I Sydsvenskan får ett flertal skånska företagsledare tillfälle att uttala sig om hur de stödjer kvinnor i sin verksamhet. Tyvärr visar det sig att det inte bara handlar om att ha en uppmuntrande attityd mot kvinnorna – eller att befordra dem på samma villkor som männen – utan tydligen innebär en positiv syn på kvinnor att de ska få specialförmåner.

Här är några exempel på företagsledarnas uttalanden:

Lars Renström, koncernchef Alfa Laval:

Ett år efter att vårt första internationella utvecklings- och mentorprogram för kvinnor avslutades har hela 90 procent av deltagarna blivit befordrade.

Ett särskilt utvecklings- och mentorprogram för kvinnor, där nästan alla blir befordrade? För mig låter det mer som en dagisklass än som ett internationellt företag.

Hur kommer kvinnorna att betraktas av sina manliga medarbetare när man inte vet vilka som faktiskt förtjänat sin befordran? Snacka om att göra kvinnorna en björntjänst.

Bert Nordberg, vd Sony ­Mobile:

Mitt mål är fortfarande att varje person i ledningsgruppen utser minst en kvinna till sina respektive team. [...] Som ett led i detta arbete har jag därför infört att minst hälften av deltagarna i alla våra ’talent management- program’ ska utgöras av kvinnor.

Minst hälften av påläggskalvarna ska vara kvinnor? I bransch som långt fler män söker sig till? Ett sådant ojämställt och orättvist förfarande kommer endast att skapa en misstänksamhet mot kvinnorna, precis som i Alfa Laval. Det var knappast detta som var syftet.

Hans Möller, vd Ideon Center:

Vi har i dagsläget 60 procent kvinnor i företags­ledningen och 50 procent i bemanning. Styrelsen är inte okej ännu, men vi jobbar på en större förändring. Målet är minst 30 procent kvinnor där. Och jag tror fortfarande på kvotering.

Hur kan det behövas särskilda satsningar på kvinnor om de är 60 procent i företagsledningen och 50 procent i bemanningen? Företagsledningen torde vara minst lika viktig som styrelsen vad gäller makt och inflytande.

Sammantaget visar dessa exempel att samhällets och företagsvärldens iver att få in fler kvinnor på chefspositioner, leder till särbehandling och orättvisor.

För kvinnorna innebär detta att ingen kan lita på att de tagit sig fram på egna meriter – vilket är en katastrof för de kvinnor som faktiskt skulle tagit sig fram av egen kraft. För männen innebär det att de utsätts för strukturell diskriminering.

Hur borde man då jobba med jämställdhet i ett företag? Magnus Dahl, vd Aspekta, har det rätta receptet:

Jag lovar att även fortsättningsvis behandla ­kvinnliga och manliga medarbetare lika, se till deras individuella förutsättningar oberoende av kön, ställa samma krav och ge samma typ av återkoppling.

Mina damer och herrar, om ni vill göra karriär i Skåne rekommenderar jag Aspekta.

Tipstack: Går till Sara!

Etiketter:  

18 kommentarer på “Kvinnor vill bli behandlade som vuxna, inte som barn”

  1. Men@Work skriver:

    Detta är tydliga exempel på att marknaden kan vara lika ryggradslös och politiskt korrekt som politiken. Att kvinnor själva inte protesterar inför att bli behandlade som barn eller personer som behöver ett handikapp förstår jag inte. Jo, kanske förresten, de gynnas ju av det.

    Samtidigt kan kvinnor som kvoterats och curlats till sina positioner aldrig respekteras eller erhålla reellt inflytande. Det mesta av inflytandet i bolagsstyrelser bygger på informella kontakter, och respekt i dessa kretsar finns det bara en väg till: kompetens, hårt arbete, och bra arbete.

  2. Håkan skriver:

    Heja Magnus Dahl! Det är så en slipsten skall dras. Inget curlande utan alla behandlas lika baserat på individuella förutsättningar.

  3. Matte Matik skriver:

    Det här är viktigt. Jag tycker mig se tecken på att män blivit mer misstänksamma mot kvinnor i olika sammanhang på grund av detta, och fortsätter det kommer det att bli värre. Hur ska man kunna lita på att en kvinna man ska jobba med har fått komma fram på sina egna meriter och inte blivit premierad just i egenskap av sitt kön? Konsekvensen blir att kvinnor som kommit fram utan att premieras kommer att mötas av misstänksamhet och de kvinnor som blivit premierade kommer att få det jobbigt när de hamnar i sammanhang där de bedöms utifrån sina faktiska prestationer.

    Risken är både att de faktiskt kommer att bli hårdare granskade än män, men också att de i de fall de bedöms rättvist kommer att uppleva det som att de blir hårdare bedömda – eftersom de kommit undan lättare tidigare, och istället för att se det väljer att tro att det beror på könsmaktsordningen. Det här är något jag verkligen inte önskar min dotter. Jag tror det här är på väg att bli ett riktigt problem för kvinnor.

  4. JonasR skriver:

    Det lustiga i kråksången är ju att kvoteringar många gånger förstärker de värsta av våra stereotypiska könsroller: Kvinnan reduceras till en individ som inte äger förmågan att själv kunna hantera sin situation utan som måste räddas av en man, en man som likt riddaren på sin vita springare villigt offrar sig själv i kampen för kvinnans sak. Resultatet är att kvinnans trygghet säkerställs utan att hon behöver bryta en nagel eller smutsa ner sina fina skor, och mannen får kvinnans beundran och kärlek och går till legenderna som de svagas självuppoffrande försvarare. Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

    Själv har jag inte inget emot den typen av förhållande om båda parter är nöjda med sin roll, det är ju i bästa fall ett givande och tagande, men det är ju lite komiskt att kalla det en modern och progressiv lösning på de förlegade könsrollernas problematik…

  5. NinniTokan skriver:

    Matte Matik

    Mm.. konsekvenserna är många och förväntade… och det börjar redan synas.

    * ”importfruar” ökar
    - Minns ni inlägget med kvinnan som gått kurs i ”kön och makt”? vem vill ha någon som ska straffa en för det förtryck man indoktrinerats att tro på? Det finns kvinnor att välja i andra länder som inte formats av detta.

    * Kvoterings-kvinna?
    - Jag har redan stött på ”har hon fått jobbet för hon är bra eller kvoterad?” Karriärskvinnor kommer hanteras med en disrespekt dom (kanske) inte förtjänar.

    * Män som flyr. (detta vet jag inte om det har börjat. men det kommer ske)
    Män som är en karriärsanda i sig kommer fly landet. varför stanna i ett land där ens kön innebär sämre möjligheter? Vi lever i en global värld. Det gör att Sverige kommer förlora innovativ kraft. Vilket kön är det som startar merparten innovativa företag? har vi råd att förlora dessa individer?

  6. Patrik N skriver:

    Vilken taskig kvinnosyn!
    Vad korkat att underminera kvinnors trovärdighet och kalla det jämnställdhet.

  7. Johan skriver:

    @NinniTokan:

    Just det. Vi går mot en brain drain.

    Man har även redan i feministiska kretsar börjat kalla män som gifter sig med utländska fruar för traffickingsupporters, utnyttjare, fula, odugliga etc.

    Vad de svenska feministerna måste lära sig är att de lever i en ankdamm, och att Sverige är en fluglort på den globaliserade kartan.

    Sverige är ett avvikande extremistland på alla sätt. Avsikterna kanske var goda från vissa håll till en början, men nu håller det på att sluta med ett totalitärt mardrömssamhälle.

  8. Ulf skriver:

    Ja, tyvärr är det väl närmast ofrånkomligt att man börjar misstänka att de kvoterats fram.

    Jag tittade tidigare lite på Lena Olvings CV. Detta i samband med att Olving (enligt vissa den mäktigaste kvinnan i Sveriges näringsliv) var nere i EU och förespråkade renodlade tjejklasser för att inte tjejer skulle tryckas ned av killarna.

    Själv han Olving bara jobba som mekanikingenjör i tre år (varav ett före examen) innan hon blev ekonomichef för Volvo Motorfabriken i Skövde. Hon fick sitt första barn samma år som hon blev CFO och hon började samtidigt på Volvos interna ledarskapsutvecklingsprogram. Sedan dess har hon bara haft tunga chefsjobb, 1-3 år på varje ställe innan hon bytt jobb – i min erfarenhet för kort tid för att kunna göra något större avtryck i verksamheten.

    Låt vara att hon hade fint påbrå, och säkert är mycket duktig, men att hennes pappa var styrelseordförande i Volvofinans umder hennes första 14 år på Volvo, och redan innan rektor på Chalmers, är väl snarare anledning att ge henne tid att skära sina lagrar av egen kraft?

    Det kan hända att det är orättvist mot henne – att hon verkligen var så fantastisk att det bara var att släppa fram henne. Men det är ju själva poängen med denna bloggartikel: eftersom hon är kvinna som gjort raketkarriär med extra turbo, går det knappast att undkomma misstanken. Nepotism med kvinnobonus?

  9. Mia. skriver:

    Tror också att fler kvinnor kommer ta sig fram av egen maskin bara man har lite is i magen, Rom byggdes inte på en dag. I politiken har det gått snabbare, i styrelser tar det nog lite längre tid. Däremot kan jag inte se kopplingen kvotering – ‘importfruar’? Svenska män vill inte gifta sig med kvoterade kvinnor? Om kvinnor kvoteras gifter de sig med män från – andra länder?, inte alls? Gruppen kvinnor som curlas in i styrelser torde dock vara liten. Det finns nog tillräckligt med svenska kvinnor ‘över’, eller?

  10. Johan skriver:

    ”Svenska män vill inte gifta sig med kvoterade kvinnor? Om kvinnor kvoteras gifter de sig med män från – andra länder?, inte alls? Gruppen kvinnor som curlas in i styrelser torde dock vara liten. Det finns nog tillräckligt med svenska kvinnor ‘över’, eller?”

    Det var väl snarare det att svenska män söker kvinnor som inte är hjärntvättade av genus?

    Nej, på den absoluta toppen i näringslivet så finns oerhört få kvinnor som kan betraktas som kompetenta. Urvalet är därför skralt. Orsaken är inte glastaket, utan att alltför få kvinnor väljer att prioritera karriär.

    Det handlar dessutom inte bara om formell kompetens, utan om internationella kontaktnät, vilka arbetas upp under en lång tid. Så fungerar näringslivet. Dessa kontaktnät kan inte kvoteras fram.

  11. Aktivarum skriver:

    Då testar vi en sista gång (om denna text visas så är Aktivarums URL blockad, nu skriver jag utan att ange URL)

  12. AV skriver:

    Är det bara jag som reagerar på att de som uttalar sig är medelåders vita maktmän på säker position. Inte så att de själva tänker på att ge plats och bli bortkvoterade, utan det ska yngre män strax under dem göra. Likt en alfahanne på toppen i flocken kommer han göra allt för att minska konkurrensen från yngre hannar och förlänga sin tid på toppen. De inkvoterade kvinnorna kommer inte att göra ett större hot (priset för genvägen) och de riktigt starka kvinnorna kommer bli ihopblandade med de inkvoterade. Själv sitter han säkert till pensionen och då bryr han sig inte längre. På vägen får han PK-good will.

    Som biolog kan jag inte låta bli att dra paralleller med rangstrider hos våra nära släktingar som lever i småflockar, som vi gjort fram till endast ett par tusen år sedan. Hannen på toppen är alltid rädd att påläggskalven under en ska bli så stark att han blir utmanövrerad. En Brutus kan finnas överallt. Då är det bättre med påläggskalvar i större tacksamhetsskuld och med mindre bedömd risk att köra om.

  13. Ulf skriver:

    @AV,

    Intressant hypotes… :)

    Här är för övrigt Lena Olving på Nyhetsmorgon, diskuterandes sin utnämning till Sveriges mäktigaste affärskvinna, samt allmänt hur svårt det är för kvinnor att ta sig fram.

    Intervjun är intressant i flera avseenden:

    - Olving ger bl.a. kvinnor rådet att skaffa sig en manlig beskyddare

    - Inte en gång nämns det faktum att t.ex. när hon pluggade till ingenjör på Chalmers var hon en av 6 kvinnor bland 200 män, som om det inte skulle påverka andelen höga chefer på några av Sveriges mest tekniktunga företag

    - Hon säger inte rakt ut att hon fått slita för att nå toppen, men det är lite grann känslan i intervjun, när hennes CV tvärtom indikerar att hon mer eller mindre headhuntades redan från början, och sedan lyftes från det ena chefsjobbet till det andra. För mig hade hon framstått som mer trovärdig om hon sagt att hon fått specialbehandling, och att hennes framgång inte i sig är ett bevis på att kvinnor kan ta sig fram på egen kraft.

    - Hon säger leende att som kvinna tvingas man lära sig kulturen; männen är ju inte så intresserade att anpassa sig till henne. Nej visst, man kunde lika gärna säga att vem som helst nykomling på hög chefsnivå måste lära sig kulturen och språket. Det är inte så att bara för att man är man, behärskar man den sortens arbete och jargong.

    Jag har kunnat följa en hel del påläggskalvar på deras ”karriärtåg”. Det är normalt oerhört tufft, och man bör ha såväl vassa armbågar som en enorm energi. För att komma upp på den nivå hon nådde på tre år efter Chalmers får de flesta slita minst 10-15 år, och chefserfarenheten skaffar man sig på sektions- och avdelningsnivå för att sedan sakta arbeta sig uppåt. Det förvånar att hon inte ens antyder att hennes karriär var lite ovanlig. Som sagt, kanske välförtjänt, men ändå – retoriken matchar inte.

    Om det verkar som jag har en gås oplockade med Olving, är det inte alls så. Jag tycker hon verkar väldigt kompetent och har åtskilliga åsikter jag helt håller med om. Det är bara att hennes karriär är så fullständigt extraordinär.

  14. Lotus skriver:

    Om nu kvinnor verkligen skulle vara lika framgångsrika företagsledare (och satsa lika mycket energi på detta som män), hur kommer det sig då att så extremt få av de svenska börsbolagen har startats av en kvinna?

    Varför förväntar man sig att män ska starta företag som sedan kvinnor ska kvoteras in för att styra?

    Är det patriarkatet som förbjuder kvinnor att starta och driva egna företag? ;)

  15. DrKejs skriver:

    Jag undrar vad de män som blir bortkvoterade på dessa företag säger?

    Det kan ju vara som för Cellavision (ett av företagen i artikeln) som skulle öka personalstyrkan med 6 personer under 2011. De lyckades öka den med 4 personer, efter att de anställt 8 kvinnor och 4 män. 8 av de män som var anställda slutade, drygt 20% av de anställda männen.

    Ett företag som ser att en så stor andel av den totala arbetsstyrkan slutar under ett år borde fundera på sin personalpolicy.

  16. NinniTokan skriver:

    Mia.
    Däremot kan jag inte se kopplingen kvotering – ‘importfruar’?
    Jag tänkte i ett bredare perspektiv än just kvotering. Den mer allmänna indoktrineringen av könsmaktordning där man demoniserar män och offergör kvinnor. Om man tror sig vara förtryckt då skapas ett behov av att ”sätta ner foten” varvid många kvinnor behandlar män illa. Det här är en extremvariant av det jag hade i åtanke: http://bang.se/artiklar/2011/vandpunkten-2011-03-07

    Vem vill leva med någon som ska markera för att inte ”vara förtryckt”? Vi vill väl leva i harmoni?
    Därför menar jag att män väljer att leta partner utanför Sveriges gränser.. för att slippa kvinnor som ”ska visa var skåpet ska stå”.

  17. Torstensson skriver:

    Jag skulle satt en något skarpare rubrik faktiskt. Typ denna.

    ”Kvinnor ska bli behandlade som vuxna, inte som barn”

    Rakt och koncist. Inget daltande.

Google