Manlig utmattningsdepression belyses

05 mars 2012, av Pelle Billing

Sydsvenskan intervjuar en man som haft problem med utmattningsdepression (”utbrändhet”) i flera år:

En lördagseftermiddag rasade Kjell Anselius ihop hemma på köksgolvet. Hela kroppen skakade. Utmattningsdepression, löd diagnosen.
Tio år senare är han fortfarande utan jobb.

Det finns fortfarande en viss skepsis som utbrändhet i vårt samhälle. Men som det här exemplet visar är det ett reellt tillstånd som orsakar stora problem för den drabbade.

Däremot ska diagnosen inte missbrukas, eller användas av människor som känner sig lite slitna i vardagen, utan detta är ett medicinskt tillstånd med specifika kriterier.

För män som drabbas av diagnosen utmattningsdepression finns det ett könsperspektiv att beakta:

– Män ska inte gråta eller vara svaga. Vi ska spotta i nävarna och ta problem med en klackspark. När jag senare föreläste för blivande trädgårdsterapeuter sade en av dem: ”Jag trodde att utbrända män var pjalliga. Nu har jag ändrat mig.” Det var både roligt och sorgligt att höra.

Våra kulturella förväntningar på män orsakar en del problem här. Själva grunden för en ”riktig karl” är att han kan hugga i och prestera. Denna ytliga bild av manlighet kommer sig av att alla framgångsrika samhällen bygger på mäns förmåga till fysiskt arbete, fysiska risker och villighet att med våld försvara samhället.

En anledning till att män är sämre på att söka sjukvård är att det är ett hot mot hela deras identitet, på ett sätt som det inte är för kvinnor. Med detta inte sagt att det inte kan vara väldigt jobbigt för kvinnor också – kvinnor har sina separata ok att bära.

Visdomsorden från Kjell Anselius är att vi behöver en mänskligare arbetsmarknad:

Han ogillar uttryck som ”stresstålig” och ”kan hålla många bollar i luften”; egenskaper som ofta förekommer i jobbannonser.

– De förkortar snarare tiden för människor som arbetar än tvärtom. Vi kan inte jobba längre samtidigt som kraven ökar. Det behövs en mänskligare syn på arbetslivet där människor får arbeta efter förmåga, säger Kjell Anselius.

Det här är väl mer än allmänmänsklig fråga än en könsfråga, men den är ändå viktig att lyfta.

Lika mycket som det ska finnas möjlighet att göra elitkarriär och jobba dygnet runt, ska det finnas möjlighet  till lugnare jobb (med lägre lön, självfallet).

 

21 kommentarer på “Manlig utmattningsdepression belyses”

  1. Vankelhane skriver:

    Ursäkta en ovidkommande kommentar … men vad tusan är en trädgårdsterapeut? … snacka om fjollvarning! … ursäkta igen ;-)

  2. Jack skriver:

    Djur i fångenskap kan stressa, i betydelsen att situationen stimulerar utsöndring av djurets kroppsegna inre substanser som fräter på djurets nevsystem och övrig hårdvara i sådan utsträckning att djuret till slut dör knall och fall. Ifall situationen mildrats något är det möjligt att dessa inre, rent fysiska, skador kan generera vad vi skulle kalla beteendemässiga eller psykiska effekter också?

    Vi människor är av samma hårdvara. Det kanske kan krävas en del smält-tid att inse detta då vi oftast inte får erkänna vare sig likhet med djur eller begränsningar, speciellt män. Det går emot den bild av oss själva vi är beroende av för att ta oss framåt i vardagen.

    Att motsatsen måste hållas för sann gör att de som drabbas förstås blir än mer ensamma och helt enkelt inte trodda på.

    Dock anser jag det värt att kontemplatera vad det innebär att djur kan dö av stress, med avseende på ifall mindre grader av stress kan ge påverkan redan innan ifall djuret hade kunnat tala eller om vi studerat det mer noggrant. Man kan undra ifall stress även kan påverka människor då, när i princip samma hårdvara som människor har/är dör helt bland djur som följd av stress.

  3. Jack skriver:

    Arbetslöshet är bland det mest stressande som finns, paradoxalt för den som har missuppfattat hur människor fungerar, men också användbart som motiv för att sätta människor i arbete.

    Intressant från djurens värld:
    ”A worker bee kept isolated from other bees, even if supplied with food, will die soon. It will move restlessly till it drops dead. She won’t die by exhaustion but by stress. When kept captive, certain hormones are released in its blood, directing her focusing for the return to the hive. ”

  4. Bashflak skriver:

    Jag har alltid trott att utbrändhet är en inbillningssjukdom, ett i-landsproblem. Men en dag gick jag själv i väggen, eller trillade dit vore kanske en bättre liknelse. Jag var sjukskriven två dagar, sen var jag tillbaka på jobbet, men det tog mer än ett år innan jag mådde bra igen.

    En sak jag fick erfara var den oföeståelse jag fick från hustrun. Vem skulle nu hjälpa henne att få vardagen att gå ihop, om jag låg apatisk i sängen och stirrade i taket? Den reaktionen är nog inte ovanlig hos kvinnor, en riktig man får inte vara sjuk och svag.

  5. [...] Pär Ström rapporterar. Kvinnligt kön är nu en fördel i karriären. Det är IT-chefen Charlotta Falvin som yttrat sig i frågan. Pelle Billing tipsar om en artikel angående manlig utmattningsdepression. [...]

  6. Anders skriver:

    Det finns ”mildare” varianter av utmattningsdepression, inte alla rasar ihop på golvet plötsligt en dag. Själv gick jag in i väggen för 5 år sedan efter ett antal stressiga år. Det som hände för mig var att jag fick sådana problem med yrsel att jag inte längre kunde läsa en textrad, vilket gjorde vidare arbete helt omöjligt.

    Något förvånad fick jag efter en undersökning diagnosen ”utmattningsdepression”. Jag trodde det var omöjligt, jag hade ju ett kul jobb, och man brukade ju inte höra om att män drabbades. Tillståndet var dock ganska milt jämfört med hur illa det kan gå och jag kunde jobba deltid och var tillbaka på heltid efter några månader. Men fortfarande nu 5 år efter klarar jag inte av stress eller övertid — yrseln kommer tillbaka, så min arbetskapacitet är långt sämre än tidigare, och kommer antagligen aldrig bli lika stor som förr då jag kunde rada upp intensiva 80-timmarsveckor utan problem. Så högpresterande karriärsjobb är bara glömma.

    Men på sätt och vis var detta bra för mig, jag har tvingats hitta en bättre balans i mitt liv där jobbet inte upptar 90% av min uppmärksamhet som det gjorde tidigare.

    Grejen var den att jag egentligen inte jobbade så mycket och så intensivt för att det egentligen krävdes av mig, utan för att det var liksom så jag kunde fylla mitt liv med mening. Jag var ensamstående då och hela min tillvaro gick ut på att producera, socialt var det torftigt. Allas historier är unika, men jag kan tänka mig att det kan finnas generella sklilnader av typen att män jobbar skiten ur sig för att jobbet är det enda de har, och kvinnor går på knäna för att de har både press på jobbet och hemma.

  7. Jenny Kristiansson skriver:

    Anders

    Blev du i samband med din depression också mer medveten om kost och motion? Eller fick du en massa piller? Kort sagt, vilken sorts hjälp fick du?

  8. per hagman skriver:

    ”En anledning till att män är sämre på att söka sjukvård är att det är ett hot mot hela deras identitet”.

    Visst kan ju vara så att en større del mæn bygger upp sin identitet på att vara till før andra och glømmer sig sjælva , tom glømer bort att han har ett eget namn , tappar sitt egetværde.

    Per Hagman

  9. Jo skriver:

    För eventuella utbrändhetsskeptiker: En typisk rejält utbränd person har på grund av långvarig och konstant hög inre stress haft en nattvila motsvarande ca 2-5 timmars normal sömn i åtminstone flera månader, oftast flera år. När de kraschar har de vanligtvis mer eller mindre full pott (med ett snitt på ”måttligt” eller högre) på den här symtomlistan, http://www.blueweb.se/PDF/ScoreSCI.pdf , på rent biologiska grunder. Det tar i normalfallet åtminstone några månader innan något som helst normalt yrkesarbete är ens biologiskt möjligt.

  10. NinniTokan skriver:

    Att jag blev vittne till hur en man som står mig nära ”gick in i väggen”, och då inte lite, utan med en ordentlig smäll som den artikeln handlar om… det var orsaken till att jag läste boken ”stress” jag brukar prata om. Det är riktigt ruggigt att stå maktlös vid sidan av en kär vän och se denna starka man över en natt förvandlades till en levande död….

    Boken är jätteintressant, i synnerhet om man på något sätt berörs av utmattningsdepression.
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147052589

  11. Jenny Kristiansson skriver:

    Kjell Anselius säger i intervjun:

    ”Jag skulle så gärna vilja tillföra något.”

    Jag tror många känner så och jag förstår fullt ut vad han menar. Det verkar nästan som om det skulle vara provocerande att bara få finnas till för sin egen skull. *Det kan inte vara kul jämt* säger folk och sedan blir livet slentrian. Jag menar inte att livet ska vara ”lyckligt” hela tiden, jag vet knappt vad lycka är. Men för den sakens skull behöver det väl inte vara ”Arbeit macht frei” hela tiden heller?

    Intervjun med Kjell Anselius:

    ”Han ogillar uttryck som ”stresstålig” och ”kan hålla många bollar i luften”; egenskaper som ofta förekommer i jobbannonser.”

    Att hålla många bollar i luften gör oss ineffektiva. Bättre att göra 1-3 saker åt gången och göra dem bra. Dessutom står det så i jobbannonserna för att arbetsgivarnas våta dröm är att hitta en person som kan utföra två personers jobb, gärna också tre personers jobb utan att för den sakens skull behöva betala ut mer i lön. 2 in 1 så att säga.

    Och stresstålig ptsss… Jag var på en intervju en gång där jag fick frågan om jag var stresstålig. Jag frågade helt oskyldigt om stressen på arbetsplatsen var hanterbar eller om den var av sådant slag att folk mådde dåligt. (Jag fick inte ens reda på vad det var för företag det handlade om eftersom tjänsten gick via ett bemanningsföretag). Då blev hon så jävla avig och tittade konstigt på mig. Den frågan hade hon inte förväntat sig, hon förväntade sig nog att jag var en väldresserad apa som bara: ”Ja jag är stresstålig, jag äääälskar att ha många bollar i luften.”
    Och det enda jag alltid tänker i mitt huvud är: ”Bara ge mig det jävla jobbet, jag måste förfan betala hyran.” :-D

  12. Jack skriver:

    Jenny Kristiansson,

    ”Att hålla många bollar i luften gör oss ineffektiva.”

    Det är kanske den senaste (fast inte så nya) trenden att säga så.

    Allt är som vanligt dock.

    Det finns många betydelser för ”många bollar i luften” och kan vara både önskvärt, t ex effektiviserande, och icke beroende på vad man avser och vill uppnå.

    T ex, även om det gör en ineffektiv att ”ha många bollar i luften”, i betydelsen att det tar tid att byta aktivitet och kanske stressar, så kan man bli bättre på varje enskild ”boll” genom att ha erfarit andra bollar också. Vill man använda liknelser så ”en bred bas kan tillåta en högre topp”. Dvs fler bollar kan alltså bevisligen göra en mer effektiv. Tillgång till fler bollar i form av information kan också vara a och o för effektivitet.

    Vad gäller kvinnors ”flera bollar i luften” så kan det också ses som att ha dålig koncentrationsförmåga alternativt en god associations och avledningsförmåga, alltså beroende på vad man prioriterar och avser kan det vara jättebra och effektivserade att kunna ha flera bollar i luften. Precis som tidigare alltså, då det också tog tid att byta aktivitet.

  13. Jack skriver:

    Konkret exempel på att ha flera bollar i luften finns t ex inom idrotten där rätt stödövningar kan göra sprintern snabbare än genom att bara springa, tex. Fler bollar = effektivare.

    Andra exempel är hur framstånde vetenskapsmän tidigare i historien ofta inte bara hade en disciplin utan flera där det ena kan ge stöd till det andra.

    Den som jonglerat med 5 bollar kommer förmodligen också kunna jonglera effektivare (mer avslappnat?) med 3 efter att ha lärt sig med 5.

    Att lyssna på vad man känner och försöka ha ett helhetsperspektiv för sig själv kan också klassas som flera bollar i luften vilket leder till mindre stress.

    Bruka inte jonglering i sig också kallas som just avstressande…

    Kontenta, fler bollar i luften kan göra en mer effektiv.

    Dock kan man fråga varför effektivitet är det viktigaste? Om det är så att fler bollar i luften, i vald betydelse, gör en mindre effektiv, varför ska man bara därför sluta med det? Är effektivitet allt?

    En promenad, meditation eller jonglering kanske inte är effektivt enligt något mått men ger något annat istället, dvs åter kan ses som effektivt i annat avseende om man vill

  14. Black Jim skriver:

    Hörde om pubträffen. Trist om de kom dit bara för att förstöra.

  15. h:o skriver:

    Jenny Kristiansson:
    ”Jag var på en intervju en gång där jag fick frågan om jag var stresstålig. Jag frågade helt oskyldigt om stressen på arbetsplatsen var hanterbar eller om den var av sådant slag att folk mådde dåligt.”

    Precis så har jag också velat säga! Arbetsgivare önskar tre saker från sina anställda: De ska vara 1) snabba/stresståliga/klara många bollar i luften, 2) duktiga/noggranna/kunniga och 3) billiga/låg lön. Jag säger: välj två!

    Men jag håller faktikt inte med om analysen att män idag inte ska ”… gråta eller vara svaga. Vi ska spotta i nävarna och ta problem med en klackspark.” Det gäller åtminstone inte i storstäderna. I norra Sverige kallas Stockholm för Fjollträsk. Det är just för att man där uppe anser att stockholmare är lite fjolliga när de inte vågar hugga i och göra det smutsiga/grova jobbet som riktiga karlar. Men sett till Sveriges hela befolkning så är det ju väldigt få som bor i norra Sverige och därför tycker jag inte man kan anse att den kulturen är särskilt utbredd eller generellt förankrad hos gemene man. Vad jag menar är att visst, kulturen att män ska bita ihop och härda ut finns på sina ställen, men utbredningen minskar stadigt.

  16. Jack skriver:

    Jenny Kristiansson,

    Egentligen tyckte jag ditt inlägg var ok men jag motiverades till utläggen av en egen händelse irl för några år sedan där jag helt korrekt presenterade värdefull och i sammanhanget ny information, ej nämnd, kring hur en viss bredd kan ge styrka för att bemötas av ett yxskaftet allena i form av ”många bollar i luften gör en ineffektiv”.

    Då vad jag presenterat var både sant och värdefullt och inte på något sätt motsättande fann jag det som stötande beteende att använda en till den av mig öppnade sakfrågan irrelevant kommentar som stängare utan annan bekräftelse eller intresse.

    Huruvida dessa personer inte förmådde intellektuellt särskilja koncepten eller om de var antiintellektuella personer (till intresse snarare än förmåga) som helst inte hörde ny information (de ville ha rollen av de som visste, medan andra skulle hållas för dumma), är svårt att säga.

    Jag vill alltså respektera den betydelse du själv valt för många bollar i luften, det kan bli för mycket, men också inflika att för att optimera såväl sin egen prestation som hälsa och stressfrihet måste man beakta hur man använder mångfald i aktiviteter på ett sätt som är rätt.

  17. Anders skriver:

    Jenny: jag var nog i min bästa fysiska form och sämsta psykiska i det läget, antagligen ganska ovanligt. Den tid jag inte jobbade tränade jag konditionsidrott och tävlade litegranna. Eller sämsta psykiska, det var ju det att hjärnan slutade kunna ta åt sig information, jag kände mig inte direkt deprimerad, mer frustrerad över att jämt vara trött och yr och det därför var omöjligt att prestera på jobbet hur mycket jag än ville. Min ”räddning” var nog att jag hade ett jobb som var oerhört komplicerat rent tankemässigt, vilket gjorde att det blev omöjligt att fortsätta i ett ganska tidigt stadium. Hade jag haft ett enklare jobb skulle jag kunna ha kört på i samma intensitet tills det blivit stopp med en mer allvarlig smäll…

    Den hjälp jag fick var kognitiv beteendeterapi, och jag tror det var ganska bra. Det kom att handla om att försöka hitta bättre balans i livet, att inte jobba så jäkla mycket helt enkelt. Jag tror att utbrändhetsproblematik i många fall är ”självvalt”, dvs att man kör hårdare än man måste för man har mer eller mindre tvångsmässiga drivkrafter och inbillade krav.

  18. Pelle Billing skriver:

    Bra att läsa en sådan sund inställning till utmattningsdepression. Jag tror också att det handlar om långvarigt stark inre stress och sömnbrist, vilket rent biologiskt gör att kroppen inte orkar till slut.

  19. Jenny Kristiansson skriver:

    Anders

    Du skriver:

    ”Jag tror att utbrändhetsproblematik i många fall är “självvalt”, dvs att man kör hårdare än man måste för man har mer eller mindre tvångsmässiga drivkrafter och inbillade krav.”

    Jag ryser när jag läser ovanstående. Detta är något jag har funderat extremt mycket över. I grunden är jag väldigt tävlingsinriktad och det där tvångsmässiga och de självskapta prestationskraven är något som jag själv har varit tvungen att ifrågasätta hos mig själv. Jag är inte komplett i min tankegång när det gäller detta, men jag känner ändå mer lugn över det nu än förr. Jag har också en känsla av att andra inte kräver ens hälften så mycket av en som man själv gör.

    Skönt att du fann lindring med hjälp av KBT. Jag tror överhuvudtaget att KBT kan hjälpa mot mycket, KBT i kombination med andra metoder, te.x. mindfulness- övningar osv.

  20. Jenny Kristiansson skriver:

    Jack

    Jag förstår vad du menar. Och jag tror som du att en människa med stor fördel kan leva ut sin fulla kapacitet och ha många bollar i luften samtidigt periodvis. Det tror jag är sunt till och med. Man mår bra när man är igång och ute i ”hetluften”.

    Jag tror problemen börjar uppstå när det blir för ”krampaktigt”. Håller man sand väldigt hårt i sin hand rinner den ut. Släpper man efter lite stannar den kvar. Det är så jag ser det. Blir livet för krampaktigt förlorar man kontrollen. Släpper man efter lite och slappnar av får man behålla mer. I längden börjar stress som man inte kan hantera bryta ner en och när det sker är olika för alla, men man ska nog inte se sig själv som onåbar.

  21. Jenny Kristiansson skriver:

    h:o

    Håller helt och hållet med dig om att synen på män har förändrats. Alla mina killkompisar ser jag som mina jämlikar och vice versa. De pratar lika mycket om känslor, tvivel, svagheter och rädslor som jag och mina tjejkompisar gör. Och i mina ögon är de inte mindre manliga för det. Jag har överhuvudtaget inget att jämföra med eftersom jag aldrig har upplevt ”riktiga karlar” på nära håll.

    Det är mer något man ser i amerikanska filmer där en ensam manlig hjälte samtidigt som han räddar sina barn och sig själv hinner med att rädda hela världen och dessutom lösa gåtan till katastrofen och på slutet bli sams med sin fru igen och hissa den amerikanska flaggan. Allt detta utan att bli mallig eftersom hjälten did what every man would do.

    Har du sett ”In the valley of Elah”? I den hissar Tommy Lee Jones den amerikanska flaggan upp och ner på slutet. Jag antar att den inte fick sponsorpengar från amerikanska försvaret.

    http://www.imdb.com/title/tt0478134/

Google