Fick tips om en artikel från i somras, som jag missade när den kom. Det är Åsa Moberg som skriver, och citatet talar för sig själv:
Kvinnofrågor har diskuterats ett par hundra år. Nu är det dags för mansfrågorna. Vad ska de unga männen göra med sin överskottsenergi i ett samhälle som omvandlats så att auktoriteterna i deras liv är kvinnor? Det börjar på dagis och fortsätter genom skola och universitet. För att inte tala om strulpellarna som faller ut ur skolsystemet och hamnar i en kvinnodominerad socialbyråkrati.
När värnplikten avskaffades försvann den sista manliga tvångsstrukturen. Det var bra. Nu är det dags att skapa en ny mansdominerad struktur för att lyfta fram den goda manlighet som vi alla behöver möta.
Ja, vad är en god manlighet? Det är relativt lätt att kritisera den negativa mansbild som fått fäste i Sverige de senaste 20 åren. Men om vi glömmer det för ett ögonblick. Om vi bannlyser diskussionen om hur det ser ut idag.
Vad vill vi ha för mansbild i samhället och i media? Vad vill vi ha för manliga förebilder? Vilken förebild vill du själv vara som man?
Du som är kvinna, vad tycker du om detta?
Själv vill jag se män som visar både styrka och sårbarhet. Som står för det de tror på, vare sig det är populärt eller inte. Som engagerar sig i den kommande generationen och således blir till förebilder. Som inte låter någon flyktig ideologi åt det ena eller andra hållet diktera vem de är eller hur de ska leva sitt liv. Och som mitt i allt detta tillåter sig att njuta av livet!
I denna diskussionstråd är jag helt ointresserad att höra klagomål på hur det ser ut i dag. Det jag vill höra är din positiva vision om framtiden! You go gubbs 
Tipstack: Går till Sara!
Det finns så mycket att skriva om detta att det skulle kunna bli en hel bok.
Positivt med män är bland annat upptäckarglädjen och nördigheten. Det vill säga det som får män att grotta in sig i allt från datorer till hur långt man kan komma om man följer en viss väg. Det är exakt detta som har legat bakom de flesta stora landvinningar i vår värld. I framtiden hoppas jag att vi kan värna om detta och våga berömma denna manliga egenskap.
Mäns förmåga att beskydda är en annan sak. Det vill säga hur män i olika sammanhang riskerar sig själva för att hjälpa, serva och/eller skydda andra människor. Kanske kan det vara värt att respektera.
Sedan tycker jag att mannen som förälder borde lyftas. Män har rätt att vara föräldrar på sitt sätt. En pappa ska inte vara som en mamma, det tycker för övrigt inte barn om.
När jag växte upp kommer jag ihåg att de pappor vi gillade var de som var busiga, påhittiga och som såg till att vi fick följa med på spännande äventyr.
I framtiden hoppas jag därför att pappor tillåts vara föräldrar på sitt sätt och inte hämmade av den feministiska agendan.
Ja, det finns som sagt mycket mer…
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14205834.ab
Killar skall uppmuntras i tid! Eller?
Det gör väll inget.
Det första jag kom att tänka på var drivet att bygga och skapa att hela tiden försöka komma på nya förbättringar.
Det andra var att upptäcka och undersöka. Finns det ett berg att bestiga så ska det bestigas, finns det ett djupt hav ska det undersökas.
Att män offrar sig för sin familj, sin by, stad.
Detta är några av de saker som män ska hyllas och berömmas och belönas för. Något som det säkert gjordes förr i tiden. Numera ska män offra sig och ta skit och absolut inte klaga.
Män är varma och omhändertagande. Män är solidariska och hjälper andra mer än de hjälper sig själva. Just att män bryr sig mer om andra (och då speciellt mer om kvinnor) än sig själva är ett stort problem för män. Det gör att män lägger större vikt vid att andra (speciellt kvinnor) ska må bra, än att de själva ska må bra. Därför är det viktigt att män börjar lyssna till sig själva och börjar sätta sina egna behov för andras behov. I det ingår att sluta underordna sig kollektiva krav, som att betala skatt och hjälpa kvinnor istället för att sätta sig själva i första rummet. En bra man sätter sig själv i första rummet och hjälper sig själv och sina bröder före någon annan!
1. Självständigheten och auktoritetskritiken.
Utan dem så skulle samhällen om och om igen stagnera på en viss punkt och vilken punkt i historien hade vi velat stanna vid? Kulturrevolutionen? Slaveriet? Stamkrigen? Kannibalismen? Religiösa hysterier? T-Forden? Franska revolutionens terrorvälde? Om vi skall tro Steven Pinker (Angels of our better Nature) är det ingenstans vi hade velat stanna.
2. Nyfikenheten (Vetenskapen via trial & error)
Radikalfeminister (och radikaler i allmänhet) slutar aldrig att babbla om hur det saknas förebilder och nätverk men om det alltid behövs en förebild innan man kan göra något hur lyckades då människan placera en man på månen första gången? Hur lyckades man göra någonting nytt första gången? Det går inte att härma någon när man gör något nytt. Socialiseringsteorin är död!
3. Envisheten och interna styrkan.
Här är jag biased, efter att ha tittat på några gamla avsnitt av deckaren Columbo insåg jag hur oerhört maskulint det är att vara så oimponerad av oddsen som Peter Falks karaktär. Det spelar ingen roll hur rika och kända som mördarna är, ju fler hinder de ger honom ju lättare inser han något är skumt och ju mer envist skaffar han fram bevis på att de är skyldiga.
Men här vill jag göra en passus: Anledningen Columbo var så framgångsrik är att varje gång de pressar hans chef att lägga ner fallen så blir effekten den motsatta. Hade en byråkrati fått bestämma hade nog alla Columbos mördare gått fria för de var alla enormt bra på att spela oskyldiga och få honom att framstå som ett störande moment.
Matte!
Är det verkligen en god egenskap att offra sig, ta skit och inte klaga? Jag tvivlar! Vem drar nytta av det om inte alla andra? Varför ska män underordna sig och låta sig utnyttjas för att andra ska kunna glida runt på räkmackor?
Jag bryr mig inte. Bättre om man lägger ner snackat om goda manliga och kvinnliga förebilder. Lyft fram prestationer och mänskliga ideal istället. Strunta i könet.
Pär,
Det är intressant hur det ses som ett så fantastiskt stort problem och totalt utan meriter och att inget mer är att säga gällande att 14 åriga pojkar fått sexuella berättelser till sina speltaktiker.
Sex aktiverar hjärnan, aktivera oss, det betyder något oerhört, men vad betyder det? Tendensen är att vi ser svart eller vitt och inte förmår analysera.
När jag själv tränade på gym och var yngre tänkte jag på att skulle sätta på en tjej eller dylikt i ett försök att få maximal motivation och energi. Inom militären och marina sammanhang används ofta kvinnonamn för att tillmäta skyddsvärde och attraktivitet till objekt. Detta är alltså vanligt bland män över 18 och inte 14 åringar. Men 14 åringar har ofta en utvecklad, i betydelsen stark, sexuell emotionalitet och man kan tänka sig att de både tycker det är kul och egagerande i spelet med dessa namn.
Alltså man kan våga fråga om spelet blir bättre, får mer energi, av detta grepp?
Nästa fråga är om någon skadas? Det är förstås hemskt (ironi) att kvinnor associeras till hångel för dessa 14åriga pojkar. Istället borde kvinnonamnen kopplas till hur man lyder en kvinnlig chef eller hur en kvinna beter sig så att man spelar jättebra. Det skulle fått hurrarop från media istället. Utöver “asssociationsskador” gentemot det politiskt korrekta kan man dock fråga sig om någon skadats på riktigt?
Jämför även associationsskador i detta, att kvinnor ses som sexuella varelser, med hur t ex flickor får lära sig att män är våldsamma och fråga vad som är värsta associationen?
Med tanke på att jag själv som ung tänkte på tjejer för att försöka få ut all kraft när jag tränade förstår jag att det är rimligt att försöka med detta bland unga spelare för att få ut det bästa. Vilken är skadan, vem är skadad? Och enligt vilka mått? Enligt feminismens mål att kvinnor inte får ses som sexiga? Jag har inte fullt analyserat användningen av dessa speltaktiksassociationer, men vad som är tydligt är att mediarapporteringen är helt ensidig och svartvit. Jag kan tänkta mig att man kanske skulle haft en 15 årsgräns på detta, eventuellt, men helst skulle jag velat se en intellektuell debatt om det där slutsatsen kommer efter argumenten och inte tvärtom.
On ttopic:
“Vad vill vi ha för mansbild i samhället och i media?”
Jag anser att själva begreppet mansbild härstammar från kollektivism och skadade hjärnor, kanske från kvinnor på kvinnojourer som mött våld från en man och förlorat förmågan att se att män är olika. En bild är inte tillräckligt.
En förbättring är att man kan tala om flera olika mansbilder och om individen.
Samtidigt är jag realist, att se världen kollektivistiskt är förmodligen något som vi inte kommer ifrån. Det kommer att hända i människor. Vi känner kollektivistiskt. Man kan därför i framtiden ha en träning av en extra refflektion kring individen och låta denna extra refllektion få styra mer än den initiala känslorekationen, samt jobba med att få ett fleratal kollektivistiska bilder av män. Vilka bilder det är kommer denna tråd att avslöja…något mer positivt än idag iaf.
Jag är man. Jag är bra och jag vet att jag är det. Det finns inget att ifrågasätta där. När jag i vuxen ålder möter mobbarna från högstadiet kan jag prata omkull dem, utan att vare sig vara otrevlig mot dem eller att ta någon skit från dem. De hör vad jag säger och inser att de inte kan komma åt mig.
Självförtroende och individualism är manligt. En riktig man skapar sin egen mansroll. Ifall en man skapar en väldigt avvikande mansroll åt sig själv får han förvisso betala priset i form av minskade chanser att få ligga, men det är hans eget val. Han bestämmer.
Jag har med den långsiktiga tävlingsinstinkt som hör manligheten till (mitt mål ända från lågstadiet var alltid att vara bäst i klassen, vilket jag ofta lyckades med) skaffat mig en utbildning som civilingenjör och en yrkesbefattning som följer utbildningen. Därmed är jag nettogivare till samhället i både tekniska och ekonomiska termer. Jag har gjort lumpen med stolthet. Jag förespråkar ett starkt försvar med män i den stridande huvudrollen, men skulle inte ha något emot kvinnlig värnplikt, där kvinnor gavs roll efter personlig förmåga.
Jag är stark anhängare av kärnfamiljen och kompromissar med mina personliga intressen för att inte riskera att själv misslyckas att hålla ihop äktenskapet. När min kvinna inte vill ha sex lämnar jag henne ifred, trots att jag själv trånar så kalsongerna blir våta. Jag är trogen min hustru, trots att frestelser från unga vackra prostituerade dyker upp närhelst jag besöker andra länder i jobbet.
Jag kan både snickra och laga mat, mycket bättre än min kvinna. Och både hon och barnen uppskattar mig för det. Ifall jag skulle vara bortrest och därmed missa att laga en festmåltid en fredagskväll, får jag höra klagomål. Jag ger inte bort några föräldradagar till min kvinna och låter ingen ledighet frysa inne.
Som en riktig man räds jag inte att säga ifrån när något är fel. En man tar ingen oförtjänt skit. Därför har jag ofta livliga diskussioner med min chef, trots att han ibland hotat med sparken pga mina protester. Och jag protesterar mot feminister i media så gott som varje dag, eftersom de nästan alltid har fel.
Det finns helt enkelt inga gränser för hur bra jag är. Eftersom jag är ateist är jag dessutom min egen gud. Fy fan vad jag är bra. Amen!
Pär:
”En kanontränare.”, ”Den bäste killarna haft.” När Aftonbladet pratar med föräldrarna till pojkarna i den aktuella klubben haglar superlativen över tränaren.”
Välkommen nästa storm i ett vattenglas. Likheterna med feministdrevet mot bokaren på EMMABODAFESTIVALEN är bara alltför uppenbart. I diktaturen “Feministan formerly known as Sverige” är det inte att göra ett bra jobb som räknas, det viktigaste i diktaturer är att hålla tungan i mun och ALLTID tänka på vad du säger. ALLTID vara oroad över hur vad du säger skall uppfattas av mentalsjuka makthavare vars standardtanke är “Termination” och vars ego är så överkänsligt att minsta åsikt som går emot dem ses som en personlig förolämpning som kräver en “utredning”.
Länge sedan jag såg något så skrattretande som denna “nyhet”
Ååå det här är kul att prata om.
Dels för att det känns mkt lättare att prata om män än om kvinnor som ofta skapar sån aggressivitet.
Tycker ändå mig se mkt god manlighet i media och på sociala forum. Där finns unga män som visar när de kramar om varandra, ligger i samma säng, mm. (som annars är “kvinnligt”)
Som kvinna tycker jag att män är finast de visar KÄNSLOR, att de är sårbara. Jag gillar inte den här macho sidan, den är inte mänsklig utan bara återhållsam, får jag säga förtryckande. Det är mänskligt att gråta, att stänga inne sådana känslor vore dumt. Det här att män skall hålla upp en bild dom inte är eller klarar av, släpp det. Var er själva, släpp loss lite.
Den goda mannen är omhändertagen. Han skall peppa och stötta sin kvinna, vara vid hennes sida, givande o tagande från båda parter! Han skall aldrig säga “det där kan inte du göra för att du är tjej” el. “du ska inte göra det för du är tjej” sådana kommentarer är ledsamt och destruktivt.
Han skall hjälpa till i hemmet, om frun är bättre på teknik o bilar så skall hon få göra dom sakerna(om det gör henne lycklig), så kan han stå vid spisen och laga mat. Finns många killar som älskar att laga god o hälsosam mat, roligast vore om man kunde göra det tillsammans(verkligheten kommer förmodligen ikapp när man har familj). Personligen tycker jag inte det spelar någon roll vem som gör de husliga sakerna, bara de blir gjorda, det som skall göras skall bli gjort! Om min man slutar jobbet före mig och är hemma före mig ska maten stå på bordet när jag har kommit hem efter jobbet.
Män behöver inte vrålträna sina muskler, styrka och smarthet sitter inte i musklerna. Att mäta och tävla om intelligens kan man göra på många andra sätt om man nu behöver tävla om det. Träna skall man göra för att det är kul, bra för kroppen o knoppen, frigöra endorfiner, få utlopp för tävlingsinstinknen ibland. Män får gärna vårda sitt utseende och klä sig snyggt. Att män använder smink, noppar ögonbryn eller hudvårdsprodukter anser jag vara helt ok, you go guys!
Den positiva mannen är den trygga o lojala mannen. Utan krav på att vara macho. Sen tycker jag att egenskaper som TROGEN, självsäker, ansvarsfull och glad är positiva mansbilder. Och för bövelen sluta slåss. Ärligt talat vad tjänar det till.
Jocke:
) Mina föräldrar gjorde inga direkt skillnader i könsroller, inte vad jag kan komma ihåg, och det var riktigt befriande, jag blev sedd och utvecklades som individ och människa. Kan även tillägga att min bror lekte gärna med dockor och jag med bilar, Vi lekte ofta tillsammans. Att leka med dockor för barn gör att de kan hantera det nyfödda syskonet mkt bättre, svartsjuka för den nya familjemedlemmen minskas.
Min pappa uppmuntrade mig att spela fotboll, springa snabbast och tävla samt visa dominans och detta är jag glad över att han gjorde, det gjorde mig konkurranskraftig och stark, såsom stark självkänsla. Jag växte upp med två bröder så har alltid haft killars närvaro och pappa. Jag fick koppla stereon, vara bäst på dataspel, mm. Och ändå var min pappa en “machopappa” som gärna smågnabbades/boxades, mm. Men den som var busig och gav mig nyfikenheten, förågan att testa nya saker, vara äventyrlig var mamma, hon uppmuntrade mig att bygga kojor, bygga vattendammar, klättra i träd, vara i skogen, hoppa på stenar i bäcken, mm. Pappa fördömde aldrig att mina bröder inte alls ville idrotta, utan uppmuntrade dem med motion ist. (Skryter lite med att jag var faktiskt bättre än mina bröder på idrott/fotboll
Jag kan tycka att män behöver öva sig att vara mer verbala, att prata om saker o ting inte vara rädda att diskutera känsliga ämnen(t.ex: relationer). Släpp garden och kom ner på jorden. Ni måste sluta skämmas över att det inte är manligt nog eller att det är “tjejjigt”, so what?! Gör det bara, kom ihåg ni är ju mänskliga…precis som kvinnor.
Ernst Kirchsteiger tycker jag är en avslappnad man, en riktigt man.
Och män försök visa lite sexighet också!
Ammi – Jag läser mellan raderna att du är singel?
jag var på en föreläsning för något år sedan där en kvinnlig barnpsykolog pratade om bl.a annat värderingar, enligt den studie som bl.a hon själv varit med om så kom dom fram till att t.ex rätt & fel var något som barnen fick utav sina fäder.
Underlaget för studien var väldigt omfattande men jag kommer inte ihåg de exakta förutsättningarna och tyvärr har jag inte lyckats hitta studien heller.
http://www.youtube.com/watch?v=tr3EJaPIX2M
Till Jack och aktivarum, alltså jag bryr mig föga om de använder tjejnamn för att uppmuntra deras tävlan och använda sexistiska termer eftersom killar är sexdrivna, för jag vill bara knulla er ändå!
Dock tror jag att andra ledaregenskaper och metoder är då rakt mkt bättre att använda och välfungerande för att vinna matcher och spela ett fungerande spel.
(Jag älskar hur hon bara säger precis vad hon tycker och känner.)
@Medborgare X
Det menade jag som något som samhället förväntar sig utan att berömma eller belöna. Hur det var förut vet jag inte men jag kan tänka mig att männens offrande hyllades mer förut. Om män ska fortsätta offra sig ska de slippa skitsnacket och belönas.
Backlash! Vad fick dig att tro det? Saknar du kvinnlig närhet?
Jag har en underbar relation med min man, om det nu var så intressant.
@P
Hon i klippet försöker driva och göra sig rolig. Alltså ej på riktigt.
Men det är ändå kul att hon får hejarop från de som tycker killar som gör som henne är sexister. Hahaha
P:
“Till Jack och aktivarum, alltså jag bryr mig föga om de använder tjejnamn för att uppmuntra deras tävlan och använda sexistiska termer eftersom killar är sexdrivna, för jag vill bara knulla er ändå!”
HAHAHA!
Det är intressant du menar jag skall bry mig om vad de gör i SPORT efter att din sort har spenderat flera veckor i försök att övertyga mig om att jag inte skall bry mig om de skriver om att döda alla män i KONST som visades för just barn samma ålder. Sent skall syndaren vakna! Gå inte på berg när det finns småsten!
“Dock tror jag att andra ledaregenskaper och metoder är då rakt mkt bättre att använda och välfungerande för att vinna matcher och spela ett fungerande spel.”
Själv trodde jag att vettig vacker konst är bättre än teater som promotar en galning som sköt Andy Warhol och som ville döda alla män och leva i en värld med enbart kvinnor.
“(Jag älskar hur hon bara säger precis vad hon tycker och känner.)”
Jo jag vet hur din sort först bara tycker det är så befriande med män som dödas, kastreras och liknande för att sedan få tokspel om en man säger han skall dra av en hypotetisk fantasibrud en hypotetisk fantasitröja.
Era prioriteringar är pinsamt förutsägbara.
P,
“andra ledaregenskaper och metoder”
Dessa andra metoder står inte nödvändigtvis i icke synergiskt förhållande till att se spelsätt som hångel eller dylikt med tjejer. En bra coach använder många metoder och så var garanterat fallet här. Så rik var floran att även kvinnonamnsmetoder letat sig in. Föräldrar kallade honom den bästa tränare de haft, naturligtvis använde han en massa andra både bättre och sämre metoder för att från alla håll ta fram det bästa.
P,
Blir man 1% bättre av metod A och 5% bättre av metod B ska man inte välja metod B utan förmodligen metod A och B tillsammans för att så blir 6% bättre.
Återigen stödjer jag inte användandet eller tvärtom utan invänder mot idén att bättre/starkare metoder utesluter svagare metoder.
Ammi #17 om du läste mitt inlägg #10 så torde det ha framgått att jag är lyckligt gift. Men i ditt inlägg #12 är det ganska tydligt att du beskriver en fiktiv fantasiman, inte den du valt i verkliga livet. Eller hur?
Pelle Billing och alla andra:
Kommer ni ihåg vad ungar i 14-årsåldern var mogna och vuxna att höra på SCUM-teatern? Nu när det handlar om att dra av hypotetiska tjejer tröjor och saker som “hångel” så blir 14-åringar plötsligt betraktade som barn igen.
Den mognad som barn erkänns hänger alltså helt på vilket ämne som diskuteras.
Döda män och revolution med våld? – Ok för tonåringar
Dra av fantasitjejer en fantasitröja? – Inte gammal nog
Vridna budskap i KONST – Helt ok, och absolut inte teaterfolkets egna åsikter
Vridna budskap i SPORT – Absolut egna åsikter, måste ha en diskussion om personens värdegrund.
(I bägge fall kom de vridna budskapen från utomstående källa)
Personligen kan jag helt enkelt inte ta deras gnäll på allvar efter att ha sett hur glatt de hävdade pojkar skulle bli psykiskt misshandlade på skoltid. Jag kan hålla med om att lapparna hade olämpliga texter – men efter att ha godkänt mycket VÄRRE texter så är det bara hyckleri av Aftonbladet och Feministiskt perspektiv att klaga över en sådan här bagatell.
Och ännu värre att dra in pojkarnas ålder när deras främsta argument vid visning av SCUM var hur mogna ungar i tonåren var.
@Matte: Jag vet. Det är klockrent!
@Aktivr: HAHAHA! Wharol har fel, borde vara tvärtom. Döda kvinnorna de är odugliga. Tagga ner lite. Döda hjälper ingen.
“Vet din sort” Är du möjligen cynsk? Medium? Tarotkortsläsare?
@Jack: Nu är det så att jag är utbildad ledare inom idrott.
Så ja det finns andra ledareroller, metoder, coachning att använda sig av.
Visst kan jag hålla med dig om att inte utesluta vissa metoder(om det var det du menade med”invänder mot idén att bättre/starkare metoder utesluter svagare metoder.”,) det ultimata vore ju att använda den som ger den bästa utgången och anpassa coachandet utefter det som passar just den gruppen. Beror ju på vad gruppen peppas av.
Men jag vet inte, känns lite som ett PR-trick också…(för att väcka intresse för innebandyn, då den sporten har varit dålig på att slå igenom som publiksport i medier och få popularitet (vad det gäller tittande) inte utövande för där finns det många intresserade).
@Backlash. Nej såg inte det, missade det.
Det var väldigt kloka ord! Ungefär så jag menade, fast lägg till känslorna, att män också har rätten att visa känslor.
Förstår att du är lyckligt gift, blev glad av att läsa ditt inlägg.
Mycket av det du säger är dito, dito kvinnorna. Det här med självförtroende och individualism. Jag skulle vilja lägga till självständighet som en kvinnlig egenskap. (med egna erfarenheter så har killar mer teamspirit än tjejer som gärna gör saker på egen hand, t.ex träna(generellt utövar killar mer lagidrott o tjejer mer individidrott) Därför är det så viktigt att tjejer lär sig samarbeta i grupp, killar verkar ha nån sorts självklarhet där, i att stötta varandra, när skall tjejerna börja peppa varandra.
Fiktiv figur säger du. Håller inte med. De egenskaper som jag radade upp behöver nödvändigtvis inte en o samma man ha, gärna ngr av dem. Mkt av din egen beskrivning innehåller de egenskaperna, vad jag kan läsa mellan raderna. “Jag kan både snickra och laga mat” lät inte det som ngt übermenskligt
Min man har allt jag kan önska mig av en man. Att diskutera min man här anser jag inte vara så respektabelt mot honom. Jag kan bara säga att jag älskar honom. (Jag har fått fila naglarna på honom, även om han tyckte det var tjejigt. Bättre att fila naglarna än att bita på dem, framförallt ur hälsosynpunkt.)
Skall lägga till att killar får vara fåfängda om de vill, passar inte alla men vissa. Inget konstigt med det.
Lycka till med familjelivet!
Amen så bra Jag är, vi är!
Jag tror nog att vi ska hitta fram till en positiv manlighet och mansbild så småningom. Utvecklingen går ju i alla fall framåt, tycker jag…
http://www.youtube.com/watch?v=Lc6U7_-BeGc
Kunde inte motstå, sorry!
Ärligt talat skiter jag i positiva mansförebilder och ser mycket hellre att man driver på för positiva mänskliga egenskaper. Aktivarium nämnde att par tidigare, självständighet och nyfikenhet. Intergritet och ärlighet är viktiga egenskaper som både kvinnor och män bör bygga sina identitet på. Med dem bygger man kärlek, respekt och tolerans för andra (äkta tolerans inte den fejkade kampanjvarianten “vi ogillar ett visst parti” som aftonbladet kör med). Lägg därtill flit, hjälpsamhet och nyfikenhet. Odla fram förmågan att skilja mellan propaganda och fakta. Lär ut hur man gör egna undersökningar, finner källor och hittar logiska brister.
Det fina i kråksången att man kan bygga både riktiga män och riktiga kvinnor med detta. Jag är övertygad om att män och kvinnor också naturligt skulle anamma sina maskulina respektive feminina egenskaper, så att män generellt blir mer macho och kvinnor mer omvårdande, men utan att dessa egenskaper blir tvingande.
Män som är bra människor blir naturligt macho men har inte heller några problem att lägga det åt sidan och vara mjuk när det passar. Starka människor känner sig varken tvingade att följa eller bryta sina könsroller.
dolf säger, kl 05:12:
“Det fina i kråksången att man kan bygga både riktiga män och riktiga kvinnor med detta.”…
Ja, och som Martin Luther King, Jr. har skrivit:
“Whatever affects one directly, affects all indirectly. I can never be what I ought to be until you are what you ought to be. This is the interrelated structure of reality.”
http://www.toptenz.net/10-things-you-can-learn-from-martin-luther-king-jr.php#ixzz1jPJ9UfWA
Alltså, om inte vi män får vara de vi är, eller de vi borde vara, kommer inte kvinnor heller att till fullo bli det de är, eller det de borde vara – och vice versa. Eller, snarlikt uttryckt av Desmond Tutu:
…”we believe in Ubuntu — the essence of being human, that idea that we are all caught up in a delicate network of interdependence. We say, “A person is a person through other persons.” I need you in order to be me and you need me in order to be you.”
http://www.sol.com.au/kor/19_03.htm
Min översättning (av en del av det ovanstående):
“Jag behöver dig för att vara mig själv, och du behöver mig för att vara dig själv.”
Att förbättra livet för män, kommer alltså i förlängningen också att förbättra livet för kvinnor, och vice versa.
Vi kan ju vara less på en viss sorts feminism och en viss sorts feminister, eller snarare “misandrister”, men faktum är ju att vi här idag diskuterar kön på ett sätt som vi antagligen aldrig skulle ha gjort, om inte feminismen hade funnits eller kvinnor hade kämpat för en större frihet för kvinnor. Eller hade vi män så småningom ändå gjort revolt mot samhällets syn på vår umbärlighet, eller mot kvinnors dominans i umgänget med barnen och deras uppfostran, eller något annat? Vet ej, men det känns som vi haft en sådär 9000 år på oss, sedan uppfinningen av jordbruket och den därav följande uppbyggnaden av ett mera hierarkiskt samhällssystem, utan att ha gjort något förrän alldeles nyligen – efter att kvinnorna och feministerna börjat dominera i det politiska, det akademiska och i viss mån även det ekonomiska livet.
Om man nu istället avsätter resurser för mäns mående och möjligheter (se även http://tantvitro.blogspot.com/2011/11/prioritera-mans-maende-och-mojligheter.html ), kommer detta även att komma kvinnor till del i slutändan, eftersom män som mår bra och på ett adekvat sätt kan uttrycka sina känslor och stå ut med sin sårbarhet, kommer att kunna fungera bättre socialt och använda mindre våld.
Enligt resonemanget finns det ingen egentlig konflikt mellan kvinnors och mäns välmående, alltså att det bara skulle finnas en viss mängd välmående, som skall fördelas mellan kvinnor och män. Nej, när den ene lyfts, kommer också den andre/-a att lyftas, och det totala välmåendet kommer då i själva verket att växa. En sådan tillväxt är väl värd att kämpa för – för allas skull!
Ammi!
Man kan visa känslor på många olika sätt. Du kanske inte är lika duktig att läsa av alla dessa sätten? När det talas om att män ska visa mer känslor så syftas oftast på att män ska visa känslor på samma sätt som kvinnor vanligtvis visar känslor (som feminister gärna uttrycker det, att kvinnan är “norm”). Men man kan lika gärna kräva att kvinnor blir duktigare att läsa av mäns sätt att visa känslor!
För övrigt tycker jag att din beskrivning av män och dina önskningar av män mest är en person som passar upp på dig. Det låter som att du helst vill ha en slav som underdånigt tar hand om alla omkring dig och som ständigt finns till hand för att ta vara på DINA behov (men aldrig sina egna behov).
Sedan låter det som om du är väldigt ytlig när du talar om smink och hårdvårdsprodukter. Som att yta betyder mycket mer än innehållet.
Slutligen verifieras bilden av att du helst vil att mannen ska vara din slav när du räknar upp att han ska vara trogen, självsäker, ansvarsfull och glad. Det utgåt återigen från DINA behov, inte mannens behov.
Det visar att du har en syn på män som underställt dig och dina behov. Han är ett objekt som ska tillfredställa dig och dina behov. Han är inte din like, utan din underställde. Din slav.
Matte!
Då förstår jag hur du menar. Och jag håller med dig! Om män ska offra sig och slita hårt för kollektiver så måste de också få cred för det. Men det får inte män i Sverige längre. Tvärtom är män i det feministiska Sverige ett hatobjekt. Då finns det heller ingen anledning för män att ge något till samhället. Varför jobba hårt, slita ut sig i förtid och betala miljontals kronor mer i skatt än man någonsin får tillbaka om samhället ändå inte ens visar lite tacksamhet? Än mindre belönar eller berömmer!
Jag har sagt det förr. Det är dagd för män att flytta sina företag från Sverige, sluta betala skatt och börja jobba svart. Pengar är det enda språk som makteliten förstår!
dolf!
Bra skrivet! Det är egentligen mycket bättre att promota goda MÄNSKLIGA egenskaper. Att lyfta fram dessa och förespråka dessa för både kvinnor och män är bättre i det långa loppet.
Att många av dessa positiva egenskaper ofta är förknippade med män är heller ingen nackdel. Det ger indirekt en mer positiv mansbild. Men det förhindrar inte att de även är goda egenskaper för kvinnor i det moderna samhället.
Kvinnor och män är olika, och de ger också olika förebilder/värderingar till sina barn. För barn och ungdomar är det viktigt med positiva förebilder från bägge föräldrarna. Och finns inte bägge könen representerade i hemmet, så finns de runt omkring dem (förhoppningsvis) i en annan del av familjen som mor-farföräldrar, skolan, sporten mm.
I vår familj fick vi redan som ettåringar mc-åkning med bägge föräldrarna, fiske, berg och skogar, skytte (ej på djur) modellplan, elektronik mm. Bygga kojor, trädklättring och att ”slåss” ingick:) dockor likaså, i alla fall för min del, min bror föredrog bilar. Vår mor stod för en annan del av tryggheten även om hon givetvis var med på en hel del av våra yttre äventyr. Men i hemmet stod hon, för den mer inre stadgan/tryggheten och omvårdnaden/uppfostran. Och även min far är en helt ypperlig kock i hemmet, så det var inte några stereotypa könsroller. Vi fick trygghet, skapande, utforskande och kärlek/ närhet.
Man får så att säga det bästa av två världar:)
För visst vore det fruktansvärt trist, tråkigt och enformigt om bägge föräldrarna vore stöpta i precis samma form!
@Sara:
“Man får så att säga det bästa av två världar:)”
Godt sagt!
Og er det ikke nettopp det som er fordelen og poenget med to kjønn,- man får fordeler som man ellers ikke kunne fått med bare ett kjønn. Vi utfyller hverandre.
Jag är ju mer åt individlikartshållet sas eller queer om man så vill så för mig är den positiva mansbilden den samma som den positiva kvinnobilden. Individer som kan och får bejaka sig själva. Som är fria att välja sin identitet över könsgränserna och efter eget huvud. Som uttrycker sina känslor, önskningar och behov och då menar jag uttrycker dem – i tal – så att folk slipper gissa och tolka. Vill man så vill man och säger det och vill man inte så säger man det och behöver inte. Troligen får vi fortfarande flest män i teknikens värld och flest kvinnor i relationsbrancher men vi får nog även fler som bryter normerna, fler kvinnor i karriären (i ‘blåställ’ eller ‘blommigt’) och fler hemmapappor (i ‘blommigt’ eller ‘blåställ’). Människor helt enkelt som får bli/vara de de var ämnade att bli/vara. Människor som plockar russinen ur kakan och spottar ut bittermandlarna, i mycket mycket stora penseldrag
“Själv vill jag se män som visar både styrka och sårbarhet”
Män ska kunna vara som de vill vara och det ska vara ok. Man ska behandla folk rättvist oavsett kön, och det inkluderar att sluta dalta med kvinnor.
I slutändan så tycker jag inte att man ska “vilja se” något överhuvudtaget, utan istället börja respektera och acceptera det man redan ser.
Jag blev lite förvånad över din kommentar Pelle och hoppas att jag övertolkat den. Du ger intrycket av att vilja förändra män och gärna höja det feminina till skyarna. Att hylla sårbarheten är fel ände att börja i. Rätt ände är att börja respektera män och respektera maskuliniteten på samma sätt som man länge respekterat kvinnligheten.
När man börjar tala om att förändra maskuliniteten så är man inne på ett farligt spår. Det vore tråkigt om du, på grund av att du vill föra samman feminister och “jämställdister” eller vad folk nu kallar sig under samma tak, börjar föra feministers talan och till viss del överger dina grundprinciper för att kompromissa.
Medborgare X,
Nu tycker jag väl att det är lite orättvist det du skriver till Ammi. Det är lite svårt att säga hur en “man” ska vara. Precis som det är att beskriva en “kvinna”. För det är individ.
så jag kan hålla med om att jag önskar trofasthet, självsäkerhet, ansvarsfullhet och att vara glad (fast jag skulle nog använda ordet positiv) hos en man – liksom jag själv försöker ha samma egenskaper. Smink skulle jag väl kanske reagera lite emot – men å andra sidan så vore det förmätet att döma ut någon som försöker se väldigt bra ut. Det är troligen inte en person jag skulle falla för om man säger så.
Så frågan är vad frågeställningen går ut på. Är det den ideala mansrollen – eller de egenskaper som jag som kvinna skulle vara dragen till? Eftersom många reagerar på att vissa feministkvinnor radar upp en massa velourdrag som killar ska ha – och sedan sitter som klistrad framför Gunvald Larsson.
Och ja vissa personer – både kvinnor och män kan ha svårt att uttrycka känslor. Och ja, självklart kan det bero på mottagaren med. Men många kommenterar kvinnor som blir förbannade på män som läst av dem fel. Som inte förstått att läsa mellan raderna. Och visst, jag har varit lite irriterad ibland på min sambo som inte förstått mina vinkar så tydligt. Med åren har han lärt sig tolka mig – liksom jag honom. Men varje gång man ska “läsa av någon” så finns det stort utrymme för tolkningsproblem. Det sker också mellan kvinnor (mina väninnor har aldrig varit lika bra på att läsa av mig när vi är ute som min storasyster). Så därför är det viktigt för mig med en man som vågar uttrycka sina känslor. Men det är också viktigt för mig att kunna vara en person som han kan lita på att dela med sig av sina känslor, att jag inte ska skratta ut honom eller bli pinsamt berörd av tårarna.
Så jag har träffat en del män som har en attityd som jag anser är lågvatten märke av män – att kvinnor är till för att “doppa’n i”. Kanske är det en fasad från deras sida. Jag har även träffat kvinnor som beundrar dessa. Som citerar dem med fascinerad bävan. Så tydligen är även detta en mansroll som fungerar – som appellerar till vissa kvinnor. Däremot är det någon jag själv skulle vara tämligen ointresserad av att lära känna närmare.
Förövrigt beskyddande tas gärna upp som en egenskap hos mannen. Och det stämmer väldigt bra. Men har någon försökt skada ett barn för en mamma så är det mycket beskyddande som kommer fram där med, så mycket kan väl ligga i biologin där. Beskyddande av den som är svagare.
Jag tycker som flera andra här att vi inte behöver generell mansbild.
Pelle skrev:
“Själv vill jag se män som visar både styrka och sårbarhet. Som står för det de tror på, vare sig det är populärt eller inte. Som engagerar sig i den kommande generationen och således blir till förebilder. Som inte låter någon flyktig ideologi åt det ena eller andra hållet diktera vem de är eller hur de ska leva sitt liv. Och som mitt i allt detta tillåter sig att njuta av livet!”
Jag tycker det vore synd att generellt tillskriva dessa egenskaper åt (endast) män eftersom det låter som fina egenskaper på alla människor.
Låt både män och kvinnor vara människor och individer med möjligheten att utveckla och framhäva sina personliga positiva egenskaper utan generella förväntningar kopplade till deras kön. Även om vi kan hitta vissa egenskaper generellt oftare hos män än hos kvinnor (och vice versa) så är spridningen inom könen så stora att vi inte kan tillåta oss att generalisera så grovt som manligt och kvinnligt.
“Själv vill jag se män som visar både styrka och sårbarhet”
Sedan finns det en tydlig motsättning mellan att vara stark och samtidigt sårbar. Om du, rent hypotetiskt, skulle lyckas med en sådan kampanj riskerar man bara att hylla ett ouppnåeligt ideal av den starke svage mannen som bara försvårar för vissa män att hitta sin plats. Ärligt talat har jag svårt att se varför man överhuvudtaget skulle vilja spä på med ytterligare ideal och riktlinjer. Jag har svårt att se på vilket sätt det skulle främja män.
Du får gärna utveckla vad du egentligen menar när du kommer med sådana kommentarer. Vad är ditt gyllene ideal? På vilket sätt hjälper det män att sätta upp ytterligare riktlinjer för hur de bör vara?
@Medborgar X: Är det inte det Ammi försöker säga. Det Dolf antyder om att framhäva mänskliga egenskaper.
Att visa känslor är mänskligt. Den macho-stereotypa bilden som kablas ut är ju att mannen inte ska visa känslor, utan vara stor, stark och tuff annars är du svag. En människa är inte svag för att hon gråter. Där tycker jag är ett problem där män hämmar sig själva genom att upprätthålla den starka mansbilden och inte tillåter sig själva att gråta. Känslor kan givetvis vara på många olika sätt, man kan visa ilska, glädje, entusiasm, tårar. Just nu handlar det om känslan över att kunna gråta utan att bli kallad för mes. Jag håller med dig att män inte nödvändigtvis behöver visa känslor som kvinnor gör. Men hur visar män känslor då? Är det inte så att en man har en X o en Y kromosom? Och då kan bejaka sin kvinnliga sida som det så fint kallas, men det kan lika gärna heta manliga känslor, den manliga mjuka sidan. Sen får en man vara stor o stark också om han vill, ingen tvingar honom det ena eller det andra.
Visst kan kvinnor bli bättre på att läsa av människor/känslor men är inte det en personlig egenskap? Finns många människor som är usla på att läsa av folk, men det går ju att lära sig.
Vad är den positiva mansbilden anser du? Du sa att män är omhändertagna. Men är inte det en typisk kvinnlig egenskap, annars skulle det inte finnas så mycket kvinnor inom vårdyrken.
Nej det där är ingen slav det Ammi pratar om. Det är en man. Frågan “Vad vill vi ha för mansbild”"Du som är kvinna, vad tycker du om detta?” ställdes, hon uttryckte sin åsikt och då anser jag det vara legitimt att berätta om de egenskaper hon tycker sig se.
Visst låter det som att hon pratar om prinsbilden, den uppoffrande killen som skall rädda prinsessan, men är det inte så män vill vara? Stora, starka, uppoffrande, ha ansvar, makt, mm. Själv tycker jag att prinsessan skall sluta vara hjälplös och ta ansvar själv för sin position och klättra ut genom fönstret.
@Sara: Håller med dig!
Det handlar väll i slutändan om att leva i symbios med varandra, att tillfredställa varandras behov och det är absolut inget slaviskt i det. Är övertygad om att Ammi tillfredställer hans behov utefter det han önskar. Behov och önskemål är individualistiskt, ingen är stöpt i samma form vi har olika egenskaper och behov.
Hon framförde en typ av positiva mansbild med all respekt för det.
Min bild är att män oftare än kvinnor vågar gå utanför existerande gränser och bl.a. testa nya idéer inom vetenskap och kultur. Ofta misslyckas det men ibland blir det succé och det är gränsöverskridarna som för det mänskliga vetandet framåt.
Många av dessa banbrytare var inte heller så framgångsrika i skolan. Skolan belönar flit och anpasslighet, men sällan briljans och nytänkande. Steve Jobs var t.ex. ingen A-student men en av det senaste decenniernas mest geniala människor.
Pelle
Är det inte ändå konstigt att när kvinnofrågor diskuteras så är det i huvudsak problematiserande av mäns beteende.
När mansfrågor diskuteras så är det i igen i huvudsak problematiserande mäns beteende.
Aktivarium / din pkt 24. = snygg jämförelse.
Per Hagman
“Mansbilden” skiftar med den , vi har en relation till.
För en liten jenta kan en fin “mannsbild” vara… stor stark trygg med förmåga att se barnet , skapa harmoni , ge trygghet , skapa självtillit.
Per Hagman
per hagman
Poängen var väl att frigöra män och kvinnor. Varför ska man då ens ha nån mansbild?
Vi är ju alla människor och individer.
Just den där mansbilden att män ska vara stora, starka, självuppoffrande, etc är väl nåt man vill slippa. Ja man vill väl slippa mansbilder överhuvudtaget.
Detta blir väl ännu mer tydligt om vi börjar tala om god förebilder för kvinnor. Det blir ju lätt då att man börjar prata om egenskaper som har med den traditionella könsrollen att göra.
jämställdhet 2.0 är väl ändå inte givet nåt könsrollssamhälle? Varför ska vi moralisera så mycket om grupper? Då blir det ju samma kollektivistiska tänk som vänstern och feminismen kör med.
leifer: Fast om man har utgångspunkten att könsroller inte ska existera så tar man ju inte med potentiella biologiska orsaker i beräkningen.
Leifer o Erik.
Min erfarenhet är att männ har en överlägsen förmåga av att skapa överblick konkretisering visualisering och genom vår allmänna altruism skapas dialogen och en stark kulturell utveckling.
Jag menar, kolla omkring er och peka på vad männ skapar i både hårda o mjuka “värden”.
Kvinnan är inget annat än en känslosam följare till mannen.
Per Hagman
Vi männ skapar
Kvinnor känner och har ej de biologiska förutsättningar mannnen har. Trist… men så är det.
[...] Göran Lindberg kanske kan bli hedersmedlem i #prata om det och inför fullsatta hus berätta om hur män (inte han själv) begår övergrepp på kvinnor? Vore det inte toppen om Sverige fick sin egen Hugo Schwyzer som positiv mansbild? [...]
Jag håller med de som ifrågasätter om man verkligen ska göra sig bilder och förväntningar av hur en man ska vara, eftersom det antagligen kommer att inverka negativt på de män som inte tycker att de lever eller kan leva upp till den bilden eller de förväntningarna. Det blir svårare att se sig själv, inför sig själv, om förväntningarna utifrån trycker på alltför intensivt, tänker jag.
Ska man nödvändigtvis ha ett ideal för män, kan det kanske gå ut på att en bra man är närvarande i sitt eget liv?
Alltså, han är medveten om hur han mår, medveten om vad han känner, om sina värderingar och var hans gränser går.
Om han är trött och ledsen, tillåter han sig att vara just det.
Om han behöver mera utrymme för sig själv och få vara ensam, kan han ta sig det utrymmet och den tiden det kräver.
Han respekterar och älskar sig själv, och inser betydelsen av att få sina behov av mat, sömn, säkerhet och mänsklig kontakt etc, rimligt tillfredsställda, för att kunna leva ett bra liv i ett längre perspektiv.
Om han vill göra något eller klä sig på ett sätt som andra tycker är omanligt eller “bögigt” (eller för den delen “alltför stereotypt manligt”), gör han det ändå, eftersom han vill det själv och styr sitt eget liv inifrån sig själv, och inte som ett svar på andras förväntningar.
Eftersom han är närvarande i sitt eget liv och accepterar både sin storhet och sin litenhet, jämte alla sina känslor, tankar och kroppsliga reaktioner, kan han se både sig själv och andra på ett klart sätt.
Han kan säga till sig själv att “jag är en man värd kärlek och respekt” och samtidigt se sig i spegeln utan att vända bort blicken. Han kan säga detsamma inför andra, och veta att det är så, oavsett hur de andra närvarande reagerar. Han är också medveten om att andra på samma sätt djupast sett är värda en sådan kärlek och respekt, oberoende av om han själv förmår visa dem denna kärlek och respekt, vid något visst tillfälle.
En man som är närvarande i sitt eget liv, accepterar både sina förmågor och begränsningar, både sin styrka och sin svaghet, och låter sig själv och andra vara just som de är, här och nu.
En man som är närvarande i sitt eget liv, låter livet vara vad det är.
(Men måhända blev också denna “närvarande man” ett ideal, omöjligt att leva upp till?)
Oroande att Ammis kommentar fått mest tummen upp. Den bestod av två delar, den senare om hennes erfarenheter, bör uppmuntras, men den första som inte heller var on topic om hur hon anser en man bör vara i framtiden, den beskrev, som medborgare X väl pekade ut, närmast en slav. Samma roll som tidigare för män alltså. Vi vet att kvinnor vill ha detta. Det fungerar inte för oss dock.
Jag skrev “inte heller on topic” därför att ammi pratade om framtidens idealman enligt henne, inte om framtidens bild av män i samhälle och media, vilket om noggrannhet skall användas, är vad tråden egentligen bort handla om.
Pelle Billing sade:
“Vad vill vi ha för mansbild i samhället och i media? ”
Ammi sade:
“Ååå det här är kul att prata om. Dels för att det känns mkt lättare att prata om män”
Alltså ammis beskrivning som medial bild är ok (hellre än en slående pedofil pajas av ren ondska som tär på miljön), men inte som idealman (därför att han är endast beskriven som tjänare av kvinnan, en riddarmes).