Flickorna trivs bättre i förskolan

07 mars 2012, av David Holman

Fick ett tips på en studie gjord i Danmark där man tillfrågade barnen själva om de trivdes eller inte på förskolan. Så här säger studien enligt SVT:

 [...] det är en påtaglig skillnad mellan pojkar och flickor. Tio procent av flickorna är mindre glada över att vara på förskolan. Motsvarande siffra för pojkarna är tjugo procent.

Det är dubbelt så många pojkar som flickor som vantrivs i en studie på 3000 barn, en väldigt bra samling alltså. Märk väl, detta är självskattning, siffror kan och brukar stiga eller sjunka om man gör andra empiriska studier.

Frågan ställdes även till förskollärarna och de gav inte samma siffror. Men deras uppskattning visade samma diskrepans mellan flickor och pojkar: 2,6% av flickorna och 7,3% av pojkarna ansågs vantrivas.

Vad är Danmarks reaktion? Pratar de om en ”anti-pluggkultur”? Inte då, här pratar man om exakt det man bör prata om, pedagogiken:

Enligt danska barn- och utbildningsministern Christine Antorini bör man se till att pedagogiken på ett bättre sätt hjälper pojkarna såväl i skolan som i förskolan.

Otroligt, här pratar man om att hjälpa pojkarna. Jag vet ju inte exakt på vilket vis och möjligen är jag är naiv i min uppfattning.

Men om de verkligen menar vad de säger och det handlar om att ändra pedagogiken till ett sådant sätt som gynnar pojkar och får dem att vilja engagera sig i skolan, finns bara ett ord som passar: Halleluja!

Etiketter:  

43 kommentarer på “Flickorna trivs bättre i förskolan”

  1. Mariel skriver:

    haha ursäkta att jag typ kommenterar mer än alla andra tillsammans men.. det här med pojkarna och förskolan …

    Vad menar ni? Ska det införas några speciella pojk-förskole-satsningar som gör att pojkar trivs mer? Typ göra så att de ska indelas i separata grupper och får leka extra mycket med bilar?

    Nån som har några konkreta förslag på vad som kan göras för pojkarna i förskolan?

    Någon som har en teori om varför de inte trivs?

  2. Mörker skriver:

    Mariel

    Du har så rätt. Om inte vi jämställdister var så hysteriska så skulle vi inse att det visst finns en anti-plugg kultur hos pojkar på dagis. Samt att detta naturligtvis är pojkarnas eget fel. Det är de som måste ifrågasätta manlighetsnormer.

  3. Karin skriver:

    Skulle jag kunna få en liten förklaring varför uttrycket ”antipluggkultur” är så ogillat? Handlar det om att fokuset hamnar fel? Jag reagerar inte negativt när jag hör det uttrycket så jag skulle vilja höra vad du David (eller någon för den delen) tänker om det.

  4. Access skriver:

    Allvarligt, Mariel. Hur tänker du egentligen? Kan du inte själv se några andra lösningar än separatism?

    Jag har själv inte läst undersökningen, uppenbarligen inte du heller. Så det är inte lätt att komma med vetenskapligt underbyggda förslag till lösningar. Men utifrån min egen erfarenhet av dagis och barn så kan jag gissa mig till ett flertal förslag som baseras på mer eller mindre troliga problembeskrivningar.

    Kan inte du?

  5. Access skriver:

    @ Karin
    Därför att det lägger skuld på pojkar för något som troligen handlar om hur de bemöts och vilka förväntningar omgivningen har på dem.

    Jämför med om man i det nordamerikanska 1800-talet hade sagt att negrerna odlade en anti-civilisationskultur och ville bevisa det med att de inte kunde hantera en överklassmiddag.

  6. Jack skriver:

    Karin,
    ”Skulle jag kunna få en liten förklaring varför uttrycket “antipluggkultur” är så ogillat”

    Det handlar om att pojkarna får skulden för sitt beteende, trots att vi vet att i andra miljöer får pojkar andra beteenden. Skulden kan alltså hamna på miljön, om man vill, dvs på den feminist och kvinnodominerade skolan och skolpolitiken.

    Att dessa personer skulle skylla på sig själva skulle kunna vara möjligt om de hade rätt drivkrafter men de har inte uppvisat sådana karaktärsdrag, istället skyller de på pojkarna alltså.

  7. Jack skriver:

    Karin,

    Det finns också en större kontext av motarbetande av män och pojkar i vilket denna pusselbit ligger (ex mansrepressiva lagar). Sammanhanget bidrar också till kraftigare reaktioner.

  8. Mörker skriver:

    Karin

    Där för att ”antipluggkultur” är ett ord som feminister hittat på för att de struntar i problemen och vill skylla dem på pojkarna.

    Vaför inte ta tag i problemen istället? Jo för att det aktualiserar frågot om kvinnodominans i skolan och förskolan, skadlig kvinnlig normativitet och annat som feminister inte vill diskutera eftersom deras agenda inte är jämställdhet utan fler privilegier för kvinnor.

  9. Roger skriver:

    Mariel:
    ”Vad menar ni? Ska det införas några speciella pojk-förskole-satsningar som gör att pojkar trivs mer? Typ göra så att de ska indelas i separata grupper och får leka extra mycket med bilar?

    Nån som har några konkreta förslag på vad som kan göras för pojkarna i förskolan? ”.

    Poängen är tvärtom. Poängen är att om man inte utgår från feministisk TEORI och skyller på pojkar för att pojkar vantrivs i skolan (i det här fallet förskolan), så måste man faktiskt UNDERSÖKA hur det ligger till och utifrån det utforma en ågärdsplan.

    PB spekulerar i att det behövs en förändring i pedagogik, vilket inte är en långsökt tanke och som jag håller med om.

    Summa sumarum:

    1. Identifiera problem
    2. Identifiera orsaker till problem
    3. Utveckla åtgärder mot problem.

    Är man skolad inom feminismen så har man nog oftast inte lärt sig steg 2, eftersom feministisk teori alltid redan har svaret färdigt. Att undersöka sakfall behövs med andra ord inte enligt detta sätt att betrakta världen.

  10. Mariel skriver:

    Roger: Det låter ju logiskt och bra. Håller också med om det. Tack så mkt för svaret!

  11. krakel skriver:

    det hade varit intressant att se hur sjukfrånvaron för pojkar vs flickor är i förskolan.

  12. Mörker skriver:

    krakel

    vad skulle det visa menar du?

    Jag tycker att indikationerna är överväldigande på att det pågår en systematisk pojkmisshandel i förskola och skola. Anledningen till varför inget händer är att det är kvinnodominerade arbetsplatser. Verkligt effektiva åtgärder skulle kunna hota kvinnornas makt, och det är helt tabu. Därför fortsätter kvinnornas misshandel av små pojkar decennium efter decennium. Det kan jämföras med att mammor står för majoriteten av barnmisshandeln, men trots det får enskild vårdnad när de vill, får barnbidrag automatiskt, får kvinnorabatt hos domstolar, sympatier hos åklagare och förståelse av socialarbetare och journalister.

  13. Jag har faktiskt aldrig vad jag kan minnas deltagit i en diskussion (vare sig det är med feminister eller icke feminister) där pojkars dåliga resultat skyllts på dem själva eller på någon självförvållad ”anti-plugg-kultur”. Det har alltid handlat om att pojkar missgynnas i skolan, pga att de behandlas annorlunda eller att det finns andra förväntningar på dem jämfört med tjejerna.

    Kanske har jag befunnit mig på fel ställen för jag blir faktiskt förvånad när jag läser det här. David, har du konkreta exempel på att pojkars problem skylls på dem själva? Skulle vara intressant att se. Jag tycker det är självklart att det faktum att pojkar systematiskt mår/klarar sig sämre i skola/förskola inte ska skyllas på dem själva.

  14. Rättelse: jag har nog när jag tänker efter hört folk säga ”jamen de får ju för sjutton skylla sig själva om de inte pluggar” Dock aldrig från något slags officiellt håll (som går att jämföra med danska utbildningsministern till exempel).

  15. Kerx skriver:

    Sveriges pedagogik i skolorna kommer inte ändras förrän alla politiker vågar kasta ut radikalfeministerna med soporna. Radikalfeministerna vill INTE ändra på rådande situation där pojkar har dåliga resultat. Dom är livrädda att det ska gynna pojkar om man ändrar pedagogiken.

    Feminismen hör hemma på historiens sophög.

  16. michael skriver:

    Om det varit tvärtom nästan bara manliga lärare och pojkarna fick dom bästa betygen så hade feminister talat om patriarkala strukturer

  17. Jack skriver:

    Kerx,

    ”Sveriges pedagogik i skolorna kommer inte ändras förrän alla politiker vågar kasta ut radikalfeministerna med soporna”

    Problemet är lite grand det att radikalfeministerna är politikerna också (många av dem). De kommer inte kasta ut sig själva eller sin närmsta hantlangare.

  18. Medborgare X skriver:

    Miss Mary!

    Underligt att du inte sett att pojkars dåliga resultat skyllts på dem själva. Läser du inte de feministiska bloggar som finns i din egen närhet?

    Vad sägs till exempel om följande uttalanden från Matilda Flodin (som inte bara är ung feministisk kvinna, hon är också ersättare i skolnämnden i Lund):

    ”Jag tycker att vi ska sluta gråtrunka över pojkars dåliga resultat…”

    Hon säger också att pojkars allt sämre betyg beror på att det finns en ”machokultur” bland de manliga eleverna och hon tycker att det är dags att sluta med ”stackars pojkar som fått det så dåligt nu”-retoriken.

    Läs gärna mer i dessa två inlägg på Medborgarperspektiv hur feministen Matilda Flodin uttrycker sig när det gäller pojkarna och betygen samt att det egentligen är mycket mer synd om flickorna:

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2011/04/ifragasatt-inte-de-feministiska.html
    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2011/04/matilda-flodin-en-skolpolitiker-som.html

    Notera även att Matilda Flodin sprider feministiska vandringssägner på Facebook när hon hävdar att män förfogar över 99 procent av världens ekonomiska tillgångar.

    Sanningen är den att kvinnor äger drygt 30 procent av de ekonomiska tillgångarna, vilket är lätt att förstå då kvinnor i USA äger drygt 50 procent av tillgångarna och kvinnor i EU drygt 40 procent (USA och EU står för cirka hälften av förmögenheterna i världen).

  19. AV skriver:

    Miss Mary: Läs DEJA rapporten. Killar odlar en antipluggkultur. T o m vår ärade Tengil, förlåt Björklund, svänger sig med det ordet. Det är ett sätt att förklara deras misslyckande utifrån dem själva, istället för att titta på verksamheten de är i. Att det är så beror på axiomet att det inte finns några biologiska skillnader mellan flickor och pojkar. Med rätt ledning kan de alla anpassa sig till skolans verksamhet, hur den än är. En annan orsak till upprördhet beror på att man använder helt olika förklaringsmodeller för flickors och pojkars problem. När flickor stressas är det en struktur utifrån. Själva har de inget som helst ansvar. När det gäller pojkar som inte känner sig hemma i skolan är det dem själva som odlar en kultur. De får ansvaret och skolan har ryggen fri.

    Mariel: Förslag till anpassad förskola för alla barn.

    1. Det finns en styrd verksamhet där alla provar på både ”pojkiga” och ”flickiga” aktiviteter. Man bakar, pysslar, bygger mattetorn med kapplastavar, bygger bilbanor och tar tiden, bygger kojor ute, har affärslekar i sandlådan och cykeltävling runt huset.

    2. Man är inte så könsfixerade utan bara med självklarhet visar att alla kan prova allt. Även sådant man inte är så bra på. Gärna både manlig och kvinnlig personal som både kan snickra med barnen och duka bordet. Man behöver inte vara jättebra på allt, bara man visar att man självklart provar.

    3. Utrymme för fri lek av olika aktiviteter. den fria leken ska inte bara vara rita och pyssellekar inomhus och lugna utelekar, anpassade för de flesta flickor och en del killar, utan det finns plats för rejäl rörelse, tävlingar, bygga, spela bandy som fler killar gillar, men även en del tjejer. De vuxna vågar delta i smutsiga lekar utomhus med alla barnen, utan att vara rädda för att behöva handla på vägen hem i grisiga byxor. Arbetskläder!

    Hade min son på Montessoriförskola och han stortrivdes. Både med att väva, baka och ha buslekar utomhus.

  20. Hamstrn skriver:

    Låt oss inte förglömma att Nyamko Sabuni själv har sagt att killar har en antipluggkultur.

    Kvinnors problem är kulturellt extroverta. Andras fel.

    Mäns problem är kulturellt introverta. Eget fel.

    Så fungerar den radikal och statsfeministiska läran.

  21. Hamstrn skriver:

    När blir den unga pojken(barnet) en del av förtryckarsystemet? När han kommer in i puberteten eller?

  22. Sandra skriver:

    Medborgare X: Tycker egentligen inte det är så bra att kolla på vilket kön som äger mest pengar, för det säger ju inte så mycket om vem (kvinnan i huset?;)) som egentligen bestämmer över hur pengarna ska spenderas. Om nu kvinnorna äger så mycket som 30% av pengarna själva så skulle det ju inte förvåna mig om det är kvinnorna som totalt sett har mest makt över hur pengar spenderas. Fast det är kanske bara en fördom jag har :)

  23. Lövet skriver:

    @Karin: Mörker och Jack med flera har redan givit flera bra svar på din fråga om varför begreppet ”anti-plugg-kultur” är så störande.

    Mest upprörande är förstås det underförstådda ”skyll er själva” som döljs bakom det*. Det stödjer faktiskt i hög grad det många av oss tycker oss se – nämligen att skolan inte längre är till för pojkar. Det är en institution anpassad för flickor, driven av kvinnor, för flickor. Pojkarna är helt enkelt bara störande moment.

    Access exemplifierade ovan med ett överfört exempel med 1800-talets svarta i ”pojkrollen”.

    Du kan också fundera i hur acceptablet det vore att skylla det lilla antalet kvinnliga företagsledare och styrelseledamöter på en ”Kvinnlig anti-jobb-kultur”.

    En annan anledning är att begreppet aldrig har belagts i någon som helst vetenskaplig undersökning. Det skrivs in i artiklar och rapporter (DEJA:s t ex, eller i debattartiklar av Björklund/Sabuni) som en ursäkt för att inte göra något – ofta med formuleringar som ”…det synes finnas en anti-plugg-kultur…” eller ”…kan bero på en anti-plugg-kultur…”
    alltid helt utan referenser.

    Det är ett fabricerat begrepp helt enkelt – för att slippa att ifrågasätta status quo – nämligen att vi har I-världens sämsta skola – för b å d e pojkar o c h flickor.
    Tjejerna presterar nämligen också sämre än tidigare – om än inte s å dåligt som pojkarna.

    *) Bakvänt så är det här naturligtvis också en ganska ”patriarkal” norm. Den lägger fast att pojkar har ansvaret för och därmed makten över sin egen utbildning – det är ju de som själva aktivt står bakom sitt eget misslyckande. Samtidigt är flickorna alltid offer – de ”stressas”, de tvingas stå tillbaka” osv – för yttre tryck…
    …man traderar således – trots allt vad verkligheten visar – synen på killar som intellektuellt kapabla, starka och ansvariga för sitt eget handlande och flickor som lättledda, svaga och offer…

  24. Björn 2 skriver:

    Försökte diskutera ett liknande aktuellt ämne hos Dahmer och fick nog ett av de sämsta, mest orättvisa bemötanden jag varit med om.

  25. Roger skriver:

    Björn 2:
    Vad hände?

  26. Mariel skriver:

    AV: det låter ju jättebra! Jag skulle gärna ha mina söner där. Men bara de inte slänger ur sig något om ”tjejlek”, ”tjejsaker”, för det tycker jag är begränsande. Utan bara naturligt kallar det ”nu ska vi prova på bandy dom som vill!” och inte gör nån grej av det ifall det är 1 % killar, eller 99 %.

  27. Mariel skriver:

    Access: Nä jag kunde uppenbarligen inte det just då, vet inte om det beror på att jag inte är lika smart som du eller bara fick temporärt hjärnsläpp. Men ditt bemötande fick mig mest bara att känna mig dum vilket säkert gjorde att jag tog in ditt budskap sämre. Men jag har läst alternativa tillvägagångssätt nu.

  28. Roger skriver:

    Björn:
    Bortsett från att hon valt ett vidrigt namn efter en seriemördare som lobotomerade och mördade pojkar; så diskvalificerar hon sig själv när hon sätter egenskaper som ”mjuk, lugn, snäll, empatisk, lyhörd, omhändertagande” i motsats till att vara pojke, i traditionell mening. (det är endast genom genusvetenskapens frälsning som pojkar kan uppnå detta, innan genusvetenskapen, dvs all dokumenterad historia från sisådär 1990 och tidigare, fanns endast hårda, vilda, elaka, okänsliga, lomhörda och självupptagna pojkar.).

    Det finns väl knappast någon anledning för dig eller någon överhuvudtaget att ta en person med sådana åsikter på allvar?

    Sedan huruvida pojkar behöver röra på sig mer eller inte; det finns amerikanska studier som visar på att det verkar förhålla sig så, om du googlar lite kan du säkert hitta dem.

  29. Björn 2 skriver:

    Roger.
    Nej det lockar knappast till att diskutera där om det bara ska letas fel.

    Jag tycker dom har en inställning till pojkar som skulle kunna liknas vid följande.

    ”Min hund beter sig illa i hemmet. Den jagar svansen, skäller på allting, äter upp skor och annat löst den hittar. Jag tänker inte uppmuntra det beteendet genom att gå ut för att leka och busa med den”

  30. Mariel skriver:

    Roger: I förskola och skola, borde man inte då kunde ordna så att barn som behövde mer rörelse, fick fler tillfällen till det? kanske att de gick att välja längre raster ibland?

  31. Camilla skriver:

    Jag skulle vilja berätta lite hur jag tänker kring påståendet om att pojkars lek motarbetas och hämmas.

    Jag jobbar som fritidsledare i förskoleklass på en ”vanlig” kommunal skola. Jag har ingen utbildning, utan det här är något jag jobbar med mellan studierna så att säga. Skolan jag arbetar på är som sagt inte märkvärdig på något sätt, det finns ingen genusmanual och mig veterligen ingen personal som är särskilt skolad i ämnet.

    Vi arbetar alltså inte ”aktivt” med att motverka könsroller genom exempelvis styrd lek, anpassad litteratur (omjorda sagor) och undervisningsmaterial, etc. Vi gör däremot vårt bästa för att avstyra klassiska könsrollsrelaterade problem som dyker upp, typ ”tjejerna får inte vara med, de är för dåliga”, ”killarna får inte vara med, de förstör”, ”buhu, det där är en kill/jtjejgrej”.

    Vi låter alla barn välja fritt bland aktiviteter (utelek, bakning, snickring, innebandy, tygtryck….) och har mycket fri lek. Vi är ute runt 40% av tiden, för att barnen (ofta pojkarna) behöver det. Det är alltså inte något tal om att sitta och pyssla med flickorna stup i kvarten.

    Med denna bakgrund skulle jag nu vilja ge en förklaring till varför det kan upplevas som att pojkarnas lek hämmas. Jag håller med om att när det är så att en lek måste begränsas, så är det oftare pojkarnas. Men. För mig som personal är det oftast en säkerhets- och trygghetsfråga. Pojkarnas lek tenderar oftare än flickornas dito, närma sig gränslandet för vad som är rimligt ur ett säkerhetsperspektiv. Det kan handla om att klättra för högt i träden, att åka i en iskana som går för fort och slutar med en sten, att leka brottning på ett sätt som börjar likna slagsmål. Det är givtevis okej att klättra i träd, åka kana och brottas. Men när den tredje gråtande pojken kommer till mig och säger att han gjorde illa sig under leken, måste jag ingripa.

    Vi försöker i största möjliga mån hitta lösningar, till exempel sätta en markering på trädet eller tillsammans med pojkarna komma på regler för brottningen (inte knuffas bakifrån, inte fortsätta om någon säger sluta, etc). Men ibland funkar inte det, och då kan vi tvingas avblåsa leken helt. Den problematiken finns inte lika ofta i tjejernas lek, och därför är det lätt att dra slutsatsen om att pojkarna hindras från att leka på sitt sätt. Men för mig handlar det om att jag föredrar griniga men hela barn framför skadade. Det tror jag varje föräldrer håller med mig om.

    Och en sak till: jag hade gladeligen spelat fotboll med killarna – om jag inte hade tjugo andra barn att hålla uppsikt över. Det är ett faktum att det är lättare att sitta och pyssla och kunna gå ifrån det än att vara i bandyrummet och inte riktigt ha full koll på alla barn. Mer personal i klasserna säger jag! Det är en konkret sak som pojkar skulle tjäna på.

  32. Mars skriver:

    Björn/Roger/andra

    Jag blir illa berörd när jag läser inne på Lady Dahmer. Jag ska inte sticka under stol med att jag inte tror att kön hos barn är en social konstruktion, men inte ens om det vore en social konstruktion är detta illa bemötande av killar som de förespråkar motiverat. Tvärtom.

    Antag att det är genom uppfostran och bemötande som killarna beter sig annorlunda, mer utåtagerande osv på ett sätt som inte är okej, måste det ju bero på att de faktiskt blivit bestraffade redan en gång, inte alls lika empatiskt bemötta, uppmuntrade till aggressivitet osv – associalt beteende. Detta är uppenbarligen något som de i skolan dessutom måste lära sig av med – men det ska göras genom att ignoreras, låta tjejer ta större plats, diskutera manlighets-problem osv. De blir med andra ord dubbelt bestraffade, anpassade in i någon sorts tjejnorm – som ju är den allena-rådande normen inom förskolan (med 97% av personalen kvinnor).

    Genuspedagogik strider emot vissa principer i skollagen, de om barns rätt att bli bemötta utifrån sina egna förutsättningar, genom att förneka att förutsättningar kan skilja mellan pojke och flicka.

  33. AV skriver:

    Camilla. Du skrev hellre griniga än skadade barn. Nja, håller jag inte riktigt med om. Barn måste få blåmärken och småsår. Det är genom dem de lär sig det möjligas gräns. Så länge det inte är allvarliga risker för men kan man ta det lugnt. Bygg isbanan mot något mjukt. Flytta stenen och sätt på dem en hjälm. När tredje barnet kommer och gnäller pratar man med dem om konsekvenser. Det är just genom detta som man lär sig tänka efter före. Annars försöker de värre saker senare. Sen finns det adhd och de lär sig inte lika lätt av sina misstag. Se bara till att föräldrarna är införstådda med nyttan av blåmärken.

  34. Andreas skriver:

    Danskarna är ofta pragmatiska när dom ställs inför problem. Vi Svenska är PK och konsensussökande. Resultatet blir att vi förfasas över Danskarnas radikala åtgärder, medan vi själva går i cirklar…

    Naturligtvis vidtar man helt olika åtgärder beroende på hur man formulerar problemet:

    Problemformulering: Pedagogiken passar inte för pojkar.
    Ätgärd: Ändra på pedagogiken så att den fungerar både för pojkar och flickor
    (förutsatt att samhället anser att pojkar har samma värde som flickor, vilket ju inte verkar vara det självklara axiom det borde vara)

    Problemformulering: Pojkar har en kultur av att inte plugga.
    Åtgärd: Ställ större krav på pojkarna så att dom i alla fall kommer igenom grundskolan, så kan vi släppa dom sen…

  35. David Holman skriver:

    @Miss Mary:
    Kolla in mitt förra inlägg. Där går jag snabbt igenom vad konsensus är på riksdagsnivån, de säger i sina dokument att det är just en ”anti-pluggkultur” som härjar bland pojkar och som någon sa tidigare så är detta något som ekats av Nyamko Sabuni i TV-soffan. http://www.pellebilling.se/2012/03/skolan-och-pojkarna/

    @Mariel:
    Jag personligen förespråkar att privatskolor ska få möjlighet att könssegregera, antingen hela skolan eller bara klassrummen. Detta är något som visat bra resultat inom idrott och hälsa lektionerna då flickor ofta upplever att de inte vågar ta ut svängarna för att någon större kille kan komma och stöta till dem, ett väldigt reellt problem för dem. Anledningen till att barn upplever att uttrycker ”pojklekar” och ”tjejlekar” (obs, tjejlekar är tydligen inte ett ord, men pojklekar är) beror på att t ex flickor är bättre på att måla och pyssla så pojkarna ser detta mönster och tänker ”då är inte det för mig”, bra. Hade man där emot ett klassrum bara med pojkar hade ingen pojke sett detta.

    Genom denna könssegregering så får man också möjlighet att anpassa fokuset på saker som pojkar själva är intresserade av, man kan läsa böcker ur ett perspektiv som är av intresse för pojkarna istället som för att nu endast fokusera på känslorna som karaktärer upplever, något jag fortfarande kan känna trötthet vid :P

    Men om inte detta är accepterat av samhället och ska bannlysas så ser jag inga problem med att anpassa rådande skolplan till att ackommodera pojkarna mer bara. Exakta konkreta förslag har jag dock inte just nu.

  36. Roger skriver:

    Camilla:
    Jag kan verkligen förstå och respektera förskolepersonalens fokus på att lämna tillbaka barnen helskinnade till föräldrarna. (jag vet inte vem som har påstått att pojkars lek motverkas och hämmas, annat än inom genuspedagogiken, vilket inte verkar gälla din arbetsplats).

    På förskolan finns ju inte heller samma kateder- och lärandesituation så frågan om huruvida pojkar har ett större behov av att röra sig, och om det påverkar betygen, är ju inte relevant på den nivån.

    Ang. betyg och skolan, så har det ju visats gång på gång att pojkar har samma kunskapsnivå som tjejer, de får bara lägre betyg. Det sannolika är att pojkar helt enkelt inte följer normer om ”hur man ska bete sig”, dsk skolkoden, och därför får lägre betyg trots att detta inte ska vara betygsgrundande. Så frågan om att pojkar ev. behöver röra sig mer handlar inte primärt om att det gör det lättare för dem att lära sig, de lär sig alldeles utmärkt som de är, utan om att de ska vara mindre myror i kroppen i klassrumssituationen.

  37. Karin skriver:

    Ja jävlar vad svar jag fick :)

  38. Camilla skriver:

    AV: jag håller absolut med om att blåmärken och skrapsår hör barndomen till! Det skriver jag under på alla dagar, stolt över alla mina ärr. Samtidigt så måste man sätta gränser för små barn. Det är klart att det kan förefalla pedagogiskt att låta dem pröva vad som funkar och inte, men ändå så är det otroligt många som bränner sig på spisplattan om och om igen. Att prata konsekvrenser kan man också göra, men det går liksom inte alltid hem hos en sexåring… :P Alla de åtgärder som du föreslår tillämpar vi. Hjälm är en självklarhet, och vi väljer ut de backar och kanor som funkar. Det är en process som vi arbetar på med många olika medel, och ett av dem måste vara att lära barnen att tyvärr är inte allt tillåtet. Det kommer väl till pass i många andra lärandesituationer, att gå över gatan till exempel.

    Sen tycker jag precis som du att man inte ska ”dalta” för mycket med barnen, försöker barnet sig på något som man avråder ifrån och det sen går illa så konstaterar vi ju att ”jag sa ju att detta kunde hända, om du hade lyssnat skulle det inte göra ont”. Men för att sammanfatta vad jag menade, så var det att de gånger en lek måste begränsas (ofta med de åtgärder du föreslår, dvs hitta bättre sätt att utöva den på – vilket i en sexårings ögon ofta är synonymt med ”fröken är elak, jag får inte gör som jag vill”) så är det oftare pojkarnas, på grund av lekens karaktär.

    Jag kan ju också säga att jag tror att man faktiskt behöver sätta sig in i en förskolepedagogs roll för att förstå det här fullt ut. Jag resonerade mcyket som du innan jag började jobba i förskoleklass, och jag kan säga att det kan bli ett rent helvete om man släpper 25 ungar lösa (fler vuxna i skolan, gärna män tack!) :) Det är roligt, men väldigt krävande. Sen finns det också 50 föräldrar som har sina egenheter och synpunkter på verksamheten – och där finns nog både de som tycker att barnen begränsas, och de som anses att de helst ska ha ett snöre knutet till fröknarna :P

  39. Pelle Billing skriver:

    Återigen kan jag bara var nöjd och glad med nivån på kommentarerna!

    Och bra inlägg av David.

  40. Sten Sture skriver:

    @Camilla
    Utöver de svar du redan fått från AV, Roger ock andra.
    Vad jag tycker att din berättelse från verkliga livet mest av allt visar är att det behövs mer personal, helst manliga tills lite bättre balans uppnåtts.
    Men framförallt behövs inte politiskt motiverat genusfolk.
    Vanligt sunt förnuft räcker långt.

  41. Tack till er som tog er tid att leta länkar som svar på mitt inlägg!

    AV skrev: ”Miss Mary: Läs DEJA rapporten. Killar odlar en antipluggkultur. T o m vår ärade Tengil, förlåt Björklund, svänger sig med det ordet. Det är ett sätt att förklara deras misslyckande utifrån dem själva, istället för att titta på verksamheten de är i. Att det är så beror på axiomet att det inte finns några biologiska skillnader mellan flickor och pojkar. Med rätt ledning kan de alla anpassa sig till skolans verksamhet, hur den än är. En annan orsak till upprördhet beror på att man använder helt olika förklaringsmodeller för flickors och pojkars problem. När flickor stressas är det en struktur utifrån. Själva har de inget som helst ansvar. När det gäller pojkar som inte känner sig hemma i skolan är det dem själva som odlar en kultur. De får ansvaret och skolan har ryggen fri.”

    Jag läste lite nu och det står ju mycket riktigt att en anledning till pojkars sämre resultat är att det ”inte anses coolt att plugga”. Dock stämmer inte det du skrev om biologiska skillnader, för rapporten nämner också generella (biologiska) skillnader i mognadsgrad vid en viss ålder som en möjlig anledning till att pojkar missgynnas.

    Sen undrar jag också: betyder ”anti-plugg-kultur” verkligen att man menar att det är killarnas eget fel? Kan det inte lika gärna vara ett sätt att uttrycka en social förväntan som kommer utifrån, skapad av omgivningen? Både i rapporten och i Davids tidigare inlägg hittar jag flera citat som nämner pedagogernas olika förväntningar på pojkar och flickor som en möjlig orsak till problemet, för att ta ett exempel.

    Med det sagt vill jag tillägga att det är en jätteviktig fråga ni tar upp, och att jag när jag skummade DEJA-rapporten tyckte det kunde ha lagts mer tonvikt på det. Skolans främsta uppgift är ju att ge eleverna kunskap, och att killarna konsekvent halkar efter där är nånting som verkligen bör tas på allvar.

  42. Samma olika skriver:

    Min pojke vantrivs på dagis, just för att han i den miljön blir rastlös, springig och ofokuserad. Hemma kan han ”läsa” böcker i timmar, vårda sin lillasyster ömt, leta recept och laga mat med oss, lyssna på klassisk musik och gråta för att den är vacker. Men han gillar inte dagis för att fröknarna skriker på honom och tycker att han gör fel. När en förälder efterlyste åtminstone en man i personalen (där alla i tjänster i princip byts ut under våra 2 år där) protesterade en man som var rädd för incest (mannen hade själv importerat en 20 år yngre fru, så man förstod var han fick sina föreställningar ifrån) och förskolechefen vågar därför inte söka en manlig pedagog trots att fler föräldrar är positiva än negativa. Jag skulle verkligen inte vilja skicka min dotter till en förskola med 6 manliga lärare, lika lite som min son till en förskola med bara kvinnliga. All forskning visar att jämställda arbetsplatser är arbetsplatser med jämn könsfördelning.

Google