Tankar om kroppsideal och dubbelmoral

05 februari 2012, av Pelle Billing

Föga kunde jag ana att ett par uppmaningar om att bedöma ett kroppsideal för kvinnor och ett kroppsideal för män skulle leda till hundratals kommentarer inom något dygn (i skrivande stund nära 500 kommentarer sammanlagt).

Uppenbarligen är det ett ämne som berör, vilket är förståeligt då det tangerar områden som sexualitet, självkänsla och sociala hierarkier.

Några av de punkter som framträtt i kommentarerna är:

  • Vissa är smala i sig själva, och de är duktigt trötta på att höra att detta är ohälsosamt eller ett sjukt ideal. Anta inte att en smal person svälter sig själv!
  • Kvinnliga fotomodeller är ofta ovanligt långa, därav ser de ännu smalare ut än de är.
  • En manlig fotomodell ska inte bara vara snygg, utan även utstråla rätt dos av självsäkerhet och social dominans. Det är heller ingen nackdel om han är etablerat framgångsrik i sin vardag (så som David Beckham).
  • Idealet för kvinnliga fotomodeller är trots allt sådant att nästan alla måste svälta sig för att uppnå det. Risk finns för urkalkning av skelettet vilket ger benskörhet i framtiden.
  • Även om inte David Beckham är så biffig är upptränade muskler vanligt förekommande på manliga kalsongmodeller. Således duger det inte nödvändigtvis med en vanlig (vältränad) kropp hos män heller. Fördelen är att idealet inte är medicinskt farligt, förutsatt att man avstår från anabola steroider.

I dagens samhälle objektifieras både kvinnor och män i det offentliga rummet. Såväl med avseende på utseende som på framgång. Dock finns det en tydlig skillnad i att kvinnor objektifieras hårdare vad gäller utseende, och män hårdare vad gäller framgång (vilket i sin tur har evolutionspsykologiska förklaringar som vi kan gå in på närmare en annan gång).

Den feministiska rörelsen har lärt oss mycket om hur kvinnor upplever objektifiering av kvinnokroppar i media och det offentliga rummet. För kvinnor kan det kännas som en fullkomlig hysteri att kvinnors kroppar eller klädsel ständigt ska granskas och bedömas.

Män anses här slippa undan. Istället talas det om att den manliga blicken definierar kvinnan i det offentliga rummet.

Låt mig väldigt tydlig markera att detta feministiska resonemang är en partiell sanning. Det är en del av verkligheten – som är viktig att känna till – men det är fel att den fått representera hela verkligheten på detta område.

Mäns framgång objektifieras ständigt i vårt samhälle. Det sägs att tidningarna bara skriver om män, och struntar i kvinnorna (vilket leder till så kallade genusgrupper hos vissa tidningar). Men vilka män är det som det skrivs om? Män med makt. Män med inflytande. Män med pengar.

Om man inser att objektifieringen av män primärt handlar om mäns framgång, och inte mäns utseende, blir det tydligt att den feministiska analysen bara når halva vägen fram för att upplysa oss om vad som pågår. Precis som att kvinnor i media kan granskas med avseende på utseende och klädsel, granskas män med avseende på framgång och social dominans.

Den genomsnittlige mannen känner sig inte nödvändigtvis peppad av att många män syns i det offentliga rummet. Utan precis som att kvinnor kan tolka bilder och analyser som att man inte duger, kan män känna precis likadant.

Det är lite som Hannah Lemoine tecknat i en av sina WTF-serier, som bygger på en verklig händelse (alla WTF-serier gör det). Läs den! Incidenten handlar om kropplig objektifiering av båda könen, men principen är samma som diskuteras här.

Män förutsätts bli peppade och känna sig framgångsrika när bilder visas på framgångsrika män. Fast med samma logik borde kvinnor känna sig peppade och smala när de ser en bild på en smal kvinna. Och så funkar det inte riktigt enligt den feministiska analysen, eller hur?

Detta är en form av dubbelmoral vi behöver tala mer om.

Etiketter:  

89 kommentarer på “Tankar om kroppsideal och dubbelmoral”

  1. Aktivarum skriver:

    Kanonbra inlägg! Keep up the good fight Pelle!

  2. Mia. skriver:

    Apropå olika perspektiv….(partiella ‘sanningar’)

    ”Each one of them told what he thought the elephant was like. The wise man calmly explained to them, ”All of you are right. The reason every one of you is telling it differently because each one of you touched the different part of the elephant. So, actually the elephant has all those features what you all said.”

    ”Oh!” everyone said. There was no more fight. They felt happy that they were all right.

    The moral of the story is that there may be some truth to what someone says. Sometimes we can see that truth and sometimes not because they may have different perspective which we may not agree too. So, rather than arguing like the blind men, we should say, ”Maybe you have your reasons.”"

    http://www.jainworld.com/education/stories25.asp

    http://en.wikipedia.org/wiki/Blind_men_and_an_elephant

    ‘Sensmoral’
    Feminismen är inte helblind men mycket riktigt en aning enögd ;)

  3. Fredrick skriver:

    Mycket bra inlägg.
    ”Mäns framgång objektifieras ständigt i vårt samhälle”…. män med makt och social
    förmåga är idealet för kvinnor, vilket påverkar den unga generationen.

  4. AV skriver:

    Det hela bygger egentligen på gamla föreställningar om könen som radikalfeminismen konstigt nog anammat, fast de säger att de vill bekämpa dem.

    - Män ska vara starka, stoiska, klara all världens umbäranden, krafsa ur kastanjerna ur elden, tigande offra sig, trycka undan sina känslor. Ridderligt träda åt sidan för kvinnor och jämna vägen. Män är aktiva subjekt som styr sin egen väg i tillvaron.

    - Kvinnor är väna och sköra. De behöver hjälp här i världen. När den psykiska pressen blir för mycket ska de sedesamt dåna. De är inte riktigt ansvariga för sina handlingar. Som halvbarn. Därmed passiva objekt på drift i tillvaron i omständigheternas våld. Utan en trygg man är hon förlorad på ett stormigt hav.

    Man skulle ju tycka att sådana fördomar var ett prioriterat mål för feminister (och det har det varit) men allt som oftast ser vi hur dagens tongivande feminister appellerar till sådana ideal.

    Några exempel:

    - Flickor i skolan är offer för stress och prestationskrav utifrån. Pojkar odlar en antipluggkultur. Flickor passiva objekt, pojkar aktiva subjekt.

    - Killar ska ju prata om känslor, men när de inte pratar om de känslor feministerna räknat med är de ”gnälliga vita män”. Då ska man plötsligt hålla käften från sin ”räkmacka”. Stoisk och tyst var det.

    - För att en kvinna ska kunna ta sig till toppen måste män träda åt sidan. Dinamarca senast. Så en man med politiska idéer och ambitioner ska självmant träda åt sidan, lägga ut sin jacka i lerpölen och hålla tyst om sina idéer för att han är man. Ska vi börja hålla upp dörrar igen åt prinsessan också?

    - När en krönikör i en studenttidning nyligen uppmanade kvinnor att vara starka och ta för sig, fick han kritik för att han inte tillräckligt erkände kvinnors offerstatus. Den som inte ville kalla sig feminist framstod som den egentlige feministen och hon som kallar sig feminist är könskonservativ! Världen är upp och ner.

    Bara för att ta några.

  5. Erik LL skriver:

    Måste inflika med ordval här. Objektifiering? Det ordet verkar finnas i två sammanhang. Dels det sociala där det används slarvigt och har en mängd olika definitioner (ofta tycks det handla om att kvinnor blir upprörda över att oattraktiva män tittar på dem, men glada när attraktiva tittar på dem, alternativt att någon tittar ”bara för att vilja ha sex” vad det nu innebär. Hur avgör man om en person ser en för att vilja lära känna en + sex eller bara sex?), dels det vetenskapliga där man forskar om det.

    Av de forskningsrapporter jag har läst så är objektifiering inte bevisat. Det finns forskning som antyder att det finns, men det finns så många felkällor och är så öppna för tolkning att det helt enkelt är oansvarigt att påstå att det existerar.

    Bland annat en studie där man lät personer fylla i ett formulär för att ”mäta sexistiska attityder” och sedan lät dem titta på bilder och mätte deras hjärnaktivitet. Enligt deras tolkning så visade det sig att män med ”sexistiska” attityder visade större aktivitet i centret för att göra saker, dvs samma som för att använda en hammare etc. Prolemen är rätt uppenbara. Frågeformuläret var luddigt utformat och öppet för tolkning. Vad ”sexistiska attityder” innebär är öppet för tolkning. Aktiviteten i centret för att göra saker kan lika gärna tolkas som att de ville ha sex. Man visade bilder på människor och inte människor i person. Man utgår alltså från att användandet av det centret är lika med att man ser på henne som ett verktyg, även det är en tolkning.

    Anledningen till att jag ogillar användandet av ordet är för att det är ett slagträ feminismen använder, och har använt långt innan seriös forskning fanns tillgänglig. Ordet i sig låter häftigt och är som gjort för att reta upp människor, men när man sedan ser till den forskning vi har tillgänglig så ser man att konceptet inte håller hela vägen.

    Man vet helt enkelt inte. Jag påstår inte att objektifiering inte finns, jag menar att bristen på bevis och stabil forskning gör att man borde akta sig för att behandla det som en sanning.

  6. Mariel skriver:

    Toppeninlägg! Det är som att påstå att kvinnor är mer utsatta, men glömma att män också är utsatta. Som om att man räknar med att män är Säkra.

  7. Lavazza skriver:

    Som någon sa ”All advertising boils down to ‘You suck! Buy this!’”

    Jag har sökt på citatet men jag kan hitta vem som ska räknas som källa, men jag anser att det är helt sant.

    Män och kvinnor är olika, och vad män och kvinnor måste vara bra på för att vinna status, beundran, makt, fördelar etc. är inte detsamma. Marknadsförares mekanism för att påverka är dock densamma.

    Berätta för män att de är dåliga på det som det är mest effektivt för dem att vara bra på och antyd att deras vara eller tjänst kan förändra detta förhållande till det bättre.

    Berätta för kvinnor att de är dåliga på det som det är mest effektivt för dem att vara bra på och antyd att deras vara eller tjänst kan förändra detta förhållande till det bättre.

    Här är en reklamfilm för en gym-kedja som diskuterats mycket av kvinnliga yogis.

    http://www.youtube.com/watch?v=loszrEZvS_k

    De vanligaste åsikterna är enligt min mening båda dumma. Vissa ser reklamfilmen som inspirerande och vacker. Andra ser den som ”porn light” med ”male gaze”.

    Det få påpekar är att även om man tar bort alla sexuella anspelningar så säljer gymkedjan budskapet ”börja på vårt gym, så kan du också bli ung, rik, vältränad, högkonsumerande, med gott om tid, stort inflytande över din tid eller så högpresterande att din tid räcker bättre än för andra”.

    Det är svårare att sälja med förnöjsamhet, men Norrlands Guld-reklamen gör det i viss mån. Där är budskapet ungefär ”Det finns enkla, bortglömda och lättillgängliga sätt att bli småputtrigt nöjd på”.

    http://www.youtube.com/watch?v=CqFoh-d4-qU&feature=related

  8. Erik LL skriver:

    Fortsättning på #5:

    Glömde också nämna felkällan i att studien inte på något sätt visar att objektifiering kan skapas. Om man rent hypotetiskt tänker sig att alla deras tolkningar är korrekta så visar det bara på att fenomenet finns, inte att det kan skapas.

  9. NisseNyfiken skriver:

    Mycket bra uttryckt, Pelle. Det som utmärker dagens feministiska ideologi är väl just dubbla måttstockar och dubbelmoral. Premissen är satt och utgången given.

  10. Leif skriver:

    Inte heller det att det bara skrivs om män stämmer, det är ju faktiskt tvärtom. Det är alltid tjejers situation som debatteras och får uppmärksamhet, inte män och pojkars.

    Män objektifieras i högre grad idag, det är manlig striptease på Circus i Stockholm, ladies Night på arenor över hela landet, det omvända skulle aldrig förekomma på samma ställen. Kvinnor objektifierar män som fan. Ta en titt på en serie som Sex and the City eller Hung, den sistnämnda som mest handlar om att han har stor kuk och därmed är hett villebård för kvinnor.

  11. NinniTokan skriver:

    @ Pelle:

    Jag hade en diskussion med två av mina feminist-vänner om just detta med reklam innan jag hittade hit. Den ena feministen hade lagt upp en länk från ett föredrag där reklam analyserats ala feministisk ideologi. Det var ruggig feministisk propaganda i mina ögon. Den var så illa att jag mådde illa av den.

    Det som förundrar mig är att två i övrigt mycket kloka individer av manligt kön(ingen av dom passar in i idealbilden som vräker ut mot män) är så fullkomligt förblindade när det kommer till feminismen. Jag kan inte för mitt liv förstå att man inte ser skevheten, ens när man får det utpekat i en lugn och sansad debatt av någon man betraktar som vän….

    Ibland funderar jag på om man helt enkelt inte vill se…

  12. Pelle Billing skriver:

    Erik LL,

    Ordet objektifiering är etablerat i detta sammanhang i jämställdhetsdiskursen. Därför använder jag det. Tänker att ordet bara behöver betyda att vi avbildar en viss typ av människor i ett visst sammanhang ofta. Tycker att definitionen blir tydligare när den även appliceras på män – en del av överdrifterna kring ordet försvinner då.

    http://www.thefreedictionary.com/objectification

    Men vi kan prata vidare om själva ordet en annan gång. Mer intressant att diskutera principen, tycker jag!

  13. Pelle Billing skriver:

    NinniTokan,

    ”Det som förundrar mig är att två i övrigt mycket kloka individer av manligt kön(ingen av dom passar in i idealbilden som vräker ut mot män) är så fullkomligt förblindade när det kommer till feminismen. Jag kan inte för mitt liv förstå att man inte ser skevheten, ens när man får det utpekat i en lugn och sansad debatt av någon man betraktar som vän….”

    Det är smärtsamt att inse att man fått lära sig så pass fel, att man späkt sig själv i onödan, att man lagt sig till med en lätt masochistisk världsbild för att ”duga”.

    Därför kan det vara så att man försvarar sin världsbild så länge det går. Den är ju trots att trygg och bekant, även om den inte är sund eller en bra representation av vad som pågår.

  14. Hördur skriver:

    objektifisering…

    kanske ni kan förklara det här begreppet för mig… såsom jag har förstått objektifisering, så är det när man gör en person om till ett objekt. Om det stämmer, så ser jag ingen objektifisering i samhället och media. Det är ju ingen som tittar på en bild av fotomodell och glömmer plötsligt att hon är en person. Alla VET ju att hon är en person med hopp och drömmar och skit, det är ingen som tror att hon är en docka liksom. Det är inte det man fokuserar på, men det är generellt inte det man fokuserar på alls när man träffar folk på stan ändå, då fokuserar män på utseende (och kvinnor också, självklart), och kvinnor på sosialt beteende. Det är genetisk evaluering, inte objektifisering. När jag ser David Beckham bilden, så tänker jag: ja just det, jag skulle bli smalare, jag måste gå til gymmet, som är ju helt ok, det är hälsosamt att träna (så funkar det jävla dårligt för mig att tappa vikt, och jag har pratat med doktorn om det, men det är en annan sak)… jag går inte hem och gråter och äter glass liksom (förlåt mig min stereotyp)… är det något jag missar med det här objektifiseringskonseptet?

  15. Fredrik C skriver:

    Jag vet inte om jag håller med om att det manliga idealet inte är medicinskt farligt när man läser hur de förbereder sig för en fotosession, http://www.sugarshockblog.com/2010/05/male-models-starve-binge-suck-sweets-more-.html

  16. Erik LL skriver:

    Pelle: Ja tyvärr så är det etablerat. På samma sätt är feminismen etablerad, det gör inte saken rätt för det.

    ”To present or regard as an object”

    Vi kan ta diskussionen en annan gång för all del. Men som jag ser det är detta viktigt i alla sammanhang. Problemet med jämställdheten är att feminismen har styrt in den på dåliga vägar. Ordet objektifiering är en del av den vägen. När du i ditt arbete utgår ifrån att objektifiering är en sanning så kan du lika väl göra alla en otjänst. Det går att säga i stort sett samma sak med andra ord, utan att spä på idén om att objektifiering är ett bevisat fenomen.

    Någonstans så vill jag ändå att mansrörelsen ska vara baserad på seriös forskning och inte bara idéer som sociologer häver ur sig och betraktar som sanningar.

  17. Jo skriver:

    Sedan länge betraktar jag rapporteringen om mäktiga män som tantsnusk. Inte bara, men bland annat. Leif Pagrotsky ses av många damer som en riktig liten goding om jag förstått det rätt.

  18. Matias skriver:

    Pelle:

    ”Låt mig väldigt tydlig markera att detta feministiska resonemang är en partiell sanning. Det är en del av verkligheten – som är viktig att känna till – men det är fel att den fått representera hela verkligheten på detta område.”

    Precis Pelle. Feminismen har förvrängt och essentialiserat kvinnors könsliga problem till det enda könsliga problemet dvs. att könslighet endast är problematiskt för kvinnor. Feminsimen har helt ignorerat kvinnors könslighet och hur kvinnor är medskapande i denna könslighet. Endast män är könsligt ansvariga i feminismen och den patriarkala könsligheten, kvinnors kvinnlighet dvs. patriarkalitet har bortförklaras med det ogenomskinliga begreppet ”falsk medvetande”. Män har inte i feminismen varit kapabla till ”falsk medvetande”, mäns patriarkalitet är alltid medvetet och ursprungligt kvinnors endast en följd och alltid ”falskt medvetande”.

  19. Matias skriver:

    NinniTokan:

    ”Ibland funderar jag på om man helt enkelt inte vill se… ”

    Den här funderingen är helt berättigad och enligt mitt tycke den centralaste jämställdhetsfrågan.

  20. John Nilsson skriver:

    Som flera av er redan är inne på, tycker jag också att ”objektifiering” är ett problematiskt begrepp. Om jag behöver får ett hantverksjobb gjort (eller utveckla en medicin, ta hand om gamla, etc), genom att ge någon ett uppdrag eller anställa någon för det, innebär då inte denna (idag) fullt normala aktivitet att jag ”objektifierar” vederbörande? Jag är ju inte (i första hand) intresserad av ”hantverkaren” etc, som den person han är, utan att han kan hjälpa mig med den uppgift jag vill ha utförd. I den meningen betraktar jag ju honom mera som en ”maskin” (ett objekt) som utför ett arbete, snarare än en som person jag vill ha en relation till.

    Vad jag försöker säga är att ”objektifiering” rimligen är en mycket vidare företeelse än vad som i debatten vanligen görs gällande av feminister, och att ”objektifiering” inbegriper också det vi betraktar som fullständigt normalt och hedervärt i dagens samhälle. Om man kritiserar sexköp, för att det ”objektifierar” den sexsäljande, då borde man rimligen också kritisera ”snickeriköp”, eftersom det gör snickaren till ett objekt, en ”maskin” som sätter upp ett kök (eller vad det nu är han gör). Men av någon anledning är det bara de sexuella behoven som kritiseras som ”objektifierande”, medan ”snickeribehoven” inte alls ges samma (stigmatiserande) uppmärksamhet – vad det nu kan bero på…

  21. John skriver:

    Begreppet ”objektifiering” tycks ofta användas för att utmåla kvinnor som offer; en attraktiv kvinna påstås vara ett offer eftersom hon ”objektifieras”, en oattraktiv kvinna påstås vara ett offer eftersom ”män ställer höga krav”…

  22. Pelle Billing skriver:

    Fredrik C,

    Bra länk!

  23. Erik LL skriver:

    John Nilsson: Exakt, det finns massor av luckor i resonemangen kring ”objektifiering” som jag aldrig hör någon försöka fylla. Uttrycket fortsätter existera då många tycks ta det för givet som en etablerad sanning. Till exempel det du nämner, när man plockar det ur sitt antagna sammanhang och placerar samma logik på andra situationer.

    Ytterligare något är vem det är som egentligen objektifierar. Om ett företag anställer en kvinna som ska stå modell framför deras produkt, vem ”objektifierar” vem? Är det jag som ”objektifierar” genom att se henne? Är det företaget som ”objektifierar” genom att anställa henne? Är det hon som ”objektifierar” sig själv genom att med sin fria vilja ta ett jobb?

    Hela uttrycket är missvisande till att börja med.

  24. Karin skriver:

    ”Vissa är smala i sig själva, och de är duktigt trötta på att höra att detta är ohälsosamt eller ett sjukt ideal. Anta inte att en smal person svälter sig själv!”

    Det här är debatten har vinklats fel. För kritiken handlar ju inte om att folk är smala i reklamer, kritiken är ju att det BARA är smala, och att perfektion är det som strävas efter. Det är olyckligt att det har blivit en liten häxjakt på smala när det inte är det som är meningen.

    Din slutpoäng eller vad man ska kalla det är jag inte riktigt övertygad om, men det beror nog mest på att jag inte reflekterat över det.

  25. isa skriver:

    För att motverka mäns ohälsosamma liv(dricka öl, äta snabbmat, pizza, tonfiskburk) kanske tjejer kan visa vägen? Med det menar jag att kvinnors strävan att leva hälsosamt.( äta rätt, träna bra, ta hand om sin kropp.)
    Har bara en känsla av att kvinnor tar hand om sina kroppar mer än vad män gör!? Och vet vad som är nyttigt, mm. Tjejer lagar riktig mat, killar kör på snabbvarianten. Vad tror ni?

    Förväntar sin killar att en tjej skall kunna laga mat? Blir det förvirrat om hon är skitdålig på det?

    Bara en fråga.

  26. Johan skriver:

    Svenskar måste lära sig att se lättare och lekfullt på spelet mellan könen och vackra kroppar. Det är en tillgång och en njutning, inget hot. Fokus ligger hela tiden på repression, uppfostran och tankestyrning i det här landet. Paternalismen, moralismen och dubbelmoralen är total. Vi måste komma bort från detta.

  27. Lena skriver:

    Jag förstår inte riktigt vad problemet när ni talar om män som sägs ”framgångsobjektifierats” i media? I jämförelse med kvinnor som kroppsobjektifieras.

    Menar ni att det borde stå mer om Torsten i bro som precis köpt en skottkärra eller Knut Svensson som halkade när han delade ut posten i tjänsten som brevbärare?

  28. per hagman skriver:

    Pelle biling skriver :

    ”Mäns framgång objektifieras ständigt i vårt samhälle. Det sägs att tidningarna bara skriver om män, och struntar i kvinnorna (vilket leder till så kallade genusgrupper hos vissa tidningar). Men vilka män är det som det skrivs om? Män med makt. Män med inflytande. Män med pengar.
    Om man inser att objektifieringen av män primärt handlar om mäns framgång”.

    —- Jag vet ej direkt i vilket sammanhang ovan tankar / argument hör hemma.
    Tidningars generella ansvar är att beskriva de makter som påverkar oss medborgare.
    Alltså är tidningarnas syfte inte eg att objektifiera män.
    I den mån det finns kvinnor med makt kommer dessa på en eller annan tidpunkt granskas i papperstidningarna o ej då för att de är kvinnor utan för att de representerar den makt som är given …av någon… ex av oss medborgare.

    Per Hagman

  29. John Nilsson skriver:

    Kvinnor och män:
    Sexobjekt och ”Success”-objekt.

    Eller?

  30. Lena skriver:

    Isa:

    ”För att motverka mäns ohälsosamma liv(dricka öl, äta snabbmat, pizza, tonfiskburk) kanske tjejer kan visa vägen? Med det menar jag att kvinnors strävan att leva hälsosamt.( äta rätt, träna bra, ta hand om sin kropp.)”

    De flesta Män/killar jag känner och känt är ganska duktiga på att laga mat. Eller kan åtminstone laga till mat.. :) Det är ju inget nytt att en kille kan stå i köket år 2012.:) Finns ju även hur många matprogram som helst med manliga kockar o.s.v. idag. Män/Killar springer ju även lika mycket på gym och är medvetna om träning och hälsa som tjejer idag.

  31. AV skriver:

    Lena: Fortfarande idag är monetär status en faktor som påverkar om en man får en familj. Det handlar inte bara om ett fåtal gold diggers eller äktenskapskarriärister som det heter numera. Du kan ju testa att lägga upp en manlig datningprofil med en arbetslös deltidssjukskriven man och en med civilingenjör i chefsställning. Det första du märker är att du får ta initiativet. Sen att det blir tyst på den fattige profilen.
    Det vet killar idag. Och de män vi läser om är just de lyckade. Så ska ”en riktig karl vara”, lyckad med bling bling, då kommer brudarna. Problemet är att det är just den översta toppen som får representera gruppen män, liksom det är ett problem när fotomodeller blir bilden av alla kvinnor. Det kallas apex fallacy. Du hittar den i valfri feministisk krönika: Män roffar åt sig och styr sammhället – så jag hatar vita medelålders män. Att de flesta vita medelålders män inte bor på Solsidan glömmer man bort.

    Så svaret på din fråga: Ja, man kanske skulle skriva mer om alla de vanliga knegarna, brevbäraren som bröt benet, precis som man begär att mera ”normala” kvinnor ska få vara modeller.

  32. Lena skriver:

    AV:

    ”Ja, man kanske skulle skriva mer om alla de vanliga knegarna, brevbäraren som bröt benet, precis som man begär att mera “normala” kvinnor ska få vara modeller.”

    Jag förstår vad du menar. Samtidigt är jag ändå skeptisk till att alla människor köper allt som visas upp i media. Min bild av människan är att de är mer smarta och kan se mer brett.

    De är ju inte blinda för sin omvärld, omgivning och samhället i stort. Det som sker utanför det skrivna och fotograferade. Därför förstår de att en H&M modell inte representerar alla kvinnor i samhället som en generell bild. Liksom att t ex Jakob Wallenberg inte är en representant för genomsnittsmannen i samhället.

    Dessutom är ju den karga sanningen att media skriver om det som säljer. Folk ser det nog som mer spännande, att läsa när t ex Anders Borg blev utsedd till EUs bästa finansminister, än när en okänd brevbärare snubblade i tjänsten.

  33. isa skriver:

    @ AV ”skulle skriva mer om alla de vanliga knegarna, brevbäraren som bröt benet, precis som man begär att mera “normala” kvinnor ska få vara modeller. ”

    Jag håller med dig om att visa mer av knegar mannen, detta som något positivt. Den stora massan är ändå knegare? Inte är det många som jobbar som kostymnissar och kör runt i ferraris om man jämför med den ”vanliga svensken”.

    Däremot håller jag EJ med om att via kvinnan som jobbar som modell. Det finns REDAN!! Varje dag på tv blir vi kvinnor påminda om att modell är ett yrke man borde syssla med dock är detta också en väldigt liten del kvinnor som kan jobba med. Som kroppstyp sållar ut kvinnor väldigt fort. Nä bort med den bilden, den finns det alldeles för mycket av. Det finns så mycket modell-program så jag kräks på tvn. I flera års tid ända sedan skitprogrammet-topmodel har bara fler ytliga program börjat,jag kräks vill inte se mer av den skiten, stoppa bandet snälla!

    Jag skulle vilja se mer av kvinnan som jobbar på vårdyrken/läkare eller jurist/advokat eller lagerarbetaren. En förebild som visar att detta kan ju också jag bli.

  34. NinniTokan skriver:

    Lena:
    Jag håller med dig, media ska naturligtvis skriva om de nyheter som intresserar oss. Skillnaden ligger inte där.

    Kvinnlig modell kan man bli om man har rätt utseende för uppdraget. Det är alltså utseende det hänger på. ”utseende-objektifierats”

    Manlig modell där är ”kändisskap” en viktig merit sen kommer utseendet i andra hand. ”framgångs-objektifierats”

    Det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Bara olika.

    —–

    Angående diskussionen om ”objektifierats”.
    Jag håller med er som är kritiska, det är ett ord som skapats av feminismen för att bygga upp ”mannen-det skyldiga könet & kvinnan-offer”. Men som jag ser det så är det en tvåstegsprocess.
    1. Vi måste visa på att det inte är ”synd om kvinnor”, det är ”synd om individer”. Att visa på att denna könsliga enögdhet inte leder till annat än strid mellan könen.Att visa på att feminismens ideologi vilar på en falsk grund.

    2. Nästa steg är att avdramatisera ”det hemska sexet”. Varför är det just när det kommer till det sexuella som vi ”blir objekt”? I alla tider har just sex haft en särställning för att hetsa upp samhällen i en moralpanik.

    Jag menar alltså att det finns en vinst i att ”stjäla” begrepp från feminismen för att visa på skevheten i ideologin.

  35. Jack skriver:

    Blev en lång förklaring till dubbelmoralen…

    Den allmänt vedertagna diskussionen har alltid varit sprungen ur kvinnors perspektiv mer än mäns. Feminister uttrycker också detta i postulat som att mannen både kan, har redan och skall fortsätta formas och förbrukas till kvinnans nytta. ”Mannens roll är att tjäna kvinnor” får t ex psykologer lära sig idag under utbildningen i Sverige.

    Det kvinnocentrade perspektivet i vår kultur och dess försanthållningar om världen, att inte så mycket fokusera på kvinnan som att istället utgå från vad hon ser där hon är, det är förklaringen till mycket. Vill förtydliga med en repetition vad jag menar med kvinnorperspektiv här, inte att se på kvinnan utan att ur hennes position se ut på andra och att låta denna bild hållas för den allmänna sannigen.

    Hur det kommer sig att kvinnans utsiktspunkter förklarar och orsakar det mesta i den allmäna synen är en fråga om makt som går igenom våra hjärnors strukturer och biologi såväl som kultur och är en annan diskussion. I korthet kan sägas att män som blir försvagade av någon omständighet som drabbar män blir t ex mer bortstötta, kanske rent av dör, egentligen på grund av en medfödd svaghet i fysisk attraktion hos kvinnor. Ingen lyssnar och ingen vill prata om detta dock. Förrän nu.

    Förklaringen till dubbelmoralen som exemplifieras i inlägget ligger dock i att det vi får lära oss i skola och media och samhälle endast utgår från kvinnor.

    Det är uppenbart för en man att han inte är personen i tidningen medan för kvinnan är det på grund av begränsningar/funktioner i människors (kvinnors) hjärnor så att hon ser en man och får så sin bild om kategorin/kollektivet män.

    Män kan ha liknande brister som kvinnor här alltså men vårat motsvarande perspektiv i den utsträckning vi har samma brister som kvinnor (att anse en kvinna borde känna sig snygga av att se en annan kvinnia i tidiningen) ger ingen tyngd i den allmäna försanthållningen.

    En kvinnas slutsats blir att ”män” borde vara peppade av att se sig i tidningen. För den individuella mannen är det betydligt mer uppenbart att det inte är han själv som är där, lika uppenbart som för kvinnan, men hon vet ju att hon inte är ”män” villket hon känner att den individuella mannen är.

    Om mäns utsiktspunkter hade fått ge tonvikt i det allmänt försanthållna idag hade vi haft en helt annan typ av ide om hur världen ser ut och ”dubbelmoralen” skulle försvinna. T ex skulle man kunna se att det var olika människor som talade ur olika perspektiv.

    Men män talar ju tyvärr sällan ur sitt eget perspektiv, vi är formade till att vara ganska så alienerade från oss själva och våra intressen, jämfört med kvinnor, i snitt på gruppnivå pratar jag om. Istället kan man säkert hitta många män som skulle skriva under på att män blir peppade av att ”se sig” (andra män) i tidningen och att blir kvinnor nedslagna av att se smala kvinnor. De har ingen kontakt med sig själva men vet försås allt om hur man ska prata i den vedertagna kulturen.

    Dubbelmoralsexemplet i inlägget visar bara ett sätt av många på vilket kvinnor relativt män inte bara tonger mer men också i snitt saknar förmågan att se ur andras perspektiv, mäns. De vandrar ibland oss idag för så länge de får mat, social acceptans osv så spelar det ingen egentlig roll för dem om vad de tror vara sant är sant eller ej.

  36. John Nilsson skriver:

    Jack kl 20:49,
    jag håller i stort med dig om att mycket av debatten idag förs från kvinnors perspektiv, och jag tycker mig känna igen några av dina tankar från girlwriteswhat, men jag undrar ändå om du kan belägga detta ditt påstående:

    ”“Mannens roll är att tjäna kvinnor” får t ex psykologer lära sig idag under utbildningen i Sverige.”

    Har du källa på det?

    ***

    ”Ny” video med girlwriteswhat här för övrigt (publicerad 1 februari):

    http://www.youtube.com/user/girlwriteswhat#p/a/u/0/TBzx-SMSwGE

    (Vi pratar visst om samma saker på båda sidor Atlanten…).

  37. Lena skriver:

    Ninnitokan:

    ”Skillnaden ligger inte där.”

    Ursäkta men jag förstår inte riktigt vad det är du försöker mästra mig med? Förstår inte riktigt vad det är du försöker lära mig som jag inte redan förstått! Finns det något i min text som antyder att jag inte förstod det du riktar endast till mig?

  38. Lena skriver:

    Ninnitokan:

    Det är lite hycklande att komma här och spela viktig över någon du skiter fullständigt i vid andra tillfällen. Minst sagt. Dessutom var vi väl i stort sett klara med varandra senast inne hos Aktivarum!

    Jag ser helst att du lämnar mig ifred. Tack!

  39. leifer skriver:

    john nilsson #36

    Suverän analys av henne i länken! Hoppas Pelle kollar på den också (och alla andra intresserad av jämställdhet). Viktigt att se färdigt hela då det blir mer intressant ju längre hon pratar.

    Jag är dock mer optimistisk än vad hon är mot slutet, jag tror att saker går i vågor och alltfler kommer genomskåda radikala feminismen som alltmer dominerar vårt samhälle till sist. Tycker det redan börjat hända att män börjar ifrågasätta varför dom ska ta störst risker med sämst ersättning. Förr kanske belöningen i alla fall var kärlek från en kvinna, vad är belöningen idag för män?

  40. Jack skriver:

    John Nilsson,

    ”Har du källa på det”

    Ja, jag läste psykologkurser för några år sedan på stockholms universitet. Ovanstående sades under ett seminarium. Jag ser det numera som en antivetenskaplig och psykopatisk institution, och ett fåtal individer därvid förmodligen begått brott i samröre med feministiserade poliser. Det var i anslutning till detta som jag såg det stora behovet av att jämställdhet för män behövdes och började skriva även på denna blogg. När folk säger att feminister är femin.zis så har de rätt. Flera incidenter inträffade även om jag inte kommer nämna de värsta är här fler axplock av vad som lärdes ut:

    Manliga studentgrupper kallades för ”ligor”

    Det lärdes ut att under puberteten utvecklas flickor till att föda och pojkar till att döda.

    Mäns situationer vid graviditeter osynliggjordes. Sades rent av att ingen forskning finns kring det.

    Det lärdes ut att det var långt kvar till jämställd lön genom att dela ut en tidningsartikel.

    Vid kursstart kallades det man-grannt att det var många manliga deltagare.

    Det lärdes ut att det var bra att män inte längre hade lika bra arbeten.

    Mäns våld mot kvinnor fördes fram som ett av de största jämställdhetsproblemen.

    Generellt fanns en ovetenskaplig anda där namnkunniga personers utsagor skulle hållas för sanna och oifrågasättbara medan de som ifrågasätter och kommer med ny kunskap inom t ex genusfrågor skulle hållas för avskyvärda på något sätt.

  41. Jack skriver:

    John Nilsson,

    Började skriva på nätet om dessa frågor för en tio år sedan och trodde jag kom med mycket nytt då eftersom jag inte hört andra säga det. Nu har jag hört flera säga samma sak. Är det jag som inspirerade dem? Förmodligen inte. Det finns en styrka i att tala om verkligheten därför att flera personer delar den och kommer att börja säga samma sak. Vad som rör sig i mig för stunden är förstås påverkat av omgivningen och jag har sett en video av henne för någon vecka sedan är det därför dessa saker som du känner igen väckts i vad jag pratar om ockå? Det är säkert en delförklaring även om jag inte vet precis vad du avser.

  42. Patrik skriver:

    På tal om dubbelmoral, nu när melodifestivalen är på tapeten igen. Förra året var det ju ett jävla liv angående programledarna som var en vit medelåldersman och en ung tjej. Det var ju till och med med i debatt på svt.

    I år är det tre tjejer, är inte det ojämnställdt? varför är det ingen som gapar i år?

  43. NinniTokan skriver:

    Lena

    Jag svarade på din frågeställning i kommentar nr 27.
    Dina tolkningar (”mästrande”, ”spela viktig”) av mitt svar tar jag naturligtvis inte ansvar för.

    Dessutom var vi väl i stort sett klara med varandra senast inne hos Aktivarum!

    Jag ser helst att du lämnar mig ifred. Tack!
    ”Lena” är inte ett helt ovanligt namn/nick. Jag hade inte kopplat att det var ”den Lena”. Hade jag kopplat kommentaren jag svarade på till dig hade jag inte svarat, nej. Vi är helt överens om att lämna varandra ifred.

  44. John Nilsson skriver:

    Jack, kl 22:32:
    …”även om jag inte vet precis vad du avser.”

    Jag avsåg främst dessa ord, från 10:13:

    …”And when you consider how people are sexually objectified… Women tend to be objectified based on their physical attractiveness. Not very many people are willing to consider that men suffer sexual objectification as well – but they do. They are objectified based on their perceived role: provider and protector. Warren Farell called it success objectification. It’s really no surprise to me that one of the sexiest images to most women would be someone like Matthew McConaughey in a half unbuttoned $500 shirt: he’s handsome, he’s rich, he’s got social status, and he has got the physic of a protector as well”…

    http://www.youtube.com/user/girlwriteswhat#p/a/u/0/TBzx-SMSwGE

    Nästan exakt den diskussion som fördes angående Pelles bild på reklamen för ”David Beckham Underwear”, tycker jag. (Ja, den fördes någonstans bland de nu nästan 400 kommentarerna i alla fall, vill jag minnas…)

  45. John Nilsson skriver:

    Alltså… [och nu åker hakan ut en bit...]:

    Är inte talet om ”objektifieringen av kvinnokroppen” bara ett lite mera förtäckt och modernare sätt att säga att ”karlar är ena riktiga snuskhumrar”? Och finns inte den akademiska fernissan där, mest för att dölja en ganska traditionell moralism hos avsändaren? En moralism som riktar sig både gentemot de företrädesvis manliga ”snuskhumrarna” och de ”lättfärdiga fruntimmer”, som drar ekonomisk nytta av sitt fördelaktiga utseende?

    Som analytiskt instrument verkar ju i alla fall begreppet ”objektifiering” lämna en del övrigt att önska, men som moralisk pekpinne kanske det ändå fungerar…

  46. John Nilsson skriver:

    …Fast ska man vara lite allvarligare, så handlar det antagligen djupast om att kvinnor vill bli sedda med respekt, som människor, oavsett om de är snygga eller ej. Men – ”big news” – detta gäller ju också för män, oavsett om de/vi är framgångsrika eller ej. Ja, så är det faktiskt! :-I

  47. Matias skriver:

    Lena:

    ”Jag förstår inte riktigt vad problemet när ni talar om män som sägs “framgångsobjektifierats” i media? I jämförelse med kvinnor som kroppsobjektifieras.”

    Jag kan inte uttala mig om framgångsobjektifiering av män i media för att jag inte tänkt på saken så mycket och är i väldigt selektivt i kontakt med media. Men den vanliga mannen är nog ganska frånvarande i reklam förutom om det är någon familjereklam tex. reklam för familjebil, då är mannen någorlunda normal. Men kanske vissa menar att män framgångsobjektifieras av kvinnor genom att kvinnor ser på män som medel för ett viss slags liv dvs. att kvinnor är intresserade av män som medel och inte mål.

  48. Matias skriver:

    Leifer:

    ”Jag är dock mer optimistisk än vad hon är mot slutet, jag tror att saker går i vågor och alltfler kommer genomskåda radikala feminismen som alltmer dominerar vårt samhälle till sist. Tycker det redan börjat hända att män börjar ifrågasätta varför dom ska ta störst risker med sämst ersättning. Förr kanske belöningen i alla fall var kärlek från en kvinna, vad är belöningen idag för män?”

    Du är nog för optimistisk? Feminismen är inte grundproblemet, problemet är själviskhet närmare bestämt könslig själviskhet. Feminismen är kvinnlig både i sin kvinnocentrering och i hur feminismen vill förändra könsligheten dvs. förändra det för kvinnan genom att ställa alla förändringskrav ställs på mannen. Feminismen har varit väldigt konventionell i sina metoder dvs. genom att kräva förändring av mannen.

    Problemet är inte feminismen utan den patriarkala kvinnliga könsligheten. Patriarkal kvinnlighet är könslig själsviskhet. Feministiska projektet är könslig själviskhet. Feminismen är kvinnlig. Feminismen har blivit en syndabock i den ofeministiska jämställdhetsdiskursen och det är sant att feminismen på många sätt är skyldig men feminismen skulle inte ha lyckats etablera sin förvrängda jämställdhet om den inte haft stöd av majoriteten av kvinnor. Jag ser nog att könslighetsproblematiken är mycket djupare och förträng än att feminismen har varit enögd och att allt blir bra bara vi rättar till detta. Jo, saker blir bättre för män men grundproblemet försvinner inte, den kommer aldrig att försvinna dvs. människors själviskhet kommer alltid att även ta en könslig form. Feminismens kvinnocentrering är en form av könslig själviskhet men en feminist är inte ett dugg mera könsligt självisk än en konventionell kvinna hon bara vill förändra det könsliga för sig själv och hycklar lite mera. Om feministen skulle ha varit osjälvisk skulle hon ha vetat att jämställdhet kräver en könslig förändring för båda könen.

    Det här är alltså min teori och jag ska försöka starta ett blogg inom 1-2 mån för att se efter om det stämmer. Jag är inte helt säker men tillräcligt för att anse att en utredning krävs. Bloggen kommer heta Det Goda Könet och kommer att vara en granskning av kvinnlighetens relation till patriarkalitet men också dess relation till en meningsfull jämställdhet. Jag kommer att främst grubbla över vad en icke-patriarkal kvinnlighet skulle vara för något.

  49. leifer skriver:

    Matias

    Ja det där är värt att analyera mer, jag har själv pratat om att det vi ser idag är nån slags märklig kombination av patriarkaliska idéer och feminism.

    Sen tror jag ändå på att jobb för en förärndring och ju fler människor som jobbar för det, desto bättre. Jämställdhet 2.0 känns för mig just nu som det bästa, även om den inte helt löser jämställdhet inom reproduktionen. Där är jag själv mer ”radikal” och vill ex ändra abortlagstiftning, vilket ju är ett minerat område. Blir ju inte bättre heller av att många män också försvarar kvinnors ”rättigheter” vilket ju inte sällan beror på att man just har ett patriakaliskt/könsrollstänk. Man tycker helt enkelt det är kvinnans område och vill inte lägga sig i den. Rika män tycker säkert också det är bekvämt om kvinnan sköter barnen, så tar mannen hand ansvaret för att dra in pengarna. Men även många invandrarkulturer har ju en tydlig uppdelning och förordar nog ett könsrollsamhälle.

  50. NinniTokan skriver:

    Matias:
    Jag förstår vad du förmedlar, men menar att du(av förståliga skäl.) är lite enögd.

    Feminismen har varit väldigt konventionell i sina metoder dvs. genom att kräva förändring av mannen.

    Förändringen avkrävs från båda kön. Se tex Pär Ströms senaste inlägg. Vi kvinnor ska läras göra det rätta valet från denna upplysta skara. Vi förstår inte vad som är rätt för oss själva, vi är bara könssocialiserade och förtryckta offer eftersom det statistiska utfallet inte blir som dessa upplysta vill ha det.

  51. Lena skriver:

    AV:

    ”Så svaret på din fråga: Ja, man kanske skulle skriva mer om alla de vanliga knegarna, brevbäraren som bröt benet, precis som man begär att mera “normala” kvinnor ska få vara modeller. ”

    Det var inget relevant svar. Är det möjligen på det sättet att de flesta som hänger hos Billing och Ström är vänsterpartister! Allt det ni anklagar feminister för att vara.

    Ni spelar så goda och vill belysa att ni månar om den ”lilla människan”. Och sedan sitter ni hycklande på en hög pengar själva. Dubbelmoral.

    Det är även intressant att Ninnitokan skriver på exakt samma sätt som David Holman! Han mästrade på samma sätt och stycke indelade på exakt samma sätt.:-) Inledde med att ge mig en onödig reprimand inför alla för att sedan tala allmänt till resten! Precis som signaturen Ninnitokan gör i kommentar 34. En människa som får det att krypa i kroppen på mig.

  52. Lena skriver:

    Kommunister är ett annat ord för vänsterpartister.

  53. Lena skriver:

    Matias:

    Min poäng är att inlägget är ett gnäll inlägg ett påhittat tramsproblem! Media skriver om det som drar in pengar. Media är ingen socialförvaltning.

  54. NinniTokan skriver:

    OT:
    Lena:
    En människa som får det att krypa i kroppen på mig.
    Tråkigt att du upplever mig så. Men man kan inte vara omtyckt av alla. :)
    Jag tycker inte heller om alla, men jag brukar undvika personer som jag inte gillar.

    I kommentar 43, visade jag dig att jag respekterar dig tillräckligt för att låta dig vara ifred. Jag går till och med längre än så. Jag skriver i stort aldrig inne hos Erik (aktivarium) eftersom du tar så mycket plats där och han låter det ske(ett val jag respekterar). Det ger en stämning jag inte uppskattar, således undviker jag hans kommentarsfält, trots att jag och Erik skulle ha mycket att prata om då vi båda är vetenskaps-nördar.

    Mitt nick är till skillnad från ditt, inte vanligt. Därför önskar jag att du skulle visa mig samma respekt och fortsättningsvis låta mig vara ifred. Jag är inte samtalsämnet här, låt bli att göra mig till det. Tack!

  55. Lena skriver:

    Ninnitokan:

    ”Jag går till och med längre än så. Jag skriver i stort aldrig inne hos Erik (aktivarium) eftersom du tar så mycket plats där och han låter det ske(ett val jag respekterar). Det ger en stämning jag inte uppskattar, således undviker jag hans kommentarsfält, trots att jag och Erik skulle ha mycket att prata om då vi båda är vetenskaps-nördar.”

    Hahaha, det ger en stämning jag inte uppskattar! Ja och en stämning även ”oskyldiga människor” som du bidrog till! Sitter och häcklar mig tillsammans med barfota så VETENSKAPLIGT för att vara en radikalfeminist helt utan belägg! Förbannat vetenskapligt. Jag har dessutom varit inne hos Aktivarum före du kom in där.

    Det hycklande dubbelmoraliska i det här falska spelet är när Ström, Erik Wedin och andra klagar över att kvinnor lyfts fram i samhället. Och sedan sitter de och lyfter upp en påhittad Ninnitokan.

    - Vi ska inte köra med kvoteringar eller andra förmåner för kvinnor ändå lyfter de upp vissa rumpslickare som dig! Som sedan hoppar på sådana som mig med en massa förtal!

    Please försök inte spela godare än vad du är! Jag har levt tillräckligt länge för att känna in folk.

  56. John Nilsson skriver:

    Lena, kl 14:05:
    ”Ni spelar så goda och vill belysa att ni månar om den “lilla människan”. Och sedan sitter ni hycklande på en hög pengar själva. Dubbelmoral.”

    Jojo… Kolla in det här:

    ”SKL har sökt och beviljats 225 miljoner kronor av regeringen för att stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och regioner fram till december 2013.”

    http://www.skl.se/vi_arbetar_med/jamstalldhet/hallbar_jamstalldhet

    Bidrag till ”Kvinnors organisering 2012″ (genom Ungdomsstyrelsen) – totalt:
    18 640 000 kr:

    ”Organisation Ort Medlemmar Statsbidrag
    1,6 miljonerklubben STOCKHOLM 32159 650000
    Amningshjälpen RIMFORSA 305 250000
    Assyriska kvinnoförbundet SÖDERTÄLJE 1653 220000
    Bethnahrins Kvinnoförbund SÖDERTÄLJE 637 330000″

    Listan fortsätter, nedan med bara beloppen:

    250000
    250000
    650000
    250000
    270000
    380000
    220000
    250000
    190000
    330000
    250000
    330000
    330000
    330000
    280000
    600000
    330000
    250000
    220000
    220000
    250000
    650000
    650000
    220000
    220000
    330000
    600000
    330000
    380000
    330000
    330000
    220000
    220000
    650000
    550000
    650000
    300000
    220000
    220000
    650000
    650000
    380000
    650000
    330000
    650000
    380000

    http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/KvinnorOrgbidrag2012.pdf

    Juridiskt – ”Förordning (2005:1089) om statsbidrag för kvinnors organisering”:
    https://lagen.nu/2005:1089

    (Ingen liknande förordning för statsbidrag till mäns organisering finns).

    Så visst, Lena. Det är vi som sitter på pengarna…

  57. Lena skriver:

    John Nilsson: #57

    Jag talade om vänsterpartister. De vill gärna se sig som godare och värna om de svagare, för de får dem att känna sig goda! Samtidigt sitter de ofta på stora tillgångar själva.

    Av den länken du skickade, så stor det:

    ”SKL har sökt och beviljats 225 miljoner kronor av regeringen för att stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och regioner fram till december 2013.” Inte endast kvinnor som jag kan se.

  58. John Nilsson skriver:

    Till Lena, forts., ur tidningen Kristdemokraten:

    ”Mansjourerna får inte stöd för slagna män

    Avd: Aktuellt | Datum: 16 december 2010

    AKTUELLT. När advokat Peter Haglund tog över som ordförande för Sveriges mansjourers riksförbund, blev han förvånad. Förbundet fick inte söka pengar för att hjälpa män som blev misshandlade av sina kvinnor – bara för att hjälpa män som slår.

    – Kvinnojourerna får hundratals miljoner kronor, men vi får inte ett öre för att hjälpa män, säger han.

    Pengarna delas ut av Socialstyrelsen och året innan hade Mansjourerna tagit emot 150000 kronor. Visserligen hade de då tvingats lova att använda pengarna till ett projekt om ”könsmaktsordningen”, inte för män som blir slagna.

    – Men det var ju helt fel. Syftet med jourerna är främst att hjälpa män som blivit fråntagna sina barn och illa behandlade i vårdnadstvister. Men vi får alltså inte hjälpa män.

    Sedan 2008 ansöker Sveriges mansjourers riksförbund, som alltså arbetar för utsatta män, inte om ekonomiskt bistånd från Socialstyrelsen eftersom dessa frågor inte ryms inom Socialstyrelsens nuvarande regelverk.

    [...]

    Socialstyrelsen bekräftar att mansjourer inte får statsbidrag för att hjälpa och skydda män som blir misshandlade.

    – Det beror på våra lagar: lagen om kvinnofridskränkning och socialtjänstlagen där det står att vi särskilt ska beakta kvinnor och barn som utsätts för våld av närstående, säger Elis Envall, utredare på Social­styrelsen.

    Elis Envall hänvisar till att regeringen gett Socialstyrelsen direktiv om att satsa på ”mäns våld mot kvinnor samt våld i samkönade relationer”. Under förra mandatperioden avsattes nära en miljard kronor till detta ändamål.

    Lesbiska kvinnor som blir slagna av sina kvinnor kan få hjälp, men inte män som blir slagna av sina kvinnor?

    – Det är ett så litet problem i jämförelse med allt våld mot kvinnor.

    Hur vet ni det?

    – Det visar statistiken över polis­anmälda brott och den forskning vi gått igenom.

    Elis Envall på Socialstyrelsen har aldrig hört talas om de internationella studier som visar att partnervåld inte har med kön att göra.”…

    (Min emfasering).

    http://www2.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30303

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_Mansjourers_Riksf%C3%B6rbund

    Jag säger det igen, Lena, för det blir ju så tydligt: Det är vi som sitter på pengarna…

  59. John Nilsson skriver:

    Pelle,
    Är inte de här omständigheterna jag tagit upp med Lena ett tydligt exempel på ”strukturer”, som missgynnar män (apropå ditt inlägg från i morse)? Jag blir rätt nedstämd när jag ser de här sakerna så här samlat – och det finns ju säkert fler exempel. Nåt att ta upp på inläggsnivå?

  60. Lena skriver:

    John Nilsson:

    Tips:

    Läs det jag skrev före du postar icke relevant information!

  61. John Nilsson skriver:

    Lena, kl 15:04:
    ”Inte endast kvinnor som jag kan se.”

    I dagsläget bygger denna ”jämställdhetsintegrering” helt och hållet på en statsfeministisk analys, och på statsfeministiska värderingar och mål, vad jag har kunnat se av de dokument jag studerat. Män kan på sin höjd få äran att ”maka på sig”, eller sitta och problematisera sin maskulinitet, men så mycket mer att erbjuda män, kan jag inte se att denna så kallade ”jämställdhetsintegrering” har. Du får gärna ge exempel om du tycker att jag har fel.

  62. Lena skriver:

    John Nilsson:

    Jag sade inte du hade något fel i den information du postade. Troligen behöver ni mer vetenskapliga bevis för den kvinnomisshandel som mansjourer söker.

    Däremot var det inte de pengarna jag syftade till från början. Jag talade om vissa människors hyckleri.

    Inlägget berörde framgångsobjektifiering och jag menade att media inte är en statlig myndighet, som anpassar sin text efter hur vanligt folk lever. Utan efter vad folk vill läsa.

  63. leifer skriver:

    Lena
    ”Det var inget relevant svar. Är det möjligen på det sättet att de flesta som hänger hos Billing och Ström är vänsterpartister! Allt det ni anklagar feminister för att vara. ”

    De flesta här är nog liberaler och framförallt inte vänster. Feminister är ofta/alltid vänster. T.ex. feminitiskt initiativ är mycket långt till vänster, socialistiska och kommunistiska idéer i sitt partiprogram där allt ses i form av kollektiv.

  64. John Nilsson skriver:

    Lena, kl 15:04:
    ”Jag talade om vänsterpartister.”…

    Du argumenterade nedsättande om ”oss” utifrån ett eget antagande om att vi var vänsterpartister, och när du stöter på motstånd försöker du ge intryck av att du talade om något annat/några andra? Eller har jag missat något?

    -”End of discussion”, för min del. :-I

  65. Matias skriver:

    Lena:

    ”Min poäng är att inlägget är ett gnäll inlägg ett påhittat tramsproblem! Media skriver om det som drar in pengar. Media är ingen socialförvaltning.”

    Med detta förnekar/ogiltigförklarar du en stor del av mäns erfarenhetsvärld. Denna objektifiering existerar inte endast i media utan upplevs också av män även om män inte artikulerar det med samma begrepp eller använder samma språk om det. Jag tror att män kommer att ”gnälla” mera och mera över denna sak efter mansrörelsen lyckats etablera denna ”struntproblem” i jämställdhetsdiskursen. Då kan ju du som kvinna visa din ”jämställdhet” genom att säga åt män att det är ett självorsakat ”struntproblem”.

  66. Lena skriver:

    Matias:

    ”Denna objektifiering existerar inte endast i media utan upplevs också av män även om män inte artikulerar det med samma begrepp eller använder samma språk om det.”

    Nu var det ju media som inlägget handlade om och det jag svarade kring.
    Allvarligt talat kom med ett bättre förslag istället! Tycker du verkligen att tidningarna inte ska få skriva om vad som helst? Det är ju vi som är marknaden och som bestämmer vad vi vill läsa. Det har inget som helst med någon låg syn på andra människor att göra.

    John Nilsson:

    ”om att vi var vänsterpartister, och när du stöter på motstånd försöker du ge intryck av att du talade om något annat/några andra?”

    Nejdå. Era värderingar kring vad som får stå i media tycks vara mer av vänstervärdering bara. Folk klickar t ex på Av när han skriver att tidningar ska skriva om brevbärare istället för män som är framgångsrika på annat sätt.

    Leifer:

    Jag vet att många feminister ofta är vänster. Och det har ofta den syn på pengar jag skrev om till Matias. Inga ska få tjäna pengar och vi får bara prata om arbetare. Alla andra avskys och tydligen får de inte ens synas i media. :-)

  67. Matias skriver:

    NinniTokan:

    ”Jag förstår vad du förmedlar, men menar att du(av förståliga skäl.) är lite enögd.”

    Jag är fullt medveten om min enögdhet, men min enögdhet berättigas av den etablerade jämställdhetens totala kvinnocentrering. Könslighetens problematiskhet för kvinnor diskuteras varje dag i offentligheten och är en självklar del av det kollektiva i väst och män har upekats som ansvariga. Man har inte ens börjat problematisera/granska könslighet för män och kvinnors andel i det hela. Ur jämställdhetsperspektiv är denna kvinnocentrering helt oberättigad och ett uttryck för feminismens och kvinnors könsliga själviskhet. Mot bakgrunden av hur mycket makt den etablerade jämställdheten har i våra liv (makt för kvinnor mot män) och hur totalt oberättigat och orättvist kvinnocentrerad den är, är min enögdhet helt berättigad och inte alls orättvis.

  68. Matias skriver:

    Lena:

    ”Nu var det ju media som inlägget handlade om och det jag svarade kring.”

    Ok. Jag tänkte sjäv på saken mera utanför media, alltså hur kvinnor ”ser” på män, inte hur de framställs i media och vad det skapar. Har inte så mycket att säga om detta, värt att tänka på men kan nog vara ett struntproblem?

  69. leifer skriver:

    Isa

    I vilken del av hjärnan på bilderna sitter patriarkatet? ;)

  70. NinniTokan skriver:

    Isa:
    Vad kul att se en sansad artikel i ämnet!
    Tack!

  71. Isa skriver:

    @Leifer: haha! Ja du hm….Inte mina 3dimentionella bilder ialf. :p

    @Ninni: Ja. :)

  72. Matias skriver:

    Synd att man inte kan mäta såna här saker med babyn, så vi skulle få veta hur skillnaderna ser ut före flickan/pojken utsätts för olika former av könslighet dvs. vad är genomsnittliga utgångskillnaderna.

  73. DennisT skriver:

    Tycker också det bör uppmärksammas det här med melodifestivalen. När det är män men så börjar feministerna gapa. Nu var det 3 kvinnor av tre möjliga. En ung, en medelålders och en mittemellan-ung. Nästa år vill jag seriöst se 3 män samt inga feminister som gapar.

  74. Lena skriver:

    Könslighet?

  75. NinniTokan skriver:

    @ Matias:
    Det finns en hel del studier gjorda på spädbarn. Man har tex sett att en dag gamla flickor fokuserar blicken mer på ansikten och pojkar mer på saker. Man har även studerat vissa strukturella skillnader med hjälp av olika röntgenmetoder.
    Skillnaderna påbörjas pga testosteron i tidigt fosterlivet och pojkar har också en testosteron-dos-påverkan under första levnadsveckorna.

    Det har gjorts ännu mer på råttor och möss, där man av etiska skäl kan mixtra på ett annat sätt.

    Men det är viktigt att tänka på tre saker.
    1. Skillnaderna är små.
    2. Skillnaderna förekommer på gruppnivå men på individnivå kan man ligga var som helst (gäller i stort alla skillnader, undantagen är få)
    3. Vi vet inte så mycket om vad dessa skillnader egentligen medför tex. vad gäller könskollektivens önskemål och val i livet, hur stort utslag det skulle få och vilken typ av utslag om vi varit fria från könssocialisering.

    Det enda man med säkerhet kan säg är att könssocialisering är inte hela svaret till skillnader vi ser i samhället. Och att då hålla på med social ingenjörskonst och att staten lägger sig i våra privata val är inte okej.

  76. Lena skriver:

    Matias:

    ”Könslighet” låter väldigt märkligt.

  77. Lena skriver:

    Lustigt när vissa personer ibland är ingenjörer och andra stunder utger sig för att vara allvetande biologer.

  78. Matias skriver:

    @Lena

    Jo jag vet, Aktivarum påpekade samma sak men jag tycker att könslighet är bättre än genus så jag försöker nu etablera den som ett begrepp i svenska språket genom att använda den meningsfullt (en filosofisk poäng). Det här är inte så galet som man kunde tro för i finska språket har vi ordet ”sukupuoli(suus)” och köns(lighet) skulle vara den svenska motsvarigheten. I finska har vi dessutom den köns(ligt) neutrala ”naiseus” och mera köns(liga) ”naisellisuus” =kvinnlighet. Så finska språket är mångsidigare än det svenska när det gäller begrepp för kön/könslighet. Men som sagt jag tänker laborera med det här begreppet för den är neutralare än genus. Jag kan återkomma och förklara mig bättre nån annan gång.

  79. Matias skriver:

    Lena:

    ”Lustigt när vissa personer ibland är ingenjörer och andra stunder utger sig för att vara allvetande biologer.”

    Vad menar du och vem syftar du på?

  80. Lena skriver:

    Matias:

    Okay tack för förklaringen. Personligen gillar jag inte riktigt ordet.

  81. Matias skriver:

    Ninnitokan:

    ”Det enda man med säkerhet kan säg är att könssocialisering är inte hela svaret till skillnader vi ser i samhället.”

    Ingen som håller på med självständigt tänkande (den enda formen av tänkande) och vet något tror att det skulla var så.

  82. Matias skriver:

    @Lena

    Intressant, varför? Klingar det dåligt då man uttalar det eller är det något annat?

  83. Lena skriver:

    Matias:

    Ordet ger felaktiga metaforer..:-)

  84. Matias skriver:

    @Lena

    Jag skulle gärna vilja att du vidareutvecklar vad du menar så jag inte skämmer ut mig med det här etableringsförsöket! HAHAHAAA!!! :)

    Men nu är jag sömnig, god natt åt er också.

  85. Lena skriver:

    Matias:

    Den är troligen bara min kreativa sida som spökar. Kanske vidareutvecklar bilderna vid ett annat tillfälle..:)

  86. Rune skriver:

    http://blogs.wsj.com/ideas-market/2011/06/21/the-consuming-instinct/

    lite roligt och intressant läsning (om än mera åt det kommersiella hållet) om män o kvinnors status behov :)

  87. [...] “Toxic Cultural Enviroment” för att beskriva sin syn på saken. Jag vill tipsa om diskussionerna hos Pelle Billing. “Ads sell more than products, they sell images, they sell concepts of love and sexuality, of [...]

Google