Ett par tecken i tiden på var vindarna blåser

10 februari 2012, av Pelle Billing

London School of Economics (LSE) är en är världens riktiga elituniversitet. Inom sina områden är de i absolut världsklass.

Föga förvånande attraherar de därmed högpresterande elever som har tydliga krav på sin utbildning. En sådan elev är Tom Martin. Han började läsa en master-utbildning på LSE:s genusinstitut hösten 2009. Efter sex veckor hoppade han av. Varför?

Så här förklarar han själv:

Tom says ”as well as sexist teaching practices, sex-discriminatory learning materials were explicitly ruled out by the university’s own regulations, yet the core texts we had to read before each class, contained lots of anti-male discrimination and bias heavily focussing on and exaggerating women’s issues, whilst blaming men, ignoring men’s issues, and even recommending such bias. There was no warning of this sexist agenda in the prospectus.”

Fritt översatt: Tom säger ”utöver sexistiska undervisningsmetoder förekom könsdiskriminerande inlärningsmaterial, trots att detta är explicit förbjudet enligt universitetets regler. Texterna vi var tvungna att läsa före varje lektion innehöll en mängd mansdiskriminerande och vinklat material som fokuserade på och överdrev kvinnofrågor, medan män pekades ut som skyldiga. Mansfrågor ignorerades och den starka vinklingen till och med rekommenderades. I kursens varudeklaration varnades inte för denna sexistiska agenda.”

Tom Martin hade inte bara denna tuffa kritik att komma med, utan han valde även att stämma universitetets genusinstitution – som är Europas största.

Utifrån hans beskrivning av undervisningen förefaller det som han har goda skäl för sin stämningsansökan, som ska prövas den 13 mars. Samtidigt är det förstås omöjligt att utifrån verifiera hur undervisningen bedrivits, så var och en får bilda sig en egen uppfattning och följa fallet allt eftersom.

Jag har själv tidigare kritiserat genusvetenskapen – stundtals hårt – och föreslagit att den ska reformeras för att bli hållbar i framtiden. Dock ska inte alla forskare eller aktörer inom genusvetenskapen dras över en kam! Det finns bra arbete som görs där man förutsättningslöst forskar på båda könens situation i till exempel krigssituationer.

Tom Martin har producerat en video där han ger sig ut på sitt (före detta) universitetsområde och debatterar könsfrågor spontant. Jag håller inte med honom om varje siffra han presenterar, men han är åtminstone mer kunnig än de som säger emot honom:

Hur det går för Tom får tiden utvisa. Han har varit inne på min engelska blogg och sagt hej så jag ska försöka hålla kontakten och se hur det går. Hans fall är unikt och av stort intresse för alla som engagerar sig i könsfrågor.

Oberoende av hur det går med hans stämningsansökan är det ett tecken i tiden att den gamla normen inom jämställdhetsområdet (könsmaktsordning, mäns allorstädes närvarande makt, kvinna offer, man förövare) ifrågasätts allt mer. Människor inser att verkligheten är komplex och sträcker sig därför efter nya idéer. Denna process pågår såväl inom feminismen som i mansrättsrörelsen.

Igår kväll snackade jag med en källa som arbetar på prostitutionsenheten hos Malmö Stad. Förutom att den inte heter prostitutionsenheten längre. Numera kallas den Råd- och stödteamet sexuella tjänster. Skulle ett sådant namn ens varit möjligt för tio år sedan? Knappast.

Mer och mer är också min upplevelse att könsmaktsordningen bor i Stockholm. Eller det är där teorin har sitt starkaste fäste, så att säga. Här i Skåne byter kvinnofridsteamen namn till familjefridsteam, och verksamheterna breddas.

Den anställde på teamet för sexuella tjänster sa även att återväxten bland anhängare av könsmaktordningen är klen. Unga människor ser att verkligheten är komplex och går sin egen väg. De som arbetar ute i verkligheten behöver modeller som fungerar, och då duger det inte med smala och enkelspåriga teoribyggen som inte håller i praktiska situationer.

De goda nyheterna är alltså att det finns en del positiva tecken i tiden. De dåliga nyheterna är att makten och pengarna som riksdag och regering förfogar över ännu inte ändrat inriktning i nämnvärd omfattning. Således går mansjourerna på knäna och mansfrågorna lyser med sin frånvaro i politiken.

Steg för steg går det dock framåt och det är tack vare stödet från er läsare som jag får energi att fortsätta resan mot en mänskligare jämställdhetspolitik och ett samhälle där män och kvinnor kan trivas.

Etiketter:  

20 kommentarer på “Ett par tecken i tiden på var vindarna blåser”

  1. Gunnar (D.U.) skriver:

    Tack Pelle för att du visar på positiva framsteg och att en i grunden allmän förändring är på gång i rätt riktning!
    Behövs som motvikt till allt feministnegativt som tas upp, annars kan det vara risk att man tappar sugen och inte ser att det verkligen är meningsfullt och gör skillnad att kämpa för Jämställdhet2.0!

    Ska verkligen bli intressant att hör hur det går med Tom Martins stämning av universitetets genusinstitution!
    Jag hoppas du följer upp och presenterar resultatet här.
    Hade ju varit ett väldigt genombrott om han får respons för sin upplevda könsdiskriminering!

  2. Men@Work skriver:

    ”Igår kväll snackade jag med en källa som arbetar på prostitutionsenheten hos Malmö Stad. Förutom att den inte heter prostitutionsenheten längre. Numera kallas den Råd- och stödteamet sexuella tjänster. Skulle ett sådant namn ens varit möjligt för tio år sedan? Knappast.”

    Tack Pelle för den glädjande rapporteringen om sexarbete. Ett område jag brinner för. Sexarbetarrättigheter och skadeprevention. De fasförskjutningar vi nu ser inom synen på prostitution är delvis resultat av Rose Alliance enträgna arbete, som nu börjar bära frukt.

    Jag hoppas och tror att Sverige kan lägga bakom sig den onyanserade och stigmatiserande syn på prostitution.

    En avkriminalisering eller legalisering av verksamheten borde kunna genomföras på sikt, under förutsättning att det handlar om samtyckande vuxna. Anna Skarheds vinklade, ovetenskapliga och hårt kritiserade beställningsjobb (utredningen av sexköpslagen) visade att man på regeringsnivå ännu inte är beredda att låta sexarbetare ta del av lagstiftningsarbetet i frågor som berör dem. Det är skandal egentligen, i ett sekulariserat land som påstår sig ha en modern syn på sexualitet.

  3. En människa skriver:

    Hur många hundra miljoner har inte det där påtvingade, dogmbaserade vänsterprojektet hittills kostat. Hur mycket onödigt mänskligt lidande, misstro, och hur mycket kontraproduktiv könsdiskriminering i form av kvotering har det inte skapat.

    Kommer en haverikommission ställa frågan: Hur har det kunna gå så fel, och sedan kräva att ansvariga omedelbart skall sparkas från sina positioner. Jag skulle inte tro det.

    Men det skulle behövas för att inte samma vanvett baserat på verklighetsfrånvänd kollektiv skuldbeläggning skall återupprepas, under ett nytt namn, återigen på folkets bekostnad. Där den ”upplysta eliten” återigen skor sig frikostigt, på folkets bekostnad.

  4. Backlash skriver:

    ‘Byter sexuella tjänster’? WTF??? Är det när ett par gör 69:an? Eller när en tjej ligger med en killkompis som hjälpt henne skruva ihop IKEA-hyllan?

  5. Sara skriver:

    Som högpresterande student på ett elituniversitet vill man gärna ägna studierna åt relevanta ämnen och inte mansdiskriminering och kvinnofrågor. Och speciellt inte där män görs till gärningsmän och kvinnor till offer.
    Det finns andra utbildningar för dessa ämnen, i alla fall här i Sverige:)
    Vill man underminera bra utbildningar med just en massa genustrams kan man titta på Sverige som är ett föregångsland på detta område. Standarden är undermålig, studenter som inte vågar säga ifrån, och institutioner som tvingas in i genusmedvetna tänkande och tyckande som rent ut sagt stjäl viktig undervisningstid och inte minst inriktning i tankemönster på en massa struntprat.
    Jag hoppas verkligen att studenten i detta fall kan påverka positivt på den fortsatta utvecklingen i detta fallet.

  6. Mariel skriver:

    Jag stödjer!! :-)

  7. [...] menar ett inlägg som kombinerar Pär Ström, Breivik, Timbro, Pelle Billing och Birro? Nu får det väl ändå vara nog med [...]

  8. Nobbe skriver:

    Hej Pelle!

    Angående den tidigare uppmaningen om att skicka in medborgarförslag kan jag gladeligen meddela detta inkom till min inkorg idag ifrån socialförvaltningen efter min mailbombning av stadsdelsnämnderna. Det verkar vara god läsning men det är också lite tydligt hur allt detta varit politiskt inriktat. Var god läs för eder egen njutning!

    ”Hej!

    Jag har fått ditt medborgarförslag angående jämställd ”våld i nära relationer-verksamhet” tillsänt till mig från ett antal stadsdelsförvaltningar. Jag representerar socialförvaltningen, den fackförvaltning som bl.a. ansvarar för framtagande av riktlinjer och program inom socialtjänstområdet, innan slutligt fastställande i kommunstyrelsen/kommunfullmäktige.

    Socialförvaltningen har under en längre tid haft uppdraget att arbeta med kvinnofridsfrågor, något som också ligger i linje med de nationella kraven och uppdragen. Vi har bland annat ansvarat för framtagande av stadens kvinnofridsprogram. Att vi har ett särskilt program och särskilda verksamheter för kvinnofrid hindrar dock inte att staden i det praktiska arbetet ger män eller barn som utsätts för våld av kvinnor, eller personer i samkönade relationer, samma slags stöd. Det är inte heller så att det saknas verksamheter som riktar sig till män och barn som drabbas av våld/övergrepp från kvinnor. Exempelvis erhåller Manscentrum i Stockholm nära 1,9 mnkr för 2012. Till Manscentrum kan för övrigt också kvinnor med egen våldsproblematik vända sig. Stadens verksamheter som vänder sig till barn ger också stöd till samtliga våldsutsatta barn, oavsett kön på förövaren.

    Att kvinnofrid framhållits i styrdokument och program som extra prioriterat har det funnits politisk konsensus om. Det pågår dock en politisk diskussion om att tydliggöra att arbetet handlar om allt våld i nära relationer, oavsett kön. Det är därför möjligt att riktlinjer och program kommer att ändra benämningar framöver.

    Mvh
    Fredrik Jurdell”

  9. Access skriver:

    @ Nobbe

    ”Exempelvis erhåller Manscentrum i Stockholm nära 1,9 mnkr för 2012. Till Manscentrum kan för övrigt också kvinnor med egen våldsproblematik vända sig”

    Det lär väl innebära att ”Mancentrum” primärt jobbar med män(iskor) som har våldtendenser. Inte de som är utsatta för våld.
    Var tar då våldsutsatta män vägen? Vilken enhet inom ”Kvinnofridsprogrammet” välkomnar dem, tro?

    Så här beskriver Manscentrum våldsproblematik:

    ”Om våldsproblematik

    Män som söker hjälp för våldsamhet och aggressivitet är den näst största klientgruppen på Manscentrum. Offren för deras våldshandlingar är oftast närstående kvinnor och i några fall barn. Våld mot personer utanför familjen förekommer också.

    De flesta våldsamma män får hjälp/behandling i form av enskilda samtal. Några erbjuds gruppterapi. Målsättningen med behandlingen är att mannen skall klara av att låta bli våld oavsett vilka situationer eller provokationer han tycker sig vara utsatt för …/”

    (ref: http://www.manscentrum.se/sid2.html)

  10. Nobbe skriver:

    Access: Det stämmer men det är positivt att han talar om att man håller på att omvärdera detta och att allting har varit politisk konsensus, det vill säga att det indirekt verkar inte ha varit tjänstemannakonsensus.

  11. Pelle Billing skriver:

    Nobbe,

    Bra jobbat! Verkligen. Har bloggat om svaret du fick:
    http://www.pellebilling.se/2012/02/uppfoljning-stockholms-stad-svarar-pa-medborgarforslag/

    Access,

    Bra poäng. De skriver om att de ger nära 2 miljoner till män, men det är bara män som utövar våld som får hjälp där. Ordning och reda på offer och förövare, tack.
    (ursäkta sarkasmen men ibland kan jag inte hålla mig)

  12. Gubbschlemmet skriver:

    Det är lite obehagligt att se videon faktiskt. När människorna blir förbannade, på riktigt, för att personen ifråga så mycket som nämner saker som inte direkt pro-feminism. Sen den totala oviljan att diskutera, utan bara skrika, gapa och vifta med armarna i ren frustration. Man förväntar sig nästan att han ska bli nedslagen med stämningen runt omkring. Skrämmande.

  13. Patrik B skriver:

    En modig kille på videon! Han verkar ha fått en del positiv respons bland studenterna också.

  14. Patrik skriver:

    Pelle du är min Idol!

  15. leifer skriver:

    Gillar långa listan som visas ca 5 min in i filmen.

    Där visar hur män diskrimineras strukturellt idag!

  16. FumikoFem skriver:

    Oj, tänk om kvinnor gjorde detsamma om alla böcker dom måste läsa i skolan där mannen alltid är normen. Där kvinnor knappt ens tas upp och dom måste läsa litteratur som innehåller kvinnofientlighet. Som att tjejer i Sverige skulle stämma skolan för att dom måste läsa något av Strindberg eller att historieböcker knappt tar upp kvinnor alls. Vilket liv det skulle bli!

    Men om en man gör det så är det en helt annan sak? Suck. Inkonsekvens kallas det.

  17. Backlash skriver:

    Fumikofem, varför ska kvinnor tas upp i ämnen där de inte var aktiva under den period där ämnets stora framsteg gjordes? Man kan liksom inte hitta på att kvinnor jobbade som fysiker och kemister på 1700-talet. Man måste väl beskriva vad som faktiskt hände. Gustav III var kung i Sverige, Katarina II var drottning i Ryssland och de krigade mot varandra. Ska man hitta på att det var på något annat sätt?

    Strindbergs Fadren handlar om en man som tror att han återföds genom sina barn och därför drabbas av en djup kris när hustrun påstår att barnet inte är hans. Detta förhållande råder fortfarande 2012 i Sverige. En man har enligt Svea Rikes lag starkt begränsade rättigheter att få bekräftat ifall barnen verkligen är hans, trots att tekniken numera finns lätt tillgänglig, vilket gör att Fadren är viktig litteratur även idag. Dessutom är den skönlitteratur och ska ses som ett diskussionsunderlag för samhällsdebatt och reflektioner över samtiden, inte som någon vetenskap om hur kvinnor generellt är. Fadren beskriver EN kvinnas ondska utifrån den drabbades perspektiv. Såna kvinnor finns, men de är knappast i majoritet. Vad vi behöver är lagar och myndighetspraxis som skyddar oss ifrån såna kvinnor, precis som vi har lagar och praxis som skyddar kvinnor från den minioriten av män som är våldsamma. Men där är vi som sagt inte ännu, trots att Fadren skrevs för 125 år sedan.

    Jämför detta med litteraturen inom genuskunskap, där t.ex. enögda falsariet ‘Slagen Dam’ påstås vara relevant vetenskap, trots att boken sågats vid en granskning inom den egna institutionen. Trots detta används den fortfarande som källa inom både forskningsrapporter och politiska pamfletter och som kurslitteratur på universiteten. Jag vet inte vilken litteratur de använder vid genusinstitutionerna i England, men jag kan ju utifrån Tom Martins fall gissa att det är på liknande sätt.

  18. Backlash skriver:

    Lite feministisk litteraturanalys:

    * Skönlitteratur där skurken är man, cementerar könsrollerna och osynliggör kvinnan
    * Skönlitteratur där skurken är kvinna, är kvinnofientlig

    ‘Damned if you do, damned if you don’t', en av de klassiska härskarteknikerna

  19. Tom Martin skriver:

    Thanks to you Pelle, and everyone in Sweden who has donated or is thinking about donating to the legal fighting fund.

    Lots more good news to come.

    Please go to the following Guardian article’s comments section, show your support, and demand an article from me on how gender studies should include boys and men’s equality issue if it wants to stay relevant, be effective, and stay in existence:

    http://www.guardian.co.uk/public-leaders-network/blog/2012/feb/08/gender-studies-inequality-boardroom?newsfeed=true

  20. [...] Martin, som jag bloggat om tidigare, har också en del att säga i artikeln, utifrån sin erfarenhet av att jobba på en bar i London: [...]

Google