Vem har godhetsföreträdet?

04 januari 2012, av Pelle Billing

Att gå mot strömmen är aldrig lätt. Särskilt inte i Sverige, där konsensus-anda råder på många områden.

Ett sådan område är kultursfären, där utövarna närmast förväntas vara åt vänster politiskt. Man kan alltså säga att vänstern där har tolkningsföreträdet.

Inte nog med att vänstern har tolkningsföreträdet inom det kulturella, utan den har även lagt beslag på godheten. Att vara vänster är att vara godhjärtad, empatisk och att bry sig om sina medmänniskor. Högern är istället kall, girig och kommersiell.

Om detta skriver Bengt Ohlsson idag en artikel i DN, som redan blivit omdiskuterad. Den är helt enkelt lite för träffsäker för att gå obemärkt förbi. Jag rekommenderar verkligen att läsa den.

På andra områden kan det vara andra ideologier som har tolkningsföreträdet. Om du umgås med evangeliskt kristna i USA får du nog räkna med att ge uttryck för starka högeråsikter och abortmotstånd, om du ska bli sedd som en god och empatisk människa. Varje tid och varje plats har sin utmaning.

Vad är då så intressant med allt detta? Jo, för inom svenska jämställdhetsområdet finns både ett tolkningsföreträde och ett godhetsmonopol. Godhetsföreträde, om du så vill.

Att stödja en jämn fördelning av män och kvinnor inom samhällets alla områden är gott. Att prata om mäns våld mot kvinnor är gott. Att slå hål på gubbväldet med lite fyndiga rubriker är gott.

Däremot är du inte riktigt lika empatisk om du talar om meritokrati på arbetsmarknaden, en forskningsbaserad syn på våld i hemmet och att inget av könen ska attackeras i media. Risken är då att du är lite kall, eller kanske till och med en ung, arg man som är orolig över att hans privilegier kommer att försvinna.

Den största uppförsbacken på vägen mot Jämställdhet 2.0 är just denna. Att du ska säga rätt saker för att vara god, och för att få en fribiljett in i värmen. Det är därför så många människor med kloka åsikter inte vågar säga något. Av rädsla för att straffas i sin karriär eller av omtanke om sin familj.

Själv pratar jag om det nya, det oönskade, det pragmatiska och det framåtsyftande i jämställdhetsdebatten. Jag gör det för att det behövs, och för att jag verkligen tror på dessa idéer (förutom att de har en god förankring i kunskap och forskning).

Men mest av allt gör jag det för att jag verkligen vill människor gott. Jag vill att människor ska ha det bra, och kunna känna sig nöjda, kreativa, fria och trygga i vardagen. För de som fortfarande är fast i Jämställdhet 1.0 kanske detta ter sig som oförståelig och ogripbart, men så är det.

Min drivkraft är inte ilska, eller att ha rätt eller att trycka dit någon. Min drivkraft är att frigöra potentialen i varje man, kvinna och barn i Sverige. Det är en djup kärlek till människan och hennes möjligheter som får mig att sätta mig vid tangentbordet, och skriva om morgondagens idéer och morgondagens jämställdhetspolitik.

Ingen behöver hålla med mig. Men du som verkligen inte tycker som mig. Fundera en sekund på om det kan vara så att jag gör detta för ett högre syfte, för att göra gott – hur osannolikt det än framstår för dig som lever på insidan av godhetsföreträdet.

Etiketter:  

43 kommentarer på “Vem har godhetsföreträdet?”

  1. Christina Nauckhoff skriver:

    Eller sagt på diktarvis ur ”En fattig munk från Skara”

    ”Den gode han är väl ej så god,
    som själv han tror i sitt övermod.
    Den onde han är ej så ond ändå,
    som själv han tror, när kvalen slå.
    Thy skall du ej mycket berömma,
    ej mycket häckla och döma.”

    Gustaf Fröding

  2. Nils Jungenäs skriver:

    Bra inlägg Pelle.
    Det här är precis det som stör mig med dagens samhällsklimat i Sverige. Precis det här. Det gäller inte bara feminism och jämställdhet. Det gäller många andra aspekter av tillvaron.

    Jag ser nog egentligen inte den urspårade feminismen som problemet i sig. Det är mer av ett symptom på ett bakomliggande problem. Det är något fundamentalt fel med ett samhälle där den här typen ovetenskaplig extremism tillåts bli totalt förhärskande. DET oroar mig. Det intresserar mig. Det är vad som intresserade mig för feminismen från första början.

    Även om vi om någon generation eller så lyckats laga den här galna manshatande feminismen… Vad är det för odemokratisk galenskap som tar över nästa gång? Nazism? Kommunism? Religiös fundamentalism?

    Jag är intresserad av det Pelle tar upp i texten om människors flockbeteende. Räddlan/oviljan att ifrågasätta och gå mot strömmen.

  3. Bengt Andersson skriver:

    Hej Pelle,
    Som vanligt sansad och klar är du, många till förtret.
    Jag har läst Bengt Ohlssons inlägg som får att mig att reflektera.
    Jag har sedan en tid funderat över den åsiktskonsensus som finns och som åstadkommer ren förföljelse av de som avviker. Vi kallade dessa kulturutövare förr för opportunister. Det vill säga, människor som ser att det blir enklare att leva, till och med väldigt bekvämt att leva om man håller med i den allmänna strömmen av åsikter. Opportunister, smaka på ordet, dessa ynkliga stackare, det finns flera stycken av dem som jag skulle ville fråga: Om det var Tyskland 1933, var skulle du stå då?

  4. NinniTokan skriver:

    Det är en djup kärlek till människan och hennes möjligheter som får mig att sätta mig vid tangentbordet, och skriva om morgondagens idéer och morgondagens jämställdhetspolitik.

    Mm. Det är just det, jag har för mycket hjärta för att bara se på och tiga. Man behöver inte hålla med, men jag önskar att folk ville fundera över vad ordet åsiktsfrihet egentligen betyder.

    Ibland, när jag bara känner för att ge upp och bara bry mig på min egen lilla sfär pga allt skit man får när man står på fel sida om pk-strecket, så hämtar jag ny kraft i att tänka på en av mina idoler, Nelson Mandela. Om han kunde ta 27 års fängelse för sina ”hemska” åsikter, vad är jag för en liten lort om jag inte orkar ta detta för mina lika ”hemska” åsikter.

  5. Nils Jungenäs skriver:

    Ninni #4

    Precis så känner jag också. Du växer i mina ögon.

  6. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Mikaela Blomqvist verkar inte hålla med dig att det är av ”en djup kärlek till människan och hennes möjligheter som får mig att sätta mig vid tangentbordet”.

    http://hd.se/kultur/2012/01/04/feminismen-tur-och-retur/

    Tvärtom menar hon att alla män som uttalar sig kritiskt om feminismen och SCUM-manifestet gör det som en ”medveten strategi med syfte att upprätthålla den patriarkala ordningen”.

    Vi har väl hört den typen av argument för. Att alla som uttrycker kritik mot feminismen är våldtäktsmän och pedofiler som inget annat vill än att kedja fast frun vid spisen och ta ifrån kvinnor rösträtten…

    Själv är hon dock öppen med att hon inte vill att vanligt folk ska få uttrycka sina åsikter på nätet. Det resulterar ju bara i ”näthat” från en oupplysta pöbeln.

  7. leifer skriver:

    Vänstern pratar om att dom vill ha mångkultur men är det nånstans det finns så mycket monokultur och bara en ”rätt” åsikt som hos vänstern? Självkritik är dessutom obefintlig och man kallar allt som är dåligt höger ex rasism blir då ”högerextrem”. På det sättet friskriver sig vänstern och vägrar göra upp med galenskaper som Stalinism, Kommunism & Socialism.

  8. Sanjo skriver:

    Så rätt, Pelle!

  9. leifer skriver:

    Pelle

    Du kunde ha lagt till att det samma gäller feminism. Att vara feminist är att vara god, att vara maskulinist t.ex. är att vara ond.

    Eller ska man hårdra det ytterligare. Att vara kvinna är att vara god, att vara man är att vara ond. Som man ska man i Sverige skämmas för den ondska det manliga könet står för, och man har kollektiv skuld i allt ”ont” som män hittar på. Detta gäller särskilt om man tillhör en icke ”offergrupp”, dvs skötsam vit heterosexuell man. Världens mest jämställda man är alltså problem nr1. Hur faen går det ihop feminister?

  10. Sanjo skriver:

    leifer:

    Ingenting behöver ”hårddras”. Det är redan sedan länge som du beskriver det.

    Feminismen är numera allt annat än en god kraft.

  11. Kristian i förskingringen skriver:

    Ja, den som äter palsternackor …
    Utmärkt artikel av Ohlsson.

    (leifer: du får mitt stora pris (fyra elektroner) för att du använt ”hårdra” korrekt.)

  12. leifer skriver:

    Kristian

    Tackar, men jag är nog mest stolt över att jag lyckades stavar rätt till yterliggare! ;)

  13. QED skriver:

    Bra skrivet. Kan rekommendera Lena Anderssons senaste kolumn i DN

    ”Problemet med diktaturen är att den inte uppstår som en diktatur, utan som ett undantagstillstånd till skydd för det rätta. Diktaturen är aldrig målet utan medlet. I den är var och en ålagd att skydda det sköra mot fienden. I efterhand är dikaturen full av rekvisita som vi tror oss känna igen den på men den börjar inte med stövlar och armbindlar utan som en dröm och en daggdroppe. I samtiden känns anpassligheten inte som anpasslighet, utan som lojalitet och en radikalitet som kräver sitt i försvaret av det goda.”

    ”Någon är alltid paria inför samhällsmakten. Paria är den som det är belönande att förakta, som man kan avsky utan argument, och som det är riskabelt att inte oavbrutet ta avstånd från. I konformismens mentalitet kan höga politiska makthavare få för sig att det är modigt att yttra att de inte vill ta i parian med tång. Att detta är lönsam anpasslighet snarare än mod tiger vi om för att inte bli påkomna med att försvara de smutsiga.”

    http://www.dn.se/ledare/kolumner/demokratin-som-mentalitet

  14. Ola Normann skriver:

    ”Själv pratar jag om det nya, det oönskade, det pragmatiska och det framåtsyftande i jämställdhetsdebatten. Jag gör det för att det behövs, och för att jag verkligen tror på dessa idéer (förutom att de har en god förankring i kunskap och forskning).
    Men mest av allt gör jag det för att jag verkligen vill människor gott. Jag vill att människor ska ha det bra, och kunna känna sig nöjda, kreativa, fria och trygga i vardagen. För de som fortfarande är fast i Jämställdhet 1.0 kanske detta ter sig som oförståelig och ogripbart, men så är det.”

    Godt sagt. Jeg tror også at den jobben du (og mange andre) gjør, er både viktig, riktig og nødvendig. Jeg ønsker at mine barn (og forhåpentligvis også barnebarn etterhvert), skal få vokse opp i en best mulig verden. Og for meg bidrar ikke feminismen slik den har utviklet seg, til at vi får en slik verden. Det trengs noe annet, noe som ivaretar begge kjønn, og som får fram det beste i oss.

  15. Ola Normann skriver:

    @Medborgare X i #6:

    Jeg leste artikkelen til Mikaela Blomqvist.
    For meg virker det som hun tenker på følgende måte:

    1. Min tro er den riktige,- den eneste riktige.
    Jorden er flat.

    2. De som påstår at jorden er rund, må derfor ta feil.
    De skal derfor ikke tas seriøst, og det er heller ikke nødvendig å forsøke å
    forstå deres argumenter, selv om de høres aldri så velbegrunnede ut.

    3. Siden de kritiserer min tro, er de derfor enten uintelligente, eller de er ute
    etter å MOTARBEIDE meg og min tro. De må derfor latterliggjøres eller
    bekjempes med alle midler.
    Jorden ER flat.

  16. Access skriver:

    @QED

    Ja, Lena Anderssons kolumn i DN är absolut läsvärd! Om man läser den först, och sen Bengt Ohlssons debattartikel, så får man en ganska bra bild av hur vänstern fungerar. Det gäller inte bara ”kulturvänstern” utan hela vänsterns världsbild och självbild. Jag föddes in i den kulturen och har lyckats ta mig ur den. Det låter som att Bengt Ohlsson också är på väg att ta det klivet.

  17. rickard skriver:

    Man kan argumentera att staten inte borde bestämma över oss och låta oss göra egna val som mogna självständiga individer och på så sätt undvika att patriarkala strukturer får makten över våra liv.

    Nä, det fungerar nog inte, feminister är samma sorts idioter som tror att staten är folkets enda vän.

  18. Mario skriver:

    @QED

    Lena Andersson är sveriges bästa dagstidningsskribent, och jag är lite besviken över att det är Bengt Olssons text och inte hennes som uppmärksammas. Hon har ett större djup än Bengt (och överraskar betydligt oftare än vad han gör.) Men det kanske beror på att jag själv tillhör kulturpatrasket och står Bengt Ohlsson för nära.

  19. Per skriver:

    Problemet med den sorts tänkande du skriver nu, att det finns ett ”klimat”, ett genomgående ideal, tolkningsföreträde et cetera är att det ger en bild av just den sortens samhällssyn som är anledningen till att jag ratar radikalfeminismen. Jag vet att du inte tänker så, men det du skriver här ger ändå sken av det. Lite samma sak som när väldigt högerlutande personer pratar om PK-samhället, eller för den sakens skull radikalfeministerna pratar om det patriarkala samhället.

    Det gemensamma i den här typen av samhällsanalyser är att man ser samhället som enhetligt, där ETT sätt att tänka och resonera anses som rätt, medan allt annat är (för att använda ett mycket överanvänt ord) ”politiskt inkorrekt”.

    Så fungerar det inte, inte enligt min erfarenhet i alla fall. Samhället är sammansatt av en rad olika grupper, fält, institutioner, samhällsgruppen, arbetsplatser och olika normer gäller på olika ställen. I Aftonbladetredaktionen kanske radikalfeministerna har godhetsföreträde, men i det här kommentarsfältet är de snarare sist i godhetsföreträdet och runt fikabordet på min skola kan det vara någon helt annan.

    Nu betvivlar jag att det var den samhällssynen du ville ge sken av att företräda, men det är ändå värt att påpeka. Det är så lätt att falla i den gropen.

    Take care!

  20. Medborgare X skriver:

    QED!

    Väldigt bra skrivet av Lena Andersson. Steget från demokrati till diktatur är inte långt och det sker ofta med ”ett gott syfte”. För att skydda den ”goda” gruppen mot den ”onda” gruppen.

    När det gäller feminismen är det inte svårt att identifiera vilken grupp som är ”god” och vilken som är ”ond”. När det gäller det av feminister hyllade ”SCUM-manifestet” är det heller inte svårt att identifiera hur den ”goda” gruppen ska komma till rätta med den ”onda” gruppen…

    När man sedan läser Mikaela Blomqvist i HD så ser man att hon dessutom förespråkar att den ”onda” gruppen med alla medel ska tystas. En tystad grupp kan inte längre protestera när diktaturen införs och SCUM-manifestet sätts i verket!

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2012/01/mer-scum-mer-feminism-mer-kultur-mer.html

    Så mycket för de röda godhetsföreträdarna!

  21. dolf skriver:

    En annan mycket läsvärd ledare på temat är dagens demokratin som mentalitet i dn.

  22. dolf skriver:

    En annan mycket läsvärd ledare på temat är dagens demokratin som mentalitet i dn. (Samma som QED länkade till i #14 och flera kommentar på senare, var inte medveten om det när jag lade upp den här kommentare). Och jag håller med Mario #19, jag tycker Lena Anderssons ledare är mer förtjänt av uppmärksamhet än Bengt Ohlssons kolumn. Bengt sade dock ett par saker jag vill kommentera, för det första:

    Jag tycker om att hugga tag i en klyscha som att ”bra satir sparkar alltid uppåt” och komma fram till att det är bullshit och något som använts som ursäkt av klåpare för att prångla igenom dålig satir.

    Jag har alltid haft intrycket av att det vi idag kallar ”pk” kännetecknas just av att det inte ifrågasätter klyschor, utan tvärtom anammar dem reservationslöst så länge de låter bra. Jag kan också notera att detta beteende också verkar vara typiskt för de som resonerar kollektivistiskt. Knappast en tillfällighet. Bägge sakerna, att anamma klyschor och att kollektivisera kännetecknas av att man inte differentierar. Differentiering är själva essensen i att analysera något, den grekiska ursprungsbetydelsen för analys är just att bryta sönder för att undersöka. Att analysera är raka motsatsen till att kollektivisera, som innebär att man klumpar ihop och gör lika.
    Exempel på klyschor som förekommer friskt är solidaritet (som används för att få andra att rätta in sig i ledet och följa husbondens röst, istället för att man uppmanar dem till att själva undersöka saken, bilda sig en egen uppfattning och sedan ta ett eget ansvar för sakernas tillstånd), gör de rikare rika och de fattiga fattigare (var hör vi det, om inte just från den kollektivistiska politiska kanten. Sanningen är att ”rika” företagsledare och ”fattiga” arbetare behöver varandra och det finns både onda och goda på bägge sidorna), och den sista behöver väl knappt exemplifieras: män slår/dödar/våldtar kvinnor.

    Den andra intressanta saken Bengt Ohlsson tog upp var denna:

    Jag kan avslöja en sak: i debatten om Slussen testade jag något nytt. Lite som i den kognitiva beteendeterapin, där folk tränar sig att bryta gamla destruktiva tankebanor och pröva nya.
    Jag testade att tänka: det kommer nog att ordna sig med Slussen. Det kommer att bli bra.
    Jag testade att tänka att Stockholms stad, trots att den styrs av en bedövande borgerlig majoritet, förmodligen inte vill göra livet surt för handikappade, barnvagnar och cyklister. För varför skulle de egentligen vilja det?
    Det var en hisnande tanke, den kändes nästan förbjuden. Den var ett brott mot en av vänsterrörelsens allra käraste inslag, den surmulna övertygelsen om att något hemskt håller på att hända bakom våra ryggar, att Makten har tystat alla kritiska röster och smusslat in sitt Slussenbygge bakvägen.

    Om du aldrig har prövat det, gör just det som han säger här, fast vänd det tvärtom: Föreställ dig att du i dagens samhälle vore en riktig Hitler-typ, att du har som målsättning att skaffa dig oinskränt makt och, framför allt, att du vill tillintetgöra någon form av motståndare, det må vara judar, muslimer, kommunister, sverigedemokrater, homosexuella, heterosexuella eller vad som helst.
    Hur skulle du bära dig åt för att uppnå ditt mål? Du lär ju knappast bara kunne gå ut och säga högt och tydligt ”DÖDA ALLA X” och räkna med någon större framgång. Tänk verkligen igenom problemet, ordentligt, på allvar. Hur skulle du göra? Försök lösa problemet grundligt och lägg verkligen ner tid på att komma fram till en strategi och lösning för hur du skulle bära dig åt.
    Jag garanterar det inte, men chansen är ganska stor att när du sedan tittar på värlen omkring dig och vad som sker där, att du kommer att se många saker i ett helt nytt ljus.

    [och det är väl bäst att jag säger det, för det är säkert någon idiot som ger sig sjutton på att ovanstående skall misstolkas: nej, jag uppmanar inte till utrotning av någon eller hyllar diktatorer, det hela är menat som ett experiment, enligt principen "lär känna din fiende"]

  23. Patrik skriver:

    Pelle,
    Väl uttryckt som vanligt. Jag tycker att du ska försöka få några av dina bloggtexter publicerade på kultursidorna. varfölr inte börja med Sydsvenskan? Kvalitetsmässigt håller dina texter absolut måttet för tidningspublicering och då når du en bredare publik. 90% av läsarna av denna blogg håller med dig redan. Vi kommer hit för att få argument. Nu är det dags att nå ut bredare.

    Jag tyckte också att Bengt Ohlssons krönika liksom Lena Anderssons text om åsiktsdiktatur dagarna innan. Lena Andersson är ateist och feminist och jag delar inte alla hennes åsikter. Men hon är en självständig och skarp tänkare som är värd respekt.

  24. Gunnar (D.U.) skriver:

    Pelle, ett lite tips:

    Angående att fler manliga svenska regissörer fått stöd för sina filmer:

    Det finns kvinnliga regissörer som erbjudits stöd och tackat nej:
    ”Lisa Aschan, regissören bakom succéfilmen Apflickorna, tackar nej till ett stipendium på 5 Mkr.”
    ” ”Vi känner att vår film inte riktigt passade ramarna som de hade satt upp för stipendiet”, förklarar producenten Anna-Maria Kantarius”
    http://di.se/Artiklar/2012/1/5/255196/Hon-tackar-nej-till-5-Mkr/

    Så tydligen kan det även beror på fler orsaker än att det är färre kvinnliga regissörer som satsat på att komma tillräckligt långt inom filmindustrin för att komma ifråga för denna typ av ekonomiskt stöd!

  25. Fredrick skriver:

    Instämmer med Patrik i föregående kommentar.
    Flera inlägg av Pelle som borde publiceras i några av de stora tidningarna,
    DN, SVD, GP eller Sydsvenskan.

  26. Mario skriver:

    En sak jag funderar på, apropå Bengt Olssons text, är om det är omöjligt att samtidigt vara vänster och kritisk mot genusdebatten som den förs på kultursidorna. Jag är politiskt till vänster, och dessutom verksam inom kultursektorn, men har under flera år haft allt svårare att acceptera den utveckling feminismen har tagit, som belyses så väl på denna blogg. Visserligen tävlar alla partier om att kalla sig feministiska, men givetvis mest av alla partierna till vänster. Min vänsterhållning kan enkelt sägas vara att jag tycker att jämlikhet, och för den delen också underavdelningen jämställdhet, är en värdefull samhällelig strävan, och att människors olika förutsättningar kräver en aktiv fördelningspolitik. Men då jag läser t.ex. Lars Ohrlys inledningstal till V’s partikongress, där han länge uppehåller sig vid hur könsmaktsordningen är en självklar utgångspunkt, ett begrepp bortom allt ifrågasättande, så känner jag en stor frustration. Gruppen kvinnor tillhör helt enkelt inte en förfördelad grupp i samhället. Idén om mäns överordning är just en sådan oifrågasättbar grundsanning som Bengt Olsson, och ännu mer Lena Andersson, försöker kritisera i sina texter. Men måste man verkligen vara borgerlig för att vara kritisk mot feminismen?

  27. Bengt Andersson skriver:

    @Mario

    Självklart och alldeles uppenbart vore det bra om man som vänstermänniska bryter sig ur opportunistfåran och börjar ifrågasätta könsmaktsordning och patriarkat! Detta utan att gå ifrån de jämställdehetsambitioner man har.

    Jag tittar på det hela från ett liberalt perspektiv och våra åsikter kommer därför inte att korrelera mer än i just detta ifrågasättande av den rent religiösa tesen om könsmaktsordning.¨

    Bengt

  28. Nils Jungenäs skriver:

    Saxat från det osofistikerade internetet där näthatande antifeminister och nynazister huserar:

    ”Demokratur är ett begrepp skapat av den franske sociologen Gerard Mermet, och betecknar ett samhälle som till ytan är, det vill säga nominellt, en demokrati, fast som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissident / dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).
    Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd, själva inte uppfattar att de lever i en demokratur, utan den statligt (eller lobby) understödda propagandan genom etablerad media (dvs. massmedia) skildrar på så sätt en annan bild av verkligheten (av till exempel invandringen, integration, ekonomin, mångkultur, dagspronser eller samhällsutveckling). Media har därför en avsevärd roll i sammanhanget, eftersom media kan forma en befolkning till majoritet i politiska frågor och därför förändra utgångspunkten i de allmänna valen.”

    Villhelm Moberg skrev:

    ”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.” ”
    — citat från Vilhelm Moberg”

  29. leifer skriver:

    Mario

    Ja fast är du beredd nu att ifrågasätta den omvända könsmaktsordningen? Den där kvinnor har makten, den där män är underordnade kvinnor. Och då tänker jag främst på reproduktionen. Dvs barn och deras tillkomst. Där är män idag i ett enormt underläge, och det är inte jämställt.

  30. Mario skriver:

    @leifer

    Ja, absolut. Där det är tillämpligt, som i ditt exempel. Jag är alltså starkt kritisk till den feministiska ideologin som den har utvecklats de senaste åren, men är i grunden positiv till genusvetenskap, där man opererar med begreppet intersektionalitet, d.v.s. det finns olika makt- och förtrycksordningar som ibland samverkar, ibland tar ut varann. Det är synd att genusvetenskap som institution är för ideologiskt belastad för närvarande, och därför riskerar att kastas ut med badvattnet, men att vetenskapligt studera frågor om kön och makt är förstås av största värde. Bara man tar av sig de ideologiska glasögonen.

  31. krakel skriver:

    Diskriminering på grund av kön, etnicitet eller sexualitet är förbjuden. Diskriminering på grund av politisk tillhörighet uppmuntras. Suck…

  32. [...] de saker som Bengt Ohlsson skrev i DN om kulturvänstern. Pelle Billing å sin sida ställde frågan vem har godhetsföreträdet?. Jag tänker dock ta upp Bengt Ohlssons text om det röda i kulturens fana i ett annat [...]

  33. Pelle Billing skriver:

    QED,

    Mycket bra artikel av Lena Andersson.

  34. Pelle Billing skriver:

    Per,

    Anledningen till att jag nämnde kristna högern i USA var att visa på olika sfärer i olika länder. Jag kunde även nämnt börsmäklare i Sverige, de är inte speciellt vänster.

  35. Pelle Billing skriver:

    Patrik och Fredrick,

    Jag skulle gärna publicera i dagstidningar ibland. Dock är det inte precis som att de rullar ut röda mattan ;) Men vi får se vad som händer 2012, både samhället och bloggen utvecklar sig kontinuerligt.

  36. Ulf skriver:

    Jag satt just (sent omsider) och tittade på ”Farväl till Feminismen?”, del 2, som ju Pelle bloggat om tidigare, och tänkte på det här med hur ”godhetsföreträdet” lyser igenom i diskussionen. Thomas Gür var t.ex. väldigt noga med att påpeka att han inte ville påstå att det fanns en omvänd könsmaktsordning, men som svar på Pelles fråga kom han ändå på att det fanns en sådan t.ex. i skolan. Nyamko Sabuni menade alldeles självklart att det är rätt att jämställdhet handlat om kvinnor först, eftersom de varit utsatta för flest orättvisor (direkt efter att Thomas bl.a. sagt att över 60% av vår genpool kommer från kvinnor, eftersom så många män aldrig får chansen att fortplanta sig, och visat på hur män under lång tid varit samhällens förbrukningsvara – likafullt behöver inte påståendet att det varit värst för kvinnor kvalificeras eller underbyggas – det ”vet vi” bara). Alldeles efteråt kommenterade Anita du Rietz att ”kvinnorna äntligen fått makten i utbildningsväsendet”.

    Äntligen?

    Jag kunde inte låta bli att stanna upp där och kommentera någonstans (här fick det bli) hur det här genomsyrar så många diskussioner. Högerpolitiker måste hela tiden bedyra att de inte är känslokalla, eftersom ”alla vet” att de är det. Jag kan inte annat än hålla med Pelle Billing om hur oerhört viktigt det är att göra sig själv uppmärksam på dessa mönster.

    Inom databranschen finns en känd krönikör, Paul Graham, som skriver om diverse olika ämnen. I uppsatsen What you Can’t Say, var han inne på just detta:

    Of course, we’re not just looking for things we can’t say. We’re looking for things we can’t say that are true, or at least have enough chance of being true that the question should remain open. But many of the things people get in trouble for saying probably do make it over this second, lower threshold. No one gets in trouble for saying that 2 + 2 is 5, or that people in Pittsburgh are ten feet tall. Such obviously false statements might be treated as jokes, or at worst as evidence of insanity, but they are not likely to make anyone mad. The statements that make people mad are the ones they worry might be believed. I suspect the statements that make people maddest are those they worry might be true.

    If Galileo had said that people in Padua were ten feet tall, he would have been regarded as a harmless eccentric. Saying the earth orbited the sun was another matter. The church knew this would set people thinking.

    Certainly, as we look back on the past, this rule of thumb works well. A lot of the statements people got in trouble for seem harmless now. So it’s likely that visitors from the future would agree with at least some of the statements that get people in trouble today. Do we have no Galileos? Not likely.

    To find them, keep track of opinions that get people in trouble, and start asking, could this be true? Ok, it may be heretical (or whatever modern equivalent), but might it also be true?

  37. Pelle Billing skriver:

    Bra kommentar Ulf!

  38. Elyza skriver:

    Keep on wriitng and chugging away!

  39. Nils Jungenäs skriver:

    Elyza

    ¿Que?

  40. [...] Män demoniseras.  På daglig basis får män höra att de orättfärdigt tjänar för mycket pengar, att de slår kvinnor, att de är våldtäktsmän, att de är pedofiler och att de måste göra om sig från grunden för att möjligen ses som goda människor. Detta är mobbing på gruppnivå men ändå har de som deltar i mobbingen godhetsföreträdet. [...]

  41. [...] känsla av åsiktsförtryck som finns i det här landet. Vad beror detta på? Svaret är enkelt: Den svenska konsensusandan och offentliga personer som t.ex. Mona ”nej, man får inte tycka så” Sahlin. [...]

Lämna en kommentar

Google