I tidningen ETC har Agnes Arpi gjort ett reportage om män som arbetar inom vården. Många intressanta observationer framkommer om hur det är att vara man i ett kvinnodominerat yrke.

Enligt de intervjuade finns det både för- och nackdelar med att vara man i ett arbetslag med övervägande kvinnor. Fördelarna känns igen från det vi fått lära oss från feministisk teoribildning, så jag väljer att inte ta upp dem här (men läs gärna hela reportaget för att få en helhetsbild).

Mer intressant är att identifiera nackdelarna som männen stöter på, för även om vi inte hörs tala om dem lika ofta så finns dem. Hur beter sig vissa av kvinnorna, och hur skulle situationerna uppfattats om könen var omvända?

Till att börja med har en ung man som arbetar inom vården varit med om följande:

– Jag har då jag beklagade mig över min prekära ekonomiska situation fått förslaget att prostituera mig. ”Du kan väl knäcka extra lite svart? Som gigolo.”

– Bland annat har det sagts att jag borde vara nakenmodell och hänga upp mina nakenbilder på jobbet. Vid flera tillfällen när jag har varit trevlig mot kvinnliga patienter har kollegerna kommit och sagt åt mig att sluta flirta, berättade Anders, 25 år och undersköterska på en avdelning där fyra av 56 anställda var män.

Sexuella trakasserier, milt uttryckt. Det vi fått lära oss är att det är män som står för den här typen av kränkningar, men uppenbarligen är det något som båda könen är kapabla att göra.

Från min egen tid inom vården, som läkare inom psykiatrin, minns jag att det skickades runt bilder på lättklädda män. Däremot var det ingen man som vågade skicka runt bilder på lättklädda kvinnor, för det kunde fått allvarliga konsekvenser.

De kvinnor som skickade bilderna fick sig en tillsägning att det inte var OK – vilket givetvis är bra – men för mig var det ändå en ögonöppnare att vi ser olika allvarligt på tilltaget beroende vilket kön som står för handlingen.

Viktigt att förtydliga är att jag inte vill se ett samhälle där det är förbjudet att skämta med varandra, eller göra sexuella anspelningar. Men kraven är högre på en arbetsplats, som ska vara trygg för alla som närvarar, och ens fritid där man själv väljer sitt umgänge.

Vidare belyser artikeln att sexism inte är någon enkelriktad gata:

Om de manliga arbetstagarna inte aktivt bevisar motsatsen antas de vara slarvigare och sämre på att visa känslor, ta hand om barn och patienter och hålla ordning. Därför kontrolleras de genom ständiga påminnelser. I de traditionellt kvinnliga domänerna betraktas kvinnor som rationella och effektiva, medan männen anses opålitliga, mindre kunniga och i behov av vägledning och styrning, en roll som historiskt sett ofta har tilldelats kvinnor.

Kvinnorna anser alltså att kvinnor är rationella och effektiva inom de kvinnliga domänerna. Mycket kritik har (med rätta) riktats mot de historiska tänkare som sett kvinnan som underlägsen mannen vad gäller rationalitet i den publika sfären. Men här uppenbaras det alltså att kvinnor kan ha precis samma syn på männen när det gäller kvinnors traditionella sfär.

Egentligen är denna observation ganska självklar, men det skrivs inte lika mycket om den som mäns uppfattningar om kvinnor. Frågan är om vi som samhälle hunnit längre i att se kvinnor som kompetenta på arbetsmarknaden, än män som kompetenta föräldrar och projektledare i hemmet?

Ett konkret exempel på hur mäns förmåga inom kvinnliga domäner nedvärderas är följande citat:

– Jag har fått höra saker som ”killar har ju ingen simultanförmåga”, ”killar kan ju inte hantera ett kök”, ”javisst, lita på att en karl ska städa”.

Generaliseringarna är grova, och jag tror att få män skulle instämma. Möjligen kan det finnas en genomsnittlig skillnad i simultanförmåga mellan könen, men att säga att ”killar har ju ingen simultanförmåga” är knappast något som finner stöd inom forskningen.

Vad kan vi då lära oss av detta? Jag skulle vilja hävda två saker:

  1. Sexism är inte enkelriktad.
  2. Vi är fortfarande relativt blinda för kvinna-till-man-sexism.
Etiketter:  

75 kommentarer på “Sexism utövas även mot män, visar reportage från kvinnodominerade yrken”

  1. AV skriver:

    Vad ETC (av alla tidskrifter) gör är att krossa könsmaktsordningen, säkert utan att erkänna det själva. Könsmaktsordningen sägs ju vara att mannen är norm, har tolkninsföreträde och har generell makt över kvinnor. Här visar de tydligt att när kvinnor dominerar gör de precis det som män anklagas för i deras egen teoribildning. De tar en generell makt genom härskarteknik, om en kille skulle svara tillbaka ”Ja du prostituerar dig ju redan med en man som betalar” skulle hon inte tveka att gå till chefen och anmäla sexuella trakasserier. Att kvinnor också kan vara sexistiska svin har liksom missats i den feministiska diskursen. Kvinnorna är norm och har tolkningsföreträde hur jobbet ska göras.

    Så om man överhuvudtaget ska använda ordet könsmaktsordning måste man se att det finns olika ordningar på olika arenor. Kvinnligt dominerade arenor finns det ju gott om, så det är inget obetydligt problem. Eller så får man skrota begreppet helt och bara konstatera att när ett kön dominerar kommer de att sätta standarden och ta makten. Alla som dominerar en arbetsplats/arena har därför ett ansvar att se till att minoriteten inte diskrimineras och får plats. Som minoritet får man det aldrig lätt och behöver lite mer skinn på näsan än om man väljer traditionellt. Med tiden kommer det vara lättare att än för pionjärerna.

  2. Matte skriver:

    Det verkar fortfarande vara fritt fram att säga gubbslem, och andra nedvärderande ord mot män utan att någon bryr sig.

    På mitt jobb hänger det bilder på manliga modeller med bar överkropp på några av mina kvinnliga kollegors platser, inte mig emot egentligen förutom att det är lite fjortis-varning. Grejen är att jag hade aldrig ostört fått sätta upp bilder på lättklädda damer på min plats, utan att min kvinnosyn och moral skulle ifrågasättas. En dubbelmoral som är rätt störande och förmodligen osynlig för kvinnorna själva.

  3. Medborgare X skriver:

    Matte!

    Visst är det dubbelmoral, men dubbelmoral är ett av feminismens största kännetecken!

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2011/09/feministisk-dubbelmoral.html

  4. Jocke skriver:

    Här kommer en verklig händelse från en sjuksköterskeutbildning i Sverige:

    En kvinnlig lärare och fyra studenter, varav en manlig, ska få lära sig att tvätta en docka för att öva på hur man rengör sjuka personer. Dockan föreställer en kvinna och är väldigt verklighetstrogen.

    När det är den manliga studentens tur blir han hånad av lärarinnan när han ska tvätta den kvinnliga dockan mellan benen. ”Det är väl första gången du är i närheten av en slida – har du aldrig sett en naken kvinna förut?”. Hånet följs av gapflabb från samtliga kvinnor. Ni kan ju funder på motsatsen.

    Att sexism bara drabbar kvinnor är det nog bara feministerna som inbillar sig. Själv har jag råkat ut för det åtskilliga gånger. Men som vanligt är det dock inget det pratas om eller som genererar långa diskussioner på twitter. Inte minst för att män av tradition biter ihop och håller tyst om den här sortens händelser. Fler män borde helt enkelt beskriva kvinnlig sexism – den är lika vanlig som manlig.

  5. Magnus skriver:

    Några exempel jag varit med om, även de från vården:

    Exempel 1:

    Min handledare på sjuksköterskeprogrammet (en kvinna) var fast besluten att behandla mig som sin bortskämda tonårsson. Hon vägrade relolut att ge mig några vettiga uppgifter då hon kände att jag nog inte var ”redo” för dom. Det blev så illa till slut att jag både lärde mig och gjorde mycket mer de gånger hon inte var där.

    Jag blev f.ö underkänd på praktikkursen och hoppade sedemera av programmet.

    Liknande saker har hänt fler gånger tyvärr…

    Exempel 2:

    Jag står och lagar mat på mitt sommarjobb, ett gruppboende på landet. Helt plötsligt kommer min kvinnliga kollega in, och tar i ett obevakat ögonblick över matlagningen. Jag känner på mig att det är för att hon tror att hon är bättre på det, och att killar egentligen inte hör hemma i köket. Jag vill egentligen säga någonting, men bestämmer mig det skuille vara för töntigt att klaga på en sådan bagatell.

    se även min tråd om benevolent sexism på feminetik.se

    http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?fid=3&mid=403381

  6. Nils Jungenäs skriver:

    Magnus

    Det där feminetik är riktigt oseriöst. Jag blev avstängd och hela tråden borttagen när jag en gång på ett sällsynt uppenbart sätt lyckades få en feministisk moderator att måla in sig i ett hörn. Jag var inte det minsta otrevlig. Däremot drog jag ner byxorna på honom/henne på ett väldigt tydligt sätt. Den tråden skulle minsann ingen få läsa.

  7. Jack skriver:

    Pelle,

    Detta är extra värt att fundera kring:

    ”…intervjuade finns det både för- och nackdelar med att vara man i ett arbetslag med övervägande kvinnor. Fördelarna känns igen från det vi fått lära oss från feministisk teoribildning…”

    Det är något suspekt om vad som sägs är detsamma som feministisk teoribildning. Det finns en risk om resultaten är för nära teorin att orsaken är att denna teoribildning konkurrerat ut deras förmåga att uppfatta eller beskriva med egna ord sin situation.

    Såklart, de kan också bara ha fått hjälp via teorin att beskriva hur det alltid varit. Å andra sidan finns en risk att de via teorin fått förmågan att beskriva endast selekterade delar av verkligheten samt att se saker som är overkliga men som framträder som illusioner tack vare teorin genom dess förväntningar och slutledningsmönster.

    Om beskrivningen av just fördelarna (men inte nackdelarna) känns igen från ett teooribygge är risken att en bristande verklighetskoppling finns vad gäller just fördelarna de intevjuade säger sig uppleva och att situationen att känna sig behöva producera ett svar har gett de utlärda teoriernas innehåll som ”vägen ut” ur situationen.

    Vill även kommentera detta:

    I de traditionellt kvinnliga domänerna …männen anses opålitliga, mindre kunniga och i behov av vägledning och styrning, en roll som historiskt sett ofta har tilldelats kvinnor.

    Inte hade väl kvinnor den rollen i de traditionellt kvinnliga domänerna? Det förefaller rent av vara en lögn. Dessutom måste motivet till att framställa historiska omständigheter (felaktiga eller ej) som uppmålar kvinnor som offer ifrågasättas om artikeln handlar om idag. Är det en historia-uppsats eller försöker berättaren påverka oss på något sätt som borde vara irrelevant i vår tolkning av dagens allvar? Säger det något om författaren och huruvida dennas trovärdighet bör justeras upp eller ner?

  8. Ann skriver:

    ”– Jag har fått höra saker som ”killar har ju ingen simultanförmåga”, ”killar kan ju inte hantera ett kök”, ”javisst, lita på att en karl ska städa”.”

    Det är ju killar själva som påpekar detta ju! Jag har hört att ”ja men ni kvinnor kan ju göra två saker samtidigt” ehhh ? va? Kan jag? Näeee det där är jag sämst på, jag gör en sak i taget, tack. Den genraliseringen passar inte in på alla.

    Killar säger ju själva upp sig från familjedomänen. Ja men jag kan inte göra två saker samtidigt. Jag hatar att städa, det kan väll du göra älskling, Jag som kille kan inte laga mat! Det är citat som jag hört från killar, speciellt att de är dåliga på att laga mat.Så då måste jag som vinnla ofrivilligt ta den platsen i köket. Killen lycklig för att han slipper, men vet ni vad jag slipper också gärna att laga mat. Det bästa vore om båda två kan laga mat, så slipper den ena partern bära hela lasten.

  9. Jack skriver:

    Ann,

    ”Killar säger ju själva upp sig från familjedomänen”
    Nej ofta inte men om så sker beror det på ”anställningsformen” och rent av kan man fråga varför inte män, förutom acceptabla anställningvillkors, också skulle kunna ha rollen som arbetsgivaren i hemmet. Varför ska det vara kvinnan? Varför kan inte lagar och medvetanden förändras för att tillgodo se att även män får bestämma i hemmet?

  10. Magnus skriver:

    Nils:

    Jag tycker feminetik har sina nackdelar, framförallt några av de dogmatiska och riktigt otrevliga debattörerna har jag svårt att stå ut med.

    Men det förhindrar inte att det finns en del bra material där, framförallt vad gäller t.ex KSM.

    I tråden försöker jag skilja mellan benevolent (eller välvillig) sexism och helt vanlig artighet.

    Jag tycker det är fel att skuldbelägga en kille för att han faktiskt ger tjejer fördelar på egen bekostnad, i synnerhet om det sker av respekt och välvilja.

    Tycker det är fel att hävda att detta är ”sexism” och ett dolt kvinnoförtryck….man liksom skuldbelägger män för deras egen maktlöshet, och det känns bara jävligt bakvänt ^^

  11. Mariel skriver:

    vad glad jag är att jag slutade vara feminist! Jag läste för några dagar sen någon som skrev att om man inte som kvinna var feminist så pissade man sig själv i ansiktet……….. vilket jävla skitsnack. vill inte förknippas med sånt!

  12. Ann skriver:

    Ja jag menar det. Det ska vara ett delat ansvar, då tror jag det funkar bäst. Sluta begränsa oss till att det där får bara killar göra eller det där får bara tjejer göra.

    Huvudansvaret skall vara delat. Det skall inte vara enbart mannen. Om mannen skall ha huvudansvaret i samhället/jobbet/dra in pengar till familjen OCH för hela familjen då blire det fel. Det är förmodligen det många är rädda för, att kvinnan blir ansvarsfri och inte skall bestämma över något, familjen är det enda hon kan styra. Ho bär ju fakstiskt barnet och det finns en magisk kontakt mellan barn och mor, morden är den som utvecklar barnens sociala och känsolmässiga utveckling. Detta är otroligt viktigt!
    Om det nu finns andra omständigheter som göra att pappan måste ta hand om det nyfödda barnet ja då är det han som skall utveckla det lilla barnet, barnet sociala interaktion motomvärlden.

    Män kanske är rädda att bli av med ansvaret att vara den som styr på arbetsmarknaden när många kvinnor tar sig in dit. Därför låter många killar frugan vara hemma med barnet.

  13. Magnus skriver:

    Ann:

    Men om vi ser det på det här sättet?

    Mannen jobbar heltid, i gengäld får han pengar

    Kvinnan är hemmafru, i gengäld bygger hon upp en stark kontakt med barnen.

    Vad händer då när mannen och kvinnan skiljer sig?

    -Kvinnan får hälften av mannens pengar, dessutom får hon vårdnaden av barnen.

    -Mannen blir fråntagen hälften av allt han tjänat in, DESSUTOM blir han fråntagen vårdnaden av barnen.

    På vilket sätt är detta ”inte” en fördelaktig situation för kvinnan? :)

  14. Per skriver:

    Ann:
    Pelles inlägg förnekade inte på något sätt att precis samma sexism förekommer åt andra hållet, detta var bara ett uppmärksammande av ett reportage. FFS.

  15. Ann skriver:

    Det är ju mannens uppgift att försörja kvinnan! ;)

  16. Magnus skriver:

    Ann:

    …Precis som det är kvinnans uppgift att avguda, respektera och älska sin man :)

    Varför en bra kvinna aldrig skulle begärt skilsmässa i första taget.

    Ursäkta raljerandet ;)

  17. per hagman skriver:

    —-Här i Norge anklagas , Barne- och Likestillingsminister Audun Lysbakkens (SV) för sexistiskt handlande genom att tilldelat sex siffriga belopp till bland annat en undergrupp av sitt eget ungdomsparti.

    Övriga politiska partier anser att Auduns handlande ”har svekket hans troverdighet så mye at Stortingets kontroll- og konstitusjonskomité nå vil be ham om å redegjøre for absolutt alle støtteordninger som departementet hans administrerer.”

    — Politikern Audun,s svar är ett typiskt politiskt svar :

    ”Lysbakken svarte komiteen på torsdag og måtte legge seg flat og beklage at prosessen rundt tildelingen hadde vært for dårlig.”

    —- De stulna pengarna gick bland annat till : Socialistisk ungdom och deras förening Jenteförsvaret och pengarna skulle utnyttjas til«Feministisk selvforsvarskurs» for jenter i videregående skole.

    — Undrar hur mycket pengar det stjäls hur den svenska statskassan till liknade ändamål ?

    Kanske ESV ( Ekonomi Styrnings Verket ) har koll.

    Per Hagman

  18. Ann skriver:

    @Magnus: Det är den konservativa bilden av ett förhållande. Men det betyder inte att nu skall männen både ha lön och ta hand om alla barn och lämna kvinnan vind för våg och göra henne bankrutt och hon står utan något av det gemensamma som en gång fanns. Mannen skall inte bara kunna rofra åt sig av hela tårtan.

    Egentligen är det inte konstigt att kvinnan får vårdnaden om barnen, det är HON som vårdat dem sen födslen. Mannen har ju varit ute och jobbat, han känner knappt barnen. (det låter hårt,men vissa män jobbar och kommer hem när barnen skall nattas) Sen kan man faktiskt fråga barnet vart de vill bo, hos mamma eller pappa. Man måste respektera barnets önskemål också.

    Kvinnan måste vara livegen. Så att även hon skall försörja sig och barnen. Nu är det ju ändå försäkringskassan som betalar ut underhåll.

    För det andra så går man ju inte i ett äktenskap i hopp om att det ska bli skillsmässa, men om det nu är så, så visst ska det delas någorlunda lika mellan parterna. Fullt rättvist blir det aldrig, men kompromissa är a-och-o.

    http://www.youtube.com/watch?v=E4-1xCf3I7U&feature=related

  19. per hagman skriver:

    Ann att 18

    Ann du skriver :

    ”Egentligen är det inte konstigt att kvinnan får vårdnaden om barnen, det är HON som vårdat dem sen födslen.”

    —Ditt argument Ann gäller bara på en kollektiv nivå. Alltså den uppfattningen som kan finnas generellt.
    Dina stödargument är just inget annat än generella Kollektiva stödargument.
    Alla männ jobbar inte 7 skift och träffar sina barn emellanåt , vilket du vill göra gällande.
    Att kvinnan har den dagliga omsorgen och ”Känner” barnets behov , utgår också från din generella kollektiva syn.

    — Det finns ett större fler tal kvinnor , som ej har förmågan att fullt ut känna sina barns behov förutom …nappflaskan.
    Att kvinnan är först på banan att vårda och lärt känna barnet i viss utsträckning ,behöver definitivt ej betyda att hon är den… bästa vårdgivaren eller uppfostraren.
    Mannen kan enkelt överta vården av barnet efter den tillrättaläggande som krävs i de enskilda fallen.

    — Ann du diskuterar som om modern… Äger barnet.
    Per Hagman

  20. Jack skriver:

    En av de värsta sexism-typerna är hur män inte kunnat tala om mansfrågor, iaf inte utan allvarliga och kriminella repressalier.

  21. leifer skriver:

    Mycket intressant fas nu när jämställdhet börjar handla om kvinnors domäner.

    Verkar som man är flera decennier efter på det området och män möts då av härskartekniker som kvinnor fick höra typ för 40 år sen i männens domäner.

    Jag tror män i kvinnodominerade yrken måste organisera sig bättre för att orka med att kämpa mot alla fördomar som dom möts av. Liksom hjälp att bedriva diskrimineringsärenden.

  22. Fredrik skriver:

    Jag har upplevelsen av att sexism är ganska vanligt i kvinnodominerade miljöer beroende på hur man definierar det. Det kan vara synligt i attityder och ”bakom språkbruket” också. Min upplevelse är dock också att det går att sätta dem (de kvinnor som sysslar med det) på plats med hjälp av blickar, kommentarer eller genom att förstå vad manipulationen bottnar i/syftar till.

    Några exempel:

    Kvinnlig chef som ringer min chef för att jag lämnat 1 A4papper under hennes skrivbord vid städning (orsaken till att jag lämnat det var för att jag tänkte att det kunde varit ett viktigt papper som skulle sparas).

    Kvinnlig chef som vid omflytt av andras kontor tittar på mig som om jag vore smuts när jag ber henne visa/förklara hur jag flytta en stor hylla (ny praktikant där, hade praktik inom de vanliga arbeten som utförs på stället, den hade inget med själva flytten att göra). Två andra kvinnor ur personalen stod och tittade på det hela med en skräckblandad fascination.

    Kvinnlig tjänsteman som sitter vid fikabordet och pratar om den manliga fåfängan, det manliga egot, drar skämt om impotens osv vid upprepade tillfällen.

    Kvinnlig tjänsteman berättar att hennes son så gärna ville göra lumpen men han fick inte göra den. Hon frågar sedan om jag gjort lumpen. Jag svarar ”nej det har jag inte, men jag ville inte göra den heller. Alla kvinnor runt bordet tystnar i någon sekund som om de tar in det jag sagt och funderar kring det. Kvinnan som inledde samtalet säger sedan (efter liknande tankeprocess som övriga) ”nej men det är ju bra, om man inte vill göra det så. min son ville ju så gärna göra den”. Denna var väldigt mild och visar mer på allmänna ouppdaterade attityder.

    Kvinnlig tjänsteman som söker upp en annan bara för att berätta om en manlig kollega, som skrivit ett mail som hon tycker är löjligt skrivet. Hon avslutar konversationen med ”jaaa han är så snäääll” och avfyrar ett skratt med den ”dolda” innebörden att han är en fjant/toffel.

    Kvinnliga sjuksköterskan som blir irriterad när hon inte får den uppmärksamhet hon tycker hon förtjänar ”som kvinna” och någon minut senare med självgott ansiktsuttryck ber mig ta på mig ”stjärngosseklänningen” som hon lagt fram. När hon och hennes kollega märker att jag är medveten om deras attityd och deras sätt gentemot patienter ”råkar” hon senare befinna sig i samma korridor som mig när jag ska betala för besöket, tillsynes för att tolka av mig/situationen.

  23. per hagman skriver:

    Att 22 Fredrik.

    Hur hämnades du på dessa kvinnliga chefers maktmissbruk ?

    Per Hagman

  24. Hamstrn skriver:

    Vet om en kille på mitt förra jobb som kallades lammkött rätt frekvent av mina kvinnliga kollegor. Vid en resa med jobbet förtärdes mat och dryck i vikinga stil. När han kom in i salen skränade ett helt bord lammkött, lammkött!

    Han såg mest nervös ut, med ett krokigt leende. Jag tror inte han gillade det så värst mycket.

    Värt att säga var att han var ganska ung runt 20 skulle jag tro. Detta var också inom de sociala yrkena fast ett privatföretag.

  25. masa skriver:

    Intressant att läsa om andras erfarenheter av kvinnors sexualiserade maktutövande. Speglar också vad jag själv sett och upplevt.

    Kanske något för #prataomdet – finns det någon koppling till Janouchs ”starka kvinnor” månne?

  26. Hamstrn skriver:

    Marie Antinette

    Det finns manliga gigolos som säljer till kvinnor. Gigolos säljer inte bara till bögar eftersom gigolo som definition är en manlig prostituerad. Det borde egentligen inte spela någon roll vem gigolon säljer sex till.

    Vari ligger skillnaden menar du? Kan du ta ett exempel som vi kan diskutera kring?

    Marie är du emot att barn ska få bestämma över sina egna kroppar? Varför då? Du vet väl att det finns olika typer av könsstympning gentemot flickor. Vissa av dessa kan klassas lika med omskärelse. Ändå är de förbjudna för flickor med inte för pojkar.

    Kan du vidareutveckla dina tankar kring detta?

    Lägg ner personangreppen också det platsar inte.

  27. Fredrik skriver:

    per hagman

    Jag ser det inte som hämnd i första hand, men jag förstår vad du menar. Chefen med A4pappret ”hanterade jag”, dvs hanterade hennes maktmissbruk. Det utmynnade i att hon köpte ett påskägg till mig privat och pratade om mig som den bästa städare de haft.

    Den andra chefen var mycket svårare, det var heller inget personligt och ihållande gentemot mig, det dök upp vid några tillfällen. Jag befann mig då i en praktikantroll, det handlar då i viss mån om överlevnad (minst godkänt i betyg), samt att man ska utvecklas personligt och lära sig yrket. Min syn på det är att man på ett arbete måste markera gentemot sådant, dels för att det är fel, det är ”sexistiskt” och dels för att det måste stoppas direkt, det ska inte förekomma i den egna framtiden på det arbetet. Men ja, det är mycket svårare att hantera det i en praktikantroll.

  28. AV skriver:

    Marie Antinette: Du kortslöt just min bullshit-o-meter! Som redan påpekats. Även kvinnor köper sexuella tjänster. När man frågade ungdomar om de sålt sexuella tjänster var det lite fler killar än tjejer som sålt. Visst för att sex mot betalning är mer vanligt förekommande i homosexuella kretsar så är det tveksamt om 2-4% av manligheten står för hälften av alla sexköp (förutsatt att killar och tjejer säljer till lika många). Dessutom åker en del kvinnor som sexturister, fast de vill kalla det dansresor, till Gambia, Jamaica, Goa. Din bakgrundskoll på vem som säljer och köper sex är ganska bristfällig. Och vad har det med graden av sexuella trakasserier att göra? Trakasserier, har vi fått lära oss, beror av hur det uppfattas av mottagaren. Så om jag uppmanade dig att sälja sex till kvinnor (även lesbiska köper sex) eller spela in lesbisk porrfilm om du tycker du får taskig lön, är det inte trakasserier? Eller kör du dubbelmoral?

    Och vad gäller dina åsikter om manlig könsstympning. Den kvinnliga motsvarigheten till förhud är klitoriskappa. De ”mildare” formerna av kvinnlig könsstympning innebär just snitt i den eller prickningar med nål. De är alltså jämförbara med omskärelse eller mildare. Är de då plötsligt ok? Det är ju bara en skinnbit. Eller ska vi vara överens om att ickemedicinskt grundad kirurgi i barn bör förbjudas. Oavsett kön, i vilken gammal bok det står eller gammal tradition det är? Varför ska vi ta mer hänsyn till judars och muslimers religiösa dumheter än till Centralafrikaner?

    Så ditt omdöme om Pelle var nog hellre en självinsikt. Det där med sex, logik och likvärdig människosyn är inte din starka sida, va?

  29. Fredrik skriver:

    per hagman

    Tänkte på det du sa med hämnd, det har ju inslag av tillrättavisande. Tillrättavisande eller markering och förhoppningsvis skapa en förändring eller åtminstone en ökad medvetenhet. Det handlar ju också om att värna om den egna integriteten och den egna upplevelsen, i stunden och för framtiden.

  30. Anna skriver:

    Hej
    Reportaget i ETC var bra.Kvinnor tillåter sig ibland att vara mycket sexistiska på arbetsplatsen, det råder det ingen tvekan om. Jag har jobbat inom äldrevården och har hört liknande historier från manliga kollegor och även från manliga vänner som i 18-20-års åldern till och med känt att de inte kunnat stanna kvar på tex ett sommarjobb för att “tanterna” I personalgruppen blivit for jobbiga med sexuella “skämt” som ibland till och med gått så långt som tafsande.
    Jag håller med om att sexism absolut inte är enkelriktat.
    Däremot tror jag inte att vi är blinda för kvinna-till-man sexism utan att det istället handlar om att män gärna reagerar precis som många kvinnor I dessa situationer med osäkerhet då dessa trakasserier förkläds som “skämt” och att många hellre lämnar arbetsplatsen än att ta upp problemet i rädsla för att inte bli tagna på allvar av sin arbetsgivare.Det är ett jätte problem både för män och kvinnor och något som arbetsgivarna borde bli mycket mer uppmärksamma på och mindre rädda att röra vid.
    De killar jag pratat med har berättat att dessa trakasserier ofta har kommit från de “äldre” kvinnorna i personalgruppen som har varit på arbertsplatsen eller inom yrket länge.
    Jag är också av den uppfattningen att den “yngre generationen” kvinnlig personal inom vården har mindre fördomar mot manliga kollegor.

  31. Roger skriver:

    Anna:
    Så du säger att det är vita, medelålders, heterosexuella kvinnor som är problemet. Jag säger inte emot. Kanske är det inte heller en slump att de feminister som oftast pekar finger i media är just vita, medelålders, heterosexuella kvinnor?

    Men den underliggande poängen är inte vilket kön som har det värst, utan om vilket köns situation det talas om och som uppmärksammas som problem.

    Du kan säkert hålla med om att det normala förfarandet är att man problematiserar kvinnors situation och inte talar om mäns? Ett tydligt exempel var när kvinnors SMS-lån hade ökat och man talade om detta som en kvinno-fälla, men man nämnde inte att det var ännu vanligare att män tog SMS-lån, eller i den mån det nämndes, att män var slarviga och att det var deras eget fel.

    Det här könsbaserade empatigapet är ett stort problem.

  32. per hagman skriver:

    Fredrik .

    Läser o förstår att du har inte bara har integritet , utan även ett bra förhållningssätt till situationen , ett situations anpassat medarbetarskap.

    Per Hagman

  33. Fredrik skriver:

    per hagman

    ”… ett situations anpassat medarbetarskap”.

    Mycket bra beskrivning och infångande av något jag tycker är viktigt. Man har alltid tankar kring det själv och sätt att beskriva det, det är intressant att höra andra människor göra sina beskrivningar/formuleringar av fenomen (i det här fallet önskvärda karaktärsegenskaper). Det kan komplettera ens egna tankar och dessutom ”ge stöd” i en uppfattning man har, man får bekräftat att andra människor har liknande tankar kring något.

  34. Pelle Billing skriver:

    Har tagit bort ett inlägg med personangrepp från Marie Antinette (sic).

  35. Ulf skriver:

    I följande studie om ‘multitasking’ och stress i arbetsmiljö fanns inga könsskillnader:

    http://www.ejop.org/images/11%202010/8.%20Multitasking%20in%20work-related%20situations.pdf

  36. Sanjo skriver:

    Självklart är det så att sexism går åt båda håll. Makt är ingenting som är knutet till kön.

    Jag såg för inte så länge sedan (och det är inte första gången) här på Söder, en vit medelålders kvinna gå omkring i matvaruaffären, pratandes högt i mobiltelefon, tydligt domderande och ganska aggresivt med en svart yngre man efter sig dragandes med korgen. Hon var så uppenbart otrevlig i sin ton mot den undergivne svarte mannen att jag stannade till och stirrade – men hon såg ingenting och drog vidare i sin jargong och jag kände bara en inre avsky.

    Det finns bara ett land i världen där ett sådant beteende anses OK och det är Sverige, eftersom feminismen har etablerat kvinnans position som alltid underordnad. Det ger vita, välhavande kvinnor möjligheten att bete sig hursomhelst och mot nästan vemsomhelst, ja, så länge de är män. Svarta immigranter av manligt kön kan man ju då också behandla som snor.

    Vi är många som ser det här. Sveriges television sände också ett program (det finns dock betydligt fler som man väljer att inte köpa in) om västerländska, välhavande kvinnor som söker sexuell tillfredsställelse i Ghana och Karibien. SVT väljer att kalla det ”kärlek” och ”kittlande erotik”, men sanningen är naturligtvis att det handlar om prostitution. Problemet för de svenska journalisterna och de outbildade PK-krönikörerna är bara att detta inte stämmer överens med bilden av den svenska kvinnan som offer – därför hör vi absolut ingenting om det. Det är knäpptyst.

    Å andra sidan kan ju vem som helst gå till Newsmill och lyssna till de oändliga utläggningarna om ”det ursprungliga matriarkatet” och kvinnans rättmätiga makt av radikalfeminister som Gunilla Madegård, som ju också håller sig med en svart, yngre kompanjon, för att förstå ”the mindset” av dessa feminister.

  37. Sanjo skriver:

    Jättebra inlägg, Pelle, som alltid!

  38. [...] Jag hittade länken hos Pelle. [...]

  39. Magnus J. skriver:

    Ann:

    ”Killar säger ju själva upp sig från familjedomänen. Ja men jag kan inte göra två saker samtidigt. Jag hatar att städa, det kan väll du göra älskling, Jag som kille kan inte laga mat! Det är citat som jag hört från killar, speciellt att de är dåliga på att laga mat.Så då måste jag som vinnla ofrivilligt ta den platsen i köket. Killen lycklig för att han slipper, men vet ni vad jag slipper också gärna att laga mat.”

    Prövat att berätta för mannen i fråga exakt hur du känner och föreslå honom en matlagningskurs?

    Prövat att byta ut den arbetsskygge jäveln?

  40. Anna skriver:

    Roger :

    Jag tror att problemet med sexism inom just vårdyrket kanske inte har uppmärksammats förrän nu eftersom inte många killar sökt sig dit tidigare.
    Att sexism mot kvinnor på arbetsplatsen har uppmärksammats beror väl på att kvinnor i större utsträckning sökt sig till mansdominerade yrken och tidigare stött på dessa problem.
    Men det viktiga är väl att inte vara rädd för att röra vid problemet vare sig det handlar om utsatta män eller kvinnor
    Vilka feministerna är som står och pekar finger i media intresserar mig inte så mycket.

  41. leifer skriver:

    Anna

    Fast det är fortfarande mycket mer känsligt med sexism mot kvinnor.

    Ex när Torsten Flink tog ”skamgrepp” på Gina Dirawi.

    Vad hade tongångarna varit med det omvända? Ingen stor sak…

  42. Lena skriver:

    Det är lustigt Pelle Billing att du stryker vissa inlägg men låter Sanjo sprida sitt kvinnohat omkring sig.

    ”Jag såg för inte så länge sedan (och det är inte första gången) här på Söder, en vit medelålders kvinna gå omkring i matvaruaffären, pratandes högt i mobiltelefon, tydligt domderande och ganska aggresivt med en svart yngre man efter sig dragandes med korgen.” (…)
    ”Det finns bara ett land i världen där ett sådant beteende anses OK och det är Sverige, eftersom feminismen har etablerat kvinnans position som alltid underordnad. Det ger vita, välhavande kvinnor möjligheten att bete sig hursomhelst och mot nästan vemsomhelst, ja, så länge de är män. Svarta immigranter av manligt kön kan man ju då också behandla som snor.”

    Rena tramset att det skulle höra till vanligheten hos kvinnor att gå omkring med en svart man efter sig som en slav!? Eller påstå att kvinnor skulle se det som normalt att hunsa män. Jösses vilken bitterhet. Sanjo låter inte heller svenskt. Kan det finnas en massa blandat hat gentemot både Sverige och kvinnor i bakgrunden?

  43. leifer skriver:

    Lena

    Kanske var en s.k. batik-tant med en svart man som trånar efter svenskt medborgarskap ;)

    Du vet väl hur feminister ser på svenska män med s.k. importfru från asien…

  44. Nils Jungenäs skriver:

    Lena #42

    Jag tror aldrig jag sett varken Pelle eller Pär ta bort några kommentarer innan. Stog det inte att det var ”personangrepp”? Det har ju inget med åsikter att göra.

    Dessutom ser jag inte det ”hatiska” i texten du refererar till. Det gör jag ju sällan iofs när PK-maffian och radikalfeministerna gapar om hat och näthat och hatdrev. Jag kanske inte vet vad ordet betyder. Är ”hat” typ synonymt med ”avvikande åsikt” eller ”osympatisk”? Jag trodde ”hat” betydde något helt annat. Förklara gärna.

    Dessutom, ”Lena”. Det är ju ett grekiskt namn. Tycker du man ska utgå ifrån att du inte gillar att betala skatt bara för det?

  45. Lena skriver:

    Leifer:

    Det är möjligt. Har aldrig sett ett liknande scenario med en s.k batiktant.

    Jo jag vet den diskussionen med importfruar. Har bara svårt för generaliseringar om kvinnor. Speciellt om de är grovtnegativa. Antar att ni har samma känsla för män..;)

    Nils Jungenäs:

    Jag talade inte om Pär utan noterade endast att Pelle tagit bort en kommentar som han skriver i nummer 34.

    Annars tycker jag det är mer öppet och ärligt att stryka över kommentarer, som anses felaktiga. Kanske kan vi andra lära oss något samtidigt som den som anses stygg får skämmas mer rättvist :)

    Nu ser läsaren bara ett par missnöjda kommentatorer, mot någon med anklagelser. Vi tillåts dock inte se vad de anklagelser består av i dennes text. Därför skulle jag se det som mer ”upplysande” för alla vad som räknas som personangrepp. Och vad skillnaden blir i jämförelse med att måla ut svenska vita kvinnor som att de beter sig hur som helst mot män! ;)

  46. PabloHoney_4 skriver:

    ”Därför kontrolleras de genom ständiga påminnelser.” 

    Vissa kontrollbehov kan vara just ett tecken på bristande tillit och handlar i grunden om otrygghet. En persons trygghetszon kan även vara ett revir som måste bevaras och försvaras. På likställda arbetsplatser blir mindre detaljer därför viktigare för den som har jobbat länge och den personen vill gärna konservera sin arbetsmetod och därmed sin rang. Annars framstår man som lättutbytlig eller låg i rang. 

     En person som är trygg (har självtillit) i sig själv lägger mindre vikt på att bromsa eller kontrollera sina medarbetare, som råkar visa framfötterna. En person med tillit till sig själv ser andras framsteg som något positivt för hela laget och sig själv.

    T ex män i en kvinnodominerad arbetskultur kan därför ha sitt kön emot sig, eftersom dessa män uppfattas som annorlunda,  eftersom män inte omfattas av kvinnliga spelregler, normer och revir på samma sätt. Dessa regler riskerar att ruckas på när det kommer någon som uppfattas som avvikande. Detta skapar i regel otrygghet och detta leder ofta till att en vag eller osynlig konformitet skapas, som det inte riktigt går att anpassar sig till.  Detta fenomen kostar troligtvis mycket energi och kan skapa tröghet i systemet.

    Det kan därför göra ont att vara pioniär inom ett område oavsett kön, ras eller läggning. Det gör ont att vara sig själv, när man kanske inte får vara den man är som person, eller vill vara. Antingen finner man sig i det eller så söker man sig vidare till en ny miljö. Det är därför människor grupperar sig själva. De söker nya sammanhang. På gott och ont. 

    Det människor kämpar emot är i grunden sina egna och andras rädslor. Risken är att bristen på tillit kan göra att vi  istället ser demoner i andra människor.

  47. Anna skriver:

    Leifer:
    Ang Thorsten Flincks skamgrepp i tv. Jag tror att det hade upplevts som lika osmakligt och opassande om det var en medelålders tant som gjorde det samma mot en ung manlig programledare, och det hade förmodligen blivit lika mycket skriverier.

  48. leifer skriver:

    Anna

    Du kan väl inte blunda för att det handlar om männens förtryckande av kvinnor (könsmaktsordningen etc). Det handlar alltså inte om det omvända och därmed är det inte alls lika allvarligt.

  49. leifer skriver:

    Lena

    Kan tänka mig en diskussion där man problematiserar/kritiserar både män OCH kvinnors beteende. Sen blir dock frågan vilket perspektiv man ska ha.

  50. Lena skriver:

    Leifer:

    Jag tycker kritik överhuvudtaget är ganska destruktivt på ett samhällsplan. Vad skulle nyttan vara? Kalle slog Lisa men Lisa drog kalle mycket mer i håret..:)

  51. Jack skriver:

    PabloHoney_4,

    ”Risken är att bristen på tillit kan göra att vi istället ser demoner i andra människor.”

    Jag gav dig tummen upp för kommentaren i helhet men detta skulle kunna ses som att du menar det aldrig är rätt att se demoner i andra människor. Det kanske stämmer i något avseende men demoniseringen av vissa, t ex män, kan under vissa omständigheter vara för en person en behövd ommålning i personens sinne för att kunna utföra skadliga handlingar mot den demoniserade, kanske en kvinna ålagd att begå feministiska direktiv för att trygga hennes inkludering i flocken.

    Kanske är demonuppmålningen av män också lika mycket en ofrånkomlig process efter att feministen begått den feministiska gärningen, inte bara för att kunna sova på natten utan för att det bara händer i henne.

    Hur kan t ex svagsinta kvinnor leva utan skuldkänslor i Sverige när lagen förtrycker män och pojkar och hon själva röstat för sådan politik? Demoniseringsbilden av män blir då så välbehövd av hennes psyke att hon slickar i sig och konstrurerar teorier om onda män och där sanning inte är någon i jämförelse tillräckligt drivande eller påverkande kraft. Detta sker i hennes hjärna allt från delvis till helt omedvetet. Hon bara märker om ens det, när det redan hänt, att hon gillar iden om män som demoner och kan nästan inte se män som något annat. Detta alltså för att hon redan betett sig som en avskyvärd människa mot män men har ändå ett behov av att fortsätta uppleva sig som en god person.

    För att passa in i dagens Sverige, få socialt umgänge och försörjning, samt leva med sig själv, kan det alltså vara behövligt för en person att ”se” demoner i män.

  52. Jack skriver:

    Skulle vilja editera posten ovan men får visst inte. När jag tänker efter så känner kvinnan i Sverige förmodligen också väldigt lågt ansvar för den politik hon röstat fram, därför att demokratigraden är så låg. Vad är väl hennes röst i att pojkar får sämre betyg och dör mer t ex. Behovet att demonisera män minskar alltså av hon inte ser sig som ansvarig, men till den grad hon känner ansvar kommer hon vara dragen mot att försanthålla annat än verkligheten och älska teoribyggen om onda män.

  53. Pelle Billing skriver:

    Lena,

    ”Det är lustigt Pelle Billing att du stryker vissa inlägg men låter Sanjo sprida sitt kvinnohat omkring sig.”

    Jag är konsekvent med personangrepp. I övrigt är här högt i tak.

    Du får gärna ogilla Sanjos åsikter men du kommer närmare personangrepp än honom när du skriver att han sprider kvinnohat. Kritisera hans politiska analys och hans extrapolering från ett enskilt exempel istället, och vips så har vi en intelligent diskussion.

    Jag uppmanar för övrigt alla att hålla god ton och tala som om vi alla satt i samma rum.

  54. Sanjo skriver:

    Lena:

    Jag förstår inte hur du kan uppfatta det jag skrev som ”kvinnohat”? Hursomhelst kan du vara helt lugn, det finns inget som helst kvinnohat på det här tangentbordet.

    Ämnet handlade om att sexism kan gå båda vägar. Min berättelse är från verkligheten – och du har helt rätt, det är tack och lov inte vanligt att man ser detta på stan: en vit, medelålders kvinna med en ung svart man ”på släp”. Men det är faktiskt en verklighet som också finns här mitt ibland oss.

    Jag tycker också att SVT’s sätt att hantera just denna problematik är typisk för problemet. Man vägrar helt enkelt att se kvinnorna i fråga som överordnade (vilket de ju är när de med pengar köper kärlek i Ghana). Man beskriver föraktfullt och med lätthet männen som åker till Thailand, men värjer sig mot att se de vita kvinnorna i Ghana.

    Varför tror du att de är så?

    För mig är all form av prostitution tragisk och fel (även om jag aldrig trott att kriminalisering är rätt väg att gå, vare sig av köparna eller säljarna).

    För mig handlar det om att se människan. Se våra tillkortakommanden utan att alltid vara så snabb att döma. Att blint tro på feminismen och föreställningen om könsmaktsordningen leder in i en återvändsgränd. Det förlamar vår handlingskraft och klarsyn. Det visar inte minst exemplet från Ghana.

    Och i Sverige är handlingsförlamningen uppenbar i den beröringsskräck som råder inför mansfrågorna. Att det går åt skogen för pojkarna i skolan. Att de unga männen begår självmord i en alarmerande utsträckning. Att bara 25% av studenterna i våra högskolor idag befolkas av unga män (och siffran sjunker). Att bara 3% av förskolelärare är män (som ett resultat av demonisering och utstötning). Att det betraktas som rumsrent att förakta män som grupp helt öppet i media. Att pappor stöts bort från föräldraskapen med mekanisk effektivitet i vårdnadstvister. Att frågan om pojkars omskärelse inte anses vara viktig. Att våldet mot pojkar och män bagatelliseras samtidigt som män som grupp skuldbeläggs för våldet mot kvinnor. Osv. Osv.

    Vid sidan av detta finns naturligtvis kvinnofrågorna – och de är såklart precis lika viktiga. Men kvinnofrågor och feminism är inte längre samma sak. Inte heller jämställdhet och feminism är längre begrepp som samsas.

    Den enda vägen framåt är att se oss som människor. Att välja humanismens väg – och där finns varken plats för kvinnohat eller manshat.

  55. leifer skriver:

    Lena

    ”Jag tycker kritik överhuvudtaget är ganska destruktivt på ett samhällsplan. Vad skulle nyttan vara? Kalle slog Lisa men Lisa drog kalle mycket mer i håret..:) ”

    Vet inte riktigt vad du menar för sammanhang men betänk att det finns normer och värderingar i ett samhälle, för båda könen. Vare sig vi vill eller inte. Därför tror jag det är viktigt att diskutera detta för att t.ex. kunna verka för en förändring eller ny inrikning. Problemet är att diskussionen idag enbart handlar om män och mäns beteende i en sån analys.

    Ska man diskutera jämställdhetsfrågor så måste man även lyfta problematik och det är då naturligt att kritik följer i dess spår. Ex kan kritik vara män som inte respekterar kvinnor i arbetslivet, eller hur?

  56. Ulf skriver:

    @Sanjo,

    Att bara 25% av studenterna i våra högskolor idag befolkas av unga män (och siffran sjunker).

    Jag känner inte igen den siffran. Har du någon källa?

    I TCO’s rapport från 2010, Könsfördelningen vid universitet och högskolor, sid 22, finns en graf som visar könsfördelningen på högskolan mellan 1998 och 2009. Där kan utläsas en svag trend 2004-2008 av ökande andel kvinnor, men 2009 fanns antydan till det motsatta. Könsfördelningen 2009 är i stort sett den samma som den var 2001, dvs ca 62% kvinnor, 38% män.

    Även i Högskoleverkets årsrapport 2011 rapporteras en liten utjämning i gruppen ”nybörjare”:

    Fördelningen mellan könen bland sökande utan tidigare högskolestudier har varit densamma under lång tid, men från och med höstterminen 2009 blev den något jämnare, och samma fördelning gäller inför höstterminen 2010 – av de sökande utan tidigare studier var 57 procent kvinnor och 43 procent män.

  57. Fyr skriver:

    @Magnus
    De flesta kvinnor är inte hemmafruar men får ändå stå vid spisen och sköta det mesta av hemmet, och de flesta män får barnen varannan vecka eller vad man bestämt vid skilsmässa, det är ovanligt att mannen inte får träffa sitt barn efter en skilsmässa, det händer i extrem fall, de flesta kan komma överens.

  58. Jack skriver:

    Ulf,

    Tror det är vad gäller examinerade som diskrepansen är störst, alltså inte sökande, inte antagna, inte studerande, inte totalt antal examinerade utan antal examinerade under ett visst år.

    Är måttet relevant för något annat än att ”visa på” ojämställdheten? Ja. Men det är även de andra måtten. Vill man ”visa på” ojämställdheten är det dock de examinerade under ett år som man bör använda.

  59. Jack skriver:

    Ulf,

    25% är för lågt dock gentemot vad jag sett. Kanske går att få den siffran genom att beakta distans-kurser och frånvarotimmar eller dylikt och exkludera dem från måttet ”studerande vid universitet”. Men jag tror inte det. Känns som en dyster framtidsprognos om inget görs mer än dagsläget.

  60. Lena skriver:

    Pelle Billing:

    ”Du får gärna ogilla Sanjos åsikter men du kommer närmare personangrepp än honom när du skriver att han sprider kvinnohat.”

    Jag kan tyvärr inte hålla med dig om att mitt uttalande var närmare ett personangrepp än Sanjos text i kommentar 36! Något som tydligen förstärker min tidigare utsaga att de tidigare påstådda personangreppen troligen borde ha stått kvar med överstrykningar från dig.

    Sanjo har dock justerat sina åsikter just nu i en ny kommentar. Om någon t ex målar upp en bild i sin text att en grupp är på ett visst sätt. T ex – Alla män är svin och det beror på borgarna. Och vi är flera som har sett dessa tecken.

    Går det att jämföra med Sanjos text nedan, som bland annat först uppvisar ett exempel på en extrem kvinna med ett oerhört negativt beteende mot en man. Något som INTE hör till vanligheten. Sedan fortsätter han dock i sin text med att koppla ihop exemplet med gruppen vita kvinnor :

    ”Det finns bara ett land i världen där ett sådant beteende anses OK och det är Sverige, eftersom feminismen har etablerat kvinnans position som alltid underordnad. Det ger vita, välhavande kvinnor möjligheten att bete sig hursomhelst och mot nästan vemsomhelst, ja, så länge de är män. Svarta immigranter av manligt kön kan man ju då också behandla som snor.
    Vi är många som ser det här.”

    Sanjos exempel:
    ”Jag såg för inte så länge sedan (och det är inte första gången) här på Söder, en vit medelålders kvinna gå omkring i matvaruaffären, pratandes högt i mobiltelefon, tydligt domderande och ganska aggresivt med en svart yngre man efter sig dragandes med korgen. Hon var så uppenbart otrevlig i sin ton mot den undergivne svarte mannen att jag stannade till och stirrade – men hon såg ingenting och drog vidare i sin jargong och jag kände bara en inre avsky.”

    Jag ser den texten som ett spridande av en negativ syn på kvinnor. Totalt meningslöst vars enda syfte är att sänka bilden av kvinnor och nå ert mål att män är så mycket mer offer än kvinnor!

    På tal om personangrepp så svarar Nils Jungenäs mig i kommentar 44:

    ”Dessutom ser jag inte det “hatiska” i texten du refererar till. Det gör jag ju sällan iofs när PK-maffian och radikalfeministerna gapar…”

    Han menar alltså utan att känna mig att jag skulle vara radikalfeminist. Vanligt förekommande påhopp från den här gruppen.

    Nu ska jag jobba vidare och dra in skattepengar till er män! ;)

  61. Ulf skriver:

    @Jack,

    Tror det är vad gäller examinerade som diskrepansen är störst, alltså inte sökande, inte antagna, inte studerande, inte totalt antal examinerade utan antal examinerade under ett visst år.

    Det är absolut intressant att noggrant läsa HSV’s årsrapport. Som du säger är andelen kvinnor större bland de utexaminerade än bland de antagna. Det finns flera möjliga förklaringar:

    - Kvinnor ser ut att prestera bättre överlag, enligt rapporten. Å andra sidan verkar männen klara sig lika bra när det gäller att sedan etablera sig på arbetsmarknaden.

    - 60% av männen går på avancerade program, medan endast 40% av kvinnorna gör det. Det är svårare att ta examen på ett avancerat program (å andra sidan presterar kvinnorna även på de avancerade programmen lite bättre än männen, har jag för mig).

    - När man tittar på varför studenter hoppar av, anger fler kvinnor ”sociala skäl” och fler män ”arbetsmarknadsskäl” – dvs de fick jobb innan de var klara. Detta är inte ovanligt, inte minst på ingenjörsutbildningarna, där utbildningen är lång och svår, och efterfrågan på arbetsmarknaden är hög (och där ca 80% av studenterna är män).

    Alltså, den mest rättframma förklaringen är att kvinnor helt enkelt presterar bättre, men det finns några andra bidragande orsaker under ytan.

    Beträffande distanskurserna är andelen kvinnor högre där. Prestationsgraden är lägre än på de traditionella kurserna, men kvinnorna presterar här betydligt högre än männen (mer så än på de traditionella kurserna). Jag är själv skeptisk till distanskurser – de har definitivt ett värde, men jag tycker inte att de skall tillmätas samma meritvärde som traditionella kurser. Tröskeln för att klara dem tycks ofta vara mycket lägre än klassrumsundervisade kurser. Detta har bland annat uppmärksammats av studenter på Stanford, där eleverna får fler och fler kurser på distans, även då de betalar mycket höga avgifter för att få undervisning i världsklass (orkar inte gräva efter länk).

  62. Nils Jungenäs skriver:

    Fyr. #57

    ”-De flesta kvinnor är inte hemmafruar men får ändå stå vid spisen och sköta det mesta av hemmet…”

    Vad ”får” stå vid spisen? Det är väl frivilligt att laga mat och städa. Varje familj avgör väl själva hur de vill göra. Hon får väl prata med sin man om hon inte är nöjd eller byta kille. Den gamla vanliga offerkoftan. Kvinnor är väl också vuxna människor med lite ansvar för sitt liv. Vad har det med jämställdhet att göra?

  63. Sanjo skriver:

    Lena:

    Jag förstår den upprördhet du känner – men inför en kommentar på en blogg i Sverige!?

    Men hur tror du då det känns (en växande medvetenhet) för Sveriges alla män när det dagligen, i de allra flesta medier tas upp exempel på exempel på exempel där just vita, medelålders män beter sig illa och utmålas som oönskade människor i egenskap av grupp?

    Kanske borde du tänka igenom detta?

    Kanske är det inte så roligt, Lena? Du känner dig illa behandlad när någon beskriver den vita, medelålders kvinnan med sin svarta kompanjon efter sig med matkorgen?

    Tycker du att detta egentligen borde beskrivas som ett problem som handlar om illvilliga människor och prostitution – och inte kön? Håller med.

    Ja men vad bra då, för då har vi något gemensamt.

    Kvinnor beter sig nämligen exakt lika illa som män, om man slår ut det.

    Och män beter sig ungefär precis lika fantastiskt som kvinnor. Om man slår ut det.

    En dag kanske du också förstår detta.

  64. Sanjo skriver:

    Ulf:

    Ja, du kan ha rätt. Jag refererade till andra siffror och till en annan beräkning. Bra att du tar upp det.

    Som jag har förstått det nu är det totalt ca 70% kvinnor som utexamineras.

    Intressant är samtidigt att titta på de mest attraktiva utbildningarna – journalist-, läkar-, veterinär- och juristlinjen. Är det över 85% kvinnor om jag läser rätt?

  65. Pelle Billing skriver:

    Lena,

    Jag vet att du, Sanjo och Nils alla har lite skinn på näsan. Så börja med att snacka (och lyssna!) med varandra. Om det inte fungerar, och i synnerhet om det uppstår personangrepp, så kontakta mig så tittar jag på eventuella övertramp.

  66. NinniTokan skriver:

    Fyr. #57

    Nu har du gått på en av feminismens många myter, den om ”stackars dubbelarbetande kvinnor”.

    Läs gärna Pär Ströms bok ”sex myter”, du hittar den som gratis pdf här, tar bara någon timme att läsa.
    Vill du inte lita på oss så kanske SCB’s tidsanvändningsstatistik fungerar, tex. Tabell B:7a_b. Det kräver dock mer arbete av dig att ta dig igenom tabellerna själv.

    Dessutom vill jag instämma i Nils kommentar.
    Sluta gör oss kvinnor till menlösa våp. Passar inte skorna oss så är vi fullt kapabla att ta beslut som vuxna människor. Vi ”får” inget, vi är själv ansvariga för vårt liv.

  67. Lena skriver:

    Leifer:

    “Jag tycker kritik överhuvudtaget är ganska destruktivt på ett samhällsplan. Vad skulle nyttan vara? Kalle slog Lisa men Lisa drog kalle mycket mer i håret..:) ”

    ”Vet inte riktigt vad du menar för sammanhang men betänk att det finns normer och värderingar i ett samhälle, för båda könen.”

    Javisst finns det normer i samhällen och varierat på olika ställen. Ser som sagt ändå inte nyttan av, att ställa något kön i någon form av skampåle på torget. Eller uppförstorat framhäva någons brister där de förekommer. Jämför med att låta skolbarn stå i skamvrån som förekom på farfars tid :-)

    ”Därför tror jag det är viktigt att diskutera detta för att t.ex. kunna verka för en förändring eller ny inrikning.”

    Givetvis ska ämnen kunna diskuteras. Däremot ser jag fortfarande ingen nytta av att framställa en viss åldergrupp, något specifikt kön som förövare, billiga eller elaka. Det ger inget gott.

    ”Problemet är att diskussionen idag enbart handlar om män och mäns beteende i en sån analys.”

    Inom vissa områden finns en majoritet män, tex inom MC-gäng, så då hjälper det ju inte att banka in att även kvinnor kör MC och bedriver utpressning. Det har dock ingen betydelse, för de flesta människor vet att alla män INTE är MC knuttar.

    ”Ska man diskutera jämställdhetsfrågor så måste man även lyfta problematik och det är då naturligt att kritik följer i dess spår. Ex kan kritik vara män som inte respekterar kvinnor i arbetslivet, eller hur? ”

    Ja självklart kan viss kritik förekomma. Ser ändå inte löpande smutskastning av vissa grupper som lönsamt. Syftar då på en upphetsad diskussion kring hur kvinnor i gemen påstås agera.

    Det kanske även är viktigt att påminna sig om att hälften av Sveriges invånare ändå är kvinnor.

  68. leifer skriver:

    Lena

    Menar du att kritik mot män som grupp är ok medan kritik mot kvinnor är ”löpande smutkastning”?

    Att hälften av Sveriges invånare är kvinnor är ju nåt vi ständigt blir påminda om, inte minst nu av dig. Och det är en grupp som absolut inte får kritiseras, det är helgonglorian på. Hur vore det om kvinnor slutade ses som barn/offer och tålde lite kritik som grupp?

  69. Lena skriver:

    Sanjo:

    ”Jag förstår den upprördhet du känner – men inför en kommentar på en blogg i Sverige!?”

    Även om du tror dig veta mina känslor, så är de feltolkade. Har inte varit speciellt upprörd.

    ”Men hur tror du då det känns (en växande medvetenhet) för Sveriges alla män när det dagligen, i de allra flesta medier tas upp exempel på exempel på exempel där just vita, medelålders män beter sig illa och utmålas som oönskade människor i egenskap av grupp?”

    Om ni endast t ex läser blogginlägg inne hos Pär Ström, så förstår jag att du upplever att män ses negativt. Alla artiklar handlar annars verkligen inte bara om män och deras eventuellt negativa beteende. Har inte heller tolkat något som att män skulle vara en oönskad grupp!?

    ”Kanske borde du tänka igenom detta?”

    Jag är en tänkande människa. Och jag förstår din tanke med att ”vi” har minsann blivit utpekade på det här sättet så därför ska vi nu ge igen.

    ”Kanske är det inte så roligt, Lena? Du känner dig illa behandlad när någon beskriver den vita, medelålders kvinnan med sin svarta kompanjon efter sig med matkorgen?”

    Nej det var inte riktigt det hela. Jag tänkte faktiskt inte endast på mig själv.

    ”Tycker du att detta egentligen borde beskrivas som ett problem som handlar om illvilliga människor och prostitution – och inte kön? Håller med.”

    Det har väl förekommit tv-debatter både med manliga och kvinnliga köpare, så det är väl inget nytt!?

    ”Ja men vad bra då, för då har vi något gemensamt.”

    ?

    ”Kvinnor beter sig nämligen exakt lika illa som män, om man slår ut det.”

    Ja kanske inte helt likadant. Det finns ju inga kvinnliga torskar på gatorna som i Sverige. Däremot förekommer att en del äldre kvinnor åker någonstans till Afrika.

    ”Och män beter sig ungefär precis lika fantastiskt som kvinnor. Om man slår ut det.”

    En tävling i vem som beter sig värst av könen känns som sagt ganska fruktlös.

    ”En dag kanske du också förstår detta. ”

    Du skulle troligen få en bredare framgång om du lät bli dina sarkastiska kommentarer till mig. Förvisso var den här bättre än de tidigare där du bland annat menade att jag behövde hjärntvättas!

  70. Lena skriver:

    Pelle Billing:

    ”Om det inte fungerar, och i synnerhet om det uppstår personangrepp, så kontakta mig så tittar jag på eventuella övertramp. ”

    Tack det låter bra.

  71. Lena skriver:

    Leifer:

    Lena

    ”Menar du att kritik mot män som grupp är ok medan kritik mot kvinnor är “löpande smutkastning”?”

    Nej, försök att inte tolka in allt så negativt. Talade generellt.

    ”Att hälften av Sveriges invånare är kvinnor är ju nåt vi ständigt blir påminda om, inte minst nu av dig.”
    Och? Visste inte att det var känsligt :-)

    ”Och det är en grupp som absolut inte får kritiseras, det är helgonglorian på.”

    Äh, jag är kvinna och därför säger jag ifrån när jag ser att vissa åsikter är överdrivna om kvinnor. Du är man och ser det från ditt manliga perspektiv. Du säger troligen ifrån när du hör oförrätter kring män där du inte känner igen dig.

    ”Hur vore det om kvinnor slutade ses som barn/offer och tålde lite kritik som grupp? ”

    Hur vore det om du kastade ifrån dig den där felaktiga fördomen att alla kvinnor skulle se sig själva som offer ;)

  72. leifer skriver:

    Lena

    ”Hur vore det om du kastade ifrån dig den där felaktiga fördomen att alla kvinnor skulle se sig själva som offer”

    Det är ju du som säger att man inte ska kritisera kvinnor. Sen säger du att inte alla kvinnor ser sig som offer (bara du?). Ditt resonemang bygger då på att man inte ska bry sig om vad du som individuell kvinna tycker, utan man kan och bör kritisera kvinnor som grupp!?

    Kan du inte säga nåt konkret istället nu?

    Vi diskuterar kvinnor och män i ett jämställdhetsperspektiv och dit budskap är verkligen milt sagt luddigt. Hur ska man kunna resonera i dessa termer utan att kritisera/problematisera kvinnor och mäns beteende? Det är ju detta som jämställdhet handlar om. Alla kulturer har lagar och regler som formas kring detta och synen på det. Vill ett samhälle ha jämställdhet som bygger på att man suddar ut könsroller och ser folk som människor framför kön, så får man ju forma samhället efter det! Vill man istället ha tydlig uppdelning baserat på kön, så blir det en annan utformning. I ett samhälle lever man och verkar tillsammans, vill man inte ha det så blir det istället segregerat. Hur ska ett sånt samhälle fungera? Tänk på hela svenska modellen är mycket långtgående socialt och skattemässigt. Man kan gå ifrån den svenska modellen till en nåt helt annat, ex lågskatt och segregerade grupper med egna kulturer där man sköter det mesta själv av ex vård,skola,omsorg. Men detta är ingen modell som jag hört nån svensk förorda.

  73. Jenny Kristiansson skriver:

    Alltså nu måste jag bara få ”skryta” lite om mig själv. Jag är numera så hårdhudad att jag inte ens hade reagerat över exemplen i texten. Och jag hade definitivt inte anmält det som sexism. Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta över denna färdighet, men det har verkligen hjälpt på vissa arbetsplatser.

  74. PabloHoney_4 skriver:

    @jack

    Det kan vara ibland vara nödvändigt att just demonisera, men inte agera ut dem. Det är till för att man ska komma vidare i sin egen utveckling, men de får inte skada andra.

  75. [...] kapat detta begrepp så att det så gott som bara handlar om mäns sexism mot kvinnor. Den omvända sexismen ska samhället bara se som något humoristiskt och med attityden det är rätt åt männen. Som [...]

Google