Jämställdhetspodden del 1

25 mars 2012, av Pelle Billing

Dags för video! Jag och Hannah Lemoine kommer att göra en serie videos och här är första delen. Tema mansrollen. Vi tycker inte helt lika ;)

Ljudet är bra men kameran visade sig vara en av Malmö Högskolas mindre starka sidor. Vi är långsmala och bildkvaliten är inte jättebra.

Slutet är lite trevande men det leder till en aktiv nästa del.  Spännande fortsättning följer…

Disclaimer från Hannah:

När jag säger att 90% av männen och 10% av kvinnorna utför våldsbrott är detta givetvis i förhållande till mängden våldsbrott som utförs, och inte i förhållande till antalet män och kvinnor.

Etiketter:  

55 kommentarer på “Jämställdhetspodden del 1”

  1. michael skriver:

    Om mäns våldsamhet ses som okej enligt Hanna varför ser då samhället mellan fingrarna för kvinnors våld i t.ex relationsvåld.Vilket är egentligen okej.

  2. Mia. skriver:

    Gläds åt dialogen, samtalet Det tror jag är en stor del i Jämställdhet 2.0, förutsättningen, den nödvändiga grunden. För liksom de flesta inte utövar våld tror jag att de flesta, en övervägande majoritet, inte är intresserade av ‘könskriget’ (även om det är dess ‘anförare’ som hörs, mest).

    @Eva: ‘sammanfattade’ det bra här för ett par dagar sedan.

    (Gick visst inte att länka till en annan tråd så…)

    ”@Johan Franson:

    ”Man binder sig vid något, och ansluter sig sedan till alla argument som slår mot motståndaren.”

    Håller med, jag tror också att det är en del av problemet.

    Kommunikationsforskaren William Isaacs beskriver olika samtalsformer så här:
    Debatt = att vinna över motståndaren (1-0)
    Diskussion = att komma fram till en kompromiss (1-1)
    Dialog = att tänka tillsammans (1+1=3)

    Kort sagt, jag tror att vi skulle vinna på att ha lite mindre debatt och mer dialog. Men det förutsätter förstås respekt och ett öppet sinne.”

  3. Sara skriver:

    En bra och intressant videodebatt. Ser fram emot en fortsättning. När man talar om vem som belönar män som begår våld/våldsbrott så kan man väl se det i olika sammanhang. De som utövar olika kampsporter belönas med berömmelse, pengar och kvinnor som dras till dem. De som har som yrke att ”begå” våld, militärer belönas av samhället på olika positiva sätt. Och kvinnor dras till dem också, ju högre rang desto bättre. Ni vet, uniformerade män:)
    De som begår våldsbrott då. Ja, det är inte ett helt okänt fenomen att män som mördat och begått andra allvarliga brott med våldsinslag, får sin positiva belöning genom en hög hierarki i fängelset. Och ganska många brev från kvinnor som ger sin belöning i form av uppskattning eller dyrkan eller vad man ska kalla det fenomenet. Vilka är det som besöker till exempel gängmedlemmar i fängelset? En hel del snygga tjejer som ger positiv förstärkning.
    Det finns säkert många fler exempel men för att ta några.
    Å ena sidan fördöms våld, men på den andra så ses det som positivt.
    Det är komplicerat. Och kommer förmodligen alltid att vara det hur mycket genusperspektiv vi än kommer lägga på det.

  4. Gunnar (D.U.) skriver:

    Tips till Pelle:

    Juton har just nu en TV-reklam om sin färg ”Lady” som är som en subtil och försåtligt programmering av oss alla om de trippla budskapet att:
    1. Kvinnor och kvinnligt är bättre och mer kvalitet i, står lite över annat (typ män / manligt då).
    2. Kvinnor är värda det bästa, typ ”because you’re worth it” som kvinna.
    (”När bara det bästa är gott nog”, enligt Juton’s språkbruk!)
    3. ”Lady” (typ kvinnor) skapar det goda livet, ursprungligt och ärligt, enligt deras reklam.

    I TV-reklamsnutten är det en manlig målare som gör starka bekräftande uttalande till en kvinna om hur väldigt överlägsen ”Lady”(-färgen) är.
    Om färgen hos Juton:
    http://www.jotun.se/www/se/20030061.nsf/viewUNID/B0F18965A3E9DF02C12575AE00332F69!OpenDocument

    Det här påminner starkt om hur sekter programmerar ny sektmedlemmar in i sin sekt.
    Så på sätt och vis är vi alla i vårt samhälle utsatta för en sådan här ständig programmering av att kvinnor och det kvinnliga står över allt annat och är bättre samt extra värda att vårdas om.
    Ovan exempel om Juton färgen ”Lady” är bara ett i mängden.

    Det är ett budskap som följt feminismen ända sedan 1970-talet då det började odlades myter inom feminismen om att kvinnor skulle var mer fredliga än män, att kvinnor skulle vara mer solidariska än män, att kvinnor på det stora hela skulle vara godare än män, på ett märkligt sätt!
    Källa bl.a. 1970-tals feministen Helene Bergman:
    http://www.pellebilling.se/2012/02/gastblogg-helene-bergman-del-2/

    ———————–

    Världens första kvinnliga president, Vigdís Finnbogadóttir från Island, uttrycker i en intervju oro för den utveckling feminismen tagit samt är orolig för mäns rättigheter, att män numera kan bli diskriminerade:
    ”For me it’s this simple; feminism becomes extremist when a group or individual feminists demand rights for women that supercede those of men, creating a kind of reversed discrimination.”:
    http://forrettindafeminismi.wordpress.com/2012/03/24/worlds-first-female-president-worries-about-extreme-feminism/

    Mattematik följer upp med mer om Islands feminism:
    http://mattematiksblogg.blogspot.se/2012/03/den-islandska-feminismen.html

    Bl.a. denna passus:
    ”Taleskvinnan för den mest framstående och välfinansierade feministiska organisationen, Stigamot (finansieras till största del med skattepengar förstås), Gudrun Jonsdottir, uttalade för några månader sedan offentligt stöd för att inskränka mäns rättsliga rättigheter genom att tillämpa omvänd bevisbörda för män. Om en man åtalas för våldtäkt ska han alltså inte anses oskyldig till motsatsen bevisats utan tvärtom kunna bevisa sin oskuld – något som strider mot FN:s mänskliga rättigheter. Motiveringen till detta var att feministisk forskning visat att oskuldsprincipen är ”förlegad”. Man kan förstås ta Jonsdottirs uttalande som något som en enskild extremist kastat ur sig. Andra feminister har dock uttalat sitt stöd för detta och NoF delade med sig av hennes uttalande via deras officiella Facebooksida. Inlägget blev det populäraste inlägget någonsin sett till hur mycket det delats och hur många som gillade det. (Gudrun Jonsdottir verkar också ha kopplingar till ROKS.)”

    Även denna passus:
    ”Till kvinnodagen 2012 rankades Island som det bästa landet i världen att leva i som kvinna – att de isländska feministerna trots det inte uppmärksammar mansfrågor utan istället flyttar fram gränserna säger en del.”

    Varför rankar man bästa land för kvinnor, på kvinnodagen, som det där kvinnor har mest fördelar och inte som det där kvinnor och män är mest jämlika enligt Jämställdhet 2.0 eller Jämställdismens definitioner???!!!
    Tänk om man skulle ranka bästa land för män på motsvarande kriterier – hur skulle det tas emot???!!!
    Detta visar också på hur lite det ligger i den aktiva feminismens påstående om att de bryr sig om män också.

    ————————

    Visst är det rimligt att känna en viss förskräckelse inför framtiden, om vi inte får stopp på feminismens idag starka politiskt extrema ideologi som de aktiva med starka krafter försöker driva igenom i våra samhällen nu!

  5. Matte skriver:

    Intressant videosnutt, kvalitén på ljud och bild var inte den bästa men det kan man leva med för det är innehållet som är viktigt.

    Hade det varit en debatt så hade Pelle vunnit tycker jag eftersom Hannah håller fast vid gammal feministisk retorik om mansrollen. Hannah såg också mer nervös ut och fick nog inte fram allt hon ville eller så blev hon ställd av insikten att Pelle var väldigt logisk.

    Om våld ingår i mansrollen måste ju då att belöna mäns våld ingå i kvinnorollen. Vilket i vissa fall stämmer men stämmer det för majoriteten? Vems är då felet till våldet? Jag tycker inte att man kan säga si eller så om det.

    Eftersom det var en dialog tycker jag att jämställdheten segrade, det är bra att båda sidor närmar sig varandra så att frågetecken kan rätas ut och missförstånd kan åtgärdas.

    Ser fram emot nästa video med spänd förväntan :)

  6. NinniTokan skriver:

    Blir glad över detta ”brobyggande”. Heder åt er båda!

    Två tankar jag har.

    1) För det först så vill jag säg att definitionen av könsroll som ”det som förväntas” är något jag verkligen känner ger konstruktiva möjligheter.

    2) Något som stör mig är definitionen av ”våld”. Våld är i er diskussion definierat som ”fysiskt våld”. Det är inte en definition jag ställer mig bakom. Våld är fysiskt och psykiskt våld, i min värld.
    Det är, anser jag, ett feministiskt trick att blunda för psykologiskt våld eftersom det är det ”kvinnliga våldet”. Här har vi ett problem, för detta är, till skillnad från fysiskt våld, ett accepterat beteende.
    Vi tar alla avstånd mot fysiskt våld, det vi borde göra är att problematisera psykiskt våld, som en del av att problematisera kvinnlighet.

  7. Bashflak skriver:

    Enligt en artikel i DN är det fler svenskar varje år som dör av sommartidsomställningen än det är som blir mördade av sin partner.

    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sommartiden-skordar-manga-liv

    (DN gör förstås inte den jämförelsen, jag vill bara använda dessa siffror för att visa vilket minimalt samhällsproblem partnermord är)

  8. test skriver:

    test

  9. Matte skriver:

    NinniTokan tar upp psykiskt våld. Ett våld som inte får samma uppmärksamhet som det fysiska som är lättare att mäta. Ingår det psykiska våldet i kvinnorollen eftersom det är vanligare att kvinnor begår det(mobbning på arbetsplats, sociala bestraffningar). Hur tänker feminister och genusvetare bekämpa detta våld? Hur ska flickorna uppfostras annorlunda för att inte begå detta våld? Hur ska kvinnors psykiska våld mot män tas upp i riksdagen likt mäns fysiska våld mot kvinnor gör?

    Jag tycker inte man ska dela upp det i manligt eller kvinnligt våld utan behandla det som mänskligt. Vare sig det är fysiskt eller psykiskt.

  10. NinniTokan skriver:

    @Matte:

    Ingår det psykiska våldet i kvinnorollen eftersom det är vanligare att kvinnor begår det(mobbning på arbetsplats, sociala bestraffningar).

    Mitt svar är, ja det gör det. Och det är problematiskt och drabbar oss alla, kvinna som man.

    Jag tycker inte man ska dela upp det i manligt eller kvinnligt våld utan behandla det som mänskligt. Vare sig det är fysiskt eller psykiskt.
    Man kan dela upp det om man som Hannah menar vill fokusera på skillnaderna mellan könen.
    Jag anser det har för- och nackdelar att dela upp eller inte, men nackdelarna överväger. Så jag tycker som du, att man ska se det som ett mänskligt problem-beteende

  11. michael skriver:

    Om man satsar en miljard på mäns våld mot kvinnor och noll kronor på kvinnors våld mot män vilket våld är då okej enligt samhället.Man har tittat på män som dömts för upprepat relationsvåld 80% av dom led av psykiskstörning eller missbruksproblem eller båda.Är det då en manlig norm att vara psykisktstörd och missbrukare.

  12. Torstensson skriver:

    NinniTokan har rätt i det där. Jag har inte hunnit se videon med Pelle men visst är det osynliga våldet ett problem. Det drabbar många tjejer men även killar som inte är tillräckligt ridderliga. Det går inte att missta Ninnis engagemang i frågan, jag har länge läst det hon skrivit om detta och velat hänga på för det är ett problem.

    Har själv varit utsatt för osynligt våld av kvinnor. Kom i skrivande stund på faktiskt att en man försökt utsätta mig för det också. Men där hade jag en lösning på hur jag skulle få honom att sluta. Genom att konfrontera honom direkt och hårt när han var ensam. Verbalt och med osande ögon.

    Problemet med att göra det mot kvinnor , i egenskap av att vara en man, är att det dels kan uppfattas som hotfullt (säkert) men också omanligt vilket gör att man kanske drar sig för att säga ifrån. Dessutom kan ju ridderligheten göra att man har svårt att reagera som man när kvinnor utsätter en för mobbing. Man känner sig patetiskt när man liksom mår dåligt samtidigt som man kämpar mot sin egen biologi att alltid vilja erövra kvinnor. Att få dom att utse dig till en grymt bra kille går ju inte om man erkänner situationen. Så tänkte jag.

    Den bästa lösningen där har än så länge varit att använda mig av en ganska raffinerad ignorering. Dvs jag hälsar inte ens på dom när jag stöter ihop med dom.(nu slipper jag det av geografiska skäl) Det går inte att vara ödmjuk och säga ”ska vi lösa problemet nu då, låt oss diskutera ”. Sist jag gjorde det ville ingen av dom ens erkänna att det fanns ett problem, vilket egentligen bara var ytterligare ett mobbintrick från deras sida. Så det mest effektiva är att ignorera stenhårt eftersom det dessutom verkar reta upp dom enormt. Nu har dom inget att ta på mer, inga möjligheter att få in en sublim diss annat än i de gemensamma mailen som ibland skickas ut. Vilka jag också ignorerar.

    Så varför hände då allt detta, vad har det sin grund i?

    Jag har tänkt mycket på detta och kommit fram till att det var för att jag från början inte var tillräckligt ridderlig som man. Jag behandlade dom som jag behandlar andra män, dvs raka besked, raka puckar, inget smicker samt att jag ifrågasatte varför dom kom för sent till våra möten. Jag började ifrågasätta deras uppenbara lögner. Inga andra karlar ifrågasatte deras ljugande. Vid lanseringen hade vi ingen egentlig chef, och min fallelese för att leda en ”tillställning” tog sig uttryck i att jag ställde krav på att man kan komma i tid och inte lata sig.

    Då sammantaget tog det hus i helvete. Jag fick be mina systrar om hjälp för att kunna hantera situationen, att sätta män på plats är jag faktiskt van vid trots ganska låg ålder, men att säga ifrån och trycka tillbaka mobbande kvinnor visste jag inte hur man gjorde.

    Den här osynliga mobbingen tror jag ändå utan att veta, att den drabbar andra kvinnor mer än den drabbar män. Kanske är det logiskt, då män gärna är ridderliga från start. Jag har dock hållningen att jag behöver inte vara ridderlig mot andra kvinnor, jag behöver inte ge dom fördelar som jag inte ger andra män. Det finns feminister som håller med mig om detta på ett teoretiskt plan, frågan är hur många feminister som håller med mig där på ett upplevt verkligt plan? När oridderligheten står och knackar på dörren och vill behandla dom som vuxna och inte som flickvänner.

    Om ni läst på Genusnytt så har Pär blivit kallad omanlig och osexig av många personer. Det där är väl det jag mest vill förmedla framförallt till unga kvinnor: Pär behövde inte vara en riddare, han behövde inte vara sexig för er. Han har en fru som han ska vara det mot. En fru som förtjänar det.

  13. Mariel Asklund skriver:

    Jag kan se att båda har en poäng, och jag funderar på om man kanske bara borde hitta bättre ordval än enbart ”mansrollen” som beskriver de olika sakerna. Ena är ju Pelles ”mansroll” som handlar om vad majoriteten av män gör. Andra är Hannahs ”mansroll” som handlar om vad som skiljer mansrollen åt från kvinnorollen typ. Mansroll 1 och Mansroll 2 typ :-) Jag brukar använda båda typerna beroende på sammanhang…

  14. Eva skriver:

    Kul initiativ med video!

    Frågor som dyker upp i mitt huvud: Varför måste vi ha en definition för mansrollen resp kvinnorollen? Hur och när ska rolldefinitionerna användas? Finns det för- och nackdelar med en ”fastställd” mansroll och kvinnoroll?

    Angående idén att undersöka förväntningar på män och kvinnor. När jag funderar över vilka förväntningar som jag har på män resp kvinnor, så kommer jag inte på några förväntningar som är könsspecifika. Någon annan som har exempel på könsspecifika förväntningar?

  15. michael skriver:

    Mariel.
    Jovisst men om man överför Hannahs resonemang till invandrare och svenskar t.ex så är invandrare överrepresenterade när det gäller brott.Då kan jag säga att det är en invandrarnorm att vara kriminell och en svensknorm att inte vara det fast 98% av invandrarna inte begår brott.Då har jag tagit dessa 2% av invandrarna som gör brott och gjort dom till norm fast det är dom andra 98 som är det

  16. Taste in men skriver:

    Exakt. Därför gillar jag inte den destruktiva och ensidiga synen feminister har.

  17. Gunnar (D.U.) skriver:

    Tips till Pelle:
    Är rättssäkerheten vid våldtäktsanklagelser på väg att öka?
    Verkar så enligt forskarna, med ökande krav på stödbevisning!
    http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7573007

    Eller är det antalet falska våldtäktsanklagelser som ökar?
    Kanske en kombination…

  18. leifer skriver:

    Jätte bra dialog Pelle! En dimension som verkar glömmas bort dock är den kulturella (vore bra om ni förtydligade mer där), och Sverige är ju numera närmast mångkulturellt. Ni kanske pratar enbart om majoritetskulturen i Sverige men likväl får den ju influenser. Inte minst i förorten ska ju killar vara coola och hårda (ex för att slippa bli mobbade) liksom att tjejer då ska ex färga håret mörkt för att slippas ses som ”horor”. Det blir också ett stort frågetecken för ex svenska män hur dom ska få en ”invandrartjej” att bli intresserad om nu den svenska mannen inte ”lever upp till” den för henne rådande uppfattningen om könsrollerna. Dvs människor från olika kulturer möts ju förr eller senare i ett och samma land, liksom i en global värld. Det här blir ju också en stor fråga för barn ska uppfostras av föräldrar och skola. För sån sker ju i stor utsträckning, både medvetet och omedvetet. Kulturkrockar är en stor och viktig fråga, och all osäkerhet och missförstånd som dessutom uppstår i dess spår.

    För killar handlar det rätt mycket om att straffas om han inte är tillräckligt ”manlig”, ex genom att ha svårt att attrahera tjejer etc. Men det handlar ju också om förebilder och vilken typ av manlighet som är bra förstås, liksom om det finns en sån manlighet som kan vara överbryggande för olika kulturer. Inte minst är frågan nu när man ju problematiserar manlighet ur ex miljösynpunkt och alla samtidigt inser att vi måste börja leva mer miljövänligt för framtiden på jorden.

  19. Joel Johansson skriver:

    Man hade kunnat byta ut diskussionen om ”våldsverkare” till en diskussion om ”nobelpristagare” och komma fram till samma slutsatser. Vissa karaktärsdrag belönas, där dessa karaktärsdrag innebär en risk för ”extrema” beteenden. Det är av statistisk nödvändighet mer än på grund av normer eller strukturer.

  20. Mia. skriver:

    @NinniTokan:

    ”Vi tar alla avstånd mot fysiskt våld, det vi borde göra är att problematisera psykiskt våld, som en del av att problematisera kvinnlighet.”

    Fysiskt våld är lättare att bevisa. Psykiskt våld är knepigare. Men det är något man börjat uppmärksamma mer på senare tid är min uppfattning. Även inom kvinnojoursrörelsen. Det finns även män som ‘bara’ utsätter kvinnor för psykisk misshandel också.

    http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article739205/Misshandel-som-inte-syns.html

    @Matte:

    ”Ingår det psykiska våldet i kvinnorollen eftersom det är vanligare att kvinnor begår det(mobbning på arbetsplats, sociala bestraffningar).”

    Har du några siffror på att det är vanligare att kvinnor begår psykiskt våld? Det enda jag hittat är att det är vanligare på kvinnodominerade arbetsplatser. Men att det tycks som att könsfördelningen på mobbarna är 50/50. (ca 3 min in i programmet).

    http://www.youtube.com/watch?v=MdiHvbGO_i4&feature=related

    @Torstensson:

    ”Den här osynliga mobbingen tror jag ändå utan att veta, att den drabbar andra kvinnor mer än den drabbar män.”

    Ja det är vad jag förstått också. Kvinnliga mobbare mobbar oftast kvinnor mer medan män mobbar såväl kvinnor som män, 75-80% av de som utsätts är kvinnor. (i länken ovan samt denna ca en minut in i programmet)

    http://www.youtube.com/watch?v=RoCVnr0LZLQ&NR=1

    Om någon sitter på rapporter/forskning/etc så länka gärna.

    Men ja ‘partnerfridskränkning’ och allvarligare mobbning är ett mänskligt problem, och med största sannolikhet antagligen i botten främst en psykologisk störning hos ‘förövaren’, även om det sen tar sig könsspecifika skillnader.

    I kvinnojourssammanhang talar man ofta om ‘the weel of power’. Här ett relativt ‘könsneutralt’ sådant vad jag förstår.

    http://www.rhiannon3.net/cs/defined2.html

  21. Clabbe skriver:

    Tystnaden som uppstår vid 4.10 när Hannah inte kan bemöta Pelles argument…

  22. Mats skriver:

    Jag tänker att det hade varit artigare att låta Hannah börja? Nu finns det en risk att Pelles relativa långa inledning färgar dialogen. Kanske är jag fångad i det chevalereska men värden bör ligga lågt inledningsvis.

  23. Torstensson skriver:

    Mats
    På vilket sätt färgar Pelle dialogen ?

  24. Medborgare X skriver:

    Mats!

    Riktig jämställdhet innebär även att män inte längre ska vara ridderliga och chevareleska mot kvinnor.

  25. Matte skriver:

    En tanke som alltid slår mig är feministers brist på konsekvens eller kalla det hyckleri. I ena läget så ingår det i mansrollen att vara våldsam enligt feminister, men om vi ser på gruppen invandrare så är ju procenttalet lite högre i våldsstatistiken. Skulle Hannah tycka eller kunna sitta och säga att våld är en del av invandrarrollen?

    På Hannahs blogg så protesterar hon mot om någon tycker det ingår i kvinnorollen att vara gold digger. Men med sig egen logik om våld och mansrollen så borde hon hålla med om att söka status och pengar ingår i kvinnorollen. Det ska bli intressant att höra hur hon ser på gold digging och kvinnorollen, om hon har ändrat uppfattning eller om hon är konsekvent.

  26. Patrik skriver:

    Bra med dialog. När det gäller antalets våldsbrott så är könfördelningen enligt BRÅ att 85% av våldsbrotten har manliga gärningsmän och 15% har kvinnor som gärningsmän.

  27. Torstensson skriver:

    Tänkte kommentera Hannas kommentarer kring videon. Kommentarer som hon gjort i efterhand.

    “Att vara stor och stark och kapabel till våldsamma handlingar. Även om inte majoriteten av alla män känner så, är det ändå en bild av män som vi alla är medvetna om. ”

    Jag känner mig mycket sällan hotad av killar som är stora och starka och ändå har jag betydligt större anledning att göra det än Hanna har. Att vara stor och stark är i Hannas “bild” detsamma som att vara kapabel till våldsamma handlingar. Ordet kapabel låter här mer aktivt än vad det är i verkligenheten.

    Skulle det här ordet vara viktigt i sammanhanget så hade jag blivit nerslagen på gym många ggr. Men det finns bara ett problem, jag har aldrig blivit nerslagen på ett gym. Tvärtom har jag noterat det broderskap som råder när någon ber om hjälp med skivstången (stå bakom och se till att den under klarar momenten). Hanna fortsätter sen:

    “De stora männen, de som kan ta en fight, är “manliga” män. Även om det inte förväntas av män att de ska slåss, som Pelle säger i podden, förväntas det av män att de kan ta en smäll och försvara sig på ett helt annat sätt än det förväntas av kvinnor. Därför anser jag att “våldsamt” eller “aggressivt” beteende, vare sig det är äkta eller applicerat, är en del av mansrollen.”

    Vem det är som anser att dom är manliga utelämnas. Kanske var det därför det var så viktigt att inte nämna orsaker? Återigen så är det faktiskt inte män som bestämmer vad som är manligt. Det är lika mycket kvinnor som bestämmer det, enligt vissa insatta i evolutionsteori så är det helt kvinnor som bestämmer vad som är manligt eller inte. Hanna anser att ett våldsamt beteende är en del av mansrollen för att män ska förväntas ta en smäll. Jag skulle möjligen hålla med om hon istället hade resonerat som att män förväntas tåla en hel del skit för att framstå som manliga. Det uppstår dock problem i även detta resonemang och det är ju att verkligheten inte är så. Det finns ingen man som förväntas ta em smäll och sen gå därifrån. Om en man blir våldsamt överfallen på ett bilbiotek av en gladiator från TV4 så är det nog så att i 10 fall av 10 att den mannen går och polisanmäler detta.
    Hanna fortsätter :

    ”En annan sak, som inte på något vis framkommer i vloggen, är att jag är fullständigt säker på att de män som faktiskt utövar våld är män som mår väldigt dåligt. Och jag tror inte att “förändra mansrollen” är alls rätt strategi för att hantera det våld som vissa män utför. Det bästa måste ju vara att försöka förstå varför dessa män mår dåligt, att hantera problemen och inte bara symptomen. För jag är övertygad om att män och kvinnor mår ungefär lika dåligt, men att det tar sig helt olika uttryck.”

    Här är det viktigt att inte låta sig luras. Män och kvinnor mår i regel bra. Hanna gör inte den direkta åtskillnaden men jag gör den. Jag mår inte dåligt av att ha vissa förväntingar på mig eller att jag går på gym eller att jag har vältränad kroppp (vilket jag inte har längre). Jag mår inte heller dåligt om andra män har vältränade kroppar, jag känner det inte hotfullt alls om andra män är mer vältränade än mig. Jag gör inte kopplingen att mycket muskler är förknippat med våld, jag gör eventuellt kopplingen att mycket muskler kan vara bra att ha OM man ska använda sig av våld, det är en enorm skillnad på dessa saker. De flesta massmördare är inga bodubuilders, däremot har dom påfallande ofta psykiska problem.

    ”På grund av att vi blir presenterade för olika sätt att hantera våra liv på. Jag menar att män får många fler våldsamma alternativ presenterade för sig under sin uppväxt, just på grund av att de är pojkar, som de sedan kan välja när de har det dåligt.”Kvinnor får helt andra valmöjligheter presenterade för sig, mer introverta, mindre direkt farliga. Om vi kan välja att se “mäns våld” som ett rop på hjälp på liknande vis som vi ser kvinnors självdestruktiva beteenden som det samma kunde vi kanske komma lite längre?”

    De flesta män som brottats på skolgården för att lära känna andra pojkar blir inte våldsamma bankrånare.Tvärtom så är en förkrossande majoritet av västvärldens män ytterst skötsamma individer som har större problem med sina räkningar än vad de har av män som har stora muskler.

  28. leifer skriver:

    Torstensson

    Jag tror manlighet i mansrollen idag handlar mycket mer om beteende än våld. Förvisso tror jag en man kan vinna en hel del på att ha en lagom vältränad kropp med hyfsade biceps. Men jag tänker mer på mansrollen att vara den som är orädd, drivande, initiativtagande, beslutande. Inte minst vid dejting finns ju detta. Men även förstås att signalera status på olika sätt. Där ingår förstås det yttre också.

    Beteende är ju nåt som formas från barnsben i en kultur. Och mammor och kvinnor i barnets närhet kan nog kallas huvudansvariga för att forma dessa könsroller. En invandrarkille från mellanöstern formas då av sina föräldrar och ska då lära sig att axla den typiska mansrollen i ett patriarkaliskt samhälle. Men samtidigt finns ett stort problem med det då vårt svenska samhälle inte längre är uppbyggt kring dessa roller, inte länge är ett patriarkat, och troligen blir det då ganska förvirrande för unga invandrarmän i förorten.

    Här tycker jag man också kommer in på en central fråga och det är om Sverige är ett patriarkat eller nåt annat idag. Feministiska världsbilden råder och man kallar då Sverige för ett patriarkat när det kanske i lag och praktisk tillämpning numera snarare på många sätt är ett matriarkat. Det kokar då ner till vems verklighetsbeskrivning som är den rätta och detta är ju vad kampen i media handlar om när feminister slåss för att få ha ensamrätt på den. Den nya jämställdhetsrörelsen har ju börjat ifrågasätta detta och ser män allt oftare kommer till korta pga sitt kön och strukturell diskriminering mot pojkar/män (nåt som feminister då bagatelliserar eller förnekar att det förekommer). I detta ingår förstås även den stora skattetransferering från gruppen män till gruppen kvinnor och det är då en politisk kamp där vänsterblocket vill öka denna transferering, medan högerblocket snarare vill minska den (även om detta i viss mån har ändrats i och med att Moderaterna börjat driva feministisk politik).

    Att feminismen idag är närmast fullständigt clueless framgick tydligt i en artikel idag i Svenska Dagbladet.

    ”Vad håller vi kvinnor på med? ”
    http://www.svd.se/naringsliv/vad-haller-vi-kvinnor-pa-med_6948003.svd

    Här finns bl.a. ett resonemang om att kvinnor är fega som inte tar större plats i näringslivet. Liksom att dom ofta väljer att stå tillbaka för männen (sina egna män). Therese Larsson noterar också att många av kvinnor i hennes omgivning just valt att satsa mer på barn och hem, framför karriär. Ändå klagar dom på hur orättvist det är för kvinnor. Det går inte ihop.

    Här undrar man förstås också om synen på att det ska vara 50-50 könsmässig fördelning för att det ska kunna kallas jämställdhet. Man undrar då också om män skulle kallas fega om dom står tillbaka för sina kvinnor och istället satsar på hem och barn (när dom så mot förmodan har den möjligheten), medan deras kvinnor då gör karriär. Hur som helt visar detta med önskvärd tydlighet vad förvirrad och ologisk feminismen är idag.

  29. Torstensson skriver:

    Leifer

    Jag misstänker att en hel del vill ta bort pojkars oskyldiga lekar på skolgården. Jag vill inte det. Det var ingen som tvingade mig och grabbarna att leka krig, Det fanns absolut inga strukturer som tvingade mig att sno en 20 kr ur morsans plånbok och sen sticka och köpa en rymdpistol på ICA. Jag fick tvärtom fan för det tilltaget.

    Låt pojkar kivas och de flickor som vill få kivas. Ge fan i att problematisera pojkars oskydliga lekar. Läs om Mozarts liv, han fick aldrig leka, han var neorotisk och hade kiss och bajshumor fram tills han dog av någon könssjukdom. Han hade mått bra om han hade fått vara pojke och inte någon kringresande cirkus.

  30. leifer skriver:

    Torstensson

    Beror på vad du menar med pojkar. Jag ser ett problem idag med att pojkar i övre tonåren/unga män sitter med dataspel massor med tid.

    Vi har även sätt unga invandrarmän (+ 18 år) i förorten som klagar på att det inte finns nåt fritids att gå till på dagarna. Det är nån slags infantilisering som inte fanns förr. Nåt har gått fel för unga män tror jag idag. Kanske är en anledning att dom inte har nån given plats eller ett samhälle som ropar på att dom vill ha män. Istället skriker näringslivet nu efter kvinnor och män får istället höra att dom ska stå tillbaka, och göra vadå?.

  31. Ola Normann skriver:

    Fint med video som variasjon.

    Ang. mannsrollen, så synes jeg det er mest interessant å snakke om forventninger til menn og kvinner. For det er ingen tvil om at det blir stilt endel forventninger til meg som mann, og at disse er med på å påvirke mine handlinger. Noen av disse forventningene kommer fra samfunnet, noen fra kvinner, noen fra menn og noen fra meg selv.

    Hvis min kone blir angrepet, forventes det at jeg skal gripe inn og forsvare henne nesten uansett hvor stor overmakten måtte være. Det samme gjelder om jeg ser en annen kvinne bli overfalt.

    Hvis vi våkner en natt av en merkelig lyd, føler jeg at det forventes av meg at jeg skal stå opp og sjekke hva det er. Selv om jeg risikerer å bli slått ned om det er en kriminell som har brudt seg inn i huset.

    Alt som skal utføres i forbindelse med huset som innebærer en viss fare, faller på meg. Sjekke taket, male høyt oppe på veggen, bruke vinkelsliper osv.

    Når de feminine emosjoner raser, forventes det også at jeg som mann kan stå stødig og ikke lar meg slå ut.

    Dette er bare noen eksemepler,- det finnes mange flere. Å utføre noen av disse kan medføre bruk av vold om nødvendig. Hvis jeg ikke lever opp til de forventningene når situasjonen oppstår, tror jeg at jeg vil bli sett på som svak mann, eller «ikke mann nok». Både fra kvinner og menn.

  32. Ola Normann skriver:

    Når min datter fikk seg en samboer, merket jeg at jeg hadde en del forventninger til han. Jeg vet at det er hennes valg, men som far er jeg opptatt av hennes beste. Så jeg mener at jeg i hvertfall kan bidra med min mening.

    Den første og viktigste forventningen er at han er fullstendig «trygg», dvs at hun ikke risikerer å bli utsatt for vold av noe slag.

    En annen forventning er at det er «tak» i han som vi sier på norsk,- dvs. at han ikke er en slappfisk men har evne og vilje til å arbeide når det trengs.

    En tredje forventning er at han kan støtte henne emosjonelt og fysisk,- dvs. forsvare henne når det trengs og gi henne emosjonell og følelsesmessig støtte når hun trenger det.

    Det er i hvertfall helt klart at jeg som far ikke ville tolerere noen form for vold mot henne. Jeg forventer at han kan bruke vold om nødvendig for å forsvare seg selv og henne, men aldri bruker vold mot henne. Det er min oppfatning av voldsbruk og mannsrollen. Og slik tror jeg faktisk de fleste menn vil oppføre seg.

  33. [...] Pelle Billing och Hanna Lemoine skriver (och pratar) om vad som ingår i mansrollen. Billing menar att mansrollen [...]

  34. Ola Normann skriver:

    @Pelle B:

    Kunne det være en ide å starte en diskusjonstråd om hvilke forventninger menn og kvinner føler at blir stilt til dem? Og fra hvem. Kanskje noe av det vi tror blir forventet av oss, ikke stemmer. Og kanskje er det noen forventninger vi ikke har oppfattet.
    Det kunne vært interessant å sammenligne hva kvinner tror blir forventet av dem fra menn, og hva jeg som mann i virkeligheten forventer. Og omvendt.

  35. Håkan skriver:

    ”90% av männen och 10% av kvinnorna utför våldsbrott.” Ingen förnekar att mannen är fysiskt är starkare än kvinnan. Ingen tror heller att det ena könet är snällare / ondare än det andra. Det jag vill påskina är att gruppen män INTE utsätter kvinnor för mer tråkigheter och dylikt än tvärtom. Det tar sig bara andra former när kvinnor utövar makt och ”våld”.

  36. leifer skriver:

    Håkan

    Samtidigt blir det en märklig diskussion detta när man delar upp mänskligheten enbart på kön och inte ser nåt annat. För inom t.ex. gruppen män så finns ju män som slår män. Och detta våld är ofta betydligt grövre än det kvinnor får utstå från gruppen män. Då kommer man in på det där med kollektivt könsansvar och om det finns. Jag tycker utgångspunkten här att se vem och vilka som drabbas, även då baserat på kön.

    Först då kan vi ta tillbaka problemformuleringarna från feminismen, som tydligen hjärntvättat oss så att vi går på den uppdelning dom gör med förövare, utan att se sånt som att män faktiskt drabbas mer av våld än vad kvinnor gör. Men kanske spelar också manlighetsideal män ett spratt i detta. En ny jämställdhetsrörelse kommer ju då samtidigt automatiskt utmana såna manlighetsideal. Det är ju faktiskt såna män som nu vaknat upp och inser det pris män får betala i den traditionella könsrollen. Konstigt då att så många feminister motarbetar detta uppvaknande, egentligen helt ologiskt då ju män försöker göra samma resa till frihet som kvinnor redan gjort. Män är idag alltså mer bundna av sitt kön och mindre fria än kvinnor, i dagens Sverige.

    Det är alltså nu den stora kampen för mäns frigörelse, samma möjligheter som kvinnor och lika värde börjar!

  37. LMLarsson skriver:

    Mansrollen är idag såsom den alltid varit; nämligen att tjäna kvinnan. Feminismen har dock länge missriktat sitt missnöje och sina spottloskor. Klasskampen har blivit en könskamp där systrar slåss med brödrar. Vad feminismen från början ville åt var överhögheten (den gamla vidriga adeln). Detta har idag vänts till ett blint och generellt manshat, trots att 99 % av alla drabbade inte tillhör den lilla rika elit män som vi alla till en början var missnöjda med och som fortfarande bär sig illa åt. Vänsterideologi och feminism har idag inte samma mål och egentligen få saker gemensamt. Visserligen är båda uppfattningarna sprungna ur en god men ganska naiv tanke om jämlikhet men de har divergerat i politisk agenda. Den vanliga mannen, arbetaren på golvet, blir idag drabbad för något han är oskyldig till. Könen bråkar med varandra när det egentligen är en klasskamp det är frågan om. Få män (som lyckats genomlysa nutida feminism) vill såklart ställa sig bakom detta förakt och hat.

  38. leifer skriver:

    LMLarsson

    ”Mansrollen är idag såsom den alltid varit; nämligen att tjäna kvinnan.”

    Ja och det är detta bl.a. som frigörelse för män handlar om. För kvinnor idag behöver inte tjäna mannen, vilket dom ju behövde göra i det gamla traditionella könsrollssamhället (dvs kvinnor och män var då ömsesidigt lika beroende av varandra).

  39. Men@Work skriver:

    Mycket bra diskussion med många viktiga poänger. Dock anser jag att Hannah fastnar i att kleta ut ett fåtal mäns beteende på hela manligheten. Precis som Sveland-typerna gör. Tankarna går till apex fallacy… Pelles argumentation följde ett system av logisk stringens och det märks att han är en bildad man.

  40. test skriver:

    HL: ”När jag säger att 90% av männen och 10% av kvinnorna utför våldsbrott är detta givetvis i förhållande till mängden våldsbrott som utförs, och inte i förhållande till antalet män och kvinnor.”

    Utvecklar man tanken vidare så måste definitionen av mansrollen innebära även att vara uteliggare och sopgubbe. De flesta uteliggare och sopgubbar är ju män!

  41. Pelle Billing skriver:

    @Ola Normann: Det skulle kunna vara ett ämne till nästa gång vi filmar. Så blir det en diskussionstråd när det publiceras.

  42. Pelle Billing skriver:

    @Mats: Varför antar du att jag är värd?

  43. [...] även Pelle Billing och Hannah Lemoine i videon Jämställdhetspodden Del 1. PS: Undrar ni vad konstruktivism innebär så har [...]

  44. Aktivarum skriver:

    När man har en sådan här diskussion måste man bestämma sig om man diskuterar om våld eller om man pratar om våldsbrott.

    VÅLD är sånt som Zlatan Ibracadabra gör på fotbollsplan, det är både tillåtet och rikligt belönat när man är tillräckligt bra på det. Haken är att kampen skall ske enligt ”fair play” principen. Dvs det räcker inte bara att vinna, man skall göra det utan att fuska.

    Våldsbrott är sånt som Black Cobra gör för att få pengar. Det är förbjudet och medan de mer framgångsrika formerna kan belönas internt så kvarstår faktum att det är förbjudna handlingar som bestraffas av samhället och föraktas av de flesta människor. När det dessutom är våldsbrott mot kvinnor, barn eller gamla så står de lägst på skalan i den kriminella världen.

    Det enda jag är osäker på om detta ämne är vilken status rasistvåldsbrottslingar har i den kriminella världen. Mig veterligen har flera av de högst rankade brottsgängen i Sverige (Svensk maffia) sedan länge kraftig representation av unga män med invandrarbakgrund. Det borde såluna heller inte vara populärt. Men där kan jag ha fel.

  45. Nils D skriver:

    Som skådespelare så har jag stora problem med begreppet könsroll.
    På teatern så är rollen något som står i manuskriptet, den är skapad av en författare. Denna roll försöker skådespelare och regissör se till att det blir en levande framställning av, göra den både unik och göra det möjligt för publiken att känna igen sig i den.

    Men mansrollen, vem har skrivit den? Hur är mansrollEN? Eller finns det inte en hel massa olika roller, ungefär lika många som det finns män? Och vem går in för att uppfylla denna roll, som inte finns i något manuskript? Inte jag, för jag gör gärna tvärt emot.

    Visst ska man prata om vad män gör, och även göra det i generaliserande termer.
    Men mansrollen är ett alldeles för konkret begrepp, på ett väldigt mångfacetterat och undflyende fenomen. Och sen den som svänger sig med sådana begrepp kan lätt inbilla sig att den kommer på saker som kan ha en konkret betydelse, vilket ytterst sällan är fallet.

  46. Hur kommer det sig att Hannah Lemoine i klippet ständigt problematiserar mansrollen, istället för att belysa de positiva sidorna hos män?

    Varför inte lika gärna problematisera kvinnorollen, eller människorollen?
    Vissa men inte alla flickor/kvinnor blir s.k. ”kickers” i gäng på sta’n. Dessa sparkar oprovocerat ned främlingar.

    Är dylika ”kickers” representativa för kvinnorollen?

    Man kan inte definiera en mansroll (eller kvinnoroll) utifrån undantagen, t.ex. de män som slår någon (andra män, kvinnor eller kanske barn).

    De är ett UNDANTAG, precis som våldtäktsmän är ett undantag, vilka f.ö. inte sällan är samma individer som de förra.

    Den typen av män hinner misshandla och våldta flera personer under sin livstid (d.v.s. de är seriebrottslingar) men det säger föga om män i allmänhet eller om mansrollen.

    H. L. nämnde något om att pojkar är högljudda i skolan men det stämmer ju inte!

    Vissa pojkar är högljudda, ja, men långtifrån alla.
    Vissa flickor är högljudda också.

    Återigen en sorts undantagens diktatur, snarare än belysande av en verklig norm.

    Det som Pelle B. sade stämmer däremot, nämligen ~att pojkar får lära sig att det är fult att slå en flicka, eftersom hon är svagare.
    Det om något är en sorts norm, på gott och ont.

    Det är en norm som utnyttjas av vissa (OBS! ”vissa” igen) flickor och kvinnor, för att någon ska tycka synd om dem…”offerkoftan”.

    /
    Muhammeds brorsa – Bur-q-ua15 – av Simons stam (13-24)
    provokatör för
    Sällskapet Bur-q-ua, för allas lika värde, emot rättsröta
    BB – Bröd och Bur-q-ua åt folket

  47. Tysta tankar skriver:

    Jag kanske utgick från ett teveformat med någon form av värdskap? I fortsättningen hittar ni fram till dialogen men det är riskabelt att börja med en monolog.

    Du känner säkert till anslagets betydelse i den klassiska dramaturgin. Efter 30 sekunder har mottagaren en färdig bild av hur det ska bli.

    Sa jag att jag gillar filmen?

  48. Lars skriver:

    Mansrollen
    Vi kan vända på resonemanget och fråga oss varför kvinnor väjer män som är starka och har kapacitet att utföra våld, före de svaga männen med samma intelligens. Och varför har kvinnorna valt de här männen genom årtusendena. Det är ganska självklart att kvinnor väljer starka män förre de svaga för att de har behov av att männen eller en grupp av män är tillräckligt starka och aggressiva för att skydda gruppen. Dock får männen inte vara för aggressiva eftersom det då uppstår konflikter inom gruppen. Detta är en del av mänsklighetens framgångsaga som gjort att vi har kunnat befolka jorden. Det ingår fortfarande i dagens mansroll att som absolut sista lösning använda oss av våld mot förtryck, diskriminering och för att försvara våra barn och kvinnor. Dagens mansroll i Sverige fördömer män som slår sina kvinnor eller barn och anser att de är svaga, sjuka eller har en icke godtagbar kvinnosyn. I samband med vårdnadstvister där mannen blir lämnad ensam och har förlorat sin familj bör man därför sätta in kraftiga åtgärder för att ta mannen genom krisen så att han inte blir psykiskt sjuk eller blir så krängt att han kanske vill hämnas på kvinnan. Om dagens kvinnor vill ha en annan mansbild så är det bara att välja mindre stark man utan kapacitet att utföra våld. Sådana finns det gott om i dagens samhälle skolade i den såkallade jämställda skolan. Men det djuriska beteendet som kvinnorna har, gör att välja den man starka manen och det märker männen. Så om verkligen kvinnorna vill få tillstånd en förändring så är det upp till dem själva att välja den rätta fysiskt svaga man. Eller så finns det ett behov av starka män som står upp och försvarar gruppen vid behov. Och då bör man pusha fram män att ta den rollen i samhället. Man hör ofta vid kaffefikat från kvinnorna att den närmaste manliga chefen skall stå upp och bevisa att han är man och ta konflikten mot de högre cheferna.
    Så hur vill ni ha det kvinnor finns den goda starka män som har kapacitet att ta till vård för att försvara gruppen så måste ni nog erkänna det!

  49. Hurtbullen skriver:

    Lemoine var ju inte någon uppenbarelse direkt. Samma retorik som med hjälp av statistik försöker tillskriva manligheten ett allmänt tillstånd av kollektivt förfall – Som vanligt.

    Irriterande brist på nyheter. Gäsp

  50. Bashflak skriver:

    ‘Mansrollen’ är främst en kombination av genomsnittkvinnans sexuella preferenser och den mansroll som staten genom morot och piska påbjuder. Ibland står dessa båda intressenter i motsats till varandra, t.ex. när genomsnittskvinnan vill att mannen ska försörja familjen, medan den nuvarande staten vill att han ska vara hemma med barnen.

  51. [...] med Pelle Billing och Hannah Lemoine, har debuterat. Fler avsnitt [...]

  52. [...] släpptes den första delen i Jämställdhetspodden. Diskussionen kom att handla om mansrollen och [...]

  53. per hagman skriver:

    Jag uppfattar ej att akt jæmstælldhets video var varken :

    Debatt = att vinna över motståndaren (1-0)
    Diskussion = att komma fram till en kompromiss (1-1)
    Dialog = att tänka tillsammans (1+1=3)

    ….utan mer att betrakta som Samtal kring Kunskaper och Erfarenheter.

    Ett bra samtal

    Per Hagman

  54. [...] vet vem Hannah Lemoine är. Hon har gästbloggat här två gånger och vi har även gjort en podsändning tillsammans. För ett tag sedan fattade Hannah beslutet att sluta kalla sig feminist, vilket City [...]

Google