Att lämna dagens politiska feminism bakom sig

08 mars 2012, av Pelle Billing

Correns ledarsida är som bekant i framkant när det gäller att utveckla nya tankar om könsfrågor och jämställdhet. Idag berättar ledarskribenten Marika Formgren om sin resa in in feminismen, men framför allt om sin resa ut ur den.

Vad kan få en kvinna att lämna feminismen? I det här fallet var det verkligheten som gjorde sig påmind:

Att bli mamma var avgörande. Graviditet, förlossning och amning gör det svårt att tro på dogmen att alla könsskillnader är socialt konstruerade. Dessutom är tjusningen med kvoterad föräldraförsäkring större när man är 17 år och försörjd av föräldrarna än när man med bäbis och sambo vänder och vrider på dagar, kronor och krävande chefer. På dagis är det viktiga trygga och varma fröknar (även Peo är en fröken, enligt barnen). Genuspedagogiska experiment som gör fröknarna stirriga och signalerar till barnen att vissa intressen och lekar inte duger betackar jag mig för.

Vissa typer av ideal är lättare att anamma så länge man själv inte drabbas av dem. Social ingenjörskonst som med stora penseldrag förändrar verkligheten må låta bra – men i praktiken är konsekvenserna ofta svåra att överblicka och den lilla människan kan komma i kläm.

Förvisso finns det feminister som inte vill ha kvoterad föräldraförsäkring och som inte vill göra plötsliga och oförsiktiga genusexperiment på dagis, men i den rådande politiska feminismen är dessa linjer väletablerade.

Formgren uppvisar även större självinsikt än många, när hon klarar av att förhålla sig till sin egen roll och nuvarande position:

Allra störst roll tror jag att själva vuxenblivandet spelade. Den feministiska offerkoftan passade fint när jag var ung, vilsen, utan jobb, inkomst eller säkra framtidsplaner. För varje steg mot ett ansvarstagande vuxenliv passade den dock sämre. I dag, när jag som ledarskribent har viss makt, vore det pinsamt om jag såg mig själv som underordnad och förtryckt.

Ja, tänk om våra ledande feministiska skribenter var lika tydliga med den makt de själva innehar. Då skulle omedelbart samtalet om jämställdhet bli mer komplext. Om båda könen kan nå den typen av positioner i samhället så är ensidiga könsmaktsteorier otidsenliga.

En av grundbultarna i Jämställdhet 2.0 är just att se att könsrollerna förändras och utvecklas i samklang med samhällsekonomin och välståndet. I dag är det många kvinnor som har maktpositioner i samhället – och det är färre män som dör på jobbet – tack vare vår teknoekonomiska utveckling. Att blunda för sådana basala mekanismer är inte en seriös ingång i jämställdhetsfrågan.

Slutligen förtäljer Formgren vad hon läser för jämställdhetsskribenter i dag:

Nina Björk är förvisso fortfarande läsvärd, men vill jag läsa någon med liberal grundsyn som problematiserar könsrollerna på ett smart sätt väljer jag jämställdistbloggaren Pelle Billing.

Tack för förtroendet! Bloggen ska förvalta det väl och fortsätta sin utveckling.

Tips: Läs även Carina Glennings kåseri över Fru Gårman i samma tidning.

11 kommentarer på “Att lämna dagens politiska feminism bakom sig”

  1. Access skriver:

    För det har hon ju helt rätt i (slutklämmen); Det intressanta inom jämställdhetsområdet händer numera inte hos feministerna. Det är Pelle och Pär Ström med flera liknande som driver den utvecklingen.

  2. Mariel skriver:

    Formgren skriver också: ”Mer än att stärka min feministiska övertygelse utmanade de mina tankar, tvingade mig att rannsaka mig själv och min roll i könsrollspelet.”

    Och det är nog den där rannsakningen jag tror väldigt få gör.

  3. Black Jim skriver:

    Exakt! Pär Ström och Pelle Billing är i huvudsak dom som för det hela framåt i dagsläget. Ligger alltid ett steg före alla feminister.

    Pär Ström är hatad just för att han visar upp det bisarra i hur feminismen har utvecklats och visar upp en spegelbild. Det provocerar alla som på allvar tror på feminismen. Dom tål inte att se eller handskas med det, att dom kanske måste ifrågasätta sig själva och om det möjligtvis kan vara en livslögn dom lever i.

  4. Maria skriver:

    Grattis Pelle till det genomslag och förtroende du har fått! Det rör på sig…

  5. Harald Korneliussen skriver:

    ”I dag, när jag som ledarskribent har viss makt”

    Oi. Uansett politisk ståsted, det er ikke ofte man hører slik tale fra lederskribenter! Håper det blir en trend!

  6. NinniTokan skriver:

    Grattis Pelle. Så kul!

  7. NinniTokan skriver:

    de andra nutidsfeministerna

    :D

  8. Matte Matik skriver:

    Marika är något viktigt på spåren. Jag har själv undrat över åldern på många av de mest hårdföra feminismförespråkarna och hur många som bor i hus, t.ex. Det verkar vara gott om barnlösa ”lägenhetsfeminister” som bor i innerstan och har allt tungjobb (renovering, snöskottning mm) outsourcat till de osynliga männen i det mansdominerande vaktmästeriet (som inte har några fantastiska löner). Man upptäcker en del när man får barn, precis som när man köper hus. Förutsatt att man inte har tagit ihop det med en rik man som har råd att leja bort det tunga jobbet han också (till någon annan man). Då har man förstås tid över att tjafsa om vems tur det är att ta disken. :-)

  9. mieitte skriver:

    MatteMatik!

    Rakt på sak i den långa debatten om ”kvinnogöra” som jämställdhet.
    Att man inte ens har velat lyssna och se ”strukturer” ifrån andra hållet endast lika många diskade kaffekoppar.
    50/50, 50-50. 87-13 för kvinnors fördel är jämlikt osv.

  10. Leif skriver:

    Uppmuntrande!

  11. per hagman skriver:

    Med ”men vill jag läsa någon med liberal grundsyn som problematiserar könsrollerna ” avslutar Marika Formgren sin artikel.

    — Jupp… samtliga mæn i svergie håller med Marika .

    Per Hagman

Google