Genuspedagogik: Finns det ett neutralt bemötande?

17 februari 2012, av Pelle Billing

Igår skrev jag ett par inlägg om genuspedagogiken och uppenbarligen är jag inte klar med ämnet ännu.

Som jag skrev igår stödjer jag att barn ska få prova flera olika aktiviteter på sin förskola. Dels för att att förskolan faktiskt ska lära dem olika saker, dels för att barnen inte vet vad de gillar att göra förrän de får prova.

Att pojkar flätar eller väver och flickor snickrar eller bygger är alltså inget jag motsätter mig – om någon nu trodde det. Att ge barnen fler färdigheter och låta dem prova fler aktiviteter ser jag som positivt för deras utveckling.

Ett av genuspedagogikens slagord är just att barnen ska få hundra möjligheter istället för en, och det är alltså i linje med det jag själv beskriver. Ändå har jag svårt att stödja genuspedagogiken i sin nuvarande form. What gives? Det låter som en självmotsägelse.

För att börja nysta i det som stör mig med genuspedagogiken kan dess andra slagord lyftas fram, nämligen att ”motverka traditionella könsroller”. Som jag skrev igår är det ett lustigt sätt att formulera en målsättning, då målet är negativt och inte positivt formulerat. Men problemet går djupare än så.

De traditionella könsrollerna innefattar oerhört mycket. Som pojke kan det innebära att ha på sig byxor, spela fotboll, samla på hockeykort, klättra i träd och spela hockeyspel. Ska detta motverkas?

Nej, självfallet inte, säger genuspedagogen. Det handlar om att även flickor ska ha tillgång till dessa områden om de så önskar, medan pojkarna ska ha tillgång till flickornas traditionella områden. Igen, så låter det bra, och är något jag stödjer.

Men att ”motverka traditionella könsroller” är inte en slogan som valts av en slump. Den säger något djupare om den bakomliggande ideologin. Man vill verkligen vara en typ av frizon för de traditionella könsrollerna.

Därmed ogillas den fria leken och helst bör hela den tid barnen vistas på förskolan vara ”neutral” till skillnad från tiden utanför förskolan, där traditionella könsroller regerar. Men är världen så enkel?

Tänk om en del lekar som pojkarna gör bara med varandra under den fria leken är viktiga för dessa pojkars utveckling? Tänk om det blir en sämre förskola för dem av att blockera ut all fri lek – vare sig detta sker fullt ut eller genom att plocka bort vissa leksaker?

En del av de traditionella könsrollerna är onekligen begränsande och otidsenliga, så som att en pojke inte ska kunna ha en rosa t-shirt och en flicka inte ska kunna leka med en bil. Men vet vi att hela paketet är otidsenligt? Är barnen egentligen bara en samling individuella personligheter utan några egentliga biologiska skillnader i beteende?

Ni kan gissa vad jag kommer att svara på det. Forskningen visar att skillnader finns, och därmed är det inte bara traditionella könsroller som ger pojkarnas och flickornas beteende. Vissa aktiviteter styrs av barnens egna viljor och impulser, och ligger kodade i dem från första början.

Kanske är det så att en del könskodade lekar och ritualer som barnen gör passar ihop med deras specifika biologiska förutsättningar? Inte för alla barnen inom ett visst kön, men för många.

Köper man att människor påverkas av både arv och miljö så är de flesta av våra aktiviteter ett intimt samspel mellan just arv och miljö. Impulser kommer inifrån men formas och interagerar med världen utanför. Om samhället blir för ivrigt och nitiskt med att ”motverka traditionella könsroller” kanske en del flickor och pojkar missar möjligheten att på sin förskola få göra vissa typer av lekar, som lättast uppstår i lite större grupper av barn. Alla har inte tillgång till en hel grupp barn på hemmaplan.

Samtidigt kan man komma med invändningar mot det jag säger. Hur många barn hade ens tillgång till massa andra barn när de växte upp på en bondgård? Långt ifrån alla. Å andra sidan hade de definitivt inte tillgång till genuspedagoger som styrde deras lek eller vardag.

Det är just detta som är min poäng. Det finns massa argument här fram och tillbaka om vad som är bäst för ett barn, och hur kommer det sig att genuspedagogiken vet bäst till sådan grad att alla Sveriges förskolor måste anpassa sig? Det är en gigantisk förenkling – ja, till och med fördumning – när ny och ganska smal kunskap ska få sådant djupgående inflytande över barnen.

En ledtråd till att man gapar efter lite för mycket är att man stöter på motstånd från många föräldrar. Det vill säga åtgärderna upplevs som så pass omfattande och ”inkräktande” att föräldrarna säger ifrån. Reaktionen på detta från genuspedagogiskt håll är att man ska lära sig hantera och övervinna detta motstånd. Men är det egentligen rätt väg att gå?

För mig framstår det som något av en besserwisser-attityd att vara så övertygad om sin egen metods förträfflighet, att föräldrarnas motstånd ska övervinnas och inte tas som viktig feedback på verksamheten. Trots allt är det en oerhört ung och omogen pedagogisk variant, som ofta byter metodik.

Men precis som att människor alltid vet mest om världen som tonåringar, kan det vara så att nya pedagogiker och läror vet mest om vägen framåt när de inte funnits så länge. Erfarenhet ger mognad och ödmjukhet – förhoppningsvis så även med genuspedagogiken.

Ett förslag är att förskolorna börjar med de verksamheter som dagens föräldrar stödjer. Att deras pojkar och flickor får göra allt från pärlplattor till träkrokar till läderpåsar. Att alla barnen har samling tillsammans där man till exempel sjunger och planerar dagens aktiviteter. Allt detta utmanar i sig låsta könsroller på ett relativt kraftfullt sätt.

Men låt den fria leken finnas där. Lita på att barnen inte bara har fötts med oönskade impulser eller att de likt sofistikerade robotar helt har internaliserat samhällets förväntningar. Have some faith. Ta ett djupt andetag. Vi behöver inte kontrollera varje detalj i barnens liv.

Etiketter:  

162 kommentarer på “Genuspedagogik: Finns det ett neutralt bemötande?”

  1. Backlash skriver:

    Skulle någon säga emot mig om jag påstår att favoritfärg = övervägande kultur medan favoritleksak = övervägande biologi?

  2. Erik LL skriver:

    En sak jag tycker är oerhört viktig som du poängterar är det faktum att barnen ska redan från dagis få lära sig de saker de behöver för att kunna klara sig i livet. Dels handlar det om sociala kunskaper och dels handlar det om praktiska. Det är nyttigt att kunna bygga saker, laga kläder, diska, städa, tvätta, oavsett kön. Det är också viktigt att lära sig en arbetsmoral, samarbete och grupphantering. Ytterligare kan man tillägga motverkande av mobbning. Fri lek är viktigt för att lära barnen att vara självständiga och kreativa.

    Genuspedagogiken som tillämpas idag är inget annat än sociala experiment på ofrivilliga barn, och vi får hoppas att det inte skadar något barn. Vi kan inget annat än hoppas då bristande forskning och studier gör att vi inte vet.

    Jag är helt ok med att man revolutionerar dagis, så länge det görs på ett försiktigt noga studerat sätt, med flera synvinklar och är belagt med stabil forskning i grunden. Problemet idag är att man låter en postmodernistisk tumör ligga till grund för något så viktigt som oskyldiga barns uppfostran på dagis. Det faktum att biologi inte ens tas hänsyn till är för mig befängt och oroväckande.

  3. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Bra skrivet! Det stora problemet med genuspedagogiken är inte alltid de pedagogiska metoderna om att låta både pojkar och flickor få tillgång till aktiviteter som vanligtvis associeras med den ena könet, utan den teoretiska analys och ideologi som ligger bakom det hela. Det är som du skriver den besserwisser-attityd som alla dessa feminister och genusvetare uppvisar.

    För de metoder och förslag som det talas om inom genuspedagogiken är ju inte det minsta nyskapande. Det är till största del vanligt sunt förnuft och samma typ av metoder som tidigare har gällt inom förskola, dagis och lekis (förutom dumheter som att den fria leken ska förbjudas, att kalla barnen för ”hen” och liknande saker).

    Att ge både flickorna och pojkarna möjlighet att ägna sig åt lugna (kvinnliga?) aktiviteter som att pyssla, sy och rita eller mer aktiva (manliga?) aktiviteter som att klättra i träd, bygga kojor och snickra är ingen nyhet och definitivt inget revolutionerande. Det gjorde alla barnen redan när jag gick i lekis för många många många år sedan (långt innan ord som genusvetenskap och genuspedagogik ens existerade).

    Inte heller är det något unikt för genuspedagogiken att motverka mobbing (vilket några av dess förespråkare verkar tro). Det ingick i lärarnas uppgift även på farfar och farmors tid!

    Även böcker som har flickor som är den aktive och drivande har funnits i många många år. Vem har inte läst Pippi Långstrump som liten?

    Allt detta är alltså inget unikt för genuspedagogiken, hur mycket dess förespråkare försöker göra det gällande. Det som dock är karakteristiskt för genuspedagogiken är dess negativa syn på pojkar! Läs gärna den här ledaren av Maria Wilhelmson, som beskriver hennes upplevelse från ett föredrag om genuspedagogik som hölls för en grupp förskollärare.

    http://www2.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=29012

    Notera också hennes observation om deltagarna. 99 procent av åhörarna var kvinnor. Om det är någonstans vi har ett genusproblem vad gäller förskolan så är det just i förskolelärarkåren. Den består till 97 procent av kvinnor. Kvinnor som ALLA har gjort ett ytterst könsrollskonservativt yrkesval!

    Hur ska förskolan kunna ”motverka traditionella könsmönster” när de som ska göra just det själva är ytterst könsrollskonservativa? Det torde vara den verkliga ojämställdheten i förskolan!

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2012/02/den-verkliga-ojamstalldheten-i.html

  4. Mariel skriver:

    Jättebra skrivet. En anmärkning är dock att man brukar säga (och som Kristina Henkels bok heter) är ”Ge ditt barn hundra möjligheter istället för TVÅ”.

    Jag har också läst en del kritiska genusartiklar om att den fria leken ska tas bort eller nått? :S Jag instämmer inte alls i det och jag är FÖR genusmedvetenhet. Jag instämmer inte heller i att man ska ta bort ”för” könsstereotypa leksaker m.m.

    Och jag blir så glad när du skriver ”En del av de traditionella könsrollerna är onekligen begränsande och otidsenliga, så som att en pojke inte ska kunna ha en rosa t-shirt och en flicka inte ska kunna leka med en bil. Men vet vi att hela paketet är otidsenligt?”

    Eftersom att jag tycker att pojkar ska kunna ha klänning =) utan att bli mobbad. (sen vet jag att mobbare hittar andra anledningar om man vill mobba)

  5. Hurtbullen skriver:

    Hej alla.

    Slänger ut samma fråga för 3:e gången. De senaste 2 ggr så drunknade inlägget mitt i ett uttdraget bråk på trådarna ;-)

    Jag undrar : Vad finns för alternativ till den kommunala förskolan, om man som förälder känner stor olust inför det skrivbordteoretiska mantrat ” bryta traditionella könsroller” osv osv.

    Någon nämnde Montessori-metoden. , och efter gooogling verkade det vara ett klart mer sympatiskt alternativ.
    Finns det fler alternativ som ni känner till ?

  6. mieitte skriver:

    Det har varit alltför mycket ”jämställdhet, könande, genuspedagogik, genus och åter genus” så om jag skulle erbjudits plats i gruppen skulle jag nog sagd ifrån.
    Otroligt hur man kan ”navelskåda” så länge på tomma ingenting och få det framstå vara matnyttigt?
    Men värre ”direktiv” till genuspedagogiken och genuscertifierings försök har jag läst, tyvärr.
    Forskningens uppgift var enbart att hitta språkliga former för att beskriva i förhand bestämda åsikters gilltighet och utan att ens underlåta materialets granskning av professurer.

  7. Eva skriver:

    Hurtbullen:

    Din kommun borde kunna hjälpa dig med info om både kommunala och privata förskolor som har olika inriktningar.

  8. Jocke skriver:

    Jag vet inte, men jag känner mig skeptisk som fan. Att bara snacka om att killar ska få ha rosa t-shirt eller klänning och att tjejer ska kunna leka med bilar och spindelmannenfigurer faller platt till marken för mig. Det är inte vad saken handlar om. Det blir en ytlig analys av våra könsroller och varför de finns.

    Jag tror nämligen följande: vi är beroende av tydliga könsroller och skillnader mellan män och kvinnor. Människan kommer alltid att spontant söka dessa skillnader och i grunden handlar det om vår allra starkaste drift – nämligen fortplantningen och artens överlevnad.

    Titta på alla andra tvåkönade djur i naturen. Att hannar och honor uppvisar tydliga skillnader är fundamentalt. Könen har olika roller som tillsammans skapar en synergieffekt. Det är en slags hushållning med resurser – ett teamwork som gynnar båda parter.

    Det har också med sexualitet att göra. För vad händer när vi människor har blivit så avkönade att vi alla ser likadana ut och attraktionen mellan män och kvinnor har neutraliserats? Är det vad vi vill ha? Nej, våra könsroller och hur de ter sig fysiskt är också markörer för att vi ska kunna finna lämplig partner. Attraktionen ligger i skillnaderna. Vad ska jag med någon som är exakt som mig själv till? Det tillför ju inte ett skit!

    Som sagt, jag vet inte. Detta är bara en känsla jag har och jag kan inte göra någon jättedjup analys – ännu. Men innerst inne tror jag starkt på att detta kommer att skapa en ofattbart kraftfull backslash i framtiden där människor på ett extremt och överdrivet sätt kommer att markera sin könstillhörighet. Jag skulle heller inte bli förvånad om detta kommer att bli allra tydligast hos de barn som idag tvingas gå i könsneutrala skolor och bli kallade för hen.

    Naturen brukar ha en förmåga att rätta till saker på ett ganska brutalt sätt som inte går att misstolkas. Och så blir det nog den här gången också…

  9. Backlash skriver:

    I min kommun satsar förskolan på matematik och naturkunskap, eftersom Sverige halkat efter på dessa områden vid internationella jämförelser. Inte en bokstav om genus eller kön på föräldramötena.

  10. David skriver:

    @Hurtbullen, ta reda på vilka privata alternativ som finns i din kommun. Föräldrakooperativ brukar vara noga med val av pedagogik.

    Själv anser jag att Montessoripedagogiken är alldeles utmärkt. Barnen får vara individer och utvecklas i sin egen takt, de får jobba med alla delarna samt göra det individuellt och om de vill i par/grupp. Det trista är om du sen inte har någon fortsättning som är Montessoriinspirerad i grundskolan då barnen kommer att behöva ta några kliv tillbaka och börja om med en del saker, därför är det viktigt att även titta på vilka skolor som finns tillgängliga.

    Det var någon som i tidigare inlägg nämnde att barnen utvecklas bättre och helt enkelt kommer längre. Detta är en effekt av två saker: den första handlar om det genetiska arvet, barnen ärver föräldrarnas egenskaper såsom intelligens och annat; den andra handlar om miljön där barnen ses som individer och kan utvecklas i sin egen takt – de som är snabba får alltmer komplicerade saker att jobba med, de som är långsamma får lov att utvecklas i sin egen takt – med andra ord hindras inte barnen av den svenska skolsjukan att alla måste vara på samma nivå.

  11. Hamstrn skriver:

    ”Eftersom att jag tycker att pojkar ska kunna ha klänning =) utan att bli mobbad. (sen vet jag att mobbare hittar andra anledningar om man vill mobba)”

    Mobbing är en helt naturlig social företeelse för att etablera hierarki in en flock eller grupp av sociala djur. Speciellt de som ses som extremt socialt avvikande drabbas av detta. En klänning, ett avvikande beteende, låg social status. Jag menar dock itne att den är önskvärd.

    ”Social hierarki inom skolan

    Vidare har vissa studier visat hur mobbning kan förstås i ljuset av den kultur av social hierarki som ofta kännetecknar skolan och det vardagliga livet där: Elever ordnas i och får olika status i relation till ålder och årskurs, elever jämförs och kategoriseras utifrån skillnader i prestationer i klassrummet och idrottssalen och inom skolklasser förhandlas och omförhandlas en social hierarki bland eleverna. I dessa processer kan mobbning komma till uttryck som ett medel för gruppers eller individers strävan att befästa, försvara eller avancera i den sociala hierarkin.”
    - http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/mobbning/tiofragorsvar/tiofragorochsvar/vadberormobbningenpaskolanlararnaellereleverna.5.303f5325112d7337692800015884.html

    Helt vanligt flockbeteende.

    Det går inte att bli av med mobbing, det går att begränsa den. Att tro annat känns vid som utopiskt egalitet.

  12. Hamstrn skriver:

    Det intressanta med Montessoriskolan i min mening är att de blandar åldersgrupper.

    Där äldre barn lär yngre.

    Det bästa sättet att lära sig är att lära andra.

  13. Eva skriver:

    Jocke:

    ”Jag tror nämligen följande: vi är beroende av tydliga könsroller och skillnader mellan män och kvinnor.”

    Kan du inte utveckla vad du menar med tydliga könsroller? Vad är en tydlig kvinnoroll respektive mansroll för dig? Och vilka skillnader är det du menar?

  14. S skriver:

    Just nu! (17 feb 2012 kl 14.30 och framåt ett tag)

    http://www.dn.se/chattar/chattrum3

    Chatta om jämställdhet

    Ställ dina frågor kring genus och jämställdhet i samhället till Janne Bromseth, forskare i genusvetenskap vid Stockholms universitet, som studerar normer kring ålder, sexualitet och kön. Hon har också forskat med fokus på genus/jämställdhet i skolan och normkritisk pedagogik. Chatten börjar klockan 14.30. Skicka dina frågor redan nu!

  15. Roger skriver:

    Sammanfattningsvis kan sägas att om könsrollerna inte till 100% är social strukturer, så blir ett tankeparadigm som strävar efter att arbeta MOT könsroller något som arbetar MOT barnens naturliga beteenden, motverkar deras strävan att lära känna sig själv och världen omkring dem, det riskerar att skapa halva människor, distanserade från sig själva och sin egen inre röst.

    Få, förutom de mest inbitna fanatikerna, tror att könsroller är till 100% socialt konstruerade.

    Hade genuspedagogiken varit fri från genusvetenskapens radikalfeministiska perspektiv som teorin om könsmaktsordning och förövar/offer-idéer, hade de arbetat FÖR barns rätt att få utforska och uttrycka sig själva, ÄVEN när det manifesterar sig enligt traditionellt könsrollsmönster. (vilket, i en helt fördomsfri miljö, kommer att ske mer ofta än inte IMO).

    Det är som om de har glömt bort den ursprungliga problematiken, det är inte olika beteenden som är problemet, utan hur de värderas olika med avseende på kön i ett strikt könsrollssamhälle. En sund strävan hade då varit att arbeta för att olika beteenden skall värderas MINDRE negativt, vara mindre tabubelagda, istället för att enligt klassisk tredjevågen-feminism bara lägga på ett nytt värdesystem; en ny morallära bara med den skillnaden att det är andra beteenden som skall stigmatiseras och mobbas ut, och andra beteenden som skall belönas.

  16. Mia. skriver:

    Det jag inte förstår är varför det måste vara antingen eller. Att med sans och balans (det som PB beskriver ovan) låta alla få hitta sin identitet, och vad som attraherar dem. Några kommer könsöverskrida och andra inte sas, några väljer utifrån ‘opposites attract’ och andra är mer för ‘lika barn leka bäst’. Det är iaf vad jag är för. Att vi ska vara toleranta och låta individer bli de de är ‘ämnade att vara’. Det ena eller andra eller mittemellan (hen). Att däremot tvinga alla att bli ‘hen’ är lika tokigt som att påstå att traditionella könsroller är bäst för alla.

    En process som jag tror är i görningen ofta är att det är så skönt att ‘legitimera’ sin egen åsikt/stil etc genom att försöka att övertyga andra att anamma densamma.

    ”Queerrörelsens uppgift blir att bryta de tänkta länkarna mellan kön – könsroller attraktion. Så att människors identitet och lust blir deras eget val. Inte ett resultat av rollförväntningar.”
    (bortom normen av Åsa Petersén)

    Som sagt inte bara feminism utan även queer har ‘kidnappats’ av ‘extremisterna’.

  17. Jocke skriver:

    @ Eva:

    Jag har inte resonerat färdigt med mig själv ännu, men i dessa banor tänker jag – ungefär:

    För att två individer av olika kön ska finna intresse av att slå sina påsar ihop måste det finnas en klar vinst med det. Den ena måste kunna erbjuda något som den andra behöver. Sammanslagningen bör alltså leda till något positivt för båda parter och att de tillsammans blir starkare än om de var själva. Och så vill ju naturen ha det – för det är då vi skaffar barn.

    Tydliga könsroller handlar i grunden om att vi människor som könsvarelser skapar ett ”erbjudande” som riktar sig till det motsatta könet. Titta här vad jag har, vad jag kan, vad du kan få om du blir tillsamman med mig. I det paketet ingår både färdigheter och sådant som handlar om den rena sexuella driften.

    I alla tider och i alla kulturer har det funnits tydliga skillnader mellan män och kvinnor. Jag tvivlar på att det är en slump. Snarare är det en nödvändighet och en biologisk faktor som finns i oss från födseln. Något modern forskning dessutom tyder på.

    Så om samhället försöker sudda ut könsrollerna och de beteenden som vi kopplar till dessa kommer människor förmodligen bara skapa nya signalbärare för sina könsroller. Könsrollerna är alltså ett slags behov som är starkt knutet till vår identitet och hur vi uppfattar oss själva. Men de behövs också för att det sexuella spelet ska fungera.

    Sedan menar jag såklart inte att samhället ska tvinga in oss i stereotyper heller. Den som vill bryta mot könsrollerna ska kunna göra det utan skuldbeläggning eller motstånd från samhället. Valmöjligheten ska finnas. Men samtidigt måste valmöjligheten också finnas att anamma traditionella könsroller för den som vill det. Annars har vi bara förflyttat förtrycket från en grupp till en annan.

    Ja, det blev lite långt och kanske luddigt. Jag hoppas du förstår…

  18. Pelle Billing skriver:

    Jocke,

    ”Men innerst inne tror jag starkt på att detta kommer att skapa en ofattbart kraftfull backslash i framtiden där människor på ett extremt och överdrivet sätt kommer att markera sin könstillhörighet.”

    Personligen tror jag det finns en viss koppling mellan den fantastiska utseendehets vi ser idag, och ideologin om att det inte får finnas könsskillnader på insidan.

    Fråga mig inte varför men heterosexuella dras ofta till varandras skillnader (kanske homosexuella också, top-bottom etc, men det vet jag för lite om), och om det inte får finnas några inre skillnader får man förstärka de yttre istället.

  19. masa skriver:

    S:

    Intressant att läsa chatten där… en del floskler och så en tydlig indikation att ”genusvetenskapen” nu går vidare mot nya mål:

    (om ”hen”)

    ”En annan födel som jag ser det är att det kan bryta upp han/hon-dikotomin, och eventuellt skapa större utrymme för att tona ner kön som en viktig betydningsbärande faktor i en naturaliserande mening. T ex är det anmärkningsvärd hur man alltid sätter fokus på betygsskillnader mellan gruppen tjejer och killar, men inte utifrån social bakgrund och inkomst, som är mycket större. Å andra sidan är det också viktigt att det inte finns någon garanti för att könsmaktrelationen utraderas genom fler pronomen; inkomstmässig, för vem som utför obetalat arbete inom heterosexuella par i hemmet, vem som utsätts för våldtekter. ”

    Alltså: genus handlar inte längre om könsroller, det handlar om vad som helst som genusvetare säger att det handlar om: alla skillnader mellan människor man kan tänka sig hitta. Dessa skillnader måste sedan analyseras så man hittar den ”strukturella orsaken”. I bakgrunden skymtar alltså grundansatsen att ”alla människor är lika värda så därför måste de vara lika” som man inte låtsas om. Man vill frigöra människor genom att reducera dem till olika ”strukturella” kategorier, och tror på det sättet att man möjliggör för människors fulla individualitet. Obegripligt. Det är ett tydligt ideologiskt projekt, inte vetenskap, och ideologin känns igen från 1900-talets historia. Den empiri som finns historiskt visar väl f.ö. var det brukar sluta med såna ideologier. Och det hänger samman med att det saknas logik i projektet: för att du ska bli fri måste vi fängsla dig.

    Den här ansatsen att ”genusvetenskapen” vill sprida ut sig till att omfatta hela politiken borde ifrågasättas starkt. Den har ett försåtligt maktanspråk som kan vara farligt. Det finns riktig vetenskap som undersöker det de vill tolka med sina förutbestämda strukturer.

  20. Gul skriver:

    Vill bidra med erfarenheter från en förskola nära mig. Där finns nämligen en genuspedagog anställd. Och hon har bl a sett till att det inte finns några Alfons Åberg-böcker (handlar bara om män – Alfons och hans pappa) eller något som påminner om Pippi Långstrump (förpojkad flicka – beskriver inte flickor som de verkligen är!). Det intressanta, och även något problematiska för alla föräldrar, är att den uppenbart dåliga stämningen inom personalgruppen. Genuspedagogen, några supportrar (vilka intressant nog tituelar sig pedagoger i förskolan och är fackligt aktiva) och förskolechefen ï ena ringhörnan och de mer konservativt lagda i personalen (som titulerar sig fröknar på dagis och på ett rätt oproblematiskt sätt leker, läser sagor och vinkar av föräldrarna) i den andra. Barnen tyr sig märkligt nog till den senare kategorin. Kanske inte enbart genuspedagogikens fel men det var med bokutrensningen det började…

  21. Mia. skriver:

    PB

    Min erfarenhet är att det finns både och bland såväl hetero som homosexuella. De som söker skillnader (manligt-kvinnligt, aktiv-passiv, butch-femme) och de som söker mer lika sas. Sen behöver det inte vara 50/50, det är inte poängen. Utan att det ska vara individens val och inte ‘förväntningarna’ som styr.

  22. NinniTokan skriver:

    @ Gul
    Jag önskar jag kunde säg att jag är förvånad.
    Lider med er sund personal!

    Barnen tyr sig märkligt nog till den senare kategorin.
    Märklig? Nej, inte det minsta. Självklart.
    Ta hand om barnen allt du kan.

  23. Sanjo skriver:

    masa:

    precis så!

    Det är också häpnadsväckande att genusvetare inte sällan just betonar att kön är ointressant – när det t ex handlar om den stora skillnaden i pojkars och flickors betyg. Eller när det handlar om att nästan inga män finns i förskolan (och bara få kvar i skolan).

    Samtidigt är strukturella analyser och floskler kring kön det absolut centrala när det fortfarande visar sig att fler män blir ingenjörer – eller att färre kvinnor väljer näringslivstoppen (med dess styrelserum).

    Den svenska genusvetenskapen är ett gigantiskt luftslott – ett sammelsurium av nonsens och ideologisk fanatism.

  24. Mariel skriver:

    @Gul: vad tråkigt att de tar bort böcker istället för att lägga till….

  25. Christina Nauckhoff skriver:

    Jag har aldrig förstått varför vuxna skall uttala sig om vad det lilla barnet behöver. Den enda/e som vet vad den lilla människan mår bra eller dåligt av är barnet själv.Ett barns signaler är tydliga . Det är bara att lyssna. Och respektera. Ska det vara så svårt?
    När jag var barn skulle man inte ta upp det lílla barnet om det skrek, mer än var fjärde timme. Då var man en bra mamma ( pappor var inte involverade på 40-talet). Allt enligt ”läkarexpertis”.
    Det handlar inte om att VI är bra föräldrar, lärare. Allt det här handlar inte om oss vuxna överhuvudtaget – ideologier, genusvetenskap osv
    Det handlar om barnets välbefinnande utifån dess förutsättningar. Punkt.
    Så ser jag det.

  26. Ulf skriver:

    @Gul #20,

    En genuspedagog som förbjuder Alfons Åberg har enligt min mening diskvalificerat sig själv. Vad är problemet? Är Alfons och hans pappa för macho?

    Mina två barn har gått på Montessori-förskolor. Montessori har ett utmärkt motto: ”följ barnet”. Det går ut på att man skall smida när järnet är varmt. När man med ett tränat öga noterar att barnet visar stort intresse för ett visst område matar man på med väl genomtänkt material. Då är barnet maximalt mottagligt. Det man inte försöker göra är att styra barnen in i en pedagogik de inte intresserar sig för. För att det skall fungera riktigt väl har man mycket fokus på ordning. Barnen blir lugna och utvecklas fantastiskt väl.

    Ett stort problem är att hitta riktigt bra montessoripedagoger. De har förskollärarutbildning och flera års vidareutbildning ovanpå det. Maxtaxan gjorde att nästan inga fria förskolor hade möjlighet att betala det lönepåslag som krävdes. Kommunala förskolor hade andra möjligheter att trolla med budgetar, men brukar inte köra med montessoripedagogik (även om de bästa ofta inspirerats mycket av den).

    Det finns skolor som kör vidare med montessoripedagogik i grundskolan. Resultaten är mycket bra (åtminstone när jag utredde för ca 5 år sedan). Tyvärr är det inte vanligt.

  27. Mia. skriver:

    Gul

    Ta bort Alfons? En barnbok som motverkar traditionella könsroller?! (ensamstående pappa, en kille som inte vill slåss…) Jag trodde i min enfald att den just var en jämställdhetsbarnbok. Och Pippi? Ja det var väl för Tommy och Annika kan jag tänka. Men Pippi? Det är väl även det en bok som vill motverka traditionell könsroll (ingen snäll söt flicka där inte).

    Den där genuspedagogutbildningen verkar inge bra, eller så är pedagogen en ‘frilansare’ med dold agenda.

  28. Hurtbullen skriver:

    #26 Ulf skrev

    ” Mina två barn har gått på Montessori-förskolor. Montessori har ett utmärkt motto: “följ barnet”. Det går ut på att man skall smida när järnet är varmt. När man med ett tränat öga noterar att barnet visar stort intresse för ett visst område matar man på med väl genomtänkt material. Då är barnet maximalt mottagligt.

    Kan vara intressant i sammanhanget : Jag arbetar med ungdomar som har psykiska/kognitiva funktionshinder. Och i vårt arbete så är det exakt så som du beskriver. Dessa ungdomar har redan en hög stressnivå som det är. Att hitta intressesfärer som engagerar barnet/ungdomen är prio i allt vi gör. Protester mot våra förslag tas på största allvar och dumpas omedelbart. Skillnaden ligger mycket i, tror jag, att våra ”klienter” är fullvuxna med ett barns sinne. Fastän många befinner sig på samma nivå som förskolebarn eller under, så har dessa ungdomar/barn utvecklat ett mycket tydligt protestspråk.

    Men, man kanske inte tar korta människor med pipig röst på samma allvar när de protesterar ,som alla våra ”Normala” barn på förskolan ? Bara en tanke som flög i mig :-)

  29. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle:

    ”-Men att “motverka traditionella könsroller” är inte en slogan som valts av en slump. Den säger något djupare om den bakomliggande ideologin. Man vill verkligen vara en typ av frizon för de traditionella könsrollerna.”

    Eller som det också heter: -Man ska tänka på vad man säger, så man inte säger vad man tänker.

    Genusmaffian avslöjar sin enfald och obetänksamhet. En freudiansk felsägning.

  30. Gul skriver:

    Jag vet för lite om genuspedagogik och genusvetenskap för att egentligen ha någon åsikt. Kalla det strutsmentalitet eller vad som helst men nej, det finns saker jag tycker är roligare att ägna mig åt.

    Jag kan däremot tycka det är helt okej och har full förståelse för om teorier vänds och vrids debatteras och gör det gärna själv inom olika ämnen men just genusområdet intresserar mig verkligen inte. Vad som däremot bekymrar mig är, oavsett område, när teorierna inte stannar vid teorier innan de är fullt ut studerade. Om de omsätts i praktisk handling för snabbt. Och när jag inte har ett fritt val att avstå eller ej. Pandremix och Neurosedyn har lärt oss en del men i bägge fallen fanns ett val. Ingen behövde vaccinera eller behandla sig som inte ville. Förvisso kan det vara synnerligen svårt att avstå ändå vilket tydliggör behovet av att biverkningarna studeras och kommuniceras tydligt.

    Mitt eget exempel här ovan, de borttagna Alfons-böckerna, tyckte jag själv var rätt korkat. Varför inte, som flera av er kommenterat, komplettera istället för att ta bort? Och jag kan tycka att föräldrarna är de som borde kunna få göra valet. Liksom om de väljer att vaccinera sina barn. Visserligen är detta det enda konkreta exemplet jag har av genuspedagogik och en svala gör ingen sommar för mig i alla fall. Det är möjligt att fröken genuspedagog har fått en del av sin egen vetenskap om bockfoten. Samtidigt tycker jag det är ett bra exempel med att för snabbt börja praktisera en teori utan att förstått teorin. (Förutsatt att det finns något klokt i genuspedagogiken – det råder som framgått hittills här en hel del olika åsikter om det – och mitt eget intresse av att gräva ner mig i den är som sagt begränsad.) Och utan att ha utrett alla eventuella konsekvenser. Såväl om avsedd effekt för barnen uppnås som om alla i praktiken använder sig av det mest evidensbaserade sättet att uppnå dessa resultat. För gör vi inte det senare, om det nu är så att nämnda genuspedagog bara är entusastisk och korkad, så är risken är att det blir lite som att diskutera teologi med en nyfrälst Livets ord-are. Vad vederbörande har förstått om det som denne tror på behöver liksom inte ha stöd i teori och empiri.

  31. Hurtbullen skriver:

    #30 Gul

    Det finns ett stort demokratiunderskott som man borde forska närmare på.

    Den ena förskolan är inte den andra lik. Man kan tycka att förälder som är engagerade i sina barns utveckling inte har fått den fullständiga profilen i nästan alla kommunala förskolor som finns.

    På ett vis, så välkomnar jag metoden att få en genuscertifierad kommunal förskola – och andra naturligtvis-. Det betyder att förälder faktiskt kan välja bort – eller till – sitt barn , denna pedagogik.

    Certifiera på ! Det gör det hela mycket lättare för oss andra alternativtänkare.

  32. [...] är saker vi ser allt mer av i dagens Sverige. Särskilt helgalna ideer om hur förskolor skall fostra barn att bli könsneutrala. Ideer vars galenskap inte framgår för de som antingen a) tror att SSSM är vetenskap eller b) [...]

  33. Nils Jungenäs skriver:

    Alla normalt funtade människor märker ju att det här mer liknar religion än vetenskap. Således ska det naturligtvis inte implementeras innan det upphöjts till sanningar. När det till och med är vetenskapligt bevisat att det ÄR skillnad på pojkar och flickor så är det vansinne att implementera genusteorierna på dagis. Fråga vilka forskare som helst utom genus”vetarna” – neurologer, psykiatriker, psykologer osv.

    Pojkar och flickor har olika sätt att tänka och fungera i tillvaron.

  34. Is skriver:

    Jösses vad du krånglar till det Pelle. Orkade inte ens läsa allt dravel. Du snurrar in dig själv i ett nystan, hur ska du nånsin hitta ut?

    Det är väll inte svårare än att se till individen och låta barnen vara fria i sina roller, att ska prova allt! Jag vill Aldrig någonsin begränsa mig, jag villa aldrig känna att jag begränsas för att jag skall upprätthålla en traditionell könsroll. NEJ.

    Ibland vet jag inte om du kan tänka lite mer utanför ramarna, du verkar låsa dig vid vissa ord ”motverka traditionella könsroller” vad är det som är fel i det? För mig handlar det om att inte begränsa sig till ”att så SKA” det vara. Det handlar om att se till individen.

    Jag är uppväxt med en tvilling bror och i min värld kan jag slå han och vinna, jag är bättre än han, han leker med dockor och dockvagn, han fick dockor när vi var små, jag ville inte ha dem, jag lekte med lego och klättra i träd, jag idrottade och jag var snabbare på att springa än han och vs vi gjorde saker vi ville, vi sågs som individer inte kön, i tonåren kom skillnaderna och utforskningen på att jag är kvinna. Vad jag är förbannad över att dagis- personalen särade på mig och min bror när vi lekte i lekrummet (då på den tiden hette det pojkrummet, kuddrummet där alla ALLA roliga saker fanns, tåg bana, bil bana, svärd, minicyklar mm.) Då skulle jag flytta mig från tågbanan för att jag var tjej och jag skulle sitta och pärla urtråkig jävla pärlplatta medan han kunde fritt bygga och leka med tåget. Detta gör mig än idag fruktansvärt arg för de begränsade mig och tvingade mig gör något som jag hatade, något som inte jag ville göra. De kunde väll lika gärna ta ut honom så kunde jag fått leka med tåget!?

  35. Mariel skriver:

    @Hamstrn: ”Det går inte att bli av med mobbing, det går att begränsa den. Att tro annat känns vid som utopiskt egalitet.”

    Fast bara för att jag skriver att jag tycker att man ska kunna kunna inkludera ett simpelt plagg som klänning (och nej den MÅSTE inte vara rosa, blå, brun, med blommor eller bilar, det är orelevant) i pojk-normen (och således göra det mindre effektivt att reta någon för just DET) betyder inte att jag på något sätt tror att det tar bort mobbing ö.h.t. eller att jag inte fattat att det är naturligt.

    För att förtydliga: jag förstår att mobbing finns, och tänker inte naivt tro att det går att utrota helt……….

  36. Jack skriver:

    Nils Jungenäs,

    ”Alla normalt funtade människor märker ju att det här mer liknar religion än vetenskap. Således ska det naturligtvis inte implementeras innan det upphöjts till sanningar.”

    Feminism SKA implementeras, ordmängder är producerade för att slicka såna som dig medhårs, få vissa logikkretsar hos er att ge medhåll om än inte alla, eller få dig att känna underläge och bli tyst. Organiserade institutioner med avlönade människor är emot dig, outtröttligt, människor med långa titlar och gott om referenser (inom sin egna krets), likaså massemedia som hörs betydligt mer än dig och ger kontaktpunkter för många människor, var ebjuder du mer än bråk med ditt motsägande av det allmäna som vi har gemensamt tack vare massmedia? Ordningsstörare!

    Ställer du dig som liten individ emot är det helt enkelt för fel på dig, du har fel inställning och bör klassas som socialt avvikande, psykiskt sjuk, sociopat och förmodligen kriminell. Män som har gått emot feminismen har sedan 90-talet klassats som rättshaverister och samhällsförbrytare. ”Endast en våldtäktsman skulle bry sig om att inte få till våldtäktsdomar” t ex.

    Så har feminismen jobbat över hela världen, inklusive Sverige. Mansrörelsen har kallats en kollektiv psykos av ledande psykologer. Så gjordes också i nazitysklan och kommunistiska sovjet mot goda och lagenliga, friska medborgare. Notera att dessa rörelser lyckades 100% med att ta makten i sitt land och även i många andra.

    Feminismen i Sverige är inget skämt. Det extrema dragen finns där i alla nivåer upp till regering och vad som SKA göras avgörs inte intellektuellt eller demokratiskt utan genom makt.

  37. Mariel skriver:

    @Jocke #8: ”Titta på alla andra tvåkönade djur i naturen. Att hannar och honor uppvisar tydliga skillnader är fundamentalt. Könen har olika roller som tillsammans skapar en synergieffekt. Det är en slags hushållning med resurser – ett teamwork som gynnar båda parter.”

    Jag förstår hur du menar (kanske). Att om alla blev mer ”individer” istället för synbart olika ”kön” så tar man bort hela grejen med att faktiskt SE på någon vad den har för kön, och således kanske attraheras mindre? Att det är naturligt att söka sig efter den som har det man inte själv har, efter den som man kan fortplanta sig med…

    Och jag fattar liksom det med att könen är olika… att man kan se OLIKA saker hos respektive kön… jag är ju bisexuell så jag vet verkligen att det är en annan attraktionskraft till kvinnor än den jag har till män. Jag tänder inte på män som har ett för feminint kroppsspråk eller kvinnor som har en basröst. Jag tänder på bröst hos kvinnorna, inte på bröst hos män, och jag tänder på stora muskler emellanåt men inte om de skulle sitta på en kvinna. (Sån är Jag.)

    Men det är inte heller genus för mig att ta bort och radera det som signalerar vem som är en kvinna eller man. Jag känner mig faktiskt lite mer kreativ än så…

    Jag kan tycka att man ser könsskillnaderna ändå.

    Du tycker kanske att det blir löjligt om man går in på färger och kläder, men jag tycker det är praktiskt att prata om såpass enkla saker just för att det är en sån sak i princip alla har en åsikt om. Om man förstår varandra på enklare plan (som färger) så har man lättare att gå därifrån och förstå varandra i djupare ämnen också.

    Låt oss säga en rosa tröja. En t-shirt. Om du som man har på dig jeans och en rosa-thirt och jag har på mig samma sak. Vi låtsas att vi båda har rakat av oss allt hår på hela kroppen. Ser man ändå inte vem som är kvinna och vem som är man? Måste du verkligen byta ut din tröja mot den blåa färgen för att signalera mig som hona att du är attraktiv och har det jag saknar? Sen är vi ju människor också och inte djur, i värsta fall om du så tydligt vill visa könstillhörighet och att du söker partner, para dig eller whatever.. fixa ett tryck på tröjan som det står ”Man, singel” …. eller vad du nu vill signalera. Det borde väl kanske motsvara när fåglarna gör sin parningsritual eller nått… =]

  38. Hurtbullen skriver:

    #37@Mariel

    Vad i hela friden … menar du ? Egentligen ?

    I mina öron (och ögon) så menar du att Genusteorin har ett berättigande för majoriteten Heterosexuella , och är därför bra.

    Minoriteten av Bisexuella, HBTQ och hermafroditer har helt andra förutsättningar i sin sexualitet, trots sin fixering av kön och icke-kön .

    ?

  39. Mariel skriver:

    @Hurtbullen: ”har ett berättigande för majoriteten heterosexuella”? Nja, jag menade mer att den (genustanken) funkar ju även för den (och menar nu inte alla utan med betoning på DEN) heterosexuella som absolut måste markera sin könstillhörighet och hitta sin köns-motsats

    Din andra fråga om minoriteten bisexuella m.fl. förstod jag inte… ?

  40. Jenny Kristiansson skriver:

    Personligen tror jag också på att alla barnen ska få prova på allt. Låt säga att en småbarnsfamilj lever ganska traditionellt. Mamman är hemma längst med barnen när de är bebisar och sedan jobbar hon deltid när de är lite äldre medan pappan jobbar heltid. Ganska självklart blir det då mamman som städar och lagar mat, tvättar, handlar osv. Pappan kanske gör sådant som han hinner med på helgerna och som också måste göras. Tvätta bilen, klippa gräsmattan, lägga nya takplattor osv.

    Deras barn är en pojke och en flicka. Jag kan inte så mycket om barns psykologi, men identifierar sig en flicka lättare med mamman? Och en pojke lättare med pappan?

    I så fall förstår ni vart jag vill komma? Jag vill att dagis och skola ska ge barnen en enormt bred omvärldssyn. Vad är det bästa för ett demokratiskt samhälle? Jo kreativa människor som kan tänka utanför rummets fyra väggar. Att så tidigt som möjligt förstå att allt inte är svart eller vitt och i slutändan är det absolut viktigaste att man kan stå upp för sig själv, hur man nu än är funtad.

    Jag läste en artikel för länge sedan om att i USA tränas barn tidigt i retorik. Att tala inför grupp, att hålla små föreläsningar, att debattera osv. Jag tror det är ett utmärkt sätt att lära barnen att ta plats och att det samtidigt stärker dem.

  41. Jenny Kristiansson skriver:

    Hade jag själv haft barn hade jag gjort allt för att göra dem självsäkra, självständiga, starka och modiga.

    ”Mod är det enda i livet vi behöver” Paulo Coelho.

    Man behöver självsäkerhet och mod när man söker jobb, när man ska på dejt, när man är ute och vimlar, när man är ute och reser, när man flyttar till ett nytt ställe, när man möter förvirrade och aggressiva människor, när man presenterar sig för en arbetsgivare, när man börjar på högstadiet/gymnasiet/högskolan, när man ser någon som mår dåligt, i alla relationer osv osv osv. Bara att säga förlåt eller att man älskar någon skrämmer livet av en, då är det bra att hämta lite mod inifrån.

    När man blir dumpad behöver man också en jäkla massa mod. Mod att öht. stiga upp nästa dag för att äta och klä på sig.

    Det är sånt vi ska lära våra barn utöver matte och fysik. Hur man tar sig igenom djungeln utan att gå under. Misstag måste man få lov att göra, det är de man lär av, men det får inte bli förödande sådana.

  42. David skriver:

    @Is

    Jag hoppas att du är medveten om att flickan i ett tvillingpar pojke-flicka får ett större tillskott av manliga hormoner i fosterlivet och därigenom ofta uppvisar traditionella pojkdrag. Det är vanligare att dessa flickor leker pojklekar, är livliga, inte får barn när de blir vuxna, väljer traditionella manliga yrken, osv. (Jag har själv tvillingar, flicka-pojke.)

    Det fröknarna på dagis gjorde med dig var att du fick kompensatoriska aktiviteter. Din reaktion på det är svar nog till varför man inte ska hålla på med dessa sociala experiment på våra barn.

  43. NinniTokan skriver:

    @ Is:
    Vad jag är förbannad över att dagis- personalen särade på mig och min bror när vi lekte i lekrummet (då på den tiden hette det pojkrummet, kuddrummet där alla ALLA roliga saker fanns, tåg bana, bil bana, svärd, minicyklar mm.) Då skulle jag flytta mig från tågbanan för att jag var tjej och jag skulle sitta och pärla urtråkig jävla pärlplatta medan han kunde fritt bygga och leka med tåget. Detta gör mig än idag fruktansvärt arg för de begränsade mig och tvingade mig gör något som jag hatade, något som inte jag ville göra. De kunde väll lika gärna ta ut honom så kunde jag fått leka med tåget!?

    Det är precis det här som jag är motståndare till.

    Det är detta som är ”kompensatorisk arbete”.
    Eftersom du hade ett ”pojkaktigt beteende” så skulle du läras ”det andra”. Har du pratat med din bror om detta? Som barn ser man inte vad som händer andra barn på samma sätt. Hade din bror velat göra pärlorna? Hur minns han dagis? Är hans upplevelser din spegelbild? Jag misstänker det.

    (Det är inte säkert han minns lika tydligt, om var han ”flickig” så kan det hänga ihop med ”mer formbar och accepterande” och du kanske var mer ”rebellisk individ” och därför fick en starkare präglad negativ minnesbild)

  44. Erik LL skriver:

    Jenny Kristiansson: Det lät fint det du skrev och jag håller med. Frågan är sedan hur exakt, vilka praktiska metoder, du menar skulle uppnå det?

  45. Mariel skriver:

    @Erik LL: Genom att arbeta på att ge barnen självkänsla och självförtroende. Det styrker och ger ”mod” (dvs att göra saker man vet är jobbiga känslomässigt) [tog mig friheten att svara].

    Det finns Många praktiska ”metoder” för att förbättra någons självkänsla och självförtroende. Olika sätt.

  46. Sandra skriver:

    Jag blir som ett frågetecken när jag tar del av feministers och till viss del även jämställdisters världsbild. Jag är tjej, född 85, uppvuxen på landet men har bott några år vardera i 3 olika städer och i Tyskland, (dock ej i Stockholm). Varken jag, min syster, mina tjejkompisar eller ens min mamma har någonsin känt att det finns saker vi inte kan göra för att vi är tjejer. Aldrig stött på några hinder liksom. Lever vi i ett parallellt universum eller vad är det fråga om?

    Att vissa hobbys, yrken etc. är mansdominerade är ju inte det samma som att tjejer inte kan ägna sig åt dom. Eller är feminister sådana (svaga?) människor som inte vågar ge sig in på områden där det råkar finns lite mer män? Är de rädda för män?? :) I-landsproblem säger jag!

    (jag själv var nog varken flickflicka eller pojkflicka, gillade varken att leka med dockor eller bilar, kan jag ha varit ett hen?? ;) )

    För pojkar och män däremot kan jag tänka att det finns saker de helst inte gör för de anses som tjejigt och de riskerar bli retade/hånade. Men jag är ju inte man själv så kan inte riktigt sätta mig in i den situationen.

  47. Sandra skriver:

    Föregående kommentar rör enbart svenska tjejers situation, för de invandrade tjejer som fortfarande lever under stort inflytande från sina hemländers kulturer kan säkert situationen vara annorlunda.

  48. NinniTokan skriver:

    Sandra
    Jag är född 70 och jag säger som du.. Vi är inte ”underordnade männen”, men så har jag inte gått kurs i ”Makt och kön” för att lära mig vantolka min värld… eller… förlåt.. förstå ”strukturerna”. Vi kanske ska gå den kursen ihop?;D

    (Naturligtvis kan vi bara uttala oss om vår egen kultur inte subkulturer inom landet eller andra länders kultur)

  49. Sandra skriver:

    Forts: Visserligen har jag inte gått på dagis, inte mamma heller och min syster började inte förrän hon var 4 år. Hmm är det kanske på dagis som ungarna får lära sig vad flickor och pojkar får och inte får göra? Och det är därför som jag helt har missat det? :)

  50. Roger skriver:

    IS:
    Du beskrev perfekt vad som är problemet med kompensatorisk pegagogik; att vad barnet än SJÄLV känner är sant och riktigt och lever efter, så ska förskolan göra tvärtom.

  51. Daniel skriver:

    Jag hade gärna sett rubriken:
    Genuspedagogik, finns det ett politiskt neutralt och strikt vetenskapligt bemötande?

  52. per hagman skriver:

    “motverka traditionella könsroller” skriver Pelle Billing om genuspedagogikens… inställning / inriktning … för sin ”pedagogik”.

    — I ovan genuspedagogiskt citat förekommer just den genuspedagogiska iden att ….MOTVERKA.

    Alltså ej medge , möjliggöra, ge frihet för , etc etc.

    Utan just… MOTVERKA.

    Ordet …MOTVERKA… är tagen ur den kommunist / socialdemokratiska handboken för ….social ingenjörskonst.

    Synonym till Motverka är :

    Arbeta emot.
    Motarbeta.
    Hindra.
    Hejda.
    Upphäva effekten av

    ALLTSÅ .. skenbart oharmligt uttryck som …vi föräldrar… skall ge genuspedagogerna som instrument för… Ditt barns utveckling.

    Alltså… omskrivning med synonymen i ”motverka traditionella könsroller” blir:

    Arbeta emot könsroller
    Motarbeta könsrollerna
    Hindra könsrollerna
    Hejda könsrollerna
    Upphäva effekten könsrollerna

    Vilken förälder är så korkad så att de ger genuspedagogerna tillstånd , att politiskt påverka sitt barn , egentligen handlar faktiskt om att direkt o medvetet att hjärntvätta Ditt barn.

    De socialdemokratiska auktoritära genuspedagogerna är helt i linje med socialdemokraternas paradigm om att individerna är Samhällets tillgång och skall ägas av politikerna.

    Per Hagman

    Död åt den psykopatiska socialdemokratin.

  53. NinniTokan skriver:

    Per Hagman

    Död åt den psykopatiska socialdemokratin.

    Med tanke så att det blivit så bra med borglig regering nu och allt feminist-grejs bränns på bål?!?

    30 % av Sveriges befolkning röstade på det du kallar ”psykopatiskt”. Jag finner det osmakligt att ogiltigförklara sina medmänniskor så för att du har andra åsikter.

    Vi här täcker hela spannet från höger och vänster. Själv står jag långt åt vänster, längre än dagens socialdemokrater och mår sjukt illa av att se mitt samhälle privatisera vård, skola och omsorg(=ju fetare plånbok dess bättre möjlighet) då jag anser att detta är områden där alla ska ha samma rättigheter/möjligheter.

    Jag skulle uppskatta om du höll dina övriga politiska åsikter utanför detta, så att vi alla kan känna oss välkomna att samlas kring denna fråga.

  54. Nils Jungenäs skriver:

    per hagman #52
    NinniTokan #53

    Det är oerhört viktigt att bekämpandet av den mansfientliga och kvinnoföraktandande masspsykosen ”feminismen” inte görs till en höger-vänster-fråga. Inte heller jag röstar fu***ng AlLiAnSeN ! Detta på grund av alla andra sammhällsfrågor som faktiskt också existerar och är viktiga för vårt framtida samhälle.

  55. Ulf skriver:

    @Nils Jungenäs,

    Inte heller jag röstar fu***ng AlLiAnSeN !

    Ähum… om vi nu skall lämna politiken utanför kan väl ni på vänsterkanten också lägga band på er? Är det så svårt?

    Jag håller med om att vi skall lämna den politiska pajkastningen utanför och söka, som det heter i politiken, ”bred parlamentarisk förankring”. Det vore iofs synd om vi för den skull inte kan förankra våra resonemang i vår egen ideologiska utgångspunkt. Jag kan absolut respektera att många av er har er utgångspunkt till vänster. Jag tror att det kan vara väldigt berikande med en sund dragkamp mellan höger- och vänstervärderingar (med vilket jag huvudsakligen menar: den ständiga debatten om hur stor statens inflytandesfär skall vara).

  56. Hurtbullen skriver:

    #52 Hagman

    Väl talat. Även om det kan synes lite övermaga att önska döden åt ett demokratiskt valt parti ;-)

    Angående spannet höger – vänster här på bloggens besökare : Personligen är jag väldigt emot att socialisera vartenda barn, oavsett kön , genom att normalisera barnen till en systematisk blahavetenskap. Ett slags övergrepp på våra minsta för att fortsätta drömmen om en kollektiv och uniform befolkning som gör som experterna anser vara bäst. Sverige är redan idag känt som ett extremt konsensussamhälle där ingen vågar sticka ut, det blir sannerligen inte bättre med ett genuspolitiskt program för varje förskola.

    Det finns politiska mål och det finns en teori som måste bevisas. Ett jätteproblem är tyvärr, att gemene svensk inte är särskilt framstående i kritisk granskning. I allmänhet ointresserat av det mesta, tills ganska nyligen tack vare internetrevolutionen som gav möjligheten att skapa opinion.

    Vill förälder skicka sina barn till en förskola med en statlig tillsatt genuspedagog, så gör gärna det.
    Vi andra , som vill ha alternativ måste i stora stycken lita på att alliansen fortsätter leverera alternativen. Eller så måste vänstern göra upp med sina politiska mål och ta sina egna doktriner för vad de är – ett sätt att tvångskollektivisera individer enligt ideologi .

  57. Jo skriver:

    Sandra, Ninnitokan:

    Nuförtiden är det betydligt svagare socialt tryck på vad män och kvinnor ”inte får” och ”bör” göra utan att bli socialt bestraffade. Men bara att orden omanligt och okvinnligt överhuvudtaget finns och används visar att det fortfarande finns saker kvar att jobba med. Naturligtvis är det olika i olika sociala/kulturella kretsar och sammanhang, och naturligtvis är folk olika känsliga för det sociala trycket. Det kan faktiskt finnas ganska gott om ”strukturer”, traditioner, normer m.m. som man inte ens märker att de finns för att de är så invanda. För de som inte har gjort det kan jag faktiskt rekommendera att gå någon kurs i ”makt och kön”. Förusatt att man går in i det med insikten om att det mest troligt i varierande utsträckning kommer att vara föråldrat, överdrivet, och ensidigt vinklat kan man faktiskt lära sig en hel del om sig själv, sina relationer med andra, och samhället man lever i. Det finns MASSOR med könsbundna normer och traditioner som påverkar oss mer än vi tror.

  58. Ulf skriver:

    @Jo,

    Det finns MASSOR med könsbundna normer och traditioner som påverkar oss mer än vi tror.

    Det är det nog inte många här som betvivlar. Det jag tycker mest illa om är när man arrogant bestämmer sig för att de ”strukturer” man ser är ”fel”, och sätter igång att försöka förändra dem med s.k. ”aktionsforskning” (dvs man driver igenom sin hypotes i praktiken och dokumenterar hur mycket kaos som uppstod), och sedan äskar mer pengar för att göra om eländet tills folk fattar att motstånd är meningslöst.

  59. Sandra skriver:

    JO:

    Men varför vill du ha bort manligt och kvinnligt? (Finns det inget som är omanligt så finns det ju inget som är manligt heller)

    Jag vill ialla fall inte leva i en värld där det inte finns skillnader mellan könen. Varför vill du det?

  60. Sandra skriver:

    Jo:

    Från din kommentar verkar det ju som att du även vill ha bort olika kulturer/kretsars traditioner och normer helt och hållet. Vill du verkligen leva i en helt tom värld utan sammanhang? Jag vill det inte och jag uppskattar inte personer som försöker tvinga en sån värld på mig.

  61. Hurtbullen skriver:

    #58 Jo

    ” Men bara att orden omanligt och okvinnligt överhuvudtaget finns och används visar att det fortfarande finns saker kvar att jobba med.”

    Hur skulle du välja att jobba på om du ville bli kvitt användningen omanligt och okvinnligt , rent konkret ?

  62. NinniTokan skriver:

    Jo
    Jag är pojkflicka så jag är uppväxt med att krocka med könsroller hela tiden.

    Däremot håller jag inte med om den feministiska ideologin och skulle därmed inte slösa min tid på en sådan kurs. Då får man allt börja med att belägga de axiom man utgått från i sin samhällsanalys först. Och jag önskar dom lycka till! (som fd feminist är jag helt säker på att det kommer misslyckas.)
    Den samhällsanalysen är nämligen gjord ur ett mycket specifikt och lika mycket felaktigt perspektiv.

    Naturligtvis kommer det alltid finnas något omanligt och okvinnligt eftersom där finns biologiska skillnader mellan könen.

    ett ex. Jag kommer avvika från övervägande majoriteten kvinnor för att jag skulle välja spela Zelda före shopping 30 gånger av 10 möjliga. Varför är det ett problem att ”spela tv-spel” är ett okvinnligt val(dvs. ovanligt val bland kvinnor) av fritidssysselsättning så länge jag tillåts välja som jag vill?

  63. Mia. skriver:

    Skulle gärna vilja veta, vad är omanligt respektive okvinnligt? (ärligt nyfiken, ge exempel)

  64. Aktivarum skriver:

    Per Hagman/ Nils Jungenäs:

    ”Död åt den psykopatiska socialdemokratin.”
    ”Inte heller jag röstar fu***ng AlLiAnSeN !”

    Är ni herrar medvetna om att socialdemokraterna haft makten ibland, alliansen haft makten ibland och oavsett vilka som haft makten så har de mansföraktade feminist-programmen sett precis likadana ut för VI BYTER INTE UT BYRÅKRATIN FÖR ATT VI BYTER REGERING? Herregud vi väljer mellan pest och kolera, inget av alternativen är i närheten av bra och Vänsterpartiets partiledare har mer gemensamt med Moderaternas partiledare i mansfrågor än med någon av er.

  65. Nils Jungenäs skriver:

    Aktivarum #65

    Japp. Så är det tyvärr. Svaret på varför jag går och röstar är att det finns andra samhällsftågor än feminismen att ta hänsyn till. Jag ska inte gå in på det här eftersom… [inlägg #53 & #55]

  66. Mia. skriver:

    Följer länken…

    sensitivity, warmth and apprehension=omanligt

    emotional stability, dominance, rule-consciousness and vigilance=okvinnligt

    Har jag förstått det rätt, eller?

    Fler…

  67. Jo skriver:

    Sandra, Ninnitokan:

    För mig är det gigantisk skillnad mellan att säga att något är okvinnligt (icke-kvinnligt) och att säga att något är mindre vanligt bland kvinnor. Är det omänskligt att vara genomsnäll bara för att det är vanligare bland golden retrivers? Är det osvenskt att vara rödhårig bara för att det är vanligare (tror jag) bland irländare? Är det okvinnligt att vara 180 cm lång bara för att det är en vanligare längd bland män? För mig är alla kvinnor fullvärdiga kvinnor, och därför fullt ut kvinnliga. En kvinna blir inte mindre kvinna för mig bara för att hon t.ex. är dominant eller tycker om att titta på fotboll. Begreppen omanligt och okvinnligt som de oftast används anger avvikelser från normer som faktiskt väldigt få män och kvinnor klarar av att uppfylla. Det är rätt sällan begreppen används enbart statistiskt beskrivande, för det mesta finns en mer eller mindre uttalad uppfattning om att okvinnliga egenskaper också är icke önskvärda hos en kvinna, och omanliga egenskaper icke önskvärda hos en man. I praktiken har begreppen omanligt och okvinnligt bl.a. funktionerna att via socialt ogillande bestraffa en massa människor för att de är sig själva och att försöka styra dem bort från vad de själva tycker är/känns rätt för dem. Människor får svårare att leva de liv de vill leva.

    Det får faktiskt också en viss effekt på vilka personer av det motsatta könet det är socialt OK att vara attraherad av och vilja ha en relation med. Och de flesta människor är VÄLDIGT sociala varelser. Vilket leder till att ett antal potentiellt utmärkta kärleksrelationer inte blir av på grund av dessa normer.

    Jag vill inte ta bort traditioner/normer. De jag tycker är bra vill jag behålla, andra vill jag förändra till något jag tycker vore bättre.

  68. mullas skriver:

    Jag vill ha en het debatt om något viktigt. Ta upp SCUM igen, jag vill bråka med feminister, jag vill se dom svettas och fummla efter ord. Mmm jag längtar tillbaka till scumdebatten då var det som roligast. Krossade feminister är roande.
    Det här kanske är viktigt men tråkigt så jag döööör.

  69. Jenny Kristiansson skriver:

    Jag blir så trött på att vi svenskar sitter och klagar på oss själva. Ok, vi är ett konsensus- (enighet, samförstånd, samstämmighet) samhälle. Oftast på denna bloggen pratas det om detta som något negativt. Vill bara påminna om att det finns enorma fördelar med att nå konsensus. Det finns för- och nackdelar med allt. Allt är inte negativt med att nå konsensus. Jag ser det som att vi är ett oerhört civiliserat samhälle som argumenterar, debatterar, diskuterar, pratar, samtalar. Vad är alternativet? Att vi börjar bekämpa meningsmotståndare med våld?

    Italienare är kända för att börja skrika för minsta lilla och fäkta med armarna. En italienare sa en gång: ”Den högljudda tystnaden.”

    Med det menas att man kan göra mycket väsen för ingenting. Men vad är poängen med det? Mår man bra av det? Mår ens nerver bra av det? :-) Har man pondus och kan argumentera för sin sak vinner man nog mer respekt i längden.

  70. NinniTokan skriver:

    Jo
    Då vill jag gärna att du specificerar vad som är okvinnligt/omanligt. För för mig är det just ”ovanligt bland” och då vet jag rakt inte vad du åsyftar. Exempel?

    De jag tycker är bra vill jag behålla, andra vill jag förändra till något jag tycker vore bättre.
    Vem bästämmer vad som är bra? Du jag, tomten, kalle anka, reinfeldt?
    Normer utvecklas av sig själv med tid genom att folk väljer att avvika, så ändras det successivt. Att forcera fram det efter vad vissa (=feminister) vill och tycker är ”bättre”, nej tack. Det är inte vad andra vill och tycker är bättre.

  71. Jenny Kristiansson skriver:

    Jag kan inte heller säga vad som är manligt och kvinnligt. Det där är så flytande. Det skulle vara som att försöka identifiera vad en jude och ett judiskt beteende är. Eller vad en afrikan och ett afrikanskt beteende är.

    En av världens bästa rappare är vit (Eminem) och en av världens bästa golfare är svart (Tiger Woods). Så är världen upp och ner? Nej det visar bara att fördomar och stereotyper är skit.

  72. Jo skriver:

    Sandra:

    ”Jag vill ialla fall inte leva i en värld där det inte finns skillnader mellan könen. Varför vill du det?”

    Jag vet inte vad du läst och var du läst det, men det var definitivt inte jag som skrev det. Jag vill bara att den kulturella definitionen av kvinnligt och manligt ska matcha moder naturs. D.v.s. att begreppet manligt ska motsvara hur män är och att begreppet kvinnligt ska motsvara hur kvinnor är. Inte hur några kvinnor och några män är. Hur alla kvinnor och alla män är. Alla ska med ;)

  73. per hagman skriver:

    Aktivarum att 65.

    Du har helt rätt.

    Det är verkligen märkligt , att den politiska konstellationen… Alliansen… vilken skulle kunna vara ett ideologiskt alternativ har kommit att bli så ideologisk tam , för att inte säga menlös.

    Själv har jag aldrig röstat i ett politiskt svenskt val och kommer aldrig att göra det heller.

    Däremot har jag som yngre man o förälder startat en Montessori skola med förskola , vilket jag anser är en bättre ”röstmetod”.

    Jag anser att ALLT skall privatiseras .
    Först när allt är privatiserat kommer individerna bli bemöta som individer.
    Socialvård sjukvård fängelser skolor polis … allt som nu stat o kommun styr över , kan övertas av marknadsekonomin.

    NinniTokan… ditt snack om att existerande samhälle med sina skyldigheter , utövar en bättre rättvisa för de enskilda individerna i samfundet är inget annat än just… bullshit , vi behöver ju bara studera hur dina kompisar inom vänstern använder sig av jämställdhetsbegreppet.
    NinniTokan … du och din vänsterpolitik syftar ej till rättvisa , utan till övergripande politisk kontroll…. till enskild kontroll över individerna , med argumentet att det privata är politiskt.

    Per Hagman

  74. Jo skriver:

    Ninnitokan:

    ”Då vill jag gärna att du specificerar vad som är okvinnligt/omanligt.”

    För mig existerar inte begreppen annat än som något andra oftast använder på sätt som jag tycker är destruktiva. För mig kan inte en kvinna vara okvinnlig eller en man omanlig. Men om du menar mina erfarenheter av hur somliga uttrycker ogillande/fördlömande över kombinationer mellan egenskaper och kön kan jag väl ge några exempel: Okvinnligt: Dominant, agressiv, mustasch, ointresserad av att skaffa barn, lång, muskulös, basröst, små bröst, intresserad av bilmotorer, svär mycket, skitigt och rörigt hemma. Omanligt: Blyg och försynt, eftergiven, liten och svag, intresserad av stickning och virkning, intresserad av krukväxter, ljus och melodisk röst, mjukt rörelsemönster, väldigt renlig, ointresserad av sport.

    O.s.v.

  75. Jo skriver:

    Ninnitokan:

    ”Vem bästämmer vad som är bra? Du jag, tomten, kalle anka, reinfeldt?”

    Alla bestämmer själva vad de tycker är bra. Sen försöker man få det att bli/förbli så genom att rösta, diskutera på bloggar, starta upp verksamheter, skriva på protestlistor, engagera sig i sitt jobb, sin familj, sina vänner, skriva låtar, ändra sitt beteende, inte ändra sitt beteende, låta bli att göra något alls, osv osv

    Hur det sen blir är i huvudsak summan av hur folk försöker få det att bli och hur folk som skiter i hur det blir beter sig. De flesta skiter i somliga områden och engagerar sig i somliga.

  76. Jo skriver:

    Hurtbullen:

    ”Hur skulle du välja att jobba på om du ville bli kvitt användningen omanligt och okvinnligt , rent konkret ?”

    Det jag gör är ungefär det jag beskrivit ovan, att i samtal och diskussioner försöka vidga begreppet kvinnlig så att alla kvinnor ryms i det (och dito för män). Att visa ogillande när folk använder begreppen i kritiserande syfte, och ta upp problemet med begreppen som sådana när de används rent beskrivande.

    Bygga vidare på gamla tradtitioner att ”avköna” sånt som faktiskt inte är könsbundet. Det är inte längre särskilt okvinnligt att uttala sina åsikter om rikspolitiken offentligt, sånt är numera ganska könsneutralt. Det blir mindre och mindre omanligt att gå ensam med barnvagn på stan. Jag vill definitvt att omanlighetsstämpeln på att berätta att man mår psykiskt dåligt (ledsen, ensam, rädd, gråta osv.) ska bort, och jobbar med det i mitt yrke. Försöker uppmuntra folk att inte generalisera sina egna preferenser, ”Det här tycker JAG är attraktivt hos män.” är något helt annat än att försöka pådyvla hela världen sin egen uppfattning och smak.

  77. Aktivarum skriver:

    Jenny K:

    ”En av världens bästa rappare är vit (Eminem) och en av världens bästa golfare är svart (Tiger Woods). Så är världen upp och ner? Nej det visar bara att fördomar och stereotyper är skit.”

    En av världens nu bästa basketspelare är asiat från Taiwan för övrigt (Jeremy Lin) men det ändrar inte det är många fler svarta personer som spelar i NBA.

    Stereotyper är inte alls skit, det är fortfarande många fler bra vita golfare (och varför kallar du Tiger Woods svart? Han är delvis asiat), Det är fortfarande många fler svarta rappare (Trots Ranelids försök i melodifestivalen att dryga ut siffran)

    Att en stereotyp existerar betyder inte att alla medlemmar av gruppen tillhör den stereotypen och ingenting hindrar individer av den grupp som inte tillhör stereotypen att vara en av de bästa i världen. Tvärtom är risken att somliga medlemmar av sådana grupper blev bättre på sitt fält av att behandlas sämre – bara de ägnade sig åt ett fält där prestationer blir objektivt bedömda!

  78. Jenny Kristiansson skriver:

    Aktivarum

    Jag visste, jag bara VISSTE att du skulle reagera på min kommentar!!!!! :-D Jag visste att det jag skrev skulle få en av dina nervceller att blixtra till ;-) hahaha

    Jag håller dock fast vid att stereotyper är skit.

  79. leifer skriver:

    Rätta mig om jag har fel men tycker hela rädslan här verkar handla om att pojkar leker flicklekar, och INTE tvärtom, att flickor leker pojklekar. Eller för den delen, könsneutrala lekar.

    Är det alltså enbart pojkar man är orolig för?

  80. Jo skriver:

    Jenny Kristiansson:

    ”Jag håller dock fast vid att stereotyper är skit.”

    Massor vardagstänkande är stereotypiskt, i betydelsen förenklingar där man dels missuppfattat någon aspekt och dels inte är medveten om de sällsynta undantagen. Både inlärning, tänkande och kommunikation skulle bli ohanterligt om man inte förenklade på det här sättet. De stora problemen beror inte på stereotypiskt tänkande. De uppstår dels när somliga inte har någon distans till sitt stereotypiska tänkande, och tror fullt och fast på stereotypen som den slutliga sanningen. Dels när somliga låter stereotypen hindra dem från att ta in ny och korrigerande/nyanserande information. Och dels när somliga använder stereotyper som ett vapen för att skada andra.

  81. Jo skriver:

    Mia:

    ”sensitivity, warmth and apprehension=omanligt

    emotional stability, dominance, rule-consciousness and vigilance=okvinnligt

    Har jag förstått det rätt, eller?”

    Om du byter ut ”omanligt” mot ”i genomsnitt mycket mer framträdande egenskaper hos kvinnor” och motsvarande fast tvärtom för ”okvinnligt” så blir det rätt. Samtliga egenskaper förkommer enligt rapporten hos bägge könen (könsfördelningarna på samtliga egenskaper överlappar dessutom varandra), och är därför både manliga och kvinnliga.

  82. Jenny Kristiansson skriver:

    Jo

    ”Massor vardagstänkande är stereotypiskt”

    Jag försöker tänka: Ingenting, verkligen ingenting är vad det ser ut att vara.

    Klart jag förenklar, men jag har ändå lyckats lära mig en värdefull insikt om just det här som ligger som grund för mitt tänkande. Så det gör mig väl till en av dem som har distans till sitt stereotypa tänkande som du nämner.

  83. NinniTokan skriver:

    @ Per Hagman #75

    vi behöver ju bara studera hur dina kompisar inom vänstern använder sig av jämställdhetsbegreppet.
    Vi har, tyvärr, haft borglig regering sen 2006. Jag ser fram mot att du radar upp ex på förbättringar i Sverige i denna fråga på dessa dryga 5 år. För jag ser en spiral neråt och jag blir lycklig om jag sett fel även om vändningen är gjort av alliansen.

    Trots att jag inte redovisat för mina åsikter mer än att jag står till vänster, jag har heller inte gett argument för varför jag är av en viss åsikt så sågar du det som ”bullshit”. Det finns en orsak att jag inte nämnt något parti, det finns nämligen inget parti för mig och min ideologi. Men du kan såga den ändå för du är synsk?

    Jag kallar inte dina åsikter ”bullshit”, jag önskar inte ”död” och det ”psykotiska” i demokratiskt valda partier, jag respekterar att du anser att allt ska vara privat.
    Jag anser nämligen verkligen inte att jag har ”de rätta” åsikterna. För jag anser inte att ”de rätta” finns. Att du tror dig sitta på facit i något så komplext som politiska frågor, där alternativen faktiskt alltid har både för och nackdelar, där man i varje fråga måste väga för och emot.. Det känns som du kanske borde fundera lite mer då, för frågorna är faktiskt inte så enkla att ens åsiktsmotståndares åsikter är ”bullshit”

    @ Jo #76
    Dina uppradade ex. är faktiskt just ”ovanligt hos” och är ovanligare än dess motsatser pga biologiska skillnader. Endast ett fåtal är eventuellt ovanligt pga könssocialisering, de flesta du nämner beror på biologiska skillnader.

    Jag menar att bekämpa ”okvinnligt/omanligt” är negativt om grunden till det är biologisk. Jag menar att det är pga bekämpningen av våra skillnader som vi ser en negativ spiral bland kvinnor** med ökad skuldsättning och sjukliga skönhetsideal. För att förklara hur ska jag använda mig av en liknelse.

    Tänk på en person som lyssnar på hårdrock. Tänk på en person som kör Harley Davidsson.
    Kombinera dom två. Vad ser du framför dig nu?

    Varför såg du en stereotyp bild?
    Vi människor har ett behov att markera vem&vad vi är genom sociala koder. Vi gör det hela tiden, mest när vi är unga. Könsidentiteten är en stark identititet-faktor och det kommer innebära att vi kommer välja till andra/skapa nya koder om ”dom gamla” kämpas bort.

    Din bild är den manliga stereotypen. Den är vanligare med män därför är det den du tänker på. Antagligen vet du inte ens om koderna för kvinnor för att signalera sin grupptillbehörighet i dessa områden.

    Idag är en ”duktig kvinna” en kvinna i karriär i traditionellt manligt yrke som drar hem storkovan till hemmet och är ekonomiskt oberoende och ska markera att hon frigjort sig från ”männens förtryck”. Hur markerar hon(eller hen) en sån ”duktig kvinna”- tillbehörighet (även om den bara är en yta)? Voila, vi har över-konsumtionen.
    Det här med prestera&lyckas ekonomiskt har männen alltid haft i sin könsroll, därför har de tidigare lett skuld-listan. Nu har vi snart uppnåt verklig jämställdhet på den fronten. Men var det en önskvärd utveckling?

    Därför ska man vara försiktig och tänka noga på vad man gör när man leker social ingenjörskonst. Risken är att man skapar något mycket värre än det man försökte åtgärda.

    Jag vill hellre se att vi struntar i vad som är omanligt och okvinnligt och jobbar på att förbättra situationen med kvinnors likriktnings-beteende genom att problematisera kvinnlighet.
    Jag skulle vilja se att man studerar manlighet för att bygga upp ett bra skyddsnät för män som kompenserar för deras svaghet som social grupp, individualism.

    Så kan vi öka toleransen för och minska problemen med avvikelse från stereotypen. Få bort det kan vi inte lyckas med, det går mot mänskligt naturligt beteende som flockdjur.

    **Nutidsfeminismen handlar om att pressa över kvinnor mot det manliga. därför slår detta mot kvinnor. Män drabbas också, inte bättre inte sämre, bara på ett annat sätt.

  84. Mia. skriver:

    Jo

    Får inte ihop det riktigt. Och då för att jag inte tror att kvinnor generellt t ex skulle vara mindre uppmärksamma/vaksamma (kanske översätter jag fel) eller att män generellt inte uppskattar (igen kan jag ha översatt fel) men främst för att jag inte skulle kalla att vara varm och känslig för omanligt eller emotionellt stabil och dominant för okvinnligt.

    Som jag ser det är det som någon var inne på här ovan ungefär som att försöka tala om vad som t ex kan kallas för typiskt svenska egenskaper eller osvenskt. Jag lyckas iaf inte hitta nån.

  85. Mia. skriver:

    Men med mina ‘glasögon’ handlar det mest om normer. Hur vi anpassar oss för grupptillhörighet, för att få ihop tillvaron. Hur normer förändras och hur normbrott kan leda till ‘frustration’ och sanktion (graden utifrån hur centrala och viktiga de uppfattas vara för oss och gruppen). Ofta långsamt i spänningsfältet mellan ‘återhållsamt’ och ‘progressivt’. Att det sker, men tar tid, och måste få göra det.

  86. NinniTokan skriver:

    Mia.
    Normer är bara ett annat ord. könsroller, könsnormer, könsstereotyper.. Same same:)

  87. Mia. skriver:

    NinniTokan
    Precis men som vilka andra normer som helst alltså (och teorier kring det) tänkte jag mer.

  88. NinniTokan skriver:

    Mia.
    Jope, vi har samma glasögon du och jag.:)

  89. Aktivarum skriver:

    Mia

    ”Följer länken… sensitivity, warmth and apprehension=omanligt, emotional stability, dominance, rule-consciousness and vigilance=okvinnligt Har jag förstått det rätt, eller?”

    Ja precis, OM du med ”omanligt” menar de saker som gett män sämst förmåga att föröka sig och om du med ”okvinnligt” menar de saker som gett kvinnor sämst förmåga att behålla mannen som bekruktade dem – alltså förutsatt att du ser överlevnad långsiktigt som något viktigt alls vilket väldigt många inte gör idag.

    De neomarxister som skött (fördummat) stora delar av skolan i västländer de senaste årtionden gör det INTE och har du lärt dig deras åsikter så kommer du garanterat att invända mot iden att en man måste imponera på en kvinna för att kunna skaffa barn (plural, minst 2) och hon måste tilltala en man långsiktigt för att mannen skall stanna och ge barnen maximala chanser att växa upp och få egna barn.

    Personligen anser jag att skolan skall syssla med utbildning (kunskaper), jag behöver inga lärare i åsikter, jag skaffar mina egna åsikter tack!

  90. Aktivarum skriver:

    Jenny K:

    ”Jag visste, jag bara VISSTE att du skulle reagera på min kommentar!!!!! Jag visste att det jag skrev skulle få en av dina nervceller att blixtra till hahaha Jag håller dock fast vid att stereotyper är skit”

    Vad du BESKRIVER som stereotyper (den absolut dominerande beskrivningen på skolorna) är absolut skit Jenny men jag menar att din inlärda beskrivning av vad som är stereotyper är helt felaktig – Du har helt enkelt fördomar om stereotyper och fördomar skall bemötas med vetenskap.

    http://aktivarum.wordpress.com/2010/06/06/kriget-mot-stereotyper-i-klassrummet/

    “The scientific evidence is that the primary function of stereotypes is what researchers very prettily call “the reality function”. That is, stereotypes are useful tools for dealing with the world. Confronted with a snake or a faun, our immediate behavior is determined by generalized beliefs—stereotypes—about snakes and fauns.”…“Stereotypes are, in fact, merely one aspect of the mind’s ability to make generalizations, without which science and mathematics, not to mention much of everyday life, would be impossible.” Researcher Clark R. McCauley:

    PS: De flesta vet inte om det ännu men en bok om forskning på stereotyper släpps i April 2012

    http://www.oup.com/us/catalog/general/subject/Psychology/Social/?view=usa&ci=9780195366600

  91. Eva skriver:

    Jocke 17 feb kl 15:50 (jag hoppas att du fortfarande läser tråden):

    Stort tack för ditt svar! Och jag tycker absolut inte att man behöver ha ”tänkt färdigt” innan man delar med sig av sitt resonemang. Tvärtom! Här kommer några av mina reflektioner på det du skrev:

    ”Tydliga könsroller handlar i grunden om att vi människor som könsvarelser skapar ett ”erbjudande” som riktar sig till det motsatta könet. Titta här vad jag har, vad jag kan, vad du kan få om du blir tillsamman med mig. I det paketet ingår både färdigheter och sådant som handlar om den rena sexuella driften.”

    Jag gillar din beskrivning om att ”vi skapar ett erbjudanden” när vi söker en partner. Men jag är tveksam till att erbjudandena bara bygger på tydliga könsroller. Att erbjudanden som könsvarelser omfattar befruktning och att föda barn, så långt håller jag med. Men vilka andra färdigheter är det som är könsspecifika?

    ”Könsrollerna är alltså ett slags behov som är starkt knutet till vår identitet och hur vi uppfattar oss själva.”

    När jag frågar mig själv vad det är som gör att jag identifierar mig som kvinna, så är det enda jag kommer på att det är för att jag har fysiska attribut som inte män har. När det gäller mina egenskaper, färdigheter och intressen så betraktas en del av omvärlden som ”kvinnliga” och en del som ”manliga”. Jag har provat att definiera mig själv som en ”okvinnlig kvinna”, men jag förstod inte poängen med det så det har jag slutat med.

    Till saken hör också att jag inte bygger min identitet främst på att jag är kvinna, utan på att jag är människa. Att jag är kvinna är bara en pusselbit, precis som att jag är svensk, förälder, medelålders, icke troende, yrkesarbetande, storstadsbo etc etc.

    Jag hoppas du förstår :)

  92. Sanjo skriver:

    Även jag har hjärtat till vänster – och har röstat vänster i stora delar av mitt liv. Jag slutade med det, som så många andra, bland annat därför att radikalfeminismen tågade in och slog sönder den humanistiska värdegrunden.

    Den vänsterradikala, feministiska kultureliten, med sina allt mer sekteristiska drag, är idag så världsfrånvänd att en helt ny (och då menar jag verkligen NY) omstart skulle behövas för att få igång en konstruktiv samhällsdebatt.

  93. Jo skriver:

    De evolutionära processerna har helt uppenbart befrämjat individuell variation inom arten för ofantligt många arter, inklusive människan. Dvs det är en fördel för artens överlevnad om t.ex. somliga individer är mer framåt och andra mer försiktiga. Ökar bl.a. oddsen för att åtminstone någon i flocken ska överleva i en krissituation. Ökar också flockens kollektiva kompetens för att hantera olika situationer. För att ta det i moderna termer: ett arbetslag funkar ofta bäst om du har rätt tydlig karaktärsvariation inom gruppen. Jag kan inte se några skäl till varför de stora fördelarna med variation inom gruppen inte också skulle gälla inom ett kön. Ta den stereotypa bilden av ett primitivt samhälle där männen är ute och jagar och kvinnorna traskar omkring i närområdet och samlar rötter, med barn på ryggen. Så kommer en varg smygande. Nån som tror att det är en nackdel för flocken om några av de kvinnorna är t.ex. lite mer muskulösa och stridslystna än kvinnor i genomsnitt? Och andra mer skrajsna och otrygga, och därför mer uppmärksamma på om det prasslar i buskarna? Lita på naturen. Kvinnor är väldigt olika skapta. Olika män faller för väldigt olika sorters kvinnor. Förmodligen för att det är en bra ide med rejäl variation inom könet. Att tro att det finns EN sorts ideal kvinnlighet eller ideal manlighet visar på bristande förståelse för evolutionära processer.

  94. per hagman skriver:

    NinniTokan..att 85…

    : Ninni Tokan… ”jämställdhet ” har sedan tidigare politiskt historiskt varit en i huvudsak… Liberal ide.

    Halv vänster Alliansen har ej utvecklat jämställdhets debatten eller bidragit till en samhällsförbättring för män.

    Enig med dig Tokan om att du ej har de rätta åsikterna eller vill jag tillägga …meningarna .. för framtiden.

    Du skriver med stolthet , att din vurm för ”vänster” idéer styr din vardag , men att du ej kan definiera dig in , i en existerande politisk förening.

    ; Ninni…det är hög tid för dig att du tar dig själv i kragen , skapar en ny politisk förening , praktiserar dina politiska idéer , i stället för att skapa avledande / skendiskussioner här på bloggen.

    Per Hagman

  95. Anders Senior skriver:

    #71 Jenny Kristiansson

    ”Jag blir så trött på att vi svenskar sitter och klagar på oss själva. Ok, vi är ett konsensus- (enighet, samförstånd, samstämmighet) samhälle.”

    Problemet som jag ser det är att en liten högljudd (feminist-)skara för fram sina åsikter, tystar meningsmotståndare i debatten med olika härskartekniker, för att därefter fräckt hävda att konsensus råder, medan det i själva verket är allt utom konsensus som råder…….

    Under tiden står gemene man och knyter händerna i byxfickorna……

    Intressant artikel om fenomenet:
    http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=896

  96. Eva skriver:

    NinniTokan:

    ”Tänk på en person som lyssnar på hårdrock. Tänk på en person som kör Harley Davidsson. Kombinera dom två. Vad ser du framför dig nu?”

    Jag kom att tänka på en av mina manliga vänner som kör Harley Davidson. Han är också väldigt musikintresserad och lyssnar mycket på hårdrock.

    ”Varför såg du en stereotyp bild?”

    Vilken stereotyp borde jag ha sett?

  97. Jo skriver:

    Mia:

    ”främst för att jag inte skulle kalla att vara varm och känslig för omanligt eller emotionellt stabil och dominant för okvinnligt.”

    Forskningen Aktivarium länkar till säger inte att något är omanligt eller okvinnligt, utan att det finns tydliga genomsnittliga skillnader mellan könen i hur framträdande olika karaktärs-/personlighetdrag är. Jag säger inte heller något om omanligt eller okvinnligt, jag tycker att de är både ologiska och destruktiva begrepp, det var därför jag ville byta ut just de orden. De flesta män jag känner är i åtminstone hyfsad utsträckning varma och känsliga, och de flesta kvinnor jag känner är i åtminstone hyfsad utsträckning emotionellt stabila och dominanta. Men bland alla de män och kvinnor jag känner så tycker jag mig se genomsnittliga skillnader som påminner en del om de som beskrivs i forskningsrapporten, om än mindre tydliga och kraftfulla än de anger. I vilken utsträckning skillnaderna är medfödda eller inlärda är en annan fråga.

  98. Eva skriver:

    Jo:

    Vill bara säga att jag håller med dig i väldigt mycket. Jag ifrågasätter också starkt att en egenskap eller ett beteende ska betecknas som manligt/okvinnligt bara för att det är vanligare bland män, och vice versa.

  99. Mia. skriver:

    Jo

    ”Forskningen Aktivarium länkar till säger inte att något är omanligt eller okvinnligt,…”

    Nä just det, han svarade inte på min fråga ;)

  100. Jo skriver:

    Ninnitokan:

    Jag sa väl inget om att det inte var mycket biologi i det hela?

    Problemet ligger inte i uppluckrande av traditionella betydelser i begreppen manligt och kvinnligt. Problemet ligger i att somliga radikalfeminister ställt upp en norm för hur kvinnor ”borde vara” som är modellerad på de mest konkurrensinriktade och mest agressiva männen. Inget hälsosamt ideal för någon, av någondera könet. Förutom, kanske, de få av varje kön som av naturen är väldigt konkurrensinriktade och agressiva.

    ”Tänk på en person som lyssnar på hårdrock. Tänk på en person som kör Harley Davidsson.
    Kombinera dom två. Vad ser du framför dig nu?”

    Sorry. I min bekantskapskrets är både motorcykelåkande och hårdrockslyssnande hyfsat könsobundet.

    ”Antagligen vet du inte ens om koderna för kvinnor för att signalera sin grupptillbehörighet i dessa områden.”

    Utveckla GÄRNA. Tror iofs att jag har hyfsad koll, men det finns säkert saker som jag missat. Och jag KAN ju ha missuppfattat hela grejen.

    ”Könsidentiteten är en stark identititet-faktor och det kommer innebära att vi kommer välja till andra/skapa nya koder om “dom gamla” kämpas bort.”

    Könsidentiteten är (förutom några få undantag) faktiskt helt gratis. Du är född kvinna, jag är född man. Mitt individuella sätt att vara man, och på vilka sätt det gör mig mer eller mindre attraktiv för vilka personer av motsatt kön (och gillad/ogillad av personer av mitt eget kön), är en annan fråga. En egenskap som en kvinna tycker är attraktiv kan en annan tycka är avtändande. Hår på bröstet eller inte. Muskulös eller spinkig. Dominant eller mjuk och försiktig. Att det finns medelvärden för vilka egenskaper flest kvinnor tycker är mest attraktiva säger ingenting om hurvida de egenskaperna är attraktiva i något slag absolut mening. Att blanda ihop forskningsmedelvärden med verkligheten är lika korkat som att tro att vad jag tycker är attraktivt hos en kvinna är något slags objektivt mått på vad som gör kvinnor attraktiva i allmänhet.

    Visst blir det nya koder. Men de kan vara mycket bättre, öppnare och mänskligare än de gamla. Det är det jag vill. Uppdatera koderna.

    ”Därför ska man vara försiktig och tänka noga på vad man gör när man leker social ingenjörskonst. Risken är att man skapar något mycket värre än det man försökte åtgärda.”

    Håller med.

  101. Jo skriver:

    Jenny Kristiansson:

    ”Jag försöker tänka: Ingenting, verkligen ingenting är vad det ser ut att vara.”

    Jag brukar också tänka ungefär ”Jag har garanterat fel i något av det jag tycker och tänker, och jag vet inte i vad.” och ”Att jag är säker innebär inte att jag har rätt.”

    När jag började tänka så här tyckte jag det var ansträngande med idel frågetecken och inga säkra utropstecken, men nuförtiden tycker jag det är befriande.

  102. per hagman skriver:

    Sanjo att 94.

    Apropå .

    Är man int Vänster när man är ung , har man inget hjärta.
    Är man fortsatt vänster när man är 30 , har man ingen hjärna.

    Tror man fortsatt på devisen om att man har en demokratisk skyldighet att försvara andras rätt att uttrycka sig , när man är 50 , har man int lärt sig något av svensk politisk vänster socialistisk historia.

    Jag, går ej i döden för andras meningar. hellre låter jag andra gå i döden för sina egna meningar.

    Per Hagman

  103. Aktivarum skriver:

    Jo

    ”Forskningen Aktivarium länkar till säger inte att något är omanligt eller okvinnligt, utan att det finns tydliga genomsnittliga skillnader mellan könen i hur framträdande olika karaktärs-/personlighetdrag är.”

    Det är PRECIS vad orden manlig/kvinnlig betyder också. Manligt är vad som hjälpt män att lyckas, kvinnligt är vad som hjälpt kvinnor att lyckas, och givetvis kommer evolutionen (både biologisk och social) att göra så att de vanligaste dragen hos män är vad som funkade för dem och de vanligaste för kvinnor vad som funkade för dem.

    För de som gjorde vad som funkade sämre var helt enkelt mindre sannolika att lyckas.

    ”Jag säger inte heller något om omanligt eller okvinnligt, jag tycker att de är både ologiska och destruktiva begrepp, det var därför jag ville byta ut just de orden.”

    Angående folk som vill BYTA UT” ord…

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/02/18/varifran-kommer-feministers-teorier-om-konsneutralt-sprak-fran-spraklig-relativism-till-krav-pa-hen-och-henom/

    ”De flesta män jag känner är i åtminstone hyfsad utsträckning varma och känsliga och de flesta kvinnor jag känner är i åtminstone hyfsad utsträckning emotionellt stabila och dominanta.”

    Det där kallas anekdotisk bevisning, de män vi känner visar inte hurdana män är utan de visar enbart vilken sorts människor vi föredrar att ha i vår kompiskrets.

    ”Men bland alla de män och kvinnor jag känner så tycker jag mig se genomsnittliga skillnader som påminner en del om de som beskrivs i forskningsrapporten, om än mindre tydliga och kraftfulla än de anger. I vilken utsträckning skillnaderna är medfödda eller inlärda är en annan fråga.”

    Det viktiga är inte om skillnaderna är medfödda eller inlärda. Även om de är inlärda så måste man ju veta exakta faktoren som styr inlärning. Det är ju här som de stora bråken skapats när forskarna genom tvillingstudier har sagt att föräldrarna är närmast oviktiga – oj vad arga föräldraföreningar som krävt forskningen skall stoppas.

    Det visar sig istället handla till mycket större del (än de flesta gillade) om chans och slump.

  104. Aktivarum skriver:

    Mia:

    ”Nä just det, han svarade inte på min fråga”

    Jag har skrivit flera längre inlägg i den här tråden som besvarar det mesta. Jag passar på att upprepa det viktiga

    “Följer länken… sensitivity, warmth and apprehension=omanligt, emotional stability, dominance, rule-consciousness and vigilance=okvinnligt Har jag förstått det rätt, eller?”

    Ja precis, OM du med “omanligt” menar de saker som gett män sämst förmåga att föröka sig och om du med “okvinnligt” menar de saker som gett kvinnor sämst förmåga att behålla mannen som bekruktade dem – alltså förutsatt att du ser överlevnad långsiktigt som något viktigt alls vilket väldigt många inte gör idag.

  105. Is skriver:

    URSÄKTA MIG!
    men vad är det som säger att leka med bilar skulle vara ett pojkaktiktigt beteende.
    Dagis personalen tvingade på mig den traditionella rollen istället för att uppmuntra mig att leka med det jag tyckte var stimulerande. Varför inte låta min bror testa pärl-plattor, varför just jag?

    Kvinnor som inte äter p-piller lär ju också ha mer testosteron i kroppen än de som äter p-piller. Män har också östrogen, de kan ju

  106. Eva skriver:

    Aktivarum #66:

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/01/09/mera-girlwriteswhat-hannah-lemoine-tecknar-wtf-forskare-visar-stora-konsskillnader-i-personlighet/

    Vad är skälet till att du väljer just den här studien för att definiera vad som är manligt och kvinnligt? Om jag förstår rätt är studien genomförd i USA och har fått kritik från andra forskare inom området.

  107. Jenny Kristiansson skriver:

    Jo #103

    Amen to that!

  108. Jenny Kristiansson skriver:

    Aktivarum #92

    Ok jag möter dig halvvägs. Det finns både dåliga och nyttiga stereotyper. Nyttiga stereotyper underlättar vardagen. Dåliga stereotyper är av typen: ”Alla finländare super och badar bastu.”

    Fortsättningsvis kommer jag att vara på min vakt mot de dåliga stereotyperna och bemöta dem med, kanske inte just vetenskap, men med ödmjukhet. Och vetenskap, såklart, det måste man ju, det är egentligen det rätta.

  109. PabloHoney_4 skriver:

    Skolan är idag ett komplext problem, där ett flertal misslyckade politiska reformer och ett förlorat föräldraansvar lämnat barnen åt sina inre & yttre öden.  

    Problematiken skapas sannolikt långt tidigare där föräldraansvaret förlorats, genom ”outsourcing” av barnen, tidigt till förskola. Många föräldrar lämnar idag över hela ansvaret, dvs både uppfostran och utbildning till skolan, vilket är en missuppfattning av skolsystemets funktion och budget.

    I brist på resurser dvs positiva förebilder skapar därför vissa elever egna interna förebilder och spelregler, där de lär av varandra. Detta kan skapa oro och ordning. Detta drabbar framförallt många pojkar som känner sig vilsna i sitt skapande av sin identitet, där mansrollen är problematiserad och föraktad.

    Är då tydliga och bra manliga förebilder då oviktiga i skolan? 

  110. Jenny Kristiansson skriver:

    Jenny Kristiansson #110

    Måste förtydliga, jag tycker inte det är dåligt att bada bastu. Jag ändrar det till: ”Alla finländare super och är tystlåtna.”

  111. Jo skriver:

    Aktivarum:

    För det första, tack för länk till den mycket intressanta artikeln om könsskillnader, har nu läst igenom den ganska noga.

    ”Det är PRECIS vad orden manlig/kvinnlig betyder också. Manligt är vad som hjälpt män att lyckas, kvinnligt är vad som hjälpt kvinnor att lyckas, och givetvis kommer evolutionen (både biologisk och social) att göra så att de vanligaste dragen hos män är vad som funkade för dem och de vanligaste för kvinnor vad som funkade för dem.”

    Du får gärna länka till var du hämtat den definitionen av manligt/kvinnligt. För mig är manligt ungefär ”så som män är” och motsvarande för kvinnligt. Mycket mera logiskt, tycker jag. Jag vet att det används annorlunda av många, men ord har ju sällan ”enda rätta” betydelser, skrivna i sten.

    För att koppla till mina tidigare kommentarer om att evolutionen befrämjat variation, vad säger att inte ungefär den fördelning av egenskaper som man ser inom ett kön också är ungefär den fördelning som är evolutionärt ideal? Dvs att det finns evolutionära fördelar med att åtminstone somliga män är blyga och försiktiga, och att det är därför som somliga kvinnor är attraherade av just den sortens män?

    ”Angående folk som vill BYTA UT” ord…”

    För det första. Att jag i en specifik kommentar till en specifik person väljer att visa på alternativa formuleringar för att illustrera mina tankegångar, är jag väl inte ensam om …?

    För det andra. Ja, jag skulle gärna se ett ändrat allmänt språkbruk i vissa frågor. Det försöker jag uppnå genom samtal och diskussion, inte genom att försöka tvinga någon till något.

    För det tredje. Att något inte är bevisat innebär inte att det är motbevisat. Den som tror att språkbruk inte har någon betydelse för tankar, känslor och beteenden är som jag ser det rätt verklighetsfrånvänd. Säg till om du vill att jag ska förklara hur det går till rent neurologiskt.

    ”Det där kallas anekdotisk bevisning, de män vi känner visar inte hurdana män är utan de visar enbart vilken sorts människor vi föredrar att ha i vår kompiskrets.”

    Jag har en rätt hyfsad bredd på min bekantskapskrets, tillräcklig för att vara ett halvhyfsat statistiskt universum. Dessutom sa jag inte att det var ett bevis för något överhuvud taget. Eftersom jag har använt 16PF (det självskattninginstrument för personlighet som användes i studien) en hel del i jobbet, och därför vet en hel del om dess svagheter, och dessutom tycker att jag har goda skäl att anta att effektstorlekarna (men inte helhetsmönstret) skulle sett annorlunda ut om det gällt ett svenskt befolkningsunderlag, tyckte jag det var rimligt med en utvärdering mot egna erfarenheter.

  112. Kim skriver:

    Is #107:

    Att leka med bilar tenderar vara mer populärt bland pojkar då det passar deras större förmåga/intresse för rumsliga och mekaniska saker och problem (typ gillar att titta på, känna och rotera saker och förstå hur de fungerar). Flickor å andra sidan tenderar vara mer intresserade av ansikten och andra människor, vilket yttrar sig i att dockor blir mer populära. OBS: *Tendenser*, inte absoluta regler! Finns naturligtvis undantag, människor skapas inte genom någon slags 100% garanterat identisk process, så vi får en påtaglig variation. Du själv verkar vara ett bra exempel på detta.

    Att du inte fick leka med det du ville är synd, men de flesta verkar också hålla med om detta. Den traditionella ”tjejiga” könsrollen påtvingades dig när den helt uppenbart inte passade, och du berövades möjligheten att själv välja var du ville leka med. Problemet är att om din förskola använt dagens genuspedagogik (där traditionella könsroller motverkas) är chansen stor att du fått eller till och med uppmuntrats att leka med ”pojkarnas” leksaker, vilket passat dig perfekt, MEN risken är hög att din bror hade *tvingats* att leka med pärlplattorna, så att han inte blev ”för manlig”. Då sannolikheten är stor att din bror faktiskt gillade tågbanan, innebär den genuskodade lösningen bara att förtrycket skiftar lite, så att du hade fått som du vill *på bekostnad* av din bror som inte längre hade fått göra som han vill (för att hans naturliga beteende skulle bedömas som ”fel”, precis som du blev utsatt för).

    En bra förskola låter väl barnen leka som de vill, utan skambeläggning? Naturligtvis ska barnen läras regler, och empati och respekt ska uppmuntras, men i övrigt ska de få utvecklas som individer i så stor utsträckning som möjligt. Alla här verkar rätt överens om detta.

    Många hävdar att ”men det är ju precis det här genuspedagogiken innebär”. Tyvärr, då argumenterar vi två helt olika saker, det ni kallar genuspedagogik är snarare er egen uppfattning om vad genus (i bemärkelsen ”jämställdhet mellan könen”) *borde* vara, vilket tyvärr inte matchar vad som faktiskt bedrivs ute i samhället. Innan ni stöttar genusrörelsen kanske ni borde kolla upp vad den *faktiskt* innebär i praktiken, så att ni vet vad som görs i ert namn? Jag tror att många skulle bli ganska förvånade (se exemplet om bokbränning av Alfons Åberg och Pippi Långstrump). Bara för att du har sunda åsikter och identifierar dig med ”genus” betyder inte det att andra som också kallar sig genusanhängare (t.ex. de med makt) tycker och gör just som du, lika lite som Nordkorea eller Kina är vad vi skulle kalla demokratiska bara för att de kallar sig demokratier.

    Om genusläran eller feminismen i praktiken verkligen innebar vad genomsnittlige svensken *tror* att de innebär skulle förmodligen varken mansrörelser eller jämställdismen ha uppstått. Dessa är ju uppenbarligen en protest mot något, och tror folk verkligen på fullaste allvar att det en stor grupp människor plötsligt börjat protestera mot är *lika rättigheter*? Har ni verkligen så låga tankar om era medmänniskor? Eller kan det måhända finnas mörka sidor av genusrörelsen som gemene man kanske *inte* skulle skriva under på?

  113. Mariel skriver:

    Kim: med ditt resonemang kan man ju inte kalla sig så mycket alls i så fall för att andra mer offentliga talare smutskastar och använder sig av motsägelsefulla metoder.. du identifierar dig inte som svensk heller då för att svensk-företrädare beter sig ‘osvenskt’ emellanåt? eller vilket medborgarskap du nu har…

  114. isa skriver:

    Kim: Bra skrivet! Håler delvis med.

    Det är väldigt genrellt det du beskriver om leksaker. Min bror gillade dockor. Att sitta och pärla pärlplattor ger ju utveckling av finmotoriken, så ser inget problem med att låta pojkar lära sig det, många pojkar gillar det. Det är också vetenskapligt att tjejer utevecklas mycket snabbare än killar. Varpå tjejer är bättre än killar men detta är så hjärtskärande för killar att de känner sig misslyckade och berövade på sin duktighet. Småsykon kan vara bättre än stora suskon i i synnerhet lillasyster, för ja tjejer är snabbare i sin utvecklaing och tenderar gå om sin bror. Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv.

  115. Roger skriver:

    Isa:
    ”Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv. ”

    Verkligen?

    ”…tjejer är bättre än killar men detta är så hjärtskärande för killar att de känner sig misslyckade och berövade på sin duktighet. ”

    Du har verkligen hela bilden klar för dig. Vad gör du på detta forum där folk som inte vet Sanningen som du gör, träffas för att diskutera?

  116. Daniel skriver:

    @isa:
    ”Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv.”
    Jag må vara en medelmåtta på många sätt, men när jag läser ditt inlägg som är fullt av svepande påståenden och generaliseringar så känner jag mig rätt så lyckad.
    Du ska ha ett stort tack!

  117. isa skriver:

    @Daniel: Ok varsegod! Att håna är kul för dig?
    @Roger: Ok. kul att du tycker så.

  118. relevant skriver:

    @Daniel
    @Roger:
    ”….nej…äsch, gå och titta på hur Katja och ’Elin har
    gjort….” Reflektioner av mötet med skolans (genus)
    värld
    När vi hade våra barn på förskola kände vi att det fanns en
    insikt, och en vilja från personal och ledning att se vikten av att
    genusrelaterade frågor hörde till vardagen. Själva implementeringen
    var svårare; en stor diskrepans rådde ofta mellan personalens
    åsikter, och ofta också mellan personal och föräldrar.
    Vi bor i en av Stockholms invandrartäta miljonprojektsförorter.
    Inom en radie av två km finns barn som å ena sidan växer
    upp i ett extremt överflöd och å andra sidan i ren fattigdom. Det
    är en mycket dålig integration som råder, och skolvärlden är den
    enda
    Genusfrågor är bara en av många stora – och svåra – frågeställningar.
    Ofta kunde vi känna att genusfrågor ansågs vara ”lyxproblem”:
    ”Det finns väl viktigare saker att prata om än om man
    kallar dockvrån för dockvrån…herregud, det är väl viktigare att
    de inte slåss och bits!” kunde det låta. Insikten fanns, som sagt,
    personalen gick på kurser och föräldrar påtalade att det faktiskt är
    okej för lille Pelle att ärva storasysters rosa overall. Om man
    däremot ifrågasatte hur genus fördes in i ett värdegrundsarbete,
    om man ifrågasatte hur pojkar och flickor värderades utifrån
    hur de såg ut, hade på sig, eller vad de gjorde eller sa – då kändes
    det som att man var lite tramsig.
    Vår smala lycka var att förskolan var liten och barngrupperna
    så små att det inte gick att dela upp utifrån kön. Alla lekte med alla, för det fanns vare sig ett behov eller ett utrymme för könsuppdelade
    lekar och aktiviteter.
    Så började vår dotter i förskoleklass. Efter två veckor kom
    första chocken. Dottern och några andra flickor klagade på en
    lek, som gick ut på att killarna skulle jaga tjejerna och smiska
    dem i rumpan. Vi pratar genast med personalen och får som svar
    att det är viktigt att sexåringar får leva ut sin första känsla av
    sexualitet. Vi frågar då om det per automatik då är killarnas
    sexualitet som ska levas ut, och då eventuellt på bekostnad av tjejernas
    självkänsla….och får svaret: ”Ja men, det vet du ju hur killar
    är…hi hi hi…killar är killar! hi hi hi”.
    I läxläseboken läste dottern (som vid tillfället hade svårt med
    maten och var smal som en sticka) om en flicka som är ”mager
    och ful” och med kommentaren utifrån killen i berättelsen (som
    såklart är protagonist); ”Kan man vara kär i någon som är mager
    och ful?”
    Vid upprepade tillfällen fick vi ta tag i incidenter som att killarna
    ( i årskurs 1) krävde tungkyssar av flickorna, eller att de skulle
    visa brösten, för att få vara med i en lek, få tillgång till gungan,
    få ha ett lekredskap. Händelser som personalen tog tag i, när vi
    påtalade och agerade, men vad hände de gånger vi inte påtalade?
    Vad hände de gånger flickor inte gick hem och berättade? Vi såg
    också utflykter, kaféer, luciakvällar, sånguppvisningar, terminsavslutningar
    – som kantades av duktiga, välartade flickor och busiga,
    roliga pojkar. Till slut bytte vi skola. Här möts vi av en helt
    annan inställning och man arbetar uttalat utifrån ett genustänkande.
    Detta känns och märks. Det finns naturligtvis ”tjejiga” och
    ”killiga” attityder i klassen, men det finns inte i klassrummet,
    inte inom den pedagogiska verksamheten.
    Nu ska även lillebror börja skolan. Lillebrors bästis börjar också
    i samma klass, och redan vid ”lilla skoldagen” före sommarlovet,
    anar vi ugglor i mossen. Ett gäng leker i ett rum där det
    finns klossar, en tågbana och en riddarborg. ”Okej, visst är det här
    ett killrum, visst får inga tjejer vara här inne” säger en liten lintott
    och blänger på vår sons bästis. Sonen tar sin kompis i handen
    och går till ett annat rum. Efteråt är de båda upprörda.
    Vi är oroade och arga för att vi var de enda som hörde och såg.
    Igen.
    Verksamheten är bra på det stora hela, men det smyger sig in
    en förvrängd bild av verkligheten då och då, som ger olustkänsla.
    ”Nej, inte så. Du ska ju måla innanför kanterna….nej…äsch, gå och
    titta på hur Katja och Elin har gjort. Och så gör du likadant.”
    Kommentaren får mig att baxna, och jag hör den inte en eller
    två gånger en dag när jag är och hälsar på – snarare så många
    gånger att jag förstår att det blir svårt för mig att påtala detta.
    Efter ett par veckor kommer en av fritidsledarna och ser bekymrad
    ut. Spelar vår son verkligen inte fotboll? Neej….han
    gillar annat…som att gräva, experimentera, leka…..han gillar att smyga och vara detektiv. ”Men….de flesta killarna i den här klassen
    spelar ju fotboll…det vore kanske bra om han började med
    det. Det är ju bra för gruppen…?!!” Men snälla, rara….vår son
    tycker inte om att spela fotboll! Men han har väldigt roligt därborta,
    ser du – med Kajsa och Smilla ..och där är ju Elsa också…
    jaha. Det var tjejerna han lekte med. Mmm. Då blev det lite
    knepigare att förstå vad han är för sorts kille, eller hur?
    Det kommer nya, entusiastiska lärare till skolan, och vi ser
    fram emot att de ska ta över. Vi ser att de besitter en vetskap
    och en vilja att arbeta utifrån en medvetenhet när det gäller
    genus och konstruktion av kön.
    När det kommer an på TJEJER och killar så är dessa grupper
    så otroligt lätta att skapa, och så otroligt lätta att särskilja. Och
    för varje gång en lärare säger till sina sexåringar att ”Jaha, då ska
    vi plocka ihop nu …..flickorna kan börja med att lägga tillbaka
    sina saxar, och sen pojkarna..” eller ”Nu är det dags att gå till
    gympan! Nu får vi se vem som är snabbast att hämta gympakläderna
    – killarna kan börja; spring i väg!” så etsas denna särskiljning
    in i dessa små kroppar och hjärnor. Och det är inte de
    som kan säga stopp.

  119. relevant skriver:

    ”Flicka” och ”pojke” som social process
    Barn lär sig, genom social interaktion och kommunikation att bli
    och vara flickor, pojkar, kvinnor och män (se t.ex. Davies, 2003;
    Thorne, 1993). De observerar, noterar och prövar sina identiteter
    och det skapas en stor spännvidd i identitetsuttryck både inom
    gruppen flickor och inom gruppen pojkar. Det finns ett flertal
    studier som empiriskt visar hur vissa könsuttryck upprätthålls som
    betydelsebärande i skolmiljöer (se bl.a. Odenbring, 2010; Eidevald,
    2009; Öqvist, 2009; Nielsen, 2009; Holm, 2008; Änggård, 2005;
    Ambjörnsson, 2004; Karlson, 2003). I den processen existerar olika,
    ibland motstridiga, förväntningar på hur flickor och pojkar ska bete
    sig, förhålla sig och kunna anpassa sig till skolans sociala sammanhang.
    Det kan handla om hur flickor förväntas vara skötsamma och
    arbeta flitigt, och ”ta för sig” och hur pojkar förväntas ta mer plats
    och vara högljudda, och naturligt intelligenta.
    Forskning visar att förväntningarna finns på att flickor och pojkar i
    praktiken ska bete sig olika, även om det finns forskning som visar att
    detta i praktiken håller på att förändras (se t.ex. Holm, 2008 och
    Odenbring, 2010). Särskilt visar det sig att flickor tar sig in på det
    som traditionellt skulle kallas ”pojkdomäner”, medan det ännu inte är
    lika vanligt att pojkar tar sig in på ”flickdomäner”. Detta fenomen kan
    diskuteras i ljuset av att pojkar och män fortfarande betraktas som
    samhällets norm, och att det pojkiga/manliga därmed är eftersträvansvärt
    medan det flickiga/kvinnliga inte har samma värde.
    Det kan också uttryckas så, att för en flicka innebär det ofta något
    positivt att förknippas med något typiskt manligt, medan det för en
    pojke oftare innebär något negativt att förknippas med något
    typiskt kvinnligt.
    I vårt samhälle separeras ofta flickor och pojkar och ges skilda
    arenor genom olika sociala överenskommelser som ständigt återupprepas.
    Forskning visar att segregeringen eller isärhållandet av
    flickor och pojkar i skolan är en av de starkaste organiseringsprinciperna
    gällande kön i skolan (Arnot, David & Weiner, 1999). Här
    bör understrykas att skolan inte medvetet separerar flickor och
    pojkar annat än i vissa specifika sammanhang. Men under fri tid i
    skolan umgås eleverna ofta i enkönade grupper. Och lärare kan
    bidra till isärhållandet genom att i bemötandet av eleverna förmedla
    stereotypa föreställningar om kön.
    Slentrianmässigt enkönade grupper under skolvardagen kan få
    till konsekvens att fördomar och föreställningar om den andra gruppen lättare slår rot. Det kan göra det svårare att samarbeta över
    könsgränserna och det kan också göra det svårt att få en genuint
    positiv mänsklig bild av det andra könet. Flickor och pojkar ledsagas
    i sin uppväxt av separata förväntningar på sig själva och på
    andra vilket alltså ger barn av olika kön olika handlingsrepertoar.
    Detta alldeles oavsett vilka personligheter som individerna har och
    vill utforska.
    Ett särskilt problem med isärhållandet av flickor och pojkar i
    skolan är att det växer fram olika sociala förutsättningar och strategier
    för flickor och pojkar att tillägna sig kunskap på. Flickor och pojkar
    förväntas helt enkelt inte kunna lika mycket om samma saker, eller
    ens vara intresserade av samma ämnen. Isärhållandet bidrar till att
    bristen på jämställdhet upprätthålls genom att flickor och pojkar
    får olika villkor och möjlighet till lärande och utveckling generellt
    och i olika ämnen.

    Ytterligare en förklaring till pojkarnas relativt sett sämre skolprestationer
    är att de könsnormer som råder för pojkar tenderar att
    vara trängre än motsvarande normer för flickor. Det finns större sociala
    begränsningar gällande pojkars identitetsuttryck, med undantag för
    uttrycken för heterosexuell identitet, där pojkars uttryck accepteras och
    inte stigmatiseras på samma sätt som för flickor generellt. Kimmel
    (2008) beskriver att dolda könskodade förväntningar på pojkar
    gällande känslouttryck, heterosexualitet, våldsuttryck, konkurrens
    och tävling är avsevärt annorlunda än på flickor. Professor Michael
    Kimmel har på delegationens uppdrag belyst ”pojkkrisen i utbildning”
    (SOU 2010:53). Kimmel menar att problemen med pojkars
    och unga mäns lägre deltagande och sämre resultat i utbildning samt
    även vissa beteendeproblem i skolan beror på traditionella föreställningar
    om manlighet. En pojke förväntas exempelvis ta avstånd
    från det kvinnligt förknippade (dit skolan kan räknas), utstråla aggression
    och oberoende, och inte visa sårbarhet. Pojkars maskulinitetsgörande
    är intimt sammanlänkat med den normerande heterosexualiteten
    (se till exempel Norberg, 2005).
    Det finns också en risk för att diskussionen om ”pojkproblemet”
    i sig bidrar till ännu lägre förväntningar på pojkar.
    Analyser visar att låga förväntningar också föder låga prestationer
    och resultat:
    Det kan vara just det som medierna ibland kanske oavsiktligt bidrar till
    att skapa och befästa: i själva verket en stereotyp bild av pojkar som
    ”slackers”, och flickor som ”prinsessor”. Dessa schablonartade bilder
    kan på ett subtilt sätt och på ett djupare plan motverka sitt eventuellt
    ytligt uttalade syfte att på ett positivt sätt uppmärksamma genusaspekter
    i samhället. Dessa fenomen – och olika hypoteser och teorier
    om deras uppkomst – borde undersökas och studeras empiriskt, eftersom
    deras existens och orsakerna till fenomenens uppkomst inte bör
    befästas med stöd enbart i mediala kampanjer. (SOU 2010:79)

  120. Roger skriver:

    Isa:
    Vad är det jag tycker menar du?

    Relevant:
    Hur är ditt inlägg relevant? Är det tillräckligt relevant för att posta i flera trådar?
    Jag kan också berätta anekdoter om hur min skoltid var; om de fördelar tjejer fick för att de var tjejer; skulle det kännas relevant för dig? Jag vet inte vad som hänt de senast 10åren, men jag gick i grundskolan på 80- och 90-talet och då fanns det ingen ”manlig norm” om att det ”feminint” att plugga. Finns den idag?

    Jag tycker att det är intressant med diskussionen om att medias diskussion om pojkar som ”slackers” och tjejer som ”prinsessor” riskerar att skapa och reproducera dessa fenomen. Samma sak gäller feminismens 20år långa ensidiga fokus på kvinnors utsatthet och kvinnan som det kategoriska offret, eller hur? Det riskar skapa och reproducera en känsla av maktlöshet, frustration och otrygghet hos kvinnor, håller du inte med?

    http://www.onewaycommunication.co/?p=1976

  121. Daniel skriver:

    @isa
    ”Ok varsegod! Att håna är kul för dig?”
    Tja ungefär lika roligt som du har när du skriver en massa dumma påståenden.

    1 ”Varpå tjejer är bättre än killar”
    Bättre på vad,när och hur?

    2 ”så hjärtskärande för killar att de känner sig misslyckade och berövade på sin duktighet”
    Källa på det tack, en liten personlig reflektion är att jag upplevde aldrig någon som helst tävling med det andra könet utan den var bara mellan oss grabbar.
    Så är det än idag.

    3″Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv. ”
    Vem är denna någon annan?
    Man eller kvinna eller anser du att det inte spelar någon roll. Om så är fallet så får du även motivera detta.
    Själv så skulle jag aldrig känna mig misslyckad om någon, vem som helst slog mig i fotboll då jag vet med mig att detta är något som jag suger på.

    En intressant notering gällande detta är att min motorik utvecklades väldigt tidigt och jag lärde mig att gå före de flesta andra bäbisar.
    Men detta betyder uppenbarligen inte ett skit då jag är rätt kass i väldigt många sporter, som kräver just detta: motorik
    Om denna anekdot stjälper din hypotes om att tjejer är mycket bättre för att de utvecklas tidigare tänker jag inte yttra mig om.

  122. [...] Ett typiskt exempel på ett ämne där stereotyper tas för givna är Genuspedagogiken. [...]

  123. isa skriver:

    1. varför skulle inte tjejer vara bättre? Är det fel att tjejer är bättre? (säger inget om att killar skulle vara sämre. Killar är också bra men de är senare i utveckling rent biologiskt.
    2. syskonrelationer, bror – syster. Du kanske inte har systrar? Men en bror, lillebröder tendrar vara mycket bättre än storebröder på saker och ting, de är envisa och har en drivkraft i att visa sig bättre. Likaså lillasystrar.
    3. Ingen speciell, både män och kvinnor. En 4åring tenderar utvecklas snabbare än en 5åring(det skiljer sig ytterst lite, 5åringen stannar av i utvecklingen, medan 4åringen ligger i fas i sin utveckling) och kan gå om 5åringen i utvecklignen, extra tydlgit blir det hos tjej och pojke.Tjejer lär sig skriva snabbare, varpå detta kan kännas förödande för det äldre barnet, speciellt om det är en kille eftersom han är senare i sin utveckling. Äldre barnet känner sig misslyckat, Studier visar att äldre systrar till bröder inte har denna komplexation. Däremot kan föräldrar istället hämma tjejens utveckling, hennes potential får inte i den fulla kompetens utveckling som hon besitter.

    Det finns faser i barn utvecklign som är viktiga att gå igenom, t.ex krypa. Lärde du dig att krypa? Kanske är det anledningen till tämligen tam framgång i sport. inget fel i det förstås.

  124. Grisen skriver:

    @Daniel :
    Att pojkar i genomsnitt mognar senare än flickor är inte ny kunskap.
    En hel del av de maskulinitetskonstruktioner som anses hämma
    pojkar i skolan är också av gammalt datum. Det är heller inget nytt att
    flickor som grupp presterar bättre i skolan – så har det varit under
    lång tid. Att fenomenet med pojkars relativt sett sämre skolprestationer
    uppmärksammas just nu, i Sverige och i rad andra länder, kan
    ha flera förklaringar. En förklaring är sannolikt att det i den skol-politiska debatten allmänt sett kommit att fästas större vikt vid elevers
    skolresultat. Den ökande uppmärksamheten på pojkar i skolan kan
    sannolikt även hänga samman med framväxten av kritisk mansforskning,
    som fokuserat pojkar och män och konstruktioner av maskulinitet
    som förknippas med olika problem som dittills inte varit
    ”könade”, utan betraktats som allmänna problem.
    En ytterligare förklaring kan vara att flickor och unga kvinnor med
    stigande grad av jämställdhet i större utsträckning använder sina goda
    betyg i skolan till att söka in på attraktiva högskoleutbildningar, som
    tidigare ansågs manligt kodade, och därmed tenderar att konkurrera ut
    grupper av unga män från vissa utbildningar. Ifall pojkar överträder
    motsvarande gräns och tar del av något som förknippas med flickor
    eller kvinnor, riskerar detta att inte anses lika socialt accepterat.
    Det bör understrykas att ett ökat fokus på pojkars prestationer i
    skolan inte får skymma det faktum att det också finns många flickor
    med skolsvårigheter. Detta särskilt som vi vet att flickor med skolsvårigheter
    ofta uppvisar internaliserande symptom, dvs. inåtvända
    symptom, och att det därför är lätt att dessa flickor undgår upptäckt
    och får det stöd och den hjälp i som de har rätt till alltför sent
    eller i alltför liten omfattning. På samma sätt finns det som nämnts
    många pojkar som presterar utmärkt i skolan.

  125. leifer skriver:

    Grisen

    Pojkars sämre resultat i skolan kan helt enkelt ha att göra med en strukturell diskriminiering mot pojkar.

    Sen är det lite farligt att prata om mognad för då blir det ju faktiskt så att man använder ett bioliskt resonemang för ex förklara sämre betyg för pojkar. Grunden måste vara att vi bedömer könen lika. Man skulle också reagera kraftigt om du kom med samma resonamang fast omvänt om pojkar. Det är överhuvudtaget tveksamt att prata i termer om att ett kön är ”bättre” när det kommer till skola och arbetsliv.

  126. Daniel skriver:

    @isa

    ”1. varför skulle inte tjejer vara bättre? Är det fel att tjejer är bättre? (säger inget om att killar skulle vara sämre. Killar är också bra men de är senare i utveckling rent biologiskt.”

    Jag har aldrig sagt något om att det är rätt/fel, skärp dig och svar på frågan istället.
    Om tjejer utvecklas tidigare på vilket sätt gör detta dem bättre än pojkarna?

    ”2. syskonrelationer, bror – syster. Du kanske inte har systrar? Men en bror, lillebröder tendrar vara mycket bättre än storebröder på saker och ting, de är envisa och har en drivkraft i att visa sig bättre. Likaså lillasystrar.”

    Min lillebror var extremt duktig på friidrott, så pass att det skrevs artiklar om honom i tidningen.
    Eftersom att jag varken var bra på eller särskilt intresserad av friidrott, utan jag har alltid föredragit teknik och styrkesporter så det gjorde det mig ingenting.
    Så nej enligt min egen erfarenhet så faller detta påstående helt platt till marken.

    ”3. Ingen speciell, både män och kvinnor. En 4åring tenderar utvecklas snabbare än en 5åring(det skiljer sig ytterst lite, 5åringen stannar av i utvecklingen, medan 4åringen ligger i fas i sin utveckling) och kan gå om 5åringen i utvecklignen, extra tydlgit blir det hos tjej och pojke.Tjejer lär sig skriva snabbare, varpå detta kan kännas förödande för det äldre barnet, speciellt om det är en kille eftersom han är senare i sin utveckling. Äldre barnet känner sig misslyckat, Studier visar att äldre systrar till bröder inte har denna komplexation. Däremot kan föräldrar istället hämma tjejens utveckling, hennes potential får inte i den fulla kompetens utveckling som hon besitter.”

    Vart i ditt resonemang skulle det finnas bevis för att pojkar/män skulle känna sig misslyckade för att tjejer lär sig att skriva snabbare?

    A Äldre syskon kan känna sig frustrerade av det yngre syskonets framsteg.
    B Flickor lär sig skriva tidigare än pojkar
    C Äldre syskon av kvinnligt kön drabbas ej av detta.

    Vilket skulle leda till slutsatsen att äldre syskon av manligt kön då skulle känna sig mindre lyckade, vilket är en helt felaktig och befängd slutsats då punkt C inte på något sätt säger något om detta.

    Det krävs även att pojkar värdesätter skrivande lika högt som flickor vilket du inte har bevisat på något sätt, det kan ju inte vara en tävling mellan könen om man inte ställer upp i samma gren.

    Sen så skulle jag vilja veta vilket sätt skulle detta knyta an till ditt totalt idiotiska påstående som gäller vuxna män, för du skriver själv män inte pojkar:
    Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv.”

    Män tävlar med/mot män, det är min egen erfarenhet som man och du har inte framfört något som skulle bevisa det motsatta.

    ”Det finns faser i barn utvecklign som är viktiga att gå igenom, t.ex krypa. Lärde du dig att krypa? Kanske är det anledningen till tämligen tam framgång i sport. inget fel i det förstås”

    Det jag ville säga med mitt exempel är att man inte bara rätt och slätt säga att tidig utveckling betyder bättre/smartare/duktigare bara några år senare i livet.

  127. Daniel skriver:

    @Grisen
    Om jag inte har helt fel så har pojkarna blivit sämre i skolan eller hur, jämfört med hur det såg ut förr i tiden.

    Men om samhället har blivit mera jämställt jämfört med förut, så borde pojkarna rimligtvis ha blivit bättre och inte sämre om man ska förklara detta med en massa socialkonstruktivistiskt hockus-pockus.

    Men så är inte fallet, pojkarna har blivit sämre inte bättre.

  128. NinniTokan skriver:

    Jo #102

    Utveckla GÄRNA. Tror iofs att jag har hyfsad koll, men det finns säkert saker som jag missat. Och jag KAN ju ha missuppfattat hela grejen.

    Denna ”värld” är(eller var) min subkultur(som fick massa skit av media under 90-talet. Media är ingen bra kunskapsbas.). Det är en intressant sociologisk erfarenhet att vara del av en subkultur, där normerna skiljer sig så markant från moderskulturen. Jag tror det skulle intressera dig.
    Men, jag använder liknelser och anekdoter för att nå en specifik poäng och med denna kommentar du skrev nu känner jag att jag vill vända mig på ett annat sätt för att hålla fokus på poängen jag vill åt. Så jag lämnar detta helt.
    Träffas vi någon gång, på pubträff eller så, påminn mig.

    Visst blir det nya koder. Men de kan vara mycket bättre, öppnare och mänskligare än de gamla. Det är det jag vill. Uppdatera koderna.

    “Därför ska man vara försiktig och tänka noga på vad man gör när man leker social ingenjörskonst. Risken är att man skapar något mycket värre än det man försökte åtgärda.”

    Håller med.

    Här blir det tydligt för mig att vi vill uppnå samma sak.

    Att angripa språket kommer inte ge den effekten. Iom vi har biologiska skillnader så kommer vi använda ord för att beskriva dessa fenomen. Går du på det (här: ”omanligt/okvinnligt”) så kommer ordet ersättas med något nytt, men problemen kommer kvarstå.
    Prova titta på neger, afroamerikan, svart osv.
    Det är ett ex. på vad som händer om man försöker komma åt ett problem, (stigmatisering) genom att angripa ordet. Det är totalt verkningslöst för stigmat följer efter utvecklingen av språket. Vill man åtgärda problem måste man angripa problemet. Annars är det som att ge alvedon mot cancer.

    Jag brukar formulera mig så här:
    ”Problemet är inte våra könsroller, problemet är könsrollernas tvingande effekt”

    Det är alltså tvingande effekt som är problemet inte något ord. Hur kommer man åt det?

    Om man tänker sig samhället som en park**, där normerna utgör stigar, så följer majoritetens stigarna. Utvecklingen av normer sker när folk börjar avvika från (de rätta) stigarna och gå sin egen väg. När fler vågar följa efter de första avvikarna så trampas nya stigar upp.
    I denna samhällspark finns det stigar som är namngivna med Kvinnornas stig(omanligt) resp Männens stig(okvinnligt). Du vill ta bort skyltarna, jag vill få folk att våga ignorera skylten och gå var f*n individen vill.

    Eftersom det är biologiska skillnader som skapar skyltarna så kommer det fortsätta vara en övervägande majoritet män på ”mansvägen” o vice versa. Tar du bort skyltarna kommer fenomenet bestå och nya ord kommer namnge stigarna.

    Det som behövs är att få individer att strunta i att man är i könminoritet på en viss väg.

    Idag går jag på de stigar som passar den individ jag är, men förr vågade jag knappt titta på den stig jag ville gå… för tänk om någon insåg att jag vantrivdes på många av stigarna där jag ”hör hemma”.

    Det som för mig varit helt avgörande för att jag idag ska gå vart jag vill har varit två steg
    I kommentar 58 skrev du så här göra utan att bli socialt bestraffade.
    1. Social bestraffning:
    Det är social bestraffning som ger ”tvingande effekt”
    Problemet för mig var att denna sociala bestraffning sker subtilt och går förbi vårt medvetande och träffar på ett känslomässigt plan. Jag kände att jag gjort ”fel” val, men jag kunde inte sätta fingret på vem som berättade för mig att det fel, eller hur ”fel val” förmedlades.
    Med tiden lärde jag mig se den dödsblick jag fick, se det subtila budskapet och den sociala bestraffningens beskaffenhet lyftes upp på ett medvetet plan för mig.
    Just att det lyftes upp en medveten nivå av vårt tänkande, gjorde hela skillnaden för mig. För då kunde jag förhålla mig till det på ett helt annat sätt och då kunde jag börja välja.
    2. Att upptäcka acceptansen bland grabbarna.
    Inte någon man, någonsin, har reagerat negativt på att jag promenerar på ”deras stigar”. Inledande förvåning har jag mött, ”fan va häftigt” är inte ovanligt, men oftast noteras inte normbrottet jag gör för män har inte fullgod koll på min könsroll. Ingen man har någonsin tyckt (inte så jag har märkt av det iaf)att jag inte är kvinnlig, jag ses bara som ”lite ovanlig kvinna”, men inte på ett negativt sätt.

    Kunde punkt 1 hjälpa mig, kan det hjälpa andra. Kan det hjälpa andra kommer fler välja ”fel” stig, och då minskar stigmatisering av ”fel” val, dvs normen förändras.
    Social bestraffning har alltid kommit från kvinnor, för min del. Jag vet, genom en male-to-female-transas erfarenhet, att kvinnor inte fungerar som män i punkt 2.

    Genom att ”problematisera kvinnlighet” (för det är främst kvinnor, det är därför kvinnor leder mobbing-ligan.) så skulle vi få ord och förklaringar till hur den sociala bestraffningen går till.
    Vi skulle då kunna underlätta punkt 1 för individer som vill välja ”fel” väg. Och den utveckling/breddning av normerna som du och jag önskar skulle komma tillstånd.

    Vi skulle också behöva forskning som visar vad som skiljer i sociala spelregler mellan grupperna män och kvinnor, där jag menar att kvinnors samspel är mer kollektivism och mäns är mer individualism. Då skulle vi kunna underlätta andra saker som skulle öka på möjligheterna till ett verkligt jämställt samhälle.

    —-

    **Per Månson, har skrivit Båten i parken – introduktionsbok till samhällsstudier
    Jag vill rekommendera den för alla som tycker såna här frågor är intressant. Den är lättläst, men fångar normer och dess utvecklingsprocess, på ett så enkelt och tydligt sätt att det nästan blir poetiskt.

  129. Ulf skriver:

    @Isa #116,

    Det är också vetenskapligt att tjejer utevecklas mycket snabbare än killar.

    Nej, så enkelt är det inte. Killar och tjejer utvecklas på olika sätt.

    Här två exempel:

    http://www.sciencedaily.com/releases/2008/03/080303120346.htm

    Given boys’ sensory approach, boys might be more effectively evaluated on knowledge gained from lectures via oral tests and on knowledge gained by reading via written tests. For girls, whose language processing appears more abstract in approach, these different testing methods would appear unnecessary.

    http://www.factsinaction.org/classroom/claug00.htm

    It was commonly thought that boys do not begin to perform better than girls on spatial tasks until they reach adolescence. However, a recent study from researchers at the University of Chicago suggests that gender differences in some spatial skills begin as early as preschool. In the study, boys and girls between the ages of 4 and 7 were asked to mentally rearrange pictures of simple shapes, and by the age of 4½, boys were quicker and more accurate in their responses than girls.

    Det har förekommit att vissa skolor strukturerat om undervisningen för att ta hänsyn till hur pojkar och flickor lär in olika, och har olika styrkor och svagheter. Prestationerna ökade för båda könen, men mest för pojkar så att pojkar och flickor i slutändan var på samma nivå.

    Jag har tyvärr tappat bort referenserna till detta (jag minns ett program om en skola i England, bland annat). När det togs upp trodde jag att det skulle tas emot med stort intresse, men det föll platt. Min egen känsla var att man under den perioden bara var intresserad av att lyfta fram tjejer, och pedagogiska lyft som gynnade killar var helt enkelt ointressanta, även om de gynnade tjejerna också.

  130. Aktivarum skriver:

    Eva:

    ”Vad är skälet till att du väljer just den här studien för att definiera vad som är manligt och kvinnligt?”

    Den här studien är nyare och bemöter allvarliga problem i metodiken hos den tidigare gjorde ofta citerade studien av genuspsykologen Janet Shibley Hyde. Jag valde den här studien för att den visade vad som var fel med Hydes teori och metod. Framför allt att Hyde låter könsskillnader ta ut varandra med universella mätvärden medan den här studien påvisar dem genom sk ”multivärden”

    ”Om jag förstår rätt är studien genomförd i USA och har fått kritik från andra forskare inom området.”

    Det där är en felaktigt vinklad vinkling retorik. Det är DENNA NYARE studie som kritiserar den tidigare forskningen på området och presenterar en metodik som hanterar problem som tidigare forskning inte var medvetna om eftersom de förespråkade universalmetoden. Den gamla metoden är dålig för att könsskillnader TAR UT VARANDRA inom samma mätvärde.

    Den nya studien delar upp universalvärdena i multivärden och visar sålunda könsskillnader som tidigare var dolda.

  131. Ulf skriver:

    @Isa,

    Den här artikeln var intressant.

    http://www.visual-learners.com/support-files/boys_vs_girls.pdf

    The problem may lie, however, in what we regard as “school ready” skills. Seldom do we assess or monitor the development of spatial abilities, often an area of strength for many boys.
    Geography, an area most visual-spatial learners excel in, is not typically introduced until the later grades. Nor is higher level mathematics. Instead, “math” is about the rote memorization of seemingly meaningless facts and figures which manages to successfully turn off our nation’s natural mathematicians.

    och

    The bottom line is that the brain is just organized differently in females and males. The tired argument about which sex is more intelligent or which sex has the “better” brain is about as meaningful as arguing about which utensil is “better,” a knife or a spoon. The only correct answer to such a question is: “Better for what?

    Dessutom skall man nog titta lite på hur vi kommer fram till att tjejer är bättre i skolan. Beviset antas vara de högre betygen.

    http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/02/09/pojkar-missgynnas-betygsattningen

    I engelska var det exempelvis cirka 50 procent fler flickor än pojkar som fick ett högre slutbetyg än vad de fick på provet. I svenska var motsvarande siffra drygt 40 procent.

    Om man endast ser till det högsta betyget är skillnaderna ännu större. I biologi var det tre gånger så många flickor som pojkar som fick MVG i slutbetyg utan att ha fått det på provet. Och trots att pojkarna i större utsträckning skrev MVG på fysikprovet, var det drygt 22 procent fler flickor som fick det i slutbetyg.

    Även i fråga om sänkta betyg är det stora könsskillnader. I exempelvis engelska och biologi är det nästan dubbelt så många pojkar som flickor som får lägre slut- än provbetyg.

    Det skriks ofta om diskriminering, men här tycks det som om indikationerna är ovanligt tydliga.

    Helt klart presterar tjejer i snitt ofta bättre än killarna på de nationella proven också. Det intressanta är just hur de får så mycket bättre betalt för sina prestationer. Man kan befara att en sådan nedvärdering av killarna till slut också återspeglas i deras provresultat.

  132. Eva skriver:

    Aktivarum:

    Att andra forskare ifrågasätter studien tycker jag framgår av tre artiklarna du hänvisar till, allra helst i Today Health-artikeln: http://todayhealth.today.msnbc.msn.com/_news/2012/01/04/9957971-men-women-really-do-have-big-personality-differences

    Om jag förstår rätt är invändningarna från Hyde och Armstrong bland annat:

    1. Metoderna som har använts för att beräkna resultat är bristfälliga.

    2. Studien omkullkastar inte tidigare forskning, dvs att kvinnor och män är ganska lika.

    3. De som deltog i studien bedömde sina egna personlighetsdrag, med risk att man bedömer sig själv på ett sätt som överensstämmer med den egna könsrollens stereotyp.

  133. Kim skriver:

    Mariel: ”med ditt resonemang kan man ju inte kalla sig så mycket alls i så fall för att andra mer offentliga talare smutskastar och använder sig av motsägelsefulla metoder.. du identifierar dig inte som svensk heller då för att svensk-företrädare beter sig ‘osvenskt’ emellanåt? eller vilket medborgarskap du nu har…”

    Njae, risken finns förstås alltid att ens termer ”kapas” av ohederliga människor, men det är ju en mångfacetterad snarare än en svartvit bedömning. Faran med just genus till exempel att de som använder termen ”fel” (smutskastar, motsägelsefulla metoder etc.) är just de med makt och stort inflytande över våra liv. Att då fortsätta gå ut och stötta ”genus” när man egentligen inte stöttar *maktens* version av genus har innebär bara en övervägande risk att du bidrar till att legitimera just maktens version. Extra illa blir det när makten använder nyspråk och räknar med just folkets stöd för den ”fina” versionen för att legitimera den faktiska. På det här viset kan man förvrida ordet till att rättfärdiga nästan vad som helst utan att någon kan protestera (”vadå, du är väl inte emot jämställdhet?”).

    Mer generellt handlar det ju om kommunikation, och att uttrycka sig så att man blir förstådd. Om jag använder ord som ger negativa associationer för lyssnaren spelar det liksom ingen roll om orden för *mig* betyder något annat, positivt.

    Det är beklagligt när ord kapas av olika element i samhället så att de till slut blir oanvändbara för våra avsikter. Ibland kan man kämpa tillbaka genom envis och konsekvent användning av ordet i dess ”rätta” bemärkelse, men just vad gäller ”genus” misstänker jag nog att Pelle har rätt, ordets förvridna och negativa betydelser har blivit alldeles för utbredda och innästlade för att det ska kunna räddas. Vill folk fortsätta använda ordet med deras egen betydelse har de förstås all rätt till det, men då får man trots allt räkna med att bli missförstådd en hel del och vara medveten om det när man debatterar med andra.

    isa: ”Det är också vetenskapligt att tjejer utevecklas mycket snabbare än killar. Varpå tjejer är bättre än killar men detta är så hjärtskärande för killar att de känner sig misslyckade och berövade på sin duktighet. Småsykon kan vara bättre än stora suskon i i synnerhet lillasyster, för ja tjejer är snabbare i sin utvecklaing och tenderar gå om sin bror. Män har problem med att känna sig misslyckade om någon annan är bättre än denne själv.”

    Du skriver väldigt generellt här och jag sitter inte själv på data för att verifiera eller motbevisa något av det du säger. Mycket möjligt att flickor utvecklas snabbare, även om jag tvekar inför att prata om ”utveckling” som något som kan reduceras till ett endimensionellt mått. Nästan säkert utvecklas olika färdigheter olika snabbt mellan könen genomsnittligt sett. Jag misstänker dock att variationen är stor både vad gäller utveckling och personlighet, delvis baserat på min personliga omgivning och bekantskapskrets som inte matchar din beskrivning särskilt väl.

    Generaliseringen att det är ”hjärtskärande” för män att bli omkörda av flickor låter väldigt bred; baserat på personlig erfarenhet är sådana reaktioner snarare högst beroende på individen, och jag har som sagt inte tillräcklig data för att veta om det finns någon genomsnittlig tendens mellan könen. Det låter även lite som om du ser ner på pojkar utifrån dina upplevelser och din tes om hur de blir utklassade av flickor och inte kan hantera detta? Jag hoppas mitt intryck är fel och du inte fått en negativ manssyn av dina upplevelser.

    Med det inte sagt att det inte ligger något i att män ser olika på konkurrens än kvinnor! Jag kan mycket väl tänka mig att pojkar i snitt av evolutionära skäl lägger större vikt vid att vinna än flickor, och därmed under uppväxten i större utsträckning kan vara dåliga förlorare till exempel (oavsett om det är flickor eller pojkar som vinner över dem). När de till slut överkommer detta stadium (vissa gör det aldrig) kan jag tänka mig att de är mer förberedda för det vuxna livet fullt av konflikter och konkurrens, där man lika väl som att sträva efter att vinna måste kunna hantera att förlora. En liten pusselbit till könsfördelningen i vissa delar av yrkeslivet kanske?

  134. Aktivarum skriver:

    Eva:

    De tre länkarna är inte likvärdiga, det är den som leder till PloS ONE (Public Library of Science One) du skall använda för läsning och diskussion om studien. Som du kan se finns det 11 st kommentarer till studien, bland annat en där Richard Lippa (som var med i Hjernevask) bemöter Janet Hydes egen metod. Det är massiva mängder text jag skall försöka plocka ut de viktiga bitarna så det framgår varför Hydes forskning är sämre än De Giudices.

    ”At core, Del Giudice and his colleagues ask: What is the proper metric to use when assessing sex differences in multivariate domains? They nominate the Mahalanobis D statistic—the multivariate generalization of the d statistic—as the best metric to assess sex differences in multi-trait individual differences domains such as personality, cognitive abilities, and interests, and they show empirically that, while on-average sex differences in traits from a given domain (e.g., personality) may be relatively small, the multivariate effect size (D) can simultaneously be quite large.”

    Del Giudice har alltså empiriska belägg för att Hydes metod visar små skillnader även när de empiriskt är relativt stora. Det är alltså en debatt om vilken metod som är bäst Så här kommenterar Lippa debatten.

    ”By way of analogy, consider sex differences in body shape. The Hyde “gender similarities” approach would assess specific traits—e.g., shoulder-waist ratios, waist-hip ratios, torso-to-leg-length ratios, etc.—and then average the d values across these traits, to arrive at the likely conclusion that men and women are more similar than different in body shape. In contrast, the Del Giudice, Booth, and Irwing multivariate approach would more likely generate the conclusion that sex differences in human body shape are quite large, with men and women having distinct multivariate distributions that overlap very little.”

    Kort sagt, Hyde skulle komma fram till att män och kvinnor i vissa faktorer är relativt lika i kroppen men att det i vissa andra faktorer finns relativt stora könsskillnader. Dessa försvinner när man ”average” dem med andra skillnader. Lippa konstaterar det absurda i att psykologer skulle average-bort skillnader när medicinare och biologer gör precis tvärtom!

    ”It is ironic that while the “gender similarities hypothesis” has gained currency among some psychologists, many biological and medical researchers appear to be moving in the opposite direction, increasingly emphasizing the importance of sex differences in various physiological and disease processes [6].”

    Lippa använder här det snällare ordet ”ironiskt” när det i verkligheten är rena vansinnet att säga vi vet det i vissa faktorer finns mycket stora skillnader men det är bara när vi forskar på olika former av piller och mediciner vi tänker ta hänsyn till detta faktum.

    ”In practical terms, Hyde’s vague “gender similarities hypothesis” will probably provide cold comfort to men and women seeking sound and specific medical advice concerning their heart disease, autoimmune disorders, or medication levels.”

    Man kan sålunda undra hur argumentet lyder att män och kvinnor som söker sunda psykologiska råd skall få råd baserad på den vaga genus-likhets-hypotesen från Hyde när det så fort vi pratar om piller och mediciner plötsligt blir superviktigt att ha alla variablar.

    OBS: Richard Lippa konstaterar även en fördel hos De Giudices metod i det att den kan testas empiriskt

    One nice feature of Del Guidice, Booth, and Irwing’s recommendations is that they can be put to an empirical test. This can be illustrated by research on how well sex differences in personality account for sex differences in antisocial behavior [5]. Del Giudice, Booth, and Irwing suggest that, because of their finer resolution, Big Five facet scores will predict sex differences in antisocial behavior better than Big Five factor scores. This is a testable proposition. They also suggest that when researchers predict sex differences in antisocial behavior from personality measures, they need to employ a multivariate approach to personality. Research shows that sex differences in a number of personality traits—e.g., components of agreeableness, conscientiousness, and neuroticism—contribute to sex differences in antisocial behavior [5]. Thus, the large sex differences in antisocial behavior that are apparent in everyday life probably reflect large multivariate sex differences in personality (in keeping with Del Guidice, Booth, and Irwing’s approach). Clearly, the power of the multivariate approach to predict sex differences in criteria such as antisocial behavior is open to empirical investigation.

  135. Aktivarum skriver:

    Eva:

    Angående Janet Hyde, om du läser först hennes svar och sedan författarnas respons så ser du hon helt enkelt är en dålig forskare, hon plockar upp två studier som bevis på små könsskillnader, författarna konstaterar att den ena studien sträcker sig till 13 år, den andra till 10 år (deras studier är på 15-92 år – bra jämförelse Hyde gjorde eller hur?), det är knappast en nyhet för någon att könsskillnaderna blir större vid puberteten (latenta anlag), det vet Hyde också,

    Problemet är att hon kommer från Womens Studies på Berkeley som är ett vänsterpolitiskt SSSM-projekt.

    Angående Patrick Armstrong: På intet sätt framgår det i artikeln han håller med Hyde eller hade relevant kritik mot studien. Han säger om De Giudices studie att det inte är ett ”open and shut case” men att frågorna de ställer är intressanta att ställa (de kan som sagt undersökas empiriskt) vidare säger han absolut ingenting om Hydes gender-similiarities studier från 2005 så på intet sätt håller han MER med om de påståenden Hyde gjorde där.

  136. Ulf skriver:

    @Eva,

    1. Metoderna som har använts för att beräkna resultat är bristfälliga.

    Det ver kar som Hyde och Armstrong har missförstått beräkningsmetoden.

    Hyde also said using the 15 personality facets to compute a ”global difference” gives you a value that doesn’t have any actual meaning.
    ”It’s really uninterpretable, it doesn’t mean anything,” Hyde said.

    Jo, det ger ett relativt mått på likhet. Det är inte en absolut skala, men behöver heller inte vara det. Det finns massor av användningsområden, t.ex. bildsökning på nätet. Det man är ute efter är inte något slags unikt fingeravtryck, utan en ranking av sannolika träffar. I t.ex. en text- eller bildsökning, ”face recognition”, jämförelse av olika biotoper m.m. vill man inte bara ta fram de träffar som exakt matchar, utan också sådana där skillnaden är liten. De som bedöms som mest lika kommer först. Det är ur sådana områden som den här typen av beräkningar har utvecklats.

    Armstrong pointed out that the ”global difference” value will actually get bigger the more personality factors the researchers consider (so analyzing 15 factors will show a greater difference than analyzing five factors.)

    Javisst, så när man använder den för att se vilka individer är mest lika/olika varann kan man inte jämföra en individ som bedömts på 5 faktorer med en som bedömts på 15, men det är inte heller vad som gjorts.

    Det man behöver göra är att normalisera de data som jämförs. Det är svårare i en bildsökning än i en enkät, där svaren är hyfsat normaliserade per automatik.

    I bildsökningsexemplet vill man t.ex. inte komma fram till att en bild på 200×300 pixlar är helt olik en på 1200×1800, bara för att det är många fler datapunkter i den andra. Det kan vara exakt samma bild, men i olika upplösning. Innan man kan göra en ”sum of absolute differences” måste man skala om bilderna till samma format. I mitt exempel är det enkelt, men:

    The sum of absolute differences provides a simple way to automate the searching for objects inside an image, but may be unreliable due to the effects of contextual factors such as changes in lighting, color, viewing direction, size, or shape.

    Den teknik som artikeln använt, Mahalanobis D, är mer invecklad, och försöker just ta hänsyn till olika aspekter i datat – i det här fallet gissar jag att man bl.a. vill bedöma hur ”ortogonala” vissa svar är, dvs om vissa frågor ger svar som samvarierar starkt, behöver man vikta annorlunda än om de hade spretat rejält.

    Lippas analogi, som Aktivarum citerar i sin kommentar, verkar mycket träffande.

  137. Lol skriver:

    I det senaste numret av buffé kan man läsa om den nya boken ”Riktiga män äter sallad” av KC Wallberg (ung, manlig kock) och Mai-Lis Hellénius (professor på livsstilsmottagningen på Karolinska).

    Det har nämligen visat sig att svenska män äter dåligt med sallad. Det anses omanligt att äta grönsaker, och studier visar att svenska män är betydligt sämre än kvinnor på att äta frukt och grönt, oavsett ålder och utbildningsnivå. Det kan vara en bidragande orsak till hälsoproblem som övervikt, bukfetma, typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter, impotens och hjärtinfarkt.
    Vi har ett problem med männens (här måste en få generalisera) vanor här alltså.

    Att männen väljer bort det gröna krubbet tror man konstigt nog inte beror på att stenåldersmannen i jakten på det köttiga djuret inte hann med att plocka varken äpplen eller svamp utan på ATTITYDER. Män som pikar andra män som äter grönsaker ”jaså äter du sallad, haha”, eller uppfattningen om att man inte blir tillräckligt mätt. Främst miljö, beteende och vanor alltså. (Förstås!)

    Men så har en kommit på att ROTFRUKTER verkar män ha större acceptans för, då de inte betraktas som ”sallad”.
    När män ska äta sallad får det inte heta sallad och det får inte innehålla isbergssallad och gurka, då blir det ”kaninmat”. (Ordet ”tjejsallad” har inte språkrådet behövt ta in på sin lista eftersom sallad redan är likställt med tjejmat.)

    I boken kan man hitta recept på s.k. sallader för RIKTIGA MÄN: Gjutjärnssallad med rödbetor och renskav. HAHAHAHAHAHAHAHA. Vintersallad med rotfrukter, pumpa och honungsnötter. Där kom rotfrukterna ja. Och sist ut är: Avokadosallad med sidfläsk och tomatröra. Alltså jag garvar PÅ mig. HO HO HO.

    Den här mansrollen vi har, är ju för tokig. (Som kvinnorollen också var en gång, men den har vidgats och förändrats med tiden.) Men hur galen den här mansrollen än är SÅ SKA VI FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE FÖRSÖKA FÖRÄNDRA DEN. Nej nej. Även om det skadar de stackars männens hälsa så kan de ju inte börja äta vanlig nyttig sallad, som kvinnor gör. Om kvinnor och män ska hålla på och äta samma mat, då finns ju snart inga skillnader kvar alls mellan könen. Jag vill ha en karl som äter en riktig stor blodig köttbit, annars kan det vara. Ingen köttsaft i skägget=inga pussar från mig. (OBS! Ironi)

    Det är naturligvis en bra tanke att försöka förändra attityderna och få män att äta mer sallad. Men samtidigt ter det sig absurt att en måste locka med fläsk och renskav. Måste vi ändra på salladen, kan vi inte få ändra på mansollen!?

    vidarebefodrat.

  138. Betraktelse skriver:

    Andreas blev helt oprovocerat sparkad i huvudet en sommarkväll 2003. Sparken kom från en 17-årig kille som senare inte skulle visa någon ånger. Andreas hjärna började blöda på tre ställen. Han var 20 år och var nära att dö. Han klarade sig men blev döv på vänster öra och kan inte längre känna någon lukt eller smak. Panikångest och reducerad arbetskapacitet är andra följder.

    ”Drygt var sjätte person i åldern 16–24 år blev under 2009 utsatt för någon form av våld. Och mest utsatta är unga män. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är risken att utsättas för misshandel dubbelt så stor för unga män som för unga kvinnor. När det gäller allvarlig misshandel är risken tre gånger större för unga män.”

    Andreas har aldrig slagit någon, vilket han själv, klokt nog, är stolt över. På övervakningskameran kan man se att Andreas försökte gå emellan och lugna ner. Det är farligt.
    En av mina gamla klasskamrater som heller aldrig slogs, gick emellan vid ett bråk en nyårsafton, det kostade honom livet.

    På onsdag den 22/2 är är det brottsofferdagen. Den är inspirerad av medborgarrättskämpen Martin Luther Kings ord: ”Tragedin i världen är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”

    Det är oss vuxna det häger på! Vi måste vara stenhårda och förbjuda att pojkarna i familjen, andras familjer, i skolan, på lekplatsen, i badhuset osv använder våld. Dessutom måste vi ge pojkarna verktyg att handskas med känslor utan aggressivitet. Det är pojkarna som gör våldsbrott. Under 2006-2009 utfördes 89% av alla misshandlar av män (i 27% av fallen var offren kvinnor, 62% var män). Källa SCB.

    Men inte går väl någon vuxen med på att barn med snopp nyttjar våld?
    Jo, tyvärr.

    Naturaliseringen av pojkars våldshandlingar pågår hela tiden. Vuxna skyller på:
    - Könsordningen (pojkar knyts till våldshandlingar, slagsmål, aggressioner, brottningsmatcher).
    - Åldersordningen (mognadsdiskursen – pojkar mindre mogna än flickor, äldre ej slå yngre).
    - Kroppstorleken (jämnstora slagskämpar – ses som styrkemätning).
    - Släktskap (syskonslagsmål) och småpojkars/barns våldshandlingar omdefinieras ofta, benämns och förstås t. ex. som “kärleksgnabb”, “retande”, “tillfälliga incidenter”.

    ”Magnus, 6 år: I går lekte vi karate och gjorde karate- sparkar på varandra.
    Intervjuperson: Gör ni er aldrig illa då?
    Magnus: Vi bara sparkar, så får man tåla det.
    Intervjuperson: Blir ni aldrig ledsna då?
    Magnus: Nej, det gör aldrig ont på oss. ” (Källa Bottsoffermyndigheten)

    På Andreas gjorde det ont. Och hans liv blir adrig detsamma.

  139. Eva skriver:

    Aktivarum och Ulf:

    Nu tycker jag att det börjar bli svårt! :)

    Jag kommer att behöva läsa era kommentarer och materialet ni refererar till många gånger för att försöka förstå och bilda mig en egen uppfattning. Och det kommer att kräva både koncentration och tid, ska försöka att i alla fall påbörja det till helgen.

    Vill dock tillägga att jag respekterar er kunskap på området och jag är tacksam för att ni har lagt sådan energi på att försöka förklara för mig. Jag tycker verkligen att frågan är intressant.

  140. Isa skriver:

    @Ulf:
    ”Helt klart presterar tjejer i snitt ofta bättre än killarna på de nationella proven också. Det intressanta är just hur de får så mycket bättre betalt för sina prestationer. Man kan befara att en sådan nedvärdering av killarna till slut också återspeglas i deras provresultat. ”

    Slutbetyget hänger väll ändå på hur personen presterat under resten av året. Kanske tjejer håller en högre och jämnare nivå. Om nu killar också gör det ska ju de givetvis också ha högt betyg. Men har personen presterat sämre under resten av året kan man inte leva på ett högt betyg på nationella provet, de där provet är inte såååå viktigt som resten av utbildningens prov och prestation. Det är så med allt, du kan inte bara vara bäst på en enda grej/bäst för stunden och tro att du har en given plats, du måste prestera långvarigt inte punktaktigt.

    ”Det har förekommit att vissa skolor strukturerat om undervisningen för att ta hänsyn till hur pojkar och flickor lär in olika, och har olika styrkor och svagheter. Prestationerna ökade för båda könen, men mest för pojkar så att pojkar och flickor i slutändan var på samma nivå.”

    Det var ju intressant, men är det inte då diskriminerande mot tjejer de får inte leva ut sin fulla kompetens utan som sjunka ner till killarnas nivå eller vänta på att de når upp till tjejernas nivå, tjejerna blir ju hämmade i SIN utveckling! Borde vi inte ta till vara på tjejernas utveckling och kunskap!?

    Givetvis skall också pojkar höja sin kunskap.

    Men varför ska vi vara på samma nivå? Om vi är olika borde väll det värderas högt!

  141. Ulf skriver:

    @Isa,

    Men har personen presterat sämre under resten av året kan man inte leva på ett högt betyg på nationella provet, de där provet är inte såååå viktigt som resten av utbildningens prov och prestation.

    Ur artikeln:

    Wolfgang Dietrich är undervisningsråd på enheten för prov och bedömning på Skolverket, och ansvarig för nationella provet i matematik. Han konstaterar att lärarna påverkas av kriterier som inte står i kursplanen.

    — Det kan handla om att flickorna hanterar sin studiesituation på ett bättre sätt. De gör sina uppgifter i tid, följer instruktioner och har rent allmänt ett bättre uppträdande, säger han.

    Han tar bestämt avstånd ifrån att lärare använder sig av mål som inte står i betygskriterierna.

    — Det som står i kursplanerna ska också vara det som bedöms. Samtidigt är betygsättning en svår och komplex uppgift, och bedömning är alltid till en viss grad subjektiv, men det gäller att minimera detta inslag.

    Det kan nämnas som kuriosa att jag haft Wolfgang Dietrich som lärare (om det är samme WD som jag minns), och det är en mycket klok och eftertänksam person.

    Jo, de nationella proven är viktiga. Man körde utan dem under ett antal år, efter att det relativa betygsystemet avskaffades 1994. Efter ett tag insåg man, genom stickprovskontroller, att betygsättningen börjat variera kraftigt mellan olika skolor. Under denna period förändrades också könsfördelningen på högskolan påtagligt till tjejernas fördel. När nationella prov återinfördes började kurvorna löpa någorlunda parallellt igen, men en systematisk ojämlikhet tycktes bestå. Allt detta är huvudsakligen baserat på mina egna observationer av statistik från HSV och TCO – jag har inte sett någon vetenskaplig artikel belägga sambandet.

    Men observationen att pojkar diskrimineras i betygsättningen kommer alltså från Enheten för prov och bedömning på Skolverket, inte från mig. Det betyder förstås inte med 100% säkerhet att de har rätt, men WD bemöter ungefär dina invändningar i artikeln.

  142. Isa skriver:

    — Det kan handla om att flickorna hanterar sin studiesituation på ett bättre sätt. De gör sina uppgifter i tid, följer instruktioner och har rent allmänt ett bättre uppträdande, säger han.

    Precis det jag menar! Det är väll inget negativt i det, utan bara positivt. Så funkar det ju på varje arbetsplats, gör saker i tid, passa in i organisationen och ha ett fungerande uppträdande. Vad är det som säger att inte pojkar har detta uppträdande? Ett sånt uppträdande är väll ändå till fördel, nästan överallt i samhället. Det motsatta kan också vara till fördel, men ja det beror ju på i vilket sammanhang, som med mycket annat. Situations anpassat.

  143. Ulf skriver:

    @Isa,

    Det var ju intressant, men är det inte då diskriminerande mot tjejer de får inte leva ut sin fulla kompetens utan som sjunka ner till killarnas nivå eller vänta på att de når upp till tjejernas nivå, tjejerna blir ju hämmade i SIN utveckling! Borde vi inte ta till vara på tjejernas utveckling och kunskap!?

    Du läste nog inte tillräckligt noga. Jag skrev ”prestationerna ökade för båda könen”. Det var alltså en annan pedagogik, som var mer balanserad, och bland annat genom att även stimulera tjejer inom områden som killar naturligt har lätt för, förbättrades även tjejernas resultat. Det var alltså inte alls fråga om att de skulle sänka sig till killarnas nivå, utan att man inte så ensidigt skulle bygga på deras naturliga förutsättningar.

    Det var just poängen med min kommentar där: tjejer och killar utvecklas olika och har olika styrkor och svagheter. Att tjejerna skulle vara mer utvecklade är bara sant om man mäter just de saker som tjejer i snitt har lättare för. Killar utvecklas mycket tidigare i fråga om spatial förmåga, men det har de inte mycket för om undervisningen inte innehåller sådana moment i nämnvärd utsträckning.

    En sak som jag minns att de också gjorde på den där skolan var att ha fler inslag av rörelse och lekar. Det gav pojkarna mer utlopp för sitt behov av aktivitet, och stimulerade dessutom deras visuell-spatiala förmåga, vilket hade positiva effekter på resten av undervisningen: pojkarna blev lugnare och mer koncentrerade, vilket också gynnade tjejerna. Att tjejer skulle lida av att få mer motion och övning av grovmotoriken vore för övrigt ett märkligt antagande. ;-)

  144. Ulf skriver:

    @Eva,

    Vill dock tillägga att jag respekterar er kunskap på området och jag är tacksam för att ni har lagt sådan energi på att försöka förklara för mig. Jag tycker verkligen att frågan är intressant.

    Tack för det. Det skall sägas att jag inte är matematiker eller statistiker, så jag är inte expert på det här området. Jag är ingenjör, vilket för all del innebär att jag studerat rätt avancerad matematik och statistik på högskolan.

    Jag håller med om att det snabbt blir knepigt, och vilken statistisk analysmetod man väljer kan ha oerhört stor inverkan på slutsatserna. Ibland kan analysmetoden misslyckas med att lyfta fram viktiga samband, och ibland kan den presentera starka samband som bara är en illusion. På engelska kallas det senare ”spurious correlation”, eller ”spurious relationship” och är en av de farligaste fällorna.

    Avancerad statistik går till stor del ut på att lära sig känna igen förutsättningarna och välja rätt analysmetod, och sedan att kunna verifiera att metoden faktiskt gav pålitliga svar. När statistikexperter sätter igång med sådant, får i alla fall jag svårt att hänga med. :)

    Det finns massor av exempel på falska statistiska samband. I Spurious Correlations av Burns, finns följande exempel:

    1. Get data on all the fires in San Francisco for the last ten years.
    2. Correlate the number of fire engines at each fire and the damages in dollars at each fire.
    Note the significant relationship between number of fire engines and the amount of damage. Conclude that fire engines cause the damage.

    Frågan om falska samband är inte minst viktig när man diskuterar jämställdhet, så det är väl värt mödan att försöka fördjupa sig i ämnet. Det är väldigt vanligt att någon lyfter fram en observation, t.ex. att kvinnor tjänar mindre än män i genomsnitt, och därav dra slutsatsen att kvinnor är diskriminerade. Det gäller att gräva djupare, om man skall försäkra sig om att det inte bara är en variant av ”brandbilar är skadliga, eftersom de alltid är där när det brinner”. Därför gräver man och gräver, tills man nått fram till en skillnad som man inte kan förklara. Det betyder fortfarande inte att man har bevis på diskriminering, utan främst att man ännu inte lyckats belägga vad skillnaden beror på. Dvs man får fortsätta gräva.

  145. Ulf skriver:

    @Isa,

    Precis det jag menar! Det är väll inget negativt i det, utan bara positivt.

    Det är negativt om man väger in saker i betygen som inte skall påverka betygen.

    Jag får känslan av att du gärna vill vrida särbehandling av tjejer till något som bara är naturligt och bra, samtidigt som du (möjligen?) är av åsikten att tjejer diskrimineras och behöver hjälp.

    Låt mig ta ett annat exempel: Män söker sig i större utsträckning till karriäryrken, där deras prestation är mätbar, medan kvinnor i större utsträckning söker sig till vårdande yrken, där prestationen inte lätt låter sig mätas i pengar. Män jobbar mer övertid; kvinnor föredrar oftare deltid. Som en konsekvens av detta tjänar män mer pengar än kvinnor. Det är väl bara bra då? Precis som det skall vara. De som presterar extra när det gäller, tjänar som regel mer pengar än de som sköter sig vackert när pressen inte är så stor.

    Killarna presterar bättre på proven – alltså är det i sin ordning att de får högre löner i slutändan.

    Jag gissar att du inte är med på det resonemanget? Menar du då att det är helt i sin ordning att tjejer skall belönas för att de beter sig som tjejer gör mest, och sedan kompenseras för att de inte beter sig som män?

  146. Jo skriver:

    NinniTokan 20 februari 2012 kl 14:38:

    Tyvärr är enligt min uppfattning benägenheten att inte lyda skyltar ganska genetiskt betingad, det är inte så många som har rätt temperament för att skita i skyltar överlag. De flesta människor är i huvudsak lydiga följare. Jag tror inte det går att uppnå annat än begränsade effekter genom att försöka få folk att skita i skyltarna. Jag skulle vilja ändra skyltarna till det mer korrekta ”Här går ganska många män och en del kvinnor.” och en skylt till under: ”gå var du vill” Det ger inte annat än begränsade effekter det heller, men två samverkande effekter är bättre än en.

    ”Träffas vi någon gång, på pubträff eller så, påminn mig.”

    Tyvärr låg sannolikhet, jag bor uppåt polcirkeln till, och har dessutom dåligt minne. Tyvärr, för det vore roligt.

    ”Att angripa språket kommer inte ge den effekten.”

    Nej, att angripa språket enbart ger inte särskilt stora effekter. Men att ta debatten, att åtminstone själv ändra språkbruk till ett som stämmer med hur man tänker, föregå med gott exempel, applådera andra som gör det, informera, och försöka bygga nya normer m.m. kan sammantaget ge stora och bra effekter. För mig är en central del i detta att komma bort från överförenklingar. Att bara komma bort ifrån tänket ”Så här är och gör kvinnor, så här är och gör män. Den här egenskapen är attraktiv hos kvinnor och den här egenskapen är attraktiv hos män”, där man övertolkar medelvärden, till ”Bland män finns alla de här olika sätten att vara och göra, och bland kvinnor finns alla de här olika sätten att göra och vara. Och nästan alla de olika sätten att vara och göra är attraktiva för en del hos det motsatta könet. Så här ser medelvärdena för är, gör och attraktivt inom respektive kön ut, så här ser spridningen inom respektive kön ut.” Att ersätta en streckgubbe/gumma (hebbe??? ;) ) med foto, ungefär.

  147. Jo skriver:

    Aktivarum m.fl:

    Det jag faktiskt tycker är intressantast med den nya studien om könsskillnader i personlighet är resonemanget om samlad effekt, via uträkning av D. Även i den nya studien kommer man fram till att könsskillnaden är liten på flertalet av faktorerna (8 av 15), måttlig på några till (minns inte riktigt hur många) och stor på några få (resten).

    Men summan av många små skillnader på olika dimensioner av personligheten leder med deras sätt att räkna till en samlad rejält stor skillnad. Tänket ungefär (för den som inte läst studien) är att det iofs inte är någon större skillnad mellan ett äpple som har ett lite kortare ”skaft” och ett som har ett lite längre. Eller mellan ett som är ljusgrönt och ett som är aningen mörkare grönt.

    Men om man tar ett äpple som, jämfört med det andra, är

    1. aningen mörkare
    2. har aningen längre skaft
    3. är aningen mer avlångt
    4. är aningen större totalt
    5. har lite prickigare skal
    6. har lite skrynkligare skal
    7. luktar aningen syrligare
    8. ger efter lite mer när man klämmer på det
    9. har tydligt fler mörkare stråk runt pinnen
    10. har tydligt lättare för att rulla runt om man lägger ner det
    11. har tydligt grövre skaft
    12. har tydligt mer ”ludd” runt hålet nertill
    13. är mycket dyrare
    14. har mycket längre hållbarhet
    15. Smakar mycket bättre.

    Då har man plötsligt två VÄLDIGT olika äpplen. Även om de i de flesta avseenden är rätt lika varandra, och skiljer sig rejält bara på några få områden.

    Till och med om det skulle vara små skillnader på samtliga 15 områden, så skulle summan av alla de små skillnaderna ändå göra äpplena väldigt tydligt olika varandra totalt sett.

    Vilket i detta sammanhang skulle innebära att även om det så skulle vara små könsskillnader i personlighet på varje enskilt område, så skulle det sammantaget vara en ganska markant skillnad mellan personligheten hos en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna.

    Kanske är det kanske också så att upplevelsemässigt blir skillnaden ännu större, enligt principen ”The whole is greater than the sum of the parts”

    Ska nu utifrån detta perspektiv ta mig en rejäl funderare på vad det är för glasögon jag har på mig egentligen. Och om jag kanske borde byta. Eller inte.

  148. Eva skriver:

    Jo:

    Jag gillar din jämförelse med äpplena!

    Har funderat lite över mina glasögon – inte över hur de är slipade idag, för det vet jag. Funderingarna har mer handlat om i vilka situationer jag använder dem och hur de påverkar mitt tanke-/reaktionsmönster. Inser att de sitter på näsan ganska ofta, i stort som smått. Och att då börja fundera på om de behöver behöver slipas om eller till och med bytas ut känns … jobbigt, men samtidigt intressant.

    Har du (eller någon annan!) koll på hur säkra personlighetstester bedöms vara nu för tiden? Om jag förstod rätt så hade personerna i den här studien gjort egna bedömningar av sina egenskaper, och då finns väl alltid risken att man svarar hur man skulle vilja vara i stället för hur man faktiskt är. Har för mig att det har varit ett problem med sådana här tester tidigare, men det kanske man har kommit till rätta med nu.

    Har du (eller någon annan!) koll och i så fall tips på litteratur, studier mm när det gäller könsroller som kulturell/social konstruktion? Känner att jag behöver uppdatera mig på båda perspektiven …

  149. NinniTokan skriver:

    Jo skrev:
    Ska nu utifrån detta perspektiv ta mig en rejäl funderare på vad det är för glasögon jag har på mig egentligen. Och om jag kanske borde byta. Eller inte.

    Eva skrev:
    Har funderat lite över mina glasögon /…/ Och att då börja fundera på om de behöver behöver slipas om eller till och med bytas ut känns … jobbigt, men samtidigt intressant.

    Ni anar inte va glad jag blir av detta! Det här är allt jag önskar… att folk funderar en gång till. Vad man sen kommer fram till, det spelar ingen roll:)

    @ Jo: Ditt ex med äpplena. Precis så är det.
    Ibland läser man att skillnaderna är stora, ibland är dom små.. stor eller liten?.. allt är ju relativt.
    Min upplevelse av det jag läst är att det går att jämföra med de skillnader vi faktiskt ser på varandra.
    Säger jag till dig ”Personen är 1,78 m”
    Så är det omöjligt för dig att gissa personens kön. Men ju fler synliga faktorer jag ger dig, ju säkrare blir din gissning. Och tar jag faktorer som mustasch, c-kupa osv. Då vågar du satsa en bra slant på oddset, men säkert är det ju inte ändå.

    Är dessa skillnader stora eller små?
    En ”genomsnitts-kvinna” är ju mer lik en extremt maskuliniserad man än en giraff, men hon är mer lik ”gruppen kvinnor” än ”gruppen män”. Vad betyder ”stor skillnad”?

    Tyvärr är enligt min uppfattning benägenheten att inte lyda skyltar ganska genetiskt betingad, det är inte så många som har rätt temperament för att skita i skyltar överlag. De flesta människor är i huvudsak lydiga följare.
    Helt riktigt, majoriteten människor är ogärna öppet avvikande. Men jag har lite tankar som jag just nu försöker strukturera upp i en ny serie på min blogg.

    I mycket bygger den på min egen erfarenhet, i tre olika beståndsdelar.
    Del 1. Vad fick mig att ”skita i skyltarna”?
    Del 2. Vad såg jag när jag ”gick vart jag ville”?
    Del 3. Sen upptäckte jag en bieffekt jag inte väntat mig. Jag var inte unik! Min erfarenhet funkade för andra. Genom att förklara för andra som råkade ut för social bestraffning om ”min” del 1&2, kunde jag stötta dom och det blev lättare för dom.

    Därför tror jag att vi kan göra skillnad. Det kan aldrig bli perfekt, men det kan bli mycket lättare/bättre. Vi behöver få till en rörelse på gräsrotnivå, sen!
    Naivt? Kanske, men värt ett försök, tycker jag..:)

    Då vi haft en genus”vetenskap” i 20 år, som inte ens klarat leverera användbara begrepp så kommer det tyvärr ta lite tid innan min nästa serie är klar. Jag räknar med att att publicera en början ganska snart och hoppas vara klar under nästa månad.:)

  150. Jo skriver:

    Eva:

    Har tyvärr inga lästips kring könsroller som kulturell/social konstruktion, men finns säkert andra här som har det. Skulle själv vara intresserad av lästips kring olika könsrollsaspekters/synbart könsbundna tanke- och beteendemönsters variation över kulturer och över tid. Har för mig att det finns studier på att somliga för oss naturliga ingredienser i könsrollerna varierar massor mellan olika kulturer och tider och andra är relativt stabila oavsett var och när man kollar. Har också för mig att det finns studier på att hur smala och tvingande könsrollerna är också varierar ganska mycket över kulturer och över tid.

    Har inte använt annat än psykiatriska (dvs inriktade på psykisk ohälsa) personlighetsbedömningsinstrument nämnvärt på några år. Just 16PF, som är det självskattningsinstrument som används i studien har jag inte använt sen (har jag för mig) 2008. Har inga studier att referera till, men allmänt kan man nog säga att självskattning av personlighet är en ganska ungefärlig verksamhet, mycket mindre träffsäkert än t.ex. IQ-test. Mycket öppnare för att olika individer tolkar frågorna i testen olika, eller inte känner sig själva så väl, och även för andra felkällor. Men de är mycket, mycket träffsäkrare än ren slump. Har för mig att det fanns inbyggt i den statisktiska analysen av varje enskild persons svar på 16PF-frågorna bl.a. sannolikheten att just den personen snarare svarade utifrån vad han/hon/hen trodde var ”önskvärda” svar än utifrån hur det verkligen var. Så att den tendensen finns är solklart. I vilken utsträckning det är tillämpbart på just könsbundna beteenden vet jag inte, men att det skulle finnas en viss sån tendens är nog sannolikt. Men de allra flesta svarade inte särskilt mycket utifrån ”önskvärdhetsmönster” utan var nog ganska ärliga.

  151. Jo skriver:

    Eller för att ta det enklare. Studier byggda på självskattning av personlighet behöver definitivt ett par nypor salt (och kanske lite peppar). Men med den kryddningen kan de vara riktigt hälsosamma.

  152. Eva skriver:

    NinniTokan och Jo:
    Jag kanske missade något i inledningen av ert samtal om skyltarna i parken, men jag undrar varför skyltarna bara är indelade efter kön? Varför finns det inte skyltar för ”unga” och ”äldre”, ”svenskar” och ”japaner”, ”heterosexuella” och ”homosexuella”, ”kristna” och ”judar” etc?

    NinniTokan:
    Jag är nyfiken på varför du tycker att det är viktigt att definiera ”genomsnitts-kvinnan”? Måste erkänna att jag associerar det med ”varmt + kallt = ljummet”.

  153. Aktivarum skriver:

    Jo:

    ”Det jag faktiskt tycker är intressantast med den nya studien om könsskillnader i personlighet är resonemanget om samlad effekt, via uträkning av D. Även i den nya studien kommer man fram till att könsskillnaden är liten på flertalet av faktorerna (8 av 15), måttlig på några till (minns inte riktigt hur många) och stor på några få (resten).”

    Javisst, det är här som Janet Hyde hävdar sin ”gender similiarity theory” Hon menar skillnaderna är såpass små att de knappast kan anses vara av betydelse.

    ”Men summan av många små skillnader på olika dimensioner av personligheten leder med deras sätt att räkna till en samlad rejält stor skillnad. Tänket ungefär (för den som inte läst studien) är att det iofs inte är någon större skillnad mellan ett äpple som har ett lite kortare “skaft” och ett som har ett lite längre. Eller mellan ett som är ljusgrönt och ett som är aningen mörkare grönt.”

    Jag gillar din äppelmetafor skarpt, verkligen ett fiffigt sätt att beskriva det hela på ett mer lättfattligt sätt.

    ”Men om man tar ett äpple som, jämfört med det andra, är
    1. aningen mörkare 2. har aningen längre skaft 3. är aningen mer avlångt 4. är aningen större totalt 5. har lite prickigare skal 6. har lite skrynkligare skal 7. luktar aningen syrligare 8. ger efter lite mer när man klämmer på det 9. har tydligt fler mörkare stråk runt pinnen 10. har tydligt lättare för att rulla runt om man lägger ner det 11. har tydligt grövre skaft 12. har tydligt mer “ludd” runt hålet nertill 13. är mycket dyrare 14. har mycket längre hållbarhet 15. Smakar mycket bättre.”

    Mmmmmmm

    ”Då har man plötsligt två VÄLDIGT olika äpplen. Även om de i de flesta avseenden är rätt lika varandra, och skiljer sig rejält bara på några få områden.”

    Precis, eller som de brukade säga till oss när jag var barn, ”många bäckar små…”

    ”Till och med om det skulle vara små skillnader på samtliga 15 områden, så skulle summan av alla de små skillnaderna ändå göra äpplena väldigt tydligt olika varandra totalt sett.”

    Det är faktiskt ännu värre/viktigare! Om dessa små skillnader skulle återfinnas på samma sätt på flera individer så betänk att du har en tärning och skall slå 50% (2-4) om och om igen 15 gånger på rad!

    Det är inga problem att hitta en person som har EN av de egenskaper som är medel. Exempelvis medelsnitt av ålder, men betänk att samma person skall ha medelantalet egna barn, skall bo i medelstort hus, skall ha medelstor inkomst, skall ha den vanligaste bilen osv… för varje faktor så blir chansen att hitta nån som har allihop mycket mindre.

    ”Vilket i detta sammanhang skulle innebära att även om det så skulle vara små könsskillnader i personlighet på varje enskilt område, så skulle det sammantaget vara en ganska markant skillnad mellan personligheten hos en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna.”

    Absolut, och dessutom extremt osannolikt att män av en slump skulle ha samma 15 egenskaper som skiljer sig om könen är lika. 2-3 stycken vore ok men när samma 10 egenskaper finns oddsen inte höga för slumpen.

    ”Kanske är det kanske också så att upplevelsemässigt blir skillnaden ännu större, enligt principen “The whole is greater than the sum of the parts”

    Jupp, särskilt med tanke på att vi pratar om medelsiffror. Mediansiffran kan se ännu mer kontrasterande ut.

    ”Ska nu utifrån detta perspektiv ta mig en rejäl funderare på vad det är för glasögon jag har på mig egentligen. Och om jag kanske borde byta. Eller inte.”

    Eller kanske dubbelgardera tills man får en favorit att satsa på :) Kunde inte låta bli. Men som sagt, coolt med äppelmetaforen, man blir sugen på äpple bara :)

  154. Jo skriver:

    Eva, Aktivarum (m.fl?):

    Jag har tyvärr inte tid att skriva idag, och kanske inte ikväll heller, men återkommer under helgen. Just den här diskussionen föder hos mig nya tankar/perspektiv hela tiden just nu.

  155. Eva skriver:

    Jo, Aktivarum och NinniTokan (?):

    Jag tycker också att diskussionen är jätteintressant och skulle bli glad om ni också vill hålla liv i den. Jag har begränsat med tid de närmaste dagarna. Att gå in och läsa hinner jag säkert, men att fundera och få ner tankarna i begriplig skrift kan bli svårt att hinna med.

  156. Mariel skriver:

    ja mer metaforer! frukt-pelle-billing-bloggen! :-D

  157. Jo skriver:

    Om nån är kvar: Ledsen att jag föll bort, livet kom i mellan. Och inte rätt läge för mig att ta upp just den här tråden igen just nu. Men det blir nog fler tillfällen senare :)

  158. Mariel skriver:

    @Jo: Måste lägga till att även om vi är väldigt olika… så tycker jag att det är viktigt att man försöker lära känna individen istället för att bara anta hela tiden att det är en genomsnittlig person man pratar med.

  159. [...] Pelle Billings blogg 2012-02-17: Genuspedagogik: Finns det ett neutralt bemötande? [...]

  160. [...] Pelle Billings blogg 2012-02-17: Genuspedagogik: Finns det ett neutralt bemötande? [...]

Google