(Jag la nyss upp ett nytt inlägg på min engelska blogg, och tänkte att det säkert är av intresse för många här på den svenska bloggen också. Därför korspostar jag inlägget nedan. Självfallet tar vi kommentarerna på svenska här!)

I just saw a TED talk about shame. The speaker was Brené Brown, who’s previously talked about vulnerablity.

This talk is especially interesting from a gender perspective, since she addresses the specific types of shame that men and women tend to struggle with. For women it’s more of a case of wanting to be perfect, and wanting to handle everything from having a nice home to keeping it together at work. For men it’s about always being strong and not showing any weakness.

So how does this relate to gender issues? To feminism? Well, feminism (combined with consumerism and the traditional female gender role) can be a driver of female shame, since it tells women that they can have it all, they can do it all, and perhaps they even should do and have it all.

For men, the obligation to always be strong (in order to avoid shame) means that it is very hard to address men’s issues. Talking about men’s issues feels like admitting to weakness, even though it’s really about vulnerability and being human.

Enough said. I leave you with her talk. Let me know what you think in the comments.

 

17 kommentarer på “Brené Brown om skam, och hur det påverkar respektive kön”

  1. Mark skriver:

    Män visar sina problem väldigt tydligt i samhället men har svårare att prata om dom, av olika anledningar. Detta leder till ett missförstånd mellan feminismen och gruppen män. Feminismens starka sida är inte analys och de kan eller vill därför inte förstå varför män uppför sig på ett annorlunda sätt. Istället för att mötas och diskuttera varifrån problemen härrör och varför de finns öser kvinnan blint på med ännu mer feminism. Mannen är kluven mellan sin biologi och statsfeminismens värderingar.

  2. Gonzo skriver:

    Kunde inte låta bli att reagera (trotts att jag borde vara van) när jag såg Expressens första sida i dag.

    http://www.expressen.se/ (liten bild på omslaget finns längst upp till vänster)

    Flygolyckan med det norska Herkules planet finns naturligtvis med som en liten notis längst ner till vänster på första sidan. Nyheten presenteras med hjälp av en bild på (den enda) kvinnan som fanns med på planet. När jag tittade i tidningen så fanns det bild på alla fem ombord, bilden på kvinnan var betydligt större än bilderna på männen.

  3. Hurtbullen skriver:

    Mycket bra Brené Brown !

    Sällan man ser någon som går sådär rakryggat in i epicentrum av vår skam och skuld kultur !

    Jag hajade till ordentligt när hon beskrev mannen som talade med henne efter en boksignatur . Han sa ” They ( Fru och 3 döttrar) rather die with me on top on my White Horse than to watch me fall down ”

    Jag kom omedelbart att tänka på en långfilm jag såg 1993 som heter ” Falling Down”

    Michael Douglas spelar en man vars varje reserv är utömd , ligger i skilsmässa och får en psykotisk flipp , och vänder sig instinktivt utan att själv veta om det, mot samhällets omänskliga spelregler, samtidigt som behovet att kontrollera en mänsklig fasad av obändig manlig styrka projiceras på en oskyldig omgivning.

    http://www.imdb.com/title/tt0106856/

  4. Pelle Billing skriver:

    @Mark: Ja. Den onda cirkeln har vi varit i ett tag nu.

  5. Pelle Billing skriver:

    @Hurtbullen: Mycket bra att hon inkluderat båda könen. Det är sådan forskning vi behöver. Samt en inställning att båda könen ska inkluderas och förstå.

    Brené Brown är framtiden, och den svenska politiska feminismen kommer människor att skaka av sig.

  6. Mariel skriver:

    Jag tycker att Brené Brown talade mycket bra och klokt! Jag har tänkt samma tankar som henne väldigt länge nu (sen i somras) ^^. Jag är helt inne på samma spår som henne.

    Fast med en skillnad. Jag beskriver ”shame” som låg självkänsla. Alltså en sådan översättning rakt av. När hon beskrev shame beskrev hon vad låg självkänsla göra med oss. Och att det är en stor epedemi i dagens samhälle. Jag ser det överallt. Små tecken. Saker som visar på det. Och så språket folk använder som gör med skada på andras självkänsla, än nytta. Därav att empati är ”botemedlet”, för om man talar empatiskt, så värnar man om andras självkänsla.

    Gillar speciellt när hon sa:

    ”Shame run two big tapes: ”Never good enough” and if you can talk it out of that one ”who do you think you are?”
    The thing to understand about shame is to understand that it is not guilt.
    Shame is a focus on self, guilt is a fokus on behaviour. Shame is ”I am bad” , Guilt is ”I did something bad.”

    Där det också blir så tydligt att hon och jag pratar om samma sak.

    Sen undrar jag vad hon säger i minut 14:49 och vad det betyder översatt?

  7. Mia. skriver:

    Kikade in efter ett lååångt samtal med en vän om huvudsakligen skam, skuld, sårbarhet, att duga, villkorslös kärlek och acceptans för att se vad som diskuterades här….och ska nu iväg på föreställningen Anima – det kvinnliga i mannen… ja ja ibland samafaller saker så förunderligt.

    Tack för två fantastiska TED talks :)

  8. Hurtbullen skriver:

    @ Mariel

    Jag hörde : The Ability to hold something we´ve done and failed to do up against who we want to be is incredible adaptive . It´s uncomfortabel but adaptive.

    Min tolkning : Förmågan att hålla kvar någonting vi gjort och som inte motsvarar den vi vill vara, är alltid enormt anpassingsbar . Obekvämt , men anpassad.

    Jag tror hon menar att skam manifesterar sig i samma ögonblick då vi människor värderar våra handlingar och jämför med vår självbild.

    (Höga krav på sig själv drar till sig (anpassar) dålig samvete, skam och skuld)

    Det är vad jag tror. Men det det är ju inte alldeles glasklart vad hon menade.

  9. Pelle Billing skriver:

    @Mariel:
    ”Sen undrar jag vad hon säger i minut 14:49 och vad det betyder översatt?”

    Hon menar att skuld är bra, om det används konstruktivt. Att jämföra vad vi faktiskt gör och vad vi faktiskt presterar – med det vi vill uppnå – tillåter oss att anpassa våra metoder och vårt angreppssätt.

  10. Hurtbullen skriver:

    Nu blev det sådär manligt spänd mellan pelle och mig. Är det jag som behöver ta engelska hörförståelselektioner ? Min ära ligger ju i potten…
    :-) :-) :-)

    * obs … Ironi *

  11. Pelle Billing skriver:

    @Hurtbullen: LOL. Ja som män är ju allt på liv och död ;) ;)

  12. Mariel skriver:

    Asså sorry, jag menade från 14.45 till 14:48 Tack ändå för era svar :-)

  13. Nils D skriver:

    Njaä…

    Först tycker jag hon blandar ihop saker och ting. Skam och skuld, med självkänsla. De båda första handlar om en negativ feed-back som säger något om ens förhållande till omgivningen, om att man gjort något. Medvetenheten om detta ger en en möjlighet att korrigera sitt kommande handlande. Båda förutsätter att man har ett samvete, en känsla för rätt och fel i ens eget handlande.
    Jag vill hävda att skuld, det känner man när man brutit mot regler som man själv håller för riktiga: ”Jag gjorde detta, och jag vet att det är fel.”
    Skam känner man när man brutit mot den sociala ordningen, man blir påmind av andra om det; ”Fy dig, se vad du ställt till med!” En skamlös människa är en som inte tar hänsyn till andra.
    Sen är det en annan femma om man det man känner är berättigat eller ej. De andra kanske bara är ute för att jävlas med en, och man kan ha helt orimliga krav på hur god människa man bör vara.
    Men vad det gäller samvetet så är det en sak att ha ett rent samvete, något helt annat att ha ett känsligt samvete. De står nästan i motsats till var andra. Självkänslan hör snarast till det rena samvetets domäner.
    Men vad som däremot inte stärker självkänslan, det är att vara så upptagen av normer och ideal som vi är i vår tid. Att vara normkritisk många feminister säger är så viktigt, det gör också att man tänker mer på normer och ideal, vilket gör att de kryper in i huvudet, och bygger bo där. Det är ett evigt ältande som binder en till dem, de blir självuppfyllande.

    Sen har jag svårt att känna igen mig i det samhälle hon talar utifrån, kanske är hennes Texas väldigt strikt könsuppdelat och med starka normer hur man ska leva. Jag upplever aldrig att normer är så strikt uttalade som i hennes exempel, och att vi förhåller oss tämligen flexibelt gentemot dem, vi är inte slavar under ”normerna”, även om många feminister/konstruktivister försöker hävda det.
    Och hennes huvudtema, ”vulnerability”, att det ska behöva drivas någon slags kampanj för att på minna oss om det – vem känner sig inte sårbar?

    Det starkaste intrycket av föredraget är hennes känslosamma utstrålning, det är starkare än innehållet. Går inte hem hos mig.

  14. Pelle Billing skriver:

    @Mariel:

    Hon säger ”Guilt, inversely correlated with those things”.

    Dvs skuld är omvänt proportionerligt till de sakerna.

  15. Pelle Billing skriver:

    @Nils D: Det du beskriver är också viktigt. Jag upplever som att du beskriver skam och skuld i sin funktionella roll. Dvs dessa känslor är viktiga för att reglera vårt beteende och vi behöver dem.

    Det Brown pratar om, som jag uppfattar det, är mer de dysfunktionella formerna. Där man omotiverat skäms över sig själv jämt och ständigt. Där man är övertygad om att man inte duger som man är.

    Det hon säger är väl inte världens djupast grejor. Den stora grejen (som du lite är inne på) är att hon står inför miljontals människor och lyfter ämnet. Det är stort, tycker jag.

  16. [...] är ett samhällsproblem, så tar Brené Brown upp det i denna video (som jag hittade via Billing i detta inlägg), men hon beskriver det som [...]

Google