Hanne Kjöller ger pappafrågorna ny fart

19 februari 2012, av Pelle Billing

För tre veckor sedan skrev DN:s ledarskribent Hanne Kjöller en uppmärksammad text om vårdnadstvister. Kjöller hade plöjt dokumentationen till en lång och utdragen vårdnadstvist och kommit fram till att socialsekreterarna hade tagit mammans parti på ett osunt och rättsvidrigt sätt.

Två slutsatser framkom från detta ärende:

  1. Det kan löna sig att röva bort barnet från den andra föräldern som har gemensam vårdnad. Om barnet hinner rota sig på ny ort kommer domstolen troligen att döma att barnet ska bo kvar där. Alltså belönas föräldern som har brutit mot lagen.
  2. Upprepade anmälningar om sexuella övergrepp kan också löna sig. Även om den andra föräldern (pappan) blir frikänd varje gång så hinner tiden gå. Pappan tappar gradvis kontakten med sitt barn, och när domen sedan faller ligger detta honom till last.

Kjöllers observation är från ett enskilt fall. Men alla som arbetar med pappafrågor eller känner till papparörelsen vet att problematiken är utbredd.

Ingen rök utan eld, brukar det heta. Och det är svårt att tänka sig att papparörelsen skulle uppstått om det inte fanns reella problem som papporna stötte på hos socialtjänstens familjerätt och i tingsrätten.

I Sverige är vi generellt sett bra på kvinnofrågor och dåliga på mansfrågor. Så när en papparörelse uppstår spontant, men ingen mammarörelse, är det i sig ett starkt observandum på vilket kön som i genomsnitt blir mest motarbetat av myndigheterna i dessa frågor.

Viktigt att notera är att det finns bråkstakar hos båda könen. Det är alltså inte så att pappor nödvändigtvis är änglar. Utan det är systemet vi skapat som är snedvridet. Om en pappa rövar bort ett barn eller misshandlar sin fru så agerar samhället snabbt och kraftfullt. Men om en mamma rövar bort ett barn eller kommer med upprepade falska anklagelser om våld eller sexuella övergrepp kan det i slutändan gynna hennes status som mamma.

I en uppföljande artikel i DN noterade Kjöller att egenmäktighet med barn (det vill säga att röva bort ett barn), har fördubblats var tionde år sedan 1980. Vi har alltså att göra med ett problem som växer, inte ett problem som är i avtagande eller som samhället har fått bukt med.

Till detta kan läggas att vårdnadstvisterna ökat rejält (PDF) sedan ändringen i Föräldrabalken 2006, vilket förstärker bilden av ett problem som för närvarande går åt fel håll (tack till Jan Angner för statistiken över vårdnadstvister).

Ändringen som gjordes i Föräldrabalken 2006 var att göra det lättare att driva konflikter och kräva enskild vårdnad efter en separation. Målet var att skydda misshandlade kvinnor men resultatet blev snarare att konfliktdrivande kvinnor kunde missbruka systemet.

Kjöllers två artiklar ledde även till ett inslag i SVT Debatt i torsdags kväll. Där framkom flera viktiga punkter via Hanna Kjöller och Per Frennbro från minpappa.nu.

Det positiva med Debatt var att vårdnadstvisterna faktiskt fick komma till i media, annars har journalister av tradition tagit avstånd från dessa frågor då det anses vara privata konflikter. Det negativa var att det inte blev en helhetbild av vårdnadstvisterna och att det inte framkom att även före en tvist har pappor svaga lagliga rättigheter. Kjöller och Frennbro gjorde dock en god insats utifrån den begränsade tid de hade.

Som framkommit i bloggens diskussion kring en Plattform för jämställdhet finns det lagändringar som behöver göras för att ge papporna mer rättvisa spelregler långt före en vårdnadstvist uppstått:

Barn har rätt till båda sina föräldrar
– Ogifta män ska automatiskt få gemensam vårdnad om sitt barn när faderskapet är fastställt.
– En presumtiv fader ska ha rätt att göra faderskapstest.
– Delat barnbidrag mellan föräldrarna.

Många känner inte ens till att vi har ojämställda lagar vad gäller föräldraskap. Ett vanligt antagande är att så kan det väl inte se ut i Sverige år 2012. Men det kan det, och det gör det. Troligen är det vår tids viktigaste jämställdhetsfråga.

Kjöllers engagemang har bidragit till att väcka medvetenheten ute i landet om att det finns problem i systemet kring vårdnadstvister. I förlängningen kan detta bara vara positivt för pappafrågorna som helhet.

Etiketter:  

42 kommentarer på “Hanne Kjöller ger pappafrågorna ny fart”

  1. Sanjo skriver:

    Du har helt rätt, Pelle! Denna fråga är oerhört viktig.

    Jag tycker också att det är intressant att man från radikalfeministiskt håll betraktar denna uppvaknande pappamedvetenhet med sådant förakt – och hat (ja, här är det verkligen tala om hat).

    Här ett utdrag ur SCUM-manifestet, som den svenska feministiska mediaeliten alltså både hyllar och försöker driva igenom som obligatorisk ”undervisning” för skolelever:

    ”Barnapappan är en slug, lismande schimpans, som i en epok av jämställdhetssträvanden kan ta makten över reproduktionen från oss kvinnor. Mansidioterna blir våra bästa allierade. Vi måste se till att spela ut dem mot barnapapporna, för att förlöjliga och förnedra barnapapporna så mycket som möjligt. Barnapappan är vår farligaste fiende, han inser vilka vi är och vad vi står för. Han arbetar natt och dag, politiskt och juridiskt, privat och offentligt, för att få kontroll över reproduktionen inte bara inom familjen utan också bortom den. Han skyr inga medel, precis som vi. Barnapappan har insett vad det handlar om – en strid på liv och död, pappan är vår intelligentaste och farligaste fiende, han måste förintas med alla till buds stående medel.”

  2. Mia. skriver:

    Till helhetsbilden måste tilläggas att det finns föräldrar som inte misshandlar barnen eller den andra föräldern fysiskt men som är konfliktdrivande på ett sätt som när det rör sig om de svårare fallen blir till psykisk misshandel.

    Det som tillkom i lagen 2006 var alltså inte bara detta med övergrepp utan att det även skulle gälla samarbetssvårigheter. Och det är här det kör ihop sig.

    Går grovt missbruk, fysisk misshandel, hot och stalking att bevisa (samt egenmäktighet med barn etc) har man något att komma med Men vad gäller den psykiska misshandeln så står man sig slätt vare sig man är pappa eller mamma (PA, umgängessabotage/obstruerande…). Då får man som Marko sa i programmet ingen hjälp. Utan dagens system ger snarare dessa föräldrar det konfliktdrivande utrymmet. Han var fö i mitt tycke den klokaste av dem alla.

    Förutom att få till grundläggande lagstiftning (gemensam vårdnad, barnbidrag och tydliga regler kring boende och förskola/skola…) så ska det (snabbt)upprättas samarbetskontrakt (fasta tider, rutiner kring överlämningar…) som båda föräldrarna har att hålla sig till. I USA använder man t ex något som kallas ‘parallel parenting’. Om sedan någon av föräldrarna inte kan hålla sig till detta avtal (och tro mig det finns de som inte KAN det) så är det den andra föräldern som ska få vårdnaden pga samarbetssvårigheter, inte den som skapar dem.

  3. Mia. skriver:

    Sanjo

    Jag har letat och letat men det där är inte ett utdrag ur SKUM-manifestet.

    Problemet som jag ser det är att man i t ex ROKS (men även bland pappaaktivister) tror att det rör sig om samma män och kvinnor som man möter i sina respektive ‘verksamheter’.

    Den mamma som falskeligen anklagar pappan är alltså inte de kvinnor som söker sig till kvinnojourer för att de är hotade. Och de pappor som misshandlar är alltså inte de pappor som söker sig till pappaforum (även om det ‘nästlar sig in män och kvinnor utan rent mjöl i påsen på båda håll).

    Och det var även Kjöller tydlig med att man inte bara kan ta en pappas ord rakt av heller, lika lite som man alltså inte ska göra det från en mamma.

    I många fall, iaf med tiden, brukar det gå upp för soc/tr vem som är ‘den riktiga boven i dramat’ (ibland tyvärr båda). Det vet flera av de föräldrar som kämpat i år. Men priset för det är alltså högre än det skulle behöva vara om samhället snabbare gick in och gränsade de konfliktdrivande föräldrarna.

  4. Lorem Ipsum skriver:

    @Mia, stycket kommer från Solanas plan för hur manifestet skall förverkligas. Skrämmande läsning och mer skrämmande att texten hyllas på det sätt som den görs.

    http://www.fajaf.com/lokalt/solanas.html

  5. Mia. skriver:

    Lorem Ipsum

    Det där är den enda länk jag också hittat till den texten men aldrig någon källa. Vad mig anbelangar skulle den alltså kunna vara författat av den som innehar sidan FAJAF (som också är så skum ;) att jag inte skulle betvivla att så är fallet).

  6. Lorem Ipsum skriver:

    @Mia, hon skrev ett tillägg till sitt manifest och jag har sett den engelska originaltexten men som vanligt är internet stort och tämligen vildvuxet :)

  7. Mia. skriver:

    Lorem Ipsum

    Tills någon huggit sig fram till källan, det går bra på engelska också, tar jag mig rätten att förbli skeptisk ;)

  8. Lorem Ipsum skriver:

    @Mia, med all rätt. Lite hälsosam skepticism är aldrig fel.

    Sajten jag länkade till verkar dessutom vara på någon ytterkant om man tittar på det övriga innehållet.

    Lika fullt är det någon som skrivit texten. Skulle vara intressant att veta vem.

  9. Roger skriver:

    Jag har sett texten i dess orginalform men kan inte heller hitta en länk. Det är inte en del av SCUM-manifested, utan en kompletterande text skriven av Valeri Solanas. Om jag förstått det rätt.

    Vi får se om någon kan hitta en länk.

  10. Sanjo skriver:

    Mia:

    Du har rätt – man skall alltid vara skeptisk. Jag har förstått att det är kompletterande texter, skriva av Solanas i efterhand. Länkarna kan jag inte finna till originalet, men jag är säker på att du kan få den informationen hos de olika pappanätverken eller pappabloggarna. Där finns också dessa texter av Solanas i sin helhet (”Att förverkliga SCUM”).

    Men om man ser till SCUM i sin helhet kommer väl inte denna text som en chock (så pass att du inte tror att den är skriven av Solanas…)?

    Varför jag tar upp den har att göra med det allmäna förakt som finns i radikalfeministiska (mediafeministiska) kretsar gentemot pappagrupperna. Det förklarar liksom den kultur som frodas i synen på pappor som organiserar sig – och det förklarar helt och hållet ROKS syn på pappor och män. Läs t ex ROKS tidning ”Kvinnotryck” där Solanas ande lever och mår prima.

  11. Mario skriver:

    Snälla allihopa, sluta referera till Solanas manifest som någon slags exempel på hur illa det är ställt i motståndarlägret. Det är inte åsikter som omfattas av ens en mikroskopisk minoritet av feminister. Det är ett litterärt verk, ska det vara så svårt att begripa? Reaktionen på, och den efterföljande debatten kring, teateruppsättningen har bara resulterat i en enorm marknadsföringsframgång för TUR-teatern, och försett debattörerna på denna blogg med en dummerjönsmössa som vi inte behöver.

  12. Mia. skriver:

    Sanjo

    Jag har läst manifestet och visst går denna text i samma anda, nästan. Men just denna kan vara skriven av vad jag väljer att kalla ‘ett troll’. Men ja, och som jag sagt här tidigare är hyllandet av denna stackars kvinnas verk och den tragik som lett fram till detta beklämmande.

  13. Lorem Ipsum skriver:

    @Mario, tittar man på vad några andra manifest och litterära verk har lett till så ser man kanske problemet från ett annat håll:

    Kapitalet => 94 miljoner döda (The Black Book of Communism)
    Min kamp => 6 miljoner judar + ett helt världskrig
    SCUM => 3,5 miljarder människor är planen

    Att kalla SCUM ”satir” och ”litterärt instrument” är som att kalla asteroiden som dödade 85 procent av allt liv på jorden för 65 miljoner år sedan ”en liten sten”.

  14. [...] to the choir! #Zzzzzzzzzzzzzzzzz 1 day ago Follow @annmarimaukonen Pelle BillingHanne Kjöller ger pappafrågorna ny fart söndag, 19 februari 2012, 12:08För tre veckor sedan skrev DN:s ledarskribent Hanne Kjöller en [...]

  15. Mia. skriver:

    Mario

    Ja åter till ämnet.

    ”Ändringen som gjordes i Föräldrabalken 2006 var att göra det lättare att driva konflikter och kräva enskild vårdnad efter en separation.”

    Jag håller inte helt med om detta. Jag ser att den gjordes för att hjälpa de som hamnar i en svår situation efter en separation från en ‘konfliktdrivande’ person. Problemet var ‘enögdheten’ och att man därmed missade att det även kan vara mamman.

    Ökninngen kan även bero på många saker, t ex att fler män går mot traditionella normer. Men även att en del som kommit i kläm tidigare utan möjlighet till att komma ur en svår situation nu har iaf en viss chans att få hjälp. Samtidigt som enögdheten alltså gav andra ett nytt vapen. Komplext det här.

  16. Sanjo skriver:

    Mario:

    Nu glider du lite, både här och där. Jag tycker att det är nödvändigt att förstå SCUM – för att förstå hur föraktet mot pappagrupperna fungerar (var det kommer ur). Annars finns det ju en mindre grupp feminister som faktiskt vill att pappor skall ”ta sitt ansvar” och vara mer delaktiga i föräldraskapet (dessa är ju dock i stort sett överkörda).

    Sen att du kallar sveriges samlade feministiska kulturjournalistelit för ”en mikroskopisk antal feminister”, ja, det får stå för dig. Hyllningskörerna finns samlade på fler än en plats.

    Och någon dummerjönsmössa tror jag inte du behöver oroa dig för. Tvärtom är det viktigt att andemeningen med denna text kommer ut i ljuset – och då är jag ganska säker på att allt fler sunda människor tar ett tydligt avstånd.

    Sen är min invändning heller inte att manifestet inte skall få hyllas (eller ”värma i fi…an”, som Sara Stridsberg uttrycker det). Det är den okritiska exponering gentemot skolelever som berör mig illa.

    Mia:

    Håller med. Låt oss se när vi kan få fatt i fungerande länkar till originalet.

  17. Sanjo skriver:

    Mario:

    Nu glider du lite, både här och där. Jag tycker att det är nödvändigt att förstå SCUM – för att förstå hur föraktet mot pappagrupperna fungerar (var det kommer ur). Annars finns det ju en mindre grupp feminister som faktiskt vill att pappor skall “ta sitt ansvar” och vara mer delaktiga i föräldraskapet (dessa är ju dock i stort sett överkörda).

    Sen att du kallar sveriges samlade feministiska kulturjournalistelit för “en mikroskopisk antal feminister”, ja, det får stå för dig. Hyllningskörerna finns samlade på fler än en plats.

    Och någon dummerjönsmössa tror jag inte du behöver oroa dig för. Tvärtom är det viktigt att andemeningen med denna text kommer ut i ljuset – och då är jag ganska säker på att allt fler sunda människor tar ett tydligt avstånd.

    Sen är min invändning heller inte att manifestet inte skall få hyllas (eller “värma i fi…an”, som Sara Stridsberg uttrycker det). Det är den okritiska exponering gentemot skolelever som berör mig illa.

    Mia:

    Håller med. Låt oss se när vi kan få fatt i fungerande länkar till originalet.

  18. Lorem Ipsum skriver:

    @Mia, jag gillar idén om ”parallel parenting”. Idag är det i princip riskfritt att anklaga den andra föräldern för både det ena och det andra.

  19. Sanjo skriver:

    Mia:

    Vi har diskuterat den (otaliga…) gånger förut – men jag håller absolut inte med dig angående 2006 års lagändring.

    Det är väl bara att se på statistiken – hur siffrorna ökar lavinartat med antal tvister som går upp i rätten. Hur konflikter belönas.

    Men framför allt – att det ju är ROKS som i stort sett drivit på lagändringen. Kan du verkligen inte se andemeningen bakom? Jag menar, även om det i just ditt fall kanske har sett annorlunda ut än det brukar?

  20. Mia. skriver:

    Sanjo

    Kan inte minnas att jag diskuterat detta med dig. men här ja eftersom ämnet kommer upp titt som tätt. Precis som en massa andra ämnen här som stöts och blöts igen och igen. Eller är det bara om man har en viss åsikt eller håller med som har rätt att upprepa sig? ;)

    Nej jag kan inte se den andemeningen bakom. Däremot kan jag se ‘missförståndet’ mellan ‘grupperna’ och förstå ‘oförmågan’ att se det ur både drabbade mammors och pappors perspektiv samtidigt. Däremot har jag haft förmånen att träffa män (och kvinnor) som levt och lever i detta och som inte behöver göra detta till ett ‘könskrig’ även om det finns vissa könsspecifika problem om man hamnar i denna situation.

    Men för att komma vidare. Har ställt frågan förr men inte fått svar, så jag ställer den igen. Hur ska lagen se ut ist?

  21. Mia. skriver:

    p.s

    ”Det är väl bara att se på statistiken – hur siffrorna ökar lavinartat med antal tvister som går upp i rätten. Hur konflikter belönas.”

    Klart det ökar när man lägger till samarbetssvårigheter, skulle man tex lägga till PA skulle de öka yttreligare. Men som någon sa ska resurserna sättas in utanför och innan det går till tr.

  22. Mario skriver:

    Lorem Ipsum, Sanjo et concortes

    Sluta, jag blir galen! Det är väl fullkomligt självklart att de åsikter som Solanas uttrycker inte är åsikter som ‘sveriges samlade feministiska kulturjournalistelit’ står bakom. Det är en helt barock föreställning som drar ett löjets skimmer över er. Och vi behöver därför inte ens diskutera huruvida SCUM-manifestet är att betrakta som litteratur eller som en seriös uppmaning att mörda alla män.

  23. Sanjo skriver:

    Mario:

    Det handlar om en kultur i vilken mans- och pappaförakt uppmuntras. Har du verkligen så svårt att se det?

    Kanske dags att komma ut lite?

  24. per hagman skriver:

    Härligt att de , kulturkåseri artade feministiska triviala kliché plattityderna , kan ersättas av en sakligt uppbyggd mannsrelaterade journalistik.

    Per Hagman

  25. [...] Hanne Kjöller ger pappafrågorna ny fart Feb 19 [...]

  26. Mario skriver:

    Sanjo

    jag är bekymrad för att du skämmer inte bara den här diskussionen utan hela denna blogg. Förstår du inte att det är dig de menar då ‘sveriges feministiska kulturjournalistelit’ skrattar föraktfullt åt ‘kränkta män’ som tror att ‘texten/föreställningen’ är värderingar som feminismen står bakom? Sluta demonisera feminister med referenser till Solanas. Det är allt jag begär.

  27. HCP skriver:

    @Mia #2

    Du och jag har samma bild av detta. Vad menar du med:

    ”så ska det (snabbt)upprättas samarbetskontrakt (fasta tider, rutiner kring överlämningar…) som båda föräldrarna har att hålla sig till.”

    Menar du att ett sådant kontrakt ska göras via TR? Det kan nämligen vara väldigt svårt att få en konfliktsökande att skriva på ett kontrakt/avtal.

    Jag skulle även vara intresserad av bra länkar gällande parallel parenting om du har.

  28. Erik LL skriver:

    Mario: Men du, tänk dig för nu. Någonstans måste du ändå kunna förstå att det där ”litterära verket”, som din sort därmed likställer med Harry Potter, kan uppfattas som obehagligt. Det hade varit en sak om Solanas bara skrivit det, men när hon försöker mörda män på riktigt, då är det inte roligt längre och gränsen för verklighet och fiktion tänjs.

    Å andra sidan har du helt rätt i att Solanas manifest knappast är en bibel för gemene feminister.

    Det man uttrycker här på bloggen är inte att alla feminister är på de viset, utan man uttrycker ett obehag inför de hyllningar SCUM-manifestet har fått från inflytelserika feminister i media. Detta kombinerat med att vissa menar att det ”ska tas bokstavligt”, och har sagt detta rakt ut, gör bara saken värre.

    Problemet är att du och dina gelikar försvarar dessa feminister som uttrycker en glädje och upprymdhet över mansslakt. Ni borde kanske lägga mer tid på att kritisera talespersonerna för er rörelse istället för att komma hit och kritisera de som tycks göra ert jobb.

    Det finns nazister som hyllar mein kampf, de talar inte i radio, de skriver inte i tidningar och de har inget inflytande.

    Det finns feminister som hyllar scum, de talar i radio, de skriver i tidningar och de har inflytande.

    Varför skulle man över huvud taget vilja hylla mansslakt, ens som en fantasi?

    I vilket skruvat sinne innebär tanken på mansslakt en befrielse och upprymdhet?

    Och varför i hela helvetet kommer människor som du in och försvarar dessa skruvade individer?

    Det står åter att se en enda feminist som har bollar/stockar/hjärnkapacitet nog till att se vad som är fel i den här bilden.

  29. Mario skriver:

    Erik LL

    ”Å andra sidan har du helt rätt i att Solanas manifest knappast är en bibel för gemene feminister.”

    Ja det var egentligen det som var min poäng. Det pinsamma är att alltför många tror/låtsas att denna extremt hyperboliska, rabulistiska text ses som någon slags manual för feminister. Det är det som pajar diskussionen. Och det är väl därför jag (‘och mina gelikar’, vilka de nu är) oroar mig. Mitt ärende är inte att försvara de som gillar Solanas text, ens som konstverk. Jag tycker bara det är olyckligt att alla de kloka och sansade resonemang som förs på denna blogg dras med ner i skiten tack vare denna förbannade fixering vid Solanas och TUR-teaterns uppsättning. Jag garanterar att debatten kring föreställningen inte avmarginaliserat det initiativ till ifrågasättande av förgivettagna sanningar som denna blogg är. På kultursidorna skrattar man åt den bristande förståelse för vad konst ö.h. är som präglar diskussionen här. Och det är väl inte så bra? Med tanke på den mediala styrkebalansen, som självklart är i extremt hög grad till mediafeminismens fördel, gäller det att hålla tungan rätt i mun, och inte göra bort sig gång på gång.

  30. Fredrik skriver:

    Mario

    ”Med tanke på den mediala styrkebalansen, som självklart är i extremt hög grad till mediafeminismens fördel, gäller det att hålla tungan rätt i mun, och inte göra bort sig gång på gång.”

    Du kommer hit och ber folk hålla munnen för att den mediala maktbalansen i extremt hög grad är till mediafeministerna fördel. Du framstår som en lakej i det du skriver.

    Att vissa människor kommit så långt i en acceptans av radikalfeminismen att de tycker det är nyttigt att en medelålders radikalfeminist står och skriker hat mot skolpojkar i teaterform är klart värt att kritisera.

    Du pratar om löjlighet och pinsamhet, du kan börja fundera (förslagsvis) på det löjliga i att vi har kvinnor i det här landet som sitter och låtsas dom vill mörda alla män (motiverat inom ett intellektuellt ramverk som är en lögn i sig) för att sedan skratta åt folk som kritiserar det. Till det har vi män som sitter och håller med dessa kvinnor i att skämtet om deras självutplåning var roligt. Det är dessa människor du sätter dig under styrning utav för att sedan komma hit och berätta för folk att de blir skrattade åt ifall de kommenterar på ett visst sätt i den här bloggen.

  31. Ulf Andersson skriver:

    Angela Beausang, ordförande i ROKS,
    upprepade hela tiden mantrat ”det handlar bara om EN dom”.
    Tyvärr är det så att hon vann på detta.

    Jag hade önskat att det hade framkommit att MinPappa.nu
    har undersökt 3 000 domar från vårdnadstvister.
    Då blir det plötsligt lite mer absurt och allmänheten
    får chansen att ställa sig frågorna:
    1. Inte kan det vara fel på alla dessa 3 000 pappor?
    2. Råder det en strukturell diskriminering av
    pappor i vårdnadstvister?

    Det som hade varit ännu viktigare att poängtera är,
    att 400 000 barn (400 000 barn är fler än EN dom)
    till ”ensamstående föräldrar” löper ökad risk för
    psykisk ohälsa än barn som bor med/har tillgång
    till båda sina föräldrar enligt FHI:
    http://www.dads-r-us.se/wp-content/uploads/Statens-folkhalsoinsitut_Storre-risk-for-ohalsa-bland-barn-till-ensamstaende1.pdf

    Vilken mammalobbyist/pappahatare vill mucka
    med den statistiken?
    För vi vet ju vilken förälder det är som blir tilldömd
    boendet – även om föräldrarna har gemensam vårdnad.

  32. Roger skriver:

    Mario:
    Vad spelar det för roll om kulturkoftor på tidningsredaktioner skrattar åt mansfrågor? Det gör det inte mindre relevant att ifrågasätta att ”kulturella yttringar” som hyllar folkmord och lyfts till skyarna på dessa kultursidor.

    Det är direkt pinsamt att de, och du, väljer att bortse från den politiska aspekten och framhäva den konstnärliga. Jag kan lova dig att en pjäs som handlat om kvinnors genetiska underlägsenhet och med uppmaningen att döda alla kvinnor, även om rollbesättningen varit fantastisk och regissören legendariskt, inte hade hyllats som en ”kulturyttring” i media, utan dissekerats utifrån det politiska utspel det faktiskt är.

    SCUMpjäsen berör mig illa på två vis, dels att den var/är avsedd att visas för elever som själva inte har möjlighet att välja bort denna massiva, och samhällsunderstödda attack mot dem, och dels för att den belyser och uppviglar till det djupgående mansförakt som finns i det offentliga utrymmet, med tillhörande hyckleri och kurragömma bakom ihopknåpade teorier utan vetenskapligt stöd eller grund.

    Jag tror däremot inte att det finns ett särskilt utpräglat pappa-förakt uttöver en liten extrem kärna, utan kampen mot pappor är snarare en kamp FÖR kvinnliga privilegier inom reproduktionen som man inte vill, och inte kan, erkänna finns eftersom det lyfter frågan om teorin om könsmaktsordningens validitet. En fråga som OM den lyfts på allvar, för alltid kommer att skjuta den i sank, eftersom den inte håller för granskning.

  33. Mia. skriver:

    Ulf Andersson #31

    ”Vilken mammalobbyist/pappahatare vill mucka
    med den statistiken?”

    Som *barnen har rätt till båda sina föräldrar aktivist” diskuterar jag gärna dessa siffror.

    Jag har dock ingen önskan att mucka. Men håller man sig till att argumentera i sak utan bli personlig och komma med ‘känsloargument’ så tror jag även det kan undvikas.

  34. Mia. skriver:

    HCP #27

    ”Menar du att ett sådant kontrakt ska göras via TR? Det kan nämligen vara väldigt svårt att få en konfliktsökande att skriva på ett kontrakt/avtal.”

    Bäst är väl om vi får nån typ av ‘koordinatorer’ som medlar och att de via FR får mandat att besluta om och upprätta sådana avtal, iaf interimistiskta. Då måste ju medlingen vara obligatorisk även om man inte behöver mötas i samma rum. Alternativet är att TR gör det men att det då faktiskt ska ta max ett par (2-3) månader innan det finns ett interimistiskt beslut. Vet man sas det och inte att det tar två år så kan föräldrarna nog slappna av bättre.

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/koordinator-tyglar-tvister-om-barnen_3124377.svd

    ”Jag skulle även vara intresserad av bra länkar gällande parallel parenting om du har.”

    Någon särskild bra länk har jag inte utan har bara tagit till mig principen. Minimera kontakten till nästintill noll mellan föräldrarna för att stävja konflikten. Hittade denna länk när jag googlade igår, så det är mitt tips till dig också – googla :)

    http://daytodaywoman.com/2011/02/09/parallel-parenting-the-phrase-that-saved-me/

  35. HCP skriver:

    Mia,

    Jag har läst om koordinatorerna tidigare. Och håller med om detta:

    ”Kruxet är att metoden inte går att importera direkt från USA. Det har bland annat att göra med att den svenska lagstiftningen ser annorlunda ut. I Sverige är det bara domstolar som kan fatta juridiskt bindande beslut, inte koordinatorer.”

    Åter igen: Politikerna i det här landet måste ta tag i lagar och regler.

    Ang. Parallel parenting. Jag håller med författaren. Jag praktiserar redan detta. Det är skönt med ett ord.

    Mia – Vad jobbar du med?

  36. Mattias skriver:

    Mario,

    så länge feminister inte tar avstånd från SCUM manifestet så blir det väldigt svårt att inte koppla ihop er med det.

  37. Sanjo skriver:

    Mario:

    Du verkar också oroa dig över att just jag blir utskrattad av sveriges kulturjournalistelit.

    Eftersom fler än jag (som kommenterar här), både finns i och verkar nära denna miljö kan jag garantera dig, Mario, att ingen skrattar idag.

    Stämningen är en helt annan.

    Sen tycker jag att du borde förstå att det är Pelle Billing som avgör om mina reflektioner ”skämmer ut” hans blogg.

    Inte du.

  38. Jack skriver:

    ”Så när en papparörelse uppstår spontant, men ingen mammarörelse, är det i sig ett starkt observandum på vilket kön som i genomsnitt blir mest motarbetat av myndigheterna i dessa frågor.”

    Det finns visst en mammarörelse i Sverige. Man kan inte begära att det som redan finns skall uppstå. Myndigheterna är mammarörelsen.

    Det är viktigt att förstå för att inte ödsla tid på naiva vädjanden till dessa. Deras makt och relevans kommer från bruket av våld och fördelning av pengar som stulits från män. Ta ifrån dem dessa makter dock, hur ska det gå till?

  39. NinniTokan skriver:

    Mario:
    På kultursidorna skrattar man åt den bristande förståelse för vad konst ö.h. är som präglar diskussionen här.

    Hur mycket tror du jag bryr mig om huruvida religiöst övertygade feminister skrattar åt mina åsikter på sina raster? Då har dom något att diskutera på fikat, kul för dom.

    Jag skriver inte för dom, Jag rättar inte mig efter dom öht. Jag skriver för andra människor(inkl. feminister) som vill lyssna och själv reflektera över sina egna åsikter.
    * Vad är det ”den där Ninni” försöker förmedla?
    * Kan det ligga något i det hon försöker säga?
    * Kan det vara så att jag har fel?

    Som jag ser det så finns det två sorters människor, folk som möter oliktänkande med ett öppet sinne för att man själv kan ha fel och dom som till varje pris ska ha rätt. Det är dom sistnämnda som skrattar.

    Låt dom skratta, vem bryr sig?
    Hade inte dessa individer haft ”detta” att skratta åt hade dom letat upp något annat ”fel och löjligt” att skratta åt. En dag sätter dom skrattet i halsen.
    Skrattar bäst som skrattar sist, heter det.
    Men jag lovar att inte skratta åt dom när den dagen kommer. Jag har inget behov av sånt beteende.

  40. Mia. skriver:

    HCP

    Ja det är kruxet. Men redan idag kan man upprätta juridiskt bindande avtal via FR. Men bara tider (lov o dyl) vad jag förstår. Men i de här fallen kan det behövas mer ramar (läs gränser) som parterna har att hålla sig till.

    Och ja det är bra med ett ‘riktigt’ ord, som författaren skrev. Bra att ta till när någon hävdar att man måste kunna samarbeta (co-parent) när man vet att det inte går.

    (Jag väljer medvetet att vara anonym, icke privat/personlig)

Google