedagogik i amerikansk [...]

  53. Katarina L skriver:

    Det är inte bara att välja att göra karriär om du blir bortvald av andra. Det finns en hirearki.

    Väljer invandrare, färgade, kvinnor bort toppposterna för att de vill ”vara med barnen” eller för att vägen till framgång är så mycket tuffare utan rätt nätverk, hudfärg mm. Varför har vi inte förrän nu haft en svart president?

    Kvinnor på topp positioner är bättre meriterade, starkare, smartare, snyggare och måste hela tiden prestera bättre.

    Eller är det som ni verkar anse att bara vita, män från den övre klassen har rätt egenskaper för att styra världen?

  54. Ulf T skriver:

    @Katarina L:

    Eller är det som ni verkar anse att bara vita, män från den övre klassen har rätt egenskaper för att styra världen?

    Eh, vad??!

    Vem verkar tycka så, och vilka uttalanden här menar du pekar i den riktningen?

    Ange gärna vilket inlägg det är du svarar på.

    Kvinnor på topp positioner är bättre meriterade, starkare, smartare, snyggare och måste hela tiden prestera bättre.

    Ge gärna länkar till studier som visar att det är så (mer än vissa personers subjektiva uppfattning).

    Det är inte bara att välja att göra karriär om du blir bortvald av andra. Det finns en hirearki.

    Jo, och som många här ofta har påpekat, så finns det rejält många vita män i de nedre skikten av den där hierarkin. Män som grupp är överrepresenterade där, likaväl som i toppen. De är också överrepresenterade i statistiken på dödsfall på arbetsplatsen, självmord, m.m. Det är nog snarare många av feministerna som ensidigt väljer att fokusera på den lilla grupp män som dominerar toppen av pyramiden.

Google