Om Pauli Sumanen

Jag har jobbat som forskare i Finlands Folkpensionsanstalt 1964-1966. Jag har BA-examen från Helsingfors Universitet (matematik, statistik, fysik och ADB).

I många firmor har jag varit ansvarig för lönedata som skickades till Finska Statistikcentralen, så när jag gick i pension började jag fokusera på arbetstid- och lönestatistikforskning från ett jämställdhetsperspektiv. Jag ville veta hur ”jämställdhetsstatistiken” var gjord, därför att jag visste att i lönedata finns icke gjorda arbetstimmar. För fem år sedan började jag studera de här variablerna (löner och arbetstider) och har använt ungefär 1000 timmar per år till saken.

Jag har skrivit tre böcker, den sista kan du hitta härifrån. På svenska heter den ”Förtigd kunskap om jämställdhet”. Jag har också talat om min forskning på konferenser och nu i maj kommer det ett program i Finska TV1 där jag diskuterar mina studier.

Mansrörelsen i Finland

År 2011 började det hända något i Finlands mansrörelse. I riksdagen grundades en mansgrupp och i januari 2011 grundades Centralorganisationen för mansgrupper. Den har tre medlemmar: Gröna män rf, Männens Jämställdhet rf och Miessakit rf. Den sistnämnda är en medborgar- och expertorganisation som stöder mäns mentala, psykiska och sociala tillväxt, till exempel att undvika slå. Aktiva medlemmar i möten har varit 20-30 personer. Vi har i Finland andra organiserade mansgrupper såsom vänstermän, profeministerna, sällskap för mansforskning etcetera men de är inte med.

Samtidigt fyllde Kvinnoorganisationernas Centralförbund i Finland 100 år. Den består av 61 kvinnoorganisationer och de har 400 000 medlemmar tillsammans. Ni kan lätt förstå att mäns röst i jämställdhetssakerna har varit lika hörbara som en fis i Sahara.

Social- och hälsovårdsministeriet har en jämställdhetsenhet, som ansvarar för regeringens jämställdhetspolitik och förbereder och utvecklar lagar. Där jobbar 18 kvinnor och noll män. Den säger sig öppet priorisera kvinnornas problem över männens. Och samma sak kan du läsa i jämställdhetslagen.

Att säga, att män också har jämställdhetsproblem, har sagts vara chauvinistisk hat mot kvinnorna. Jag har förstått, att i Finland kan man inte samtidigt diskutera kvinnors och mäns jämställdhetsproblem.

I alla fall listar jag här subjektivt några problem, som män har i Finland.

1. Grundskolan. Finland är rankat bäst i världen i Pisa-studier. De mäter resultatet av undervisning i grundskolan. Men Pisa visar inte det faktum att pojkarna presterar sämre i skolan. Pojkars medelvärde är 7,68 och flickornas 8,12. Om vi tar bort gymnastik- och slöjdlärarna, är personalen i grundskolan nästan 100 procent kvinnor. Är det orsaken till att pojkarna inte trivs i grundskolan?

2. Efter grundskolan är det betyget som avgör var du kan fortsätta. Så ”flickorna kan välja först” med sina bättre betyg. Mer än hälften av eleverna fortsätter till gymnasiet, en del fortsätter i yrkeskolorna. Av dem vars betyg inte räcker till fortsatta studier (majoritetet är pojkar), går en del rakt ut till jobb, en del till arbetslöshet, men ungefär 5 procent försvinner någonstans, ingen vet var. Av dem är två tredjedelar pojkar. Det är farligt att samhället inte tar ansvar av alla sina medlemmar.

3. Militärtjänsten är fortfarande obligatoriskt för alla pojkar. Ungefär 10 procent gör civiltjänst och en del gör tjänsten sittande i fängelse för vapenvägran. Bara 1-2 procent av flickorna gör lumpen frivilligt.

4. Pappornas problem. Av de män som separerar, måste många söka sina rättigheter till barnen genom rättegång. Och de fall som går ända till hovrätten och ändras där, visar att de lägre domstolarna inte är helt jämställda.

5. Arbetslivet. Mäns arbetslöshet är större än kvinnors, speciellt för unga. I arbetslivet utför män nästan alla de farliga, smutsiga och tunga arbetena. Män jobbar också ute mer och gör mer nattarbete än kvinnor.

Finska statistikcentralen gör inkomstverifieringen av bruttomånadslöner utan att betrakta gjorda arbetstimmar. De män som var representerade i löneverifieringen gjorde (1999) 19 procent mer arbetstimmar per månad än kvinnor. Ändå kräver Social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet att kvinnorna måste få samma lön för sex timmars arbete, som män får för sju timmars arbete. Om man kalkylerar lön per arbetstimme, såsom ILO 100-kontraktet kräver, fick mannen bara 90 procent av den lön som kvinnan fick i Finland (år 1999) per gjord arbetstimme.

6. Hälsovården. Män dör fem till sex år tidigare än kvinnor. Detta intresserar inte hälsovården i någon större grad. Den vanligaste cancern är prostatacancern. Den dödar mest. Ungefär 60 procent av män i 60-årsåldern har den. Den har två typer, en lugn och en farlig. Man borde satsa mer pengar till forskningen så att vi hittar en analysmetod som avslöjar den farliga typen. Någon sådan analys finns inte i dag.

7. Våld i nära förhållanden. I dag är den enda sanningen att ”Män slår kvinnor”. Det är ju sant, men kvinnor slår också män. Ju grövre våld, desto närmare är siffrorna i statistiken. Enligt polisens statistik stod män år 1997-2009 ungefär för 80 procent av anmält mildare våld i parhållande, kvinnorna för ungefär 20 procent. I grovt våld var siffrorna ungefär 60/40. År 2010 var siffrorna jämna (ungefär 50/50) för grovt våld. Detta betyder i mina ögon att män kanske inte anmäler alla kvinnors mildare våld till polisen. Men jag säger mig inte vara expert inom detta område.

Och män slår män, kvinnor slår kvinnor, män och kvinnor slår barn, kvinnor skadar foster genom att använda narkotika, alkohol och röka. Som statistiker undrar jag för övrigt hur pålitlig våldsstatistiken är. Alarmcentralen 112 svarade en man som bad om hjälp: ”Vill du verkligen anmäla att du får stryk av en kvinna?”. En urgammal manlig heder är att vinna slagsmål. Och om man inte vinner, får man inte beklaga sig. Det här måste ha inverkan på statistiken.

Män kan också ha problem med jämställdhet. Män har börjat kräva att staten erkänner det. I den här saken är Sverige och Finland är nästan lika som två bär, eller hur?

 

36 kommentarer på “Gästblogg: Pauli Sumanen om Finlands spirande mansrörelse”

  1. NinniTokan skriver:

    Tack för din gb-Pauli.

    Det är verkligen förbluffande det här med statistiken, hur kan folk undvika att se igenom lögnerna? Jag fattar inte det.. det är ju liksom 1A i tolkning av statistik att man måste kolla noga vad siffrorna faktiskt grundar sig på.

  2. Matte skriver:

    Män har mindre i timlön men mer i inkomst….

  3. Bashflak skriver:

    Finlands sak är vår

  4. Men@Work skriver:

    Sverige och Finland verkar ju ha många gemensamma problem då det gäller båda könens lika rättigheter. Vi borde utveckla vårt samarbete!

  5. MarcusE skriver:

    Vad som glöms i debatten är ju att för varje miljardär (Tack Stefan Persson för billigt mode och Ingvar Kamprad för billiga & snygga möbler) finns det tusentals konkurser.

    Dessa konkurser får inte sällan förödande konsekvenser för risktagaren som startade sitt bolag i hopp om att lyckas. Inte sällan har personen i fråga slitit hårt, långt över normal arbetstid, för att efter några magsår inse att det inte gick.

    Lika rika och framgångsrika kvinnor på toppen måste i så fall innebära lika många kvinnliga tragedier enligt ovan. Men jag misstänker att dessa inte tar samma risker (i genomsnitt).

  6. Tomppeli skriver:

    Jag tycker att det också finns en stor skillnad mellan Sverige och Finland, nämligen mediaklimatet. Sånt föraktfullt om inte hatiskt prat mot män som tycks vara nästan vardagligt i Sverige förekommer mycket mer sällan här i Finland.

    Till exempel vill jag tro, att Scum-pjäsen vore omöjligt här. Såna feminister som lekar med tankar om våld mot män är nästan osynliga för den allmänna publiken. Majoriteten av feminister tycks veta, att det finns gränsar som man kan inte överskrida utan att förlora det litet som är kvar av respekten för dom.

    En stor majoritet av finnar gillar nämligen inte feminismen – kanske är de en skillnad också. Av de finska partierna endast de gröna kallar sej feministisk och även dom håller tyst om det i valkampanjer.

    Jag har ingen entydig förklaring varför det finns en sån skillnad mellan de två länderna. Månne det beror på et politiska historian: Finland har varit mycket mer borgerligt och mindre socialdemokratisk än Sverige. Eller kanske har det att göra med ”den heroiska finska soldaten”. Kanske kvinnor har svårigheter att hata nån som var redo att dö för dom enligt den Stora Finska Berättelsen som alla lär sej redan i skolan.

    Eller kanske Finland har helt enkelt ett mer jämställt samhälle och därför är det svårt att likna män med nån sorts herrkön.

    Eller närmare sagt menar jag inte ”jämställd”. Kvinnor är ju bättre lottade än män både i Sverige och Finland, men skillnaden är större här. Det är möjligt, att männens privilegier och allt sånt helt enkelt låtar lite löjligt.

  7. AV skriver:

    Matematik och statistik är tydligen svåra saker för våra humflummare. Som mattelärare får en väl skämmas och erkänna min kollektiva skuld.

  8. Nils Jungenäs skriver:

    ”-Enligt polisens statistik stod män år 1997-2009 ungefär för 80 procent av anmält mildare våld i parhållande, kvinnorna för ungefär 20 procent. I grovt våld var siffrorna ungefär 60/40. År 2010 var siffrorna jämna (ungefär 50/50) för grovt våld. Detta betyder i mina ögon att män kanske inte anmäler alla kvinnors mildare våld till polisen. Men jag säger mig inte vara expert inom detta område.”

    ”-En urgammal manlig heder är att vinna slagsmål. Och om man inte vinner, får man inte beklaga sig. Det här måste ha inverkan på statistiken.”

    Man kan bygga statistik på intervjuer med slumpvis valda individer ur hela populationen. Det har man gjort att par gånger i USA, då visade det sig att inte bara ”domestic violence” utan även att sexualbrott var jämnt fördelat mellan könen.

    Två saker.
    Män är inte bara mer stoiska i sig. Psykosocialt betraktar vi dessutom manligt lidande som mindre beklämmande och inte lika hjärtskärande. Det finns oändligt med bevis för det. Se bara den dagliga rapporteringen i media. Kvinnor har inte samma mentala spärr som hindrar dem att ropa på hjälp. Män generellt känner instinktivt att det tar emot att framstå som ett offer för något eller att vara patetisk. Detta blir vi män till och med hånade för då och då. Det kallas ”macho” trotts att det bara är en naturlig medfödd reaktion. Jag råkade ut för en svår motorcykelolycka för ett par år sedan och blev förlamad från bröstkorgen och ner. Jag kämpar dagligen med att acceptera att jag ibland behöver hjälp med saker. Jag vill inte behöva hjälp, vem vill det? Dessutom har jag märkt hur kvinnor i samma situatipn som mig formligen överöses med omtanke och erbjudanden om hjälp med än det ena och än det andra. Jag var på ett träningsläger för nyskade med liknande handikapp för ett år sedan. Där blev det väldigt väldigt tydligt hur män och kvinnor helt spontant och utan att det var medvetet eller illa menat, blev behandlade olika – till och med av sköterskor, sjukgymnaster och rehabinstruktörer. Lägret var i Florida så jag hade även tagit med min flickvän som sällskap. Hon råkar vara sjukskköterska (och rabiat antifeminist) och när jag gjorde henne uppmärksam på fenomenet så såg hon det plötsligt. Hon blev vansinnig! Nu spelade det inte så stor roll för mig personligen eftersom jag dels inte VILL ha hjälp med något, och skulle det behövas hade jag ju tjejen att ta hjälp av istället för personalen.

  9. Ligneto skriver:

    Ytterligare en sida som skulle kunna vara intressant att kommentera på/blogga om: http://konstpretton.se/2012/04/21/att-vara-mindre-an-man-ar-om-att-forminska-kvinnors-storlek-och-betydelse/#comment-238

  10. Pelle Billing skriver:

    Har tagit bort ett långt sidospår om sedlar här. Det blir mer intressant om vi verkligen diskuterar ämnet som artikeln handlar om!

    Med detta inte sagt att man inte kan tipsa om annat intressant som händer i media, men låt oss hålla huvudspåret till det som är ämnet.

  11. Nils Jungenäs skriver:

    @Pelle Billing:

    Hur har du resonerat när du kommit fram till att du ville ha ”gilla-knapp” men inte ”ogilla-knapp”?

  12. dolf skriver:

    @Pelle Billing:
    Jag vill protestera här. Vad är det egentligen som är ”ämnet här”? Enligt rubriken är det mansrörelsen i Finland, men Pauli är statistiker och hans inlägg har en ”statistiskt övervikt”. Sedlarna är ett utmärkt och intressant skolexempel på hur statistisk information feltolkas, förvrängs, cherry pickas och manipuleras. Om inte annat står sedelfrågan som ett monument över feminismens vansinne.
    Nu vet jag inte om det var ett långt sidospår på grund av det var korta men många kommentarer eller om det var få men långa. Om det var många betyder det ju att ämnet är intressant även om det är ett sidospår.
    Var de långa, gör du dem som skrivit dem en stor orätt om du tar bort dem på så lösa boliner som att de råkat gå off-topic. (Det gäller i och för sig också om de var korta, men …) Det är fruktansvärt irriterande att få sina kommentarer borttagna på mer eller mindre godtyckliga grunder när man lagt ner en massa tid på att skriva dem. Jag har god vana i att bli censurerad, Aftonbladet är mästare på detta. De påstår sig göra det för att stävja näthatet men det enda jag verkligen hatar är Aftonbladet, och den främsta anledningen till att jag hatar skittidningen är för att de censurar kommentarer. Så de skapar själva vad de säger sig vilja motverka.
    Dessutom skapar ofta borttagning av kommentater förvirring om de har betydelse för kommentarer som kommer efter dem i tråden.
    Sorry att ta upp utrymme om det, men jag ogillar det verkligen.

  13. dolf skriver:

    Jämförelser av förmögenheter av typ ”de hundra rikaste männen äger y miljarder medan de hundra rikaste kvinnorna bara äger x miljarder” torde vara ganska meningslöst och i hög grad missvisande.
    Man kan inte jämföra tvåhundra miljarder kronor med hundra miljarder kronor på samma sätt som man jämför tvåhundra kronor med hundra kronor. Det är inte bara en gradskillnad, det är också en artskillnad mellan dessa jämförelser.
    Den som äger många miljarder går inte omkring med dem i plånboken så som den gör som äger några hundra. Alla dessa miljarder är bundna på olika sätt i företag, egendomar och gud vet vad. De är knappast tillgängliga för personlig konsumtion. Miljardären kan knappast bränna halva sin förmögenhet på personliga nöjen eller annat av personlig slag.
    Någonstans på vägen måste också själva siffrorna för ägandet förlora all praktisk betydelse. Äger man ett stort antal miljarder kan man skaffa sig en privat Gulfstream (jetflygplan), vilken lyxbil man vill inklusive en Tesla Roadster (elsportbil) för ren nöjesåkning och en privat yacht. Men det kan man om man äger ett litet antal miljarder också.
    Så hela resonemanget med hur många miljarder de rikaste männen äger jämfört med hur många miljarder de rikaste kvinnorna äger blir helt meningslös.

  14. Mariel skriver:

    Bra skrivet. Intressant

  15. Pelle Billing skriver:

    @Nils Jungenäs: Jag tänker att det skulle vara väldigt negativt med ogilla-knapp. Bättre att highlighta det som folk gillar än det som ogillas.

  16. Pelle Billing skriver:

    @dolf: Det här var första gången jag tog bort ett sidospår. Det var inte av någon speciell kvalitet. Jag skulle aldrig få för mig att ta bort välskrivna kommentarer.

  17. Anders L skriver:

    Ett mycket bra inlägg från Pauli!

  18. Jack skriver:

    Mycket bra gästinlägg!

  19. barfota skriver:

    @dolf:

    ”Det är fruktansvärt irriterande att få sina kommentarer borttagna på mer eller mindre godtyckliga grunder när man lagt ner en massa tid på att skriva dem.”

    Kan väl bara hålla med dig :D

  20. NinniTokan skriver:

    @barfota:

    Jag har förvisso inte fått någon kommentar borttagen.. men jag påverkas av det ändå, så jag vill också lägga ett ord här.

    Jag skrev häromdagen:
    ”Nu är vi så långt OT, så jag nästan skäms för att ha lett oss ut på villovägar. Men Pelle brukar ha högt i taket och detta är ju “min grej”, så jag är en olydig flicka o fortsätter iaf:P”

    Av privata orsaker kan jag inte ekonomiskt stödja Pelle. Det känns inte helt bra i hjärtat för mig. Mina kommentarer är det jag kan bidra med.. Det är mitt sätt att bidra till en levande och intressant blogg och jag lägger jobb på att försöka formulera mig väl och genomtänkt och har som mål att alltid hålla god ton, ala ”vänd andra kinden till”.

    Jag såg det som AV skrev som togs bort.. OT?… nej, det tyckte absolut inte jag. Jag tyckte det var välskrivet och ”släkt-ämne”. Och jag upplevde inte heller det som annat än god ton. Det gör att jag känner som Dolf skriver ”på mer eller mindre godtyckliga grunder”.

    Jag vet inte vad som togs bort i övrigt.. men barfota brukar hålla ton tycker jag..

    Det medför att jag själv upplever mig begränsad även om jag inte är drabbad, för jag vill inte lägga jobb på kommentarer som riskerar hamna i papperskorgen. Då avstår jag hellre att skriva.

  21. barfota skriver:

    @NinniTokan:

    ”Det medför att jag själv upplever mig begränsad även om jag inte är drabbad, för jag vill inte lägga jobb på kommentarer som riskerar hamna i papperskorgen. Då avstår jag hellre att skriva.”

    Samma här, och nu till min alldeles privata och subjektiva uppfattning.
    Jag uppfattar Pelle Billings blogg som ännu en feministisk blogg i högen om än i en mildare variant som sakta men säkert glider mer och mer åt det feministiska hållet och försöker ”släta över” och vara förstående istället för att sätta ned foten och säga Nu får det vara nog med feminism! så varför skriva här… jag är emot feminism i alla former.

    Av privata orsaker så kan jag heller inte stötta bloggen ekonomiskt och om sanningen skall fram så skulle jag inte vilja göra det heller av samma skäl som jag beskrev ovan. Jag betonar att det är min subjektiva och ärliga uppfattning, givetvis kan det vara så att jag totalt har missat eller inte förstått var bloggen egentligen står rent ideologiskt.
    Men ett stort tack till dig och alla andra som inte är för fina för att dela era åsikter och synpunkter till sådana som mig som kanske inte alltid hittar de ”finaste” orden eller argumenten, har du något tips på var alla vi skall ta vägen som inte är intellektuella nog för att skriva här, jag tänker på att jag är långtifrån ensam om att vara lågutbildad och man… vi blir bara fler och fler i den gruppen, var skall vi föra vår talan när kraven på att få uttrycka sig överstiger vad vi förmår prestera? Kämpar Pelle Billing verkligen för dessa män också eller är det som jag alltid hävdat… Feminismen är ett lyxproblem för de som har något att vinna på den med tid och råd att engagera sig. Jag vet inte och har inte svaren, med detta har jag tills vidare sagt mitt på Pelle Billings blogg.

  22. [...] är en del av en diskussion som ni finner här Jag uppfattar Pelle Billings blogg som ännu en feministisk blogg i högen om än i en mildare [...]

  23. NinniTokan skriver:

    @barfota:

    Av respekt för både Pauli och Pelle, vill jag inte föra diskussionen här. Jag skrev ett svar till dig på min blogg istället.

  24. Pelle Billing skriver:

    @barfota: Jag upplever att du drar lite stora växlar på det som pågår. Låt mig förtydliga.

    Jag vill inte ha kommentarer där feminismen liknas vid nazism, eller buntas ihop med nazismen. Det är ett oschysst sätt att debattera. Därför tar jag bort den typen av kommentarer.

    Däremot går det bra att skriva alla möjliga former av kritik mot feministiska idéer och förslag. Det måste finnas tusentals sådana kommentarer (och inlägg av mig!) på den här bloggen som är kritiska mot feministiska idéer, och de har alla fått stå kvar.

    Vad gäller att jag tog bort några inlägg som var offtopic så var det första gången jag gjorde det. Första gången på över tre års bloggande. Normalt sett rör jag inte en enda tråd hur offtopic den än blir. Varför gjorde jag då detta? Jo, för att just få igång en sådan här diskussion om vad kommentarerna ska handla om. Jag vill absolut *inte* ha ontopic-krav i diskussionerna. Samtidigt vill jag se fler ta ansvar för att se till att huvudämnet inte tappas bort. För om huvudämnet tappas bort kan de som kommer lite sent till diskussionen känna att deras ontopic-kommentar inte längre passar in. Så det är inte allt eller inget utan bara en puff för att inte tappa huvudämnet.

    Måste man vara utbildad eller intellektuell för att skriva här? Nej! Däremot gäller det att diskutera sakfrågor och inte göra det till sin privata arena för att spy ur sig galla (jag säger inte att du gör det Barfota – eller att särskilt många gör det – utan det är bara en stilla uppmaning till enstaka rötägg). Det är många som läser kommentarerna, således har man ett ansvar när man skriver kommentarerna.

  25. Mariel skriver:

    @Pelle Billing: Ang. det här med att de som kommer lite sent till diskussionen och att de skulle känna att deras ontopic-kommentar inte längre passade in… så tycker jag att det dilemmat finns i princip Alla forum. Inte bara här. Att saker blir off topic är väl en del i att man för konversationerna Framåt och inte bara står och stampar på samma plats. Och det kan alltid komma in nya. Ett tips är trådade kommentarer.

    Sen tror jag att också de flesta faktiskt klarar av att gå förbi den där olustiga känslan av att ”oj nu kommer jag med en on topic kommentar trots att alla andra är så långt off topic” och faktiskt skriva sin tänkta kommentar ändå på inlägget.

  26. Nils Jungenäs skriver:

    @Pelle Billing:

    ”-Varför gjorde jag då detta? Jo, för att just få igång en sådan här diskussion om vad kommentarerna ska handla om.”

    Väldigt paradoxalt att vilja starta en diskussion om OT-diskussioner i kommentarsfältet till det här gästblogginlägget. Att dessutom göra det genom att provocera fram diskussionen genom att radera en massa kommentarer…

    Nej du Pelle, det luktar illa. Det luktar efterhandskonstruktion. Efterhandskonstruktion är oärligt.

    @Mariel:

    ”-Att saker blir off topic är väl en del i att man för konversationerna Framåt och inte bara står och stampar på samma plats.”

    Ja, precis. Till exempel.

    Däremot vill jag inte se ett tråd-forum. Det gör att det blir en helt annan typ av diskussion.

  27. Nils Jungenäs skriver:

    @barfota:

    ”-Jag uppfattar Pelle Billings blogg som ännu en feministisk blogg i högen om än i en mildare variant som sakta men säkert glider mer och mer åt det feministiska hållet och försöker “släta över” och vara förstående istället för att sätta ned foten och säga Nu får det vara nog med feminism! så varför skriva här… jag är emot feminism i alla former.”

    ”-…givetvis kan det vara så att jag totalt har missat eller inte förstått var bloggen egentligen står rent ideologiskt.”

    Om man inte har pratat med Pelle personligen, ”mellan fyra ögon” så är det nog lätt att man får uppfattningen att han är feg och undfallande ibland. Pelle försöker gå en omöjlig balansgång – att påtala hur vårt samhälle har hamnat snett i jämstäldhetsfrågorna, men utan att bli utfryst och kölhalad av det feministiska mediaetablisemanget. Jag är helt övertygad om att det inte går. Tanken är väl god antar jag. Jag tror dock inte att den här typen taktisk pragmatism funkar på den extremt aggressiva och enögda feministiska ideologin. Det är hursomhelst spännande att följa utvecklingen.

  28. Joakim skriver:

    1. Jag gillar inte skuldbeläggandet av kvinnor. Kvinnor är generellt sett mer lämpade att vara lärare än män, och då gör man det enkelt för sig genom att säga att det är förklaringen till pojkarnas dåliga betyg. Förklaringen är att pojkar har svårare att anstränga sig och behöver extra stöd och hjälp. Det handlar alltså inte om någon systematisk diskriminering (som inte ens går att bevisa), utan det är bristande resurser som i första hand drabbar pojkarna och även vissa flickor. Att kvotera in manliga lärare är ingen lösning.

  29. Joakim skriver:

    @Nils Jungenäs: Pelle kompletterar Pär Ström alldeles utmärkt. Vem var det som fixade en dialog med Hannah Lemoine som i sin tur har en lugnande effekt på radikalfeminister? Vilka är det som trots sina meningsskiljaktigheter arbetar stenhårt för att göra debattklimatet mer konstruktivt så att båda parterna kan lära sig att kompromissa istället för att tävla med varandra? Jo, Pelle Billing och Hannah Lemoine. Vem var det som påminde oss om att alla feminister inte är likadana? Hannah. Vi är i ett jättestort behov av en ”snäll” representant vi också.

  30. Nils Jungenäs skriver:

    @Joakim:

    ”-@Nils Jungenäs: Pelle kompletterar Pär Ström alldeles utmärkt.”

    Absolut! Därför saknar jag Genusnytt. När Pär Ström klev ner så har Pelle blivit den som står i fokus för demonisering och smutskastning istället. Jag är rädd att det får till följd att Pelle, i sin strävan att framstå som sansad och dialogsökande, ska tendera att bli alltför taktiskt pragmatisk. Vissa saker måste sägas även om det sticker i ögonen på folk. (Även om man inte måste göra som jag och alltid fullständigt skita i om man råkar trampa några dysfunktionellt ömma tår)

    Ta exemplet med scum-teatern som exempel. Det spelade ingen roll att MedborgareX skrev ett blogginlägg som bedrägligt och uppsåtligen misstogs för ett mordhot. Drevet mot de som ifrågasatte TUR-teaterns uppsättning var redan igång och baserade sig enbart på det faktum att åsiktsplutalism = diktatur. De som ifrågasatte teatern ville förbjuda den.

  31. Joakim skriver:

    @Nils Jungenäs: Jag tycker det är bra att vår främsta representant är så pragmatisk. Pär Ström har redan öppnat porten med mindre provokationer så att vi ska kunna finnas. Det spelar egentligen inte så stor roll att han inte driver GenusNytt längre, hans avtryck är som ristat i sten. Vi är många andra som kan diskutera lite mer med taggarna utåt. Ingen av oss lägger ner lika mycket tid som Pelle, och då har vi mer råd att sticka i ögonen medan Pelle ädå ger en bild av oss som sansade.

  32. Nils Jungenäs skriver:

    @Joakim:

    ”-Jag tycker det är bra att vår främsta representant är så pragmatisk.”

    Absolut! Jag är själv inte alls pragmatisk – på gott och ont. Det betyder inte att jag inte kan beundrar människor har förmågan svälja förtret för att vara mer pragmatiska. Däremot föraktar jag människor som är såpass pragmatiska att de blir ryggradslösa lögnare. Det upplever jag absolut inte att Pelle är. Han har en förmåga att ”lägga band” på sig och ”välja sina strider” som jag själv inte har. Skulle jag tycka att Pelle var en lismande kappvändare så skulle jag inte hänga här.

  33. [...] Angående att kvinnor får lägre lön än män: Finska statistikcentralen gör inkomstverifieringen av bruttomånadslöner utan att betrakta gjorda arbetstimmar. De män som var representerade i löneverifieringen gjorde (1999) 19 procent mer arbetstimmar per månad än kvinnor. Ändå kräver Social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet att kvinnorna måste få samma lön för sex timmars arbete, som män får för sju timmars arbete. Om man kalkylerar lön per arbetstimme, såsom ILO 100-kontraktet kräver, fick mannen bara 90 procent av den lön som kvinnan fick i Finland (år 1999) per gjord arbetstimme.  [källa] [...]

  34. [...] Angående att kvinnor får lägre lön än män: Finska statistikcentralen gör inkomstverifieringen av bruttomånadslöner utan att betrakta gjorda arbetstimmar. De män som var representerade i löneverifieringen gjorde (1999) 19 procent mer arbetstimmar per månad än kvinnor. Ändå kräver Social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet att kvinnorna måste få samma lön för sex timmars arbete, som män får för sju timmars arbete. Om man kalkylerar lön per arbetstimme, såsom ILO 100-kontraktet kräver, fick mannen bara 90 procent av den lön som kvinnan fick i Finland (år 1999) per gjord arbetstimme.  [källa - läsvärd!] [...]

  35. [...] Ett stapelvara i den feministika retoriken är att kvinnor får lägre lön än män: Finska statistikcentralen gör inkomstverifieringen av bruttomånadslöner utan att betrakta gjorda arbetstimmar. De män som var representerade i löneverifieringen gjorde (1999) 19 procent mer arbetstimmar per månad än kvinnor. Ändå kräver Social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet att kvinnorna måste få samma lön för sex timmars arbete, som män får för sju timmars arbete. Om man kalkylerar lön per arbetstimme, såsom ILO 100-kontraktet kräver, fick mannen bara 90 procent av den lön som kvinnan fick i Finland (år 1999) per gjord arbetstimme. [källa - läsvärd!] [...]

  36. [...] Det finns dock röster som menar att hela skillnaden är mytologisk, och att kvinnor faktist får högre betalt än män: Finska statistikcentralen gör inkomstverifieringen av bruttomånadslöner utan att betrakta gjorda arbetstimmar. De män som var representerade i löneverifieringen gjorde (1999) 19 procent mer arbetstimmar per månad än kvinnor. Ändå kräver Social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet att kvinnorna måste få samma lön för sex timmars arbete, som män får för sju timmars arbete. Om man kalkylerar lön per arbetstimme, såsom ILO 100-kontraktet kräver, fick mannen bara 90 procent av den lön som kvinnan fick i Finland (år 1999) per gjord arbetstimme.[källa - läsvärd!] [...]

Google