Överlevde i bil i två månader

21 februari 2012, av Pelle Billing

En person som gör fastighetsaffärer hamnar i ekonomisk knipa. Kanske rasar mer eller mindre allt ihop som ett korthus. Personen sätter sig i sin bil, kör mer än 100 mil norrut och parkerar ute på vischan. Efter två månaders svält och misär kommer en polis på skoter till undsättning.

Låter berättelsen som det handlar om en man eller kvinna? Min gissning är att de allra flesta säger man. Men varför är det så? Varför är detta ett mer manligt än kvinnligt beteende?

För det första är åtgärden drastisk. Män tar oftare till mer drastiska åtgärder, vare sig det handlar om självmord eller att riskera allt för att bygga ett stort företag.

Att slå på stort har både en fram- och baksida. Som samhälle tenderar vi att hylla män som via drastiska satsningar bygger ett framgångsrikt företag. Samtidigt fördömer vi exakt samma män för att deras leverne och företag förstör miljön. Vi har alltså ett kluvet förhållande till detta beteende.

För det andra handlar berättelsen om en person som känner sig manad att fly när en ekonomisk krasch blir oundviklig. I genomsnitt är detta något som tar hårdare på en man.

Självfallet är det inte kul för någon människa att gå från framgångsrik till utblottad (om det nu var det som hände), men för män är de sociala konsekvenserna större. Sedan urminnes tider har mannens roll varit att försvara och försörja, och misslyckas han i denna roll blir han lätt knäckt, åtminstone tillfälligt.

Den skam som en man känner när han förlorar hela sin ekonomi kan möjligen liknas vid det en kvinna känner om hon skulle bli utpekad som en synnerligen dålig mamma, alternativt om hon skulle vakna en morgon och vara 50 kilo tyngre. Detta eftersom våra genomsnittliga krav och förväntningar på kvinnor tenderar att vara annorlunda än för männen.

Finns det då något sätt för män att lindra pressen från sig själva och från samhället? Någon universallösning finns tyvärr inte, och det är naivt och tro att samhället kan designas om över en natt, när vi har att göra med tendenser som sitter djupt både kulturellt och evolutionspsykologiskt.

Samtidigt kan männen nog lära sig en del från kvinnorörelsen. I den rörelsen gjorde kvinnor uppror mot att bara vara utseendeobjekt, och jobbade aktivt för att även ses som tänkande subjekt. Vidare ville man inte spä på myten om den goda modern, utan strävade mot att kvinnor fritt skulle kunna förvärvsarbeta (observera att jag här inte talar om de senaste två decenniernas radikalfeminism i Sverige).

Män kan på liknande vis arbeta för att inte bara vara framgångsobjekt, utan även kännande subjekt som lyssnar till sina önskemål och hittar sin inre kompass. Vidare kan uppror göras mot en livssituation där man ständigt måste förvärvsarbeta och inte får träffa sina barn i den utsträckning som önskas. På så vis växer livsutrymmet och mannen (om han lever med en kvinna) kan på ett bättre sätt förhandla om livspusslet, utan att foga sig i allt som partnern önskar.

Som alla nog vet vid det här laget är jag en skarp kritiker av vår tids politiska feminism. Den fördömer män för vilka de är, och skuldbelägger kvinnor om de inte lever ”rätt”. Som ideologi har den ingen framtid.

Samtidigt finns det en tidigare kvinnorörelse, en sundare kvinnorörelse – som vi tyvärr inte ser mycket av i media, även om den lever kvar i större utsträckning på gräsrotsnivå. Från denna rörelses idéer kan även männen hitta verktyg för att göra sin egen vardag mer dräglig, och inte vara fast i en lika trång kostym.

För visst är det orimligt att en man ska känna sig tvungen att sitta och skämmas i en bil mitt i kalla vintern, bara för att han misslyckats med att prestera?

Etiketter:  

46 kommentarer på “Överlevde i bil i två månader”

  1. Patrik B skriver:

    I den nya mansrollen måste det finnas plats för män att vara svaga ibland och erkänna misslyckanden utan att behöva skämmas för djupt. Kraven på män att prestera innebär tyvärr också att vi inte stödjer varandra så bra i svaga stunder. Kvinnor är bättre på att stödja varandra och ssina män känslomässigt.

  2. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Visst kan man teoretiskt tycka att män inte ska behöva vara ”framgångsobjekt”. Att män inte ska värderas efter sin framgång och att det inte ska finnas krav på män att prestera.

    Men tyvärr skulle samhället gå under om människor inte längre förväntades prestera och nå framgång. Om det inte gjorde någon personlig skillnad att prestera och vara framgångsrik jämfört med att misslyckas eller inte ens försöka så skulle samhället ganska snart rasa samman. Vem vill jobba och slita när man lika gärna kan ligga på soffan och vänta på att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen?

    Det som behövs är knappast mindre förväntningar att prestera och nå framgång, utan snarare att samma krav börjar ställas också på kvinnor.

  3. S skriver:

    Har du några källor på det du presenterar här…? :)

  4. Urban skriver:

    Män måste sluta prestera för någon annans skull – ofta för att imponera på kvinnor/få en kvinna – och göra det för sin egen (och sina uppdragsgivares) skull. Jag lever mitt liv på det viset och det är helt oslagbart!

    Det är lika sorgligt som motbjudande att se hur män låter sig reduceras till någon slags prestationsåsna som hoppas på ett ligg/ett äktenskap/en familj.

    Lika lite som jag vill ha en partner som förväntar sig att jag hela tiden ska presterar och leverera vill jag skaffa barn på mammans villkor. Blir det någon avkomma för min del så får det ske genom avtal med surrogatmamma i USA eller Indien.

  5. Christina Nauckhoff skriver:

    Inte vet jag om framgångsrika män imponerar mer på kvinnor än på män.

    Nu är den här bloggens martyr Dominique Strauss-Kahn på tapeten igen. Han sitter i förvar de närmaste 48 timmarna misstänkt för delaktighet i en prostitutions- och försingringshärva. För ett år sedan misstänktes han för våldtäkt och satt i häkte i New York och beskrevs här av manliga kommentatorer som ett offer för en illvillig kvinna.
    Jag minns inte om det var så många av kvinnorna här som var imponerade av honom. Kanske somliga av båda könen beundrar framgångsrika män?
    Jag tycker vi ska fundera över vad det är att vara ”framgångsrik”.
    Man kan vara yrkesmässigt framgångsrik, man kan vara känslomässigt framgångsrik ( ha goda, ömsesidiga relationer) , roligast är det väl om man är både och…

  6. Access skriver:

    Det behöver inte bara handla om ”skam”. Det kan likaväl vara sorg och oförmåga att hantera situationen.

  7. Karin skriver:

    Medborgare X:
    Fast det handlar ju inte om pressen att kämpa, utan mer om pressen att inte få göra fel. Klart vi ska uppmuntra män och kvinnor att prestera, men om det är nolltolerans i att få göra fel samtidigt så blir det ju sjukt psykiskt påfrestande, och kanske avskräckande. Klart det blir upprörda reaktioner när ett företag går i konkurs tillexempel, men för det ska ju inte ägarna behöva känna att de typ måste gömma sig resten av livet.

  8. masa skriver:

    Jag tror att vi i Sverige har en alltför rationalistisk trygghetskultur då det kommer till vissa områden där rationalism inte är relevant. Det kan innebära att misslyckanden tolkas som att ”man skulle egentligen kunnat förutse hur det skulle gå och fixat det, om man var bra nog”. Eftersom man misslyckats är man oduglig. Jag har någon gång hört jämförelsen att i Sverige är det en nackdel ju fler misslyckade start-ups man har bakom sig, medan i USA är det snarare tvärtom (i entreprenörssammanhang) då man visat att man är villig att ta risker.

    Enkelt uttryckt: man tycks i Sverige tro att man kan ta risker utan att riskera något.

    Det här kanske är mer relevant för män än kvinnor, i den utsträckning män har större försörjningsansvar – det blir en press att ta risker för att förkovra sig och ‘bring home the bacon’, men samtidigt förväntas man inte riskera något – och som påpekats kanske man också gör det mer för att behaga andra än sig själv. Här bör isåfall de män som är i situationen frigöra sig från såna krav och fokusera på att prestera utifrån sin egen förmåga, lust och vilja. Har man barn får man kanske lov att kompromissa, men det bör knappast vara fokus.

    Som Medborgare X säger också, prestationer behövs i samhället. Jag tycker själv det är roligt att bli utmanad och prestera. Jag tror att det problematiska är när det blir ett strikt krav där också misslyckande med automatik tillskrivs personens identitet. Sånt är i grunden en skambeläggande manipulation – vilket mycket av de fenomen vi tar upp här är. Kasta tillbaka dit det kom ifrån!

  9. Mariel skriver:

    Medborgare X: ”Men tyvärr skulle samhället gå under om människor inte längre förväntades prestera och nå framgång. Om det inte gjorde någon personlig skillnad att prestera och vara framgångsrik jämfört med att misslyckas eller inte ens försöka så skulle samhället ganska snart rasa samman. Vem vill jobba och slita när man lika gärna kan ligga på soffan och vänta på att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen? ”

    Människan skulle prestera av samma anledningar som bebisar börjar krypa: Intre motivation. Utveckling. Varför motiveras du till att ta på dig kläder en vinterdag? Varför äter du mat? Behov uppfylls. Världen går inte under för att människor inte känner ett stort övermäktigt prestationskrav…

  10. Patrik B skriver:

    Alla måste prestera på någon punkt. Män har större prestationskrav på sig när det gäller att tjäna pengar. Män som har fysisksa arbeten offrar sina kroppar för att försörja sina familjer. Kvinnor har större krav på sig när det gäller att föda barn och ta hand om dem. Kvinnor offrar ofta sina kroppar för att bära och amma barn.

    Men en viktig skillnad är att kvinnor är bättre på att stötta och hjälpa varandra. Medan män ofta är hårdare mot andra män. Vi borde kunna lära oss något av kvinorna här. För att man ska våga satsa och vinna måste man kunna misslyckas någon gång utan att ses som en förlorare.

  11. masa skriver:

    Patrik B:

    Tror du det finns någon koppling mellan att män konkurrerar om kvinnor och det du beskriver att män är hårdare mot andra män? Kan själv tänka mig att det kan vara så, att män kanske då ”spelar med” i såna idéer, som kvinnor kanske också belönar?

  12. Fredrik skriver:

    Pelle

    ”Från denna rörelses idéer kan även männen hitta verktyg för att göra sin egen vardag mer dräglig, och inte vara fast i en lika trång kostym.”

    Kan du ge exempel på feminister, böcker eller citat där en sundare feministisk rörelse uttrycker eller önskar manlig frigörelse och integritet utan att knyta detta till kvinnors egna önskemål?

    Jag känner till Camille Paglia och Christina Hoff Sommers, de är bra på att avslöja lögner, men du verkar antyda något mer, att det skulle finnas idéer som av män kan användas som verktyg för egen frigörelse och integritet.

    Menar du att feministerna skapade verktyg åt sig själva och att det är något män också borde göra? Jag skulle gärna se exempel på feminister som har försökt skapa broar till män utan att ha direkt egoistiska intressen, om det finns sådana.

    Jag beställde The feminine mystique av Betty Friedan nyligen, jag har inte hämtat ut den än och har alltså ingen egen uppfattning om den. Den boken ska jag dock inte läsa med utgångspunkten att jag skulle hitta några verktyg som är användbara utan snarare för att den kan ge en inblick i en tidigare feminism som möjligtvis på olika sätt kan vara förståelig, den kan ge en ytterligare av var rörelsen ”kommer ifrån”.

    Jag känner dock ”unease” när det, i dagens media/politiska klimat, skrivs om att män kan lära av den feministiska rörelsen (inte bara under dagens klimat förresten, men kanske särskilt under dagens klimat). För egen del vill jag ha rätt tydliga exempel på vad det skulle innebära och hur grunden till sådana uttalanden ser ut.

  13. Lövet skriver:

    @Christina Nauckhoff: Och du ville säga vad, som hade med inlägget att göra och som inte tillskrev oss åsikter som vi aldrig har haft???

  14. Medborgare X skriver:

    Urban!

    Jag håller med dig att män (i den mån de gör det) ska sluta prestera för någon annans skull (t.ex. för att imponera på kvinnor), utan istället ska göra det för sin egen (och, som du säger, sina uppdragsgivares) skull.

    En viktig faktor för att nå dit är att få till en lagstiftning som gör att män har samma rättigheter som kvinnor när det gäller barn, föräldraskap och vårdnad. Män ska inte behöva vara i beroendeställning till sina barns mamma!

  15. Medborgare X skriver:

    Karin!

    Absolut är det så att det inte är bra om det finns en press att inte få göra fel. Men jag har svårt att se att det skulle finnas någon sådan nolltolerans. Visst finns det studier som visar att kvinnor har en ökad tendens att lämna sina män om de blir arbetslösa, men alla gör det inte. Visst vore det bra om kvinnor i lika hög grad som män stöttar och stannar kvar hos sin partner när de blir arbetslösa.

  16. Medborgare X skriver:

    masa!

    Jag håller med dig om att det existerar en (osund) trygghetskultur i Sverige. Det hämmar vår vilja att ta risker, starta nytt, prestera och att nå framgång.

    Istället har vi fått en kultur där folk förväntar sig att staten ständigt ska ta ansvar för våra liv. Det ska vara bidrag och ersättningar till allt. Det har lett till enormt höga skatter, en enormt stor offentlig sektor och mängder av människor som lever på bidrag, vilket i sin tur har lett till att mängder av industrijobb har flyttats från Sverige för att det blivit alldeles för dyrt att utveckla, producera och driva verksamhet inom vissa branscher i Sverige.

    Det är industrin som bygger välståndet. Utan välstånd blir det heller ingen välfärd. Sverige behöver fler privata lönsamma företag, men många av dagens unga väljer bort utbildningar som civilingenjör och civilekonom för att istället satsa på media, genus och liknande utbildningar som inte adderar något värde i samhället. Politikerna är lika blinda och tror att pengarna växer på träd.

    Skönt då att se att det finns industriella företrädare som börjar göra sin röst hörda.

    http://www.expressen.se/debatt/fordomarna-som-hotar-var-valfard/

    Om trenden inte vänder snart kommer allt fler talanger lämna landet.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/talangerna-lamnar-sverige_6853335.svd

    Kvar blir alla de som ligger i soffan och fortfarande förväntar sig att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen! Vi andra lämnar det sjunkande skeppet!

  17. Medborgare X skriver:

    Mariel!

    Nej, världen går inte under för att människor inte känner ett stort övermäktigt prestationskrav. De blir utkonkurrerade! Och till slut tröttnar (de allt färre) som presterar att föda de som ligger hemma på soffan dagarna i ända (och alla de som är sysselsatta i ickevärdeskapande tjänster betalda med skattepengar (som genusforskare, administratörer, politiker, etc.))!

  18. Roger skriver:

    Mariel:
    Jag håller med dig. Jag tror att det är framtiden; men innan vi kommer dit måste vi genomgå ett andligt/personligt utveckling/psykologiskt uppsving, både som individer och kultur; Jag tror inte att det kommer att ske inom min livstid.

    Edit:
    Jag är förresten inte säker på att vi pratar om samma sak. Jag syftar på att det som kommer att motivera oss i framtiden är annat än pengar, det kan vara personlig utveckling, en kärlek till utmaningar, positiv prestige i att åstadkomma något gott för många etc. Att bara göra saker för att vi har ett behov av det är lite för reptilhjärna för mig.

  19. Fredrik skriver:

    Medborgare X

    ”…och alla de som är sysselsatta i ickevärdeskapande tjänster betalda med skattepengar…”

    Hur ser du på socialt arbete? Är det icke-skapande aktivitet enligt dig?

  20. klas skriver:

    Bra Pelle! Blev otroligt berörd av detta. Flykten som manligt sätt att hantera skam blir så¨otroligt tydligt i detta fall. Jag tror vi har en historisk möjlighet att hitta nya sätt att vara man. Att vi män diskuterar baksidorna med vår nuvarande roll (roller) är lika viktigt som att vi kritiserar radikalfeminismens irrfärder.

  21. masa skriver:

    klas:

    ”Flykten som manligt sätt att hantera skam blir så¨otroligt tydligt i detta fall.”

    Intressant poäng. Vet inte hur mycket det stämmer, men känner igen det. Har du någon insikt i varför det kan vara så? Har kvinnor överlag andra sätt att hantera skam? Är det viss skam som det gäller?

    En spontan reflektion är att det skulle kunna hänga samman med inställningen att män alltid är aktivt ansvariga för det som händer dem, medan kvinnor tenderar ses som ”offer” för omständigheter.

  22. Johan skriver:

    En person som arbetade på sjukhus blev arbetslös men mörkade det och låtsades gå till jobbet. Personen försvann men återfanns medtagen efter några veckor efter att ha blivit efterlyst.

    Låter berättelsen som att den handlar om en man eller kvinna?
    Den jämställdistiska analysen är att det antagligen handlar om en man eftersom det är män som känner skam över ekonomiska misslyckanden medan kvinnor lever för moderskapet och att vara smala.

  23. klas skriver:

    masa, tack för din återkoppling.Jag vill först erkänna att jag inte är någon expert. Men jag tror att det faktum att män oftare faller ner i alkoholism har med flykt att göra. Och på något sätt måste det vara kopplat till de förväntningar vi män har på oss själva. Men också såklart med hur vana eller hur tränade vi är i att hantera motgång. Men jag misstänker att ökningen av alkoholism bland kvinnor har att göra med att våra roller mer och mer liknar varandra. Om sedan kvinnor har lättare att se sig som offer vet jag inte, men kanske tar de inte misslyckandet så personligt som vi män? Kanske kan det i sin tur yttra sig som att man ser sig som ett offer. Offer är annars ett svårt ord, man är aldrig ett offer, man blir det aktivt tror jag.

  24. Sanjo skriver:

    Ja, håller med. Detta är en del av det som är mansnätverkens uppgift, att förstå, att gå djupare och att se helheten.

    Hade det heller inte varit så spektakulärt länge (2 månader), så hade det här heller inte varit en ”nyhet”. Män både dör och lämnas åt sitt öde dagligen, utan att samhället bryr sig det minsta.

    Man skulle rent av kunna säga att finns det något samhället bryr sig minst om – finns det ett slags liv som det värnas minst om, så är det livet som omgärdar just äldre, svenska män. Det är ofattbart sorgligt.

  25. Mariel skriver:

    @Medborgare X: ”Nej, världen går inte under för att människor inte känner ett stort övermäktigt prestationskrav. De blir utkonkurrerade! Och till slut tröttnar (de allt färre) som presterar att föda de som ligger hemma på soffan dagarna i ända (och alla de som är sysselsatta i ickevärdeskapande tjänster betalda med skattepengar (som genusforskare, administratörer, politiker, etc.))!”

    Men varför skulle alla bara ligga på soffan bara för att de inte vill prestera? Och då syftar jag enbart till prestation som beror just på yttre motivation, och inte inre. Om någon ligger på soffan och bara väntar på att få allt serverat… då har de nog större problem än för låga prestationskrav. De verkar ju sakna livsmotivation? Vad menar du… att om ingen känner prestation så skulle ingen vilja bli politiker? *förvirrad*

    @Roger: ”Jag håller med dig. Jag tror att det är framtiden; men innan vi kommer dit måste vi genomgå ett andligt/personligt utveckling/psykologiskt uppsving, både som individer och kultur; Jag tror inte att det kommer att ske inom min livstid.”
    ”Jag är förresten inte säker på att vi pratar om samma sak. Jag syftar på att det som kommer att motivera oss i framtiden är annat än pengar, det kan vara personlig utveckling, en kärlek till utmaningar, positiv prestige i att åstadkomma något gott för många etc. Att bara göra saker för att vi har ett behov av det är lite för reptilhjärna för mig. ”

    Jag menar att vi gärna gör saker i kombination av både behov och Inre utveckling. Men inre utveckling (som kärlek till utmaningar, positiv prestige osv.) är också ett slags behov eller hur? Så därför tror jag att vi kan bli motiverade ändå. Livsmotivation typ…

  26. Medborgare X skriver:

    Fredrik!

    Skilj på ”icke-värdeskapande” och ”icke-skapande”. Merparten av allt arbete (både betalt och icke-betalt) är i någon mån skapande, men allt arbete är inte värdeskapande. Även socialt arbete kan vara värdeskapande.

  27. Fredrik skriver:

    Medborgare X

    Ah, ser nu att jag läste fel. Jag läste icke-skapande av någon anledning. Tack för det klargörandet!

  28. Mia. skriver:

    Fria funderingar som inte gått flera varv än sas

    Minns hur det lät och hur jag tänkte för knappt 20 år sedan. När feminism, kvinnokamp och jämställdhet kom på tal så var det ofta män som sa, – Men vi då, vi har det inte alltid så lätt vi heller. Jag svarade då oftast – Nä det tror jag inte men ska kvinnorörelsen ta männens kamp också? Engagera och organisera er.

    Men någon mansrörelse tog aldrig fart. Kanske för att män haft svårt att se sig som utsatta, kanske för att män har svårt att organisera sig kring denna typ av frågor, kanske för att män sagts vara norm och att deras problem därmed inte setts som mansfrågor, kanske för att man invaggats i en falsk trygghet om att feministisk jämställdhetskamp skulle gälla männen också (det var vad jag trodde). Men kanske att slagsidan nu börjat bli så krafitg att fler och fler därför märker att jämställdhetsdebatten kantrat….Jag vet inte.

    Vad jag vill ha sagt är att jag inte tycker det är så konstigt egentligen att kvinnorörelsen (feminism) missar männens perspektiv, och då särskilt som män faktiskt också ofta lämnat walk over som Pär Ström uttryckt det. Det jag däremot har svårt att förstå är oviljan att lyssna nu när män börjar ‘höja sina röster för att höras’. Nja förutsatt att man inte fortsätter att bara säga ‘Men männen då? eller också gått på myten om att det handlar om ett (köns)krig.

  29. Jack skriver:

    Mia.

    Män och pojkar har varit under attack. När du säger att det inte finns ett könskrig så är det mycket stötande.

    Enda invändningen mot krigstermen är att kriget utförts av en part endast, ofta tänker man sig att krig utförs av två parter. Könskriget har dock utförts av bara en part, parten män och kvinnor i kriget mot män och pojkar, de ansatta utan att attackera tillbaka.

    Vi vaknade upp på denna sida fann oss själva och våra bröder dödade eller skadade. Fiendens krevader ringer än i våra öron. Du famlar i de ännu hängande rökridåerna och finner allt vara tyst och frid bortsett från vårt jämmer. Att höra dig säga könskriget är en myt, det är en bisarr situation. Du framställer dig genom desinformationen inte bara som korkad utan som fiende.

  30. Mia. skriver:

    Jack

    Jo jag vet att det finns de som delar radikalfeminismens verklighetsuppfattning och retorik, så ja för vissa pågår ett könskrig. Och det var vad jag ville ha sagt också.

  31. Jack skriver:

    Mia.

    Återigen låter det på dig som att du inte riktigt menar vad du säger. Ofta används iden att människor lever i olika verkligheter för att förneka att det är så som andra säger, att det i själva verket är lite psykotiska eller dylikt.

    Det vore på sin plats här av dig att klargöra huruvida du erkänner några av de anfall som feminister har gjort mot män och pojkar.

    Du har nämligen gett en ganska så stark bild av att _för dig_ så pågår inget könskrig. Låt mig citera dig här i tråden bara för att visa hur du på ett ganska manipulativt, undergrävande sätt fömedlar inställningar som du inte verkar medveten om eller inte vill stå för i klartext, kursivering av mig:

    ”det finns de som delar radikalfeminismens verklighetsuppfattning

    ”det finns de som delar radikalfeminismens … retorik

    myten om att det handlar om ett (köns)krig”

    för vissa pågår ett könskrig”

    Det är något som kan tolkas som att du själv inte står i skottlinjen, fair enough som bedömning av din situation, men klumpigt uttryckt. Du hade lika gärna kunnat säga att för dig skedde aldrig 9/11 eftersom du inte drabbades personligen. Det är klumpigt och stötande uttryckt, minst sagt.

    Så Mia erkänner du t ex att feministerna:
    - Ljugit med statistik?
    - Stiftat repressiva lagar mot män?
    - Omformat skolan till framförallt pojkars nackdel?
    - Falskeligen beskyllt goda och lagenliga män?
    - Demoniserat män i media?
    - Att detta skett medvetet bland framträdande feminister för att minska mäns makt
    - Att män och pojkar är i behov av en mansrörelse inte endast men till stor del som konsekvens av dessa övergrepp?

  32. Mia. skriver:

    Jack

    Du gillar ju detta med att tolka in och analyser så…

    ”Återigen låter det på dig som att du inte riktigt menar vad du säger.”

    Är detta en manipulativ sätt att få det att framstå som jag ljuger och har gjort det förr?

    ”…manipulativt, undergrävande sätt fömedlar inställningar som du inte verkar medveten om eller inte vill stå för i klartext,”

    Jag kan väl inte manipulera kring något jag inte ens är medveten om? Alternativt du antyder igen att jag ljuger?

    Och sen ska jag erkänna?! Nejdu Jack med din vana att tolka in än det ena än det andra och komma med psykologiska ‘utlåtanden’ och analyser (som jag redan betackat mig för i en annan tråd) så väljer jag the right to remain silent då anything I say or do can and will be held against me in your court of law.

  33. Jack skriver:

    Mia.

    Just nu är det vad du inte sade som talar emot dig. Ett erkännande och en ursäkt till de som drabbats hade räckt från din sida. Det är klart nu att dina intressen i detta har väldigt lite att göra med sanningen och respekt för dina medmänniskor, i vilket fall ett erkännande och en ursäkt varit det naturliga.

  34. Jenny Kristiansson skriver:

    Medborgare X

    Vilken härlig värld du lever i, den är antingen svart eller vit. Alla som inte är civilingenjörer eller civilekonomer är lata soffliggare eller så jobbar de med värdelösa saker som politik, media osv. I din värld är civilingenjörer och civilekonomer übermenschen?

  35. Jenny Kristiansson skriver:

    Jack varför ska Mia be alla pojkar och män om ursäkt för allt feminister någonsin har gjort och någonsin kommer att göra? Kan du då inte be alla tjejer och kvinnor om ursäkt som någonsin blivit mördade och kommer att bli mördade av sina pojkvänner/män/ex.?

    Ditt sätt att resonera är totalt orimligt. Vem kan hålla jämna steg med någon som överdramatiserar så in i norden som du gör?

  36. Jenny Kristiansson skriver:

    Medborgare X

    ”Det som behövs är knappast mindre förväntningar att prestera och nå framgång, utan snarare att samma krav börjar ställas också på kvinnor.”

    Kvinnor precis som män har redan förväntningar och krav ställda på sig så det räcker och blir över.

  37. Mia. skriver:

    Jenny Kristisnsson

    Ungefär så ja då det som dök upp hos mig var ‘Har du slutat slå din fru än?’ Damned if you do and damned if you don´t, dubbelbestraffningstemat alltså.

  38. Medborgare X skriver:

    Jenny!

    Nej, världen är inte svartvit. Däremot är det ett faktum att det krävs ett välstånd för att kunna upprätthålla och vidareutveckla en välfärd. Utan vålstånd ingen välfärd. Välståndet kan enbart uppkomma genom värdeskapande arbete, något som till största del sker inom det privata näringslivet och framför allt då inom industrin.

    Det är ingen slump att västvärlden fick allt mer demokrati, mänskliga rättigheter och välfärd parallellt med industrialiseringen. Industrialiseringen skapade ett aldrig tidigare skådat välstånd, inte bara för de rikaste, utan för alla människor!

    Samma sak ser man i alla övriga länder som industrialiseras. Ju mer de industrialiseras, desto mer ökar demokratin, de mänskliga rättigheterna och välfärden (som en Brask-lapp är det kanske bäst att tillägga att det inte är ett absolut linjärt samband, men det är den genomgående tranden). Japan och Korea är exempel på länder som för 30-40 år sedan sågs som nästan underutvecklade, men som idag har ett välstånd som är i paritet eller t.o.m. bättre än många västländer. Samma sak sker nu i många andra länder. De springer snart förbi Sverige och övriga västländer.

    Den dagen den svenska industrin blir än mer utkomkurrerad eller flyttar till de mer framgångsrika länderna, så kommer det heller inte att finnas speciellt mycket skattepengar för att finansiera välfärden. Vi har under de senaste årtiondena redan sett hur välfärden har börjat skäras ner på många områden, både på grund av att det inte längre genereras tillräckligt mycket välstånd i Sverige som förr och att kostnaderna har ökat för att försörja allt fler som ligger på sofflocket eller som är anställda inom icke-värdeskapande offentliga yrken. Det är bara en tidsfråga innan stat och kommun måste börja effektivisera sin verksamhet och göra sig av med personal som inte utför ett värdeskapande operativt arbete (som administratörer, byråkrater, politiker, utredare, genusvetare, etc.).

    Samtidigt är det allt mer viktigt att även kvinnor börjar ta lika stort ansvar som män att skapa nya lönsamma företag inom den värdeskapande sektorn och kraven ökar på att kvinnor ska prestera och vara lika framgångsrika som män. Svenska kvinnor bidrar inte alls med lika mycket skattemedel till samhället som män gör. Det är dags att kvinnor börjar bidra med minst lika mycket skatt som män gör. Så att välfärden kan upprätthållas och vidareutvecklas även i framtiden, till nytta för framför allt våra barn och de gamla!

  39. Jack skriver:

    Jenny,

    ”Jack varför ska Mia be alla pojkar och män om ursäkt för allt feminister någonsin har gjort och någonsin kommer att göra?”

    Det få du nog svara på själv. Du visar med din fråga att du har en låg förmåga vad gäller läsförståelse, alternativt att du medvetet gör en halmgubbe, dvs tillskriver en annan debattör ståndpunkter denna aldrig haft. Det är inte okej. Bättre kan du. Tips är att du citerar det du tror dig ha läst för att få en ny chans att se om det verkar rimligt vad du skriver själv samt för att inte framstå som du nu gör. En manipulativ person med dåligt minne som kommer med beskyllningar mot andra baserat på egna påhitt .Läs igen och citera och se om du kan hålla dina groteska fantasier borta från vad du tillskriver andra. Ett tips inte bara till dig utan till feminister överlag (även om du sjläv inte skulle klassa dig så)

  40. h:o skriver:

    Medborgare X, kl. 09:18

    Du använder ungefär samma retorik som Pär Ström (jag syftar på det sista stycket). Skillnaden är att du tycks allvarligt mena det du skriver och Pär är mer eller mindre ironisk när han använder feministers retorik men speglar den på kvinnor och jobb/inkomst istället för män och hemarbete/barnansvar. Är du allvarlig eller ironsik?

    Kvinnors arbete inom den offentliga sektorn är ju inga ”hittepå-jobb” för att de ska hållas sysselsatta. Om inte kvinnor utför dessa jobb så måste männen göra dem. Då blir det förstås färre män som kan syssla med att generera välfärd och skattemedel i den ekonomiskt värdeskapande sektorn. Visst, kvinnor och män skulle kunna bidra lika mycket till ekonimiskt värdeskapande, men jämfört med hur det är idag skulle männen bidra mindre och kvinnorna mer och totalt skulle den ekonimiskt värdeskapande sektorn därför troligen gå plus/minus noll.

    Du skriver också: ”Vi har under de senaste årtiondena redan sett hur välfärden har börjat skäras ner på många områden, både på grund av att det inte längre genereras tillräckligt mycket välstånd i Sverige som förr och att kostnaderna har ökat för att försörja allt fler som ligger på sofflocket eller som är anställda inom icke-värdeskapande offentliga yrken.”
    Skattetrycket har avsevärt minskat de senaste årtiondena. Folk åker hellre till Thailand på semester än betalar tillräckligt med skatt för att låta sina gamla föräldrar få en värdig ålderdom och barnen en stimulerande skola. Det jag menar är att välståndet egentligen fortfarande genereras, men vi lägger det på andra saker än förr (t ex utlandssemester i stället för skatt).

  41. Medborgare X skriver:

    h.o!

    Du får nog ta och läsa min kommentar ett par gånger till. Säg till när du hittar ordet ”hittepå-jobb”. Det kommer naturligtvis att ta sin tid, för det finns överhuvudtaget inte i någon av mina kommentarer! Så om du ska citera så får du nog ta och göra det från sådant som jag faktiskt har skrivit!

    Om du dessutom tror att ekonomi är ett nollsummespel så har du fel. Det visar historien. Det har skett en enorm ökning av den ekonimiskt värdeskapande sektorn under de senaste århundradena i västvärlden. Samma sak sker nu i Asien och i många andra länder. Där skapas ett välstånd som aldrig världen tidigare har skådat. Intressant nog så är också kvinnor betydligt mer involverade i detta där än vad de varit här. Det är mycket vanligare med kvinnor som startar lönsamma företag i Asien än vad det är i Sverige. Trots all feminism och allt tal om jämställdhet här!

    Jag kan rekommendera denna debattartikel på Newsmill. Den beskriver på ett mycket bra sätt hur viktigt det är att fokusera mer på företagande, industri och byggande av välstånd för att i framtiden överhuvudtaget kunna upprätthålla en välfärd i Sverige (och övriga västeuropa)!

    http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/13/svensk-f-retagarpolitik-kan-l-ra-av-asien

    En viktig pusselbit i att utveckla välstånd i framtiden är att även kvinnor börjar ta samma ansvar som män på detta området.

  42. Andreas skriver:

    ”I den rörelsen gjorde kvinnor uppror mot att bara vara utseendeobjekt, och jobbade aktivt för att även ses som tänkande subjekt. Vidare ville man inte spä på myten om den goda modern, utan strävade mot att kvinnor fritt skulle kunna förvärvsarbeta (observera att jag här inte talar om de senaste två decenniernas radikalfeminism i Sverige).

    Män kan på liknande vis arbeta för att inte bara vara framgångsobjekt, utan även kännande subjekt som lyssnar till sina önskemål och hittar sin inre kompass. ”

    Tror inte det går Pelle.
    Som hjernevask säger så är vi skapta på ett visst sätt. Jag går fortfarande efter utseende, och honorna efter status.

    Så något bättre vore istället att hjälpa kvinnor att hålla formen osv, och hjälpa män att prestera, ge dem mer ekonomisk trygghet, stärka dom för deras lite hårdare liv, och att ge dom den status de förtjänar, istället för att försöka ta bort den med lögner som ”patriarkat” eller ”räkmacka”

  43. Jack skriver:

    Andreas,

    ”Tror inte det går Pelle….Jag går fortfarande efter utseende, och honorna efter status.”

    Jag gav tummen upp samtidigt som orsaken till din tro bland annat är bristande erfarenheter. Du är bara inte tillräckligt förtryckt. När du inte längre har möjligheten till att tjäna pengar och det börjat luckras upp lite vad som är norm så kommer det förefalla rimligare att gifta sig med en kvinna med pengar. Hur ska du annars kunna få mat att äta när dina föräldrar tycker det räcker? Jobb finns bara för kvinnor, sådan är lagen och så har det alltid varit (enligt framtidens historia). Män är för oansvariga, kriminella och pedofila för att kunna arbeta. Dessutom skall det ses som skamligt av en man att inte ha gift sig.

    (Värt att poängtera att kvinnor inte fick jobba där det skulle skada dem men oftast fick de det, men ville inte, eller kunde inte alls eller i konkurrens med bättre män var för dåliga. Dagens och framtidens begränsningar för män är i högre grad artificiellt skapade genom lagstiftning och könsrasism. Män kommer till skillnad från kvinnor heller inte ha några lagliga privilegier vilket kvinnor hade under perioden de kallats ”förtryckta”, en kvinna hade t ex rätten att leva medan en man kunde tvingas ut i krig)

  44. Mariel skriver:

    @Andreas: ”Så något bättre vore istället att hjälpa kvinnor att hålla formen osv, och hjälpa män att prestera”

    HJÄLPA KVINNOR ATT HÅLLA FORMEN? Jag dör lite inombords…

  45. Jenny Kristiansson skriver:

    Medborgare X

    Jag hörde en väldigt intressant diskussion på radion igår där bland annat Staël von Holstein var med. Han trodde stenhårt på kapitalismen och menade på att den kris som vi ser i Grekland idag är helt och hållet socialdemokratins fel. Sedan sa han ungefär såhär: Skatterna måste sänkas, människor måste kunna spara och få chans att hjälpa i första hand sin egen familj och släkt först innan man betalar för att skinnskallar i Örebro ska kunna ligga hemma och lata sig.

    Jag tyckte det var lite roligt eftersom jag inte har sett en enda ”äkta” skinnskalle sen mitten av 90- talet någon gång. Men i alla fall han hade en del intressanta funderingar. Han var alldeles för radikal för min smak, men ändå han hade en del bra saker att komma med. Han har skrivit böcker också, jag tror att du skulle gilla dem. Även om jag höll med honom i vissa saker så är jag innerligt rädd för att en dag se hemlösa barn på gatorna i Sverige. Jag såg det när jag var i Mexico och det är inget kul. Jag betalar gärna hög skatt om det hjälper att bygga upp ett mer långsiktigt stabilt samhälle.

    Det här var väldigt off topic kanske, med tanke på vad vi pratade om från början. Men du påminde mig om honom.

    Inom vilka områden tror du Sverige har en framtid? Personligen är jag lite skeptisk till industrier som tillverkar en massa prylar mobiltelefoner, bilar, kläder osv osv. Vi lever ju trots allt på en liten planet med ändliga resurser. Men Sverige kunde kanske gå i spetsen för att hitta alternativ. Jag är inte så påläst om detta, men har ändå ett genuint intresse.

  46. h:o skriver:

    Medborgare X
    Jag förstår på ditt aggresiva svar att du inte var ett dugg ironisk i din tidigare kommentar och kände dig förolämpad av denna antydan från mig. Jag ber om ursäkt för det.
    Det var inte heller meningen att ”hittepå-jobb” skulle uppfattas som ett citat från dig. Det var min tolkning av innebörden i det du skrev. Och eftersom jag inte anser att det är ett riktigt ord satte jag det inom citationstecken, som man ofta gör.

Google