Angånde könsfördelning i parlamenten

23 april 2012, av Pelle Billing

Maria Ludvigsson har en skarp penna när det gäller jämställdhetsfrågor, och ett nyligt inlägg på SvD:s ledarblogg är inget undantag. Först ställer hon den retoriska frågan om övervikten av kvinnor i regeringen bör föranleda kvotering? Självfallet är Ludvigsson inte för kvotering men frågan är relevant då många nog inte funderat på att kravet på 50/50-fördelning på sikt kan drabba individer av båda könen, inte bara män.

Inläggets skönaste kommentar är dock följande:

I sammanhanget brukar Rwandas parlament framhållas som världens mest jämställda, med 56% kvinnor. Men den svenska Riksdagen, med en mindre andel kvinnor, är faktiskt mer statistisk jämställd än [Rwandas parlament]. Rwandas könsbalans, med 56% kvinnor är sämre än den svenska med 45% kvinnor.

Det är inte utan jag drar på smilbanden när denna självklara matematik förklaras.

Tipstack: Går till Ulf!

Tips: För er som tycker det är viktigt med barnens rätt till båda sina föräldrar, rekommenderas att delta i den demonstration som ska ske på Sergels Torg i Stockholm den 13 maj. Tiden blir 12.00 till 16.00. Demonstrationen anser att den ojämställda lagstiftningen mellan mammor och pappor inte gynnar barnen, och att barnens bästa inte tillgodoses när allt för många barn separeras från sin ena förälder efter en vårdnadstvist.

Etiketter:  

60 kommentarer på “Angånde könsfördelning i parlamenten”

  1. Sam_Vimes skriver:

    OT, men om någon mot förmodan inte sett detta inlägg på Newsmill idag: http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/17/debattsidor-som-newsmill-bidrar-till-hatet-mot-feminister

  2. Nils Jungenäs skriver:

    Med tanke på den allt skevare könsfördelningen på landets högre utbildningar kommer ett införande av kvotering antagligen på sikt drabba kvinnor i större utsträckning än män.

    Dock bör nämnas att vår så kallade diskrimineringsombudsman konsekvent överser med diskriminering mot män med hänvisning till att diskrimineringen syftar till att uppnå jämställdhet. Diskrimineringsombudsmannen kanske behöver se över sitt egentliga uppdrag och reflektera över hur det faktiskt många gånger står i konflikt med det politiska och mediala etablisemangets mål om 50/50-fördelning överallt, alltid. Diskrimineringsombudsmannen verkar se sitt uppdrag som en del av jämställdhetsarbetet istället för som en egen institution med ett eget uppdrag där eventuella intressekonflikter är värda att beakta och och faktisk problematisera och reflektera över.

  3. Urban skriver:

    Vad händer när alltfler maktpostioner övertas av kvinnor? Funderar på det ibland, tycker det är rätt intressant att spekulera kring..

  4. Malte Skogsnäs skriver:

    @Sam_Vimes:

    Oj, snacka om härskarteknik med offerkoftan på och samtidigt ironiskt att Anna Berggren valde att publicera sin text på just Newsmill.

  5. [...] Pelle Billing bloggar om Maria Ludvigssons SvD-ledare som förklarar matematiska grundkunskaper. ”I sammanhanget brukar Rwandas parlament framhållas som världens mest jämställda, med 56% kvinnor. Men den svenska Riskdagen, med en mindre andel kvinnor, är faktiskt mer statistisk jämställd än. Rwandas könsbalans, med 56% kvinnor är sämre än den svenska med 45% kvinnor.” [...]

  6. NinniTokan skriver:

    @Sam_Vimes:
    attackerna mot feminister beror på en stor okunskap om vad feminism faktiskt är.

    Igen är vi som är kritiska okunniga om vad feminismen ”faktiskt är”. Om man haft så lång tid på sig och fullkomligt ägt hela politiken… och ändå inte lyckats förmedla vad det ”faktiskt är”…. har man inte misslyckats rätt brutalt med sitt uppdrag då?:P

  7. Anders skriver:

    Självklar matematik?
    Gäller inte grundprinciperna längre?

    – Lika spelregler mellan könen, men inget krav på lika utfall.

  8. Bashflak skriver:

    En riksdagsledamot representerar enbart sina väljares förtroende att föra deras talan. Riksdagsledamoten representerar INTE sitt kön, sin hudfärg, sin åldersgrupp eller liknande, såvida vederbörande inte uttalat gått till val på att göra just det. Således är Riksdagens könsfördelning fullkomligt irrelevant. Hoppas du inte faller i könsräknarfällan, Pelle.

  9. Nils Jungenäs skriver:

    @NinniTokan:

    Dessutom…
    …igen, många av de som kritiserar den nuvarande urspårade svenska feminismen kallade sig själva feminister en gång i tiden. Det var när feminism stod för lika rättigheter för alla oavsett kön.

  10. NinniTokan skriver:

    @Nils Jungenäs:

    Jo, jag, som är fd. feminist, vet. Men senildemensen slår till tidigt ibland;)

  11. Bashflak skriver:

    Lol, nån kommentator på Newsmill hade grävt fram vilka ordspyor artikelskribenten Anna Bergengren själv skrivit på Facebook om Pär Ström. Sen har hon mage att klaga på näthat [TM] när betydligt mildare fraser drabbar Maria Sveland.

  12. ConZor skriver:

    OT: Sitter och ser på det senaste avsnittet av TV serien Mythbusters (>>> SPOILER!!!!! <<< och de kollar de olika myter som käller mellan kvinnor och män.

    Kommer inte gå in på hur varje övning var upplagd så rekommenderar att ni ser avsnittet själva.

    Resultaten:
    Män är med en lite marginal bättre än kvinnor på att köra bil.
    Kvinnor är bättre på att läsa av ansikten och känslor.
    Det är i genom snitt ingen skillnad när det gäller grillning.
    Med hjälp av en papperskarta är kvinnor lika bra som män att ge vägledning.
    Och när det gäller att packa en bil så är män bättre med en lite marginal

  13. Bashflak skriver:

    Conzor: Det krävs rimligen ett stort statistiskt underlag för att kunna dra såna slutsatser. Dussintals är minimum, hundratals är bättre, ännu fler är bäst. Hur många personer deltog i TV-programmets test?

  14. Nils Jungenäs skriver:

    @ConZor:
    @Bashflak:

    Det är ett välkänt och väletablerat faktum att män generellt har bättre spatial förmåga – rumsuppfattning. Det bidrar till att män generellt är bättre på att läsa karta, packa lådor och backa med bilen osv.

    Edit: ändrat elementärt typfel.

    Det är inget socialt betingat utan en biologisk skillnad i hjärnan. Sug på den alla genus-fanatiker.

  15. Erik Jämställdhet skriver:

    @ Nils

    Det intressanta är om det beror på kunstruerade eller medfödda hjänfunktioner. Hjärnan utveklas när vi lär oss saker. Där igenom kan många skillnader mellan män och kvinnors tankesätt, hjänstrukturer, förmågor m.m. ha könsroller som ursprung. Om detta är fallet kan man få bort dessa skillnader genom att få bort könsrollerna.

    Kortfattat en biologistisk och en konstruktivistisk syn på människan utesluter inte varandra.

  16. Nils Jungenäs skriver:

    @Erik Jämställdhet:

    Det är däremot bara spekulationer och gissningar som helt saknar belägg. Varför denna envisa ovilja att acceptera medfödda skillnader?

  17. Mars skriver:

    Japp.. Maria Ludvigsson tillhör den minoritet av befolkningen som kan räkna. Genusvetarna brukar alltid tycka att deras vetenskap borde läsas av alla andra discipliner inom akademiska världen, och jag brukar ibland föreslå att matematik är nog ännu viktigare. Jag börjar skarpt misstänka att det ligger ett motsatsförhållande mellan dem, att genusvetenskapen inte skulle överleva ökad akademisk kunskap i matte.

  18. Erik Jämställdhet skriver:

    @ Nills

    ”Det är däremot bara spekulationer och gissningar som helt saknar belägg”

    Att hjärnan utveklas och förändras när vi lär oss? Jag är viserligen inte hjärnforskare men i den forskning jag har läst är detta ett faktum. Har du något som talar emot detta?

    Sen förnekar jag inte inföda skillnader men jag tycker frågeställningen vilken betydelse miljö kontra arv har är intresant. Det är många könsskillnader i hjärnan som vi änu int vet om de beror på arv eller miljö.

  19. barfota skriver:

    @Nils Jungenäs:
    Du skrev följande till @NinniTokan

    ”Dessutom…
    …igen, många av de som kritiserar den nuvarande urspårade svenska feminismen kallade sig själva feminister en gång i tiden. Det var när feminism stod för lika rättigheter för alla oavsett kön.”

    Vad jag minns så har feminismen alltid (under min livstid) varit ”urspårad” och alltid ”glömt” lika skyldigheter. Som jag har uppfattat feminismen så är det en kanal för ”gnällspikar” som tror sig veta vad alla kvinnor vill och ve den som tyckt annorlunda.

  20. Nils Jungenäs skriver:

    @barfota:

    Jag är född 1977. När jag blev så gammal att jag började bli lite mer medveten om världen omkring mig var det tidigt 90-tal och jag har därför aldrig haft… förmånen att kalla mig feminist.

  21. Nils Jungenäs skriver:

    @Erik Jämställdhet:

    Det jag syftade på var naturligtvis det faktum att de mätbara skillnaderna i spatial förmåga skulle bero på miljö istället för arv.

  22. hamstrn skriver:

    Erik Jämställdhet, Nils Jungenäs

    Källor gör alla glada.

  23. hamstrn skriver:

    Jag skulle gärna vilja se en konstruerad hjärnfunktion. Vad är en sådan, är det en kognitiv egenskap?

  24. Jo skriver:

    Nils Jungenäs:

    ”Det är inget socialt betingat utan en biologisk skillnad i hjärnan. Sug på den alla genus-fanatiker.”

    Social betingning SKAPAR biologiska skillnader i hjärnan. http://en.wikipedia.org/wiki/Neuroplasticity
    Allt viktigt man är med om under sin levnadsbana skapar större eller mindre förändringar hjärnans fysiska struktur. Att vuxna mäns hjärnor i ett eller annat avseende i genomsnitt skiljer sig från vuxna kvinnors hjärnor säger väldigt sällan något om det är en medfödd skillnad eller inte. Det man kan veta säkert är sånt som kan mätas hos ett nyfött barn. Men inte ens att en könsskillnad finns vid födseln säger något säkert angående om den skillnaden är ”förprogrammerad” att finnas kvar i vuxen ålder.

    Vad som är medfödda könsskillnader i hjärnans funktion hos vuxna människor är alltså för det mesta extremt svårt att avgöra säkert. Själv kör jag med rimlighetsanalys. Är det en könsskillnad som det finns forskning på att den ser ungefär likadan ut i väldigt olika kulturer? Finns det forskning på att det föreligger en liknande könsskillnad hos övriga primater? I så fall ser jag det som det sannolikaste alternativet att könsskillnaden är medfödd. Annars föredrar jag att lämna frågan öppen.

  25. John Nilsson skriver:

    Lite uppmuntrande tongångar från bland annat PM Nilsson och Claes Malmberg, i en diskussion om klass:

    http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3896193

    Främst vid 46:00-49:20.

  26. barfota skriver:

    @Nils Jungenäs:

    ”Jag är född 1977. När jag blev så gammal att jag började bli lite mer medveten om världen omkring mig var det tidigt 90-tal och jag har därför aldrig haft… förmånen att kalla mig feminist.”

    OK, det förklarar saken, själv är jag född 47 och minns 60-talet då feminister (de som självpåtaget gjorde sig till talesmän för ”alla” kvinnor) skrek och gapade, krävde dagisplats och mer eller mindre såg ned på de kvinnor som trivdes bra i sin hemmafruroll. Att kämpa för sina rättigheter är en sak men att påtvinga andra en ideologi är en annan sak och skyldigheterna som följer med lika rättigheter lyste redan då med sin frånvaro. Samma radikala gaphalsar som i dag, samma vinklade media som i dag, same same med andra ord. Därför kan jag inte se några ”kloka” eller ”goda” feminister och vill lobba för att utrota feminismen för all framtid. I mina ögon är feminismen, rasism och nazism ungefär samma skit i olika förklädnader så skall vi tala om ”kloka” eller ”goda” feminister så måste vi tala om ”kloka” eller ”goda” rasister och nazister också. Hur mycket man än försöker ”snygga till” något så avskyvärt som feminismen, rasism och nazism så biter det inte på mig. Jag är en radikal motståndare till dessa tre företeelser.

    Bort med skräpet!

  27. Rikardr skriver:

    Synpunkter? på S-B Ljunggrens kapitel om feminismen ..”Att ta feminismen på allvar”?

    http://www.ljunggren.com/?p=1161

  28. barfota skriver:

    @Rikardr:

    ”Till ett av de mest intressanta dominansförhållandena i vårt samhälle hör mannens dominans över kvinnan.”

    ??? Här slutade jag läsa på riktigt men ”skummade” igenom resten av texten.
    Jag sågar det mesta av vad jag läste och orkar inte ens gå in på det. Låt oss i stället slösa vår energi på att fundera hur vi skall bli av med feminismen för gott.

  29. Hamstrn skriver:

    Jo

    Förklara för mig varför nyfödda flickor tittar längre på ansikten än pojkar. Är det socialtbetingat eller?

  30. Hamstrn skriver:

    Och varför flickor låtsas att pinnen de fick är en bebis och pojkar att det är ett verktyg?

  31. Jack skriver:

    Urban,

    ”Vad händer när alltfler maktpostioner övertas av kvinnor? Funderar på det ibland, tycker det är rätt intressant att spekulera kring..”

    Det kommer aldrig hända, mängden ”alla” maktpositioner är i ständig förändring och det finns många former av makt. De gamla befintliga formella positionerna kan dock övertas, intressant att fundera på kanske, men det är inte alla maktpositioner och tidigare positioners betydelse kommer att förändras.

    En egentlig analys kring maktpositioner måste dock för att vara relevant för levande varelser utgå i från livslängd reproduktion och i den mån det är möjligt någon form av objektivt välmående.

    Låt oss inte vara fångade i fiendens tankekonstruktioner. Makt är i huvudsak något annat!

    Män är här i en fruktansvärd situation i jämförelse med kvinnor. Livslängd, reproduktion, välmående!

    Alla andra mått av makt är endast sekundära, och bör bäst betraktas som redskap för att nå de nämnda och primära målen.

    Observera att kvinnorörelsen ser positioner som verktyg med! Formella maktpositioner är speciellt i Sverige som nu är utan tjänstemannaansvar verktyg för egna intressen, inte verktyg för att tjäna folket, inte för att tjäna män i Sverige och knappt andra kvinnor. Kvinnorörelsen tar alltså upplyfta positioner som män tidigare använt för att tjäna andra till att nu tjäna sig själva och de som hotar deras positioner hotar de med våld vilket exemplifierar hur kvinnor aldrig kommer få alla maktpositioner.

    En i moraliska mått mätt kriminell poliskår med buffliga män kommer att behövas för att kunna hota med våld. Detta är en maktposition. Tar man positioner mot andra människors intressen måste man bruka våld, detta gör kvinnorörelsen genom polisen.

    Ett av de tydligaste exemplen på detta är lagen. Lagen står för kanske 99% av allt våld i samhället. Vi lever våra liv under dessa hot. Svensk lag är betydligt strängare mot män än kvinnor, dvs män begränsas i sina liv, genom våld och våldshot i från en moraliskt kriminell polis, dvs en polis som följer (eller inte) formellt lagarna som i sig är moraliskt kriminella – Könsrasistiska.

    Värt att notera att väldigt många kvinnor i formella maktpositioner ser sig som representanter för kvinnor och kvinnors intressen medan män i allmänhet iaf tidigare sett sig som, eller iaf presenterat sig som, nästan samma sak, dvs företrädande kvinnors intressen. Skillnaden när kvinnor gör det blir av gradtyp inte arttyp, dock så blir det flera grader värre!

    När kvinnor fått de formella maktpositionerna för att tjäna sina egna intressen på bekostnad av andra kommer andra förmodligen försöka svara på parasitangreppet! Andra maktpositioner kommer uppstå. T ex har det uppstått maktpositionen i form av informationsmakt genom att läsa om sann jämställdhet på nätet. Flera personer kan nu ha sina egna tankar i samklang med andra och vad de faktiskt upplever i sina liv.

    Det är till syvende och sist helt upp till hur mycket våld kvinnorörelsen sedan brukar ifall de kan bibehålla de positioner som det är moraliskt fel av dem att ha.

  32. Hamstrn skriver:

    Barfota

    I feminismens värld finns inga du och jag, bara dem och vi…

  33. NinniTokan skriver:

    @Jo:
    Vad som är medfödda könsskillnader i hjärnans funktion hos vuxna människor är alltså för det mesta extremt svårt att avgöra säkert. Själv kör jag med rimlighetsanalys. Är det en könsskillnad som det finns forskning på att den ser ungefär likadan ut i väldigt olika kulturer? Finns det forskning på att det föreligger en liknande könsskillnad hos övriga primater? I så fall ser jag det som det sannolikaste alternativet att könsskillnaden är medfödd. Annars föredrar jag att lämna frågan öppen.

    Precis så tänker jag med:)

    Sen finns det en aspekt som man inte får glömma, vårt behov av identifikation.
    Förklarande ex: Jag har en vän som är något av fanatisk supporter för ett visst fotbollslag. Han har lackat sin firmabil med en symbol för det laget, han skulle aldrig klä sig i färger som kan förknippas med konkurrerande lag.
    Du ser detsamma in musik, titta så mycket jobb man lägger för att man vill visa att man är ”gothare” (eller vad det kan heta)

    Jag menar att det finns ett biologiskt behov av identifikation som rimligen bör gälla även för könsidentitet som medför att vi kommer vilja ha sätt att markera vår könsidentitet med, tar man bort dom kommer vi ”uppfinna” nya ”identifikations-punkter”.
    Därav är jag också någonstans mellan skeptisk och negativ till ”klänning i garderoben i pojkars garderob”. Jag ser en risk med det som jag vill passa på att förklara trots det är OT.

    Barnet har inte förförståelse för förälderns intention ”ge valmöjlighet”. Vad händer när barnet inser att ”klänning är en tjejsak”? Kommer barnet uppleva det som att föräldrarna önskar han har klänning? Är dom inte nöjda med mig som pojke? Ville dom egentligen ha en flicka?
    Hur fångar man den typen av tankar om dom finns i barnet?

    Avvikelse har många ansikten. Pojke i klänning är bara en ovanlig avvikelse, bland oändligt många. Hur hjälper det barnet att man ”ger valet klänning” om barnets avvikelse är nekrofil eller polyamorös?

    Jag tycker det är bättre att jobba för att bygga starka barn som är trygga nog att våga vara avvikande från det vanliga, oavsett avvikelse(inom lagens gränser).

  34. Ola Normann skriver:

    @NinniTokan
    ”Jag tycker det är bättre att jobba för att bygga starka barn som är trygga nog att våga vara avvikande från det vanliga, oavsett avvikelse(inom lagens gränser).”

    Godt sagt! Jeg er helt enig.

  35. barfota skriver:

    @NinniTokan:

    ”Därav är jag också någonstans mellan skeptisk och negativ till “klänning i garderoben i pojkars garderob”. Jag ser en risk med det som jag vill passa på att förklara trots det är OT.”

    hmm… gäller det samma för byxor i flickors garderob också?

    ”Jag tycker det är bättre att jobba för att bygga starka barn som är trygga nog att våga vara avvikande från det vanliga, oavsett avvikelse(inom lagens gränser).”

    Absolut och trygga nog för att våga vara sig själva, man måste inte vara avvikande (som tycks vara ”inne” just nu) för att duga heller.

  36. NinniTokan skriver:

    @barfota:

    hmm… gäller det samma för byxor i flickors garderob också?
    Du menar att byxor är ett avvikande val för flickor i dagens samhälle?;D
    Men, ja det gäller på båda håll. Jag skulle inte heller köpa batman-tröja till en dotter.
    Om däremot min dotter uttryckte en önskan om en sån eller min son en klänning, så skulle de få det och jag skulle förhålla mig helt neutral till deras val samt stötta dom om/när de möttes av social bestraffning för sitt val.

    Vill man ändra sådana saker så är det för vuxna att ändra sig. Det är för vuxna män att bara välja klänning om man vill att könsrollen utökas med klänning. Avvikelse är det som på sikt vidgar våra könsroller(precis som med andra normer).

    Edit: I synnerhet gäller det föräldrar. Barnen identifierar sig med sina föräldrar(när dom är små). Vill du som förälder/pappa ge din son valmöjligheten klänning, använd klänning själv så ger du barnet valmöjligheten.

    Absolut och trygga nog för att våga vara sig själva, man måste inte vara avvikande (som tycks vara “inne” just nu) för att duga heller.

    Absolut!

  37. barfota skriver:

    @NinniTokan:

    ”Avvikelse är det som på sikt vidgar våra könsroller(precis som med andra normer).”

    Det är väl ungefär det jag menar med att vara ”inne” och som jag kan tycka vara konstigt. Man mer eller mindre hyllar och höjer ”avvikelsen” till skyarna, snart är det så att den verklige och sanna ”avvikaren” väljer att inte ”avvika”utan helt enkelt bara vara sig själv. Det skall inte skapas en ny norm där normen är avvikelsen för då blir även denna nya norm också och ytterligare en begränsning.
    Hoppas du förstår vad jag menar för jag fattar det knappast själv :D
    Jag ser alltså INGET behov av att vi ”vidgar våra könsroller” snarare ett behov av att våga vara oss själva.

  38. Urban skriver:

    Jack, intressant inlägg!

    Jag tror också att traditionell, formell makt kommer att förlora sin betydelse när män lämnar denna sfär eller utkvoteras. Dynamiken går helt enkelt förlorad när något styrs upp för hårt av formalia/kvoter osv. och till slut bara blir endast en (fin) titel. Många män är förmodligen mindre anpassningsbara till alltför stela och fossiliserade strukturer där allt går enligt ett protokoll och dynamiken går förlorad. Samtidigt ser jag en poäng i att staten blir förstelnad enligt (klassiskt) liberala strukturer som inte förändras varje val, där individuella rättigheter är huggna i sten.

    Håller med dig om att kvinnorörelsen har sett till sina egna intressen vilket jag dock tycker är bra! Nu är det dags för män att börja se om sitt eget hus och sluta upp med att ”bara” tjäna andra. Det är just detta tjänande av andra” som gör oss till så lätta offer(lamm) och måltavlor i debatten – för inte ska väl tjänarna komma och ställa en massa krav. Dvs. samhällets stöttepelare ska bara tiga, lida och hålla käften. Män har den här moralen inbakad i både hjärnbark och ryggrad – vi måste helt enkelt avprogrammeras. Vad kvinnorörelsen har gjort fel – därav den allt mer massiva kritiken (som kallas hat) som kommit upp – är att den gått från fullt rimliga och relevanta krav till att avkräva män privilegier/uppoffringar (styrelseposter i av män skapade företag, kollektivistiska lönepotter osv.)

    Ett sätt att ändra mäns programmering är ju självklart genom opinionsbildning som Pelle gör – detta behövs för att ändra lagarna – eller bara luta sig tillbaka, ta det lite piano och se till sina egna behov då även detta kommer att få lagarna att skrivas om, om män helt enkelt väljer att ”stämpla ut”. Det senare är optimalt för mig som verkar på gräsrotsnivå – har aldrig haft det bättre 

  39. Ligneto skriver:

    Nya sedlar 2015! 50% män 50% kvinnor! :) Synd att jag bara kände igen Astrid Lindgren :/
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14723452.ab

  40. NinniTokan skriver:

    @barfota:

    Nu är vi så långt OT, så jag nästan skäms för att ha lett oss ut på villovägar. Men Pelle brukar ha högt i taket och detta är ju ”min grej”, så jag är en olydig flicka o fortsätter iaf:P

    Hoppas du förstår vad jag menar för jag fattar det knappast själv :D
    Då förstår jag dig bättre än du själv gör, för jag håller med.

    Jag ser alltså INGET behov av att vi “vidgar våra könsroller” snarare ett behov av att våga vara oss själva.
    Könsrollsproblematik är, som jag ser det, främst en kvinnofråga.

    Jag ser enstaka saker i mansrollen (av idag) där jag inte gillar begränsningarna och som jag anser är ett behov att försöka vidga så detta får plats.
    Tex tycker jag mycket illa om att den man som ”gnäller” är ”en kärring”, eller bemöts så här(notera gärna mitt svar här) eller kallas ”vita kränkta män” i grupper på facebook.
    Det är lite tragikomiskt att den sociala bestraffningen för detta normbrott ofta kommer från folk som kallar sig feminister.
    Men i det stora hela så upplever jag som betraktare av er könsroll att den är hyggligt okej och behovet/önskemål om förändring måste ju komma från män, vi kvinnor behöver ju inte leva i den.

    Vad gäller kvinnor så är könsrollen ett problem i en tredelad problematik.
    * Dels handlar det om att uppfostra till inre trygghet så man vågar avvika(om man vill) oavsett kön.
    * dels handlar det om kollektivismen som behöver problematiseras analyseras(av flera orsaker. Företelser som detta tex. medför en diskriminering av män som inte är förenligt med min syn på jämställdhet.) och förändras
    * dels tror jag vi behöver två olika könsroller/stereotyper för kvinnor(alltså som ”B- och C-kvinnor” som jag beskriver det här) att kunna identifiera sig i.

  41. barfota skriver:

    @Urban:
    @Jack:
    Läser vad du och @Jack skriver och blir förvirrad.
    Är det inte skillnad på ”Kvinnorörelse” och feminism, vad jag menar är att en del män ställt upp på feminismen därför att det ”trott” att feminism handlade om jämställdhet mellan alla, samma män hade säkerligen inte ställt upp på ett ”medlemskap” i en kvinnorörelse.

    Förstår ni vad jag menar, kan nån av er förklara?

  42. barfota skriver:

    @NinniTokan:
    Shit, det var mycket på en gång. Jag skall läsa igenom alla dina länkar och återkommer men just nu måste jag sluta för dagen, skall iväg på ett par möten strax. Återkommer om det är något jag inte förstår eller har en avvikande syn på.

  43. Ulf T skriver:

    Det är alltid spännande det där med hur man tolkar och kritiserar olika ”väletablerade fakta”, utifrån sin egen önskan om hur det skall vara.

    Jag satt för någon dag sedan och läste lite i ”Myths of Gender” (Anne Fausto-Sterling, 1992), där hon går ut hårt och deklarerar att hon skall granska forskning om könsskillnader med ”de allra högsta krav på saklighet”. Som en varudeklaration förklarar hon att hon är feminist, men säger sedan att det enligt hennes mening inte påverkar hennes objektivitet…

    Efter att ha läst ett tag kom jag fram till att, det gjorde det visst det. Sådana saker som att vissa teorier blivit rejält motbevisade redan på 30-talet, men folk envisas med att ta upp dem igen: sådant som t.ex. att mäns IQ skulle ha en annan spridning än kvinnors (jo, det resultatet har ju en tendens att dyka upp i olika tester, även när det inte är det man letar efter). Själv vill hon sänka vissa forskares åsikter t.ex. genom att titta på vem som var redaktör för hans bok (någon med kopplingar till ”eugenics”), osv. Sedan vill hon avfärda denna aspekt på en av de största undersökningarna som gjorts, Scottish Mental Survey 1932, med att notera att ”det som dominerade var ju att det var fler pojkar som hade låga värden än tvärt om”*, men det hade ”han” (Lehrke) valt att strunta i.

    När jag kollade upp detta, visade det sig att hon hade fel om det där att det var fler pojkar på den låga änden än tvärtom. Här tröttnade jag på författarens polemiska stil, som ju inte alls nådde den höga vetenskapliga standard hon skröt om i början, men den skotska undersökningen blev jag desto mer intresserad av.

    * Det är egentligen oklart om det är den, eller någon annan undersökning hon plötsligt övergår till. I vilket fall som helst är det ett ovetenskapligt fiskeri efter slutsatser som passar den egna övertygelsen.

    I denna artikel finns själva grafen som illustrerar skottarnas resultat:

    http://blog.american.com/2010/07/great-male-variability-it%E2%80%99s-a-fact-but-it-can-sometimes-be-deadly/

    I Population sex differences in IQ at age 11: the Scottish mental survey 1932 finns samma graf, men med fler absoluta tal.

    The standard deviation was significantly different between boys and girls. There was a slight excess of girls in the IQ 90–115 region. There was a more marked excess of boys at the extremes, with approximately 1.4 boys to every girl in the IQ 50 to < 60 and 130 to < 140 bands

    Man kan då se att medan 57.7% av de som hade 140 eller högre IQ var pojkar, var 58.6% av de som hade 60 eller lägre pojkar. 58.6% > 57%, eller hur? Men så kan man inte räkna, vilket även högstadieelever torde veta. De absoluta talen står där: 188 pojkar på IQ=60 och 277 på IQ=140. 277 > 188 är en korrekt observation. Delar man upp datat i tre spann: (1) där pojkar är överrepresenterade på den nedre skalan, (2) där flickor är överrepresenterade i mitten, och (3) där pojkar är överrepresenterade i toppen, kan man se att det är fler pojkar i absoluta tal i (3) än i (1), men skillnaden är endast 5%, dvs rätt slående symmetri. Sedan bör man naturligtvis också notera att det endast var ca 0.7% av hela testpopulationen som hade IQ=140. Sedan är det också så att eftersom så många befinner sig i (2), är det bara ca 3% fler flickor än pojkar där.

    Man kan även, för att argumentera att skillnaderna är små, visa på att medan ca 17% av pojkarna finns i (3) och 16% i (1), finns 15% av flickorna i (3) och 14% i (1). I runda slängar 70% av såväl pojkar som flickor låg alltså i (2). Dock får man rent objektivt konstatera att resultaten är vetenskapligt robusta, och det som står ut är att pojkarna tydligt dominerar i båda extremlägena – toppen och botten.

    Had it simply been a question of one sex scoring uniformly higher than the other, then the presence of a group of items biased in favour of that sex could be suspected. A more complex, and consequently more unlikely, form of bias is required to explain the pattern actually found. No simple one is readily apparent.

    Det som är intressant med denna studie är att man följde upp den 1947 och gjorde samma test på så många av personerna man kunde hitta (70 000 personer). Man kan läsa lite mer om vad man lärt sig här. Bland annat ser man att IQ är rätt stabilt över tiden, men vissa personer hade förändrad sitt resultat rejält – existensbevis för att det är möjligt att påverka.

    Dessutom förstår jag inte riktigt den feministiska ivern att avfärda resultatet. Är det på något sätt ett bra resultat för män att de är rejält överrepresenterade i bottenskiktet? Det är inte heller oproblematiskt att vara särbegåvad, speciellt i grundskolan. Jag tror att det nog är vanligare med personer i 110-120-spannet i maktpositioner än att överbegåvade är där, och inom det spannet är könsfördelningen rätt jämn.

    Ursäkta det långa inlägget.

  44. Nils Jungenäs skriver:

    @Jo:

    Jag är medveten om hjärnans plasticitet. Därmed inte sagt att det inte finns medfödda skillnader. Om dessa medfödda skillnader i sig är ”högre spacial förmåga” eller endast ett högre intresse för aktiviteter som i sin tur utvecklar en högre spacial förmåga är väl i den här frågan irrelevant? Frågan kvarstår: Varför denna ovilja att acceptera medfödda skillnader mellan könen?

  45. NinniTokan skriver:

    @Nils Jungenäs:

    Om dessa medfödda skillnader i sig är “högre spacial förmåga” eller endast ett högre intresse för aktiviteter som i sin tur utvecklar en högre spacial förmåga är väl i den här frågan irrelevant?

    Ytterliggare en typ av frågor.. oavsett om det är biologiska skillnader som är medfödda eller om det är medfött ”intresse för” som medför träning och därmed blir individen bättre.

    Varför är det ett problem? Vad är det som motiverar att vi ska stöpas lika om vi intresserar oss för olika?
    Varför kan vi inte bara låta individen gå sin väg och bli bra på det som den tycker är kul eller har fallenhet för? På vilket sätt spelar vad man har mellan benen någon roll? Behöver vi alla vara (måttligt) bra på allt?
    Är det inte bättre att vi blir bra på det vi har fallenhet för och då kan vara olika kuggar i maskineriet samhälle?

  46. Nils Jungenäs skriver:

    @NinniTokan:

    Jo naturligtvis! Därim är vi rörande överens. Könsfokuset uppstår ju därför att fanatiska feminister ser en skillnad i statistiskt utfall mellan könen och vill hitta bevis för att dessa statistiska skillnader beror på könsdiskriminering. Då går det inte att acceptera att vi av biologiska skäl helt enkelt bara tenderar att välja olika.

  47. Erik Jämställdhet skriver:

    @ Nills och Hamnstrn

    Jag ser att Jo han före mig. Det som jag kallde för konstruerad hjärnfunktion heter igentligen, som Jo skriver, neuroplasticitet. Skälv mindes jag inte begreppet utan drog till med något som skule förklara tänket. Sorry om det bara blev förvirande.

    Angående arv kontra miljö vet vi mycket lite vad som orsakar var. Låt oss ta mäns genomsnitliga bättre spaciala förmåga. Det kan bero på att män som naturligt har en bättre spacial förmåga har selekterats fram genom historien och varit de som bäst har kunnat föröka sig och vars avkoma i sin tur lyckats bra. Men det kan också bero på att pojkar utsätts för ett socialt tryck att göra visa saker som tränar deras spaciala förmåga samtidigt som flikorn inte får detta trycket eller till och med utsätts för ett tryck som hindrar dem att utöva dessa aktiviteter.

    Sen finns det helt säkert medföda könskillnader. Hamstern tar upp studier om att flickor tittar längre på ansikten längre än pojkar, liksom det fins liknade studier som visar att pojkar tittar längre på föremål. Detta är troligtvis en medför könskillnad även om det kan bero på annat också(jag har inte läst studierna och vet altså inte om det kan finnas andra förklaringar)

    Min filosofi är att hålla mig öppen för alla möjligheter samtidit som jag försöker att lätta/få bort de sociala trycket.

  48. Erik Jämställdhet skriver:

    @ Ninni

    Fast problemet är om det är det sociala trycket som begränsar barnen. Ta tex kunskaper i matematik. Tidigare Har pojkar och män varit bättre än flikor och kvinnor innom matematik och problemlösning men nu är det tvärt om. Du håller säkert med om att det inte beror på att vi de senaste 30 åren har haft en biologisk revulution. Det flera studier pekar på är att detta deror på att attityden mot pojkar och flickor när det gäller matematik har ändrats. Som man säger i utbildningsväsendet ”det man förväntar sig får man”(det är en förenklig, vist).

    Av detta kommer vi helt säkerligen få kvinnor som har helt andra intresen, kompitenser och hjärnor än de som finns i dag.

  49. NinniTokan skriver:

    Nej, jag menar att det beror på att man bytt sätt att lära ut matte. Och det är riktigt allvarligt samhällsproblem.

    Jag har tre ”elever” som kommer till mig för att få hjälp med matten(2 gymnasie, en högskola). Två av dessa väljer bort skolans lektioner för jag förklarar. Min första ”elev” så trodde jag det berodde på att hon haft otur med läraren… men tre?
    Sista gången jag hade ”lektion” för någon vecka sen blev jag direkt förbannad och jag ska förklara varför.

    Det handlade om algebra och när hon skulle räkna ut talen så satt hon och bläddrade sidor för att kolla konjugatregeln och kvadreringsreglerna . Så jag sa: ”Nej, kolla inte. Du ska räkna ut det.”
    Hon: Men jag kan dom inte riktigt utantill än.
    Jag: Varför ska du kunna det? Räkna det bara.
    Hon: Hur gör man då?

    Matte handlar inte om att kunna sådana regler utantill, det är genvägar man har som kontroll efter man förstått vad man gör. Så jag fick lära henne hur man gör utan att kunna reglerna, för i skolan lär man sig utantill.

    Jag läste matte på 90-talet. Än idag kan jag det sitter kunskapen tillräckligt fast för att kunna lära ut, för att jag förstår matte. Det var så lärde vi oss matte.
    Tror du den som lärt sig dessa regler utantill kommer kunna matten 5 år senare? Jag blir helt skrämd av att vi inte lär ut matematisk förståelse. Vad är det för kunnande vi bygger upp för framtiden?

    Och ja, antagligen passar utantill-kunskap flickor bättre.

  50. NinniTokan skriver:

    @Erik Jämställdhet:

    Komplettering:
    Om man går ännu längre tillbaka i tiden, så stämmer det dock. Den som alltid får höra den är ful, kommer uppleva sig ful.
    Och förr ansåg man att kvinnor inte begrepp mycket, men då är vi tillbaka långt i tiden.

    Men går vi tillbaka till att lära ut matematisk förståelse så är jag helt övertygad om att killar som grupp kommer vara lite bättre på matte än tjejer som grupp.

  51. Ulf T skriver:

    @NinniTokan,

    Men går vi tillbaka till att lära ut matematisk förståelse så är jag helt övertygad om att killar som grupp kommer vara lite bättre på matte än tjejer som grupp.

    Jag hittade förut en intressant studie, Critical Thinking Among College and Graduate Students (King, Wood, Mines 1990), där man försökte bedöma hur väl skolan tränade studenter att tillämpa den typ av analytiskt tänkande som behövs i arbetslivet. De kom fram till att man inte gör något toppenjobb än.

    Studien ville skilja på ”välstrukturerade problem”, där det finns exakt en rätt lösning, och mer komplexa problem, där man behöver resonera sig fram till en bästa kompromiss. Man valde olika test för att bedöma förmågan till komplexa resonemang, och hade även ett mer regelrätt IQ-test med. Sedan testade man gymnasieelever och collegestudenter.

    The college seniors in this sample do not appear to have mastered the skills of reflective thinking that John Dewey (1933) identified as a central aim of education. They did not consistently base their arguments on evidence and did not demonstrate an understanding of the role of evidence in making interpretations and judgments.

    Beträffande könsskillnaderna, vilket iofs inte var syftet med undersökningen:

    We found a significant main effect for gender for each measure, with males scoring consistently higher (p <.01): RJI: F(1,72) = 9.67; WGCTA: E(1,72) = 7.88; CCTT: F(1,72) = 8.01. This finding suggests that gender differences exist in both well- and ill-structured problem solving ability. However, because all three instruments measure some degree of academic aptitude in addition to problem solving ability, these mean differences could be due to preexisting differences in academic aptitude.

    En känsla jag har, men jag har inte studerat det ingående, är att när man presenterar resultat i en sådan här rapport, gör man den ”due dilligence” som krävs för att säkra att resultaten är robusta. När det visar sig att det föreligger könsskillnader, går man ett, två, tre steg längre, och gör allt man kan för att hitta skäl att kunna avfärda resultatet – i synnerhet om resultatet är att män presterar bättre än kvinnor i något som har med intelligens eller annan mental kvalitet att göra.

    Denna typ av selektivitet tar sig olika uttryck:

    - Tröskeln för att publicera är lägre om resultatet ligger längs med det politiskt acceptabla
    - Det är lättare att få anslag för att utreda icke-kontroversiella hypoteser
    - Vissa rapporter låter bli att nämna sina kontroversiella resultat i abstract
    - Man kan låta bli att tolka kontroversiella resultat, och i stället begrava dem i faktadelen

    Sammantaget blir det väldigt svårt att tolka forskningen; man behöver inte bara studera metod och resultat, utan även försöka läsa mellan raderna i abstract, inledning och diskussion.

  52. NinniTokan skriver:

    @Ulf T:

    En känsla jag har, men jag har inte studerat det ingående, är att när man presenterar resultat i en sådan här rapport, gör man den “due dilligence” som krävs för att säkra att resultaten är robusta. När det visar sig att det föreligger könsskillnader, går man ett, två, tre steg längre, och gör allt man kan för att hitta skäl att kunna avfärda resultatet – i synnerhet om resultatet är att män presterar bättre än kvinnor i något som har med intelligens eller annan mental kvalitet att göra.

    En känsla vi delar.

    Edit: Tack för studien. Kollat den nu. Den var intressant:)

  53. Nils Jungenäs skriver:

    @Ulf T:
    @NinniTokan:

    Det är även mycket vanligt i vardagstänk hos individer som av någon anledning ”har svårt att släppa” eller ”vill hålla fast” vid en tanke eller ett synsätt.

    Tex:
    ”-Där igenom kan många skillnader mellan män och kvinnors tankesätt, hjänstrukturer, förmågor m.m. ha könsroller som ursprung.”

    ”- …det kan också bero på att pojkar utsätts för ett socialt tryck att göra visa saker som tränar deras spaciala förmåga samtidigt som flikorn inte får detta trycket eller till och med utsätts för ett tryck som hindrar dem att utöva dessa aktiviteter.”

    ”-Fast problemet är om det är det sociala trycket som begränsar barnen.”

    Alla dess betänkligheter är förvisso relevanta ur olika perspektiv. Det intressanta är att de är gissningar och hypoteser som kommer som instinktiva och blixtsnabba svar på fakta som inte ligger i linje med den redan etablerade uppfattningen. Deta tycker jag faktiskt inte tyder på ”Min filosofi är att hålla mig öppen för alla möjligheter samtidit som jag försöker att lätta/få bort de sociala trycket.”

    Kan man inte bara acceptera att det finns vetenskapliga belägg för att det man trodde inte stämmer? Vadav denna envisa ovilja att acceptera medfödda biologiska skillnader mellan pojkar och flickor?
    …även i hjärnan, som överallt i övriga kroppen.

    Edit:

    Alltså… Allvarligt! Jag är nyfiken och intresserad av varför ”man” känner att det tar emot. Det påminner nästan om religiös övertygelse hos många feminister. Jag har ju mina egna teorier men jag vill veta hur dessa dogmatiska biofober resonerar innombords.

  54. Nils Jungenäs skriver:

    @Erik Jämställdhet:

    ”-Tidigare Har pojkar och män varit bättre än flikor och kvinnor innom matematik och problemlösning men nu är det tvärt om. Du håller säkert med om att det inte beror på att vi de senaste 30 åren har haft en biologisk revulution. Det flera studier pekar på är att detta deror på att attityden mot pojkar och flickor när det gäller matematik har ändrats. Som man säger i utbildningsväsendet “det man förväntar sig får man”(det är en förenklig, vist).”

    Jag tror snarare att det beror på att den generellt allt lägre ordningsdiciplinen och kvaliteten på undervisningen drabbar pojkar mer än flickor då flickor i skolåldern har lättare för att sitta tyst och lyssna på läraren. Lägg därtill det nyfeministiska misandriska flickvurmandet och pojkhackandet. Flickor ska lyftas fram och pojkar ska lära sig veta hut.

  55. Nils Jungenäs skriver:

    @Ulf T:

    Prata med Pelle.
    Du borde skriva ett helt eget blogginlägg om det där. Du har ju lagt ner mycket tid på att läsa och strukturera upp det.

  56. Ulf T skriver:

    @Nils Jungenäs,

    Du borde skriva ett helt eget blogginlägg om det där. Du har ju lagt ner mycket tid på att läsa och strukturera upp det.

    Hmm… jag har egentligen inte ens tid att skriva kommentarer till Pelles blogginlägg. ;-)

  57. Nils Jungenäs skriver:

    @Ulf T:

    Synd. Jag tycker alltid att du kommer med klarsynta och tänkvärda inlägg. :-(

  58. barfota skriver:

    @NinniTokan:
    Tyvärr så bidde det inget svar, hoppas du förstår.
    Kram
    Hej och tack för mig

  59. Erik Jämställdhet skriver:

    @ Ninni & Nills

    Jag har sätt vad ni skrivit och fortsätter gärna våran intresanta diskusion. Dock ska jag upp vid 5 och måste gå och lägga mig. Håll utskick framöver och sov gott

Google