Isabella Löwengrip och Feminism 2.0

28 januari 2012, av Pelle Billing

Från en intervju hos Internetworld:

När folk frågar mig om jag är feminist säger jag alltid nej, även om jag brinner för kvinnofrågor. Jag har känt att det bara är en viss grupp kvinnor som får vara feminister och kan känna sig hemma i det och jag har inte riktigt känt mig hemma i den gruppen. Det är en väldig generalisering, men det har varit så. Därför startade jag en ny feminism, feminist 2.0, där målet är att tjejer ska hjälpa varandra. Att vi ska börja samarbeta och inte bara skylla på att allt är männens och samhällets fel. Vi ska börja hos oss själva och samarbeta för att hjälpas åt för att få lika villkor.

Att brinna för kvinnofrågor utan att kalla sig för feminist tycker jag låter som en utmärkt idé, så det är synd att Löwengrip ändrat sig.

Nu har hon emellertid gjort sitt val, och förhoppningsvis kan denna nya form av feminism ställa upp på kriterier så som:

  • Lika rättigheter och skyldigheter mellan könen.
  • Könsneutral lagstiftning.
  • En positiv grundsyn på båda könen.
  • Den bäst lämpade ska ha jobbet – ingen kvotering.

En jämställdhetsrörelse som inte skriver under på dessa kriterier har jag numera svårt att ta på allvar. Så jag hoppas att Feminism 2.0 kan bli inspirerad av den redan etablerade Jämställdhet 2.0!

 

37 kommentarer på “Isabella Löwengrip och Feminism 2.0”

  1. NinniTokan skriver:

    Här kan man se en stor skillnad på min grundsyn som gör att jag står väldigt långt från feminismen.

    Därför startade jag en ny feminism, feminist 2.0, där målet är att tjejer ska hjälpa varandra.
    Varför ska ”tjejer” hjälpa varandra? Varför inte ”människor” ska hjälpa varandra så att vi människor får lika villkor?

    Det här är nog den egenskap där jag är som tydligast maskuliniserad. Det här med kvinno-klubb fungerar bara inte för mig. Jag är inte lojal mot ”kvinnor”, jag är lojal mot människor, i synnerhet de svaga grupperna i samhället. Och den här ”kvinno-klubbs-mentaliteten”, det är det som medför ”vara lagom”, det är den största(enda?) köns-bojan vi kvinnor har. Det är en feminiserad egenskap jag önskar man ville ”problematisera”, för allas, men i synnerhet för kvinnornas egen skull.

  2. President skriver:

    Det är ju patetiskt hur man ska hålla på. Hur många olika sorters feminism finns det nu egentligen? Varför väljer inte folk att droppa ordet feminist och börja nått nytt istället. Feminismen har ju spelat ut sin roll. Det är redan vrickat som det är.

  3. leifer skriver:

    Jag reagerade också på detta
    ”Därför startade jag en ny feminism, feminist 2.0, där målet är att tjejer ska hjälpa varandra”

    Varför ska tjejer hjälpa varandra enbart baserat på kön? På vilket sätt är det modernt och jämställt?

    Här brukar det hjälpa att växla kön. Då låter det så här;

    ”Därför startade jag en ny maskulinism, maskulinist 2.0, där målet är att killar ska hjälpa varandra”

  4. Andreas Nurbo skriver:

    Precis som övriga kommentatorer reagerar jag också på kvinnoklubben. Vi har ju senaste exemplet Hilda och hur kvinnor där hjälper varandra mha av patetiska män i stödföreningen Ruben.
    Vi hade ju även föreningen i Norge som träffades i riksdagshuset.
    Fast när sånt här kommer på tal brukar mäns loger också komma på tal. Men jag har inte sett några bevis för att tillsättning av höga poster i samhället haft sin grund i logmedlemskap.

  5. masa skriver:

    Bra att hon försöker ta fokus från män som någon slags orsak till allt, och istället talar om egna initiativ.

    Men som bl. a. NinniTokan tydligt pekar på, det innehåller samtidigt den märkliga idén att kvinnor måste hjälpa varandra, underförstått att det vet vi ju att män vill inte hjälpa kvinnor utan skiter i dem i bästa fall eller förtrycker dem i värsta fall. Så segregeringstanken och offerrollen finns kvar ändå, fast inte lika utpräglat.

  6. Men@Work skriver:

    Nu kommer de fördomar jag hade om Blondinbella på skam. Hon är smartare än jag trodde. Dessutom är hon ju en förebild för många unga tjejer, så detta är värdefullt. Håller dock med andra här om att fixeringen på kön är onödig. Människor ska hjälpa varandra. Sluta betrakta tjejer som svaga, det blir en självuppfyllande profetia!

  7. Mikael skriver:

    @leifer “Därför startade jag en ny maskulinism, maskulinist 2.0, där målet är att killar ska hjälpa varandra”

    Gör vi ju redan, själv tillbringar jag lätt 50% av min vakna tid i diverse för samhället undangömda manliga nätverk där vi till tonerna av könsdiskriminerande musik diskuterar hur vi på dolda och diffusa sätt skall viga makten åt vita medelålders män. Dessutom sker allt med en vidrigt grabbflabbig jargong.:)

  8. leifer skriver:

    Mikael

    Den var rolig! :)

  9. Mariel skriver:

    @President #2: Jag håller med. Det bästa vore att man gå ifrån feminismen helt. Löwengrip är såpass ”mäktig” att hon lätt skulle kunna införa ett nytt begrepp!

    För övrigt tror jag inte hon menade att hon bara skulle stödja tjejer. Jag tror bara hon menade att hon skulle försöka lyfta kvinnofrågor. Därmed inte sagt att hon skulle ignorera mans-frågor helt och hållet. Eller låta bli att hjälpa någon utsatt om hon inte ens visst könet. Jag tror inte hon är så köns-fokuserad som det kan låta.

  10. Access skriver:

    Isabella Löwengrip är uppenbarligen sexist, vilket är ett anti-jämställdistiskt förhållningssätt till människor.

    Jag kan inte se detta som något positivt.

  11. NinniTokan skriver:

    leifer:

    “Därför startade jag en ny maskulinism, maskulinist 2.0, där målet är att killar ska hjälpa varandra”

    Ni vet att kvinnor gärna går på toaletten tillsammans, två eller tre personer? Det här kvinno-fenomenet är en så naturlig del av vår uppväxt att det där inte låter konstigt om man inte har tillräckligt bra insikt i hur männens samvaro faktiskt skiljer sig på just denna punkt.

    I bland kommentarerna i detta inlägg diskuteras tjej- och kill-kvällar.(tex. kommentar nr:12) Där kan man se man just denna skillnad, där killar/män ofta inte tycker ”killkvällar” är något speciellt lockande medan tjejkvällar är populära.

    Här i ligger förklaringen till den stora missen med feminismen. ”Könsmaktordning”, ”partiark”, ”kvinnans makt underordnad mannens” osv. det blir en fullt logisk slutsats av att flest män har maktpositioner om man projicerar ”kvinno-klubbs-mentaliteten” på gruppen män.

    Det är bara det att motsvarande inte finns bland män. Just därför blir resultatet när man försökt undersöka könsmaktordningen det här.

    Det här är en markant och uppenbar skillnad, menar jag som så att säga har ”en fot i varje läger”, och det är pinsamt att(om?**) inte genusvetenskapen har fört fram det här.

    Det är en skillnad som medför både för- och nackdelar både för ”gruppen män” och ”gruppen kvinnor”.

    ** Det kan man ju ha gjort. Jag kan ju ha missat det bara

    Tillägg:
    Detta är också förklaringen, menar jag, till att mansrörelsen kommit igång så sent. Det ska mycket mer till för att få män att förena sig ”jämställdhets-fackligt” än för kvinnor. Därför har det kunnat gå så här långt innan männen säger ”nu är det nog!”

  12. Ulf Andersson skriver:

    Hon ser ut att vara blond.

    Det heter att blondiner har roligare än andra,
    men jag tänker mer på den där fördomen mot blondiner……..

  13. NinniTokan skriver:

    Jag tycker det är tråkigt att se när Isabella Löwengrip hanteras med personangrepp, ofta med blondin-skämts-ton. Kvinnan är driftig som attan! Hon är långt från ”bimbo”. Kolla upp henne? Jag tycker hennes karriär är imponerande.

  14. Nils Jungenäs skriver:

    Jag har alltid tyckt att uttrycket ”2.0″ borde vara ”1.0″ istället.

    Pär Ström hade en viktig poäng för någon tid sedan när han kom på idén att kalla radikalfeministerna för antijämställdister. Nu tycker jag inte att det var något vidare bra uttryck då folk i allmännhet, de som inte är så javla insnöade på ”feminism kontra jämställdhet” som vi är, bara blir ännu mer förvirrade. Vår kamp går inte ut på att omvända övertygade radikalfeminister, utan på att upplysa allmännheten. Men en poäng hade han.

    Feminismen i Sverige idag står inte för jämställdhet, iallafall inte för vad jämställdhet borde vara, och URSPRUNGLIGEN var. Därför borde det Pelle Billing kallar ”Jämställdhet 2.0″ istället vara ”Jämställdhet 1.0″. Äkta genuin jämställdhet, inte den bizarra förvridna, misandriska, mansdiskriminerande avart som den Svenska feminismen har skapat.

  15. leifer skriver:

    NinniTokan

    Jag brukar tala om en olycklig kombination av gamla patriarkaliska idéer som korsbefruktats med feminismen, som en förklaring till att samhället ser ut som det gör.

    Tänk på att män som har maktpositioner, status och mycket pengar upplever samhället ganska annorlunda jämför med vanliga män utan speciell makt. Den vanliga mannen är ju numerärt i en enorm majoritet, men ändå har denne man ingen röst i dagens samhälle. Media bryr sig heller inte om den vanliga okända mannen, han saknar nyhetsvärde idag och han har fel kön. Det politiskt korrekta är att vara kvinna eller möjligen en man som på nåt sätt avviker. Men en vanlig snäll jämställd man som inte vill ställa upp på feminismen är alltså det sämsta man kan vara, det blir signalvärdet som media och feminismen skickar ut. Denna man ska dessutom ta kollektivt ansvar för de män som just har massa fördelar eller på nåt sätt ställer till skit. Han får även räkna med att i media ständigt läsa hur usla män är och han kan heller inte räkna med att få plus för att han avviker positivt i världen (svenska män är världens mest jämställda män), tvärtom får han mest skit och är dessutom ansvarig för allt ont som förekommer i 3:e världen (männen där är ju förtryckta av västvärldens män tycker vänsterfeminismen).

  16. NinniTokan skriver:

    @ leifer:

    Denna man ska dessutom ta kollektivt ansvar för de män som just har massa fördelar eller på nåt sätt ställer till skit.

    En gång på ett forum så skrev en kvinna om ”hur män bete sig på nätet”. Snart kom det ena svaret efter det andra där män(samtliga kallar sig feminister) bad om ursäkt för hur ”män” beter sig.
    Jag gick in och skrev typ ”Jag brukar kalla dessa ‘nätmän’ för att undvika att män kollektivt tar på sig skuld för handlingar dom inte är ansvariga för.”

    Jag gjorde så för att jag tyckte det var jobbigt att se på när män tar på sig en kollektiv skuld. Skuld, liksom makt, är individuell aldrig kollektivt fördelad.
    Det var detta med kollektiv skuld som fick min bägare att rinna över och få mig att börja debattera i detta ämne.

    Som jag ser det så är Isabella Löwengrips feminismen 2.0 trots allt ett steg framåt just för den innehåller ett erkännande att feminismen kollektivt beskyller männen för ”eländet i världen”. Även om de ”goda feministerna” aldrig menat det så, så är det ofrånkomligen konsekvensen, anser jag.
    Jag betvivlar att ”feminismen 2.0″ kommer innehålla den ”problematisering” av kvinnligt beteende som jag skulle vilja se och därvid kommer inte kvinnan bli friare i sin könsroll. Men vi får väl se:)

  17. Backlash skriver:

    Den ideologi som Pär Ström döpt till ‘Jämställdism’ och Billing döpt till ‘Jämställdhet 2.0′ torde ligga väldigt nära den ursprungliga feminismen i mål och principer, ‘Lika rättigheter och lika skyldigheter’.

    Därför är det märkligt, eller talande, att de som nuförtiden kallar sig feminister är så aggressiva motståndare till ‘vår’ ideologi.

  18. Mariel skriver:

    @NinniTokan #11 #16: Det låter intressant det du skriver Men sen undrar jag vad du menar med det här

    ”Jag betvivlar att “feminismen 2.0″ kommer innehålla den “problematisering” av kvinnligt beteende som jag skulle vilja se och därvid kommer inte kvinnan bli friare i sin könsroll.”

    Vilken problematisering av kvinnligt beteende menar du där??

  19. leifer skriver:

    Backlash #17

    Mycket bra poäng där, borde användas mer. Det tycks till och med som feministers största fiender är just såna rörelser som jämställdhet 2.0.

  20. leifer skriver:

    NinniTokan

    Jag saknar också problematisering av kvinnligt beteende, väldigt mycket till och med. Manligt beteende har ju nu problematiserats i decennier och jag undrar varför även mansrörelser fortsätter med detta utan att problematisera kvinnorna också samtidigt. Olika män har ju massor av upplevelser om kvinnors beteende som mycket väl skulle kunna ligga till grund för att nåt sånt. Är man för jämställdhet så kan man ju inte vara rädd för att göra så mot kvinnor, då är det snarare att man inte ser dom som jämställda. Att man är extra försiktig och rädd om kvinnor.

    Men det bästa vore kanske problematisering av båda könens beteende och könsroller, så att man då även kan se orsak och verkan. Det skulle vara mycket intressant. Vad jag förstått av genusvetenskapen så är den ändå sån att den i praktiken enbart framför kritik mot män och det manliga. Ex om kvinnor attraheras av män som uppför sig på ett tradionellt manligt sätt, dvs så som feminismen sett som ett problem, så måste man ju samtidigt även problematisera kvinnors beteende.

  21. Jenny Kristiansson skriver:

    Kvinnor bygger upp nätverk, det är bara så det är. Ensam är man jävligt svag. Isabella Löwengrip talar om att bygga upp nätverk med likasinnade och enligt mig är det aldrig fel. Man behöver nätverk för att få råd, tips och inspiration. Och det är aldrig fel att ha bra förebilder. Frimurarordern har gett män råd, tips och inspiration i hundratals år. Inget fel i det. Som sagt, ensam är man jävligt svag. Jag tror inte riktigt på det där med att man är sin egen lyckans smed. Man behöver samarbetspartners. Speciellt utanför sin egna familj. När män och kvinnor sitter tillsammans blir samtalet på ett visst sätt, när bara män sitter tillsammans blir samtalet ett annat och när bara kvinnor sitter tillsammans blir samtalet ytterligare ett annat. Samtalen kan handla om allt mellan himmel och jord, men enligt mig behöver man alla samtalen. Vissa perioder i livet behöver man större dos av det ena andra perioder större dos av något annat osv. ni fattar.

    Och att ta bort ordet ”feminism” tror jag inte är aktuellt än. Nu sträcker jag mig utanför Sverige och blickar ut mot omvärlden. Där kan ordet feminism vara användbart för att synliggöra att kvinnor fortfarande förtrycks just för att de är kvinnor. Och hör och häpna där är det kvinnliga nätverkandet mycket större än här. Av nödvändighet naturligtvis. Läs om te.x. Sydafrikas kvinnor eller om Guatemalas kvinnokollektiv, som sagt en nödvändighet. Kvinnor mer eller mindre tvingas till det beteendet pga. en osund macho- kultur osv.

  22. NinniTokan skriver:

    @ Mariel och leifer

    Mariel, Jag pratar om det i kommentar 1. Du vet det är det där du och jag pratat om, ”vara lagom”, ”social bestraffning”. Hur kvinnor ser till att straffa varandra, mobbar varandra om man inte gör ”det rätta”. Det spelar ingen roll vad det handlar om, i allt finns det liksom ett ”det rätta”(som varierar med tid och subkultur) och vi får inte avvika från detta för mycket utan måste ”vara lagom”.

    Mrs G skriver bra härom ett sånt val som är för långt utanför ”det rätta” och hur detta för henne medför denna sociala bestraffning som sårar en.

    Det här är skillnad mellan manlig och kvinnlig social samvaro, som har både för och nackdelar. Kvinnors social samvaro är mer klan-lik, där vi alla ska piskas in så vi håller oss längst den rätta stigen. Männens sociala samvaro är mer som individer i en grupp. Det finns ”det rätta” och social bestraffning bland män också, men inte alls på samma omfattande sätt.

    Jag har inga problem med att det finns könsroller, så fungerar normer och det kan man inte ”sudda ut”. Jag har problem med när normerna ställer till problem för individer för att könsroller har en tvingande effekt.

    Idag är jag fri från min könsrolls bojor, Jag skiter fullständigt i ”det rätta” och gör det som är rätt för mig. Och det är så skönt!
    Och det som gjorde att jag kunde bli så här fri var att jag själv var tvungen att ”problematisera” detta beteende. Jag är säker på att jag inte är unik. Jag har pratat och stöttat så många kvinnor som av olika ”fel” val möter det Mrs G beskriver. Kan jag bli fri från könsrolls-bojorna av att kunna se igenom mönstret, så kan många fler kvinnor bli fria så.

    @ leifer
    Manligt beteende har ju nu problematiserats i decennier
    Jag tycker inte alls man problematiserat manlighet. Man har typ sagt ”manlighet är dåligt eftersom… ” och ”manlighet är norm..”
    Sen har man letat upp saker som bekräftat detta.
    Det är lite som att säg ”blommor är röda..” så går man ut och letar upp alla röda blommor som bekräftar ens problematisering.

    Det är helt andra saker jag vill se. Problematiseringen ska göras neutralt, utan att säg ”manlighet/kvinnlighet är dåligt”
    tex om man problematiserade det jag talade om ovan så ska man ställa sig frågor. Vad har detta för negativ effekt för män/kvinnor?
    Minns ni när Pär Ström visade siffror på att män är ensammare än kvinnor? Det är en effekt av avsaknaden av detta. Självmord likaså.
    Följdfrågan blir då: Vad bör/kan samhället göra för att minska denna negativa effekt?

    Tänk dig att man gjorde tematräffar i ämne som ofta intresserar ”mogna män”. Då kan man kanske locka fram dessa som sitter ensamma(ofta efter skiljsmässa), så de får chans att skapa en ny social samvaro.

  23. masa skriver:

    Jenny K:

    Nätverkande, stöttande, förebilder, osv. är ju alldeles utmärkt. Det finns väl många kvinno-orienterade föreningar också. Men att kalla det I SIG för en politisk-ideologisk verksamhet, eller att faktiskt göra det till det, är ju något annat. Frimureri som du tar upp som exempel är ju uttryckligen opolitisk, liksom det mesta av föreningslivet.

    Det här är en del av etiketten ”feminism”:s problem: de verkligt stora politiska frågorna om förtryck och icke-jämställdhet som finns runt om i världen klumpas ihop med någon slags privat peppklubb för kvinnor.

  24. leifer skriver:

    Jenny

    Män nätverkar också men det har delvis med klass att göra. Överklassen är väldigt noga med det och vet t.ex. att en skolgång på Lundsberg är en biljett till toppjobben.

    Även inom många invandrarkulturer är man ofta noga med sitt nätverk, med det stöttar man varandra, även ekonomiskt.

    Men jag tror också generellt att män hämmas av att inte bygga nätverk noggrannare. Nu ska man komma ihåg att många sammanslutningar bygger på nån slags regelbunden medlemsavgift. I ett land med världens högsta skatter har ju staten varit den som ska vara skyddsnät för folk. När detta inte fungerar i praktiken, då har ju medborgarna blivit rätt lurade.

  25. leifer skriver:

    NinniTokan

    Jag upplever att man problematiserat manlighet och mäns beteende mycket mer långtgående än så. Men ofta är det i form av allmän kritik som riktas mot alla män som kollektiv, inte sällan baserat på en kvinnas negativa upplevelser. Det ska man lyssna på, män om män säger motsvarande saker så är det helt plötsligt helt fel. Män ses alltså som svinet i vårt samhälle, kvinnan som ängeln. Allt som är dåligt i vårt samhälle beror på män. Allt som är bra beror på kvinnor. Ungefär så kan nog den politiskt korrekta bilden sammanfattas.

  26. NinniTokan skriver:

    @ leifer
    Män nätverkar också men det har delvis med klass att göra.
    Män nätverkar också, ja. men på ett helt annat sätt. Manliga nätverk stänger sällan ute en person pga dess kön. Det försöker inte heller tvinga/pressa en individ att ingå för att denna individ råkar ha ”rätt” kön.

    Kvinnors nätverk är ”könsnätverk” (ni vet ”vi kvinnor”) på ett sätt som inte finns bland män, anser jag.

  27. NinniTokan skriver:

    leifer #26.

    Det var precis så jag menade:)

  28. Nils Jungenäs skriver:

    Könsmaktsordningen och patriarkatet är egentligen bara en projicering av ett typiskt kvinnligt beteende.

    Man ska inte döma andra efter sig själv.

  29. Jenny Kristiansson skriver:

    NinniTokan #27

    ”Kvinnors nätverk är “könsnätverk” (ni vet “vi kvinnor”) på ett sätt som inte finns bland män, anser jag.”

    Om man nu som jag blickar utåt mot omvärlden ibland så förstår man att kvinnor behöver gå ihop och organisera sig. Och ja det blir könsnätverk av nödvändighet. I te.x. Sydafrika sker en gruppvåldtäkt var 17:e minut. Jag tror inte de kvinnliga nätverken som arbetar med detta är speciellt intresserade av att i första hand bjuda in män och tala om mansfrågor.

    Och har du personligen någonsin känt dig tvingad in i ett nätverk bara för att du är kvinna? Det har aldrig jag.

  30. Aktivarum skriver:

    Jenny K:

    ”I te.x. Sydafrika sker en gruppvåldtäkt var 17:e minut. Jag tror inte de kvinnliga nätverken som arbetar med detta är speciellt intresserade av att i första hand bjuda in män och tala om mansfrågor.”

    Nätverken som arbetar med våldtäkter tenderar påfallande ofta vara helt ointresserade av annat än att återberätta hemska våldtäkter.

    ”Det ensidiga fokuset på sexuellt våld har gett upphov till många missriktade interventioner. Det är ingen överdrift att säga att givarna och de olika FN-organen slåss om att visa att just de är mest aktiva i att bekämpa det sexuella våldet. En konsekvens av detta är bristande koordinering – även mellan FN-organen själva. Det viktiga tycks vara att synas själv. En stor del av bidragen går till diverse informationskampanjer. Kongo är översvämmat av banderoller, t-tröjor, kepsar etcetera mot det sexuella våldet, prydda med logotyperna från finansiärerna. Det är tveksamt om dessa kampanjer har någon effekt över huvud taget, förutom att visa dem där hemma att man ”gör någonting”.”

    ”Som en representant utryckte sig: ”Vill man ha finansiering över huvud taget så får man rätta sig in i ledet och arbeta med sexuellt våld – som alla andra. De vittnar om sin frustration över att de måste säga nej till majoriteten av de kvinnor som söker hjälp – för de kommer av andra anledningar; ofta på grund av att de förlorat sitt hem och sin jordplätt, för att mannen dött eller lämnat dem.”

    ”Medlen från givarna är öronmärkta och ska bara gå till de våldtagna kvinnorna. Ett absurt och sorgligt resultat av det ensidiga fokuset på sexuellt våld är att kvinnor börjar känna sig tvungna att säga att de är offer för våldtäkt för att få tillgång till stöd.”

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/valdtakten-som-turistattraktion

  31. Jenny Kristiansson skriver:

    Aktivarum

    Artikeln som du länkade till var jättebra. Jag har läst många liknande själv, det visar hur kortsiktigt visst bistånd är. Att gå på djupet är så mycket svårare än att sprida ”lite” pengar omkring sig. Det ser man ju allt som oftast här hemma också. Alltid lättare att bota symptomen än den verkliga orsaken.

    Det var dock inte riktigt det jag menade. Min avsikt var inte att prata om bistånd utan om kvinnligt nätverkande. När jag var i Mexiko såg jag små kvinnokollektiv överallt som inte fick stöd från någon stor organisation och jag har läst om många länder i Sydamerika där det ser ungefär likadant ut. Att kvinnorna i te.x. Sydafrika bildar nätverk har flera olika anledningar än just våldtäkter, jag tog det som exempel för att ja, våldtäkter fångar folks uppmärksamhet och det är lätt att ta som exempel. Jag har läst om små kvinnonätverk i Sydafrika som jobbar med allt möjligt och som inte heller får finansiering från någon stor organisation. Därför att hur som haver så kvarstår problemen om de får biståndspengar eller ej.

  32. NinniTokan skriver:

    @ Jenny Kristiansson #30

    Och har du personligen någonsin känt dig tvingad in i ett nätverk bara för att du är kvinna?

    Jag syftar på ett kvinnligt beteende som går långt djupare än den typen av officiella nätverk. Som flicka förväntades jag leka med flickor, som kvinna förväntas jag ha väninnor.

    Jag är pojkflicka. Mitt första minne av den form av tillrättavisande jag kallar social bestraffning, vars syfte var att få mig att inse att jag hör hemma bland dom personer som har samma könsorgan som jag fick jag i förskolan. Idag har jag passerat 40 och än försöker man lära mig att jag hör hemma i gruppen ”vi kvinnor”. Idag bryr jag mig inte alls, men vägen hit har varit tuff pga av detta kvinnliga beteende.

    Så ja, jag har sen 6 års ålder upplevt att man försöker tvinga mig över till ”kvinnliga inofficiella nätverk”(vara i rätt grupp i sociala sammanhang). Och det är alltid kvinnor som utför den sociala bestraffningen för mig. Bland grabbarna accepteras jag som den jag är och har alltid gjort.

    Intressant för mig var att prata med en transperson male-to-female. Hon berättade om samma sak, fast tvärt om. Hon släpptes inte in bland tjejerna förrän hon officiellt bytte könstillhörighet, fast hon upplevde att det var där hon hörde hemma.

  33. Jenny Kristiansson skriver:

    NinniTokan

    Jag förstår nog vad du menar. Jag är nog också mer åt pojkflicka hållet, det som förknippas med typiskt kvinnligt beteende har aldrig varit för mig. Däremot fick jag en otroligt traditionell uppfostran. Grovt förenklat fick min storebror lära sig att laga punkteringar, måla och snickra. Pappa tyckte inte att jag behövde lära mig det som flicka. Mamma krävde av mig att jag skulle laga mina egna kläder, tvätta min egen tvätt, lära mig laga mat osv. När min bror flyttade hemifrån åkte han hem med sin smutstvätt i fyra år(!) där mamma tvättade den. Hade jag gjort det hade hon bara skrattat.

    När jag var tonåring gjorde jag uppror så in i h***vete mot allt det där. Så nu kan jag varken laga mat eller laga punkteringar hahahaha. Jo nu runt trettio har jag faktiskt börjat lära mig laga mat :-) Jag har också haft den otroliga turen att ha en kärngrupp av oerhört nära och coola barndoms- tjejkompisar. Men jag passar också jäkligt bra med killar, jag har liksom samma intressen som dem. Precis som många killar kan jag nörda in på de mest ”pinsamma” saker hahaha. Och när jag var liten och lekte med Barbie lekte jag alltid att de hade hardcore sex, jag var nog rätt störd :-D

    Överlag upplever jag kvinnor som toleranta, jag har nog en lite annorlunda erfarenhet än dig bara på just det området. Som sagt de jag har haft turen att bli vän med har haft lika brutal humor som mig själv. Och helt ärligt har jag nog skrämt iväg ganska många killar i min ungdom, kvar blir ”mansgrisarna” som är som jag fast de har Schwanz istället. Och de är roliga att hänga med :-) Fast smart som jag är så kommer jag aldrig att skaffa familj med en sån. Jag behöver en smart kille i längden.

  34. Mrs G skriver:

    Ser att NinniTokan ref till mitt inlägg ”Att väja ett liv utan barn” och ja jag kan säga att det stämmer att man blir ifrågasatt.
    Att jag dessutom är hemmafru och enligt andra ”beroende av min underbare man” retar de flesta feminister något helt enormt.
    Säkerligen en bidragande orsak till att jag blev utmobbad och blockerad ifrån Blondinbellas blogg av Blondinbella själv och hennes ”systrar”

    Mrs G

Google