Följande står att läsa i ett nyligt pressmeddelande från de båda riksorganisationerna för kvinnojourer:

Mellan 90-95 procent av allt våld i vårt samhälle begås av män och normer kring maskulinitet är tätt förknippade med våldsutövning.

Landets tjejjourer och kvinnojourer kommer fortsätta att arbeta med konsekvenserna av mäns och killars våld, och med sviterna av ett ojämställt samhälle.

I första meningen konstateras (felaktigt) att 90-95 procent av allt våld begås av män, och i samma mening påstås att maskulinitet är tätt förknippat med våldsutövning. Man skapar här en bild av att män i allmänhet utövar våld mot kvinnor i allmänhet. Vips har gruppen män demoniserats och ska stå där med hundhuvudet.

I andra meningen talas det om ”mäns och killars våld”, som om att våldsutövning är något generellt och allmänt i denna grupp. Igen, så är syftet att skapa en associationskedja mellan våld, maskulinitet och män. Förfarandet sker med en mix av implicita och explicita påståenden, och blandas upp med tveksamma procentsatser (med tanken på fördelningen av partnervåld är det ytterst tveksamt att män utövar 90 procent eller mer av allt våld).

Strategin som används här är oerhört effektiv, och svår att försvara sig mot tills man inhämtar korrekt forskning och fakta, samt inser att från radikalfeministiskt håll skickas ständigt små giftpilar mot män och manlighet. Tyvärr har deras retorik blivit rumsren och den allmänt accepterade i dessa sammanhang, och att förändra detta är en av vår tids viktigaste uppgifter – åtminstone om man bryr sig om kommande och nuvarande generationer män.

Tipstack: Går till Sara!

Etiketter:  

99 kommentarer på “Kvinnojourernas strategi: Att koppla alla män till våldsutövning”

  1. Sara skriver:

    Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir den till slut sann, eller hur? Speciellt om det uttalas av etablerade kvinnoorganosationer – då måste det vara sant för de är ska föreställa experter….

  2. Mariel skriver:

    ”i samma mening påstås att maskulinitet är tätt förknippat med våldsutövning.”

    Men detta påstående känns det som om att David Holman instämmer i, i inlägget ”Pojkars ‘maktlekar’ upprör” ?

    Så jag blir lite förvirrad.

    Har män en högre tendens till att bli våldsamma än kvinnor eller inte? (biologiskt)

    Är normen att man tillåter pojkar leka våldsammare än flickor?

    Alltså, har man mer överseende med en pojke som leker våldsamt än en flicka?

  3. Henke skriver:

    Män brukar våld mot kvinnor, tvärtom och mot varandra – stämmer. Det måste vi bekämpa. Vad vi lätt glömmer är dock att vi inte längre lever i ett medeltida samhälle där allt antingen är svart eller vitt. Våld kan inte enbart definieras som knytnävar, hot och antalet blåtiror. Idag brukar gruppen kvinnor avsevärt mer våld mot män än tvärtom, enligt ny definition. Kvinnan uttövar oftare sitt maktmissbruk och skräckvälde i form av andra hot och med hjälp av andra tekniker. Detta kan kanske inte rent språktekniskt betecknas som tradionellt våld men ska bekämpas med samma metoder och ges lika stort utrymme. Idag är den debatten en icke-fråga.

  4. Johan skriver:

    Jag skulle tro att pojkar i GENOMSNITT leker mer våldsamt än flickor. Det behöver inte ses som att pojkar är mer våldsamma i betydelsen ”oönskat” våld, utan kanske snarare som att våldsamma lekar är sättet man hittar sin plats i en grupp.

    Jag vet inte om man är mindre överseende med våldsamma flickor. Sannolikt skulle en våldsam flicka få högre uppmärksamhet än en pojke. Å andra sidan skulle en flicka förmodligen komma enklare undan med våld än en pojke, jämför en kvinna som ger en man en örfil och tvärtom.

  5. Mia. skriver:

    Jag skulle säga….åtminstone om man bryr sig om nuvarande och kommande generationer punkt. Ingen är förtjänt av detta anser jag. Iaf inte vad gäller relationsvåldet i Sverige idag (undantaget hederrelaterat våld).

    En sak blev tydligt för mig igår. I min vardag råder sunt förnuft. Att radikalfeminismen har ‘havererat’ är ingen komplicerad historia att konstatera för såväl ung som gammal. Ej heller ser man det som konstigt att mansfrågor bör lyftas (när man får veta vilka de är). Naturligtvis ska vi ha jämställdhet säger man. De som kämpar emot är de som klamrar sig fast, som upprepar ‘mantran’ från 1900-talet men missar att vi lever i Jämställdhet 2.0.´s tidevarv ;) Som har svårt att ta in att de kanske måste omvärdera en del av sina ‘sanningar’ och anpassa dem till dagens samhälle/verklighet. Vilket ibland tar. Så ja det är bara att ‘tjata’ på.

  6. Mia. skriver:

    @Henke:

    ”Idag brukar gruppen kvinnor avsevärt mer våld mot män än tvärtom, enligt ny definition. Kvinnan uttövar oftare sitt maktmissbruk och skräckvälde i form av andra hot och med hjälp av andra tekniker.”

    Ja vet man att man inte kommer ‘vinna’ med fysiskt våld så tar man till andra medel för att försöka kontrollera sin partner, men det gäller såväl män som kvinnor.

    Allmänt

    Just därför tror jag det är så oturligt att man riktar in sig på de redan ‘införstådda’. För de som ägnar sig åt partnerfridskränkning krävs andra insatser tror jag.

  7. Roger skriver:

    Att säga att alla män är våldsamma för att de är män; på grund av manlighet; på grund av manlig normativitet; är den direkta motsvarigheten till att säga att alla kvinnor är bimbos/golddiggers/horor för att de är kvinnor, på grund av kvinnlighet, på grund av kvinnlig normativitet.

    Det är en direkt karikatyr på vad det egentligen innebär att vara en man (i traditionell bemärkelse), det är en provokation och en förolämpning, och de kommer bara undan med det för att det är hegemoniets privilegie att få definiera sina meningsmotståndare efter dess mest extrema uttryck (hypermaskulinitet) men själv slippa bli definierade efter sina egna. (hyperfeminitet).

    Summan blir att de skapar, vidmakthåller och reproducerar könsbaserade fördomar bara för att de har MAKT att göra det, och för att de tjänar på det; både ideologiskt och monetärt.

    Det är ett uppenbart oetiskt och totalitärt beteende, men de behöver inte stå till svars för det eftersom det offentliga rummet inte låter den sortens kritik föras fram.

  8. Eva skriver:

    Jag uppfattade diskussionen i blogginlägget ”Pojkars maktlekar upprör” som att pojkar är aggressiva av naturen och därför behöver få slåss för att träna sig för vuxenlivet (lära sig att styra och utöva makt, bestraffa de som inte lyder m.m.).

    Vad är det som gör att pojkar inte tar med sig det beteendet in i sina relationer som vuxna män?

  9. Roger skriver:

    Eva:
    Pojkars fria lek som exemplifierad i den tråden uppfattar jag som en träning i att inordna sig i hierarkier. Det handlar inte om våld. Det handlar om att lära sig att leda, men också om att lära sig följa; att pojkars uttryck för detta är simplistiska och överdrivna är ju just en del av lärandeprocessen.

    Jag talar om hierarkier i positiv mening här; förmågan att effektivt arbeta i lag, där var och en finner en roll, finner sig i sin roll, och gör sitt bästa för kollektivets bästa, och där kompetens/förmåga belönas genom en högre plats (men också med större krav och ansvar att prestera) i det hierarkiska trädet.

    Detta är en vedertagen syn på traditionellt manligt ledarskap (hierarkisk) i kontrast till synen på traditionellt kvinnligt ledarskap (platt).

    ”Vad är det som gör att pojkar inte tar med sig det beteendet in i sina relationer som vuxna män? ”

    De lärdomar de gör av dessa lekar tar de med sig, vilket jag tror var poängen som gjordes i den tråden?

    PS: Personligen tror jag att de bästa ledarna oavsett kön har en bra förmåga att jobba både på bredden och på djupet, både platt och hierarkiskt.

    PPS: Jag tror också att den kvinnliga strukturen innefattar en informell hierarki som inte baserar sig på kompetens, utan på social förmåga; vilket leder till en ständig social kamp = grogrund för arbetsplatsmobbning.

  10. David Holman skriver:

    @Mariel: Jag förstår din förvirring. Ska försöka förtydliga vad skillnaden är: pojkar och män är mer aggressiva, betyder inte att de uttövar någon form av våld mot någon utan kan tasig uttryck i att man diskuterar mer högljut eller lägger ner själ och svett i sitt arbete för att kunna arbeta uppåt. Maskulinitet är anledningen till att du har telefoner, värme, höghus, bilar, broar, medicin, Google, Facebook, Microsoft, Apple och demokrati. Där har man den otroligt positiva sidan av maskulinitiet som kvinnojouren tydligt väljer att lämna utanför diskussionen. Jag är övertygad om att aggresiviteten hos män är en av anledningarna till varför de ville lyckas (se the Social Network så får du en bild av en aggressiv nörd som ska visa alla varför han är bäst, aggressiv men knappast kriminell).

    Vad ROKS gör är att ljuga och påstå att 90-95% av allt våld är mäns våld trotts att våld även innefattar psykiskvåld, något kvinnor är enormt mycket bätter på, kvinnor kommer även undan med sitt våld antingen för att polisen struntar i det eller för att det aldrig anmäls.

    ½OT: Man säger gärna att bakom varje framgångsrik man står en kvinna, gäller detta även kriminellt framgångsrik män tro?

  11. Mia. skriver:

    @Eva:

    För att normen påbjuder att detta är en sak mellan män. Att slå en kvinna faller utanför normen. De män som slår en kvinna begår ett normbrott. Majoriteten män är ‘normala’. Varför det alltså vore önskvärt att rikta in sig på gruppen ‘onormala’ män för att söka svar och lösningar när det gäller det partnervåld som kvinnor utsätts av från en man.

  12. Lasse skriver:

    Är fortfarande lite begränsad i mitt skrivande men vill lyfta en sak som man hela glömmer bort och osynliggör.

    Vi vet ju alla att våld i nära relationer är ganska jämnt fördelat mellan könen. Vad jag efterlyser är en undersökning där man lyfter fram det psykiska våldet som ibland kan vara ännu värre än det fysiska.

    Här är jag övertygad om att män är väldigt utsatta och jag skulle vilja sticka ut huvudet och påstå att män är mer utsatta än kvinnor i det här fallet. Så länge män inte har några manjourer eller andra hjälporganisationer som man kan vända sig till kommer ovanstående mörkertal att fortsätta växa. Vi kan inte heller lyfta frågan eftersom det inte finns några statistiska underlag eller undersökningar (känns som feministerna vill ha det så). Mina tankar går ibland till serier som t.e.x. ”lilla fridolf” där man normaliserat det kvinnliga psykiska våldet mot män. Finns även en uppsjö med filmer det där anses helt ok att utöva psykiskt (fysiskt) våld mot män.

    Vi har idag ett samhälle där en mild form av psykiskt våld mot män anses som normalt.

    Varför är det ingen feminist som reagerar eller lyfter ovanstående ?

  13. Musse Pig skriver:

    Eva, jag har aldrig varit med om sådana maktlekar. Jag tycker inte att inlägget träffade rätt. Svensk mobbningskultur slår igenom i alla möjliga grupperingar och har man otur så hamnar man i sällskap med maktspelare och mobbare. Men det gäller både bland män och kvinnor. Visst pågår kamp om och strävan efter status från ganska tidig ålder, både bland pojkar och flickor, och bland pojkar tar det sig nog mer fysiska uttryck medan det nog bland flickor nog tar sig uttryck som psykologist spel. Det tror jag till stor del beror på att man använder de medel som ger en övertag. Visst avspeglar sig de förväntningar som finns på pojkar i hur de leker. Leken är bla en träning inför vuxenlivet. Dessa förväntningar, på både pojkar och flickor, bärs upp av både pojkar och flickor, män och kvinnor. Om flickor och kvinnor plötsligt skulle börja tända på och belöna de ickedominanta pojkarna för deras passiva och demokratiska mjukhet, med allt vad som följer av det, så skulle det ha mycket stora chanser att bli ett dominerande beteende bland män. Nu är det inte så. Som vanligt så syns och räknas bara de dominanta pojkarna och männen i den feministiska analysen. Det stora flertalet pojkar och män är inte intressanta och värda respekt i denna galenskap.

  14. David Holman skriver:

    @Roger: Du satte huvudet på spiken enligt mig!

  15. Musse Pig skriver:

    Det är inte aggressivitet som är typiskt för pojkar. Det är en mer eller mindre sprudlande kreativ energi.

  16. Musse Pig skriver:

    Jag vete f-n om kvinnor är mindre aggressiva. Nej, jag tror inte på det. Mobbning är vanligast på kvbinnliga arbetysplatser, flickor verkar behandla varandra med betydande relationsaggressivitet, våld i parrelationer är lika vanligt åt båda håll, den som vuxit upp med systrar har nog erfarenhet av att flcikor gärna använder fysiskt våld i konflikter med syskon till tidiga tonåren då pojkar går om och blir starkare.

  17. Roger skriver:

    Musse Pig:
    ”Det är inte aggressivitet som är typiskt för pojkar. Det är en mer eller mindre sprudlande kreativ energi. ”

    Där satte du ord på en känsla jag haft länge men som jag inte formulerat för mig själv. Jag tror att det ligger mycket i det och samhällets oförmåga att kanalisera den energin.

  18. Musse Pig skriver:

    Roger, jag tror det är så. Detta passar ofta dåligt i skolmiljön och hur många pojkar försöker inte inledningsvis undertrycka sina i grunden kreativa impulser för att vara vuxenvärlden och dess förväntningar till lags. För de livligaste pojkarna, som aldrig fått sin personlighets kärna bekräftad och accepterad av en oförstående vuxenvärld, så är det dömt att misslyckas. Undertryckande av starka impulser kan dessutom ta sig destruktiva uttryck.

  19. Musse Pig skriver:

    Antingen riktat inåt, utåt eller både och.

  20. Mia. skriver:

    @Lasse:

    ”Vi vet ju alla att våld i nära relationer är ganska jämnt fördelat mellan könen. Vad jag efterlyser är en undersökning där man lyfter fram det psykiska våldet som ibland kan vara ännu värre än det fysiska.”

    När det gäller det episodiska partnervåldet så är siffrorna att det är jämt fördelat, även om fler kvinnor skadas allvarligare. När det gäller intimate terror så finns det siffror som säger att det drabbade är 75% kvinnor och 25% män. Men jag tror som du att siffrorna även vad det gäller detta våld skulle jämna ut sig om man räknar in psykiskt våld. Problemet med att man inte gör det är heller inget nytt. Det finns nämligen även kvinnor som ‘enbart’ drabbas av psykiskt våld utan att kunna ‘bevisa’ det (mycket riktigt svårare att mäta). Strategierna hos de män och kvinnor som utövar denna typ av psykiskt våld är dock ganska lika även om det tar sig lite olika könsspecifika uttryck.

  21. AV skriver:

    @Mariel: Pojkar (och han-ungar hos våra närmaste släktingar) leker våldsammare lekar. Unga män med sitt testosteron uppvisar en högre aggressivitet. I genomsnitt. De allra flesta pojkar och unga män har inga som helst problem att kanalisera sin aggressivitet åt det positiva hållet och passa in den i social samvaro med andra människor. Det är den aggressiviteten som gör att en fotbollsspelare gör en rush på 50 m, att en kille LANar i tre dygn eller lär sig allt om surdegsbakning. Just denna positiva kanalisering av ungdomlig manlig aggressivitet har gett samhället stora fördelar. Givetvis finns det en massa flickor och kvinnor som också uppvisar denna ”jävlaranamma”, sisu eller vad man kallar det. Men inte lika vanligt i genomsnitt. Tyvärr finns det en liten del pojkar och män som har problem att få ihop sin aggressivitet med regler och den sociala samvaron med andra människor. Men det kan man inte lasta hela gruppen män för, eller skylla på manligheten generellt.

    Nu tror jag inte det går att ta bort den den manliga aggressiviteten även om man socialkonstruktivistiskt skulle försöka. Men om man skulle lyckas skulle man ta bort ganska mycket av det som för vårt samhälle framåt också. Det mest rationella borde vara att jobba för att identifiera vad som gör att just de som missriktar sin aggressivitet kan identifieras tidigt och få hjälp att vända sin personlighet i en positiv riktning. Men det skulle ju innebära att man inte kan skylla det dåliga på män generellt och kanske t o m måste inse att det finns en massa positivt med manlighet. Och det kan ju vara jobbigt för en sexist, som likt en rasist generaliserar minoritetens negativa beteenden på hela gruppen.

    Vi har just nu ett riktigt vidrigt massvåldtäktsfall på en flyktingförläggning uppe i tingsrätten. Att medborgare från vissa afrikanska länder är överrepresenterade i överfallsvåldtäkter är känt från Oslo. I Sverige vågar man inte offentliggöra sådan statistik av rädsla att alla blir rasister. Om någon tar denna överrepresentation som ursäkt att kritisera ”Somaliskhet” i allmänhet eller prata om ”Afrikaners våldtäkter mot kvinnor” avfärdar vi denne som generaliserande rasist. Med rätta. De allra flesta från Afrika har inte en tanke på att våldta någon och kan inte lastas för vad andra från samma länder gör. Men mot gruppen män går det bra, t o m i offentliga och/eller statsstödda organisationer.

    I mina ögon är dessa organisationer inte ett dugg bättre än de som generaliserar negativt mot invandrare. En riktig parodi var det när Schyman skulle debattera mot Åkesson i senaste valkampanjen. Båda kritiserar varandra men inser inte att de kör samma retorik bara mot olika grupper.

  22. Mia. skriver:

    @Musse Pig:

    ”Mobbning är vanligast på kvbinnliga arbetysplatser,…”

    Av genuint intresse skulle jag vilja ha fakta på detta. Har du (eller PB) någon länk?

  23. Svea skriver:

    Kvinnor är överrepresenterade som gärningspersoner vid spädbarnsmord och barnmisshandel. Det är ett faktum som är värt att känna till, men det finns ingen anledning för myndigheter att tjata om detta faktum.

    Om barnavårdscentralerna skulle ut med en liknande hets mot kvinnor och säga att 90-95% av spädbarnsmorden begås av kvinnor skulle vi med rätta bli upprörda och kräva ett slut på hetsen. Därför är det oacceptabelt att kvinnojourer demoniserar män.

    Kvinnojourerna bör kommunaliseras och könskrigarna bör kastas ut ur jourernas ledningsgrupper.

  24. Access skriver:

    Dagens Berglins i SvD är ju rätt så relevant för diskussionen:
    http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd

  25. David Holman skriver:

    Jag tror många missuppfattar, i alla fall min användning, av ordet aggressivitet. Aggressivitet innebär för mig endast att man är otroligt bestämd med att öppnå sitt mål, detta kan ta sig uttryck i våld eller i kreativitet.

    @Mia.: Aktivarum kan ge dig detta svaret.

  26. NinniTokan skriver:

    @Mariel:

    Har män en högre tendens till att bli våldsamma än kvinnor eller inte? (biologiskt)

    Pojkar/män är mer aggressiva, ja. I svenskan binder vi ofta ihop aggressivitet med våldsproblematik. I den snäva betydelsen så funkar inte ordet i detta sammanhang.
    Vad är då aggressivitet? Zlatan, Steve Jobs, Bill Gates är ex på män med extremt hög aggressivitet i den betydelsen ordet behöver ha för att vara användbart i detta sammanhang, lika väl som det innefattar de män som som begår våldsbrott.
    Det är alltså en egenskap som är så väl vrålviktig för oss som modernt samhälle(se vilket kön som startar innovativa företag? Det beror på detta.) och långt ut i andra änden är ett problem.

    Musse Pigg och Roger uttrycker det hela bra här uppe med ”mer eller mindre sprudlande kreativ energi” och ”Jag tror att det ligger mycket i det och samhällets oförmåga att kanalisera den energin.”[min markering av en otroligt viktig poäng]

    Det är ett problem att samhället inte kan hantera detta biologiska beteende hos pojkar. Förtrycket börjar redan på förskolenivå.
    Problemet ligger inte hos pojkarna/killarna, problemet ligger hos oss.

    Om jag återgår till det killgäng jag skrev om innan. Detta är killgänget som:
    * gör sina läxor
    * går på lektionerna,
    * vissa är kamratstödjare,
    * ”kom hit imorgon så hjälper jag dig med matten”-kamratskap,
    * gick mellan när två tjejer slogs och höll dom i sär medan någon av dom hämtade personal,
    * genast slöt upp vid den slagnas sida när en elev råkade ut för våld.

    Dom har en syn på våld som överensstämmer med moderkulturens syn. Men deras (tidigare) lekar har Ingmar Gens mfl. problem med. Det problemet ligger ”Ingmar Gens m.fl.” inte hos killarna.

    Är normen att man tillåter pojkar leka våldsammare än flickor?

    Alltså, har man mer överseende med en pojke som leker våldsamt än en flicka?

    Tjejer gör samma sak på ett annat sätt.. istället för våldsinspirerade lekar så hittar du tjejers motsvarighet bland mode och smink. Man ska ha senaste modegrejen, gärna dyra märkesprylar. Den som inte beter sig på rätt sätt hanteras med social bestraffning.
    Men det är inte så stökigt och upplevs inte lika hotfullt för oss vuxna, så det har vi mindre problem med.

    Men om du tänker efter, är tjejers metod bättre? Hur mår man av utfrysning? Av blicken som säger ”du är totalt värdelös, bitch”?
    Och hur ska vi vuxna kunna fånga den blicken? Hur ska vi kunna hindra utfrysningen?

    Är det mindre tillåtet för tjejer?
    Jag skulle bli förvånad om det inte är det. Och det stora hindret är tjejernas kollektivism. Hur skulle en tjej hanteras av de andra tjejerna i klassen om hon väljer att avvika i detta?

    Det är det här vi talade om här på min blogg du vet, B, C och D-stationen.
    Det här är främst ett problem för ”C-kvinnorna”, då den typen av ”hierarki-lek” passar dom sämre…

  27. Musse Pig skriver:

    Mia, jag ska se om jag hittar en länk. Jag läste i en sjukskötersketidning att mobbning är vanligast på de kvinnodominerade arbetsområdena vård, skola och omsorg.

  28. Musse Pig skriver:

    Mia, här är en länk som jag hittade via Aktivarums senaste artikel och som kanske kan leda till någon vetenskaplig rapport i ämnet: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/forodande-att-avvika-i-homogen-grupp_135273.svd

  29. 1Vis skriver:

    @Mariel: Jag tror att du har fastnat i att se våld som ett svart-vitt begrepp men det finns många olika varianter som alla har olika grund.

    I ena änden av skalan finns fysiska övergrepp, som alltid är förkastliga. Det finns psykiskt våld som är lika illa det. Men båda dessa är något som utövas mot ovilliga mottagare som har liten eller ingen möjlighet att kunna försvara sig.

    I andra änden av skalan så har du t ex sexlekar mellan vuxna, myndiga individer som sorteras in under BDSM. Där har den mottagande parten full makt att avbryta i vilket ögonblick som helst genom användandet av t ex Safewords. I denna ände finns även de ofta lite våldsamma lekar som David Holman och du har diskuterat i en annan tråd, även dessa är möjliga att bryta närsomhelst genom ett antal beteenden och uttryck. (Bara för att förtydliga, jag gör INGEN som helst koppling mellan dessa två lekar förutom att de båda är i denna ände av skalan)

    Ninnitokans kommentar till dig i den tråden om hur lekarna tar slut borde ramas in och hängas på väggen, den om när hon pratat med sin son. Den säger nämligen exakt hur det är:

    ”Jag försökte intervjua sonen min. Det var tydligen för självklart för han förstod först inte ens frågan:P
    Han: Men… alltså.. man låter bara bli om man inte vill vara med.”

    Jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att förstå saker om man själv inte har någon känslomässig beröring med men jag kan med 100% säkerhet säga att de som leker dessa varianter av lekar, med innehåll av ömsesidigt accepterat våld, vet var gränserna går utan att man behöver förklara sig. Man till och med KAN oftast inte förklara hur man vet.

    Jag har en nära relation två pojkar. En är min bonusson och den andra är mitt ex yngsta son, han är ett år äldre än min bonusson och de är mycket goda vänner. Båda är mitten av tonåren. Den yngre är en mjuk människa, lite blyg och försiktig och har som högsta mål att bli kock. Den äldre är hans totala motsats. Söker kickar överallt: Snabbare, fortare! En typisk utagerande pojke. Den äldre leker mycket ofta lekar med lätta våldsinslag som Viking, Reaction och Gul Bil (Ser man en gul bil så säger man det högt och får då ett frislag på den andres överarm). Min poäng i det hela är att ibland leker de dessa lekar tillsammans. Men eftersom den yngre inte gillar dessa lekar mer än då och då och under korta ögonblick så slipper han. Är de i ett stort gäng så leker de som vill dessa lekar och de andra är inte ens utsatta men de är likafullt fullvärdiga medlemmar av gruppen. Frågar man dem, vilket jag har gjort, om hur man vet vem som är med i leken så får man varianter av samma oförstående svar som Ninnitokan fick: ”Men man ju vet bara?”

    Men, som ett ytterligare förtydligande. Om någon av de två ovanstående lekarna INTE går att bryta hur och närsomhelst så är de istället övergrepp och givetvis helt förkastliga.

    Min personliga åsikt om hur man ska förhålla sig till dessa lekar är helt enkelt att bara låta de vara men att hålla ett öga öppet för om gränsen passeras. Precis på samma sätt som jag håller ett öga på barnen när de leker i en eka i en å eller klättrar i stora träd. Det finns gränser överallt och för en del är det en central del i livet att finna dessa och utforska dem och varför skulle de inte få det så länge ingen ovillig blir drabbad?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Safeword

  30. Mariel skriver:

    @1Vis: Tack för ditt svar (och ni andra som svarat). Angående det där med våldet har jag precis bloggat om det. Jag håller helt och hållet med om att det är stor skillnad på lekar som man kan gå ur och andra typer av våldsamma handlingar.

    Förstår lite mer nu. Tack! Kram på er.

  31. Roger skriver:

    Fotboll är ett sätt att kanalisera manlig ”sprudlande kreativiet”; men när manlighet och fotboll omnämns i feministiska sammanhang är det endast i negativa termer och med våld som ledord. Därför tycker jag att det är rörande med de reaktioner som spelare och publik uppvisade i samband med Fabrice Muambas hjärtattack på fotbollsplanen. Det verkar ändå rimma illa med fördomar om mäns bristande empati?

    Spelare från bägge lagen, publiken, domare grät, kampen var bortglömd och oviktig till förmån för vanlig hederlig medmänsklig kärlek.

    Edit:
    Länk till bildspel på aftonbladet – http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/england/article14540143.ab

  32. Håkan skriver:

    Det jag reagerar på i uttalandet ”Mellan 90-95 procent av allt våld i vårt samhälle begås av män” är att det är ett fakta som är ointressant även om det är korrekt. Det intressanta är hur stor del av den manliga befolkningen som begår dessa våldsbrott.

    Jag skulle tro att det är en mycket liten del av den manliga befolkningen som begår dessa brott. Att då hävda att ”normer kring maskulinitet är tätt förknippade med våldsutövning.” betyder att de flesta män frångår normen! Mao det är en motsägelse.

    Däremot så finns det i litteratur, film och andra medier en ständig koppling mellan män och våld. Men i denna koppling görs även dessa män sexuellt attraktiva för attraktiva kvinnor. En förhärligad skildring som de flesta vet inte överensstämmer med verkligheten.

    Det våld som de flesta män accepterar är mellan män och på vissa specifika arenor där sportutövande är den mest betydelsefulla. Få män accepterar våld mot kvinnor ens i sådana sammanhang än mindre i samhället i stort.

    Ergo, ROKS har en felaktig uppfattning om män och våld som inte överensstämmer med all fakta. Därför lyfter de fram endast en del av sanningen för att styrka sin tes.

  33. Erik skriver:

    http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12745624.ab

    Här kan man läsa mer om dessa maktlekar
    och vad ett antal barn själva tycker om dessa.

    Frivilligheten i dessa lekar är tveksam. Det handlar om
    grupptryck. Lekarna används även som ett sätt att dölja mobbning.

    På vilket sätt är det värdefullt att barnen i dessa lekar lär sig
    att ”du gjorde inte som jag ville nu får jag straffa dig”
    och ”nu presterade jag inte, nu förtjänar jag stryk”.
    Den här jämförelsen med djuren och flocken och
    rangordning är ju enbart absurd. Det finns mycket annat
    som djur gör som människor inte gör. Människan har
    ju begåvats med en empati och intelligens.

    Mycket anmärkningsvärt att några finner detta beteende sunt.

  34. Pelle Billing skriver:

    @Mariel:

    ”Har män en högre tendens till att bli våldsamma än kvinnor eller inte? (biologiskt)

    Är normen att man tillåter pojkar leka våldsammare än flickor?

    Alltså, har man mer överseende med en pojke som leker våldsamt än en flicka?”

    Ja, män har en högre tendens att vara (fysiskt) våldsamma än kvinnor, rent biologiskt. Men denna tendens ska heller inte överdrivas.

    Pojkar leker mer våldsamma lekar av biologiska skäl. De har i genomsnitt större behov av att få utlopp för sådan lekar och är mer motoriskt aktiva.

    Pojkar leker inte mer sådana lekar för att föräldrar har mer överseende med det, utan för att det redan finns en drivkraft till det i många (men inte alla) pojkar.

    Det man sett hos föräldrar är att de lägger mer tid och energi för att träna pojkar i empati. Förmodligen för att flickor lär sig detta snabbare. Föräldrar vill alltså att ens barn ska bli empatiska och snälla mot andra människor, och det är en myt att föräldrar tycker det är OK att pojkar är elaka mot andra.

    Är då föräldrar mer toleranta mot pojkars våldsamma lekar än flickors? Det är möjligt. Jag vet inte. Kanske känner föräldrar av ibland att gränsen för att det ska bli okontrollerat går på olika ställen i flick- och pojkgrupper. Dvs pojkar kan låtsasbrottas utan att bli ovänner medan flickor gör detta mer sällan.

  35. Erik skriver:

    Jag tycker inte ”skojbrottning” och fysisk aktiv lek på något sätt är
    samma fenomen som maktlekarna.

    Det är just det där att man ska straffa någon som inte gör som
    man säger som jag vänder mig mest emot.
    Vill påstå att psykologin i maktlekarna är samma som
    driver mobbare. Att de som sysslar med dessa lekar njuter
    av att slå och förnedra. Detta är osunt. Och om barnen tror
    att detta är normalt så är risken att de tar med sig beteendet i
    vuxenvärlden. Och där mina vänner har ni i alla fall en förklaring
    till en del problem i samhället.

    Fast jag förstår att de som gillar att styra och ställa och
    förtrycka andra med våld eller annan makt blir upprörda nu.

  36. NinniTokan skriver:

    @Erik:

    Jag tycker inte “skojbrottning” och fysisk aktiv lek på något sätt är
    samma fenomen som maktlekarna.

    Då är det möjligt att vi är helt överens och att vi bara lägger olika betydelse i orden. För mig finns det en gräns, där det ena är lek och det andra är mobbing. Mobbing ska vi naturligtvis göra allt i vår makt för att stävja.

    Förbud fungerar inte, vuxennärvaro och stöd(från tidig ålder) gör.

  37. Henke skriver:

    Vad jag kunde få fram så finns inga skillnader mellan könen i alla fall angående aggressivt beteende. När man undersökte kvinnliga resp manliga telefonförsäljare kunde beteendevetarna inte avgöra vem som hade vilket kön enbart utifrån deras aggressivitet. Både könen var lika ilskna när man studerade deras reaktioner utifrån olika stimuli. Endast när aggressivt beteende riskerade att resultera i fysika motangrepp var gruppen män överrepresenterade. Tyvärr kan jag inte länka till studien då den gick på tv och vet inte om jag kan hitta motsvarande på nätet. Det finns säkerligen även andra studier som påstår det motsatta. Även bland harmoniska relationer och i många liknande äktenskap kunde psykologerna se samma mönster. Alltså, när män inte är aggressiva tenderar kvinnor att ta över den rollen. Hur som helst..

  38. Lasse skriver:

    @Mia

    När det gäller intimate terror så finns det siffror som säger att det drabbade är 75% kvinnor och 25% män.

    Har du källan alt. undersökningen till ovanstående ?

    Här kommer en artikel som jag snubblade över.

    http://www.hindustantimes.com/Lifestyle/Relationships/Intimate-terror-shows-no-gender-bias/Article1-683306.aspx

  39. Erik skriver:

    Ninnitokan.

    Om det inte är förbjudet, hur ska då lärarna kunna stoppa
    de som gör det?

    jag tror helt klart på att våldsövande i skolan ska förbjudas.
    Det är inte tillåtet på arbetsplatser, varför ska det vara det i skolan?
    Skolan ska erbjuda en trygg miljö för alla och ge goda förutsättningar för
    inlärning.

  40. Erik skriver:

    När det gäller våldsutövare så ser man ju också
    en överrepresentation av psykisk ohälsa och eller missbruk bland dessa.
    Så att det är något ”normalt” beteende vet jag inte om man kan säga.

  41. 1Vis skriver:

    @Erik: Så hur definierar du ”normalt”? Som vad majoriteten säger, som vad majoriteten gör eller som vad du själv tycker är normal?

  42. NinniTokan skriver:

    @Erik:

    Förbud leder bara till att problemet flyttas. Om du förbjuder det på skolgården så sker det utanför skolgården, bortom lärarnas kontroll.

    Skolorna jobbar med anti-mobbingverksamhet där kamratstödjare är ett sånt projekt. Pedagogisk lunch är ett verktyg.

  43. Erik skriver:

    1Vis.

    visst det går att diskutera vad som är normalt och inte,
    att vara sjuk är ju faktiskt något normalt även psykisk sjukdom.
    Jag valde nog fel uttryck, Skulle ha skrivit ”representativt” i stället kanske

  44. Eva skriver:

    Erik:

    Tack för dina kloka kommentarer i både den här diskussionen och den om ”Pojkars maktlekar upprör”.

  45. David Holman skriver:

    @Erik:
    ”Jag tycker inte “skojbrottning” och fysisk aktiv lek på något sätt är
    samma fenomen som maktlekarna.”

    Men detta är ju fel. Det är inte samma fenomen, det är samma aktivitet, bara upprepad på samma person så pass mycket att denne upplever sig som utsatt. Om jag gör X tre gånger mot min polare så ser denne inget fel i det, fjäde gången börjar personen undra vad som är felet och 10 gånger upplever personen sig garanterat som utstött. Alltså, samma handling, olika utfall beroende på hur ofta man gör det.

    Ta BDSM som exempel, ett extremfall av det du pratar om. I vanilj-relationer skulle exakt identiskt beteened ses som mobbing och övergrepp medan det i BDSM förhållanden anses vara det mest naturliga och en direkt väg till njutning. Ska vi därför förbjuda BDSM då detta kan vara övergrepp i vissa relationer?

    ”Vill påstå att psykologin i maktlekarna är samma som
    driver mobbare.”

    Samma psykologiska mekanism som får den ena tjejen att skaffa större bröst eller mindre näsa och sen blir lycklig gör att en annan tjej opererar sig till Kleopatra. Ska vi förbjuda den första från att operera sig för att den andra har problem med det?

    ”Att de som sysslar med dessa lekar njuter
    av att slå och förnedra. Detta är osunt.”

    Suck. Här ser du exakt det du beskriver men bland vuxna… Ser detta osunt ut för dig eller har de kul med varandra?

    ”Och om barnen tror
    att detta är normalt så är risken att de tar med sig beteendet i
    vuxenvärlden. Och där mina vänner har ni i alla fall en förklaring
    till en del problem i samhället.”

    Bevis, tack. Det kan lika gärna vara så att de genom att få leka dessa lekar lär sig vart gränsen går och vad som är tillåtet att göra och inte tillåtet att göra rent fysiskt. De lär sig också i vilka sammanhang som detta är tillåtet, för beteenedt är knappast förbjudet överallt.

    ”Fast jag förstår att de som gillar att styra och ställa och
    förtrycka andra med våld eller annan makt blir upprörda nu.”

    Och här begår du ett logiskt slutfel, Petitio principii (Begging the question på engelska). Du antar att de som blir upprörda av det du påstår gillar att ”styra och ställa och
    förtrycka andra med våld eller annan makt” vilket innebär att jag, som inte håller med dig och faktiskt blir upprörd här över det du säger anses gilla att ”styra och ställa och
    förtrycka andra med våld eller annan makt”.

    Jag vill igen påpeka att om någon gillar att styra och ställa så har jag inget problem med detta, vad är det för fel med att vilja vara en ledare (detta är inte vad du menar men det är så det KAN tolkas och det är en del av vad en ledare ska göra så du får förtydliga om du vill få annat uttryckt enligt mig).

    Förtrcka andra med våld eller annan makt är jag däremot inteså himla glad i och jag står upp mot alla former av förtryck, även mot dem jag är starka meningsmotståndare till så som Sverige Demokraterna, har varit väldigt klar och tydlig i min ståndpunkt mot de som försöker/försökte sätta stopp för deras möten och liknande. Jag är även starkt emot att man skulle vilja censurera feminister, de har rätt att tycka vad de vill, även om detta råkar vara manshat till exempel, men de ska inte få spy ut sin galla ohindrat och i massmedia utan sociala reprisalier.

  46. Roger skriver:

    Eva:

    ”Erik: Tack för dina kloka kommentarer i både den här diskussionen och den om ”Pojkars maktlekar upprör”. ”

    Det är det ”Gilla”-knappen är till för. Kommentarer i den stilen, och såsom ”word”, ”You go girl” etc saknar substans, och får bara effekten att vara provocerande och/eller uppviglande och/eller polariserar. Det är onödigt med andra ord.

    Om du däremot skrivit i ditt inlägg om varför det Erik skriver är klokt så hade det tillfört något positivt, substansiellt till diskussionen.

    Jag känner mig själv sympatisk till Eriks anti-våld inställning, samtidigt är jag emot dogmatiska ställningstaganden. Människor och mänskligt samspel har många djup och är mycket mer komplext än vad som kan formuleras i ord, och dogmer är begränsade och exkluder delar av vad det innebär att vara människa.

    Därför tycker jag att det är bättre att tala i inkluderande principer, t.ex. barn skall få leka som de vill så länge ingen blir skadad/utsatt/mobbad etc. De sk. maktlekarna (ett namn jag inte håller med om) handlar enligt mig inte främst om våld eller makt, utan om socialt samspel på ett vis som (kanske) faller sig naturligt för just pojkar.

    Kan man ta tillvara till det positiva i detta och samtidigt motverka det negativa så är mycket vunnet.

  47. David Holman skriver:

    @Erik: Ena platsen blir man tvingad till, andra väljer man något så när själv. Skolan är ett tvång som inget barn väljer själv i Sverige. En arbetsplats är ett ställe där VUXNA samlas, vuxna är aggressiva, på ett annat sätt bara. Precis som tjejer övar på vuxenlivt genom att sminka sig och i början göra detta något så OTROLIGT hårt att de ser ut som om de går på gatan så gör pojkar det samma med att bli lite våldsamma. Sen skalas detta tillbaka i vuxenlivet.

    Den bästa definitionen av att vara vuxen som jag snubblat över är: ”att kontrollera sina impulser”. Alltså: som barn har du lite kontroll, du övar dig på det för att sedan som vuxen veta hur impulsen känns och kan kontrollera den.

  48. Svenska utbildade män, FLY ! skriver:

    Tyvärr har det gått alldeles för långt. Detta i kombination att hantverksyrkena består mestadels av killar som inte alls är politiskt insatta eller behöver vara det då de har bra arvoden för sina jobb. Samma med andra lågutbildade män (även om några är politiskt aktiva), de bryr sig inte om politik, de behöver inte göra det för de har sina jobb på fabriker och liknande, de känner säkert att de inte kan påverka, har inte tid eller rent ut av ser med misstänksamhet på bildning.. Männen som befinner sig på mellannivå eller strax under den högsta nivån är de som får ta smällarna av kvotering och manshat. Denna grupp är också den grupp som problematiserar feminism mer aktivt. Detta har radikalfeminismen kunnat lösa genom att mobba ut män från universitetsvärlden, så att den gruppen inte blir för röststark. Även om det inte varit så mycket strategist tänkande så har det blivit så.

    Dagens skola passar inte unga män, Inte sällan är också de välbetalda men lågutbildade hantverkarna väldigt ridderliga och tar knappast andra mäns parti i en sakfråga gällande jämställdhet.

    De män på översta toppen av samhället slår sen också neråt mot den utbildade men inte lika högt uppkomna mannen. Det är alltså ett system jag faktiskt inte längre tror vi kan förändra föränns det uppstår en massarbetslöshet bland män. Det är en ond cirkel också, för när det finns mindre män som kvinnor vill gifta sig med så vänder kvinnor sin bitterhet över att de inte kan få en utbildad man mot de män som de inte vill ha. Man vältrar sig i ännu mer feminism och tar på sig ytterligare en offerkofta. Offerkoftan består alltså inte bara av en kofta utan snarare är det en full utstyrsel bestående av balklänning, norsk fjällkofta samt en vadderas helkroppsdräkt.

    Så vilka möjligheter har då dessa utbildade men alltmer hatade män, vilken roll fyller dom i samhället i framtiden. Jag vill hjälpa dom att utvandra och framföärallt lotsa dom rätt redan från början genom att dom inser vikten av att lära sig andra språk och öppnar upp sinnet för att leva i en annan kultur.

  49. Erik skriver:

    Jag är dock övertygad om att dessa maktlekar ska förbjudas i skolan.
    Och förhoppningsvis kommer det ske nu också.
    Och jag är ganska säker på att majoriteten inte har något
    emot detta förbud.

  50. David Holman skriver:

    @Erik: Jag struntar fullständigt i vad majoriteten tycker (logiskt felsut: argument ad populum). Majoriteten ska inte bestämma över vad som är RÄTT och FEL vad gäller vad som är bäst för barnen, vetenskapen ska upplysa oss på denna front och just nu så verkar det som om skolverket vill sätta våra barn i mass-psykologiska prover som är totalt oetsika.

    Jag vill för övrigt be om ursäkt för att vi är så sjukt mycket OT.

  51. Patrik skriver:

    Enligt BRÅ:s statistik som är den mest trovärdiga begås 85% av alla misshandelsbrott av män och 15% av kvinnor. Män är offren i 60% av fallen. Kvinnor i 30% och barn i 10% av fallen. 60% av förövarna var påverkade av alkohol och 40% av offren.

    Så den typiska misshandelssituationen är en man som slår en annan man under påverkan av alkohol. Att minska alkoholmissbruket är förmodligen det säkraste sättet att minska våldet i samhället.

    Men den viktigaste sanningen är ju att en enorm majoritet av Sveriges män och kvinnor aldrig har eller kommer att misshandla någon under hela sitt liv. Vi lever i ett fredligt samhälle.

    Att försöka skuldbelägga ett kön – som kvinnojourerna gör – är fel väg. De har också misslyckats. Visserligen ställer de politiska partierna för tillfället upp bakom deras agenda. Men de har samtidigt alienerat den manliga befolkningen. Väldigt få män är beredda att hjälpa kvinnojourerna eftersom de så tydligt går ut mot män.

    När jag var yngre så hade jag en flickvän som engagerad i en kvinnojour. Jag försökte hjälpa henne och stötta jourens arbete. Men jag märkte att jag blev avvisad och behandlad som en paria, antagligen samma känsla som en muslimsk medlem i Sverigedemokraterna.

    Men jag tror att det kommer att vända snart.

  52. masa skriver:

    @Musse Pig: Mycket bra analys. Precis här ligger en stor del av ”problemet”. Därför finns ingen lösning i ansatser att skuldbelägga och begränsa pojkar – lösningen ligger i goda förebilder som bekräftar och hjälper till att kanalisera energin på ett positivt sätt. Att bli medveten om sin kapacitet för destruktiva handlingar är viktigt, likaväl som sin kapacitet för konstruktiva kreativa handlingar. Det är vad som möjliggör att kunna välja. (Gäller såklart alla barn, flickor som pojkar)

  53. Erik skriver:

    David Holman

    Nä du vill att en minoritet ska få göra som dom vill i skolan?
    trots att det får konsekvenser för alla andra.
    Att majoriteten bestämmer är demokrati.
    Att det är bra om dessa beslut fattas på vetenskapliga
    grunder håller jag med om. att förbjuda maktlekar kan
    knappast vara något mass-psykologiskt experiment.

  54. OldWolf skriver:

    Jag har en god vän, som bl a upplevet följande i sin relation:
    1: Man diskuterade om att byta golv i badrummet. Min vän tyckte att det golv man hade var helt okej. När han kom hem från jobbet en dag, hade hans fru slagit sönder golvet…
    2: Vi han annan diskussion hotade frun att ta dottern och köra in i en bergvägg om hon inte fick sin vilja igenom.
    Våld?

  55. masa skriver:

    @Erik: Man kan förvisso förbjuda både det ena och det andra utifrån ”majoriteten”, men ”majoriteten” kan ha fel. ”Majoriteten” är inget bra argument för vad som är en god åtgärd som når positiva resultat.

    Att grunda sig på vetenskaplig kunskap är ju viktigt, men jag tycker att i den här frågan visar vuxenvärlden en märklig närsynthet och rädsla. Mobbning och liknande är ju redan ”förbjudet” i skolan, och det är det oavsett vetenskapliga resultat om huruvida det är bra. De aktuella maktlekarnas skadliga sidor är förbjudna redan skulle jag säga, så vad åstadkommer man med ett uttryckligt förbud? Man borde väl snarare ta ett större perspektiv och se att skolan inte lyckas i sin roll att leda barnen – om det krävs vetenskapliga studier och demokratiska beslut för att avgöra varje fråga om normsättning och ledarskap så är ju DET ett stort problem i sig (bland annat undergräver det ju lärares egna auktoritet). Barnen testar var gränserna går, men de vuxna i skolan tar inte den ledarroll de måste ta för att hjälpa barnen hitta positiva utlopp för sina personliga förutsättningar. Inte konstigt om det spårar ur också ibland isåfall.

    Alltså: låt oss tala om vad lärare m. fl. BÖR GÖRA istället för om vad pojkar INTE FÅR GÖRA. Där ligger en konstruktiv lösning.

  56. Mia. skriver:

    @Lasse:

    Avsnittet om Coercive Controlling Violence (intimate terror) börjar på sidan 481 och siffror finns på sidan 482 (Situational Couple Violence=episodiskt våld).

    Detta kan vara intressant med tanke på ROKS och SKR´s pressmeddelande.

    ”Coercive Controlling Violence is the type of intimate partner violence encountered most frequently in agency settings, such as law enforcement, the courts (criminal, civil, and family), shelters, and hospitals. Johnson, using Frieze’s Pittsburgh data, found that 68% of women who filed for Protection from Abuse orders and 79% of women who contacted shelters were experiencing Coercive Controlling Violence (Frieze & Browne, 1989; Johnson,
    2006).This predominance of Coercive Controlling Violence in agencies probably accounts for the tendency of agency-based women’s advocates to see all domestic violence as Coercive Controlling Violence, but it is important to note that a great many cases even in these agency contexts involve Situational Couple Violence (29% and 19% in the courts and shelters, respectively, for the Pittsburgh data).”

  57. AV skriver:

    @Henke: Telefonförsäljare är inte ett genomsnittligt sampel ur befolkningen. De som stannar mer än en vecka i jobbet måste vara en viss typ av människor. Ska du sälja måste man vara på, ska du hålla dig mentalt frisk när femtielfte du ringt upp ber dig dra dit pepparn växer, ska man vara lika okänslig som en gås för vatten. Låt det bara rinna av dig. Det klarar inte alla, varken män eller kvinnor. Om du skulle mäta på manliga och kvinnliga officerare skulle du heller inte se någon skillnad i psyke. Det spelar ingen roll vilken undergrupp du plockar ut ur befolkningen, där personlighet spelar roll för utövandet. Skillnaden mellan könen hos de individer som valt just den aktiviteten/miljön är inte stora. Skulle man undersöka hur inkännande manliga och kvinnliga sjuksköterskor är, skulle man inte hitta särskilt stora skillnader. För att få rätt värden måste man ta ett brett urval ur befolkningen.

    Vad jag menar med aggressivitet är inte bara våld, utan framåtanda, konkurrensvilja och att ta risker om målet är tillräckligt bra. Det gör män i lite högre utsträckning. Och kommer fortsätta göra så länge man inte börjar hormonbehandla flickor. Jag har varit på en hel del ungdomsturneringar i innebandy och fotboll. Det är tydligt att se skillnaden i kill-lag och tjejlag. Det är oftast fler kill-lag med och i dem är i princip alla killar väldigt framåt. Självklart finns det en massa killar som inte går med huvudet före in i en situation, men de är helt enkelt inte där. De gör något annat. Trots att det alltså finns fler lag för killar konkurreras de ”mjuka” killarna ut av alla andra killar. Tjejlagen är färre och konkurrensen mindre. Det gör att ungefär hälften av tjejerna är där för sen sociala samvaron och hälften är där för att spela. De sistnämnda går precis lika hårt in i situationer som killarna gör. Har personligen hindrat flickor som skadat sig allvarligt att spela vidare. Och de tjejerna är ganska irriterade på de tjejer som inte kämpar fullt ut. De mindre klubbarna får inte ihop ett helt tjejlag med framåtspelare, medan det inte är något problem att fylla både ett och två lag med pojkar med spelpsyke. Med tiden (över 16 år) kommer tjejer med spelpsyke samlas i en klubb i kommunen och bilda ett a-lag med bara pannben. Resten slutar. Skulle man jämföra dessa kvinnliga spelare med killarna i samma ålder skulle man hitta mycket liten skillnad.

    Samma observation gjorde jag på grabbens bandyskola (5-8 år) med blandade grupper. Betydligt fler killar än tjejer och en mer homogen inställning till spelet i killgruppen. Redan i så tidig ålder. Tjejerna med pannbensinställning hade inga som helst problem att passa in i gruppen med killar. De sågs som likvärdiga spelare och inga som helst tendenser till ”tjejer kan inte…”.

    Och det är väl samma senare. De kvinnor som av egen kraft tagit sig till styrelserummen har inte stött på något glastak. De har gått in i killgruppen med en självklarhet och tagit plats, precis som flickorna i bandylaget. De kvinnor som väntar på att bli inbjudna får vänta länge.

  58. Mia. skriver:

    @Musse Pig:

    Tack för länken. Tyvärr gav den inga fakta om könsfördelningen vad gäller mobbning (jag tror även den är relativt jämt fördelad) men jakten går vidare :)

  59. Mia. skriver:

    @David Holman:

    Artikeln (och fenomenet) som Aktivarum skriver om är jag väl förtrogen med, har själv länkat till den artikeln ett par gånger. Men tack iaf :)

  60. Mia. skriver:

    @Mia.: (Lasse)

    Hoppsan jag missade det viktigaste, länken :)

    http://2homekids.org/ARTICLE%20-Differentiation%20among%20types%20of%20intimate%20partner%20violence1.pdf

    ”CONCLUSION
    Current research provides considerable support for differentiating among types of intimate
    partner violence, and such differentiations should provide benefits to those required to
    make recommendations and decisions about custody and parenting plans, treatment programs,
    and legal sanctions. As indicated, there is a need for continuing research on partner
    violence that will expand and refine our understanding of these men and women who
    engage in violence within the family. Among other things, little is known about the precipitants
    of female violence, the types of emotional abuse and violent acts they perpetrate, and
    the impact on children’s adjustment, particularly with emotionally abusive, controlling
    women who are violent with their nonviolent partners. The significant role of substance
    abuse in intimate partner violence has been observed, but not with respect to differentiation
    among types of violence. Treatment programs that focus on the causes and contexts of
    different types of violence are more likely than one-size-fits-all approaches to address the
    major issues underlying the violence and, therefore, to develop recommendations that
    achieve more positive results.”

  61. Men@Work skriver:

    Illa att det inte ställs högre krav på en organisation som mottager statligt stöd. Våra skattepengar går raka vägen till misandripropagandan.

  62. Prill skriver:

    OT

    Idag hoppar Ann Heberlein på Pär Ström och Pelle Billing. Hon skriver bl a att de föraktar kvinnor. Mycket upprörande. Jag hittar inte artikeln på nätet. Någon som läst den? Pelle B borde nästan bemöta detta.

  63. Gunnar (D.U.) skriver:

    Dessa kvinnor från kvinnojourerna som hela tiden ska utmåla alla män som våldsamma, aggressiva, farliga samt destruktiva, har de kanske missat i sin utveckling under uppväxten att träna på att hantera sin aggressivitet och sina (psykiska) våldstendenser i lekar med jämnåriga barn och därför inte klarar av att moderera det hos sig själva som vuxna – appoprå mycket av diskussionen här i tråden?!
    En tanke bara som slog mig…

  64. Gunnar (D.U.) skriver:

    Prill:
    Ann Heberlein verkar ibland ha problem med sitt känsloliv mot andra:
    http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.733963-ann-heberlein-till-angrepp-mot-forlaggare

  65. Henke skriver:

    Håller med någon ovan om att majoriten ibland inte behöver betyda bra måttstock för någonting. Vad man bör utgå ifrån är ett tänkbart genomsnitt av vad vi människor skulle kunna tänkas vara eller bli utan påverkan av varandras åsikter. Närmre sanningen än så kommer man inte mänsklighetens personlighet. Allt annat är när allting ställs på sin spets PK.

  66. per hagman skriver:

    stigmatiseringen fortsætter.

  67. Prill skriver:

    Gunnar (D.U): Jag vet! Jag tyckte hon var superbra för några år sedan. Klok, nyanserad, bra värderingar. Efter det har det urartat. Hon har blivit exhibitionistisk, gnällig och nyckfull. Detta påhopp var bland det värsta från henne.

  68. Louise Aston skriver:

    Bra reflektion, Pelle!

    ROKS är en mycket lömsk och mäktig organisation – som alltid har utpräglat manshat högst på agendan.

  69. anders skriver:

    Rocks verkar ta mycket av sin metodik o taktik ifrån de metoder som används inom sekten jehovas vittnen även om de inte gör det på samma öppna vis som roks. Bara studera och jämför.

  70. lars skriver:

    @anders:
    Ja och sedan tar de mycket hjälp av andra vänsterradikala organisationer som AFA och andra antidemokratiska krafter som använder sig dessutom av våld, stalkning, dataintrång, provokationer, psykisk mobbning av motståndare och annat fult spel och kriminell verksamhet. Nu pratar jag om ROKS, inte om Jehovas vittnen så klart.

  71. Johanna skriver:

    Fast det står ju ”normer kring maskulinitet”… Din analys känns lite bristfällig om du väljer att bortse från att de inte talar om män i sin utan om dessa normer…

  72. Daniel skriver:

    Om Sverige nu är något slags patriarkalt samhälle där det råder könsmaktsordning,mannen är norm,det finns glastak överallt och ”fyll i med valfri genus-hittepå-term här” mm.
    Om då kvinnomisshandel beror på några slags maskulina normer, hur kan det då komma sig att det är olagligt att slå sin kvinna?

  73. [...] Kvinnojourernas strategi: Att koppla alla män till våldsutövning [...]

  74. Pether skriver:

    Johanna: Näää då…. det är inte alla män man skyller på, utan hur alla män är, det är ju stoooor skillnad.

  75. Hugo skriver:

    ”Män slår kvinnor” upprepas hela tiden. Men det är alltid farligt att låta fördomar döma. Ibland är det inte som det ser ut vid första anblicken:

    http://hd.se/helsingborg/2012/03/20/atalas-for-att-ha-ljugit-om/

  76. Jack skriver:

    Från början till slut, feminsterna har inte brytt sig ett skit om vad som är sant och ej. Ett påstående från en feminist kan lika gärna mötas med:

    Ny forskning visar att 90% av allt våld utförs av kvinnor

    Repetera detta överallt och förklara vid behov att våld är många olika saker.

    Är detta sant undrar nån? Såklart, bara man har rätt definition av våld. Det gäller alltså den sorts våld som (också) är (att betrakta som) ett samhällsproblem. Kvinnors sexuella våld mot män och barn.

    Vad som kan behövas nu är ”forskare” som skriver ”rapporter” och ”artiklar” för skattepengar på detta tema. Vi vet redan hur det är dock.

    90% av allt våld begås av kvinnor, sexuellt, mot män och barn…

  77. Eva skriver:

    @Jack:

    Vad är rätt definition för våld?

  78. LillaMy skriver:

    Enligt statistiska centralbyråns rapport om välfärd från 2009 så står det ”I 82 procent av händelserna var förövaren en eller flera män. Lägger man dessutom till de fall där det funnits förövare av båda könen, summerar detta till att män deltog som förövare i 91 procent av händelserna”. Då har alltså 1 350 000 fall av misshandel i Sverige under året studerats och då finns alla kategorier av misshandel. I 78% av misshandelsfallen i hemmet så är förövaren en man och offret en kvinna. Det finns också en anledning att tro att just våldet i hemmet är vanligare än statistiken visar, eftersom förövaren kan ha varit närvarande vid telefonintervjun och då ökar offrets ovilja att berätta om övergreppen. Kvinnojouren hade alltså en väldigt pålitlig källa till sina siffror. Den är nog mer pålitlig än alla Pelles källor tillsammans.

    Vet du vad man kan göra Pelle? Man kan fråga dem först varifrån de har fått sina siffror och ifrågasätta. Har de en osäker källa så kan de ändra sig och be om ursäkt. Istället hänger du ut dem och svartmålar dem som radikalfeminister. De här organisationerna som bara hjälper utsatta kvinnor och bara ser till deras bästa. Hur hjälper du världen när du försöker konspirera mot och motverka hjälporganisationer som bara gör sitt jobb?

    Angående meningen om maskulinitetsnormen. Är det bättre att de skriver att män drivs av sina mansgener och är våldsamma svin av naturen? Det finns ett inslag av destruktiv våldsamhet i den manliga normen, vilket är väldigt synd! Det stämmer olika mycket för olika personer. Det går ju inte att förneka att det finns en manlig kultur som går ut på att bygga muskler, vara känslokall och ta stora risker, att vara stor, tuff och dum i huvudet helt enkelt. Håller du inte med om att den normen finns någonstans i samhället och att den är problematisk? Det är kanske där den kulturen är som starkast som de flesta kvinnomisshandlarna finns? Jag tror att man kan få bort en hel del av all misshandel om man satsar på att förändra maskulinitetsnormen så att man inte måste vara aggressiv och ha dåligt omdöme bara för att känna sig manlig. Att man kan vara diplomatisk och klok och ändå vara manlig. Och kanske bör man faktiskt ta hand om våldsamma pojkar tidigare så att de inte hamnar i en negativ spiral, för förmodligen behöver de också hjälp och stöd fast av en annan anledning.

  79. Jack skriver:

    Eva,

    Med rätt avsågs alla definitioner som landar kvinnor på 90% av allt våld.

    Exempel på våldsbegreppets definierbarhet:

    http://www.youtube.com/watch?v=UCwSAqgrrkA

  80. Eva skriver:

    @Jack:

    Jag förstår inte vad du menar. Kan du ge exempel?

  81. Jack skriver:

    @Eva:

    Du fick ett exempel så jag måste fråga, på vad?

  82. Eva skriver:

    @Jack:

    Erkänner att jag inte orkar titta på Youtube i 10 min för att försöka lista ut vad du menar.

  83. Jack skriver:

    @Eva:

    Hade räckt med någon minut.

  84. Eva skriver:

    @Jack:

    Jag tittade på två korta sekvenser. Först var det en skrikig intervju från Indien och sedan var det en kille som varnade för kvinnor och berättade att han lever i celibat. Varför kan du inte bara förklara vad du menar?

  85. Jack skriver:

    Eva,
    :) Ok, intervjun hade ett innehåll. Det var Indiens familjeminister (kvinnan) intervjuad av en känd tv-person gällande den nya lagen mot våld i hemmet.

    Det framgår delvis implicit och delvis explicit i intervjun att i denna lag är definitionen av våld sådan att endast kvinnor kan utsätts för våld i hemmet.

    Definitionen av våld gör alltså att 100% av vålds-förrövarna är män.

    Vidare illegaliseras och defineras som våld sådant som vi normalt inte tänker på som våld, ex att avbryta någon, vilket mannen gör i intervjun varpå han varnas av ministern för att ha begått eller för att eventuellt vara en person som begår våld i hemmet.

    Så här skriver en lobbysite:

    If the male partner is cruelly nagged and decides to defend himself, the conduct of the male partner will be treated as a form of domestic violence, which will be a punishable crime. Women’s vicious nagging has drove thousands of men to commit suicide. In one year, 22,000 men are committing suicide only because of women’s atrocities, and the figures are increasing

    Som jämförelse till de 22000 döda männen orsakade av en kvinna (drygt 100 000 män begår självmord totalt) kan nämnas att antalet syraattacker mot en kvinna varit ca 9 per år, ofta beordrade av en kvinna. Dessa siffror kan t ex användas för att skapa en annan definition av våld där kvinnor står för ca 100% av våldet.

  86. Eva skriver:

    @Jack:

    Tack! Det låter ju absurt med en lagstiftning som bara omfattar våld mot kvinnor i hemmet. Likaså att det skulle betraktas som våld om man avbryter någon.

    Men apropå din tidigare kommentar, menar du att vi i Sverige har en definition av våld som per automatik gör männen till förövare?

    Jag är lite fundersam när det gäller uppgiften om de 22 000 självmorden. Var kommer uppgiften ifrån? Och hur har man kommit fram till att självmorden är orsakade av kvinnor?

  87. Jack skriver:

    Eva,

    ”Det låter ju absurt med en lagstiftning som bara omfattar våld mot kvinnor i hemmet. ”

    Absolut. Här i Sverige har vi istället en lagstiftning som bara omfattar frids-rättigheter för kvinnor, inte för män (och vi har en del andra icke-vålds baserade med likväl repressiva lagar mot män)

    ”menar du att vi i Sverige har en definition av våld som per automatik gör männen till förövare?”

    Jag menar att i vedertagna diskurser och svensk lag reglererar beteenden som oftare återfinns hos män än kvinnor och att det finns gentemot andra skadliga beteenden som oftare återfinns hos kvinnor än män som skulle kunna regleras med lag och pratas mer om. De flesta män har nog varit livsbegränsade nog att inte ens tänka tanken, än mindre hittat någon att prata med om, hur de till exempel skulle kunna få frid från en kvinnas sämre sidor genom lagstiftning mot gärningskvinnorna.

    Jag menar också att det finns andra definitioner av våld och våldstermer i andra domäner än lagtexter, exempelvis inom feministiska rapporter och undersökningar, samt att dessa definitioner i det finstilta ofta inte stämmer överens med vår intuitiva och emotionella reaktion på termerna.

    ”Jag är lite fundersam när det gäller uppgiften om de 22 000 självmorden. Var kommer uppgiften ifrån? Och hur har man kommit fram till att självmorden är orsakade av kvinnor?”
    Jag förstår det. Äntligen är det feministernas tur att göra det hästjobb av kritiskt arbete som oavlönade sanningssökare bland män tvingats göra.

  88. Eva skriver:

    @Jack:

    ”Här i Sverige har vi istället en lagstiftning som bara omfattar frids-rättigheter för kvinnor, inte för män (och vi har en del andra icke-vålds baserade med likväl repressiva lagar mot män)”

    Vilka lagar syftar du på?

    ”Jag menar att i vedertagna diskurser och svensk lag reglererar beteenden som oftare återfinns hos män än kvinnor och att det finns gentemot andra skadliga beteenden som oftare återfinns hos kvinnor än män som skulle kunna regleras med lag och pratas mer om.”

    Vilka manliga beteenden är det som regleras i lag? Vilka kvinnliga beteenden är det som du tycker borde regleras i lag?

    ”Jag menar också att det finns andra definitioner av våld och våldstermer i andra domäner än lagtexter, exempelvis inom feministiska rapporter och undersökningar, samt att dessa definitioner i det finstilta ofta inte stämmer överens med vår intuitiva och emotionella reaktion på termerna.”

    På vilket sätt skiljer sig definitionen av våld i feministiska rapporter jämfört med ”vår intuitiva och emotionella reaktion”?

    ”Jag förstår det. Äntligen är det feministernas tur att göra det hästjobb av kritiskt arbete som oavlönade sanningssökare bland män tvingats göra.”

    Nu var det ju faktiskt jag som frågade och inte några feminister. Om du påstår något så ligger väl ändå bevisbördan hos dig?

  89. LillaMy skriver:

    Oj, nu läste jag precis pressmeddelandet. Såhär står det:

    ”Killar och män står enligt WHO för mellan 90-95 procent av våldet i samhället, och bland offren finner vi alla kön.”

    Hela meddelandet handlar om öppenhet för diskussioner. De har tagit fram en ny metod för att förebygga alla typer av våld efter att ha haft kontakt med tusentals kvinnor som farit illa. De har nämnt sin källa, som för övrigt är en stor och seriös organisation. SCB är också en pålitlig källa som visar liknande siffror. Du blir arg för att statistiken inte passar dej. Vad synd att du känner dig träffad av den här statistiken som inte rör dig öht. Istället för att uppmuntra förebyggande åtgärder mot mobbning och våld avfärdar det som extrem radikalfeminism rakt av. Hur konstruktivt är det?

    Om du konstant kritiserar språkbruket av typen ”män som våldtar” (trots att nästan alla förövare är män), ta en titt på ditt eget språkbruk! Det ser ut som att du försöker skapa opinion mot alla former av kvinnorörelser och du sprider kvinnoförakt genom dina texter.

  90. Jack skriver:

    @Eva:

    ”Vilka lagar syftar du på?”

    Utöver brott mot mansfriden inte erkänns?
    Se till exempel:
    http://www.youtube.com/watch?v=nyIuXavIzOk

    ”Vilka manliga beteenden är det som regleras i lag?”
    Jag använde inte sådana begrepp utan har talat om vilka beteenden som var vanliga hos män.

    ”Vilka kvinnliga beteenden är det som du tycker borde regleras i lag?”
    Du kan se en del brister i lagen i ovan länk. Vilka tycker du själv? Eller anser du att kvinnor ska få göra precis som de vill?

    ‘På vilket sätt skiljer sig definitionen av våld i feministiska rapporter jämfört med ”vår intuitiva och emotionella reaktion”?’
    Frågan är inte på vilket utan på vilka. Tycker du ska leta bland arkiv osv om du är intresserad, googla.

    ”Om du påstår något så ligger väl ändå bevisbördan hos dig?”
    Jag har gett en referens och kommer inte göra mer. Förstås det går förmodligen att hitta andra faktorer till de 22 000 också förmodligen, men någon har iaf gjort bedömningen att kvinnor spelat in, det låter rimligt att kvinnor är med och påverkar.

    (Förmodligen kan vi, på genusvetenskapligt maner, kalla dem som skriver för Excellensprofessorer också. Det betyder att de ska ses som auktoriteter och något ytterligare krävs inte av praxis. Så görs i det officiella Sverige för de med önskade åsikter och jag anser inte att en kommentator på blogg ska ha större krav på sig än den skattefinansierade verksamheten. Vi behöver endast, som det funkar i den skattefinansierade världen, bilda koncensus eller iaf majoritet om att dessa skall kallas Excellensprofessorer för att stödja att de också har rätt, vilket de förvisso kan ha ändå, eller iaf många poänger, och just därför blir det kanske också mer pedagogiskt att kalla dem excellensprofessorer.)

  91. Patrik N skriver:

    @LillaMy:

    Som vuxen modern man blir man äcklad över att bli associerad med män som våldtar förstår du.

    Här blir man förbannad. Känner du inga RIKTIGA män. Umgås du med silmjölkar som är övertygade om att de kommer att slå och våldta om de bara ges möjlighet. Svaga människor är farliga, det är ingen nyhet.

    För vi KARLAKARLAR skär hellre av oss kuken än våldtar en kvinna.
    j:ä pajasteorier om mansnormer.

  92. Jack skriver:

    Patrik N,

    ”För vi KARLAKARLAR skär hellre av oss kuken än våldtar en kvinna.”

    Det tror jag är fel och anser också fel att göra ur etiskt/medicinskt hänseende.

  93. Jack skriver:

    Patrik N,

    Också reflektionsvärt om en kvinnokvinna hellre massakrerat sig på något sätt än haft sex med en man mot dennes vilja. Kvinnan hade satt sig själv först och helt ärligt anser jag det rimligt att prioritera allas fysiska integritet. Dvs att inte förlora kroppsdelar för att undvika kontakt.

  94. Eva skriver:

    @Jack:

    Uppenbarligen är du missnöjd med hur en del människor hanterar statistik och fakta, men jag förstår inte varför jag ska klä skott för det. Om du ska stödja dina påståenden med att ”någon har gjort en bedömning” tycker jag att det saknas förutsättningar för en seriös diskussion. Så jag väljer att tacka för mig.

  95. Patrik N skriver:

    @Jack:

    Ok. Seriöst då.
    Jag gillar mansnormer som hedrar kvinnor. Känns bra. Inte oproblematiskt kanske.

    Men det passar åtminstone mig att returnera angrepp på mansrollen men lite machismo av modernt slag när man får höra att man är en ynkedom av folk som inte tänker självständigt eller saknar normal livserfarenhet.

    Vad jag menar är snarast att det inte är nåt man överväger om man har integritet.

    Eller för all del impulskontroll.
    Sen var det kul att skriva KARLAKARL oxå :) .

  96. LillaMy skriver:

    @ arga och kränkt kille som gillar att gå till personangrepp

    Du har inte förstått vad jag skrev.
    Om det är så att man inte vill se sånt generaliserande språkbruk för att man tycker att grupper som inte har med saken att göra börjar associeras med sånt som de inte har med att göra, eller om man inte ska dra alla över en kam, då ska man vara konsekvent. Gillar man inte formuleringen ”mäns våld mot kvinnor”, då kan man inte sen säga något i stil med ”kvinnor tar på sig offerrollen”.
    I den här artikeln så gillar han inte ”mäns och killars våld mot kvinnor”, trots att det specifikt handlade just om mäns och killars våld mot kvinnor till skillnad från annat fysiskt våld i samhället där det finns lite mer mångfald bland förövare och offer. Sen kallar han dem radikalfeminister och assicierar deras hjälpinsats med manshat. Konsekvent var ordet.

  97. Patrik N skriver:

    @LillaMy:
    Om det där var till mig hade jag föredragit karlakarlen :) .

    Nej man kan inte säga ”kvinnor tar på sig offerrollen”. Det har du rätt i.

    Nu har du fått mig att läsa roks-artikeln så nu måste jag ha valium.
    Fräls mig!!

    Men i all välmening faktiskt. En massa kvinnor har riktigt dåliga erfarenheter av män. Förstår det.
    Gör bara inte misstaget att betrakta alla kvalitetsmänniskor av manligt kön utifrån förhastade slutsatser om halva mänskligheten.

  98. LillaMy skriver:

    Alltså jag håller med om att måla upp bilden av ett ”patriarkat” kan kännas ganska extremt och uttjatat idag. Jag tror inte att sånt här extremt språkbruk gör någon nytta i samhället alls. Däremot så måste man få beskriva ett samhällsfenomen och kunna specificera en grupp på korrekt svenska utan att någon blir arg. Man måste t.ex. kunna skriva ”män som våldtar”, (=en grupp som har gemensamt att de är män och att de har begått minst en våldtäkt) men inte ”män våldtar” där man säger att alla män våldtar.

    Det jag reagerar på är att Pelle Billing gör exakt samma sak själv och skuldbelägger kvinnorättsrörelser. Det här är inte heller första gången han gör det.

    Jag hittade ingenting som var direkt klandervärt i det där pressmeddelandet. Det kändes väldigt öppet, konstruktivt och man lade inte skulden på någon. Man vill kunna hitta skadliga tendenser i unga killars machokulturer och jobba konstruktivt med dem tidigt. Att ge unga killar som hamnar i en negativ kriminell våldsspiral hjälp så att de hittar tillbaka kanske? Jag tyckte det var ett jättebra initiativ.
    Om man tycker att man inte får skriva ”mäns våld mot kvinnor”, även om man vill skilja det från kvinnors våld mot kvinnor eller mäns våld mot män, så upplever jag det som att han tycker att man inte får berätta om sånt här i media alls. Kvinnojourerna jobbar (så vitt jag vet) enbart med den här sortens våld, jag har för mig att RFSU har hjälp för våld inom homoförhållanden. Jag vet inte vad det finns för hjälp för män som blivit misshandlade, det kanske behöver införas om det inte redan finns.

  99. [...] [Kvinnojourernas strategi: Att koppla alla män till våldsutövning] [...]

Google