En jämn könsfördelning får aldrig ifrågasättas

23 februari 2012, av Pelle Billing

Jag läser en debattartikel i Aftonbladet. Det är skriven av Sofia Arkelsten och två moderater till.

Förväntar mig egentligen inte att läsa något nytt. Efter ett tag börjar man kunna vad som står i debattartiklarna om jämställdhet genom att läsa rubriken och se vem som undertecknat.

I vanlig ordning handlar denna artikel om att det bör strävas efter jämn könsfördelning på alla toppositioner. Hur många kvalificerade kandidater det finns av respektive kön är ointressant. Om 90 män och tio kvinnor söker tjugo tjänster ska alltså alla tio kvinnor få var sin tjänst. Ologiskt, men förväntat.

En fras får mig dock att hoppa till:

Debatten om den låga andelen kvinnor i börsbolagens styrelser flammar upp varje år och trots att Svensk kod för bolagsstyrning säger att en jämn könsfördelning ska eftersträvas har nästan ingenting förändrats.

Säger Svensk kod för bolagsstyrning att en jämn könsfördelning ska eftersträvas? WTF?

För att kontrollera surfar jag in på Kollegiet för svensk bolagsstyrning. Och visst, när jag läser dokumentet står det följande på sidan 16:

Styrelsen ska ha en med hänsyn till bolagets verksamhet, utvecklingsskede och förhållanden i övrigt ändamålsenlig sammansättning, präglad av mångsidighet och bredd avseende de bolagsstämmovalda ledamöternas kompetens, erfarenhet
och bakgrund. En jämn könsfördelning ska eftersträvas.

Näringslivet har alltså i självmant anammat en människosyn där kön kan vara viktigare än lämplighet och kompetens. Trist, milt sagt.

Frågan är om näringslivet förstår vad det handlar om? Målet är att uppnå 50/50-fördelning av män och kvinnor, oberoende om det är fler män som är intresserade och drivna att nå upp till toppen. Motsatsen till meritokrati, med andra ord.

Om Moderaterna och näringslivet inte känner till det, så kan jag bedriva lite folkbildning. Det fanns ett namn för 50/50-principen, innan den kläddes i könsliga kläder. Den kallades för kommunism.

Etiketter:  

44 kommentarer på “En jämn könsfördelning får aldrig ifrågasättas”

  1. Lavazza skriver:

    Varför är det inga politiker som eftersträvar jämn könsfördelning för dödsfall i arbetet?

    Är inte det här det vanliga ”andra får ta riskerna och deras konsekvenser, men vinsterna ska tillfalla mig, även när jag personligen inte har tagit någon risk eller andra tvingas skydda mig mot mitt risktagandes konsekvenser”?

  2. Leif skriver:

    Vilka är de fördelar Arkelsten et concortes anser sig uppnå när man låter kön gå före merit? Och hur kan det komma sig att denna strävan uteslutande ska appliceras på politiska uppdrag, statliga toppjobb och styrelseposter i börsbolag?

  3. masa skriver:

    Är det inte talande att till och med Moderaterna torgför detta som självklar politik? Att oreflekterat hävda principer som går rakt emot sin ideologiska grund visar att det är en masspsykos som råder. De osakliga ”allting-känns-så-jobbigt”-artiklarna i DN Kultur är ett annat tecken.

  4. GG skriver:

    Det parti som vågar bryta med den radikalfeministiska hegemonin och istället argumentera för en sund och sansad jämställdism tror jag kan öka på sin väljarsiffra rejält.

  5. Backlash skriver:

    Angående den nya tronföljaren: Det måste bli en kvinna nästa gång!

  6. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Då vet vi varför Sofia Arkelsten har den framskjutna post hon har inom Moderaterna. Hon är naturligtvis inkvoterad på grund av sitt kön! Kompetent är hon ju uppenbart inte (eller så har Moderaterna osedvanligt låga kompetenskrav för ta en plats i partiets ledning).

  7. Eva skriver:

    Pelle Billing:

    ”Näringslivet har alltså i självmant anammat en människosyn där kön kan vara viktigare än lämplighet och kompetens. Trist, milt sagt.”

    Jag tolkar inte stycket i ”Svensk kod för bolagsstyrning” som du. Jag uppfattar det som att kompetens och lämplighet kommer i första hand (ska ha) och att en jämn könsfördelning kommer i andra hand (ska eftersträvas).

  8. @Leif

    ”Vilka är de fördelar Arkelsten et concortes anser sig uppnå när man låter kön gå före merit?”

    Mångfald, naturligtvis. Det är ju det finaste och mest eftersträvansvärda som finns, fråga bara Amerikas urinvånare! Eller ja, mångfald är fint så länge det handlar om ”rätt typ” av mångfald, såklart. I det här fallet Arkelstens typ av mångfald. Lite som Aftonbladets kampanj ”Vi gillar alla utom Sverigedemokraterna!” eller vad den hette.

  9. Mariel skriver:

    I så fall tycker jag att bolagsstyrelser ska spegla hela samhället .. rätt % av alla grupper. Jag skulle gärna kunna bli inkvoterad pga min hudfärg och för att jag var adopterad.. och bi. Skulle ju garanterat få jobbet! (skojar)

  10. Eva skriver:

    Lavazza:

    ”Varför är det inga politiker som eftersträvar jämn könsfördelning för dödsfall i arbetet?”

    Jag skulle hellre se en nollvision för dödsfall i arbetet.

  11. Access skriver:

    @ Eva

    Varför ska könsbalans eftersträvas?
    Är kön en så viktig mänsklig egenskap att det ska användas som ett kompetenskriterium?
    Vad har du i så fall för definition på ”sexism”?

  12. Harald Korneliussen skriver:

    Bedriftsstyrer er som politiske verv: Man velges ikke først og fremst for kompetanse (selv om det ønskelig) men for å representere og ivareta interesser – velgernes interesser i politikken, eiernes interesser i næringslivet.

    Styreverv i store firma er godt betalt, for forholdsvis lite arbeid – det kan man se på hvor mange politikere som får tid til å sitte i haugevis av styrer. (NRK Brennpunkt laget en database over dette i Norge) Styreverv brukes ofte mer for å bygge nettverk og allianser, enn for å lede firmaet i stor grad – en annen forklaring på at det sitter så mange politikere i dem.

    Og om så var, at styreverv ikke primært var politiske posisjoner, så er kompetanse heller ikke noe endimensjonalt som kan måles til tre desimalers nøyaktighet. Har man to kandidater som man ikke kan skille på kompetanse, er det fornuftig å velge den som er mest forskjellig fra det en har fra før.

    Så akkurat på dette området lar jeg meg ikke provosere stort av kjønnskvotering. Problemet er i verste fall at kjønnsdimensjonen fokuseres på på bekostning av så mange andre dimensjoner.

  13. NinniTokan skriver:

    Önskar jag vore förvånad.

    Det förklarar detta:
    Det är intressant att notera att genomsnittsåldern för Sveriges tio främsta kvinnliga styrelseproffs är 54 år, enligt SIS Ägarservice. I listan Sveriges styrelseproffs alla kategorier (där 9 av 10 är män) är snittåldern 63 år.
    (http://www.e24.se/karriar/kvinnor-hoppar-av-chefskarriar_3298181.e24)

    Eva:
    Om man söker en person som är bra på matte, så blir det den som är bäst på matte som får jobbet, lägger du till engelska och social kompetens, så måste man göra en avvägning där man får tulla lite på kravet på matte för att få med även engelska och social kompetens.

    Ju fler faktorer man lägger i potten ”viktiga” ju mindre ”egenvikt” får varje enskild faktor i potten.
    Konsekvensen, sämre kompetens, blir resultatet oavsett om man lägger kön på första eller andra plats.

    Titta på medelåldern i citatet ovan.
    9 år… hur mycket mer livserfarenhet har du fått de senaste nio åren? Jag har utvecklats massor på nio åren.
    Är det ens nästan sannolikt att inte även styrelse-personer utvecklas med åren som går?

    Därför ska man vara noga med att bara titta på sånt som har betydelse för uppdraget. Hur spelar könet någon roll för uppdraget?

  14. Ola Normann skriver:

    Det som er litt underlig, er at når kvinner er i flertall på et område, så gjøres det lite for å få jevn kjønnsfordeling. Et eksempel på det er skolene: i Norge er det 80% kvinnelige lærere i grunnskolen, men det gjøres veldig lite for å få inn flere menn. Og er det ikke minst like viktig med en jevn kjønnsfordeling i skolen som i næringslivet? Det er tross alt 50% gutter som går i skolen, og de trenger også mannlige rollemodeller og mentorer.

    Som ingeniør har jeg flere ganger hørt hvor viktig det er å få flere kvinnelige ingeniører, bla. for å kunne rekruttere fra hele befolkningen. Hvorfor er plutselig ikke det så viktig lenger når det gjelder lærere? Slike logiske svakheter og inkonsekvenser i feminismen er en av årsakene til at jeg mener vi trenger noe nytt. Kanskje reagerer jeg sterkere på slikt fordi jeg er mann og legger mer vekt på logisk tenkning? For meg blir det i hvertfall vanskelig å støtte en ideologi som ikke opptrer logisk og konsekvent, og som sier noe men gjør noe annet.

  15. S skriver:

    >Medborgare X skriver: 23 februari 2012 kl 07:59

    :D

  16. Lavazza skriver:

    Eva: ”Jag skulle hellre se en nollvision för dödsfall i arbetet.”

    Ja, eller hundravision för toppjobb, så att alla har toppjobb och ingen har annat än toppjobb.

  17. Eva skriver:

    Access och NinniTokan:

    ”Varför ska könsbalans eftersträvas?”
    ”Hur spelar könet någon roll för uppdraget?”

    Jag skrev att jag tolkar texten i ”Svensk kod för bolagsstyrning” på ett annat sätt än Pelle Billing. Det innebär inte per automatik att jag håller med om det som står i texten.

  18. NinniTokan skriver:

    Eva:
    Läste din kommentar igen. Sant, jag tolkade in ett ”håller med om” som inte fanns där.
    Ber om ursäkt för min övertolkning:)

  19. per hagman skriver:

    Harald , min norske bror.

    Hva mener du med fölgende utsagn.
    Hvilke andre dimensjoner tenker du på?

    ”Problemet er i verste fall at kjønnsdimensjonen fokuseres på på bekostning av så mange andre dimensjoner.”

    Per Hagman

  20. Björn skriver:

    NinniTokan: Nu tror jag du har missuppfattat den artikel du citerar. Den framhöver alltså INTE att det är lättare för kvinnor att nå styrelseposter utan att det däremot är en KVINNOFÄLLA att glida in på en räkmacka till de styrelseposter det har tjatats om de senatse 30 åren (minst).

    Helt enkelt, tar man inte in kvinnor i styrelser så diskriminerar man och tar man in dem ändå så gör man det för att diskriminera dem från VD-jobb. Jag tror att du får ta på dig dina genusglasögon och läsa artikeln igen, på korrekt sätt denna gång!

    Ditt namn antyder ju dessutom att du är kvinna så du kanske även är en KÖNSFÖRRÄDARE när du väljer att applicera dina HÖGERNAZISTISKA metoder (dvs. logik) på artikeln, som alltså handlar om KVINNOFÄLLOR!

    Brejvik, Hitler!

    Mvh

    Svedland

  21. Eva skriver:

    Lavazza:

    ”Ja, eller hundravision för toppjobb, så att alla har toppjobb och ingen har annat än toppjobb.”

    I så fall tycker jag att det är mer angeläget att förhindra dödsfall i arbetet.

  22. Harald Korneliussen skriver:

    Per Hagman: Vel, som du kanskje vet er det lovpålagt å ha 40% kvinneandel i norske styrer i dag (for ASA). Men antagelig vil styrene fortsette å være veldig homogene – med f.eks politikere overrepresentert.

    Forskriften om at ansatte i bedrifter med over 30 ansatte skal ha rett til å velge ansattrepresentanter til styret (inntil 1/3 av medlemmene), gjør antagelig mye mer for å utjevne den politiske makten knyttet til styreverv, enn det kjønnskvoteringen gjør.

  23. Mörker skriver:

    Ja, det är tydligt att Moderaterna vidtar åtgärder för att det ska vara män som slås ut från hela arbetsmarknaden. Det är ju de som drabbas värst socialt och ekonomiskt av arbetslöshet. Fruktansvärt för alla män. Kul för manshatande kvinnor och kvotvåp.

  24. Lavazza skriver:

    ”I så fall tycker jag att det är mer angeläget att förhindra dödsfall i arbetet.”

    Och hur ska könsfördelningen för dödsfall i arbetet se ut fram till dess? Ska det fortfarande bara vara män som dör fast färre?

    Hur ska man uppnå min hundravision? Att först alla män får toppjobb och sedan alla kvinnor?

    Eller finns det visioner som bara används som ursäkter för att inte göra något åt aktuella problem?

    Att öka andelen kvinnor bland dem som dör på arbetet skulle ju helt klart öka intresset för dödsolyckor i arbetet. Det kan du ju inte förneka.

  25. Men@Work skriver:

    Den här könskommunismen är den viktigaste anledningen till att jag valt att inte rösta på Moderaterna mer. Andra skäl är vurmandet för övervakningslagar och sexköpslagen. Varför är det inte fler Moderater som säger ifrån? Partiet har ju uppenbarligen helt tappat den ideologiska kompassen. Eller är makten viktigare än principerna? Det verkar tyvärr så.

    Jag kan dock inte låta bli att undra hur många Moderater som i tysthet knyter näven i fickan, precis som så många gjorde i det forna östblocket. Det är viktigare än någonsin att vi klär av könskommunismen för allmän beskådan.

  26. Andreas skriver:

    Som Men@Work säger: ”Partiet har ju uppenbarligen helt tappat den ideologiska kompassen.”

    Moderaterna har slutat att utgå ifrån individen, och ser nu istället världen genom ett könsfilter. Reinfeldt deklarerade som bekant i julas att eftersom man ska kunna slappna av i sitt eget hem så ska drygt 100 miljoner tilldelas kvinnor som utsätts för våld i hemmet… 0 kronor ska tilldelas män som råkar ut för samma sak.

    Där och då tappade Moderaterna sin trovärdighet för mig. Jag insåg att Moderaterna har blivit ett populistiskt parti som systematiskt kartlägger väljargrupper att inkorporera i väljarbasen.

    Den som gapar efter mycket… Moderaterna kommer att känna av en rekyl längre fram. Ju mer ett politiskt parti lämnar sin ideologiska kärna, ju mer sårbart blir det för plötsliga svängningar i opinionen. Se på Socialdemokraterna, som ju numera saknar ideologi (inte enligt dom själva förstås, men folk vet inte vad ideologin är längre).

  27. S skriver:

    ”Könskommunismen.” Spännande nytt (?) ord!

  28. Andreas skriver:

    Jag tycker att just moderaternas resa ner i genusträsket är intressant. För jag tror, liksom Men@Work är inne på, att det inte alls är förenligt med traditionell moderatpolitik att särbehandla och kvotera.

    Om det stämmer så bör det mycket riktigt vara många moderater och moderatväljare som knyter handen i fickan, eller som redan bestämt sig för att överge paritet. För egen del innebär det att jag inte ser partiet som ett alternativ längre överhuvudtaget. Dom har hamnat så fundamentalt fel i en av våra viktigaste frågor just nu: Behovet av jämställdhet mellan alla individer (bortom kön, etnicitet, sexualitet etc).

  29. Eva skriver:

    Lavazza:

    ”Och hur ska könsfördelningen för dödsfall i arbetet se ut fram till dess? Ska det fortfarande bara vara män som dör fast färre?”

    Jag är ledsen, men för mig är dödsfall i arbetet inte en jämställdhetsfråga. Jag tycker att det är lika hemskt oavsett om det är en man eller en kvinna som förolyckas i arbetet.

    ”Hur ska man uppnå min hundravision? Att först alla män får toppjobb och sedan alla kvinnor?”

    Måste erkänna att jag inte delar intresset för din hundravision för toppjobb, så jag väljer att passa på den.

    ”Eller finns det visioner som bara används som ursäkter för att inte göra något åt aktuella problem?”

    Det förekommer säkert. Men det finns ju också bra exempel, t ex nollvisionen för skador och dödsfall i trafiken.

    ”Att öka andelen kvinnor bland dem som dör på arbetet skulle ju helt klart öka intresset för dödsolyckor i arbetet. Det kan du ju inte förneka.”

    Det får stå för dig. Jag tycker att det låter som en märklig omväg.

  30. Lavazza skriver:

    Eva: ”Jag är ledsen, men för mig är dödsfall i arbetet inte en jämställdhetsfråga. Jag tycker att det är lika hemskt oavsett om det är en man eller en kvinna som förolyckas i arbetet.”

    Vi testar min variant.

    ”Jag är ledsen, men för mig är toppjobb inte en jämställdhetsfråga. Jag tycker att det är lika hemskt oavsett om det är en man eller en kvinna som inte får ett toppjobb.”

    Men det är inte alla som håller med mig. Många tycker att det är mer hemskt när kvinnor inte får toppjobb än när män inte får toppjobb.

  31. Eva skriver:

    Lavazza:

    “Jag är ledsen, men för mig är toppjobb inte en jämställdhetsfråga. Jag tycker att det är lika hemskt oavsett om det är en man eller en kvinna som inte får ett toppjobb.”

    Jag håller med dig, under förutsättning att de värderas oberoende av kön. Men om mannen eller kvinnan diskvalificeras på grund av sin könstillhörighet, då tycker jag att det blir en jämställdhetsfråga.

  32. [...] när det i själva verket råkar gynna deras egen position jämfört med andra män. De finns inom Näringslivet, inom Högskoleledningar och det är numera status för dem att ha kvinnligt [...]

  33. Gubbschlemmet skriver:

    På tal om könsfördelning på yrkesplatser hittade jag denna oerhört vinklade intervju publicerad av allastudier.se där de framhäver den s.k “enda kvinnliga spelprogrammeraren i Sverige”, ett påstående som är ren och skär lögn.

    Intressant läsning för den kunnige spelutvecklaren som måste ha misstagit alla kvinnliga spelprogrammerare han träffat under åren för transvestiter.

    http://allastudier.se/artiklar/758-sveriges-enda-kvinnliga-spelprogrammerare/#pgSize=200&page=1

  34. Lavazza skriver:

    ”Jag håller med dig, under förutsättning att de värderas oberoende av kön. Men om mannen eller kvinnan diskvalificeras på grund av sin könstillhörighet, då tycker jag att det blir en jämställdhetsfråga.”

    Och vem bestämmer vad som främst eller endast beror på kön?

    Risken för män att dö i arbetet är ojämnt fördelad mellan olika branscher och det finns ”manliga” branscher med liten eller ingen dödsrisk. Och ett par kvinnor om året dör faktiskt i arbetet, kanske till och med i ”kvinnliga” branscher.

    Denna typ av hänsyn verkar dock inte gillas vad gäller toppjobb.

    Den omständigheten att möjligheten att få toppjobb är koncentrerad till män som uppfyller vissa profiler och att en del kvinnor faktiskt får toppjobb är för vissa debattörer helt utan betydelse vid bedömningen om det sker ”diskvalificering på grund av könstillhörighet” vid tilldelning av toppjobb.

  35. Eva skriver:

    Lavazza:

    Jag är inte säker på att jag har uppfattat din sista kommentar rätt. Är vi tillbaka där vi började?

    Då kan jag bara säga att jag fortfarande inte ser värdet i att sträva efter en jämn könsfördelning när det gäller dödsfall i arbetet, i istället för att fokusera allt arbete på att minska antalet dödsfall.

    På samma sätt som jag tycker att det vore horribelt att sträva efter jämn könsfördelning när det gäller våldtäkter, i stället för att fokusera på att minska antalet våldtäkter.

    Sedan förstår jag inte hur ovanstående resonemang kan vara ett argument för att det är okej med könsdiskriminering vid rekrytering. För mig låter det som att kräva samma lösning på två helt olika problem

    Vi kanske måste nöja oss med att vi helt enkelt tycker olika.

  36. Lavazza skriver:

    Eva: ”Jag är inte säker på att jag har uppfattat din sista kommentar rätt. Är vi tillbaka där vi började?

    Då kan jag bara säga att jag fortfarande inte ser värdet i att sträva efter en jämn könsfördelning när det gäller dödsfall i arbetet, i istället för att fokusera allt arbete på att minska antalet dödsfall.”

    Ja, det verkar som det jag skriver är helt bortkastat på dig.

    Min poäng är att jag vill ha besked om
    a) könsfördelning bland dem som har det bra eller dåligt är viktigt, eller om
    b) det enda som betyder något är att antalet människor som har det dåligt minskar och att antalet människor som har det bra ökar.

    Om du håller på b, så borde du inte bry dig om könsfördelningen bland dem som har toppjobb, utan helt inrikta dig på att lobba för att antalet toppjobb ska öka och att antalet icke-toppjobb ska minska.

    Jag vet inte om vi tycker olika eftersom du medvetet eller omedvetet vägrar att berätta vad du tycker.

  37. Eva skriver:

    Lavazza:

    I varje kommentar har jag försökt beskriva hur jag tänker och vad jag tycker, men uppenbarligen har jag inte varit tillräcklig tydlig:

    - Jag tycker att en nollvision för dödsolyckor i arbetet är bra, inte jämnare könsfördelning.
    - Jag tycker att det i regel är fel om människor diskvalificeras vid rekrytering enbart på grund av sitt kön.

  38. Lavazza skriver:

    Eva: Jo, det har du sagt. Fast det är ju helt ointressanta uttalanden. Jag tycker likadant, om du inte underförstår något i detaljerna.

    Det jag vill veta är hur du vill göra om det visar sig svårt att snabbt förverkliga en nollvision. Är det oviktigt vad det är för kön på de personer som dör under arbetet med att förverklliga denna nollvision? Vad är du beredd att göra för uppoffringar som konsument, skattebetalare och mottagare av statliga transfereringar för att snabbt förverkliga denna nollvision?

    Om man fördubblar antalet styrelseposter kommer sannolikt fler personer, av båda könen, ha styrelseposter. Är du nöjd med det? Eller är det viktigaste hur könsfördelningen ser ut?

  39. Medborgare X skriver:

    Lavazza!

    En enkel och rimlig metod för att komma till rätta med den sneda könsfördelningen i arbetsplatsolyckor är att t.ex. lagstifta om att endast män får bo i hus som byggt av män och att endast kvinnor får bo i hus byggda av kvinnor, att endast män får nyttja järn som tillverkats män och att endast kvinnor får nyttja järn som tillverkats av kvinnor, etc. Det skulle snabbt tvinga ut kvinnor i de farligaste yrkena.

  40. Eva skriver:

    Lavazza:

    ”Det jag vill veta är hur du vill göra om det visar sig svårt att snabbt förverkliga en nollvision. Är det oviktigt vad det är för kön på de personer som dör under arbetet med att förverklliga denna nollvision?”

    Som jag har skrivit tidigare, jag tycker att jämställdhet är oviktigt i det här fallet. Jag tycker alltså inte att vi, för att skapa rättvisa mellan könen, ska arbeta för att ”flytta” dödsfallen från män till kvinnor. Och det var det här jag reagerade på i din första kommentar, eftersom jag uppfattade att du ville ha en jämnare könsfördelning.

    ”Vad är du beredd att göra för uppoffringar som konsument, skattebetalare och mottagare av statliga transfereringar för att snabbt förverkliga denna nollvision?”

    Det är svårt att svara konkret på en så övergripande fråga, men jag kan t ex mycket väl tänka mig att betala mer i skatt för att finansiera arbetet för att nå en nollvision.

    ”Om man fördubblar antalet styrelseposter kommer sannolikt fler personer, av båda könen, ha styrelseposter. Är du nöjd med det? Eller är det viktigaste hur könsfördelningen ser ut?”

    Jag tycker att en jämnare könsfördelning i styrelser är viktig av flera skäl, men jag tycker inte att fördelningen måste vara 50/50 i samtliga fall.

  41. Medborgare X skriver:

    Eva!

    Om en jämnare könsfördelning i företagens styrelser är viktiga är ju faktiskt enbart ägarnas ensak. Om ägarna till företagen anser att det är viktigt så kommer de också att se till att könsfördelningen blir jämnare.

    Om man som feminist (eller av annan anledning) anser att det är viktigt med jämnare könsfördelning i styrelserna så kan man lätt starta egna företag. Som ägare av dessa företag så bestämmer man ju själv både vem som ska vara VD och vilka som ska sitta i styrelserna. Om man tror att en jämnare könsfördelning är viktigt och att det leder till ett bättre/lönsammare bolag så kommer man ju dessutom snart ha konkurrerat ut alla företag som inte har en jämn könsfördelning.

    Så frågan är då varför inte feministiska kvinnor och alla övriga som talar sig varma för kvotering av bolagsstyrelser startar egna företag, utvecklar de på ett framgångsrikt sätt och sedan sätter de på börsen?

  42. Lavazza skriver:

    MX: Jo, det vore det enklaste sättet att kämpa mot fusk mot ”antingen eller” från folk som vill ha ”både och”. Många verkar inte förstå att det mesta vi ser omkring oss och behöver i vårt dagliga liv har uppfunnits, utvecklats, producerats, försvarats och underhållits av män. Och att vi är beroende av att män forsätter med det.

    De som förespråkar kvotering av kvinnor med olika argument tror inte själva på argumenten tillräckligt för att som konsumenter välja varor och tjänster som främst produceras av kvinnor och/eller av företag som främst kvinnor äger.

  43. Eva skriver:

    Medborgare X:

    Det är som du säger, styrelsens sammansättning i privata företag är aktieägarnas beslut. I mitt företag är det jag som äger alla aktierna, dvs det är jag som fattar beslut om hur styrelsen ska se ut och den rätten vill jag ha kvar.

    När det gäller styrelsesammansättning generellt så är min grundinställning att det är värdefullt om den i stor utsträckning speglar företagets marknad. Det gäller inte bara kön utan kan också handla om etnicitet, ålder etc. Om styrelsen ”bara” består av män i samma ålder med samma bakgrund och med samma intressen tror jag att risken för ”group thinking” ökar, vilket i sin tur riskerar att styrelsen fattar mindre bra beslut.

    När det gäller kvotering i andra sammanhang är jag lite ambivalent. I grunden tycker jag att kvotering är fel, men kanske att det kan vara ett verktyg under en begränsad period för att bryta en del sterotypa tankemönster. (Lite som att ha kärnkraft under en period, medan nya energikällor utvecklas).

    Varför inte fler kvinnor startar företag kan jag inte svara på.

  44. Mats skriver:

    Det där med kommunismen är eftertolkningar av personer som inte vet vad kommunism är.
    Staten finns inte i ett kommunistiskt samhälle, någon fokus på 50/50 finns inte heller. Någon könslöst samhälle blir det alltså inte heller.
    Feminism och kommunism är väldigt långt ifrån varandra. Om det pratades om feminism och kommunism förr i tiden i samma veva var det en helt annan feminism mot den vi ser idag.
    Så svårt ska det väl inte vara att läsa på om kommunismen och sluta vara rädd för det.

Google