Bloggen Ekonomistas, som drivs av sex forskare i nationalekonomi, rapporterade häromdagen att könskvoterade bolagsstyrelser i Norge blivit en kostsam affär.

Den ursprungliga studien, som alltså Ekonomistas rapporterar om, sammanfattar sina slutsatser på följande vis:

The quota led to younger and less experienced boards, increases in leverage and acquisitions, and deterioration in operating performance, consistent with less capable boards.

Ord och inga visor. Den norska kvoteringen har alltså medfört yngre och mer oerfarna bolagsstyrelser som presterar sämre.

Så här förklarar Daniel Waldenström på Ekonomistas hur processen har gått till:

Vad som [...] förändrades var styrelseledamöternas personliga egenskaper. De nya kvinnorna var i genomsnitt åtta år yngre, bättre utbildade men med betydligt mindre chefserfarenhet (30 procent hade varit VD jämfört med männens 70 procent). Kvinnornas bristande erfarenhet kan förklaras av att det finns relativt få kvinnor i företagens ledningar, och att man därför rekryterade kvinnor från andra håll när styrelseplatserna skulle fyllas. Lagen ledde till att företagen i ökad utsträckning köpte upp andra företag, ökade sin skuldsättning och minskade sin kassalikviditet. Eftersom större uppköp typiskt sett kräver styrelsebeslut, anser författarna sig här funnit en länk mellan styrelsens minskade erfarenhet och faktiskt agerande, och i förlängningen minskat värde.

Tidigare erfarenhet är oerhört viktigt för att kunna fatta bra beslut på högsta nivå. Därför krävs det flera års tufft chefsjobb för att bli lämplig att sitta i styrelser. I nuläget finns det helt enkelt betydligt färre kvinnor än män som vandrat denna väg, och därför blir det svårt att fylla kvinnokvoten med rätt kompetens.

Märk väl att detta inte säger något om könens inneboende kompetens. Det innebär bara att om man på konstgjord väg försöker trycka in kvinnor som egentligen inte är förberedda på uppgiften så blir slutresultatet sämre. Kvinnor som tar sig in i styrelser på egen kraft presterar precis lika bra som männen.

Det ekonomiska priset av Norges kvoteringslag blev följande:

I huvudanalysen visas vidare att en påtvingad (dvs orsakad av lagen) ökning av andelen kvinnor i styrelserna med 10 procent ledde till en minskning av företagens värde (mätt som Tobins Q) med 12,4 procent. Kvoteringslagen ledde alltså till att företagens värde minskade kraftigt både som en engångseffekt när den föreslogs och i jämvikt efter att den trätt i kraft.

Tvåsiffriga procenttal kanske Norge kan kosta på sig, med tanke på de oljemiljarder som regelbundet flyter in. Men frågan är om Sverige har råd att göra den här typen av experiment?

Frågan är även om kvoteringsexperiment gagnar kvinnor? Dels får de (helt i onödan) dåligt rykte som styrelsemedlemmar, dels drabbas de som alla andra av att företagen går sämre.

För er som nu tänker att ”vi måste ju faktiskt ha jämställdhet i näringslivet!” – så kan jag lugna er med beskedet att jämställdhet inte handlar om kvotering. Jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma chans att avancera, och bli bedömda utifrån sin lämplighet och inte sitt kön. Och i nuläget har vi 23,8 procent kvinnor i bolagsstyrelserna vilket troligen svarar ganska väl mot den andel kvinnor som siktar mot den positionen. Som man säger på engelska: ”If it ain’t broke, don’t fix it”.

Tips: Även Expressens ledarsida lyfter i dag samma studie som Ekonomistas (tack för tipset, Leif!).

 

74 kommentarer på “Att införa kvoterade bolagsstyrelser kan bli dyrt”

  1. Mordor skriver:

    Intressant! Vanligtvis brukar man ju få höra att vi inte har råd att exkludera kvinnor från de höga posterna…

  2. Gunnar D.U. skriver:

    Även den här artikel ger stöd från verkligheten att kvotering vore fel:

    Peggy Bruzelius:
    ”Jag är så trött på pratat om fler kvinnor i styrelserna. 24 procent – det är väl en ganska rimlig andel med tanke på underlaget, det är 17-18 procent kvinnor i ledningsgrupperna idag, säger hon.”:
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/peggy-bruzelius-jag-ar-trott-pa-kvinnopratet_7062375.svd

    ”Styrelseproffset Peggy Bruzelius är trött på pratet om fler kvinnor i styrelsen och tycker att nivån är bra idag. ”24 procent – det är väl en ganska rimlig andel med tanke på underlaget”, säger hon i en intervju med SvD Näringsliv.”

    ”Visst, det finns män som bromsar. Men framför allt är det kvinnorna som tackar nej. Jag vet inte hur många gånger jag har mött kvinnor som tackat nej till topposter för att de har andra prioriteringar i livet. Som mentor kan jag bli besviken. Men på ett mänskligt plan…tja, jag kan förstå dem, säger Peggy Bruzelius.”

    ”Diskussioner bör handla om fler kvinnliga verkställande direktörer och fler kvinnor till ledande befattningshavare, inte styrelserna, menar hon.”

  3. Pelle Billing skriver:

    @Gunnar D.U.: Jepp, har tänkt blogga om den artikeln imorgon som uppföljning!

  4. Lavazza skriver:

    Vi får tacka de kvinnor som har förståndet att tacka nej till styrelseplatser och de styrelser som rekryterar efter kompetens och inte för att för att göra sig populära hos kritiker. En studie från Bundesbank visar att bankstyrelser med fler kvinnor och/eller fler unga ledamöter tar större risker än andra bankstyrelser.

    ”Abstract
    Little is known about how socioeconomic characteristics of executive teams affect corporate governance in banking. Exploiting a unique dataset, we show how age, gender, and education composition of executive teams affect risk taking of financial institutions. First, we establish that age, gender, and education jointly affect the variability of bank performance. Second, we use
    difference-in-difference estimations that focus exclusively on mandatory executive retirements and find that younger executive teams increase risk taking, as do board changes that result in a higher proportion of female executives. In contrast, if board changes increase the representation
    of executives holding Ph.D. degrees, risk taking declines.”

    http://www.bundesbank.de/download/volkswirtschaft/dkp/2012/201203dkp.pdf

  5. Johan Franson skriver:

    ”Statsfeminism” har två riktigt desktruktiva egenskaper. De är:

    1. Den eftersträvar samma resultat för alla individer, och lägger stora resurser för att ändra förutsättningarna.

    Det är vänster-vänster politik men som smyger in under tabut ”du får inte kritisera kvinnor”. Men vi vet, alla vet, att en bra samhällsekonomi kräver samma förutsättningar (= Jämställdhet 2.0) och inte samma resultat (=Stadsfeminism). Viss fördelning av resultatet måste självklart finnas.

    2. Den andra faktorn är den kollektiva skuldbeläggningen i ”mäns våld mot kvinnor”.

    En av statens viktigaste uppgifter är att garantera yttre och inre säkerhet för sina medborgare, och här har staten fått för sig att det finns en genväg till mer inre säkerhet, mindre våld.

    Vi vet, alla vet, att kollektiv skuldbeläggning är destruktivt och inte fungerar. Det fungerar för att förskjuta maktbalans mellan grupper i samhället (och det är så det har används igen och igen). Men det fungerar inte för att höja den inre säkerheten i praktiken, det bara utgör sig för att göra det.

    Man tar till en ”inre säkerhets” politik som bara mer extrema system brukar använda. Och av någon anledning sätter inte personer i maktposition, som är mycket väl medvetna om detta, ner foten. Antagligen rädda för tabut ”du får inte kritisera kvinnor”.

    Eftersom dessa två statsfeministiska aspekter är direkt skadliga för samhället kommer de försvinna. Det är en tidsfråga. Bra blogg om styrelsekvoteringar här. Ta det steg för steg.

    Statsfeministiska har ingenting med kvinnor och män och göra, det är bara maktspråk, vilket kan vara värt att understryka.

  6. Håkan skriver:

    Problemet ligger i att man alltid anser att <50% kvinnor kan förklaras med en osynlig diskriminering. Som bevis anför man att det är färre kvinnor på vissa poster än vad fördelningen är i landet.

    När vi kommer ifrån detta ständiga cirkelresonemang kan man kanske komma till ett seriöst samtal om vad som krävs för att fler kvinnor skall ägna sig åt styrelsearbete…eller takskottning och soptömning. Samma seriösa samtal kan föras om vad som krävs för att få in fler män på exempelvis dagis. Släpper man 50/50-målet kan man faktiskt titta på de verkliga skälen!

  7. Ulf T skriver:

    Peggy Bruzelius kommenterar ju även en studie som funnit att kvinnor i styrelser är mer riskbenägna än män:

    Peggy Bruzelius välkomnar också den nya studien som visar att kvinnliga styrelseledamöter är mer riskbenägna än män. Det slår hål på en del tjatiga myter om att kvinnor skulle vara så försiktiga när de placeras i ett styrelserum, anser Peggy Bruzelius.

    Hon gillar slutsatsen. Även om Peggy Bruzelius inte är övertygad om att den nödvändigtvis är helt sann.

    Bortsett från det märkliga i att välkomna ett resultat som man inte riktigt tror på, säger hon senare i intervjun:

    - Är man ung är man mer riskbenägen, så är det bara. Och många duktiga kvinnor som tar plats i styrelserna är just unga

    Jag kunde inte låta bli att tänka på studien av det norska experimentet när jag läste det. Kvoteringen medförde att fler personer med bristande erfarenhet kom in i styrelserna. De negativa effekterna gick tydligt att mäta. Möjligen är det så att den senaste studien beskriver samma fenomen, men som ”ökad riskbenägenhet”.

  8. Info skriver:

    ANNAN NORSK HÄDELSE

    Här omtalas en annan norsk hädelse i genuskyrkan:

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/2012/04/01/har-nagon-kapat-min-blogg/#comment-15869

  9. leifer skriver:

    Pelle

    Tips på artikel!

    ”Kvinnor mer riskbenägna än män i styrelser”

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/kvinnor-mer-riskbenagna-an-man-i-styrelser_7058373.svd

    Det blir ju också intressant i sammanhanget där man resonerat i termer av att man kunnat undvika bankkriser om kvinnor ansvarade för bank och finanssektorn.

  10. Daniel skriver:

    Varför läser man aldrig artiklar om/av dem som det egentligen handlar om.
    Det är alltid någon annan som uttalar sig, som anser sig föra deras talan.
    Är inte det lite konstigt.

    Kan inte bästa fru politikerkärring starta ett eget företag, så kan de ha en styrelse bestående av 100% kvinnor och kanske en ”hen” till VD.

    Varför krångla till det i onödan.

  11. sam skriver:

    Intressant att den – fortfarande – minoritet kvinnor i dessa styrelser som nyligen kommit in bedöms ha fått så stort inflytande direkt. Har de kvarvarande kompetenta och erfarna männen vikt ner sig?

    Luktar typiskt som just en sån där studie där man funnit vad man sökt.
    Om det trots allt stämmer så visar det ju att förändring kostar på. Tänk om det visar sig att både män och kvinnor får det bättre om ansvaret för såväl barn och relationer som makt och ansvar i det offentliga delas mer. Livet består ju inte, som det brukar hävdas när kvinnor klagar över lönediskriminering, om kronor och ören.

    Fördomar försvinner inte av sig själva. Läs gärna denna artikel:
    http://arpi.se/agnes/?p=105

    Den som efter läsning känner förståelse för de här männens situation i vården, kanske kan uppbåda lite förståelse för hur det är att inte bli tagen på allvar som kvinna i en mansdominerad miljö.

    Män är inte vana att bli objektifierade i arbetslivet. Och när de blir det gillar de det inte, full förståelse för det!!!

    Kvinnor är vana vid att bli objektifierade, en del använder sig affärsmässigt och ibland även framgångsrikt av detta faktum eftersom andra vägar länge var stängda, men få jag känner gillar det egentligen.

    Skulle vara så bra om alla, oavsett kön, hjälptes åt att motverka de kommersiella, traditionella och förrädiska krafter som upprätthåller det här schablontänkandet kring kön istället för att leta argument mot de få försök som gjorts för att åstadkomma förändring lite snabbare än den, oomtvistat mansdominerade, makten medger. Dvs räkna, konstatera homogenitetens begränsningar, öppna upp, släpp in. I en övergångsperiod och där motståndet är som värst eventuellt och bara i undantagsfall med tvingande metoder.

  12. Bert skriver:

    Varför isf inte även kvotera tex vårdnadstvister, uteliggare och intagna. Finns inte tillräckliga lagar för att få in fler kvinnor i fängelse så får vi omdefiniera brottsbalken så den sammanfaller mer med typiskt kvinnligt beteende, som kan och bör anses brottsligt.

  13. Ulf T skriver:

    @sam,

    Kvinnor är vana vid att bli objektifierade, en del använder sig affärsmässigt och ibland även framgångsrikt av detta faktum eftersom andra vägar länge var stängda, men få jag känner gillar det egentligen.

    Det sägs ofta att män objektifierar kvinnor, som om kvinnor inte hade någon kontroll över hur de framställer sig själva. Kvinnor objektifierar sig själva i rätt stor utsträckning, troligen vare sig de vill eller inte. Som bevis hänvisar jag till dam- och modetidningar, med kvinnliga redaktörer och kvinnliga läsare – och sida upp och sida ned med bilder på objektifierade kvinnor. Att skylla det på männen börjar bli rätt slitet…

    Skulle vara så bra om alla, oavsett kön, hjälptes åt att motverka de kommersiella, traditionella och förrädiska krafter som upprätthåller det här schablontänkandet kring kön

    …du glömde ‘biologiska’, eller menar du att det bara är sociala konstruktioner som styr oss?

    istället för att leta argument mot de få försök som gjorts för att åstadkomma förändring lite snabbare än den, oomtvistat mansdominerade, makten medger.

    Den oomtvistat mansdominerade makten? Du menar att det inte finns tillräckligt med kvinnor i styrande positioner? Inom politiken, t.ex.?

    Bruzelius påpekar själv att det är större andel kvinnor inom styrelserna än i företagens ledningsgrupper – den naturliga rekryteringsbasen. Jag tycker nog man kan säga att kvinnor numera är överrepresenterade i många av maktens korridorer, inte minst om man ser till vilka meriter som krävs för att få komma in där. Som Pelle citerade i artikeln ovan, hade bara 30% av styrelsekvinnorna varit VD, medan 70% av männen hade det. Vad hände med att ”kvinnor måste vara dubbelt så bra för att komma på fråga”?

    Problemet tycks inte vara att kvinnor inte släpps in – de verkar släppas in för tidigt, innan de samlat på sig tillräcklig erfarenhet för att göra ett bra jobb.

    Om vi köper att män och kvinnor kan vara lika lämpade för uppgiften, måste det ändå få ta tid innan ändringarna slår igenom hela vägen upp i pyramiden. Många av Sveriges ledande företag är tekniktunga, så det finns behov av erfarna ingenjörer i ledning och styrelser. Kvinnor har hittills inte visat något större intresse för ingenjörsutbildningarna. Varför skall de kvoteras in i teknikföretagens styrelser? Varför så bråttom?

    Dvs räkna, konstatera homogenitetens begränsningar, öppna upp, släpp in.

    Vad skall man räkna?

    Skall vi balansera på karaktär, nationalitet, religion, hudfärg, kroppslängd, eller är det bara just det kvinnliga som skall ägnas särskild behandling?

    Homogenitet kan vara bra eller dåligt, beroende på situationen. Det är en rätt grov förvanskning att påstå att näringslivet inte förstår fördelarna med diversifiering. Man har provat det både när det gäller ledartyper (t.ex. hur mycket domänkunskap som behövs i olika positioner, hur det funkar med t.ex. svenska chefer i andra länder, och omvänt), och i verksamheten i stort (man diversifierade som tusan på 90-talet, men insåg sedan att det faktiskt var bra att ha solid kunskap inom sitt verksamhetsområde).

    På något sätt blir dock även manliga makthavare mesar när det gäller just frågan om kvinnors rätt att komma in på ett bananskal. Om man vågade hävda sin erfarenhet och kräva att just lämplighet skall vara styrande, vore det nog bättre, men det finns några problem:

    - En ansenlig del av feminismens push har varit att män inte förstår sig på kvinnors kompetens, och därför inte kan bedöma den på ett bra sätt (även om de inte skulle ha ett särskilt intresse av att trycka ned kvinnor, vilket ju ofta också hävdas).

    - Omvärlden förändras så fort numera att det är svårt nog att bedöma vilken kompetens som faktiskt behövs. Därför är man nog oftast rätt öppen för att det behövs nytt blod i ledningsgrupperna.

    - Chefer är ofta politiska djur; upplever de att det är politiskt otaktiskt att motsätta sig jämställdhet, kommer de följa strömmen istället. En av de viktigaste kvaliteterna hos en hög chef är att välja sina fajter, och inte ta strid om man inte redan säkrat segern.

    Men om du menade att man verkligen skall välja på meriter och lämplighet, utan hänsyn till kön, då håller jag med. Jag får bara inte ihop det med att kvinnor skall särbehandlas.

  14. dolf skriver:

    Kvinnor mer riskbenägna i styrelserna??? Jag trodde en av motiveringarna för att f in mer kvinnor i styrelserna var att de är mindre riskbenägna och därför skulle ge styrelserna en säkerhet som motverkar männens våghalsighet.

  15. AV skriver:

    @dolf: Det finns ingen garanti för att de kvinnor som jagar efter toppositioner tänker annorlunda än män. Att kvinnor i genomsnitt är försiktigare än män säger inget om det lilla urvalet karriärister. Sannolikheten är ganska stor att de tänker väldigt lika motsvarande män. Lika fel som att applicera en minoritets egenskap på hela gruppen (mäns våld mot kvinnor) är det att applicera stora gruppens medelvärde på en delmängd (kvinnliga chefer är som kvinnor i allmänhet). Mycket talar för att den största effekten blir färggladare gruppbilder på styrelsen. Att unga chefer är mer riskbenägna än äldre oavsett kön är logiskt. De är på väg uppåt och det gör man genom att satsa.
    Som mattelärare är jag nästan beredd att införa 70-talets mängdlära och logik i skolans allmäna del. Kom tillbaka! Allt är förlåtet.

  16. sam skriver:

    @ulf t

    Systemen upprätthåller sig själva, genom att både kvinnor och män anpassar sig till dem. De biologiska skillnaderna är mindre än man trott. Fram till 60-talet FICK inte kvinnor springa maraton. Det ansågs farligt för livmodern. Det sade den tidens ”objektiva” vetenskap.

    Människor som ”tvingas” välja annorlunda har ofta jävligt kul. Och det de inte gillar tvingar ingen dem att fortsätta med. Det som av naturen är oföränderligt lär inte förändras av regleringar, så vad är faran annat än rädslan för det okända? Eller menar du att samhället, ekonomin, välfärden fungerar optimalt med nuvarande rollbesättning och förgivettagandet av t ex att mammor är viktigare för barnen?

  17. Medborgare X skriver:

    sam!

    Som om det fanns ett ”system”. Självklart finns det mängder av fördomar, förutfattade meningar, generaliseringar och schabloner baserade på diverse mer eller mindre ovidkommande yttre attribut (som kön, etnicitet, hårlängd, klädsel, m.m.) i samhället. Självklart har heller inte alla människor exakt samma förutsättningar i livet, beroende på allt från biologiska förutsättningar till i vilken miljö man är uppfödd. Självklart får den som är uppfödd i en rik företagarfamilj eller med framstående politikerföräldrar en helt annan start i livet än den som är uppfödd med två arbetslösa föräldrar med alkoholproblem.

    Men de skillnader som finns inom gruppen män respektive gruppen kvinnor är långt långt långt större än skillnaderna mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Skillnaderna mellan grupperna är dessutom till fördel för män i vissa situationer och till fördel för kvinnor i andra.

    Så varför då detta enorma fokus på just medelvärden för män respektive kvinnor, när det finns både män och kvinnor som har det långt sämre än medelvärdena? Varför överhuvudtaget fokusera på att göra livet ännu lite bättre för de kvinnor som redan befinner sig långt över medelvärdena för både gruppen män och gruppen kvinnor? Varför ska jämställdhetsarbete fokusera på att göra livet ännu bättre för redan oerhört privilegierade människor som redan har oerhört mycket mer makt än medelsvensson?

    Det finns dessutom ingenting som förhindrar dessa redan privilegierade personer att starta egna företag och tillsätta vem de vill som VD och i styrelsen. Trots att kvinnor besitter 2/3 av alla utbildningsplatser på landets universitet så startar kvinnor endast 1/3 av alla nya företag! Vill du ha in fler kvinnor i företagens toppskikt så vore det mer på sin plats att börja ställa krav på dem att starta fler nya företag, utveckla dessa på ett lönsamt sätt och anställa personal från gruppen män och kvinnor som INTE har det lika väl förspänt som dessa privilegierade kvinnor i toppen på samhället!

    PS: Stämmer det att du stödjer Sverigedemokraterna?
    http://www.pellebilling.se/2012/04/gastblogg-sofie-bergkvist/#comment-78063

  18. Daniel skriver:

    @sam
    Faktum kvarstår att den absoluta majoriteten av männen jobbar inte som VD eller sitter på en styrelsepost.
    Inte heller slår de kvinnor och barn.

    Så resonemanget att det skulle utgöra något slags bevis för en samhällsomfattande könsmaktsordning är lika ologiskt som larvig.

    Men vill du fortsätta tro detta så kan jag inte hindra dig, jag tycker att du ska ta det hela ett steg längre och diskriminerad dig själv och dina nära och kära.
    Till förmån för kvinnor/etniska minoriteter/HBQT-personer/överviktiga/vänsterhänta mm.

    Så kan du sova med gott samvete och slipper pådyvla resten av oss dina känsloargument samt ideologiska ställningstaganden.

    Deal?

  19. barfota skriver:

    @Me@Medborgare X:

    ”Varför ska jämställdhetsarbete fokusera på att göra livet ännu bättre för redan oerhört privilegierade människor som redan har oerhört mycket mer makt än medelsvensson?”

    Därför att (S) politiker med vidhängande fackföreningar blev för stora, självgoda och slutade lyssna på sina medlemmar. På så vis öppnade de dessutom upp vägen för Sverigedemokraterna.

  20. Ulf T skriver:

    @sam,

    Fram till 60-talet FICK inte kvinnor springa maraton. Det ansågs farligt för livmodern. Det sade den tidens “objektiva” vetenskap.

    Vad är det som får dig att sätta ”objektiva” inom citattecken? Menar du att allt som man ännu inte upptäckt var tecken på irrationellt tänkande? Som du säger: det ansågs farligt. Även stavhopp och fallskärmshoppning befarade man kunde vara farligt för kvinnor. Man kan ana att syftet faktiskt var att skydda kvinnor!

    Nu tycks det iofs också vara så att det finns en risk för livmodern:

    Long-distance runners do have a higher propensity toward uterine prolapse. The running likely does not cause weakened muscles and tissues, but it can worsen an already weakened pelvic floor due to the constant impact.

    Men nu får ju kvinnor springa maraton… Forskningen pågår med att kartlägga vad effekterna blir, men det tycks fungera hyfsat. Kvinnliga maratonlöpare har sämre löpekonomi och får träna dubbelt så hårt för att matcha männen. Menstruella störningar tycks inte vara så mycket värre för maratonlöpare än för andra elitidrottande kvinnor (bland vilka menstruella störningar och anorexia är överrepresenterade). Men det går ju.

    Å andra sidan tycks det bli jämlikt utfall i ”ultramaratonlopp” (t.ex. 9 mil). Maraton är alltså för kort för tjejer! ;-)

    Människor som “tvingas” välja annorlunda har ofta jävligt kul.

    Och andra som tvingas bort från det de vill lider svårt…

    Frågan är vem som skall bestämma vad individer skall ”tvingas” till.

    Har de hårt arbetande och talangfulla män som inte fick styrelseposter, för att mindre meriterad kvinna fick dem istället, också lika kul?

    Det som av naturen är oföränderligt lär inte förändras av regleringar, så vad är faran annat än rädslan för det okända?

    Tja, de norska företag som tvingades kvotera in kvinnor i styrelsen fick betala i form av sämre resultat på marknaden. Hur kul är det på en skala för de som investerat sina pengar i företaget, och de som ev. förlorar sina jobb för att företaget inte längre kan konkurrera?

    Dessa balla experiment får faktiskt praktiska konsekvenser.

    Eller menar du att samhället, ekonomin, välfärden fungerar optimalt med nuvarande rollbesättning och förgivettagandet av t ex att mammor är viktigare för barnen?

    Vad är ”nuvarande rollbesättning”?

    Det tycks mig inte optimalt att barn får så lite tid med sina föräldrar, att människor stressar så mycket som de gör, och att så många barn saknar kontakt med ena föräldern. Det är mycket som inte är optimalt, och jag tror att iden om att man via ”social engineering” skall kunna fixa det centralt har blivit rejält överbevisat under 1900-talet.

    Jag menar att politiker skall ge tusan i att lägga sig i vilka individer som sitter på företagens styrelser. De har inte kompetensen att styra sådant, och det finns alltför många företag för att man skall ha en chans att centralstyra på den detaljnivån på ett optimalt sätt.

    Jag menar dessutom att könet på de som sitter där är tämligen irrelevant. Deras erfarenhet och kompetens är det som skall vara avgörande.

    Är jag anti-jämställdhet om jag menar att styrelseledamöternas kön inte skall spela någon roll?

  21. M.A. skriver:

    @AV: Helt korrekt. Så fel blir det när man förutsätter att de kvinnor som väljs in i styrelser karakteriseras av hur kvinnor (eventuellt) är i genomsnitt. När ska de lära sig att se bortom könet och istället börja se individen?

  22. dolf skriver:

    @AV:
    Min kommentar var huvudsakligen retorisk, jag ville bara påpeka (den typiskt feministiska) självmotsägelsen.
    I övrigt, jo, lite logik i skolorna skulle nog inte skada.

  23. andersbwestin skriver:

    AV
    Nej snälla. Inge mängdlära från 70 talet. Man måste kunna undervisa i normalfördelningsbegreppet utan att rita olika stora ringar som går in i varandra.

    Med dagens datasimulerings program borde det vara fullt möjligt att få folk att förstå genom att skapa rörliga bilder i fyra dimensioner som beskriver flervariabelanalys på ett snyggt och pedagogiskt sätt.

  24. [...] Billing skriver oerhört intressant om effekter från kvoteringen av kvinnor till styrelser i Norge. Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. Postat i Genus, [...]

  25. leifer skriver:

    M.A.
    ”När ska de lära sig att se bortom könet och istället börja se individen?”

    Det är ju mycket centralt här. Vill man ha en ”mjukar” stil i en styrelse så kan man ju ta in ”mjukare” män lika gärna. Dvs det blir då en kulturförändring. Men feminismen har ju numera snöat in helt på kön.

  26. Törnrosa skriver:

    Om jag fattat diskussionen rätt här, och på andra ställen på nätet, så är inte de mest insiktsfulla debattörerna emot kvinnlig representation i styrelserna, kanske rent av tvärtom. Det som talar mot kvotering är att det är inte juste mot företaget eller kvinnorna om de blir inkvoterade utan att ha fått den utbildning, erfarenhet och skinn på näsan som behövs – och då spelar tiden en nyckelroll.

    Men redan nu finns det duktiga kvinnor som inte är rädda för att axla det ansvar som måste tas när man går in i en styrelse. Frågan är då om männen släpper in dem?

  27. M.A. skriver:

    @Törnrosa: Om det stämmer som Peggy Bruzelius säger, att det idag är 24% kvinnor i styrelserna och 17-18% i ledningsgrupperna, så verkar snarare kvinnor gynnas när det gäller rekrytering till styrelserna. De män som har rätt kvalifikationer är en större andel än de som kommer in i styrelserna. Att vara kvinna ser tydligen som en fördel och kan vara det som avgör, trots att det finns flera män som har samma kvalifikationer. Alltså har ‘männen’ knappast några svårigheter att ‘släppa in’ kvinnorna.

  28. M.A. skriver:

    @leifer: Det är ju faktiskt upp till företagen själva att avgöra om de vill ha en ‘mjukare’ stil eller inte. Det är inget som någon utomstående har med att göra. Men som du säger, vill man det så kan män lika gärna ta in ‘mjukare’ män. Speciellt om könet inte ska vara en avgörande faktor.

  29. Rune skriver:

    @Törnrosa:

    Det finns väl en massa kvinnor i styrelser och ledande positioner runt om som INTE har blivit kvoterat in, men som har fått positionen i egenskap av sin kompetens, erfarenhet och personlighet? (det är en fråga, inte ett påstående)

    Min gissning är att antalet kvinnor som kan ta en topp-position (antingen det är styrelses-uppdrag eller VD på ett stort företag) är mindre än antalet män utifrån hur många kvinnor som har tillräckligt många års erfarenhet inom branschen och rätt utbildning. Dom som har en sådan position har väl jobbat i typ 25-35 år i samt har en universitetsutbildning tillbaka på sena 70 talet, början av 80-talet? Hur var fördelningen män-kvinnor på högre utbildningar inom ekonomi/ingenjör på den tiden? Idag ser vi ju en generell övervikt av tjejer på högre utbildningar, något som jag gissar kommer att medföra att vi har en högre andel kvinnor än män på topp-positioner om 30-35 år :) Man kan inte bara ta en mindre erfaren person och förvänta sig att den personen gör ett lika bra jobb som en mer erfaren. Det är inte schysst mot någon. Och ett privat företag måste få välja själv vem dom vill ha, det är inte statens jobb.

  30. Ulf T skriver:

    Men redan nu finns det duktiga kvinnor som inte är rädda för att axla det ansvar som måste tas när man går in i en styrelse. Frågan är då om männen släpper in dem?

    Man skall då ha i åtanke att det finns massor av duktiga män också, som inte är rädda att axla ansvaret, och som inte ”släpps in” i styrelser.

    Den krassa verkligheten för män är att du kan skaffa all utbildning och erfarenhet som krävs, och jobba stenhårt år efter år, planera din karriär, välja dina strider tydligt visa din vilja att axla ansvar, bevisa i olika sammanhang att du väl motsvarar förtroenden – och ändå inte släppas in i styrelser och ledningsgrupper.

    Det är helt enkelt ingen mänsklig rättighet, eller belöning som trillar in per automatik. Konkurrensen är stenhård.

    Det är här man som man blir lite butter. Män får inte makt till skänks. De allra flesta män har ingen makt att tala om, vare sig hemma eller på jobbet.

    Att kvinnor kvoteras in, överhuvudtaget, är framför allt inte juste mot männen! Och det är väl jämlikhet vi talar om här?

    Om män på hela taget accepterat att kvinnor fått extra hjälp att lyftas fram i karriären, varför skulle de inte acceptera att kvinnor tar sig fram på samma villkor som män? ;-)

  31. Ulf T skriver:

    @Rune,

    Min gissning är att antalet kvinnor som kan ta en topp-position (antingen det är styrelses-uppdrag eller VD på ett stort företag) är mindre än antalet män utifrån hur många kvinnor som har tillräckligt många års erfarenhet inom branschen och rätt utbildning. Dom som har en sådan position har väl jobbat i typ 25-35 år i samt har en universitetsutbildning tillbaka på sena 70 talet, början av 80-talet? Hur var fördelningen män-kvinnor på högre utbildningar inom ekonomi/ingenjör på den tiden?

    En kommentator på en annan webbsida hade grävt ned sig i det: på de utbildningar som styrelsemedlemmarna hade gått, var det på den tiden ungefär samma könsfördelning som det är i dagens styrelser.

    (Jag orkar inte jaga efter länken just nu).

  32. Ulf T skriver:

    @Rune,

    Idag ser vi ju en generell övervikt av tjejer på högre utbildningar, något som jag gissar kommer att medföra att vi har en högre andel kvinnor än män på topp-positioner om 30-35 år

    Det är lite drygt 60% kvinnor på universiteten idag, men endast 40% av kvinnorna går på avancerade program, medan 60% av männen gör det. På civilekonomutbildningen är det ca 50/50, på juristlinjen en viss övervikt av kvinnor, och på civilingenjörsutbildningarna runt 80% män.

  33. Törnrosa skriver:

    M.A. Om Peggy Bruzelius har rätt eller inte, kan jag inte uttala mig om. Dock tycker jag att det finns för få kvinnor i ledningsgrupperna, även om det kan skifta beroende på bransch, företag osv.

    Och det är väl självklart att det är bra med en spridning mellan könen, så att där männen är överrepresenterade så kan duktiga kvinnor prioriteras och tvärtom. Men, i mina ögon, ska det självklart vara kunnigheten som är avgörande, vilket jag framfört många gånger här inne.

    När det gäller styrelser så må det vara att styrelsebeslutet gäller, men varje ledamot är personligen juridiskt bundna till vad de själva stödjer – alltså är det viktigt att kvinnor som kommer in i styrelserna är mycket branschkunniga och människokunniga och inte låter sig luras av t ex karismatiska kolleger som (konspiratoriskt tänkt) kör med dolda agendor.

  34. Ulf T skriver:

    @Törnrosa,

    M.A. Om Peggy Bruzelius har rätt eller inte, kan jag inte uttala mig om. Dock tycker jag att det finns för få kvinnor i ledningsgrupperna, även om det kan skifta beroende på bransch, företag osv.

    Vad utgår du ifrån när du tycker att det är för få? Vad är det som skulle bli bättre om det var fler kvinnor? Varför är just kvinnligt kön en så avgörande faktor?

    I grundskolan är ca 77% av lärarna kvinnor. Där har jag läst flera forskare och andra sakkunniga säga att det inte skall spela någon roll för pedagogik och betygssättning.

    Varför spelar det ingen större roll när kvinnor dominerar, men är problematiskt när män gör det?

  35. barfota skriver:

    @Törnrosa:

    ”Men redan nu finns det duktiga kvinnor som inte är rädda för att axla det ansvar som måste tas när man går in i en styrelse. och frågan är då om männen släpper in dem?”

    Vadå ”släpper in dem”, alla företag som inte är politiskt korrekta och kvoterar in personal är måna om att få den bästa möjliga och kompetenta arbetskraft de ö.h.t. kan få för pengar. Det gäller att få företaget att fungera och tjäna pengar. Vad som är ännu märkligare är varför dessa ”duktiga kvinnor” du talar om inte själva har tagit plats…
    Kön skall inte ha någon betydelse och ingen skall ”släppas in” eller utestängas p.g.a. kön, man får helt enkelt ta sig in på egna meriter och kön tillhör inte en merit.

  36. Törnrosa skriver:

    Rune: ”Det finns väl en massa kvinnor i styrelser och ledande positioner runt om som INTE har blivit kvoterat in, men som har fått positionen i egenskap av sin kompetens, erfarenhet och personlighet?”

    Visst finns det det. Vi har ju inte lagstadgad kvotering, vilket jag är emot. Men lite i mitt svar till M.A. passar nog till dig också.

    Och ska jag jämföra med hur det var när jag kom in i min bransch, så kan jag lova att det har skett en mycket positiv utveckling – alltså från början av 60-talet – och det är något som både män och kvinnor tjänat på.

    ”Man kan inte bara ta en mindre erfaren person och förvänta sig att den personen gör ett lika bra jobb som en mer erfaren. Det är inte schysst mot någon. Och ett privat företag måste få välja själv vem dom vill ha, det är inte statens jobb.”

    Precis det skrev jag också. Sedan har jag även en del erfarenhet av privata bolag – och där har, när det gäller familjebolag, kvinnor haft givna platser i styrelserna – i flera fall ganska tysta familjekvinnor som inte haft någon som helst genomslagskraft – men det var också förr – hoppas att det har ändrat sig.
    mvh.

  37. Törnrosa skriver:

    barfota: Om du läser igenom vad jag skriver så hittar du nog en viss förståelse för ditt tänkesätt hos mig.

  38. Törnrosa skriver:

    Ulf T. Den ”kvinnliga dominans” som du talar om och som förvisso finns nu på olika läroinstitutioner har inte slagit igenom helt i ledningsgrupper och på andra chefsbefattningar.

    Men det kommer den säkert att göra, så ni män får antagligen det ännu värre ett tag, innan skolan har rättat till det här med utbildningen, där de unga killarna kommer i kläm, t o m redan i förskolan.
    Och inte lär det väl bli bättre om man ska kalla alla för hen *sur* mvh

  39. barfota skriver:

    @Törnrosa
    Jo, sorry :D

  40. Törnrosa skriver:

    barfota: Kramar om dig :-D

  41. Ulf T skriver:

    @Törnrosa,

    Men det kommer den säkert att göra, så ni män får antagligen det ännu värre ett tag, innan skolan har rättat till det här med utbildningen, där de unga killarna kommer i kläm, t o m redan i förskolan.
    Och inte lär det väl bli bättre om man ska kalla alla för hen *sur* mvh

    Håller helt med. Med en son och en dotter i grundskolan är jag och min hustru betydligt mer oroliga att sonen inte skall få det stöd han behöver, än att dottern skall få det. Min egen upplevelse av skolan idag är att den är rejält tillrättalagd för tjejerna, medan killarna helt enkelt får försöka anpassa sig (något de inte är särskilt bra på).

  42. leifer skriver:

    Törnrosa och barfota

    Där ser man, två patriarker kramar om varandra… ;)

  43. AV skriver:

    @andersbwestin: Äh, vad är det för fel på venndiagram? Uppenbart har många av dagens debattörer problem att skilja mellan individ/små delmängder och medelvärde/hela mängden, skillnaden på implikation och ekvivalens samt skillnaden på korrelation och kausalitet.

    Lite grundläggande logik tror jag inte skadar. Det behöver inte vara så mycket som det var då, men lite om vilka slutsatser man kan dra och inte. Sen har vi, som du säger, problemet med att förstå normalfördelning, konfidensintervall och skillnader mellan grupper. Det ska man också jobba med. Jag ser mer komplementära effekter än att någon bör uteslutas.

    Liten logikövning: Nästan alla heroinmissbrukare dricker alkohol. Det finns något hos alkoholdrickarna som gör dem till till heroinmissbrukare (jmf manlighetens orsak till kvinnomisshandel). Om man inte druckit sin första folköl/lekt herren på täppan i tonåren skulle man aldrig blivit sprutnarkoman/våldsverkare senare i livet. Så för att hindra detta måste vi ta bort folkölet och förbjuda pojkar att leka maktlekar.

    För att förklara den felaktiga slutsatsen skulle jag nog använda grundläggande mängdlära.

  44. Törnrosa skriver:

    Ulf T. Hade nog varit bra om det kom in manliga förebilder redan på förskolestadiet. Misstänker att de kvinnliga lärarna också skulle kunna höja sitt löneläge då och ungarna får olika förebilder, det tror jag är mycket viktigt. mvh

    leifer: jag är inte patriark. Jag är kvinna.
    Och jag gillar barfota. Det har jag gjort hela tiden. Konstigt nog har jag gillat dig också. Over and out

  45. Ulf T skriver:

    @Törnrosa,

    leifer: jag är inte patriark. Jag är kvinna.

    Hmm…

    Tekniskt korrekt, antar jag, men vad skulle man kalla en kvinna som är förespråkare för en patriarkal samhällsordning?

    Patriarkalist? :)

    (Om de finns idag, är de nog få och väldigt tysta… men det finns i alla fall historiska bevis på att de har funnits. Rätt intressant läsning, för övrigt – rekommenderas).

  46. Ulf T skriver:

    @Törnrosa,

    Ulf T. Hade nog varit bra om det kom in manliga förebilder redan på förskolestadiet. Misstänker att de kvinnliga lärarna också skulle kunna höja sitt löneläge då och ungarna får olika förebilder, det tror jag är mycket viktigt. mvh

    Jag tror iofs inte att det nödvändigtvis behöver vara så att det måste finnas män i förskolan för att pedagogiken skall få balans. Kvinnor har uppfostrat pojkar i årtusenden. Den störande tendensen som behöver belysas ordentligt är att många lärare tycks uppfatta pojkars karaktärsdrag som något som behöver tuktas och arbetas bort i största möjliga utsträckning. Jag tror att det bland annat beror på tidsbrist – man försöker strömlinjeforma verksamheten, men grabbuslingarna finner sig inte i det.

    Det ligger nära till hands att tycka att pojkar är vilda, och måste få vara det. Men jag minns från tiden när barnen var i förskoleåldern hur Montessoripedagogiken på ett närmast magiskt sätt kunde få även de vilda pojkarna att jobba koncentrerat och respektera de andra barnen. ”Följ barnet” var Maria Montessoris motto, och det funkar verkligen! Men en viktig faktor är att man måste ta initiativet tidigt och jobba väldigt medvetet, tillsammans med föräldrarna.

  47. Törnrosa skriver:

    Ulf T. *s* Är inte så mycket för etiketter. Jag nöjer mig med sunt förnuft. Brukar gå bra till det mesta. Ska dock kolla in din länk – gillade gammeldagsa stuket. Ha det bra

  48. Törnrosa skriver:

    Ulf T. Klart att inte män behöver vara där på den nivån, men å andra sidan är det inte fel om män faktiskt tar sig in på den nivån – ska det vara jämställt så ska det.

    Och en god bieffekt skulle mycket väl kunna vara just att höja löneläget för den här yrkeskategorin. Män är bättre lönepådrivare än kvinnor (min erfarenhet).

    ‘ “Följ barnet” var Maria Montessoris motto, och det funkar verkligen! Men en viktig faktor är att man måste ta initiativet tidigt och jobba väldigt medvetet, tillsammans med föräldrarna.’

    Det är precis det jag också anser är viktigt. I tidigare diskussioner härinne när det gällt ”pojkars vildhet” har jag inte varit främmande för att dela på könen under vissa perioder alt. vissa ämnen, just för att varje kön skulle få sina behov till godosedda efter var ungarna befinner sig i utvecklingsstadiet.

    Men det är jätteviktigt att en vettig dialog förs mellan föräldrar och skola från början och att föräldrarna framhåller vad de förväntar sig av lärarna.
    mvh

  49. leifer skriver:

    Törnrosa

    ”leifer: jag är inte patriark. Jag är kvinna.”

    Nu har du nog missuppfattat något, kvinnor kan upprätthålla patriarkatet lika mycket som män. Jag vidhåller att du och barfota har vissa patriarkaliska värderingar som lyser igenom här och där, men jag tror också att det är ytterst vanligt i vårt samhälle då vi är skolade så, och särskilt så om man är lite äldre.

    p.s. Jag gillar dig också. d.s.

  50. leifer skriver:

    Ulf T.

    Bra där, jag tror det faktiskt är jätteviktigt att hitta ett bra ord där! Det gäller ju att se att båda könen är bärare av kulturer och värderingar lika mycket, särskilt i en demokrati som Sverige.

    Jag ser ex faktiskt patriarkaliska tendenser hos girlswriteswhat (som levererar klockrena analyser över dagens samhälle och feminismen). Eller det är mer än tendenser, hon pratar ju ibland om att ”gå tillbaka” till ett mer könsuppdelat samhälle, som det var förr.

    Jag har till och med noterat att många s.k. feminister (tänker då på kvinnorna) ofta är bärare av många patriarkaliska värderingar, vilket bl.a. syns på deras val av män. Men det är ju också så att vi är rätt hårt präglade av vår uppväxt och det är svårt att tänka nytt. Så jag ser det som naturligt att nästa generation kommer vara mindre patriarkalisk, sen ännu mindre ytterligare nästa generation. Först då kommer man också på allvar börja riva ner kvinnornas domäner och dekonstruera kvinnan, på samma sätt som man redan gjort med män alltså.

  51. barfota skriver:

    @leifer:

    ”Jag vidhåller att du och barfota har vissa patriarkaliska värderingar som lyser igenom här och där, men jag tror också att det är ytterst vanligt i vårt samhälle då vi är skolade så, och särskilt så om man är lite äldre.”

    Jag vidhåller att oavsett vad någon annan tycker så tycker du tvärtemot. Jag efterlyser exakt vilka ”patriarkaliska värderingar” du menar skulle lysa igenom?

  52. leifer skriver:

    barfota

    Vi har diskuterat det där förut i detalj, du borde veta var vi tycker olika och har du glömt det så är det väl meninglöst att diskutera det igen?

    Sen tycker jag det var en fånig passning med att jag tycker tvärtom gentemot alla. Blev du så arg nu att du måste misskreditera mig fullständigt och varför vill du då skada mig på det sättet?

  53. barfota skriver:

    @leifer:

    ”Vi har diskuterat det där förut i detalj, du borde veta var vi tycker olika och har du glömt det så är det väl meninglöst att diskutera det igen?”

    Kan inte dra mig till minnes att jag blivit kallad patriark av dig tidigare, däremot har du beskyllt mig för att vara feminist. Förmodligen så har du ett behov av att ”etikettera” för inget av det stämmer in på mig.

    Fåniga påståenden kräver ibland fåniga passningar.

  54. leifer skriver:

    barfota

    Jag sa att du har vissa patriarkaliska värderingar, det är ingen fånig passning och jag tror du missförstår ordets betydelse.

    Ditt svar var då att ”ge igen” faktor 10 gånger, är det moget eller seriöst?

    Jag kommer inte ändra uppfattning annat än att du skriver andra värderingar.

    Jag har inte kallat dig patriark, det gjorde jag skämtsamt först. Däremot säger jag att du har vissa patriarkaliska värderingar (fler än mig, men jag har också några).

    Om du nu ska vara seriös så räck upp din högra hand och svär att du inte har några som helst patriarkaliska värderingar nånstans. Och gör du det, då menar jag att du helt saknar självinsikt.

    Over and fucking out.

  55. Ulf T skriver:

    @leifer,

    Jag ser ex faktiskt patriarkaliska tendenser hos girlswriteswhat (som levererar klockrena analyser över dagens samhälle och feminismen). Eller det är mer än tendenser, hon pratar ju ibland om att “gå tillbaka” till ett mer könsuppdelat samhälle, som det var förr.

    Ja, hennes analyser är mycket skarpa. Dock har hon på sin blogg sagt såhär:

    If we’re going to build a better society for everyone, we’re going to have to let go of the idea of Men as the main oppressive force in Women’s lives. It simply isn’t how it was, and it isn’t how it is, either. Am I arguing for a return to patriarchy? Absolutely not. I’m a bisexual, slightly genderqueer, divorced mother of three who writes dirty books for a living. I’m not interested in having my gender enforced, thanks. I have agency (inasmuch as my children allow it :P ), and I’m not prepared to hand it over to anyone, even if it means I’d have an easier life. We as a society no longer have the business of bare survival as the dominant force in our lives. In the distancing of humans from the task of basic human survival, we are freer to explore our humanity, and consider the happiness of individuals as more important than just getting by.

    (http://owningyourshit.blogspot.se/2011/07/patriarchy-shmatriarchy.html)

  56. barfota skriver:

    @leifer:

    ”Däremot säger jag att du har vissa patriarkaliska värderingar (fler än mig, men jag har också några).”

    Inte är det några jag känner till i allafall, det beror nog på att du ”ettiketterar” vissa värderingar som jag anser som sunda för ”patriarkaliska”
    Så visst, jag räcker upp min högerhand och svär. Jag kan bara svära på det jag är medveten om men saknar inte helt självinsikt.
    Så helt ärligt… räkna upp vilka ”patriarkaliska värderingar” du anser jag har så skall jag försöka ta dig ur din villfarelse.

  57. leifer skriver:

    Ulf T

    Ok, kanske tog i lite men jag ser heller inte att hon har svarat på hur män ska få samma reproduktiva makt som kvinnor eller ens kan tänka mig att hon egentligen vill ge upp sin huvudmakt. Den frågan tycks alla ducka för nu och det är också därför jag kallar vissa för antingen patriarkaliska eller feministiska i sitt tänk när man på olika sätt försvarar kvinnors större makt och ansvar över barnen. Jag kanske sticker ut hakan för mycket och är för otålig, men för mig är det nu den enda riktigt stora och svåra frågan som finns i jämställdhetsdebatten (givetvis finns mycket ”städning” att göra också bl.a. se till att skolan blir lika bra och rättvis för pojkar som för flickor).

    Om du kollar in denna lysande analys och tittar också på slutet så pratar hon om ett nödvändigt vägval där just en variant vore att ”gå tillbaka” till det gamla systemet. Det är ju också det enda vi känner till som funkat så att säga. Det andra alternativet, att gå framåt, kan hon inte alls definiera mer tydligt än med att säga att kvinnor måste ta mer ansvar (svårt att göra bra översättningar från engelskan för ex accountable).

    http://www.youtube.com/watch?v=w__PJ8ymliw&feature=related

  58. Ulf T skriver:

    @leifer,

    Ok, kanske tog i lite men jag ser heller inte att hon har svarat på hur män ska få samma reproduktiva makt som kvinnor eller ens kan tänka mig att hon egentligen vill ge upp sin huvudmakt.

    Nej, kanske inte. Ledtrådar kanske kan finnas på andra ställen?

    I Hjernevask nämndes att ju mer jämställt ett samhälle blir, desto mer tycks människor välja i linje med sina biologiska drivkrafter. Det kan möjligen yttra sig så att kvinnor, när de övertygat sig att de har möjligheten att göra karriär på manligt vis, och fått klart för sig vad det kostar, i stor utsträckning kommer att välja något annat.

    En annan intressant vinkling gjordes i Man Woman & Myth (på youtube – kommer inte ihåg vilket klipp): Ett argument för att kvinnor nu kan konkurrera ut männen (som förts fram av feminister) var att automatiseringen nu gått så långt att man det inte längre krävs råstyrka för att utföra jobben. Det de missar (manwomanmyth använde ett lite färgstarkare uttryck) är att hela den tekniska infrastruktur som de rider på uppfanns, byggdes och underhålls av män – i en bransch som kvinnor fortfarande inte visat något påtagligt intresse för att söka sig till.

    Det kan ju vara så att skillnaderna i intresse mellan män och kvinnor håller i sig, och framöver tar sig uttryck i en tillbakagång till lite mer traditionella roller. Vi har sett en enorm uppgång av stressrelaterade sjukdomar hos kvinnor de senaste årtiondena. En möjlig förklaring är att många kvinnor känner sig pressade av kraven som ställs på dem idag.

    Det kanske finns en betydligt skönare balans för båda könen, där stridsyxan grävts ned, och män får vara män, kvinnor får vara kvinnor, och vi klarar av att hantera att den individuella variationen är enorm.

  59. leifer skriver:

    Ulf T

    ”Det kanske finns en betydligt skönare balans för båda könen, där stridsyxan grävts ned, och män får vara män, kvinnor får vara kvinnor, och vi klarar av att hantera att den individuella variationen är enorm. ”

    Den ”skönare balansen” ser jag som den av verklig full jämställdhet, eller var menar du?.

    ”Män får vara män och kvinnor får vara kvinnor” låter ju bra men kan ju betyda vad som helst. Det är ju ex nåt som en mycket patriarkalisk person skulle kunna säga som önskar ett samhälle med tydliga könsroller. Jag tänker främst att man ska kunna få vara den människa man är, utan att det ska vara till nackdel ex för att skaffa barn). Jag ser inte hur män ska få den fulla friheten med mindre än en stor revolution, för att gå tillbaka till ett samhälle som det var förr (t.ex. återinföra sambeskattning för gifta), är ganska säkert för sent även om man så skulle önska.

  60. Ulf T skriver:

    @leifer,

    Den “skönare balansen” ser jag som den av verklig full jämställdhet, eller var menar du?.

    Ja, ungefär, men inte en jämställdhet baserad på lika utfall.

    “Män får vara män och kvinnor får vara kvinnor” låter ju bra men kan ju betyda vad som helst. Det är ju ex nåt som en mycket patriarkalisk person skulle kunna säga som önskar ett samhälle med tydliga könsroller.

    Ja, det är möjligt, men det skulle väl i så fall vara mer passande att byta ut ”får” mot ”måste”? Jag lade därför till en bit:

    ”och vi klarar av att hantera att den individuella variationen är enorm.”

    Dvs kvinnor t.ex. får välja en väg i linje med traditionella könsroller, om det känns rätt för dem, utan att de skall hånas eller kallas könsförrädare.

    Andra kvinnor kanske vill göra karriär, eller bli supernörd och skriva grafikacceleratorer för datorspel. Inga problem!

  61. Ulf T skriver:

    Här är för övrigt den studie som nämnts bl.a. i artikeln om Bruzelius, som fann att kvinnor i styrelser är mer riskbenägna än män.

    Några detaljer av intresse, kanske:

    - Den är inte från SNS, som t.ex. Maria Ludvigsson på SvD skrev idag, utan från University of Queensland. De studerade svenskar, eftersom de menar att Sverige har den kanske högsta andelen kvinnliga styrelsemedlemmar i världen.

    - Snarare än att motsäga att det skulle finnas ”unika kvinnliga kvaliteter”, finner de systematiska skillnader mellan kvinnor och män, i en enkät till 1 796 styrelsemedlemmar och VD:ar (svarsfrekvens: 36%). En av de mer överraskande skillnaderna var att kvinnorna var mer riskbenägna än männen, men de flesta skillnaderna speglade de som man tidigare funnit mellan män och kvinnor.

    Om studien motsäger något är det möjligen att dessa kvinnor skulle vara ”kopior av män”, men jag har inte läst hela ännu.

  62. leifer skriver:

    Ulf T

    ”Dvs kvinnor t.ex. får välja en väg i linje med traditionella könsroller, om det känns rätt för dem, utan att de skall hånas eller kallas könsförrädare.”

    Absolut, men det girlwriteswhat talar om är ju att kvinnor måste ta konsekvenserna för det, inte minst ekonomiskt. Ex då blir ju barnkarriär ”utan en man” en omöjlighet, så är det inte idag då det ju ex finns många former av bidrag. Ett alternativ är ju då som jag är inne på att båda könen får samma möjligheter till detta (och allt annat som kan skilja på för en individs möjlighet), men även då måste man väl se över kostnader och konsekvenser för samhället.

  63. leifer skriver:

    Ulf T, Pelle Billing och andra

    Denna ledare av Maria Ludvigsson är riktigt bra om kvotering, från dagen svd

    ”Kvinnor är som folk är mest, helt enkelt”

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kvinnor-ar-som-folk-ar-mest-helt-enkelt_7071553.svd

  64. Ulf T skriver:

    @leifer,

    Denna ledare av Maria Ludvigsson är riktigt bra om kvotering

    Ja, men hon var lite slarvig i sin referens till ”SNS-studien”, som inte var en SNS-studie, och inte drar de slutsatser hon säger att den gör. Lite ovanligt slarvigt av henne, tycker jag. Hon är en av mina favoritfeminister (p.s.s. att jag nästan alltid håller med henne, utom möjligen i det att hon vill kalla sig feminist – här menar jag, i linje med girlwriteswhat’s uppfattning, att hon genom att kalla sig feminist skänker trovärdighet åt precis sådana tokerier som hon så ofta kritiserar).

    Den australiensiska studien drar lite långtgående slutsatser om vad man kan vänta sig av inkvoterade kvinnor i styrelser, baserat på vad de ser hos kvinnor som kommit in i styrelser som fackliga representanter (vilket de ser som en form av kvotering).

    As can be seen therefrom, worker representative directors are quite different from the other directors, and in an expected way. They care less about power and achievement, and more about benevolence and universalism. On the other hand, they care more about security, conformity and tradition, and less about self-direction and stimulation.

    Jo jo, det är väl vad man kunde vänta sig. De sitter ju där som representanter för de anställda, och har som uppgift inte minst att väga in hur affärsbeslut – som kanske kan verka sunda ur rent ekonomiskt perspektiv – påverkar de anställdas situation. Det är rimligt att anta att de valts just på grund av att de uppvisar ovan nämnda kvaliteter.

    Therefore, women who get on the boardroom by law are quite different from the other female directors, and closer to the representative women in the 17national sample. This suggests, for instance, that having more women on the board through quota is likely to reduce the level of risk taken within a company.

    Detta anser jag alltså är en felaktig slutsats. Man kan inte jämställa kvotering i ett specifikt operativt syfte (att representera de anställda) med kvotering som endast syftar till att jämna till statistiken. Jag håller det för mer troligt att företagen kommer att leta efter samma typ av kvinnor som de skulle rekrytera även utan kvotering – de kommer bara tvingas sänka sina krav.

    F.ö. tycker jag att detta är intressant:

    However, since women in the Swedish comparison group are less power/achievement more benevolence/universalism oriented to start with and the difference between director/non-director is the same for women and men, women in the boardroom differ from men to the same extent as in the Swedish population with a university degree. They care less about power and achievement, and more about universalism and benevolence. Therefore, along the “self-transcendence/self-enhancement” value axis, the gender gap in the boardroom is the same as in the non-director group, albeit all directors care relatively more about achievement and power, and less about benevolence and universalism.

    Om kvinnorna bryr sig mindre än männen om ”power and achievement”, vad exakt är det för kvaliteter som fört dem till sina styrelseposter? De tycks vara mer ambitiösa än kontrollgruppen (kvinnor med liknande utbildning som inte sitter i ledningsgrupp eller styrelser). Men de verkar inte vara lika ambitiösa som sina manliga konkurrenter. På vilka grunder har de då valts? Är det så att företagen väljer dem baserat på könstillhörighet, eller letar man aktivt efter alternativ till makthungriga personer med begränsad empati?

    Even though the gender gaps among directors and non directors are similar, the level of the values are different. Female and male directors are generally more ambitious than non-directors, and less caring than them. However, men more so than women.

    However, regular female directors differ from their male colleagues in different ways than Swedish women differ from Swedish men in general. Among the highly educated Swedes, women appear slightly more traditional and security oriented than men, and they care less about stimulation. However, at the director level, exactly the opposite is true. Women are less traditional and less security oriented; they value conformity less than men, but care more about stimulation than their male colleagues.

    Tabellerna saknas, så det går inte att studera siffrorna. Det känns som en stor begränsning. Först när man kan betrakta rådatat och olika mellansteg börjar man få en känsla för hur väl underbyggda slutsatserna är. Men analysen verkar rätt noggrant genomförd.

  65. Ulf T skriver:

    @leifer,

    Absolut, men det girlwriteswhat talar om är ju att kvinnor måste ta konsekvenserna för det, inte minst ekonomiskt. Ex då blir ju barnkarriär “utan en man” en omöjlighet, så är det inte idag då det ju ex finns många former av bidrag. Ett alternativ är ju då som jag är inne på att båda könen får samma möjligheter till detta (och allt annat som kan skilja på för en individs möjlighet), men även då måste man väl se över kostnader och konsekvenser för samhället.

    Jag håller med (både girlwriteswhat och dig ;-) . Vi behöver erkänna att alla sådana här beslut, vare sig de tas individuellt eller kollektivt, har långtgående konsekvenser. Vi kommer aldrig kunna ha tårtan och äta den på samma gång.

    Tyvärr verkar vi ha svårt att göra annat än att fokusera på en grupp i taget. I några årtionden nu har det varit närmast totalt fokus på kvinnor. Det finns nu åtskilliga indikationer på att män i ökande grad håller på att tappa intresset för att vara samhällsbärande (se t.ex. http://malestudies.org/news.html). Frågan är om vi nu skall styra in på att identifiera männen som en krisgrupp och styra över miljarderna till dem? Varje gång politiken gör sådant har det en tendens att gå för långt, och vi rusar som noshörningar från sida till sida.

    (Jag inser att ovanstående är lite för optimistiskt. Det är nog alldeles för lukrativt för kvinnor som grupp att försvara sin offerstämpel, för att någon tydlig insikt skall kunna infinna sig).

  66. Chattanoga skriver:

    Säg hej till det Norska styrelseproffset Mimi Berdal. Hon sitter i 90 styrelser!

    Hon säger att hon inte ser några problem med att ha så många uppdrag och hävdar att hon i snitt ägnar 100 timmar per år på varje styrelseuppdrag.
    Dvs 9000 timmar per år = 375 dygn per år!
    Om hon arbetar dygnet runt så räcker inte ens året till. Hennes årsarbetstid motsvarar mer än fyra normala heltidstjänster!
    En sådan arbetshäst måste vara en rejäl tillgång i en styrelse….Eller?
    Ursäkta utropstecknen, men detta är riktigt absurt!!!
    *
    http://en.wikipedia.org/wiki/Mimi_Berdal
    *
    20090610, Ekonomisk rapport, ”Kvinnene på honorartoppen”
    ”Berdal forteller til avisa at hun i snitt legger ned 100 timer i året i hvert styreverv.”
    http://www.orapp.no/nyheter/neringsliv/kvinnene-pa-honorartoppen-/
    *
    20090103, NRK, ”Kvinner har flest styreverv”
    ”Advokat og forretningskvinne Mimi Kristine Berdal stiller i en klasse for seg, og sitter i hele 90 bedriftsstyrer. En av årsakene er kvoteringsloven som ble vedtatt i 2003, og som tvang
    allmennaksjeselskapene til å finne kvinnelige styremedlemmer.
    – Jeg hadde noen styreverv fra før, men etter at loven trådte i kraft, fikk jeg plutselig mange flere forespørsler, sier Berdal.”
    http://nrk.no/okonomi/kvinner-har-flest-styreverv-1.6382852
    *
    20071118, E24.no, ”Styreproffer på heltid”
    ”Styregrossist Mimi Berdal synes ikke det er uheldig med mange styreverv.
    - Nei, jeg ser ikke noe problem med det så lenge man har noe å tilføre og har kapasitet. Det er et ærlig arbeid, sier hun.”
    http://e24.no/naeringsliv/styreproffer-paa-heltid/2108546

  67. Ulf T skriver:

    @chattanoga,

    Säg hej till det Norska styrelseproffset Mimi Berdal. Hon sitter i 90 styrelser!

    Hon säger att hon inte ser några problem med att ha så många uppdrag och hävdar att hon i snitt ägnar 100 timmar per år på varje styrelseuppdrag.
    Dvs 9000 timmar per år = 375 dygn per år!
    Om hon arbetar dygnet runt så räcker inte ens året till. Hennes årsarbetstid motsvarar mer än fyra normala heltidstjänster!

    Ah, en av gullskjørterne (gyllene kjolarna – den nya kvinnoeliten)!

    Kvinner har nå i snitt har dobbelt så mye sosial kapital som menn, mens det var likt før lovendringen, sier Opsahl.

    Nå, när Berdal sade att hon lade ned 100 tim per uppdrag satt hon ”bara” på 75 st, vilket bara motsvarar 312 dygn/år, eller 5 manår/år, enligt vedertagen svensk måttstock. Numera kanske hon ”bara” klarar av att lägga ned 83 tim per uppdrag…

    Lite lustigt att journalisten inte reagerade. Matten är ju inte svår, direkt.

  68. Ulf T skriver:

    Re. Berdal, även utan förberedelser utanför styrelsemötena (vilket nog är rätt vanligt), blir det en heltidssyssla att bara hinna med att gå på styrelsemötena.

    Ett styrelsemöte kan ju ta väldigt olika mycket tid. I bolag och föreningar är det rätt vanligt att det är ett heldagsmöte för de reguljära mötena och kanske 1-2 tim för extramötena. Men med styrelseproffs kan man nog inte kosta på sig heldagsmöten – det får bli någon timme eller två överlag. Vill man vara modern och effektiv tar man mötet över Skype. Åtminstone ett möte i kvartalet vill man nog ha. Volvo Group har fler än så:

    During 2011, six regular meetings, one statutory meeting and five extraordinary meetings were held.

    Om alla 90 styrelser möttes 12 ggr/år blir det 918 möten/år – lite svettigt, inte minst att tidsplanera. Jobbar man 250 arbetsdagar/år (2 veckor semester) blir det 3-4 styrelsemöten per arbetsdag. Troligen skippar man då några möten, struntar i att förbereda sig, och hoppas i övrigt att det inte blir fler än ett möte per kvartal (90*4 = 360 möten – det är lugnt).

    …får man våga sig på en gissning blir det nog så i praktiken att en sådan här person avstår från de flesta möten, om inte närvaron krävs för att styrelsen skall vara beslutsmässig. Man uppfyller ändå därmed lagkravet på kvinnlig representation.

  69. Ulf T skriver:

    O.T. – det står i tidningarna idag om att arbetsskadorna bland unga ökade under 2011. Det är korta notiser som inte ger så mycket extra info. Jag gick in på arbetsmiljöverkets statistik för att bli klokare.

    Till att börja med är det mest anmälningar från kvinnor (55% av alla anmälningar). Den vanligaste orsaken att kvinnor anmäler är psykiska påfrestningar, medan män mest anmäler påfrestande arbetsställningar. Anmälningarna pga sociala och organisatoriska orsaker har minskat på senare år, men ändå…

    35 procent av de arbetssjukdomar som anmäldes 2005 till 2010 kom från branschen omsorg och sociala tjänster, framförallt från ålderdomshem och hemtjänst för äldre. Därefter följde utbildning, hälso- och sjukvård samt offentliga tjänster. De dominerande yrkena var undersköterskor, sjukvårdsbiträden och personliga assistenter.

    (http://www.av.se/dokument/statistik/sf/Af_2011_06.pdf)

    Anmälningarna om stress, mobbing, trakasserier m.m. kommer alltså framför allt från kvinnor i kvinnodominerade branscher. Vadan detta?

    Beträffande dödsfall ser det ut som det brukar:

    Mellan 2006 och 2011 dog 36 ungdomar mellan 16 och
    24 år på jobbet. 31 av dem var män och 5 kvinnor

  70. Törnrosa skriver:

    Ulf T. Fortsatt OT. Spånar lite. Stress och tillkortakommanden, av olika anledningar, kanske lättare sätter igång ekorrhjulet på kvinnodominerade arbetsplatser? Och när det väl börjar snurra så urartar det, speciellt om det inte finns en bra ledning som tar tag i bitarna direkt.

    Män råkar säkert ut för det samma men skulle tippa att de normalt ”skäms” för att visa att de är offer och därför tiger.

    Beträffande dödsfallen så är frågan dock hur de gått till och om de kunnat förebyggas med extra säkerhet.

    Alltså vad jag funderar över är hur många av olyckorna som kanske kan ha delförklaringar i slarv eller eventuellt åsidosättande av säkerhetsdetaljer. mvh

    PS. Eftersom det är riktigt OT så lämnar jag ämnet nu, ville bara ge dig något av det jag funderar över

  71. leifer skriver:

    Ulf T

    Jag kan bara konstatera att feminister i Sverige är enormt motsägelsefulla i detta med den förändring i hur styrelsearbete sköts pga kön. Tänk på att feminismen och genusvetenskapen tycker att kön är enbart en social konstruktion!
    Varför skulle då en kvinna som tänker ”manligt” vara bättre än en man som tänker ”kvinnligt”?

    Dvs skulle dessa feminister och genusfuskare vara trovärdiga så skulle man tala om den kulturella förändring som behövs i styrelser för bank och finans, inte tjata om kön.

  72. [...] till bolagsstyrelser som den senaste tiden diskuterats livligt här på Ekonomistas, i andra bloggar och [...]

  73. Notiser skriver:

    [...] rapporterade bloggen om en forskarstudie som Daniel Waldenström på Ekonomistas skrivit om. Nu ifrågasätts [...]

Lämna en kommentar

Google