Pojkarna är de utsatta i Karlstads förskolor

29 mars 2012, av David Holman

Artikel av David Holman.

Det var med glädje jag började läsa följande artikel. Det är inte ofta man så klart och tydligt erkänner pojkarnas utsatthet i förskolan.

Mår pojkarna sämre eller ser man deras problem tydligare – och tidigare?

– En kvalificerad gissning: det handlar om både och, säger Henrik Andershed.

Artikeln poängterar flera saker som vi inom denna rörelse tidigare tagit upp – så som att pojkarna är de som har svårt i en skola som är anpassad efter flickor. Fortsättningen på citatet ovan är:

 Utagerande och normbrytande beteende är dubbelt så vanligt hos pojkarna. De pojkar som har problem upplevs som mer krävande av pedagogerna, de syns mer och stör gruppen. [min markering]

Här är då frågan, vad gör lärare för att hjälpa dessa pojkar? Jag har full förståelse för att vuxna finner barn som är utagerande som problematiska och krävande. Dock har jag inte förståelse för att man beskyller pojkarna för detta beteende på det vis som numera görs från statligt håll (anti-pluggkultur).

Och vad menas med ”problem”? Enligt Henrik Andershed, professor och forskningsledare på Örebro universitet, manifesterar sig dessa problem i högre ålder som missbruk och svårigheter på arbetsmarknaden – vilket tydligen ska gå att koppla till lägre åldrarna. Jag undrar om det högre självmordsantalet bland pojkar även går att koppla till samma problem? Och hur är det med betygen egentligen? Inte nog med att pojkar presterar sämre på grund av en flickanpassad skola, de blir ju dessutom betygsdiskriminerade. Är detta ett av de problem som det talas om, tro?

Artikeln påpekar att studien ännu är i sin linda och behöver några år på sig att växa, möjligen årtionden. Detta är oturligt men tyvärr nödvändigt inom vetenskapen. Låt oss inte trampa i samma klaver som vissa genusvetare och feminister genom att kräva förändring mot vårt politiska mål bara för att det passar oss. Låt oss först ha lite på fötterna!

Tips: Läs även Ivar Arpis artikel på Newsmill om pojkkrisen i skolan.

Etiketter:  

21 kommentarer på “Pojkarna är de utsatta i Karlstads förskolor”

  1. jimmy skriver:

    Förr i tiden, innan alla bokstavsdiagnoser, så fick man lära sig om respekt för de äldre barnen, även respekt för vuxna i allmänhet och lärare i synnerhet, då var det inte sådana här problem med dessa pojkar, oftast är det en eller två som är uppviglare till detta beteende och tar man då tag i deras problem så får man med sig de övriga.

    Forskning är bra men jag tror inte att det ska krävas flera års forskning för att få fram samma slutsats.
    Dock ligger det inte på skolans bord att lära barn respekt, detta är i grund och botten en sak som föräldrarna ska lära dom.
    Konsekvenstänkandet måste komma in i tidig ålder hos barn.

  2. an@n.ym skriver:

    Om nu normbrytande beteende är dubbelt så vanligt hos pojkarna så kan det ju inte stämma att pojkar (män) är normen, vilket feministerna brukar hävda. Tvärtom visar det att flickor (kvinnor) är normen i skolvärlden och att skolan därmed är anpassad för flickorna.

  3. Bashflak skriver:

    Jag fattar inte? Är normbrytande bra eller dåligt? Hur ska de ha det?

  4. Ligneto skriver:

    @Bashflak: Det är bra om det är flickor som bryter mot normen ;)

  5. NinniTokan skriver:

    @Bashflak:

    Inkonsekvensen är värre än så. Det är, påstår man vilket jag med bestämdhet hävdar är fel), den manliga könsrollen, dvs könsnormen, som tvingar/formar män att bli våldsamma, begå våldtäkter osv. formar pojkar att vara ”stökiga” osv.

    Nu är detsamma ett normbrott. >.<

  6. Per skriver:

    Det handlar om vad normerna bör vara i skolan. Jag brukar säga såhär:
    ”Normen skall vara att utöva sina mänskliga rättigheter så länge man inte direkt hindrar andra från att utöva sina rättigheter eller försummar skolplikten”.

    Ett bra normbrytande beteende är den typen av normbrytning som gör att eleverna kan utforska sin egen identitet (exempelvis kysser en av samma kön om man är nyfiken på det), ett dåligt att man kränker andra människor, skolkar eller stör undervisningen.

    Edit: Det jag skriver har mer med högstadiet att göra, då det är där jag undervisar.

  7. AV skriver:

    Bashflak: Om en flicka bryter mot könsnormen att vara pysslig och leka med dockor är det bra att hon är normbrytande. Samtidigt har vi förskolor och skolor som är anpassade för flickor, som är normen. Om pojkar bryter mot den normen och vill ha vildare lekar och är utagerande är de negativa normbrytare. Då ska de bli positiva normbrytare mot pojknormen och leka hälften av tiden med dockor (styrd lek). Och även om flickor är normen i skolan så är det viktigt att flickor bryter mot könsnormen och tar för sig mera, så de anpassar sig till mansnormen som gäller i den stora världen. Mansnormen är dock negativ och bör dekonstrueras så att den blir mera lik kvinnonormen. För övrig beror det på normen upplevs av pojkarna, flickorna och personal. En känsla av en norm är lika viktig som om normen är uttalad. Normalt sett är normer bra när de inte är dåliga.

    Glasklart! Om man inte förstår så enkla resonemang har man inte läst tillräckligt med genusvetenskap och de rätta böckerna. Då är det liksom ingen idé att ge sig in på de riktigt svåra resonemangen. Duh!

  8. Torstensson skriver:

    Här är en en sak som gör att jag anser att det behövs jämställdhet 2.0 .

    När man läser på Aftonbladets nätupplaga så hittar jag en artikel om microlån för kvinnor i Dadimos, Etiopien. Först ska jag kanske säga att jag ser inte felet i att kvinnorna får ta microlån eftersom det kan skapa ett mer jämställt förhållande mellan man och kvinna där. Vad jag har problem med är rubriksättningen som andas misandri.

    ”Hon blev herre-över sin man”

    Vid första anblicken blir ju känslan ”here we go again” det handlar alltså inte om jämställdhet, det handlar om att vara herre för journalisten som heter Carina Bergfeldt.

    Sen läser jag artikeln och tycker det är bra att det går så bra för kvinnorna. Sen kommer mina tankar efterhand ändå in på hur Carina själv ser på förhållanden mellan man och kvinna. Oundvikligen börjar jag tänka på det, även om artiklen i sig andas hopp för kvinnor i tredje världen.

    Är det verkligen en lämplig rubrik att ha på Aftonbladet?

    För att förtydliga för en del personer som tror att det där är ok. Jag som man, hade aldrig någonsin velat vara ihop med en kvinna som ska vara ”herre ” över mig. Det är so not ok att tro att det skulle vara hållbart för varken en kvinna eller man. Man ger och man tar, det finns inga herrar i ett bra förhållande. Det finns en ömsesidighet som är viktig att beakta men när man läser dylika rubriksättningar så kan man ju få för sig att det finns en hel del svenska kvinnor som vill dominera sina män.

    Det ställer vi män naturligtvis inte upp på. Jämställt ska det vara, inget annat.

    Här är artiklen i sin helhet
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14575410.ab

  9. barfota skriver:

    @Torstensson
    Jag delar din åsikt här, snodde din kommentar och lade in en länk på Genusnytt hoppas du inte misstycker :D

  10. Lasse skriver:

    Angående microlån till kvinnor i indien. Först höjer man det till skyarna eftersom ”kvinnor” anses ha mycket mer kontroll och vara mer ekonomiska än män. Kvinnor super inte upp pengarna sa man.

    http://www.dagen.se/svenskajournalen/article.aspx?id=196656

    Vad blev resultatet ?

    Kvinnor är inte mer ekonomiska eller har mer kontroll över pengar och microlån har nu blivit en skuldfälla.

    http://svt.se/2.151554/1.2329694/mikrolanen_har_blivit_en_skuldfalla_for_fattiga

    Lägg märke till att man inte nämner kvinnor överhuvudtaget, när det gick åt pipsvängen.

  11. maggan skriver:

    Hmm man anstränger sig väldigt för att pojkar ska bryta mot normer som genuspedagogerna anser vara problem, samtidigt som man jobbar med att flickorna ska trycka sig framför pojkarna…sen blir de glada genus amatörerna förvånade när alla barnen trycker sig fram och bryter normer som aldrig förr. Kan det vara så att om man belönar ett aggresivt beteende hos ena gruppen kommer den andra gruppen att anamma samma beteende även om de inte blir belönade för det då alternativet är att anamma ett beteende som ger absolut noll uppmärksamhet från de vuxna.

    jäkla pajasar

  12. Sanjo skriver:

    Bra att du driver de här frågorna, David!

    Lite OT, men jag tycker att det är anmärkningsvärt obehagligt hur Göran Greider i denna debatt med kloka Johan Lundberg verkar driva någon slags tes (han nämner det förvånansvärt ofta) att det som förenar barnamördaren Breivik med barnamördaren Merah är ”antifeminismen”.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5036935

    Det är obegripligt hur vänsterfolket fortsätter att sammanblanda sund kritik mot radikalfeminismen med terrorister och massmördare.

    Vad är det som har hänt med vänstern? Förstår inte Greider själv att han inte längre har en koppling till människorna, till folket?

  13. Leroy skriver:

    Såväl David Holman som Ivar Arpi verkar förstå att pojkar behöver bilder av båda sina föräldrar. Behöver få växa upp i ett jämställt samhälle. De ser utanförskapet barn kan drabbas av.

    De orättvisor och agerandet kan skapa.

    Leroy

  14. Leroy skriver:

    David och Ivar ser även hur döttrar drabbas. Dvs. hur alla barn hamnar i kläm oavsett bakgrund eller kön.

    Leroy

  15. leifer skriver:

    Torstensson

    ”Jag som man, hade aldrig någonsin velat vara ihop med en kvinna som ska vara “herre ” över mig”

    Lätt att snacka men många förhållande är i obalans och det är absolut inte ovanligt att det är kvinnan som är den egentliga bossen och att båda i förhållandet vet om det. Jag skulle till och med säga att det är det vanligaste förhållandet i Sverige, kvinnan är chefen. Det kan också komma smygande över tid ex när man får barn så upptäcker man vem som är chef…. Men det kan faktiskt vara så att det finns män som tycker det är helt ok att kvinnan bestämmer. Det kan också vara så att det funkar extra bra när mannen växte upp som en lillebror, träffar en kvinna, som växte upp som en storasyster. Hon är van att styra och han käftar inte emot hela tiden som en man som växt upp som en storebror skulle göra.

    Det finns faktiskt omvänt också många kvinnor som just vill att mannen ska vara herre, i alla fall en tid (vanligt bland unga kvinnor, sen förändras dom och vill inte alls att mannens ska styra). Kanske är det bästa trots allt när ingen är herre, vem vet säkert, men samtidigt innebär ju en liberal och verklig jämställd värld att alla typer av förhållande kan få finnas och inget givet är fel. Och att man då får bort obalanser som att kvinnor idag har huvudmakten över barnen pga kön. Dvs en strukturell diskriminering mot män.

  16. NinniTokan skriver:

    Kanske är det bästa trots allt när ingen är herre, vem vet säkert, men samtidigt innebär ju en liberal och verklig jämställd värld att alla typer av förhållande kan få finnas och inget givet är fel.

    Så ska det vara. Trivs man själv med situationen så kvittar det fullständigt om man är herre eller underdog. Vi är olika som personer en del trivs bäst med att följa, andra är naturliga ledare. Så ska det vara, vi ska få vara den vi är.:)

  17. NinniTokan skriver:

    Mariel:
    Minns du jag sa en gång att jag anser att våra barn, främst pojkarna, psykiskt misshandlas från ca 2,5 år pga att vi har allvarliga brister i vår uppfostringsnorm?
    Tänk på det jag sa när du läser detta utmärkta inlägg av David. Det är en sida av det jag syftar på. Det är det här som är resultatet av en uppfostringsnorm som är… vidrig?

  18. NinniTokan skriver:

    @Per:

    Det kändes lite som din kommentar var ett svar på min kommentar. Du adresserade den aldrig, men jag svarar som om det var till mig:)

    Jag insåg det är den normen man syftar på, ja.

    Men hur brukar låta om pojkar/män och normer, i synnerhet från folk som kallar sig ”feminist”?
    * Pojkar uppmuntras att vara ”som grabbar är”
    * Pojkar tillåts ta mer plats än flickor
    * Just på grund av att samhället och dess normer är tillåtande och uppmuntrande mot den ”besvärliga manrollen”, så blir män kriminella. Därför måste män ”avsäga sig sin manlighet”.

    Dom normer man åsyftar då är uppfostringsnormer(dvs skola föräldrar och hela samhällets normer i hur vi hanterar barn).. och den ska tydligen vara tillåtande för mansrollens utveckling.

    Nu till min åsikt i frågan:
    Det här att det är ett normbrott, det är det korrekta. Pojkar beter sig oftast som pojkar trots att den vuxna omgivningen försöker förtrycka det!

    Vår skolnorm fungerar inte hop med pojkarnas biologi! Biologin är vad den är det får vi leva med, så frågan är vad gör vi åt uppfostringsnormen?!

  19. NinniTokan skriver:

    @Per:

    Det han bara gå nån timme så ramlade jag på just det där jag menar i kommentaren ovan.

    förstå kopplingen mellan att pojkar uppmuntras leka fysiska lekar och att inte visa svaghet eller prata om sina känslor, och den där våldsstatistiken[min markering, länk]

    ”Kalle, snälla du, gå ut i kapprummet och brottas lite med Anders” säger förskolefröken Anna

    ”Johan, kan du inte kasta med bollen här inne.” säger pappa Anton.

    Det är därför pojkarna gör sånt! Därför blir folk brottslingar! Tänk att jag inte insett den kopplingen tidigare.
    Sveland har rätt, det är som att läsa att ”jorden är platt”.

  20. David Holman skriver:

    @NinniTokan: Detta är ironi antar jag… Eller?

  21. NinniTokan skriver:

    @David Holman:

    HAHA! Ja, såklart!
    Var det svårt att förstå?(Ser nu att jag satt in fel länk. Här är den rätta.)

    Jag förde en diskussion där(dit länken ovan leder, kolla gärna) tillföljd av det citatet(andra och tredje raden i kommentaren är alltså ett citat. Ser att citeringen är lite otydlig).. med en kvinna som är klok och trevlig… men ändå… anser hon att pojkar uppmuntras….

    Jag blir helt matt.. förstummad.. när jag ser såna formuleringar. Min kommentaren här var ett desperat och spontant känslourladdnings-utbrott typ: ”I vilken värld då sker denna uppmuntran?!-Var?!-Låt mig för allt i världen veta så jag kan flytta dit!-frustrations-ironi”

    I den värld jag lever i så är ”stävja-ala-skäll-o-gormande” mer eller mindre vardagsmat för livliga barn…. o det gör så ont i mitt hjärta varje gång jag behöver bevittna det.
    (Du och jag brinner för samma ämne, märker du det? Vi kommer ha att prata om om vi ses någon dag.)

Google