Ivar Arpi om dagens politiska feminism

22 februari 2012, av Pelle Billing

Om du inte redan sett den vill jag rekommendera Ivar Arpis (redaktör Axess magasin) artikel på SVT Debatt. Här är ett smakprov:

Att driva tesen att det är vanliga män som våldtar, utför våldtäkter eller slår är viktigt för vänsterfeminismen. Viruset som anses härja är nämligen manligheten i sig, trots att forskning tydligt visar att det finns vissa grupper, till exempel redan kriminellt belastade och psykiskt sjuka, som är mer sannolika vad gäller sexköp, våld och våldtäkt. I den feministiska berättelsen om manssamhället får inte mäns egna berättelser plats och män får finna sig i att reduceras till statister, eller förövare. Därför kan män som bäst bli gäster i feminismen och därför duger inte dagens feminism som jämställdhetsprojekt [...]

Läs gärna hela artikeln.

Relaterade artiklar på bloggen:

Etiketter:  

42 kommentarer på “Ivar Arpi om dagens politiska feminism”

  1. Fredrick skriver:

    Vilken bra artikel av Ivar Arpi!
    Balanserad och väl underbyggd i sin kritik av en urspårad svensk feminism.

  2. Mariel skriver:

    ”Många feminister som pratar om mäns våld mot kvinnor är noga med att understryka att det kan vara vilken man som helst som slår. ” skriver Arpi. Och jag känner verkligen igen mig. Det är alltid att män uppfostras till att vålda, och bete sig som bröliga djur. Och jag är uppväxt med att höra att man aldrig kan vara riktigt säker när man går ute… en kille kan ju komma och våldta en när som helst. Eller så är det alltid frågor som hör efter om pojkvännen inte slår en, frågor som undrar ”behandlar han dig bra?” som om att det är vanligt att pojkvänner behandlar en dåligt. Och städning… Alltid höjda ögonbryn om ens pojkvän tar ansvar för middag, hushåll och barn. Och så den där artikeln om han som skrev att pojkars språk var fattigt……..

    En gång läste jag på twitter ”Om man inte är feminist som kvinna, är det som att pissa sig själv i ansiktet”. Och jag som precis då slutat vara feminist kände bara att………… allt ”hat” de pratar om………. har jag mest sett komma från dem. Feministerna själva verkar vara de som hatar mest ibland. I alla fall har jag inte sett samma hat här. Även om det är starka ogillande känslor kring statsfeminismen.

    Fast det är klart, det var någon här som också skrivit att en manlig feminist pissar sig själv i ansiktet. Men… jag tänker att om man pissar sig i ansiktet så vantrivs man. Men om man medvetet kallar sig något, så gör man det väl inte och samtidigt är missnöjd med det. Man vinner väl något på de val man gör… eller?

  3. per hagman skriver:

    Ok sammanfattande artikel av Ivar Arpi vilken även återspeglar samtalen här och på andra jämställdhetsbloggar.

    Bästa i sammanfattningen var den typiska radikal/ stats feministiska uppfattningen :

    ”åtminstone så länge som den envisas med att enbart se människor som en del av ett kollektiv och inte som individer”.

    Aktivarum gör i dag en bra historisk debatt sammanfattning på :

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/02/22/i-svallvagorna-efter-svelands-attacker-pa-hogerextremism-hittar-vi-feministiskt-perspektiv-bo-rothstein-dilsa-demirbag-sten-m-fl/

    Per Hagman

  4. Fredrik skriver:

    När jag läste texten första gången trodde jag kampanjen han pratar om handlade om prostitution, dvs vuxna människor, jag blev kritiskt inställd till de ”luckor” jag tyckte Arpi lämnade, exempelvis vad som skulle vara en ”riktig man” och att han till synes spelade radikalfeminister i händerna genom att okritiskt inkludera det exemplet tillsammans med en ”syn” på att feminismen skulle vara något män vill bli inkluderade i (men inte får). Sedan insåg jag att det var en kampanj mot sexköp av barn, jag tror inte jag registrerade det för att det verkar alltför orimligt att någon, feminist eller annan person, skulle koppla ”vanlig” manlighet till sexköp av barn, riktigt sjukt om det är så som han beskriver.

  5. Fredrick skriver:

    OT;
    Isabella Löwengrip aka Blondinbella, skriver kritiskt om överdrivet genustänkande
    och Fru Gårman – artikeln i SvD, på sin blogg idag.
    Debatten rasar på hennes forum..:)

  6. Håkan skriver:

    Bra artikel. Feministerna har svårt att skilja på att man inte kan avgöra vem som kan begå ett brott och att alla är kapabla att begå brottet.

    Utan att ha några siffror att luta mig mot så skulle jag tro att säkerligen 99% av alla män i Sverige inte är våldsbenägna. Den återstående procenten som är det är mer representerade i vissa grupper men finns säker att hitta i även de andra grupper. Dock betyder inte det att alla män är våldsbenägna.

    Att man inte kan avgöra vem i en grupp som kan begå ett brott betyder inte att alla är kapabla att begå brottet.

  7. Jenny Kristiansson skriver:

    Åhh vad skönt, det måste ju också innebära att det inte är vanliga kvinnor som misshandlar sina män eller slår sina barn. Det är psykiskt störda eller kriminella kvinnor.

  8. Håkan skriver:

    @Jenny Kristiansson
    Ja varför skulle det vara normala kvinnor som slår män eller barn? Troligen så är det samma eller likartade mekanismer som gör att människor tar till våld mot närstående.

    Men allt arbete mot våld i nära relationer de senaste åren har byggt på att män (vilken man som helst) slår för att behålla könsmaktsordningen. Därmed så har allt arbete som bygger på andra förklaringsmodeller hindrats.

  9. Joel Johansson skriver:

    Mycket bra artikel!

    Detta är för mig det mest besvärande problemet med radikalfeminismen. Den utmålar alla män som potentiella våldsverkare – som en värsta form av sexism och kollektivism. I grunden ligger teorin om patriarkatet och kvinnans underordning som man menar är roten till detta onda, och som anses göra det kollektiva skuldbeläggandet relevant.

    I grunden tror jag personligen att hela projektet syftar till att bibehålla kvinnans position som mer (skydds)värd än mannen.

    Det är bedrövligt att makthavare anammat denna världsbild och det kommer tyvärr att slå tillbaka i stor skala på vårt eget samhälle.

  10. Roger skriver:

    Jenny Kristianns:
    Absolut.
    Det vanliga för både kvinnor och män är att INTE slå sina partners, och det är svårt att förstå varför feminister blir upprörda av det förhållandet. Att säga ”Vilken man som helst kan slå” är inte mer mindre sant än att säga ”Vilken kvinna som helst kan slå”; problemet ligger inte i sanningshalten utan i relevansen.

    OM man är mer intresserad av att åtgärda ett samhällsproblem än att bedriva ideologi så måste utgår från fakta; och den fakta vi känner till idag är att en klar majoritet av de som slår är socialt marginaliserade, och/el har en historia av missbruk, psykologiskt handikapp eller våldsbrott. När vi vet detta kan vi göra något handfast åt problemet.

    De som är mer intresserade av att bedriva ideologi ISTÄLLET för att åtgärda ett samhällsproblem ignorerar fakta och knåpar ihop en version som stöder deras ideologi. Iden om att män slår kvinnor bara för att de är män, är inte bara osann och kränkande för män, den är också fullständigt oanvändbar som utgångspunkt för att arbeta för en förändring. Annat än att utrota alla män, vilket ju som bekant det finns en eller annan feminist som omhuldar, iaf som ”konstnärligt uttryck”.

  11. Roger skriver:

    Joel J:
    Skyddsvärde men också ansvarsfrihet. Ett mer transparent namn på ”teorin om könsmaktsordning” hade kunnat vara ”teorin om kvinnans omyndigförklaring”.

  12. Jenny Kristiansson skriver:

    Skönt att veta.

  13. Joel Johansson skriver:

    @Roger:
    Bra noterat! Ansvarsfriheten har jag inte reflekterat över ännu.

  14. Ivar Arpi skriver:

    Kul att länkas här, Pelle! Alltid kul att läsa kommentarerna på din blogg också, till skillnad från på många andra ställen är nivån sansad och bra.

  15. Gonzo skriver:

    ”Nu sätter vi tonårstjejerna i blixtbelysning i den här bloggen.”

    http://bloggar.aftonbladet.se/sjuktjobbigt/

    När kommer bloggen för killar som mår dåligt?

  16. Patrik Olsson skriver:

    ”forskning tydligt visar att det finns vissa grupper, till exempel redan kriminellt belastade och psykiskt sjuka, som är mer sannolika vad gäller sexköp, våld och våldtäkt”

    Sexköp? Denna Ivar verkar ju vara lika korkad som andra statsfeminister om han kopplar samman sexköp med våldtäkt…

    Varannan svensk man har någon gång köpt sex. Men vi män är ju lite psykiskt sjuka… man baxnar!

  17. Gul skriver:

    Vill bara säga tack till er alla som orkar hålla igång diskussionen och påpeka det uppenbart korkade i de svepande generaliseringar och anklagelser som pekar ut mig i egenskap av man, som skydlig till en massa olika saker. Jag tycker att det är helt naturligt att det ska råda lika möjligheter vid lika förutsättningar men är kapitalt ointresserad av att fördjupa mig i genusteorier. Är glad att ni finns som gör det och kritiskt granskar och lyfter fram det som är bort i tok.

    Jag har aldrig sökt upp jämställdhetsfrågan men inser att den kryper sig på från alla möjliga håll. På dagis,via media och även via mitt jobb där jag blivit drabbad av ”jämställdhetsintegrering”. Som led i denna har jag fått höra hur jag definieras utifrån en mall. En mall som säger hur män är, gör och tänker. Och hur fel det är. Och jag känner inte igen mig ett smack. Jag är varken potentiell våldtäktsman eller kvinnomisshandlare. Och jag dricker inte öl, jagar älg eller ser på fotboll. För det gör visst alla män. Bad vår ”jämställdhetsstrateg” att undanta mig från den generella definitionen av män men drabbades av ett smärre backlash. Gulty by asking. Men jag tycker inte ett smack bättre om vare sig fotboll, öl eller våld för det!

    Allt jag egentligen vill är att bli lämnad i fred och göra det jag är utbildad och anställd för. Och kunna ägna min fritid åt det jag är intresserad av. Och i den lätt frustrerade tillvaro av ”jämställdhetsintegrering” jag befinner mig i på dagarna vill jag slippa allt detta nötande och påtalande om ”könsmakt”, ”strukturer” och ”genusglasögon”. Som ärkeindividualist skyr jag kollektiv och jag uppskattar inte att fösas ihop i en grupp som jag antas dela ett antal egenskaper med.

    Min personlighet har en annan avigsida också, Jag antar att ni som kommenterar här ändå delar en övertygelse och den kan jag sympatisera med. Och det känns himla skönt att ni försöker göra något. Jag supportar er. Men jag är ensamvarg så jag kommer inte att gå med i någon förening.

    Men tack än en gång! Det är befriande läsning trots att jag egentligen är helt ointresserad av frågan. Lite märkligt men så är det…

  18. Men@Work skriver:

    Vad gäller sexköpare har Arpi fel. Det finns inga särskiljande variabler för den gruppen, enligt den forskning som gjorts. Däremot har radikalfeministerna och staten i statsfeminismens namn gjort allt för att patologisera och stigmatisera den gruppen. Precis som med sexarbetare. Att patologisera ideologiska motståndare är ett välkänt tillvägagångssätt i fascistiska stater.

    http://www.guardian.co.uk/society/2010/jan/15/why-men-use-prostitutes

    ”The men didn’t fall into obvious stereotypes. They were aged between 18 and 70 years old; they were white, black, Asian, eastern European; most were employed and many were educated beyond school level. In the main they were presentable, polite, with average-to-good social skills. Many were husbands and boyfriends; just over half were either married or in a relationship with a woman.”

  19. Mariel skriver:

    Patrik Olsson skriver ovan: ”Varannan svensk man har någon gång köpt sex. Men vi män är ju lite psykiskt sjuka… man baxnar! ”

    Har 50 % av alla män i Sveriges befolkning köpt sex? Är det sant? Källa?

  20. Jenny Kristiansson skriver:

    Hittade precis de här artiklarna på Aftonbladet. Enligt skribenterna är våld mot kvinnor en epidemi.

    http://www.causeofdeathwoman.net/

    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article14411638.ab

    Om informationen stämmer så finns det väldigt många psykiskt störda och kriminella män runt om i världen.

  21. Aktivarum skriver:

    Jenny K:

    Bra länk!
    Jag har varit inne och kritiserat deras artiklar och siffror nu.

  22. Leif skriver:

    Mariel:
    ”En gång läste jag på twitter “Om man inte är feminist som kvinna, är det som att pissa sig själv i ansiktet””
    Humor! För att gå i land med detta krävs det nog utevistelse i en rejäl storm och dessutom avancerad akrobatik. Tanken svindlar när man försöker visualisera händelsen. Varför denna oerhörda ansträngning? ;)

  23. Maria skriver:

    Från signaturen Demokratinifaras kommentar till Arpis artikel:

    ”Hela tankefiguren om ”könet” som utgångspunkt för att beskriva hur individen är är ingen intellektuell övning utan mer en diagnos för vilken det finns medicin. När man inser att man är humanist så inser man samtidigt att man har en ideologisk motståndare i feminismen.
    Könsfientligheten och fördomarna om könen kan inte vara mer socialistreaktionära än i gudruns Schymans och FIs tappning, Att bli feminist är att avsäga sig femtio procent av humanismen på den andra halvans bekostnad och förneka individens betydelse. Näe tack !”

    Word!

  24. John Nilsson skriver:

    Ny video från girlwriteswhat ”How feminism conned society, and other not-so-tall tales…”:
    http://www.youtube.com/user/girlwriteswhat?feature=watch#p/a/u/0/RozEFVPDxeg

  25. Men förklara gärna för en som inte förstår hela resonemanget – varför är det OK att koppla ihop exempelvis psykiskt sjuka med våldtäkt och misshandel, men inte män? Den stora majoriteten män våldtar eller misshandlar inte folk. Men det gör nog inte den stora majoriteten psykiskt sjuka heller. Vad är det jag har missuppfattat i resonemanget?

  26. Medborgare X skriver:

    Miss Mary!

    Jag håller med dig. Det är absolut inte rätt att kollektivisera psykiskt sjuka som våldsamma eller som sexualförbrytare. Alla kollektivisering är lika felaktig.

    Att man kan hitta vissa grupper i samhället eller personer med vissa egenskaper som är överrepresenterade när det gäller allt från misshandel och våldtäkter till ekonomiskt framgångsrika och maktpositioner i samhället gör dem inte till en mall för hela gruppen. Speciellt inte när man talar som sådant som gäller någon promille eller någon procent av gruppen.

    Tyvärr är det feminismen, kommunismen, rasismen och liknande kollektivistiska ideologier som ägnar sig åt sådant. Feminister kollektiviserar om ”män”. Kommunister kollektiviserar om ”kapitalister”. Rasister kollektiviserar om ”invandrare” eller någon speciellt utpekad etnisk grupp.

    Lika fel är det att kollektivisera om ”psykiskt sjuka”. De är inte mer homogena än någon annan av de utpekade grupperna.

    Människor är individer och de är långt mer komplexa än deras kön, deras hudfärd, deras religion, deras plånbok eller deras psykiska hälsa.

    Tyvärr har feminismen varit den ideologi som hårdast drivit kollektiviseringen (och då specifikt smutskastningen av män) hårdast under de senaste årtiondena. Det är dags att sätta stopp för det och få ett slut på den destruktiva feministiska ideologin samt dess företrädare!

  27. Jenny Kristiansson skriver:

    Aktivarum

    Berätta gärna vad de svarar dig.

    För egen del reagerade jag på det Ivar Arpi skrev om att det är psykiskt störda och kriminellt belastade män som slår och utför våldtäkter. Här i Europa är det säkert så. Men i många andra länder verkar det också vara knutet till kultur och värderingar.

  28. Mia. skriver:

    Miss Mary

    Låt säga att det främst är kvinnor med (förlossnings)depression som dödar sina spädbarn. Då är det väl rätt att säga att de som dödar spädbarn kan lida av (förlossnings)depression istället för att säga att det har att göra med att de är kvinnor. Naturligtvis betyder inte det att alla kvinnor med (förlossnings)depression dödar sina barn men väl att de som gör det troligen lider av en sådan. Samtidigt som en kvinna utan förlossningsdepression naturligtvis även kan döda sitt spädbarn men att det är ovanligt.

    Fö tror vissa att det inte främst är psykiskt sjuka som tar till våld utan de som lider av en psykisk störning. Ofta tar folk fel på detta, men det är skillnad. De med psykisk störning kan förefalla välfungerande (och tycker inte de har något problem) men kan vara lättkränkta, sakna empati, ha ett instabilt känsloliv och ha sämre impulskontroll etc. Saker som alltså inte syns utanpå, iaf inte offentligt. Men som kommer fram i nära relationer eller i specifika situationer (när de ser sig som kränkta t ex).

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/personlighetsstorda-farligare-an-psykiskt-sjuka

  29. Mia. skriver:

    Att då tro att våld i nära relationer kan avskaffas så som man avskaffat slaveri blir för mig okunnigt. Visst kan man få bort en stor del av våldet genom ändrade normer (och bättre rättssystem) i en kultur/ett land (som i Sverige idag enligt mig). Men hur avskaffar man psykisk störning och bristande impulskontroll (ofta kombinerat med alkohol)? Och hur ‘avskaffar’ man att en del misshandlade i sin tur inte ‘kan’ lämna relationen utan stannar kvar/går tillbaka?

    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article14411638.ab

  30. Jack skriver:

    Mia,

    ”Men hur avskaffar man psykisk störning och bristande impulskontroll (ofta kombinerat med alkohol)?”
    All typ av utbildning i psykologi kan vara av värde. Bilden av kvinnan som en liten terrorist måste också bli tydligare i vårt kollektiva medvetande (avser inget flummigt här utan det allmänt kända) så att männen utsatta för henne i god tid vet vad de har att göra med en person som provocerar dem och att de ifall de har bristande impulskontroll måste föregripa utvecklingen. Bilden av kvinnan som en liten terrorist och att han kan prata med andra om situationen är då mycket behjälplig.

    ” Och hur ‘avskaffar’ man att en del misshandlade i sin tur inte ‘kan’ lämna relationen utan stannar kvar/går tillbaka?”
    Hur ser du på detta och att män inte flyr Sverige?

  31. Mia. skriver:

    Jack

    ”…kvinnan som en liten terrorist…”

    Erin Pizzey va?

    Detta är den kvinnliga motsvarigheten till de män som är konfliktdrivande/våldsamma i en relation.

    Manliga och kvinnliga ‘terrorister’ alltså. Och ja det finns de män och kvinnor som ‘slår tillbaka’ även kallat ”Violent resistance”. Men det bästa är alltid att gå, vare sig det var ‘terroristen’ eller man själv som utdelade första slaget. Var och en är ansvarig för sina handlingar (stanna, slå eller gå).

  32. Patrik N skriver:

    ”Jenny Kristiansson skriver:
    23 februari 2012 kl 17:55

    Aktivarum

    Berätta gärna vad de svarar dig.

    För egen del reagerade jag på det Ivar Arpi skrev om att det är psykiskt störda och kriminellt belastade män som slår och utför våldtäkter. Här i Europa är det säkert så. Men i många andra länder verkar det också vara knutet till kultur och värderingar.”

    I den mån det stämmer så är man ju fantastiskt tacksam för att slippa klumpas ihop med det för att man är av manligt kön. Kanske kan man istället börja göra litet mer sofistikerade distinktioner? Som tex skillnader mellan kulturer och värderingar?

  33. Roger skriver:

    Miss Mary;
    Att säga att en majoritet av x utförs av y, är inte det samma som att säga att en majoritet av y gör x. Detta är självklart om man tänker logiskt, men inte om man tänker kollektivistiskt.

    För att citera mig själv:
    ”OM man är mer intresserad av att åtgärda ett samhällsproblem än att bedriva ideologi så måste utgår från fakta; och den fakta vi känner till idag är att en klar majoritet av de som slår är socialt marginaliserade, och/el har en historia av missbruk, psykologiskt handikapp eller våldsbrott. När vi vet detta kan vi göra något handfast åt problemet.”

    Detta säger alltså INTE att en majoritet av socialt marginaliserade, och/el har en historia av missbruk, psykologiskt handikapp eller våldsbrott slår sin partner.

    Jämför nu med feministisk retorik, som säger saker som ”vilken man som helst kan slå”, ”varje man är en potentiell våldtäktsman” etc, så ser du säkert skillnaden.

  34. Jack skriver:

    Mia.

    ”Erin Pizzey va?”

    Nej, jag tänkte på kvinnorna som provocerar och att en sådan förståelse av dem skulle kunna stärka andra responser.

    Skulle fortfarande vilja ha ett svar gällande om du tror att stanna/slå/gå är alternativen för män i Sverige, bör män lämna Sverige eller hur ser du på att kunna stanna om du applicerar relationsvåldskunskaper på hur svenska samhället som ”den lilla terroristen” behandlar män?

  35. Mia. skriver:

    Jack

    ”…kvinnorna som provocerar…”

    Ja det är de som Erin Pizzey kallat ‘terrorister’ i konfliktfyllda relationer vad jag förstår.

    http://www.youtube.com/watch?v=02BcLL1-6dk&feature=related

    De män och kvinnor som tror att alla svenska män och kvinnor är konfliktdrivande/våldsamma (‘terrorister’) kan väl lämna landet om de vill (Angry Harry uppskattar dem alltså till 5%). Alla andra kan ju nöja sig med att bara söka sig till en funktionell relation (även om jag vet att problematiken är mer komplex än så men det blir mitt svar här och nu).

  36. Mia. skriver:

    Att säga att det inte är beroende av klass, ras, relgion. läggning och kön är ju rätt. Det kan vara vem som helst oavsett detta. Även om det troligen är vanligare bland socialt utsatta grupper (och yngre) än bland till synes ‘välfungerande och välsituerade’. Det kan alltså vara vilken ‘typ’ av person som helst men att från det dra slutsatsen att det ÄR vem som helst är var missuppfattningen uppstått som jag ser det.

  37. Roger: jag är självklart med på din logik i första meningen, det tror jag de allra flesta är.

    Ditt citat av dig själv tolkar jag som att du tycker det är relativt oproblematiskt – kanske till och med viktigt – att finna gemensamma nämnare bland de som misshandlar (t ex missbrukare) för att kunna åtgärda det.

    Då undrar jag vidare: är det på samma sätt OK att prata om att absoluta majoriteten av de som våldtar är män? I syftet att finna åtgärder för att minska antalet våldtäkter? Eller anser du att det är att kollektivisera och stigmatisera alla män?

    Jag inser naturligtvis att man inte kan åtgärda det faktum att någon är en man på samma sätt som man kan åtgärda exempelvis ett missbruk. Men om (märk väl OM) man är av den teorin att män (och kvinnor) generellt fostras in i en viss roll, och att denna roll gör det möjligt för en del män att se våldtäkt som något helt OK, så blir liknelsen inte lika konstig. För roller och könsnormer går att förändra, och kan man identifiera problematiska delar där så kan man också arbeta förebyggande.

    Samma resonemang kan appliceras på Mias exempel om kvinnor som dödar spädbarn.

  38. Roger skriver:

    Miss Mary:
    Det är självklart helt OK att tala om att majoriteten av de som våldtar är män, eftersom det är fakta.

    Men eftersom inte en majoritet av män våldtar så är det INTE OK att säga att det är pga ”manliga normer” etc. Det är INTE OK att kräva könskollektivistiska åtgärder, det är INTE OK att skuldbelägga ett kön etc.

    Jag har lite svårt att förstå varför allt detta inte är självklart.

  39. Patrik N skriver:

    Miss Mary

    Om majoriteten av män ser våldtäkt som något orimligt och tabu och en minoritet av män våldtar så förstår jag inte hur mansrollen skulle vara det som möjliggör att se sig själv som en riktig man med rätt att våldta. Borde man inte vara rädd om en mansroll som skyddar kvinnor snarast?

    Men om man har lyckats att fortledes övertyga sig om att kvinnor faktiskt har blivit förtryckta av män genom tiderna så kanske det går att övertyga sig om mer saker av liknande slag?

  40. Roger, du skrev ”Jag har lite svårt att förstå varför allt detta inte är självklart.” och trots detta tar du dig tid att svara på mina inlägg – det är jag tacksam över!

    Låt mig vidareutveckla mitt resonemang med ett exempel:
    Jag har tappat räkningen på alla de gånger jag hört eller hört berättas om att pojkars småtafsande eller andra fysiska närmanden har bortförklarats eller ursäktats med ”jamen han är säkert bara kär i dig”. Eller ”det var nog bara på skämt”. ”Boys will be boys”. Och så vidare. De allra flesta pojkar kommer trots detta att respektera kvinnors kroppsliga integritet eftersom det också finns många normer som säger att man inte får slå kvinnor eller ta på deras kroppar utan tillåtelse, men det kommer också att finnas de som inte gör det, sannolikt inte bara av denna anledning men det är ändå en del i den stora bilden av ett samhälle där respekten för andra personers kroppsliga integritet ibland saknas.

    Att säga att det finns problem förknippade med ”mansrollen” är inte menat att skuldbelägga män, utan hela samhället. Vi har alla en del i upprätthållandet. Fast det är ju också en slags kollektivistisk syn förstås! :-)

    Patrik N skrev ”Men om man har lyckats att fortledes övertyga sig om att kvinnor faktiskt har blivit förtryckta av män genom tiderna så kanske det går att övertyga sig om mer saker av liknande slag? ”.

    Ja jag anser att kvinnor historiskt sett har blivit förtryckta av män. Men det är off topic. Däremot är din nedlåtande ton jävligt onödig eftersom jag är här och ställer frågor med syftet att förstå och lära mig mer, få nya perspektiv, och kanske också kunna bidra med andra perspektiv till de som läser. Syrligheter som din avslutande mening släcker den nyfikenheten effektivt. Var det detta du tänkte att du skulle uppnå med ditt tonfall?

  41. Roger skriver:

    Miss Mary:
    ”Att säga att det finns problem förknippade med “mansrollen” är inte menat att skuldbelägga män, utan hela samhället.”

    När man försöker förklara komplexa fenomen, där många olika faktorer är verifierade, med att det är mansrollen; ÄR det att skuldbelägga män. När såg du senat en feminist tala om våldtäkter och problematisera socialt utanförskap, psykologisk störning, missbruk och brottshistoria? Vilket annat syfte kan dessa feminister ha när de ignorerar i princip nästan allt det som vetenskapen har kommit fram till för att säga att det är ”helt vanliga män” som begår dessa brott?

    Av alla möjliga faktorer har de/ni VALT ut en som passar er ideologi, mansrollen är problemet. Vad kan man kalla det förutom mansförakt, misandri, sexism, avsaknad av respekt för mäns grundläggande mänskliga rättigheter? Det är viktigare att göra en ideologisk poäng än att försöka gå till botten med problemet och på så sätt kunna göra något åt det. På så vis är det inte bara män, utan även utsatta kvinnor, som blir offer för den här oviljan att se, acceptera och inkludera det som inte passar in i feminismens ideologiska världsbild.

    Din anekdot om vad du har upplevt faller för mig oerhört platt mot min upplevelse. Jag har varit man i hela mitt liv. Jag har aldrig tafsat, aldrig blivit uppmanad eller påbjuden att tafsa. Jag har aldrig känt någon som mig veterligen har tafsat, och jag har aldrig sett tafs ske. (förutom kvinnor som tafsat på män, inklusive mig.)

    Jag har inget tvivel om att det finns individer av båda könen som saknar respekt för det andra könets kroppsliga integritet, och jag har inga tvivel om att det uppmärksammas och problematiserar i större utsträckning när den drabbade är en kvinna snarare än en man.

    Och när man observerar ett fenomen uttövas över könsgränser börjar det kännas befängt att skylla på ena könet.

    Partnervåld är ett exempel på hur feminismen konsekvent använder sig av selektivt seende för att skuldbelägga män. Eller för att använda den feministiska termen för partnervåld; ”mäns våld mot kvinnor.” Och eftersom vi vet att detta är ofta förekommande inom feminismen, så är bevisbördan desto större; feminismen har inget förtroendekapital kvar.

    Vill feminismen påstå något om samhället, könsroller, om män så får de faktiskt ta och BEVISA det istället för att komma med plattityder, personangrepp och konsensusmakt.

  42. Patrik N skriver:

    Miss Mary

    Du har nog rätt i att det var en kommentar ovärdig någon som vill ha en sansad diskussion. Min ilska mot feminism går överstyr regelbundet. Beklagar det och ber om ursäkt för den spydiga tonen.

    När det gäller den släckta nyfikenheten du nämner så anser jag att varken du eller någon annan kan kosta på dig det på de grunderna. Men som sagt jag beklagar den överlägsna tonen. vh

Google