Hur man formar samhället runt tabun

28 februari 2012, av Johan Franson

(Krönika av Johan Franson.)

Jag åker tunnebana, det är ganska mycket folk, jag står upp bland folk jag inte känner, alla tittar ner i sina telefoner. Tunnelbanan bromsar in oväntat och jag tar ett steg framåt för att hålla balansen och råkar omfamna personen framför mig. Det är rejält pinsamt. För att visa att jag absolut inte gjorde det med avsikt så ber jag om ursäkt. Tydligt. Så att alla hör det när de tittar upp från sina telefoner. Jag markerar ytterligare genom att ställa mig längre från personen som råkade ut för min oönskade uppmärksamhet, jag sträcker på mig lite extra för att visa att jag är en socialt respektabel person. Jag har brytit ett socialt tabu, och detta var inget jag gjorde avsiktligt.

Vår tillvaro är fylld av tabun. De skiftar ganska mycket över tiden och i olika kulturer. Att inte tro på en Gud är ett exempel på något som nästan alltid varit ett mycket starkt tabu, men idag inte är det längre. Barnaga är exempel på ett starkt tabu idag, men något som inte alltid varit tabu. Under en stor del av vår historia har det ansetts som en nödvändig metod för att förbereda våra barn för en ganska hård och auktoritär verklighet. När jag skriver den senaste meningen känner jag instinktivt att jag måste markera att jag tar starkt avstånd från detta, så nu skriver jag det: barnaga är oacceptabelt, och måste stävjas på alla vis. Jag skriver det inte för att jag egentligen behöver, utan för att jag inte vill riskera att någon missuppfattar min ståndpunkt. Att komma nära ett starkt tabu genom att ens nämna det är socialt mycket riskfyllt. Nu skriver jag också en text alla kan läsa, så det är bäst jag är tydlig.

Det är så här vi fungerar, vi åker storslalom runt våra starka tabun. Vi tar ut ordenligt med avstånd. Ingenting får riskeras. Att åka runt så här är att vara politiskt korrekt. De flesta är det, vi reflekterar inte så mycket över det. Faktum är att tillvaron erbjuder betydligt mer frihet än dessa stora svängar ger, ändå så är det storslalom som gäller. I varje ögonblick påverkas vi av våra tabun, detta är helt centralt i våra liv.

En del tabun blir efter ett tag lagar, men inte alla. Lagar som inte bygger på sociala tabun kan vara svåra att få folk att efterleva, men det finns gott om sådana också. Politiker som vill skapa nya sociala normer med lagar – sådant kan vara rejält irriterande. Konstruerade tabun, som sedan följs upp av lagar är läskigt.

Tabun ändras alltså över tiden, och är inte av naturen givna. De är centrala för våra liv. Vissa tabun förtjänar sin grundmurade status (till exempel barnaga). Andra är mer diskutabla. Vem är det som egentligen skapar dessa? Och hur ser processen ut för att införliva nya tabun, eller utöka området (ännu större svängar tack!) runt befinliga tabun? Alltså, om man fattar det, då har man makt! Intressant! En makt som är starkare än lagstiftande makt. För människor som vill kontrollera andra människor är det här godis.

Att på något vis sympatisera med Breivik är starkt tabu. Det är viktigt att aldrig komma i ett sammanhang där det på något sätt kan uppfattas som att man sympatiserar med hans gärningar, vad han skrivit, eller någonting över huvud taget som har med honom att göra. Bäst att inte ens nämna hans namn. Vara tyst. Här är ett misstag inte lika enkelt åtgärdat som när jag tappade balansen i tunnelbanan. Misstag får inte ske. Ett sådant här starkt och helt oexploaterat tabu är jungfrulig mark för den som vill styra andra människors svängar genom livet. Maria Sveland ser tillfället och skriver en artikel på DN Kulturdebatt. Hon utnyttjar det faktum att Breivik var kritisk till feminismen i sitt manifest. Hon vill införliva kritik mot feminismen som en liten satellit som cirklar kring det massiva Breivik-tabut. Och eftersom vi är så benägna att ta ut svängarna så tänker hon att på detta vis kommer fler dra sig för att kritisera feminismen. Bättre att inte kritisera feminismen, än att riskera att smittas av Breivik-tabut är den undermedvetna tanken som ska sätta sig i folks huvuden. Men fungerar det? Ja, det gör det. Det inte bara fungerar, utan det fungerar alldeles utmärkt.

Så de som angrips i den artikeln är inte främst de som namnges utan det är Du. Det är Din rätt att få uttrycka dig och att ha alternativa åsikter som angrips. Maria Sveland vill inte att Du ska få tala och tycka fritt, eller i alla fall begränsa det inom vissa områden.

De reaktioner som sen kommer på artikeln, den kritik som följer, riskerar att bara befästa det utökade tabut. Detta eftersom man skriver i ett ”inte-format”. Man skriver att det inte alls är som Maria Sveland påstår. Det är inte alls så att kritik mot feminismen har något med Breivik att göra. Men det man åstadkommer är bara att stärka kopplingen genom upprepning. Och man låter Maria Sveland bestämma vilka begrepp som ska kopplas ihop. Det är kladdigt sådant här. Strikt logik gäller inte. Pragmatiska människor skyggar, och börjar ta ut svängen lite extra. Knepet har börjat att fungera.

Här tycker jag Pelle Billing i sitt svar gör helt rätt. Genom att helt enkelt tala om var han står någonstans. Flytta fokus från det kladdiga till det det som gäller. Tummen upp för det.

Jag tycker också det finns anledning till eftertanke för de som irriterar sig på vissa tabun, som de inte tycker borde finnas. Att man aggressivt reagerar, genom att prata i ”inte-format”. Man vill att det ”inte” ska ske. Istället för att konstruktivt beskriva den värld man vill leva i. Det senare kan man göra i ett helt annat mer angenämt tonläge, och den stora mängden pragmatiska människor tenderar att lyssna mer. Och i slutändan söker vi ju lösningar, och inte vad vi ”inte” ska göra.

Exemplets makt är stor så jag tar ett om kvotering. Det finns helt klart en stark trend i samhället till inofficiell kvotering. Det håller på att byggas upp ett tabu kring att inte ”lyfta fram kvinnor”, som det heter med den typen av retorik. Och många reagerar på detta, med all rätt, men sen kan man undra hur man ska reagera. Vi har alltså en situation där fler och fler först ser till kön och sedan till kompetens. Det låter ju inte så smart, men de gör det av fri vilja. Det finns inga lagar som tvingar dem. Jag i min roll som arbetsgivare ser inga problem i detta, jag ser i stället en möjlighet i att de som jag konkurrerar med om kvalificerade medarbetare helt plötsligt har blivit dummare. Tack säger jag, bara sådär, manna från himlen. Om någon annan väljer att anställa en mindre lämplig person, betyder det att den mera lämpliga personen kan anställas av mig istället. Duktiga personer är det mycket ont om, jag välkomnar alla som är kvalificerade, jag kan garantera är att jag inte kommer titta på kön, ras, etnicitet eller sexuell lägning. Varför skulle jag göra det, det är ju korkat. Så länge vi kan slippa lagar inom området, vilket vore synnerligen illa, så finns möjligheten till frihet, det är bara att ta den.

Det finns en hel del frihet, bara man inte ställer sig i kön för att åka storslalom nerför backen tillsammans med alla andra. Sociala tabun finns av en orsak, men vissa kan man faktisk bryta, och man kan också åka runt bland de som bör finnas på sätt som bryter det ”politiskt korrekta” mönstret. Moral och integritet är viktigt, och man bör tänka igenom vad man står för. Då blir det också enklare när man då och då går emot någon konvention av hur saker och ting nödvändigtvis ska vara.

Om du vill ha mera frihet, börja med dig själv. Stå för vem du är. Stå för vad du tycker. Visa respekt och lyssna och lär, på samma vis du önskar att andra lyssnar till dig. Det är ganska enkelt, men samtidigt otroligt svårt. Men det kan vara bra att komma tillbaka till efter de ständiga tillkortakommande och misslyckanden man är full av, eller i alla fall jag är full av.

Är du fortfarande med? Tack för att du läste denna text. Jag återkommer med mer senare om det finns intresse. En intressant diskussion skulle vara att höra vilka (sociala) tabun ni låter styra era liv av, och speciellt tabun som ni inte vill ha där, men som ni ändå låter er styras av. Där någonstans börjar den personliga friheten, och också yttrandefriheten. Skriv gärna kommentarer runt det nedan!

Etiketter:  

35 kommentarer på “Hur man formar samhället runt tabun”

  1. MarcusE skriver:

    Oups, var för mig som läsare lite otydligt vem som skrev. Kan PB tydligare lyfta fram att det inte är han som skriver?

  2. Kristian skriver:

    ”Det är så här vi fungerar, vi åker storslalom runt våra starka tabun. Vi tar ut ordenligt med avstånd. Ingenting får riskeras. Att åka runt så här är att vara politiskt korrekt. ”

    Mycket bra beskrivning av vad pk är. Mycket läsvärt i övrigt! Tack!

  3. hamstrn skriver:

    Min första tanke var, när fick de tunnelbana i Malmö?

    I annars mycket bra artikel. Min egen anekdot är från jobbet. Där kan man inte kritisera feminism eller rådande jämställdhetsarbete utan att få epitetet hatar genusvetenskap…

  4. Johan Franson skriver:

    MarcusE och hamstrn: Det gäller att vara på sin vakt :-) .

    Kristian och hamstrn: tackar.

  5. Mariel skriver:

    Ja en liten symbol tex: en pratbubbla eller något kanske vore på sin plats för att visa att det inte är Pelle som skriver :-) det som fick mig att reagera var när det stod: ”Här tycker jag Pelle Billing i sitt svar gör helt rätt.” för då tänkte jag att han pratade om sig själv i tredje person ;-) så då kikade jag ner på skribent-informationen! :-)

    Angående inlägget Johan Franson skrivit:
    Jag skulle vilja säga att det här handlar om normer? Även fast det ordet inte verkar användas. [Edit; eller jo lite blygsamt En gång]

    För mig är det lite tabu att prata om sex, utanför sammanhang där man faktiskt gör det mycket. Prata om sex i vardagslivet känns fel.
    För mig är det tabu att bjuda hem vänner och inte städa det minsta, och låta underkläder och allt möjligt ligga framme. Jag plockar undan ordentligt innan besök.
    För mig är det tabu säga till sin svärmor ”nä jag är inte en sån där jättebra mamma, jag orkar inte baka, jag lagar sällan mat, kommer inte orka amma länge till, har sex sällan med min man” osv. Många saker som jag tänker kommer INTE ut ur min mun.

    Men jag skulle absolut våga prata om att Pelle inte är som Breivik! Men för att inte säga det i ”inte”-format så skulle jag kanske ropa till henne: ”SLUTA sammankoppla de två! Det är galet!!”

  6. Medborgare X skriver:

    Johan!

    Väldigt bra skrivet. Visst finns det ett antal sociala tabun som (på gott och ont) ibland begränsar oss, men så länge de inte är omformade till lagar så behöver de inte begränsa vår frihet.

    Det som dock är hemskt i samhället är alla dess människor (som exempelvis Maria Sveland och company) som via ytterligare sociala tabun och ytterligare moralism vill begränsa folk (och framför allt då män) än mer. Genom påförandet av skuld och skam vill dess feminister inte bara begränsa män och lyfta fram kvinnor, i många fall vill man med lagstiftningens hjälp rent ut sagt förtrycka män. Detta genom att tillse att män inte har samma lagliga rättigheter som kvinnor och genom att verka för att samhället ska specielbehandla kvinnor och göra separata satsningar på kvinnor som inte män får ta del av.

    PS: Skaffa dig en gravatar. Med en bild intill ditt namn i slutet av inlägget blir det lättare att skilja dig från Pelle Billing.

    http://en.gravatar.com/

  7. Samarkanda skriver:

    Bästa gästbloggen hittills. De så kallade kloka feministerna som bloggade här i höstas var inte mycket att hänga i julgran. Men bra att belysa saker från olika vinklar.
    Som sagt, trodde det var billing fram till mitten av artikeln.

  8. NinniTokan skriver:

    Pelle:
    Jag reagerade liksom de andra skrivit på att texten inte var skriven av dig. Känslan var lite olustig, faktiskt…. tyckte jag iaf
    Finns det möjlighet att flytta upp skribent-informationen så man får veta vem som skrivit innan man börjar läsa?

    Edit. Såg nu att det faktiskt står under rubriken.. Kanske vänjer man sig vid att kolla där?

  9. Kristian skriver:

    Spinner vidare på storslalomliknelsen, en bild som satt sig. Varför tar vi ut så stora svängar? Ser vi inte slalompinnarna? Är vi rädda att de breder ut sig över hela backen?

    Nja, snarare är vi väl rädda att andra inte ska se. Tabun är ju i första hand sociala företeelser. Även om vi känner att vi kan följa en ganska snäv linje i backen så är vi rädda att pinnarna ser större ut i andras ögon. Som vandrande varumärken blir vi nedsolkade om det uppfattas som att vi bryter tabun genom att vi råkar gå för nära eller genom att någon flyttar eller förstorar slalompinnarna.

    Det Maria Sveland gör, att ta Breivik och blåsa upp honom till en stor diffus spärrballong. Breivik är ett tacksamt objekt för detta då få vågar titta närmare mot honom eftersom han är så jäkla hemsk. Jag tror inte att Sveland är ohederlig, jag tror att hon faktiskt ser Breivik som en stor diffus spärrbalong som breder ut sin skugga över hela Europa. Oavsett Svelands uppsåt så leder det till en antiintellektualisering av debatten, en infantilisering skulle jag säga. När den egna upplevda känslan blir det som får tolkningsföreträde i den offentliga debatten och inte får ifrågasättas av en massa argument och faktum.

  10. Pelle Billing skriver:

    Jag har lagt in en rad i början av inlägget, att det är en krönika av Johan Franson.

    Men på sikt får man vänja sig vid att kasta ett getöga på vem som skrivit! Det står under rubriken på varje inlägg (det man möjligen kan tänka sig är att göra det ännu tydligare).

  11. Matte skriver:

    Åker man störtlopp i livet blir man antingen utstött och idiotförklarad eller hyllad för att säga vad man tycker och gå sin egen väg.

    Jag tror att det beror på om man är framgångsrik eller inte, ju större makt i olika former desto mer kan man skita i att åka storslalom.

    Är du en rik rockstjärna kan du klaga och säga vad du tycker utan att bli straffad för det. Är du en medelsvensson så ska det mycket till att inte vara försiktig och passa sig för slalompinnarna. Tragiskt att det är så.

    Det är riskabelt att åka störtlopp och gå sin egen väg, lyckas du så är framgången stor. Misslyckas du så kan livet bli desto tyngre. Storslalom är den trygga vägen, man når kanske inte så långt men man riskerar heller inte falla djupt.

    Bra inlägg….. Jag trodde också det var Pelle först.

  12. Jack skriver:

    Inlägget trevar in på en del spår i backen men går inte tillräckligt långt och åker vilse ibland.

    Ex:

    ”Så länge vi kan slippa lagar inom området, vilket vore synnerligen illa, så finns möjligheten till frihet, det är bara att ta den”

    Beställare av tjänster kan ställa krav eller ha preferenser gällande en socialt ansvarstagande image hos sina leverantörer även om det inte är laga krav. Det ser inte bra ut att ha t ex barnarbetare i sin leverantörskedja. Genom att anlita en kvinna kan gratis reklam erhållas via massmedia i form av en nyhet. ”Kvinnlig personal nyckeln till vår framgång säger Företaget AB”. På samma sätt kan det av yttre press eller egen ideologi finnas en preferens gentemot t ex kvinnotäta leverantörer med goda arbetsvillkor.

    När du som arbetsgivare anställer män eller varför inte barn för att dessa av någon anledning bäst kunde bidra till din leveransen i teknisk avseende så kan din leverans samtidigt ges en negativ image socialt relativt alternativen .

    Produkten kanske är bättre än konkurrentens rent tekniskt eller prismässigt men det går inte imagemässigt eller är inte ideologiskt önskvärt av beställaren att arbeta med dig pga din egen sociala image.

    Värt att poängtera att stat och kommun är stora uppdragsgivare och dessa domineras allt mer av kvinnor samt feminism.

    ”Så länge vi kan slippa lagar inom området”

    Snarare är det så idag att män är i allt större behov av lagar som ser över vilka preferenser gällande detta som är lagligt att ge uttryck för. Samtidigt som alltså uppdragsgivare genom skattemedel till allt större andel är kvinnor och feminister samt samtliga partier med lagstiftande kraft är uttryckligen feministiska.

    Att fördärva den faktiska kvaliteten på svensk utveckling är prioriterat som helt okej av feminister om det leder till feministisk och kvinnlig dominans över män (!).

    Så värderar feministers hjärnor medvetet och omedvetet, där alltså överordnandet gentemot män i den lilla ankdammen Sverige (dock jobar feminister likadant i hela världen, världsomspännande sänkning av konkurrensförmåga nivellerar effekten) förefaller mer begärligt än ytterligare finesser på varor tjänster (hellre en överordnad yrkesposition, titel, status, lön och bestämmanderätt över män än internet i kylskåpet).

    ”Om någon annan väljer att anställa en mindre lämplig person, betyder det att den mera lämpliga personen kan anställas av mig istället. ”

    Vad gäller detta så är det alltså din beställares vilja köpa produkten som i slutändan avgör vem som var lämplig och det kan vara och utvecklas till en ganska så allvarlig situation för män.

  13. Backlash skriver:

    Hamstrn, ja Malmö har sedan något år tillbaka en ringlinje som liknar andra städers tunnelbana.

  14. Johan Franson skriver:

    @Jack

    Ja, det är såhär man kan forma samhället med sociala tabun. Du drar dock din dystopi väldigt långt, men det finns en poäng.

    Låt oss anta att det du säger är korrekt, då finns det tabun vi ska bryta innan de vuxit sig för starka. Hur gör man det (öppen fråga)? Kanske gör man det genom att visa att det finns mycket större värde för alla om man tar bort vissa tabun? Kanske gör man det genom att försöka bygga upp ett antal andra tabun som väger upp?

    Jag tror inte du kan hoppas på lagar, för de kommer stiftas i den riktning tabuna finns idag.

  15. Fredrik skriver:

    Jag kannar ofta hur jag blir begransad i mina åsikter då jag sjalv ar valdigt socialkonservativ men samtidigt uppvuxen med en kompiskrets dar det ar kutym att vara vanster, mot nationalstaten och feminist. Jag ar liksom helt tvartom.

    Hitta nya vanner då tycker ni? Ja, men jag gillar dessa manniskor valdigt mycket i ovrigt och vill inte att politik ska komma ivagen. Samtidigt kanner jag mig begransad nar jag inte kan uttrycka mig och stå för något utan att trampa i klaveret och bli betraktad som paria. En i ganget gick med i SDU och numera ar det ingen som kanner honom. Ni fattar.
    Nu ar jag inte SD:are men samtidigt tycker jag att det ar bra att övriga partier får upp ögonen för vad som de uppfattar som ytterst problematiskt att ta upp, invandringsfrågan (ytterligare ett mycket stort tabu). Något ar fel nar man inte vågar tala om det.

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra,

  16. Johan Franson skriver:

    @Fredrik. kl 11:25

    Det finns några riktiga mega-tabun i Svensk debatt. Du har närmat dig ett, det finns några till. Och eftersom få vågar närma sig frågan, så utnyttjas dem enl.”Sveland/Breiviks debattlag” ut till sin bristiningsgräns.

    En fri och balanserad debatt skulle vara så mycket bättre, men hur kommer man dit?

    Kan Kd vara ett parti för en som är socialkonservativ?

  17. Nils Jungenäs skriver:

    Det här ämnet intresserar mig mycket och dessutom har du valt en vinkel som tilltalar mig. Bra skrivet Johan Franson. Precis min syn på saken.

  18. Fredrik skriver:

    Johan Franson,

    ja, det ar det verkligen. Detta får ses som början av en debatt nar man smutskastar motparten i försök att tysta den med det klassiska rasist-kortet. Det kanske lugnar ner sig vad det lider.

    Jo, jag har funderat på KD, men jag ar inte sarskilt fralst av den religiösa sidan i livet. KDU ar förvisso mer konservativa utan att snegla för mycket på den kristna. Det skulle kunna vara något men ar samtidigt fortfarande lite val tabu i kretsen.

    Jag kanner mig verkligen som en omanlig mes som resonerar såhar, varför ska jag nedlåta mig att begransas för vad andra tycker?

  19. Johan Franson skriver:

    @Matte kl 10:33

    Att ”åka störtlopp” går nog sannolikt åt h-e :-) annars ska man ha bra mycket tur! Men man kanske göra lite mer än att bara följa alla andra. Försiktigt närma sig en slalomport, som man kanske skulle kunna ha mindre respekt för. Steg för steg.

    Ibland är problemet själva tabut, men oftas är problemet att tabut är OK, men säkerhetsavståndet är för stort. Det sistnämda är det vanligaste och det som är svårast att hantera.

    Jag tror en väldigt bra sak med Internet-kulturen är att man kan använda ”nick”. Oscar Swartz skriver i sin senaste CS krönika http://www.idg.se/2.1085/1.426178/ om ”Preferensförfalskning”, som i princip går ut på att man ljuger om man inte får vara anonym, men talar sanning om man använder ett nick.

    Det är ett bra sätt att känna sig för. Man behöver ju inte ösa på allt skit bara för att man är under ett nick. Dock, att använda sitt eget namn kommer alltid vara många gånger mer trovärdigt och kraftfullt. Det borde vara ett hälsotecken på hur många i ett samhälle som öppet står för sina (olika) åsikter. Kanske ett form av demokratimått… Har alla samma åsikter vet man att något är lurt.

    Det borde ge lite eftertanke till de aktörer som försöker trycka tillbaka möjligheten till anonymitet, och ständigt likrikta.

  20. Fredrik skriver:

    Bra text, jag gillar att du inte ”cementerar” tillståndet, med vissa sociala tabun och med Sveland. Jag brukar ogilla texter som cementerar verkligheten och säger att såhär är det, så finns det ingen lösning, eller ingen fortsättning, texten bara är där och fungerar snarare reducerande. Din text kändes tvärt emot konstruktiv. Jag gillar också att du beskriver mekanismerna som Sveland mfl använder utan att ”hylla” det dom gör som något smart, dvs det kan vara effektivt det dom gör och det beskriver du, men i själva verket är det väldigt dumt. Bra realism också när du exemplifierar utifrån dig själv som arbetsgivare.

  21. masa skriver:

    Kristian:

    Tycker du beskriver det bra. Det stora problemet i förlängningen är infantilisering av debatt och samhälle där Sveland är ett typexempel. Hon har den typiskt infantilt narcisstiska utgångspunkten att hennes personliga känslor utgör en objektiv beskrivning av verkligheten, och sedan måste alla andra förhålla sig till det. Att ifrågasätta det går ofta inte – ”jag KÄNNER det ju så det måste vara så!” Det är, anser jag, en hållning som är rätt vanlig i samhällsdebatten. Det besvärliga med den är att hållningen inte brukar tillåta någon djupare självinsikt så att man kan särskilja sitt diffusa kännande från yttre verklighet. Hur resonerar man med människor med den hållningen?

  22. masa skriver:

    Fredrik:

    Ang. intoleranta vänner – låt dem kvalificera sig genom att ge dem en chans. En sliten men sann kliché är ”fråga dig vilka som vill dela din väg, inte vilka som låter dig följa med på sin”. Kanske gör ont att inse att ens vänner är puckon, men vad är alternativet? Låtsas som ingenting och ljuga för sig själv och andra?

    Värt att påpekas, jag tror Sverige skulle må gott av starkare personlig integritet på det planet (vilket är något annat än lättkränktheten som frodas).

  23. Fredrik skriver:

    masa,

    ja, det ar val bara att inse. Det jobbigaste ar bara att jag inte vet om jag har ratt i det jag tycker. Jag kanske bara ar en radikaliserad tokstolle med sjuka åsikter. Jag vet inte, media beskriver ju aldrig det jag ser som problem i det svenska samhallet. Det saknas en debatt kring vissa amnen jag skulle vilja se en debatt kring. Blir det debatt resulterar det i smutskastning.
    Nu ar jag förvisso starkt misstanksam mot medias objektivitet i det har landet.
    Samtidigt ar det svårt att se på sig sjalv från utsidan, och inte blir det battre av att jag har ett ganska dåligt sjalvförtroende som gör att man tvivlar på sig sjalv.

  24. Pelle Billing skriver:

    Jag ser det som väldigt värdefullt att beskriva hur vissa människor vill styra åsiktsfriheten genom att missbruka existerande tabun. När det väl beskrivits blir det svårare att fortsätta. Om ”mallen” för hur detta görs blir allmänt känd så funkar det tillslut väldigt dåligt. Jämför Godwins lag som gjort att oschyssta paralleller till Hitler omedelbart faller platt till marken.

  25. masa skriver:

    Fredrik:

    Ingen har det absolut rätta svaret. Såna som kräver ”den rätta läran” och skriker högst kan man med gott samvete ignorera – de har i alla fall med säkerhet fel! Bättre då att låta sig själv och andra få ha både rätt och fel så man kan lära sig något nytt och utvecklas! Låt inte dina vänners begränsningar begränsa dig. Att öppet och ärligt diskutera och försöka förstå är aldrig fel. Och här kan du ju ventilera dina tankar!

  26. John Nilsson skriver:

    Correns ledare igår 27/2 var på samma tema, fast mera inriktat mot (den obefintliga) diskussionen om invandringen:

    ”Den senaste tiden har vänsterdebattörer kletat Breivik på den svenska borgerligheten, som anklagas för att inte ”hålla rent” mot rasism.

    Borgerligheten är inte rasistisk, däremot har invandringsdebatten länge varit tabuiserad. Vad som är tabu har växlat, men det handlar inte bara om invandringens risker utan även dess fördelar”…

    http://www.corren.se/asikter/ledare/debatt-utan-rasism-eller-tabun-5946529-artikel.aspx

  27. per hagman skriver:

    Jättekul artikel.

    ”Är du fortfarande med?”
    — yes , jag är med.

    ”Jag återkommer med mer senare om det finns intresse.”
    – Jupp , fortsätt att skriva.

    ”En intressant diskussion skulle vara att höra vilka (sociala) tabun ni låter styra era liv av, och speciellt tabun som ni inte vill ha där, men som ni ändå låter er styras av. ”

    — Din fråga om , Tabun , är en för mig smula knepig att besvara.
    Jag försöker rannsaka mig själv på mitt Tabu förhållande.
    Jag kan ej , spontant , svara att jag låter mig hindras av Tabun.
    Själv upplever jag mig själv som Tabu fri.
    Mer i det närmaste hämningslös , utan för den sakens skull vara hänsynslös..

    Mitt personliga förhållningssätt ( för att b.l.a undvika tabun ) är att uppträda ( tja , oftast i bästa fall ) som en …gentleman.

    Per Hagman

  28. [...] Om du missade Johan Fransons utmärkta krönika om tabun tidigare i dag, så läs den här. [...]

  29. Olle Bergman skriver:

    Tack för en bra text. Finns det mer att läsa av Johan Franson?

  30. Pelle Billing skriver:

    Olle B,

    ”Tack för en bra text. Finns det mer att läsa av Johan Franson?”

    Det kommer mer, är min förhoppning iaf. Bloggen håller sakta men säkert på att knyta till sig kvalitetsskribenter.

  31. Andreas skriver:

    Intressant att den här bloggen håller en så mycket högre nivå än DN Debatt.

    Den här typen av genomtänkta, stringenta och välformulerade inlägg är vad som krävs för att driva en debatt framåt.

    Jag tycker att den här texten fungerar på två sätt:

    - För att stämma av med sig själv om man vågar vara ärlig med sina egna övertygelser

    - Att peka på när någon ägnar sig åt Svelandsretorik (ett nytt svenskt ord för osaklighet)

  32. Jack skriver:

    Johan Franson,

    Min tidigare kommentar var kort och förmedlade en situation som kunde kännas hopplös, viktigt att inte ha huvudet i sanden, men skrevs hastigt (som alla mina kommentarer). Det finns alltid mer att säga och tonlägen att stämma av, hade velat ge en mer positiv utsikt genom att nämna fler hoppingivande omständigheter. Din krönika har begränsats i omfattning innan publicering och så också min kommentar. I svar till mina kommentar ställer du några frågor.

    ”då finns det tabun vi ska bryta innan de vuxit sig för starka. Hur gör man det (öppen fråga)? Kanske gör man det genom att visa att det finns mycket större värde för alla om man tar bort vissa tabun? Kanske gör man det genom att försöka bygga upp ett antal andra tabun som väger upp?”

    Detta konstruktiva sökande anser jag bra. Vad kan göras och när och av vem?

    Du nämner möjligheten att bygga tabun själva. Denna offensiva inställning anser jag helt rätt.

  33. Jack skriver:

    Johan Franson ,

    Vad gäller offensiv så är mansrepressionen (feminismens primat) byggd på småskaligare interaktionsmönster mellan män och kvinnor än vad som syns på samhällsnivå.

    Vad som sker mellan en man och en kvinna räcker för att skapa en samhällsdynamik när fler män och kvinnor beter sig enligt samma mallar, även om komplexare mönster kan finnas i större grupper.

    Ett typiskt förfarande mellan en man och en kvinna är att kvinnan snart begär saker av mannen och han tillser dem kanske.

    Hur det kommer sig att detta förefaller naturligt för kvinnan och mannen är en fråga. Men vad gäller offensiv inställning så kan vi förmodligen förändra världen lite grand eller mycket genom att som män börja begära saker av kvinnor i våra vardagliga liv.

    Samt säga till andra män att göra samma sak, dvs att de ska begära av kvinnor och som vi säga även till andra män att de skall begära av kvinnor och som i sin tur också skall tipsa andra män…osv.

    Fråga om varför det blivit tvärtom så att kvinnan tenderar att vara den begärande parten (ex kvinnorörelsen uppstod flera hundra år före män började fundera på om inte de också borde ha rätten till ett värdigt liv) så bör mansrörelsen förstås jobba på att kollektivt påverka dessa parametrar, vilka de nu är, också. Men vi kan åstadkomma en hel del som enskilda agenter för detta beteende, genom exemplifiering som du var inne på och propagering.

  34. Nils D skriver:

    Jag tycker bara att blir lite av en utspädning av ordet tabu. Jag ser tabu som något som verkligen upprör människor, som i princip är straffbart. Fast jag har inte något riktigt bra förslag på ord för företeelser som är lite mer lagom opassande.

  35. [...] Numera ska vi istället vara rädda för Droger, Pedofiler, Våldtäkt och Terrorism, runt vilka vi bygger våra starkaste tabun i dag. Det är runt dessa tabun som fienderna byggs. Olika intressegrupper, som vill få igenom [...]

Google