Kampanjen för att få kommuner att jämställa sin verksamhet mot våld i nära relationer ger fler och fler resultat.

Nu har slutsvar kommit från Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd. Inte ett perfekt svar på något vis, men ett litet steg i rätt riktning och ett tydliggörande att alla kan få hjälp, oavsett kön. Läs mer nedan.

Jämställd verksamhet våld i nära relationer – svar på medborgarförslag

 

Förvaltningens förslag till beslut

 

Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd överlämnar förvaltningens tjänsteutlåtande som svar på medborgarförslaget.

 

Maria Mannerholm                                                Ingrid Widebäck
Stadsdelsdirektör                                                  Avdelningschef

 

 

Sammanfattning

I ett medborgarförslag föreslås att inriktningen på förvalt­ningens arbete med våld i nära relationer ska ändras så att den blir könsneutral samt att stöd ska erbjudas till alla, inklusive barn, oavsett vilket kön förövaren har.

Förvaltningens arbete har redan denna inriktning och stöd kan således erbjudas till vuxna som är utsatta för våld och vuxna som utövar våld oavsett kön och typ av relation. Förvaltningen uppmärksammar också och har insatser för barn som lever med våld i familjen.

 

Ärendets beredning

Ärendet har beretts vid avdelningen för social omsorg. Information till de fackliga organisationerna ges den 6 mars 2011.

 

Bakgrund

I ett medborgarförslag anförs att att kvinnor utsätter män för våld i ungefär samma uppfattning som män utsätter kvinnor samt att kvinnor utsätter barn för både misshandel och sexuella övergrepp. När förslagsställaren läst på stadens webbplats har han inte kunnat se att förvaltningen han någon verksamhet för män eller barn som drabbas av övergrepp. Han föreslår därför att inriktningen på förvalt­ningens arbete med våld i nära relationer ska ändras så att den blir könsneutral samt att stöd ska erbjudas till alla, inklusive barn, oavsett vilket kön förövaren har.

 

Förvaltningens redogörelse

Förvaltningen beklagar att informationen på webbplatsen varit missvisande vad gäller vad som kan erbjudas den som varit utsatt för eller själv utövat våld i nära relation. Informationen har nu förtydligats så att det framgår att insatser finns inte bara för kvinnor utan även för män och barn.

Att förvaltningen arbetar med samtliga grupper som kan drabbas av våld i nära relation framgår av nämndens mål för verksamhetsområdet. Målet är formulerat som att ”den som utsatts för våld i nära relation ska få ett samordnat och professio­nellt stöd”. Däremot finns i det praktiska arbetet beteckningar (t.ex. ”kvinnostöd” och ”mansmottagning”) som utgår från att det mesta och allvarligaste våldet i nära relation utövas av män mot kvinnor

För arbetet ansvarar förvaltningens team mot våld i nära relation, som ingår i enheten för ekonomiskt bistånd. Teamet består av en socialsekreterare, som ansvarar för utredningar och beslut om bistånd, samt två kvinnostödjare, som ger praktiskt och psykosocialt stöd till våldsutsatta personer. Kvinnostödet sam­finansieras av stadsdelsförvaltningarna Skärholmen och Älvsjö. Trots sitt namn tar kvinnostödjarna emot även män.

Teamet har två övergripande åtaganden för sitt arbete: att ge råd och stöd till våldsutsatta samt att erbjuda samtalskontakt till dem som utövar våld i nära relation. Båda åtagandena har till syfte att våldet ska upphöra.

 

Insatser för våldsutsatta

Till social­sekreteraren i teamet kan både män och kvinnor vända sig, oavsett om  personen är offer för våldet eller den som utövar det och oavsett om våldet upp­stått i en heterosexuell eller en homosexuell relation. I det fall förvaltningen inte har någon adekvat insats att erbjuda får personen, om så önskas, råd om vart hon eller han istället kan vända sig.

Både män och kvinnor som är utsatta för våld erbjuds vid behov insats i form
av kvinno­stödjare, skyddat boende eller annat stöd. Kvinnostödjarna har bl.a. stödjande och motiverande samtal med den våldsutsatta, stöttar vid polisanmälan och följer personen genom en eventuell rättsprocess.

Insatser för dem som utövar våld

Våldsutövande personer erbjuds möjlighet till förändringsarbete. Den som vill kan få en samtalsserie om fem samtal med fokus på våldet genom mansmottagningen i söderort. Samtalet förs om våldet, ansvaret för våldet, sammanhanget, konse­kvenserna och alternativ till våld. På mansmottagningen finns tre halvtids familje­­-
behand­lare. Mottagningen är ett gemensamt projekt för stadsdelsförvaltningarna Enskede-Årsta-Vantör, Skarp­näck, Farsta och Hägersten-Liljeholmen.

Mansmottagningen tar emot både personer som söker dit på eget initiativ och de som hänvisas av t.ex. förvaltningarnas barn- och ungdomsenheter. Kontakt med mottagningen ska erbjudas till alla våldsutövare i familjer där barnen aktualiseras för utredning på barn- och ungdomsenheten på grund av våld i familjen.

Insatser för barn

Barnens situation i familjer med våld i nära relation uppmärksammas både av teamet och av barn- och ungdomsenheten. Teamet träffar föräldern tillsammans med handläggare från barn- och ungdomsenheten eller gör en orosanmälan dit. Teamet och barn- och ungdomsenheten har också  regelbundna samverkansmöten för att diskutera ärenden med våld i familjen.

Barn som bevittnat våld kan få samtal enligt Rädda Barnens Trappan-modell genom förvaltningens familjebehandlare. Om detta inte är tillräckligt kan familjen kontakta den lokala BUP-mottagningen, som i sin tur har möjlighet att remittera till specialistenheten BUP Grinden.

Förvaltningens barn- och ungdomsenhet deltar i flera olika projekt med inriktning på familjer där det förekommer våld mot barnen.

Övrigt

Teamet mot våld i nära relation kommer under det närmaste året att arbeta för att öka kunskaperna om våldsutsatta HBT-personer, våld mot personer med funk­tions­nedsättning och våld i ärenden med hedersproblematik.

Tack till Omar Damouk från pappa-barn.se för att han drivit detta fall och uppnått detta resultat!

Etiketter:  

33 kommentarer på “Medborgarförslag: Slutsvar från Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd”

  1. Jack skriver:

    ”allvarligaste våldet i nära relation utövas av män mot kvinnor”

    Detta stämmer väl inte (?) Bl a har ju kvinnan tillverkat napalm-liknande medel och brännt ihjäl män. Det är väl så allvarligt våld som det kan bli? Och det är alltså en kvinna bakom.

    Att skära av reproduktionsorganen är något som väl är vanligare att kvinnor gör? Ja, speciellt i Sverige kanske där könsstympning av pojkar är lagligt men nu tänkte jag på vuxna människor och en mer full stympning där hela penis skärs av t ex.

    Dessutom är kvinnor oftare falska beskyllare, ett mycket allvarligt brott vilket har lett till döden för goda och lagenliga män som utsatts för dessa beskyllare. Våldet kommer här ifrån polis och rättsväsende men slutresultatet är detsamma som om kvinnan lejt ett gäng hulliganer för att röva bort mannen, misshadla, förtala, hota, trakassera, låsa in och slutligen mörda. Att händerna sitter på människor finansierade av skattemedel gör det inte rätt utan snarare ännu mer fel och ännu mer våldsamt (skatt är taget med våld). Dock är det oftare kvinnan som initierar scenariot och framförallt mot män.

    Att driva någon till självmord får också ses som extremt grovt våld, i paritet med mord om inte värre! Också en kvinnlig gebit.

    Rätta mig om jag har fel alltså, men det allvarligaste våldet i nära relationer utförs av kvinnor.

    Värt att nämna också att svenska kvinnor generellt lever på döda män. 11 år före genomsnittsmannen återfår vad han betalat i skatt beräknas han istället vara död. En iskall ekonomisk kalkyl. Pengarna har då gått till kvinnor. En sån parasiterande livsstil som svenska kvinnor har som är baserad på våld (skatt) för dess försörjning är på något sätt relevant för våld inom nära relationer också eftersom kvinnan lever i relationen mot bakgrund av dessa våldsamma omständigheter.

  2. Håkan skriver:

    ”Trots sitt namn tar kvinnostödjarna emot även män”. Problemet är att namnet ger en helt annan signal, både utåt men även mot de själva. Att de även tar emot män blir en ”by the way”-sak eller ”I mån av tid och plats”.

    Man kan även invända att hade det varit det omvända så hade kravet på ett neutralt namn på stödjarna funnits från politisk nivå för länge sedan.

  3. Ulf T skriver:

    @Jack,

    11 år före genomsnittsmannen återfår vad han betalat i skatt beräknas han istället vara död.

    Nåja, det är knappast den sortens ”våldsutövande” som kommunen förväntas hantera i det här fallet. Och ‘iskallt beräknande’ är väl möjligen staten då, men jag tror att de flesta äldre kvinnor önskar att deras män får vara kvar i livet, hellre än att avlasta (?) hushållsekonomin genom att dö i förtid.

    Hursomhelst, huruvida män i snitt är mer eller mindre våldsamma är ovidkommande här; om man accepterar forskningsläget – att män är utsatta för våld i ungefär samma utsträckning som kvinnor, och dessutom mycket mindre benägna att söka hjälp, delvis för att de inte förväntar sig att de skall få någon.

    http://www.pappaliv.se/pdf_filer/slagenman.pdf

    Staffan, Mattias och Peter har i sina förhållanden vid upprepade tillfällen blivit utsatta för fysiskt våld. Misshandeln i deras fall påminner om varandra. Kvinnorna har gett männen örfilar, sparkar och slag med knytnäve, spottats, använt sig av tillhyggen som stenar, brödkniv, läskflaska, skål som har kastats på männen eller använts vid slag. En av kvinnorna har även vid ett tillfälle försökt köra över sin man.

    Fyra av männen säger att den psykiska misshandeln yttrat sig i form av att de inte överhuvudtaget får träffa sina barn, att umgänget är begränsat och sker på mammans villkor eller att de upplever att mamman försöker göra allt för att misskreditera dem inför både barnen och resten av omgivningen.

    Fyra av dessa män, Filip, Staffan, Mats och Johan, har blivit utnyttjade ekonomiskt av sina sambos/fruar. Två av fallen kan betecknas som grova då männen i princip har satts i personlig konkurs.

    Ovanstående tycks tillräckligt grovt för att de borde kunna få lite stöd, tycker man, men…

    Johan och Mats har kontaktat mansjourer men inte känt att de fått någon hjälp då de upplevt att personalen på mansjourerna inte haft erfarenhet av att bemöta män i deras situation och därmed inte klarat av att bemöta deras problem. De säger också att det som diskuterades på mansjourerna var kvinnomisshandel.

  4. Jack skriver:

    Ulf T

    ”Nåja, det är knappast den sortens “våldsutövande” som kommunen förväntas hantera i det här fallet”

    Vilken sorts våldsutövande pratar du om?

    ” ‘iskallt beräknande’ är väl möjligen staten då, men jag tror att de flesta äldre kvinnor önskar att deras män får vara kvar i livet,”
    Du pekar på att staten går emot kvinnors intressen. Intressant! Det brukar anses vara ett no-no inom politiken, iaf om det kommer i ljuset.

    ”män är utsatta för våld i ungefär samma utsträckning som kvinnor, ”
    Vill bara förtydliga kontexten här, dvs att det gäller i nära relationer. Totalt sett i livet är män mångfalt mer utsatta för våld. Man kan undra varför detta inte blivit en politisk jämställdhetsfråga (Vet att många föräldrar oroar sig, statistiskt korrekt, betydligt mer för sina pojkar t ex eftersom pojkar och unga män är de som utsätts för mest fysiskt våld)

  5. Peter skriver:

    Jättebra ju.

  6. Peter skriver:

    @Jack:
    Du verkar generalisera väldigt. Det är väl inte alla kvinnor som falskeligen beskyller män, eller utövar våld. Har du något emot kvinnor i allmänhet?

  7. Bashflak skriver:

    Ok, våldsoffer går till Kvinnostödjarna, de som slår går till Mansmottagningen. Det var ju väldigt tydligt.

  8. Ulf T skriver:

    @Jack,

    Vilken sorts våldsutövande pratar du om?

    Du skrev:

    Värt att nämna också att svenska kvinnor generellt lever på döda män. 11 år före genomsnittsmannen återfår vad han betalat i skatt beräknas han istället vara död. En iskall ekonomisk kalkyl.

    I sammanhanget, relationsvåld, gav det nästan bilden att du anser att kvinnor kallt räknar med att deras gubbe skall dö i förtid så att de kan casha in på hans död. Jag hade lite bråttom; borde förstås ha markerat att jag inte trodde att det var så du menade.

    Du pekar på att staten går emot kvinnors intressen. Intressant! Det brukar anses vara ett no-no inom politiken, iaf om det kommer i ljuset.

    Staten går för all del ofta emot intressen hos de personer som den säger sig värna mest. Den progressiva beskattningen i kombination med inkomstprövade bidrag har ju tydligt drabbat personer i spannet 20-30 tkr/mån mest – samtidigt som man envist hävdat att det var inte minst den gruppen man ville hjälpa.

    (Jag minns att man för några år sedan automatiskt beslogs med epitetet människohatande egoistisk höger om man dristade sig att föra detta på tal. Dessa tabun tycks nu ha flyttats över till jämställdhetsfrågan).

    “män är utsatta för våld i ungefär samma utsträckning som kvinnor, ”
    Vill bara förtydliga kontexten här, dvs att det gäller i nära relationer. Totalt sett i livet är män mångfalt mer utsatta för våld.

    Jo, jag funderade när jag skrev min kommentar varför dessa jourer inte intresserar sig för denna andra typ av mäns utsatthet för våld. Behöver män inte stöd så länge de bara misshandlas av andra män?

  9. Jack skriver:

    @Peter:

    ”Du verkar generalisera väldigt.”
    Citera så kan jag lägga in eventuella disclaimers. Tänk dock på att det inte är automatiskt fel att tala om det generella, det kan ofta vara behövligt.

    ”Det är väl inte alla kvinnor som falskeligen beskyller män”
    På riktigt nu Peter, tror du verkligen det?

    ”Har du något emot kvinnor i allmänhet?”
    Vad är detta, nåt sorts personangrepp? Mellan orden förmedlar du också värderingen att kvinnor som grupp vore ofelbara. Tycker du verkligen det Peter? Om kvinnor t ex skrattar åt att skära penisen av en man, anser du det då inte vara värt att vara emot som företeelse? Observera här hur jag skiljer sak från person, vilket du inte riktigt verkar ha gjort när du talar om att vara emot kvinnor.

  10. Eva skriver:

    @Jack:

    Jag undrar om du tycker att det finns något positivt med kvinnor?

  11. Jack skriver:

    @Eva:

    Jaha. Såklart. Jag undrar om du ändrat uppfattning om något sedan du börjat läsa här och ifall du tycker att män bör ha lika rättigheter som kvinnor i Sverige.

  12. Mars skriver:

    Är väl ett så gott exempel som något på det som jag skrev om igår.

    @Mars:

    Det är ointressant för dem att agera, eftersom det strider emot den patriarkala världsbilden. Det är pinsamt att denna stadsdelsnämnd inte kan bättre än så. Förhoppningsvis är inte sista ordet sagt, och ska man vara lite mer optimistiskt så negligerar de ju inte problemet helt.

  13. NinniTokan skriver:

    @Bashflak:

    Men ”vi”(=stadsförvaltningen alltså) välkomnar alla!

    Hen ska vi införa, för ord är viktigt… men kvinnostödjarna och mansmottagningen det är neutralt och bra!

    Man blir bara så trött. Hur svårt är det att inse att jämställdhet är något bra?

  14. Eva skriver:

    @Jack:

    Jag kan inte komma på att jag har ändrat uppfattning i någon fråga hittills. Ja, jag tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Det har jag tyckt så länge jag kan minnas.

  15. Jack skriver:

    Eva,

    Skulle du vara beredd att rösta på ett parti med målet lika rättigheter hellre än andra? (kan poneras att det delar starkaste alternativet enligt digs politik för övrigt)

  16. Eva skriver:

    @Jack:

    Partiet jag brukar rösta på har lika rättigheter för kvinnor och män som mål.

    Ps. Din mening inom parentes förstod jag inte.

  17. Lasse skriver:

    Litet steg framåt men sen bli man bara ledsen när man läser nedanstående.

    ”Däremot finns i det praktiska arbetet beteckningar (t.ex. ”kvinnostöd” och ”mansmottagning”) som utgår från att det mesta och allvarligaste våldet i nära relation utövas av män mot kvinnor.”

    Vilket är egentligen det allvarligaste våldet är det psykiskt våld eller fysiskt våld ?

    Som alla vet finns det ett svart hål när det gäller kvinnors psykiska våld mot män och anledningen till det är att det inte finns någonstans för männen att vända sig. Det finns varken mansjourer eller andra instanser där män blir tagna på allvar, förefaller som män per automatik är förövare när de kliver på på en av de få mansjourerna som finns i kommuners regi. Som tidigare vill jag påstå att kvinnor är i majoritet när det gäller utövning av det psykiska våldet i nära relationer.

    Vill återigen lyfta fram det milda psykiska våld mot män som är helt accepterat idag från samhällets sida, helt sjukt egentligen om man tänker efter. Det omvända skulle aldrig accepteras.

    Sen kan ju undra vilka specialsatsningar de gör för pojkar och män som blivit utsatta för kraftigt våld. Något som är dubbelt så vanligt än det totala våldet mot kvinnor.

    Har en bekant som tog livet av sig efter åratal av psykisk misshandel från sin fru, vad hände ?

    Absolut ingenting, trots att det var ett välkänt faktum att deras relation var som jag beskrivit.

    Kan bara konstatera att det fortfarande råder en enorm obalans på det här området till mäns nackdel.

  18. Björn Carlsson skriver:

    Ordet hen kommer kommer att självdö, tack och lov! Löjliga svenskar!

  19. Ligneto skriver:

    lol.. Hittade denna på aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article14561001.ab

    Med tanke på hur mycket pengar som går till ”mäns våld mot kvinnor” så förstår jag inte hur hon kommer fram till detta…

  20. [...] med detta i åtanke läs hur apexuals (politiker) svarar på medborgarförslaget att jämställda debatten om våld in nära relationer (dvs inte längre få bygga status åt sig i [...]

  21. Pelle Billing skriver:

    @Jack:
    ”Rätta mig om jag har fel alltså, men det allvarligaste våldet i nära relationer utförs av kvinnor.”

    Ja, jag ska rätta dig. Du har fel. Alla data talar för att du har fel.

    Var har du dina fakta, Jack? Den här bloggen går inte ut på tendensiöst tyckande.

  22. Pelle Billing skriver:

    @Jack:

    ”Totalt sett i livet är män mångfalt mer utsatta för våld. Man kan undra varför detta inte blivit en politisk jämställdhetsfråga (Vet att många föräldrar oroar sig, statistiskt korrekt, betydligt mer för sina pojkar t ex eftersom pojkar och unga män är de som utsätts för mest fysiskt våld)”

    Det är en relevant fråga. Fokusera på det som vi vet.

  23. Pelle Billing skriver:

    @Lasse: Du gör en viktig poäng. Det är oerhört viktigt att samhället (kommunerna, osv) börjar erbjuda misshandlade män samma stöd som kvinnor får – och att det tydligt framgår att män är lika välkomna. Detta gäller både psykiskt och fysiskt våld.

    I slutändan spelar det ingen roll vem som utövar mest våld. Det viktiga är att varje individ kan få samma kvalitet på hjälpen.

  24. Jack skriver:

    Pelle Billing,

    ”men det allvarligaste våldet i nära relationer utförs av kvinnor”

    ”Ja, jag ska rätta dig. Du har fel. Alla data talar för att du har fel.”

    Du verkar ha misstolkat mig. Vad som är allvarligast och vad som sker mest är inte samma sak. Talar vi om det allvarligaste våldet är frågan ifall där finns kvinnor som gärningskvinnor. Jag åminner mig en kvinna som tände eld på sin man. Det är väl ändå så allvarligt det kan bli? Menar du att det finns värre våldsbrott som endast män begår?

    Sataniska patriakatcirklar i som dödar småbarn i skogen då eller? Har du data på det eller är det bara groteska fantasier från feminister? Faktum är att vad gäller mord av småbarn visar flera studior att kvinnor står för merparten. Jag har givit referens tidigare på detta, det bör vara allmänt känt och just nu orkar jag inte ta fram dem igen.

    Detta är svårsmälta grejer, kvinnor som begår de allvarligaste typerna av brott, men det är också därför jag nämner dem, för att det förhoppningsvis är ny kunskap för någon. Hoppar någon till så har alla vunnit.

    Om Kvinnan som brände upp sin man:
    http://www.youtube.com/watch?v=I6s7V3gm__8

    Det första (?) media-fallet med en kvinna som skar av en mans penis:
    http://en.wikipedia.org/wiki/John_and_Lorena_Bobbitt
    (får ses som ganska allvarligt iaf)
    Även detta fall är känt:
    http://www.nbclosangeles.com/news/local/Woman-Accused-of-Cutting-Off-Husbands-Penis-125423033.html

    Om merparten av det allvarligaste våldet begås av män så är det ändå värt att beakta att kvinnor också begår en ansenlig andel av detta våld (kanske rent av värre? har en man tillverkat napalm och brännt upp sin fru i sängen?). Därtill kommer sådant indirekt våld som jag listade i inlägget vilket sett till konsekvenser för den drabbade mannen är mycket allvarligt det med, exempelvis döden genom självmord är allvarligt och omständigheterna som ledde till detta måste kunna kritiseras allvarligt (är fysiskt våld allvarligt för att det är fysiskt eller pga dess konsekvenser? Isf om psykiskt våld får döden som konsekvens är det att betrakta som lika allvarligt?)

  25. Ulf T skriver:

    @Ligneto,

    Hmm, artikeln väcker flera frågor…

    Förra året samlade i alla fall 27 320 kvinnor ihop sig och gick till polisen för att an­mäla en misshandel.

    Oj, det låter kontraproduktivt! Så många kvinnor för att anmäla en misshandel. I min bransch skulle man nog kalla det en denial-of-service attack.

    Det är långt i från alla. Det är ­bara en femtedel av alla kvinnor som efter en tuff dag på jobbet har blivit slagna, sparkade, hotade, knivskurna, torterade ­eller inlåsta.

    Det låter mycket, men även gånger 5 är det väl ändå bara ca 3% av den kvinnliga befolkningen. Sedan var det lite stort spann där – från ”hotade” till ”torterade”.

    När hon skriver att våldet har ökat, är det det faktiska våldet (och i så fall, hur har det mätts?), eller antalet anmälningar? (google, google…) Ah, antal anmälningar var det – inte riktigt samma sak. Nike påstår dock att själva våldet också ökat, enligt BRÅ.

    I BRÅs rapport från 2010 – Mäns våld mot kvinnor, kan utläsas att

    Totalt har närmare 300 projekt som syftar till utveckling av stöd till
    och behandling av våldsutsatta kvinnor

    Totalt är det mer än 500 projekt mellan 2007-2009 huvudsakligen med problembilden att män misshandlar kvinnor, till en kostnad av över 500 miljoner kronor. Totalt 1 miljard avsattes för ”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39)”

    Notera den totala frånvaron av kvinnors våld mot män. Detta återkommer även i den löpande texten, som t.ex.:

    En komplikation när man ska gå igenom insatserna som rör barn som bevittnat våld är att arbetet ofta redovisas tillsammans med insatser som rör våldsutsatta kvinnor eller barn som själva utsatts för våld (där både mamma och pappa kan vara förövare).

    Kvinnor kan vara våldsutsatta, och så även barn. Det kan förekomma att det är mamman som utövar våld mot barnet. Att barn skulle kunna bevittna mammans våld mot pappan är inte ett perspektiv som ingår.

    Beträffande påståendet att våldet skulle ha ökat, står det så här på sid 23:

    Det finns också undersökningar där utsatthet för våld efterfrågas. Utifrån uppgifter om självrapporterat grövre våld samt våld i hemmet i SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) kan man dra slutsatsen att omfattningen av våld mot kvinnor legat relativt konstant under 2000-talet

    Dessutom står det:

    Under åren 2004 till 2008 svarade 3 procent av kvinnorna i Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsoenkät att de utsatts för fysiskt våld. I undersökningen 2009 minskade denna siffra till 2 procent, en förändring som står sig i preliminära siffror för 2010

    Det är möjligen denna siffra som avses i artikeln, men att man utsatts för våld betyder inte direkt att man torteras varje kväll efter jobbet…

    När det gäller hot om våld i samma undersökning ligger resultaten av kvinnornas svar i linje med utsatthet för våld. Andelen låg konstant på 5 procent under åren 2004 till 2008, för att sjunka en procentenhet 2009 till 4 procent. Också denna minskning står sig i 2010 års preliminära siffror.

    Såvitt man kan se minskar såväl våldet som hot om våld, medan antalet anmälningar har ökat med ca 10%.

    Men, hoppsan!

    Ovanstående siffror rör inte enbart våld och hot från män utan även från kvinnor. Om man vill få en bild av just mäns våld och hot mot kvinnor är Brå:s Nationella trygghetsundersökning (NTU) en bättre källa. Andelen kvinnor som där anger att de utsatts för brott i en nära relation under det senaste året var densamma 2007, 2008, 2009 och 2010, ca en procent.

    Det är alltså inte 3% av kvinnorna som möjligen utsätts för misshandel, knivvåld och tortyr varje kväll efter jobbet, utan betydligt färre än så – och sannolikt extremt mycket mer sällan; BRÅ skriver att en tredjedel av anmälningarna gäller upprepat våld (dvs det finns minst en tidigare anmälan), men att detta inte skall tas ” som ett mått på faktisk utsatthet för nya brott” .

    Med hänsyn till uppgifterna i redovisade självrapporteringsstudier (NTU, SCB:s ULF-undersökning och Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsoenkät) talar det mesta för att ökningen av anmälningar inte beror på en ökning av våldet utan på att kvinnor blivit mer benägna att anmäla när de utsätts för våld från en man. Det är möjligt att det ökade fokus på frågan som handlingsplanen inneburit har bidragit till detta; till exempel har både polisen och socialtjänsten bedrivit ett omfattande informationsarbete med syfte att fler kvinnor ska våga göra en anmälan och uppfatta det som meningsfullt.

  26. Ligneto skriver:

    @Ulf T: Roligt att du hittar så mycket fakta! :) Det jag reagerade på handlade dock inte om omfattningen av våldet utan att ”våld mot kvinnor inte är prioriterat av makten”. Iofs ger ett omfattningsunderlag en bättre möjlighet att se hur fördelningen av resurserna ser ut jämfört med utsattheten… Finns det några insatser alls riktade mot ”kvinnors våld mot män” eller ”våld mot män i allmänhet”? Hur väl rimmar det med att ”Totalt 1 miljard avsattes för “Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39)”” med tanke på omfattningen av våld riktat mot män?

  27. Pelle Billing skriver:

    @Jack:

    ”Detta är svårsmälta grejer, kvinnor som begår de allvarligaste typerna av brott, men det är också därför jag nämner dem, för att det förhoppningsvis är ny kunskap för någon.”

    Nej, så kan man inte uttrycka det. Möjligen menar du att det bland de allvarligaste brotten även finns kvinnliga förövare, och det stämmer. Men det är något helt annat att påstå att kvinnor begår de mest allvarliga brotten, eller att kvinnor begår flest allvarliga brott. Sådana påstående får kommentarsfältet att framstå som oseriöst.

    ”Sataniska patriakatcirklar i som dödar småbarn i skogen då eller? Har du data på det eller är det bara groteska fantasier från feminister?”

    Det här var onödigt.

  28. Mia. skriver:

    Ang ‘fakta’ i artikeln i Af

    ”Förra året samlade i alla fall 27 320 kvinnor ihop sig och gick till polisen för att an­mäla en misshandel. Det är långt i från alla. Det är ­bara en femtedel av alla kvinnor som efter en tuff dag på jobbet har blivit slagna, sparkade, hotade, knivskurna, torterade ­eller inlåsta.”

    Dessa siffror innefattar alltså ALLT våld mot kvinna i samhället. Hur många män anmäler våld per år? Pratar man om ‘päron’ så får man vara konsekvent och nämna allt våld mot kvinna/man. Och pratar man om ‘äpplen’ får man vara konsekvent och bara prata om partnervåld mot kvinna/man.

    - Av 27 200 fall av misshandel mot kvinna är drygt en fjärdedel misshandel från en närstående enligt Nationella trygghetsundersökningen.

    - I genomsnitt anmäls 2500 fall av grov kvinnofridskränkning per år (2006-2010, Brå).

    - Ökningen av misshandel mot kvinna är tydligast i gruppen ensamstående mödrar som utsatts för misshandel av en närstående och kvinnor som misshandlats i yrkeslivet av en ytlig bekant, till exempel av arbets- eller skolkamrater, lärare och patienter.

  29. Ligneto skriver:

    @Mia.: Nej mia det innefattar inte allt våld… anmälningar är inte särskilt representativt för hur verkligheten ser ut… Inte för att det brukar stoppa människor från att använda det på det sättet… Det finns stor risk för mörkertal när det gäller anmälningar likväl som det finns stor risk för överskattning då våld inte alltid är olagligt (tex nödvärn). Bättre att kolla på domar + se om det finns uppskattningar kring mörkertal för att få en någorluda bra verklighetsuppfattning

    *”Olagligt” ska vara ”brottsligt” annars blir det fel :p

  30. Mia. skriver:

    @Ligneto:

    Helt rätt. Jag var otydlig. Med allt våld menade jag att det inkluderar alla typer av våld (som anmäls). Ofta används siffrorna så att man säger att 27000 kvinnor anmäler misshandel och sen uppskattar mörkertalet till fem gånger fler. Några tror då att över 100 000 kvinnor utsätts för våld i nära relationer per år. Och att allt våld är sk intimate terror. När det gäller kvinnofridskränkning så är alltså siffrorna ca 2500 anmälningar/år.

    I ‘Våld mot kvinnor och män i nära relationer’ kommer man istället fram till siffrorna att 1,2% kvinnor och 0,3% män uppger att de utsatts för relationsvåld. På en höft rör det sig alltså snarare (inkl mörkertal) om ca 35000 kvinnor och 8750 män som utsätts för relationsvåld.

    ”Män utsattes oftare för trakasserier medan kvinnor var mer utsatta för hot och misshandel.”

    http://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2009-05-28-vald-mot-kvinnor-och-man-i-nara-relationer.html

  31. Ulf T skriver:

    @Mia,

    På en höft rör det sig alltså snarare (inkl mörkertal) om ca 35000 kvinnor och 8750 män som utsätts för relationsvåld.

    Men den där siffran för männen får nog tas med en rejäl nypa salt. Dels finns inga svenska studier som försöker kvantifiera relationsvåld mot män, dels bör vi nog väga in att, medan man gjort allt man kunnat för att uppmuntra och stödja kvinnor som medger att de utsatts för relationsvåld (och ständigt tycks söka vägar att få till det att antalet är mycket högre än vad alla utom Eva Lundgren kommer fram till), gäller det rakt motsatta för män:

    - att bli misshandlad av en kvinna är så totalt i konflikt med det traditionella mansidealet att det är svårt för många män att ens för sig själva erkänna att det händer – ens att det händer andra män, än mindre dem själva.

    - Själva frågan upplevs som så kraftigt stigmatiserande att det troligen kan påverka även anonyma enkäter

    - Riktiga män skall klara sådana situationer, och dessutom skydda och försöka förstå sin kvinna; har de åkt på en hurring någon gång har de förmodligen förtjänat det, även om de själva inte nödvändigtvis förstår varför. Dvs även om kvinnan slår är det troligen ytterst mannens fel, och därför inte misshandel.

    Påminner om NCK-rapporten (den som omtalades i media som att den visade att SÖS-personalen tyckte att slagna kvinnor får skylla sig själva). kap 22 (s. 181-189) sammanfattar forskningsläget om mäns utsatthet för relationsvåld, mest baserat på utländska studier, eftersom vi inte forskar på sådant i Sverige.

  32. Ulf T skriver:

    När jag återigen skummar igenom NCK-rapporten, kap 22, blir jag påmind om en annan sak. Jag skulle till att börja med själv få svara sanningsenligt att jag blivit utsatt för fysiskt våld såväl före som efter min 15-årsdag, både av män och av kvinnor. Psykiskt våld har jag också blivit utsatt för, bland annat av f.d. flickvänner. Delvis hade detta med min egen mognad att göra. Numera är jag lyckligt gift, och kan inte minnas en enda händelse de senaste 15 åren som ens kommer i närheten.

    Jag tror inte jag är värre drabbad än någon annan man i detta avseende. Förmodligen har jag råkat ut för relativt lite.

    I 25-30-årsåldern blev jag två gånger rejält provocerad av ligistgäng, tydligt med avsikt att söka en ursäkt att däcka mig ordentligt. Båda gångerna kom jag undan genom att hålla mig helt kall (+ säkerligen en hel del tur). Hur det gick till vet jag inte – rädslan kom efteråt. I backspegeln kunde jag nog inte ha hanterat situationerna bättre, men hade det inte gått att krångla sig ur, hade jag förmodligen blivit rejält skadad.

    Jag hoppas jag slipper få reda på om det skulle gå en tredje gång, men undrar samtidigt kring hur mycket den egna oron bidrar till om man råkar illa ut eller inte, när det bränner till. Män är möjligen mindre oroade, och kvinnor troligen mer, än de borde vara. Kanske män till och med har lite mer träning i att glida undan bråk från barndomens rough-and-tumble-lekar?

    I en konfliktsituation kan sådana skillnader vara avgörande.

  33. Mia. skriver:

    @Ulf T:

    Jag tror inte att man bara ställt fråga, -Har du utsatts för relationsvåld?

    Men helt rätt. Området är fortfarande outforskat (vilket även påpekas i länken). Och att några inte kan/vill ta till sig (‘förnekar’) att även män utsätts för relationsvåld ‘underlättar’ ju sas inte av att även män talar tyst om (‘förnekar’) det.

Google